Sliten eller kräksjuk?

Åh, vilken dag det blev... Kom hem strax före åtta efter jobbhelgen som gud glömde (eller vad sägs om att bli nypt, vriden i armarna, få en macka upptryckt i ansiktet, tvingas lägga oroliga direkt på en madrass på golvet i korridoren för att ha koll, söka boenden som låst in sig på en grannes toalett etc etc). Somnade inte på en gång, det liksom susade i huvudet. Vaknade vid elva och kände mig konstig. Satte mig upp och fick sen tokspringa och kräkas. Mysigt. Som tur var (för mig, inte för han) var Mattias här, han satt och jobbade i vardagsrummet, så han fick en stund senare liksom fiska upp en svettig, gråtande Sara från badrumsgolvet som mest ville dö.
Jag var helt övertygad om att jag fått den berömda kräksjukan först, men det kändes inte riktigt så ändå. Och några timmar senare nu så är jag nästan säker på att det inte är så. Jag känner mig inte alls sjuk. Magen morrar lite, men i övrigt är jag ok. Bara jävligt sliten, tror jag. Det har varit lite mycket jobb, mycket oro, mycket Fi-stress ett tag nu och det i kombination med en kosthållning som vem som helst skulle få skörbjugg av så kanske det med facit i hand blev lite mycket.

Jag önskar verkligen att styrelsemötet i Sthlm inte var imorgon, så att jag hann landa och känna efter ordentligt. Men jag har min icke ombokningsbara biljett till tåget imorgon förmiddag och jag utgår i nuläget från att jag far. Jag kan inte med att missa mötet om jag bara är sliten, och jag hade sett fram emot ett par semesterdagar i storstaden. Men vi får se. Om jag känner mig sjuk får jag bli hemma såklart. Råd någon?