Natt i godislösa landet

Efter en dag av faktiskt ganska ordentlig ångest (fråga stackars Joakim som fick ta en del av lasset...) blev det en väldigt lugn natt på jobbet. Sådär att jag började morgonrapporten med att säga att jag nästan skämdes för att så få var nybytta på. Men de allra flesta sov ju som barn och var till synes nöjda så det fanns ingen anledning för mig att springa där och väcka dem. Och som alla säger; det är de riktigt lugna nätterna som gör att man orkar med de stökiga. Så nu är jag beredd för resterande helgen.

Men när lugnet satte in sådär vid elva redan igår kväll kom ett enormt godissug. Jag vet inte varifrån, det bara kom över mig. Det enda jag lyckades hitta var två stackars överblivna skumbananer i personalskåpet som jag snodde åt mig, men det hjälpte ju föga. Så ikväll är det jag som far lite tidigare och passerar valfri affär och handlar på mig ett stort lager godis. Då lär jag säkert inte bli sugen just inatt, men det må vara hänt.

Jag ser fram emot framförandet av partilåten

(Klicka för större bild)

Frisör sökes

På tal om nåt helt annat; nån i Umetrakten som känner till en bra frisör? Har en sedan tidigare men tänkte att jag kanske skulle vara lite crazy och vara henne otrogen en gång? Inga tant-frisyrer, ingen förkärlek till överdosera med hårspray eller nån som frågar för mycket (se orsak nedan...).

Man kanske skulle vara extra crazy och kapa av håret? Eller färga det tokrött. Eller? Nej? Hm.

Men vad film jag kommer att ha sett!

Får väl ändå säga att jag kanske inte är supertaggad att gå på jobbet ikväll och sen jobba 30 timmar natt i helgen. Extra trist känns det att konstatera att mina senast inskickade jobbansökningar inte heller ledde till något. Jag borde ha hört nåt vid det här laget, känns det som. Det här, plus känslan av att "alla andras" liv bara går på framåt i marschfart medan mitt bara står stilla i en lerpöl, funderande över vilken väg jag ska ta ur den, om jag ska simma eller vada, framåt eller bakåt (dålig liknelse, men whatever) skapar nu tillsammans en stor del av mitt grubblande för tillfället.

Det känns som att jag hux flux (är ju ett uttryck man sällan använder...) kommer att vara 40 år, fortfarande sittande i min halvsunkiga lägenhet med 16-18-åriga surkatter, jobba på samma jobb där jag lär upp femton år yngre människor som swoschat in med högre ingångslön än jag lyckats komma upp i efter femton år där. Privat kommer min obeslutsamhet ha lett till att allt fallit mig ur händerna istället och jag är "tanten" som minns alla syskons och kompisars barns födelsedagar och stickar strumpor som ingen vill ha som ångestdämpande självterapi. Typ så går det runt i mitt huvud just nu...

Är det den där sablans 30-årskrisen som kommer ifatt igen? Trodde jag hade skakat den av mig för gott.

Dags att vända dygnet igen

Fredag och jag har varit ledig nästan oförskämt länge, måste jag säga. Men det har varit skönt att få den där sammanhängande ledigheten så att jag kunnat vända dynet hyfsat i vart fall och känna mig som en människa igen. Man gör inte det om man stiger upp vid 15-tiden varje dag, trött, emlig och fylld av känslan av att vara lat och dålig. Nu stiger jag ju inte upp klockan sju när jag har "normal" dygnsrytm heller, men bara att komma upp vid nio- eller tiotiden ger så mycket mer av dagen. klyschigt kanske, men så sant. Jag hoppas att jag ska lyckas hålla en skaplig frekvens av dygnsomvändande framöver nu så att jag inte hamnar i den där svackan hälsomässigt igen.

Fi blir Feministerna?

Kul att se att ett ev namnbyte i Fi blev en nyhet, som dessutom ses som ett bakslag för Gudrun Schyman. Ja, det kanske det skulle vara också om kongressen med röstar ner det, men det är samtidigt inte en fråga som Gudrun lägger någon som helt prestige i, vad jag vet. Den är ganska liten. Det är väl dessutom bara friskt om även talespersonernas vilja ibland emotsägs internt? Fi består långt ifrån bara av "efterföljare" kan jag lova.

Jag tycker dock att frågan om namnbyte är intressant och rolig. Motionen, som Gudrun alltså skrev själv, hamnade på mitt bord att bereda. Jag var den i styrelsen som tog hand om "övriga motioner"; de som inte hamnade under EU-frågor eller politikdokumentet. Och det gjorde jag med glädje. Övriga motioner är mer spännande än det låter.
När jag först fick Gudruns motion i min hand var jag väldigt skeptisk mot ett namnbyte. "Varför?" var första frågan i mitt huvud. Under tiden jag funderade på det delade jag med mig av frågan till mina närmast sörjande, lyssnade och lät det helt enkelt gro. När den sen var dags att skriva ett förslag på styrelseuttalande (som sedan skickas vidare till kongressen där den beslutar som den vill såklart) bestämde jag mig för att skriva två förslag till beslut; ett förslag till avslag med motivering och ett bifall med motivering, för att försöka mörka min egen åsikt och göra det mer spännande på styrelsemötet.

Under styrelsemötet (där Gudrun såklart satt med men fick lov att vara tyst och inte rösta under just den här punkten) gick frågan ganska fort. De flesta hade nog redan funderat klart. Alla närvarande röstade för avslagsförslaget utom en ledamot...

Jag får erkänna att jag inte heller gillar namnet "Feministerna" till hundra procent. Det är inte det bästa namnet. Egentligen är jag ganska säker på att om vi sökte skulle vi hitta en medlem med det perfekta namnförslaget. För påhittiga medlemmar har vi. Jag kan inte påstå att jag någon gång älskat namnet "Feministiskt initiativ" heller. Det är krångligt, säger inte alltid så mycket som man skulle kunna önska och som Gudrun säger tycker jag att det stora inititativet är gjort. Nya, små och stora initiativ tar vi såklart hela tiden, men det stora är avklarat och vi går framåt; det borde vårt namn också känneteckna. Inte för att lämna en dålig period, för att försöka göra oss bättre, slå ifrån oss gamla rykten eller något sånt. Utan för att det känns dags för ett lyft.

"Feministerna" har fått kritik för att det skulle försöka ta monopol på begreppet feminist. Men det är ett konstigt argument. Jag tror inte att alla miljömänniskor finns i Miljöpartiet, att alla humanister är medlemmar i Humanisterna osv och att göra det snällare med "Feministiska partiet" är bara så tråkigt. Nej, jag hoppas att våra allra klurigaste medlemmar funderar vidare och lägger ett namnbytesförslag på kongressen som ingen kan säga nej till!

Om det här med tankeläsning

Ibland inträffar underliga saker. Idag har jag fortsatt min grubbelperiod och flera gånger snuddat vid tanken att det kanske är dags att röra på sig igen; "vad har jag eg som binder mig här?". Ja, ni vet. Just denna dag ringer Anna på kvällen och säger att hon tycker att vi gör för lite saker, speciellt med tanke på hur nära stan vi bor. Underbara Anna, vilken tajming.

Kopplingen mellan dessa två saker kom inte till mig förrän nu, en stund efter att hon ringt. Jag satt nämligen upptagen med de sista namnen i Fi-registret som skulle uppdateras (jag har säkert suttit 4 timmar med det idag) och försökte vara närvarande i telefon utan att tappa fokus på vart jag var. Men nu trillade myntet alltså ner.

Film 3/09

Film! Jag har faktiskt inte sett så mycket film just de sista två veckorna, men tidigare blev det några som jag inte hunnit skriva om än. Så jag tar en välförtjänt paus från registrerandet och gör en filmblogg!

Jag tror jag börjar med en av de senaste och också en av de värsta filmerna jag sett. Faktiskt. Först kanske jag ska säga at jag inte sågar filmen av nån slags prydhet, utan för att den sög, helt enkelt. Jag är inte så väldigt förtjust i Will Farrell, det vet ni, jag kan nu också erkänna att "kioskvältare" som Scary Movie-serien osv inte är min kopp te. I exakt samma "humor"-anda är Not Another Gay Movie gjord. Och jag klarar bara inte av det. Delvis säkert för att fördomarna är så många att mitt huvud exploderar, men också för att det hela bara känns så pinsamt dåligt. Även här finns visst en uppföljare. Scary var väl ordet. Betyg: 1/10.

En annan komedi jag sett är den några år gamla Cake med den alltid så flaky Heather Graham i huvudrollen. Hon spelar dotter till en stor tidningsägare som drabbas av hjärtattack och samtidigt blir av med en av sina redaktörer. Rotlösa, nästan 30, one-night-stand-idkande, och frilansande journalisten Pippa erbjuder sig att ta över rollen, i hopp om att få fadern att se seriöst på henne. Det visar sig vara hans bröllopsmagasin som saknar redaktör och såklart blir det en personlig konflikt för den evia brudtärnan som inte alls tror på äktenskapet.
Hur tror ni att det går? Inte så svårt att förutse kanske. Men, filmen vinner lite på att den trots allt inte är så hysteriskt moraliserande som den skulle kunna vara. Pippas "fria stil" ges ändå ett visst erkännande och även om jag gärna sett ett annat slut tycker jag nog att filmen som sådan har ett visst underhållsvärde. Av nån anledning gillar jag Graham som aldrig tycks få några riktigt bra roller att visa vad hon kan i. Jag tror hon kan bättre. Betyg: 4/10.

Sylvia Plaths roman Glaskupan vet de som läser min blogg regelbundet att jag kämpat med mer än en gång, men gett upp av brist på sympati för huvudrollen. Nu kanske jag ändå hittat ny inspiration till att ge den en tredje chans. Jag lyckades se Sylvia på tv nån kväll. Filmen ska vara en form av biografi av Sylvia Plaths liv, hennes författarskap, äktenskap med Ted Hughes, tilltagande psykiska ohälsa osv. Jag vet inte om filmen lyckas fullt med att engagera mig, men den nyöppnade ett intresse för Plath (och Hughes) som ledde till timmar på internet.
Sylvia spelas ändå (som vanligt) väldigt bra av Gwyneth Paltrow, och maken Hughes av Mr Bond; Daniel Craig. Problemet är nog att manuset bakom filmen känns lite torftigt, det tog ett tag innan jag fastnade i handlingen och alltför mycket saknar djup. Den är dock högst sevärd för oss som gillar "based on a true story"-filmer. Betyget blir dock bara 5/10.

När vi ändå är på sanna historier; jag har nu äntligen sett dokumentären Capturing the Friedman; filmen om en uppmärksammad pedofilhärva på 80-talet. Filmen blandar intervjuer med egna hemmafilmer; filmade av ena sonen från det att historien från början kommer upp till ytan i och med att pappan grips. En lite märklig familj kommer fram som jag aldrig riktigt får grepp om. Det känns som att det finns en massa bakom som fortfarande döljs men samtidigt kommer förvånande mycket saker upp till ytan.
Pappan Arnold Friedman grips efter att "undercover" poliser fått honom att skicka en av dem en tidning med barnpornografi. En husrannsakan görs och man hittar ytterligare något liknande på pappans kontor. Sen kommer det snart fram att Arnold är lärare och dessutom i flera år har hållt datalektioner på fritiden i sin källare till ett hundratal ungdomar i området, tillsammans med sin yngsta son Jessie (18 år då, vill jag minnas). Listor på barnen gås igenom och plötsligt står både far och son anklagade för ett oändligt antal övergrepp mot en väldig massa unga pojkar. Men vad är sant och vad är inte sant? Det är ungefär det som filmen handlar om. Och det är verkligen inte så svart eller vitt som jag kanske önskat.
Jag ska inte gå in mer på filmen utan istället verkligen rekommendera er att se den. Den har hängt med mig mycket och jag hade verkligen svårt att släppa den efter att den var slut. En mycket bra, inte objektiv men inte heller alltför partisk, dokumentärfilm. Missa inte heller extraspåren på dvd:n. Betyg 8/10.

Till sist en Woody Allen-film. Jag är lite ambivalent till Allens filmer, måste jag säga. Jag har insett att de filmer jag ogillar är de som Allen själv är med i; när han håller sig bakom kameran blir resultatet ett helt annat. Tex var Scoop inte nån höjdare medan Match Point var mer än sevärd.
Den jag nu sett är Vicky Cristina Barcelona. Cristina (Scarlett Johansson) och Vicky (Rebecca Hall) är två amerikanska väninnor på besök i Barcelona. Cristina är en rastlös tjej som hela tiden byter mål, intressen och livsprojekt medan Vicky är en mer jordnära, soon-to-be-married, reserverad tjej. De möter en inhemsk konstnär; Juan Antonio (Javier Bardem; han med den skumma frisyren i No Country for..) som bjuder med dem till hans hemö för kultur och platonisk kärlek (jo han är ganska rättfram). Tjejerna följer, kanske något märkligt, med och en mix av känslor skapas. Cristina blir snart Juans flickvän och flyttar in på obestämd tid, medan Vicky försöker semestra vidare med sin tillresta fästman. För att göra det hela lite komplicerat dyker Juans exfru (Penélope Cruz) upp; en konstnärinna med explosivt humör som dessutom sägs ha försökt döda sin exmake.
Det är en ganska intressant historia trots allt, som utmanar synen på det traditionella, heternormativa, monogama förhållandet/äktenskapet. Den lyckas faktiskt ganska bra utan att bli alldeles för sliskigt eller gubbigt, även om det balanserar på kanten lite ibland. Penélope Cruz gör en otroligt bra rolltolkning och lyfter till stor del filmen. Bardem spelar också bra och Rebecca Hall känns intressant. Dessvärre är jag nog lite less på Allens hang-up (?) Scarlett Johansson och tycker att hon inte har ett tillräckligt stort register för att imponera. Lite trist också att Vickys fästman måste vara en sån stereotyp av den "traditionella äkta mannen". Men historien är som sagt intressant och utmanande. Musiken är också bra och ger filmen ett komiskt lyft där det behövs. Betyget blir 8/10.

Kattägare får extra svansputs på köpet

Okej plast-tyg-tunnel i all ära, men uppenbarligen ligger jag efter i vilka leksaker man ger sina katter. Att kombinera nytta med nöje var det väl?

Fönsterlampor is da shit

Det blev en tur på stan idag. Anna hörde av sig och kollade om jag var ledig så jag for från myskläder och oborstat hår hemma till hyfsat klädd med uppsatt hår på stan på en dryg halvtimma, tror jag. Fort gick det iaf. Bäst att passa på, var min tanke. Vi gick och åt lunch på Rost och strosade runt lite i allmänhet en stund.

Jag lyckades hitta fönsterlampor till köket. Det var egentligen mitt självålagda uppdrag idag men jag kanske inte hade tagit mig för det om inte Anna hört av sig. Det är liksom dags att plocka ner julstjärnan... Men den lös så fint och vi sitter ju numera en del i köket och datar oss så jag ville inte ta ner den än. Nu är den nere. Tyvärr hade lamporna sån där tak-kontaktgrej så de kan inte användas fullt ut än. Får ila ner imorgon och köpa nya kontakter så att de kan lysa också. Det ska väl vara poängen med lampor, har jag hört. Ganska småtjusiga, i nåt slags plastbandmaterial (vill minnas att det fanns färgglada liknande fast i golvlampmodell i mitt hem när jag var liten). Lyckades hitta dem på nätet också som synes.

På väg hem kilade jag förbi Indiska också som hade rea på gardiner. Det var nästan att jag använde mitt presentkort från i jul till gardiner till sovrummet. Men måste mäta lite först. Blir bra att ordna imorgon också i samband med kontakthandlandet.

Twittra eller inte twittra

Hm, nu har visst Anna-Karin börjat twittra. Innebär det att jag måste aktivera mig där igen då? Hm... Jag förstår ju det inte helt och fullt, får erkännas. Och inte är så särskilt snyggt heller. Det bästa vore såklart om man kunde koppla det till något av alla de andra kontrollstationerna man har (bloggen, facebook) så att man inte behövde lägga så mycket tid på alla ställen samtidigt. Kan man det?

Vad startade btw om denna microbloggingiver? Den fanns såklart i startgroparna för ett år sen då jag reggade mig, men även om jag vet att många fastnade då så gjorde jag det inte och en jättesuccé vet jag inte om det blev. Men nu tycks plötsligt "alla" skriva om det. Har vi äntligen kommit till punkten då kvällspressen sätter agendan totalt för vad som är och inte är?

Jaja, om inte annat så gör ju Gustens bild min dag en massa dagar framåt säkert.

Blir fiktionen bättre än verkligheten?

Måste förresten också säga att jag ställer mig något tveksam till den nya Knutby-filmen. Mest kanske för att det känns lite spekulativt och för att det påminner lite som de här supersnabba krimbio-böckerna som kom direkt efter Hagamannens dom tex. Ja, jag vet inte men oavsett så lockar det mig inte, av nån anledning. Kanske är det min skepsis mot svenska dramafilmer, jag vet inte.

You fool!

Vad är det här med att hålla på tv-serierna nu då? Inget TBBT den här veckan, inget nytt Scrubs, inget Samantha Who... Är det nån slags amerikansk holiday som jag missat nu?

På tal om serier läste jag att det tydligen planeras en remake av 80-talsserien A-Team. Hm, förvisso tycks Mr T se likadan ut fortfarande (om de nu planerar att ha med Turead, men nån ersättare borde vara galet?), men som alltid med remakes blir jag lite skeptiskt. Även om namnet Ridley Scott lugnar kanske något.

När jag blev en sur konsument...

Apropå det där med fyra chanser så har jag med hört det förut; när jag köpte min nuvarande mobil. Den första jag fick var trasig och då hävdade man samma sak. Tills dess att jag bad att få prata med butikschefen, som snabbt sa att självklart kunde jag häva köpet, vilket jag först bett om. Hade det inte varit en så sur säljare som mopsat sig om sina fyra chanser hade jag kanske ändå köpt mobilen där, men som det nu var bytte jag butik och råkade dessutom få den något billigare på ett annat ställe...

Konsumentproblem

Mattias kom från jobbet ikväll, instormande med mobilen mot örat, uppenbart upprörd över något. Han vandrade från rum till rum (alla två plus köket) och pratade högljutt om att någon blivit lurad, hur kunde de vara så dumma och att de minsann borde göra det och det. Länge sen jag såg honom så upprörd.

Hans föräldrar har köpt en gps som uppenbarligen inte funkar som den ska. Han var dit i helgen för att hjälpa dem men när det inte gick sa han att de skulle ta den tillbaka. Det skulle de göra idag men fick veta av säljaren att det inte gick förrän de gett dem fyra chanser att laga den. Mattias pappa var tveksam men säljaren sa sig vara "certifierad på konsumentköplagen" (vad nu det innebär?) och hade koll på rättigheterna, sa han. Så de gick med på att skicka gps:en utomlands nånstans på lagning. Något som de som kunder dessutom får betala frakt och annat för. Helt galet. Mattias var arg på att de gick med på det (även om han förstår varför såklart) men kanske framför allt på att det finns affärer som faktiskt gör så mot sina kunder.

Men ja, vad ska man säga. Jag kan förstå dem. Mattias pappa är 70 år och har börjat känna att han inte hänger med i all teknikutveckling (även om han faktiskt gör det till mer än han tror egentligen). Han är inte godtrogen, men han tror ändå människor om gott, även säljare. Han vill vara trevlig, helt enkelt. När någon då pratar om internetuppdateringar och annat så tappar han kollen och går med på det som sägs. För internet tillhör det teknikområde som han inte intresserat sig för. Men man ska väl inte behöva kunna både teknik och konsumentköplagen för att handla prylar på ett riktigt sätt?

Blue tuesday

Blå dag idag. Känner mig superhängig, har ingen lust till något alls utan vill mest gömma mig i mörkret, eller nåt. Hm. Det går väl över. Har väl trots det varit ganska duktig idag. Inte minst så steg jag upp medan det fortfarande var förmiddag. Och så har jag storhandlat, betalat räkningar, diskat och så dammsugit då. Plus en del annat smågrejs. Lite duktigt. (Jag försöker verkligen peppa mig själv idag, det märks va?)

Nu ska jag istället sätta mig och söka en bra off-hand med bra spellpower till min nya fina holy-mace. =)

Kattkiss, ättika och granbarr

Det stinker ättika här. Ett antagligen dödsdömt försök att rädda den kattkorg som storsurkatten Smilla kissat i för att straffas för något nån gjort. Tror hon tänkte lite galet den här gången.

Annars händer inte så mycket. Jag har plockat ut den sorgliga granen som varit avklädd en vecka men som blivit kvar i vardagsrummet i väntan på något. Funderade länge över om det smartaste var att klippa ner den där den stod eller att försiktigt försöka få den genom lägenheten ut på balkongen via köket. Kan säga att fel svar var alternativ två. Men jag har dammsugat i en evighet idag i vart fall.

Just idag anstränger jag mig hårt för att inte bara lägga mig i sängen och stirra i taket.

Hemma igen

Hemma igen. Sedan en dryg timma; kom till Umeå strax efter halv sju. Ganska skönt, även om jag inser att jag borde ägna dagen åt att städa. Visst är det trist att komma hem till en ostädad lägenhet? Men jag hann inte riktigt ta tag i det innan jag for.

Resan gick då bra. Får säga att SJ:s konduktörer är bra på att se till att väckning osv hålls bra så egentligen hade jag nog inte behövt vara så orolig och vakna till för att kolla klockan säkert 6-7 gånger från midnatt och framåt. Men ja, hur bra sover man på tåg egentligen? Det tutar (sovvagnen var alldeles bakom loket så det hördes bra), det bromsar ganska kraftigt ibland, det var väldigt varmt och syrefattigt högst upp där jag låg (på morgonen när jag steg ut för att gå på toa var det som att komma ut från ett tält ungefär; plötsligt känner man hur lätt det går att andas), men i övrigt är väl komforten ändå bra. Lite konstigt kan jag tycka att toapappret lyckades vara slut redan före Gävle, vilket bara är knappt två timmar efter avgång. Det kändes inte riktigt som att toaletterna var direkt nystädade när man klev på. Men över lag är det som sagt ett helt ok sätt att resa på.

Väl hemma har jag gett Mattias sin datorväska, vilken togs emot med glädje som det verkade, samt packat upp kissarnas present; en tygtunnel jag köpte på IKEA (för en betydligt billigare peng än vad de kostar i djurbutikerna). Jag var inte säker på att de skulle gilla den, men Smilla har nästan bott i den sen jag kom. Nu är ju mina katter lite småtjocka så det är kanske lite trängre än det är tänkt, men det verkar funka bra. Förutom när hon får för sig att gå ut genom titthålen som finns på två ställen. Då fastnar hon med rumpan och ser lite förnärmad ut. Men tydligen går det att pressa sig ut även där med lite tålamod.

Jag kanske borde sova en stund egentligen. Det har väl inte blivit så mycket inatt trots allt. Vi får se. Först ska jag landa lite och packa upp osv.

Bra om individualiserad föräldraförsäkring

Och jo, Anna tipsade ju lyriskt om det här inlägget tidigare idag. Jag hade i lördags morse bara som hastigast ögnat igenom det i rss:en men kan i en mer noga genomläsning också konstatera att det var ungefär lika head on som det brukar vara.

Summa helg

Sitter på tåget hem nu. Inte mycket bloggande har det blivit i helgen. Men ibland kan det vara skönt också. Helgen har gått ganska fort trots allt. Igår blev inte så mycket gjort efter mötet; Joakim lagade väldigt god lasagne som lockade fram tröttheten i mig. Så jag sov en stund sen medan Joakim såg Hellboy 2 (en film som visst möttes lite blandat om jag förstod det rätt) och sen spenderade vi ganska mycket av kvällen framför WoW. Jag var ganska trött i huvudet och Joakim verkade inte vara så sugen på att bege sig ut i det sugiga Stockholmsvädret (dimma, småregn och superhalt) så den planerade biokvällen uteblev helt enkelt. (Jag tycks ha svårt att komma iväg på bio nuförtiden. Får väl göra ett nytt försök till veckan.)

Idag har vi haft utflyktsdag till IKEA i Kungens kurva. Ganska mycket folk, men det var helt okej. Hittade den där datorväskan som Mattias efterlyst ett tag. Han hade en sån innan men så gick dragkedjan i den sönder varpå han tog tillbaka den röda fina datorväskan jag lånat av honom. Så nej, det var kanske inte helt osjälviskt som jag köpte honom en ny idag. Å andra sidan hade jag kunnat köpa mig själv en ny, men jag vet inte riktigt vad jag vill ha helt enkelt.

Passade också på att köpa med mig ett nytt påslakanset. Jag har ganska få sådana, och egentligen bara ett jag verkligen gillar. Vi får hoppas att detta står upp mot mina krav, helt enkelt. Det är ju rätt dyrt att köpa sånt när man envisas med att ha megastort täcke, men det finns verkligen inget skönare.

I övrigt fanns det inte så mycket jag kunde handla som var hyfsat enkelt att få med sig hem. Kan säga att det är trångt nog ändå här i sovkupén för tre (som just nu bebos av tre för varandra okända tjejer i typ samma ålder med varsin laptop i knäet). Ska väl försöka komma till sängs på en stund iaf. Tåget är framme redan före sju och det skulle vara skönt att få lite sömn iaf. Det brukar ju bli lite sådär på de här tågen trots allt.

Lite tråkigt att lämna Stockholm så snart, men samtidigt ganska skönt att komma hem. De dubbla känslorna fortsätter alltså. Lite min grej just nu. Får snart erkänna mig övermästrad av en grubbelperiod som knackat på ett tag nu. Vi får väl se vad den leder till.

Högerpåvar och tjyvgetter

Och världen runt omkring verkar vara som den brukar. Påven har med nån slags inblandning av nån helig ande bestämt sig för att häva bannlysandet av ett prästbrödraskap som anklagas för högerextremism och förintelseförnekelse och önskar ingå "full gemenskap" med dessa nu istället. Tja, det verkar väl sunt? Ungefär i linje med de som gripit och nu anklagar en get för att bl.a ha försökt stjäla en Mazda 323 i Nigeria. Förvisso en förvandlad get, enligt uppgift, men ändå. Som världsmedborgare är jag väldigt stolt såklart, både över den katolska kyrkan och över att man ens ids publicera en sådan "nyhet" i en svensk kvällstidning. Men ja, världen blev lite spännande (?) igen.

Saras sista styrelsemöte

Sista styrelsemötet för Saras räkning kan kanske ha blivit avklarat idag. (Om det nu inte måste till något extra på kongressen innan den nya styrelsen hinner väljas.) Jag kanske tjatar lite om det nu, men det känns speciellt. Och som sagt lite sådär. Lite synd att vi dagen till ära var en ganska decimerad styrelse, men ibland är det så. Det var god stämning iaf och vi fick väldigt mycket gjort. Man kan säga att vi stort gjort det vi ska nu. Arbetet är redovisat, revisionen gjord osv. Skönt att allt gått bra. Nu hoppas vi bara att kongressen tycker det samma.

Ja, men dubbelt är det. Lite känner jag att jag önskat att jag haft tiden och orken/hälsan att ge allt hela vägen in i mål, men jag har haft lite svårt att hinna med faktiskt. Men jag har ett par veckor på mig att slutföra en del, och en del annat tror jag är tänkt ska fortsätta in i nästa mandatperiod. Så det är kanske inte så farligt. Men, ja, ni vet, lite vill man ändå känna sig nöjd när man är klar.

Jag hyser ändå ett hopp om att det blir en bra styrelse som tar över efter oss; förslaget ser gott ut. Det känns bra.

I Stockholm igen

Trött som en rackare är hon idag. Inget nytt under solen, alltså. Igår var en ganska tråkig dag egentligen. Vaknade toktidigt till att börja med; före fem, efter bara fyra timmars sömn. Sen var det resa i nästan 8 timmar. Och av någon anledning fick jag inte med mig något läsbart alls, trots att jag hade planerat det. Så det enda jag hade var datorn. Och där strulade uppkopplingen så jag kunde inte göra så mycket av det jag tänkt där heller (dessutom gjorde strulet att batteritiden bara flög iväg). Men några mejl fick jag iväg ändå. På bussen visades barnfilm (Den Magiska Leksaksaffären, eller nåt sånt?), men trots att det inte var ett enda barn med på bussen fick de för sig att visa den svenskdubbade versionen. Att se Dustin Hoffman och Nathalie Portman dubbade till svenska röster är ingen höjdare, jag lovar. Dessutom var ljudet fortfarande (efter hur många månader nu?) trasigt i den högra delen av bussen.

Mm, gnällig är hon kanske. Men det var lite drygt igår faktiskt. Det är alltid kul att studera folk, och det gjorde jag iaf. Tanken var att köpa nån tidning i Sundsvall där jag bytte från buss till tåg, men då de bara sålde skvaller i form av kvällspress avstod jag. Jag trodde alla stationskiosker hade SvD eller DN? Inte det, tydligen.

Idag är det möte. Jag måste snart fara iväg. Det ska bli kul att träffa dem, vilka som nu kommer. Har lite dålig koll på det just den här gången. Och jag har inte heller hunnit läsa på så mycket av alla tusen dokument som skickats ut inför mötet. Men det blir nog bra. Trött Sara loggar av.

Födelsedag och barntillskott

Som brukligt får man väl lov att annonsera födelsedagar. Min styrelsekollega Birger fyller 40 år idag, stort grattis! Det vankas fest i Sthlm nästa helg, men tyvärr har jag ingen möjlighet att åka. Jättesynd för jag tror att det blir en häftig fest.

Idag fick jag också mejl från min vän (och pojkvän/sambo nån gång vid urminnestider, i stort sett preskriberat iaf) Andreas som i höstas berättade att det väntades barn i hemmet. I måndags blev han pappa till en liten Lova. Jag är väldigt glad för hans skull, jag tror att det blir superbra. Ganska surrealistiskt att tänka sig bara, men väldigt häftigt.

Och nomineringarna till Razzie

För den mer skadeglade har i vanligt manér nomineringarna till 2008 års "Razzie" (Golden Raspberry Awards, Dis-honoring Hollywoods Worst) också släppts. Mike Myers The Love Guru verkar ha fått flest, men även Paris Hilton tycks ha fått ett gäng för The Hottie and the Nottie (vem finansierar ens en sån film???). Lite kul att också Razzie-juryn delar min åsikt om Pierce Brosnans insats i Mamma Mia; han är nominerad i kategorin Worst Supporting Actor.

Visst, det är en inte alltför snäll gala det där, men då jag sett det tidigare så brukar ändå många ta det för vad det är. Och man kan ju inte lyckas jämt. Galan går av stapeln för 29:e året i rad, som brukligt dagen före Oscargalan, den 21 februari, men den kommer gissningsvis inte direktsändas av nån svensk tv-kanal...

Oscarnomineringar

Så har då nomineringarna till 2008 års Oscargala offentliggjorts. Inte så mycket överraskningar kanske, om man läst lite innan och sett hur det gick på Golden Globe. Ingen svensk nominering dock. Nu har inte jag sett Troells film som skickades in, men med tanke på att "Låt den rätte..." ändå har gjort viss succé i USA tror jag att det hade gått bättre om vi istället skickat den. De internationella nominerade verkar ändå vara bra val. Både den franska, tyska och israeliska är filmer jag ser fram emot att se när möjlighet ges.

Inte heller någon nominering till min favorit, "Lars and the Real Girl". Synd, men den kanske inte är så Oscarsaktig ändå.

Nu har jag en månad på mig att försöka se så många som möjligt av nominerade filmerna. Jag hoppas att jag lyckas se majoriteten iaf. Det känns lite skojigare att se galan då.

Åskådare med baktankar?

Efter att ha ströläst igenom en del bloggar de sista dagarna kan jag inte låta bli att fundera över hur många som världen över (för det är väl inte bara svenskar som är så morbida och sensationslystna?) bänkade sig för presidentinstallationen häromdagen med ett dolt syfte; "kommer han att bli skjuten?". Förvånande många kommenterar något liknande nämligen. Väldigt konstigt, måste jag säga. Inte som att dessa människor kanske önskade att han blivit det egentligen, men som att man ändå skulle tyckt det varit spännande "om utifall att" eftersom man då suttit på första (skyddade) parkett.

Den där dokusåpa-genen som gör att vi njuter av att se människor drabbas av blandad grad av olycka (om det så är påhittade historier i skvallerpress eller i konstiga tv-program) tycks hänga i och följa med ända in i världspolitiken. Intressant mänsklig företeelse ändå, inte sant?

Jag vill ha en våldsamhet grå kanin tack!

Ok, ibland har jag låg humor men det här och det här (med flera) har jag skrattat gott åt en stund på förmiddagen. Man kanske inte alltid ska förlita sig till makinöversättningar?

Stockholm till helgen

Det blir Stockholm till helgen. Idag på förmiddagen fick jag bekräftat att det funkade med vikarien jag hade ordnat för mig så jag kan sticka iväg på styrelsemöte under helgen. Nu när jag mår lite bättre känns det helt ok, även om jag innan kände mig lite sval till just själva inte-vara-hemma-i-helgen-grejen. Men det ska bli kul att gå på mötet och att träffa Joakim. Det lär ju bli mindre av det senare med sen när uppdraget är klart. Å andra sidan blir det mer kvalitetsumgänge kanske sen när jag då kan fara ner enbart i syfte att umgås med honom.

Precis som förra gången lät Stockholmaren jag pratade med på resebyrån som att jag var galen som frivilligt valde ganska många timmars buss och -tågresa istället för en knapp timmes flygresa. Men jag kände så jättestarkt att jag inte hade ork för flygnerver den här gången heller. Och det är ju faktiskt ganska bekvämt med tåg (bussen är väl sådär). Så det blir buss och tåg ner imorgon och nattåg hem på söndag kväll. Det blir bra det. Synd bara att det inte finns nätuttag på 2-klass på tåget, då hade jag kunnat tillbringa längre tid med att jobba ifatt en del på datorn.

Sara gnäller högt

Antagligen är det väldigt trist att läsa om min dåliga sömn, min ständiga trötthet och allt runtomkring det, men strunt samma. Just nu upptar det en del av min tankeverksamhet. Jag hoppas hoppas att jag vänt till dygnet nu och att det håller i sig. Somnade strax före två inatt och vaknade första gången redan före fyra. Men lyckades somna om för att sen vakna vid halv sex. Kändes ok så jag spenderade sen en stund i sängen med att kolla nattens nyheter (typ inget) och platsbanken. Men nu är jag uppe och har gjort frukost.

Igår mådde jag verkligen jättekonstigt. Jag har aldrig känt mig så alienerad från mig själv, tror jag. Sov mellan 9-14 och försökte sen hålla mig uppe. Jag var plågsamt trött och hade alldeles ont i kroppen. Men på kvällen fick jag lägga mig en timme iaf. Jag sa till Mattias vid nåt tillfälle helt allvarligt att "jag håller nog på att dö" och det kändes verkligen så. Fast inte ångest eller så, mest bara get over with it already. I själva verket så tappade jag lite känseln och höll nog på att svimma, men det gick över efter en stund. Mattias tror att jag håller på att bli sjuk, men jag vet inte. Senkvällen var det i vart fall lite bättre. Så nu hoppas jag att jag slipper gnälla nåt mer. Sorry.

Idag ska jag försöka hålla mig lite sysselsatt och vaken och försöka hitta känslan av att få saker gjorda. Jag borde städa, skriva saker, promenera osv. Så brist på sysselsättning lär det inte bli. Men jag ska nog ändå försöka ta det lite lugnt. Kanske ta en vända på stan eller så om det inte är för stressigt där. Det var länge sedan.

Spännande tidningsläsning

Jo, kanske jag borde sova nu men jag är som lite i varv, och så var Mattias uppe när jag kom så jag tar en slow morning innan sängen.

Hade en väldigt slow natt på jobbet också. Tog mig ordentlig tid att läsa båda tidningarna. De innehöll en del "skojiga" saker. Vad sägs om privatskolan som förklarade att skolverkets anmärkningar om att de tar avgifter av studenterna för datorerna baserades på en feltolkning från skolverkets sida; att det bara handlade om en hyra om de ville ha tillgång till dem på fritiden också. Längre bak i tidningen skrev en student en insändare (med intensionen att försvara sin skola) och förklarade att han minsann tyckte att avgiften, eller försäkringen inte var något att bråka om; det var värt det. Utan avgiften hade han annars fått betala självrisk när datorn gått sönder (lite av ett dubbelfel?). Så kanske inte bara skolverket utan även skolans egna studenter har förstått fel?

En annan sak var den renägare som haft koll på den "nya" Bullmarksvargen. Han sa att den med största sannorlikhet var skadad eftersom den inte lyckats riva något av hans djur och att den därför borde avlivas. Hade han inte tyckt det om den faktiskt hade lyckats riva nåt av hans djur också? Kind of lose-lose för vargen? Eller påklistrat medlidande, om man nu så vill.

Eller vad sägs om nyheten om det stora samarbetet på innovationsområdet mellan Microsoft och Umeå universitet? Kan det ha något att göra med att Microsofts Sverige-VD sitter i universitetsstyrelsen? Nä, han satte ju sig där som privatperson, hette det ju. Jag skrev om det tidigare; här och här, som ni kanske minns.

Spännande läsning idag, helt enkelt. Nu ska jag sova, sova, sova.

Att prioritera om tiden

Inte mycket till bloggande idag. Har varit väldigt trött mest. Börjar kännas kroniskt. Till råga på allt missade jag ett möte med nattskiftet som var en timme före jobbet ikväll. Inte bra. Det blir så när man är lite dagavill.

Förra natten var en sån där mellan-natt. Lite lagom rörelse. Och ett ganska hårt knytnävslag på struphuvudet. Om ni undrar så, jo, det gör ont. Men det gick över. Efter den här natten har jag ett par lediga nätter.

Hur det blir till helgen får vi väl se. Antingen blir jag kvar och jobbar eller så får jag semester och far till Sthlm på styrelsemöte. Jag hoppas då på det. Det är sista mötet före kongressen då jag avgår från posten som ledamot. Det känns lite märkligt. Skönt på ett sätt, väldigt tråkigt på ett annat. Men ska jag vara ärlig mot mig själv så behöver jag en liten paus från det obetalda engagemanget så att jag kan lägga tid till mig, människorna omkring mig och på jobbsökandet. Med mera. Jag skulle gissa (och hoppas) att jag inte blir utan Fi-arbetet helt oavsett, jag kommer nog behövas en del ändå framöver även om jag inte sitter i nån styrelse.

Programuppdatering

Mitt gamla trotjänarprogram rss-feeden Akregator funkar inte längre lika tillfredsställande måste jag erkänna. Ofta får den inte kontakt med nätet, de bloggar som måste visas hela (varför kan inte alla bloggar tillåta att man läser dem i text-format?) strular det allra mest med. Jag börjar fundera över om jag ska byta bort den mot nåt annat.

Det fanns ett annat program, anpassat för Gnome (som jag kör) vilket kanske kan vara ett alternativ till det KDE-anpassade programmet jag kör idag (jag var tidigare KDE-användare). Alternativt så faller jag för det stora företaget och börjar använda Google-reader istället. Hm. Svårt.

Nåt annat jag skulle behöva uppdatera är den här bloggen. Jag följde ju aldrig med i förra uppdateringen då nya möjligheter las till på blogger. Mest för att jag ville behålla min möjlighet till html-kod och för att jag ställer mig skeptiskt till "enkla dra-och-släpp-metoder" (mest för att det oftast brukar innebära nån form av strul eller begränsning i valmöjligheterna). Nu ser jag att det finns saker som kanske skulle vara roliga att använda trots allt, så jag får väl släppa mitt kontrollbeteende och tänka att "dra-och-släpp" nog kan vara bra trots allt. Så kanske jag skulle låta bloggen växa med utvecklingen sådär lagom till dess 3-årsdag som stundar om en månad.

En annan nättrend är användandet av Twitter. Fler och fler börjar visst mikroblogga. Själv testade jag det i början av förra året, men såg aldrig tjusningen riktigt. Jag gav det kanske inte alltför mycket tid och ansträngning, men själva grejen kom liksom aldrig till mig. Nu funderar jag, sådär ett år senare, om jag kanske skulle testa igen. Ja, vi får se.

Comhem suger II

Igår kväll/natt lyckades jag bli sådär arg på ComHem igen. Ett svajande nät som efter midnatt helt gav upp för att komma tillbaka någon gång efter åtta imorse. Inte ok. Om jag inte fegade så mycket inför 12 månaders bindningstid med något annat, oprövat bolag så hade jag gjort det på en gång.

Nu har jag som ni märker uppkoppling, men den är ovanligt långsam.

Sunkhelg

Hm, jag har en lite dålig helg trots bra start på fredagen (jag kanske overdid it). Jag känner mig lite hängig, håret hänger fett och oborstat, jag har konstant gått runt i sunkkläder (som jag dessutom mest bara hjälpligt kamoflerade då jag var på affären igår kväll...) och känner mig i allmänhet ganska... o-hot. Sömnen är konstant fucked up och kosthållningen är lite skakig. Till veckan måste jag ordna upp mig lite. Det är alltid speciellt svårt på helgen om Mattias är här (vilket han nu varit sen långt före jul btw) eftersom han inte heller sover eller äter som folk när han är ledig. Nej, ändring onsdag morgon när jag går av jobbet.

Jag har ju sett lite film om nätterna så jag ska försöka sätta mig och skriva om dem senare kanske. En del intressant faktiskt. Annars blir det ju mycket skräp mest. Men först ska jag köra till Ratan och co-vattna blommorna och kolla läget där.

Bio i helgen?

Trots skral kassa har vi iaf biobiljetter, som vi fått i julklapp. Jag var nästan helt inställd på att se The Curious Case of Benjamin Button i helgen, men så verkade flera tidningar plötsligt mer eller mindre såga den och då tappade jag sugen lite. Egentligen är det väl då man ska gå och hoppas på positiv överraskning, men jag tappade lusten lite. Andra filmtyckare jag vet har ju hyllat den, frågan är ju vilka man delar åsikt med. Jag ska läsa på.

Snart kommer Moodyssons nya Mammut som jag nog också vill se, frågan är om det är en biofilm eller inte. Min absoluta favvofilm förra året Lars and the Real Girl tycks ha biopremiär i Sverige den 23 januari, och det är nästan så att jag skulle vilja gå och se om den på bio faktiskt. Inte missa den!

En mer dämpad lördag

Om jag var på väldigt gott humör igår så känner jag mig faktiskt mer dyster idag. Lite oklart varför. Dålig sömn bidrar säkert. Jag har lite svårt att ta mig för saker idag. Har diskat och grejat med sånt, men inte lyckats ta tag i nåt mer produktivt. Och högen med saker jag borde göra bara växer. Det har lyckats skapa en viss ångest faktiskt. Och det är inte bra. Så snart åtaganden är borta ska jag försöka leva efter premissen att bara ta på mig sånt jag faktiskt hinner, vill och tycker är roligt.

Egentligen skulle vi ju ha Mattias syster och hennes familj på middag men det har vi skjutit upp ett tag. Jag har inte haft tid att förbereda, Mattias har också haft mycket för sig och så är det väldigt skralt i kassan för närvarande. Pengarna försvann ovanligt fort den här månaden.

Dessutom kommer jag inte ha nån mer ledig helg på ganska länge framöver, och jag behöver ha en lugn, kravlös helg känns det som. Jag försöker tänka att jag förtjänar det.

Care for a dance?

Okej, lite snabbare musik senare och jag fick ett plötsligt sug efter att gå ut! Och kanske tom på ett danshak. Men det lär det ju inte bli idag. Hm, kanske får tvinga med mig Joakim när jag är i Sthlm nästa helg. Och/eller kanske nån dansant Stockholmare?

Och katterna ser ut som att de är redo att ringa störningsjouren

Ok, jag steg inte upp så tidigt. Gosade till mig i sängen istället och steg upp kanske halv fem? Men strunt samma, jag orkar inte känna mig lat och dålig för att jag sover just idag.

Sitter på speldatorn och har kopplat den andra till stereon och spotify-musik strömmar ur högtalarna. Mattias jobbar sent idag tydligen så jag passar på att smågreja lite och toksjunga i lägenheten när ingen hör. Väldigt skönt, lite som terapi. Ganska blandad musik för dagen men nu en stund har det kanske varit lite smäktande. Nyss Anna Ternheims underbara cover på Broder Daniels "Shoreline", som jag aldrig ledsnar på. Nu är det en av Oasis (de gamla 94-gudarna) absolut bästa låtar; "Stop crying your heart out". Underbart! Det hade varit lite koolt att se dem i Stockholm när de kommer, men vem har råd? Får drömma mig tillbaka till när jag såg dem i Globen-annexet -96 eller när det nu var. Magiskt.

Men, för att dela med mig av min sinnestämning får ni titta på en bra video-version av ovan nämnda Ternheim-låt. Håll till godo.

Att göra helg på fredagsmorgonen

Det är verkligen kallt här nu. Termometern visar 25minusgrader nu på morgonen. Det är kallt. Ska bli skönt att krypa ner i en varm säng om en stund. Men jag känner mig inte supertrött idag, mer att jag är lite uppe i varv kanske. Dels pga en intressant och halvlivlig diskussion som jag och en kollega hade imorse men även pga att det blev lite småstressigt sista stunden innan dagskiftet kom. Jag antar att man fått kronisk nattsjuka om man kan ha en djup och allvarlig diskussion (i positiv bemärkelse) om livsåskådning och olika synsätt på religion klockan 4-5 på morgonen. Nånstans hoppas jag att jag ska vakna i eftermiddag och tänka att det hela var lite korkat. Man ska ju vara korkad vid den tiden, tänker jag.

Det är så skönt de här mornarna när jag vakar av. Jag behöver inte känna nån stress att skynda i säng för att somna så fort som möjligt för att sen vakna så tidigt som möjligt för att ha lite kvalitetstid (i den mån man kan det alls) före jobbet. Jag kan ta det lugnt, äta frukost med Mattias, läsa nyheter och kanske tom kolla auktioner (WoW) för att sen krypa ner och somna i stort sett omedelbart.

Sen ska jag ju ändå inte sova hela dagen om jag ska ha nån form av vettig dygnsrytm i helgen, men friheten är att jag kan lägga mig när jag vill ikväll/inatt. Mm, morgonfilosofi.

Varför kommer strulet alltid när man behöver det som minst?

Det är en viss stress att uppdatera register, skicka ut påminnelser inför kongressen m.m just nu. Inte nog med att det inte är alldeles snabbt gjort att ställa om allt på ett nytt år och ändå se till att alla som ska komma med i sändlistor osv gör det så bestämde sig Firefox för att helt lägga ner det här med teckentabeller just idag. Bara plötsligt. Jag startade datorn och hade inte längre några tecken på internet. Lämpligt va? Och utan tecken kan man inte göra någonting alls.

Frustrerande (och magiskt, jag vill verkligen veta varför). Nu sitter jag istället vid min speldator och överväger om jag ska vänta in supporten (Mattias) från jobbet eller börja plocka över saker från min vanliga dator till denna. Vet inte vilket som tar längst tid.

Om musikaliska bröder

Oj, vad jag har sovit. Eller ja, eg bara 7 timmar, men tungt. Vaknade och kände mig alldeles mör i kroppen på nåt sätt. Och med den här låten i huvudet av alla. Jag vet inte riktigt vart den kom ifrån just idag. Det var ganska länge sen jag lyssnade på Dexy's Midnight Runners. Men ja, lite kul att jag hade just den låten i huvudet.

Minns när min inte så musikaliska lillebror skulle "sjunga" den här för mig för att se om jag möjligen visste vad den hette (han hade hört den på radion). Tror inte att jag (eller andra brorsan och Mattias, som också var med i bilen vid det här tillfället) har skrattat så mycket förut. Det kom nåt slags ylande ur han som inte liknade nånting, verkligen inte musik! Efter en stund tyckte jag mig kunna urskilja ett "tuda-tuda-tuda-tuda-yeah" (helt osannolikt) som påminde om det i refrängen (eg ung: Toora Loora Toora Loo-Rye-Aye) och kunde då lösa gåtan. Det här var i och med allt med pappa nån gång i somras; det blev som ett tillfälle att skratta riktigt gott mitt i allt elände som var omkring oss, så låten skapar numera ett speciellt leende på läpparna. Kanske det var därför den kom till mig i sömnen.

Grrr!

Jag hatar Scribus, har jag sagt det nån gång? Gusten, Joakim och Mattias lär ha hört mig svära ramsor över det fler än en gång. Buggigare program får man leta efter.

Note to self: gör om cv:t i ett annat program. Snarast!

Inte min bil

Det här var lite läskigt att läsa idag. Inte bara för att någon skadade sig utan även för att det nästan exakt ser ut som min bil. Samma märke, modell, färg, extraljus (syns på bilden på löpet) och så platsen då (vid infarten till Ratan). Men både Mattias och jag är i stan och min bil står snällt på parkeringen. Jag hoppas att föraren inte skadades allvarligt.

Arrested-film trots allt?

På tal om nåt helt annat så läste jag på E! idag att ryktet (sedan länge nu, fram och tillbaka) om en film efter den underbara serien, Arrested Development (2003-06) faktiskt verkar bli sanning! Superkul, om de kan få till något bra och värdigt serien. E! rapporterar att det verkar vara den unga, numera stjärnlika, skådisen Michael Cera som tvekar. Kan förstå argumenten som Jason Bateman lägger fram men tror ändå inte att det skulle göra så stor skada för Cera även om filmen nu skulle floppa. Men det är klart, man ska vara rädd om sin karriär.

Att söka jobb

Eftermiddag har det blivit och jag har inte fått ändan ur att skriva den där ansökan som måste skickas idag. Vet inte vad det är, men det tar alltid emot lika mycket. Inte så att jag inte vill ha ett nytt jobb utan mer som att jag får lite prestationsångest, blandat med känslan att jag skriver för någon annans papperstugg. Stunden innan jag får klart ansökan och tiden ett par veckor efter, innan det i bästa fall kommer ett "nej tack"-brev är helt klart det sämsta med hela processen. Då känns det inte kul.

Och jo, jag låter pessimistisk och kanske inte alls så som man bör låta när man söker jobb, men efter snart fem år på ett "tillfälligt" jobb är det kanske svårt att låta bli ibland. Självklart gör jag allt för att inte låta uppgivenheten synas i ansökan, men att samtidigt tillåta mig känna så emellanåt är också ganska viktigt.

Efter finanskrisens inledning blev det i det närmaste tomt på jobbannonser, men nu börjar de så sakta komma tillbaka igen. Det har varit en ganska lång stund utan intressanta jobb (kanske därför det känns lite extra spänt att göra den här) men så fann jag två-tre stycken före helgen som jag tänker söka. Ganska olika jobb och ganska långt ifrån de jobb jag sökte för fem år sen, men fortfarande jobb som skulle kännas kul och utmanande. Jag längtar verkligen efter lite utmaning och utveckling på jobbfronten.

Är Israel det enda krigsförande landet?

Har tillbringat en del av morgonen till att läsa nyheter. Mycket handlar om Gaza just nu och den ofattbara lidelse som människor drabbas av as we speak. Många vill agera, eller vill att andra ska agera och det är bra, men ibland känns det som att debatten hamnar lite ur spel.

Jag tycker absolut att Israel är den största boven här, offren är alla de civila som (på båda sidor) drabbas av ett ofattbart lidande. Och visst är säkerligen blockader och bojkotter en väg att visa att omvärlden inte accepterar det som händer. Men jag kan inte låta bli att fundera över varför man gör så stor skillnad på krigsförande länder. S-kvinnor säger idag enligt en artikel i Svenska Dagbladet att de vill stoppa en kommande tennismatch mellan Sverige och Israel eftersom man anser att "Sverige inte ska spela mot ett krigsförande land". Jag är med er, visst, men hur är det egentligen med tex USA? Är inte det ett krigsförande land? Varför behandlas inte de på samma vis?

Istället fortsätter Sverige att t.om sälja krigsmaterial till USA, vilket enligt en svensk policy inte får ske med krigsförande länder. Då har man dock lämpligt (antagligen med dollartecken i ögonen) bestämt att USA inte alls är i krig, tvärtemot vad resten av världen (inkl USA själva) säger.

Missförstå mig rätt; jag tar inte Israels handlingar i försvar på något vis, tvärtom, men vi kanske inte ska glömma andra krigshärdar och andra krigsförande länder i vår iver att undvika de hemska bilderna på lemlästade och förtvivlade människor vi just nu ser överallt. Fortfarande dör människor i Afghanistan, i Kongo, i Irak osv. Och vi bör se på alla överlägsna, krigsförande länder med samma ögon oavsett vilken makt de besitter i världen, oavsett hur mycket pengar vi riskerar att förlora på det.

TV-tips ikväll nr2

Glömde ju det viktigaste tipset av alla; The Big Bang Theory på kanal 5 kl 22 ikväll! Inte missa! Själv ser jag fram emot att se det senaste avsnittet som gick i USA inatt; årets första TBBT. Så snart Mattias vaknar blir det mer te och nerdhumor.

Tv-tips

Såg att de visar The Station Agent på SVT1 kl 21.45 ikväll. Jag har sett den för nåt eller ett par år sedan och vill minnas att den var ganska mysig. Har gett den 8/10 på imdb så dålig kan den ju i vart fall inte vara. Kvällens tips alltså!

På torsdag kväll ser jag att de visar Sylvia med Gwyneth Paltrow i rollen som Sylvia Plath. Har velat se den länge och när den väl visas på tv så jobbar jag såklart. Lite för tidigt på kvällen också för att kunna hoppas att det är lugnt nog för att se huvuddelen av en film. Försökte ju läsa Plaths bok Glaskupan förra året, men ledsnade för att huvudkaraktären var så gnällig. Skulle vara spännande att se filmen om författarinnan påminner om hennes författarskap.

Kall tisdag

Frusen idag. Väntar på att tevattnet ska koka så kanske jag får upp värmen lite. Har varit ute på en halvlång promenad på nästan en timme idag. Det var skönt, men det är så halt överallt att jag spänner mig när jag går. Det blir inte så bra.

Har börjat känna av magen igen också. Delvis är det väl stress i huvudet. Men har framför allt fuskat väldigt mycket med maten nu under helgerna och i stort sett aldrig fått i mig nån frukost att tala om. Det går ju inte. Att få i sig sitt första mål vid fyra-fem på eftermiddagen är inget guldläge. Men nu har jag börjat om igen. Nu måste det bli ordning och rutin. Och så hoppas jag att sömnen går till sig också.

Guldbaggegalan 2008 nr3

Inte för att vara utseendefixerad men såg inte Björn Gustafsson lite skum ut? Som ett litet pojkhuvud på en läskigt vältränad kropp? Hm... Annars får Johan Glans helt klart godkänt. I övrigt inga större överraskningar eller så. Som en liten branschfest mest egentligen kanske.

Guldbaggegalan 2008 nr2

Om nu Tomas Alfredsson mindes John Ajvide Lindqvists tacktal rätt så var det nog bland de bästa jag hört hittills på nåt sätt. Fast ändå tur att inte alla gör samma val. =)

Undrar förresten om min egen filmstjärna, Joakims lillasyster och scenografen Cecilia är på plats i år igen?

Guldbaggegalan 2008

Kikar på Guldbaggegalan. OMG vad den är trist hittills. Visst, Johan Glans är rolig, men i övrigt känns det mest som människor som tycker att de själva är roliga medan alla utanför (för visst är det fler än jag?) inte riktigt greppar grejen. Roligast hittills var när Glans sa att han gillade "Låt den rätte.." och hade laddat hem den och gett bort den till alla sina vänner. En kul pik till fildeningssure Tomas Alfredsson.

Det måste bli bättre än såhär om jag inte ska överge galan för en heroic UK i WoW...

Bilder från festen

Jag får erkänna att jag var lite seg med kameran i lördags. Det var ju lite annat som skulle hållas koll på. Så tyvärr inga bilder från när Anna blev överraskad efter ögonbindel-färden, inga från själva middagen och ganska lite för övrigt också. Men men. Här kommer några i vart fall.

Lite spår från efter middagen. Här ser det ju lite post-party ut iaf.

Delar av festgänget; Ulrika, Fanny, Tor, Anna och en del av Towa

Anna inledde som sagt singstar ganska galant. Har ett svagt minne om att det var Nirvana?

Anna och maken Ulf äktenskapsbattlar i singstar

Sönerna Tor (så tjusig i sin kavaj) och Leo får vi väl säga brilljerade lite på dansmattan

Fanny kämpade tappert. Slår vad om att det snart finns en dansmatta i en lägenhet på Umedalen

Efter firande i dagarna tre...

Det är ju idag som Anna faktiskt fyller år. Stort grattis till världens bästa 40-åring!

Nånting säger mig...

Att mitt köksbord inte ser ut som andra köksbord... Det är nåt med användandet jag inte riktigt greppat, tror jag. Eller?

Tidiga tankar om filmgalor

Som vanligt har jag skum sömn. Tänkte väl att det verkade för bra att jag var trött och somnade redan kring midnatt. Vaknade kvart i fyra och kunde sen inte somna om igen. Skumt. Så nu är jag uppe.

Tänkte först logga in och grinda lite saronite ore i WoW; det är inte så mycket konkurrens på de europeiska servrarna såhär dags en söndag natt, men så kom jag på att det ju pågår en Golden Globe-gala as we speak. Kikade lite på E! och IMDB vilka som vunnit so far och det var väl inga större överraskningar vad jag kunde se. Heath Ledger fick tex inte oväntat en för sin biroll i The Dark Knight. Det lär trilla in fler i de galor som nu vankas i början av året. Annars, på tv-seriefronten, verkar 30 Rock vara vinnaren inatt. Jag har bara sett lite av den första säsongen och kan väl inte säga att jag direkt fastnade även om det var lite kul. Kanske måste ge den lite mer tid. Min skepsis grundar sig egentligen på att jag har svårt för The Baldwins och Alec Baldwin spelar en av de större rollerna där. Men jag få väl erkänna att han faktiskt inte gav samma upplevelse som i filmformat.

Ikväll är det väl Guldbaggegala också om jag inte minns fel? Inte så många filmer nominerade egentligen som sagt, men jag ska väl titta på den trots att jag inte lyckats se så många av de få som är. Jag är dålig på att se svensk film. Mycket för att de ofta känns så lika på nåt sätt. Och för att jag sällan känner för tunga dramafilmer, som "svensk kvalitetsfilm" ju så ofta är. Men jag har missat några jag skulle velat se, som Patrik 1,5, vars huvud- resp birollsinnehavare Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson är nominerade.

Nej, nu blir det nog lite saronite ore i alla fall!

Bildbevis

Och nu finns det visst bildbevis på Fannys flickr-sida från igår. Jag tog också bilder, men har inte orkat ta mig igenom dem än. Men det kanske kommer upp några här senare.

Dagens uppgifter

Dagens uppgift (förutom att sova igen det jag inte sovit de senaste två dygnen) är att röja klart efter den intensiva matlagningen (vilket jag snart är klar med) samt hämta bilen och alla köksgrejer, tv-spel och annat som lämnades kvar hos Anna. Lite seg får jag säga att jag är, så det lockar väl sådär att sätta sig på bussen ut till Tomtebo igen. Ska försöka väcka Mattias (som sover en andra omgång) och se om jag får med mig honom ut. Sen får det nog bli pizza eller nåt ikväll för jag orkar då inte laga nån mat.

Nästa helg har vi nog bjudit in (eller om de bjöd in sig själva kanske) Mattias storasyster och hennes familj. Lite okänt hur många det blir, men det ska bli trevligt. Då blir det till att planera mat igen. Tycker att det var skojigt att laga mat även om det bitvis blev lite stressigt och att jag var nervös över hur det skulle smaka. Men kul hade vi.

Åh, vilket party!

Ja, jag tror att vi såhär dagen efter kan säga att det blev en lyckad 40-årsfest. Jubilaren herself har iaf antytt så i sms idag, och det är ju viktigast vad hon tycker. Och jag tror och hoppas att samtliga hade kul igår.

Överraskningsmomentet (nr1) var egentligen lite lamt, men det verkade ändå ha funkat. Grejen var att vi sent omsider bestämde oss för att vara hemma i Annas egen lägenhet och ha fest. Det fanns lite alternativ innan dess, men till slut tyckte vi att det var det fiffigaste. Så maken fick sätta bindel på Anna och köra iväg med henne på alla möjliga vägar medan vi smet in och iordningsställde själva festen. Ett lite förvirrat, väldigt hastigt arbete; vet ni hur svårt det är att hitta i någon annans kök? Jag vet.

När så väl Anna skulle komma var vi nog ganska övertygade om att hon skulle känna igen sig, vilket hon själv hävdade efteråt att hon inte gjorde. Iofs så körde maken runt henne i nära en timme tror jag, och var stundtals mil utanför stan så kanske längden på färden avgjorde förvirringen. Hon verkade då överraskad iaf.

Sen blev det trerätters som Mattias och jag tillagat under i stort sett hela dagen (och lite under fredagseftermiddagen). Räk- och avokadosoppa med grillad baguette till förrätt, ungsbakad lax på spenatbädd med parmesanost och grädde samt ugnsstekt potatis med honung som huvudrätt (samt två grymma pestovarianter som Mattias gjort och varma baguetter) och så hjortronpannacotta med hjortronsylt och knäckflarn till efterrätt. Soppan blev hyfsad efter lite experimenterande utanför receptet men det övriga får jag nog säga att vi kan känna oss nöjda med. Farligt att göra otestad mat till fest kanske, men lite utmaning ska det ju vara.

Sen blev det kaffedrinkar á la Fanny (med superdyrt kaffe hon köpt i Vietnam som nåt djur ätit och bajsat ut, kanske att det var Kopi Luwak, men jag har för mig att hon kallade det nåt annat), mer vin och öl och sen gin och tonic och Bailey's hela kvällen och natten. Överraskning nr 2 var singstar, som vi lyckats jaga rätt på efter mycket om och men. Anna skulle sjunga för oss. Måste säga att hon tog det väldigt bra och genomförde uppgiften utan större protester. Mucho impressive! Jag hade nog knappast gjort det. Men ganska snart hade alla utom Hindrik och Mattias varit på de där mickarna och sjungit, så det var nog ett lyckat festgrepp.

Och vips hade klockan gått från 18-19 till 4 på natten! Vad som hände där mellan ett och fyra vet jag inte, för tiden gick då rasande fort. Men kul hade vi. Sen blev det taxi hem. Och det är ju också alltid en sak för sig, speciellt om man åker med Mattias (i framsätet) och Ulrika. Ulrika noterade taxichaufförens (en glad kille i vår ålder som såg ut som en musiker...) efternamn och började på om att "med ett sånt namn behöver man inget pornstar-namn" vilket via nån konstig sväng om finlandssvenskar (och svenskfinnar?) till slut föranledde Mattias att prata om att han var inavlad västerbottning ("varför gå nästgårds när man har vad man behöver inomgårds"). Ja herregud. Det var en ganska rolig resa. Vad man måste höra som taxichaufför trots allt.

Förberedelserna i full gång

Vad kul det hade varit att få skriva om vad jag gjort idag! Men det går ju inte. Ska det vara lite överraskning så ska det. =)

Tänk om alla helger vore...helg?

Jag har väl aldrig känt mig så lättsamt inställd till att jobba helg förut. Anledningen? Jag behöver antagligen bara jobba en av tre nätter. Först var ju tanken att vara ledig hela helgen och fara på styrelsemöte i Sthlm, men det tycktes svårt. Så då tog jag glatt tag i firandet av Annas 40-årsdag istället och hoppades på att få ledigt lördagnatten. Och det fick jag, i ett mejl från chefen i förrgår fick jag ett ok på det. Måste tydligen bara lämna instruktioner till min vikarie om hur man kokar risgrynsgröt... Easy peasy. Men så igår ringde samma chef (som dessutom var hemma i influensa) och sa att hon nog kunde få loss söndagsnatten också om jag fortfarande ville. Super! Då kan jag ha bakisdag i lugn och ro hela söndagen!

Fast nu brukar det ju sällan sällan bli så med Sara. Visst, nån slags bakfylleångest har som eskalerat med åldern, men annars brukar jag sällan dricka så att jag blir dålig dagen efter. Men jag tackar inte nej till semesterdagen. Det känns faktiskt väldigt skönt.

Slopad karensdag vid epidemier

Just det här har jag och många andra pratat om länge. Om det nu skulle införas i länet får vi hoppas att det inte bara skulle gälla för landstingets anställda utan även kommunen.

Att längta bort

Har en viss resa-bort-längtan av nån anledning. Okänt vart eller varför. Undrar om det är Anna-Karins fel, hon som for till Thailand idag? Fast jag längtar nog inte sol specifikt, bara bort lite sådär.

Väder, film och vardagssysslor

Det skiftar en del i temperatur här just nu. Man vet som aldrig riktigt hur mycket kläder man måste bylsa på sig innan man beger sig ut. Igår kväll var det 20 minusgrader och idag har det legat kring 2-3 minus kanske. Lite skillnad. Men det har snöat i ett par omgångar, sån där bylsig snö som det blir allra mysigast av. Jag hoppas att det ligger ett tag nu så att det blir bra backar om jag nu skulle få för mig att åka skidor.

Lillasyster sov ganska länge idag också så det blev kanske inte så väldigt mycket kvalitativt umgänge idag heller. Men vi hann med en kortis på stan innan hon skulle träffa sin kompis där. De skulle gå och äta nånstans och sen se bio. Yes Man tror jag att det blev till sist. Jag har lite svårt för den titeln, jag blandar ihop den med dokumentäreren The Yes Men, som visserligen är lite på samma tema som filmen, om jag inte minns fel. Det är en intressant dokumentär, btw, se den om ni får möjlighet.

Annars har jag mest gjort trista saker, som att diska, storstäda badrummet och rensa avloppet (jag borde snagga mig). Varit en sväng på Clas Ohlsson och köpt dvd-skivor också. Annars inget upphetsande alls på schemat. Har lovat att köra tjejerna till Robertsfors ikväll eftersom det inte går några bussar efter halv åtta (och då hinner man ju inte se nån bio), som jag förstod det. Och det blir väl ganska sent. Hoppas att jag får Mattias med mig som sällskap, är fortfarande lite halvspänd på att köra på vinterväglag. Har inte riktigt fått tryggheten och vanan som jag hade när jag bodde på landet.

Film 2/09

Okej, jag drar igenom de sista sex filmerna jag sett också!

Först en komedi som jag trots allt trodde skulle vara lite bättre än den var. Jag pratar om Get Smart med Steve Carell och Anne Hathaway; två skådisar som jag normalt sett tycker gör bra filmer. De spelar två hemliga spionagenter som förs samman på ett mycket viktigt uppdrag. Maxwell Smart (Carell) har precis befodrats från att ha varit deras kanske bästa tekniker till en inte så smidig Agent 86, medan Agent 99 (Hathaway) är en väletablerad agent som kanske inte är så glad för sin rookie-partner.
Filmen börjar helt okej. Det känns stundvis lite som att man gränsar till att lägga filmen på en Leslie Nielsen-nivå, men humorn är tack och lov lite mer "mogen" än så; inte riktigt allt går ut på sexuella anspeglingar. Men Nielsen-trillandet finns där, trots allt. Det är dock inte det som tar ner filmen. Det är själva storyn. Den håller inte riktigt uppe intresset hela vägen. Kärlekshistorien mellan agenterna känns lika uppenbar som läskigt faderlig och storyn i sig känns inte särskilt spännande. Betyg 4/10

Nästa film tänker jag mest bara nämna i förbifarten. Den gick på tv när jag jobbade natt sist, en lugn natt då en bra film hade suttit fint. Istället visades The Hot Chick med Rob Schneider (och Adam Sandler som vanligt i en liten roll). Totalt värdelös humor som jag aldrig begripit mig på. Samtliga Schneider-filmer är likadana. Samma låga, grymt sexistiska, tråkiga humor rakt igenom. Inte ens lite underhållande. Den såg vi inte färdigt. 1/10

Samma natt visades Revenge från 1990 på tv för kanske tredje gången de sista två månaderna. Den här gången såg jag det mesta av den och den var väl sådär. Kevin Costner spelar en ex-soldat som blir förälskad och inleder ett förhållande med sin gode väns (Anthony Quinn) hustru (Madeleine Stowe). Vännen upptäcker det såklart, dödar nästan Cochran (Costner) och skickar sin hustru till blandade horhus på försäljning som hämnd. Filmen går i stort ut på att Cochran försöker hitta sin käresta och det blir såklart både våldsamt och tragiskt på vägen. Lite för tråksentimentalt och "hjälteaktigt" för min smak. 4/10

Igår hamnade jag också framför tv:n av en slump och bytte lagom över då Envy började. Idel kända komiker som Ben Stiller, Jack Black och Amy Poehler men också med Rachel Weiz i en av huvudrollerna. Nick (Black) får en idé att skapa en spray som gör att hundbajs försvinner och vill utveckla och ta patent på idén tillsammans med sin vän Tim (Stiller). Tim tycker att det är en idiotisk idé och lägger inte till de 2000 dollar som krävs. Något han sen får ångra när Nicks "Wapoorize" blir en miljardsuccé. Nick och hans fru (Poehler) bygger en kopia av Vita Huset mittemot för att slippa flytta ifrån sina goda vänner osv. Avundsjukan blir ett faktum och historien är igång. Lite småkul ibland men även här håller inte storyn uppe mitt intresse filmen igenom. Det blir lite långdraget, lite för mycket av det mesta även om slutet inte är alldeles givet kanske. 4/10

Och så idag har vi sett två filmer. Först ut blev Wall-E, den söta robotfilmen jag velat se länge. Och den var verkligen inte vad jag hade väntat mig. Inte alls som andra disneyfilmer jag sett. Ingen söt, lite för tillrättalagd historia med gulligt språk. Istället en film som till största delen inte innehåller något tal alls faktiskt, men i stort sett hela tiden en massa oerhört vackra, ej överanimerade bilder.
Filmen utspelar sig på 2800-talet, 700 år efter att jordens befolkning fått lov att utrymma planeten pga all nedskräpning. Kvar lämnades ett antal Wall-E-robotar med uppgift att paketera ihop allt skräp till små kuber. Men till synes finns alltså bara en kvar, 700 år efteråt. En smart liten sak som samlat på sig reservdelar till sig själv, plockar på sig fina saker och sparar i sin välorganiserade container som han bor i till skydd från de kraftiga oväder som drabbar jorden då och då. Hans enda sällskap är en videofilm han hittat så när den moderna roboten EVE kommer till jorden med uppgift att söka efter organiskt liv, blir det början på Wall-E:s kanske första relation, något han inte släpper i första taget. Det blir en rymdfärd, en kamp för jordens framtid och lite robotkärlek. Och jag smälte faktiskt också. Lite "otäck" var den ibland, men kanske inte så att barn uppfattar det så. Spännande var det i vart fall och som sagt bitvis väldigt vackert. 8/10

Sist ut blir en koreansk skräckfilm; A Tale of Two Sisters. Den handlar som titeln ger om två systrar som är i det närmaste oskiljaktliga och lever i en märklig symbios med varandra. De kommer hem till sin far och dennes fru (mamman är avliden) efter vad som verkar vara en lång bortavaro. Märkliga saker händer och samtliga familjemedlemmar verkar besitta konstiga sidor.
Den är väldigt koreansk i den bemärkelsen att man inte greppar allt, inte ens när filmen är slut faller allt på plats. Det är inte heller ovanligt med konstiga familjerelationer och denna är verkligen outtalad. Sen följer den bildmässigt det vi tidigare sett i både japanska och koreanska skräckisar vad gäller unga flickor med svart långt hängade hår (gärna lång lugg), hackiga bildsekvenser för att skapa onaturliga rörelsemönster hos karaktärerna, det obligatoriska "myrornas krig" på en tv, krälande kvinnor med böjda fingrar osv. Och det är bitvis lite småläskigt och bitvis lite roande. Som många andra liknande är fotot stundtals väldigt målande och ganska vackert, och konversationerna känns precis så konstlade som de ska.
Sen tycker jag att historien var lite för invecklad. Men precis när jag kände att det aldrig skulle bli klart började historien få lite förklaring iaf. Fortfarande förstår jag inte betydelsen av "morbroderns" besök, men det kanske kommer. Inte jätteläskigt, inte jättenytt men helt ok. 6/10

Sådär, lite tips och lite varningar. Jag har en massa filmer som bara väntar på att få bli sedda så det lär nog komma fler inlägg av det här slaget. Inte minst Barnhemmet som alla tipsar om, ska jag försöka få sedd snarast möjligt.

Film 1/09

Ok, vad sägs om lite filmtyckande medan syrran ser på Spiderman på tv? Det har ju hunnit bli några stycken under jul och nyår trots allt. En hel del tv-filmer jag liksom trillat över, vilket är lite kul. Och lite som ett lotteri.

Först just en sådan. The United States of Leland, en lite skum film. Nu är det ett tag sen jag råkade på den på tv (nån natt före jul på jobbet), men jag minns den framför allt som en lite för långsam film som aldrig riktigt nådde dit det kanske var tänkt. Leland (Ryan Gosling) är en en till synes ganska vanlig, fundersam tonåring som en dag hugger ihjäl sin flickväns autistiske lillebror. Och ser det som en bra sak. Han hamnar på ungdomsvårdshem och där försöker en vårdare (Don Cheadle) med författarambitioner att ta reda på vad som drev Leland till sin handling. Som sagt inte riktigt så bra som det skulle kunnat bli, trots godkända skådisinsatser (av tex Jena Malone och Michelle Williams). 5/10

Nästa film var mer av en positiv överraskning en mellandag då vi slöade i soffan. Keeping Mum, en brittisk komedi med blandade kända skådisar i oväntade roller var helt klar sevärd. Filmen kretsar kring en pastor (Rowan Atkinson) och dennes familj. Han tycks ha hamnat i en torr sterotyp av vad en pastor ska vara samtidigt som hustrun (Kristin Scott Thomas) har inlett en affär med den amerikanske golfläraren, spelad av Patrick Swayze. Maggie Smith gör en underbar roll som hushållerskan som får jobb hos familjen och som tycks ha ett lite speciellt sätt att se efter familjen på... Brittisk film är verkligen nåt extra! 7/10

En pedofil har bestämt möte på ett café med sitt nästa offer, en 14-årig lite lillgammal tjej. Ja, i vart fall är det så filmen får oss att tro till en början. Men vad som egentligen är vad blir ganska snart lite halvsnurrigt. Hard Candy är på pappret en bra film och många har hyllat den, men på nåt vis gick den inte hem helt hos mig. Jag köpte tyvärr inte Ellen Pages (Juno) ibland väldigt överspelade roll som den unga tjejen. Stundtals kändes hon visserligen som en lillgammal lite jobbig tonåring, för att i nästa sekund låta som en 23-åring som spenderat sina först två år av genusstudier och inte riktigt greppat den djupare bilden. Jag kan inte förklara det bättre än så. Till skillnad från andra recensioner jag läst så skrämmer filmen mig ingenting och slutet förvånar inte nåt särskilt. Den väntade tvisten i handlingen kommer aldrig i mitt tycke. Men det är ändå en snygg film som är ganska läckert filmad och ämnet är intressant. Men mer än 6/10 blir det inte, och då är jag nog lite snäll.
(Ska ni se en bra film på temat pedofili rekommenderar jag istället The Woodsman varmt. En film som ställer saker på sin spets där Hard Candy inte gjorde det.)

Nyårsdagen visades Corpse Bride på tv. En film jag velat se länge, men aldrig riktigt kommit mig för att se. Det är en animerad musikalfilm av Tim Burton m.fl. och som vanligt i hans produktioner hittar vi Johnny Depp (och Helena Bonham Carter, så magisk i Sweeney Todd) och som vanligt står Danny Elfman bakom musiken. Victor ska gifta sig med Victoria men har svårt att få till löftena inför ceremonin. När han övar i skogen på vad han tror är en gren råkar han sätta ringen på en "död" kvinnas finger istället och plötsligt hamnar han i ett giftemål med The Corpse Bride. Hemma tvingas istället Victoria till giftemål med en man som planerar att döda henne efter bröllopet och nu måste Victor välja mellan sina två, var och en på sitt sätt, vackra brudar. Underbart! 8/10

Efter det har jag sett Zach and Miri Make a Porno. Zack och Miriam är två barndomsvänner som bor delar lägenhet i samma stad de växte upp i, med usla jobb, inga pengar och inga direkta ambitioner. När elen och värmen stängs av i lägenheten söker de sig till drastiska åtgärder och beslutar sig för att göra en porrfilm att sälja på nätet.
Det här var en film jag tyvärr hade för stora förväntingar på. Jag gillar Seth Rogan som oftast och Kevin Smith ligger bakom kultfilmer som Clerks och Mallrats samt braiga Dogma (den där Alanis Morissette är Gud), så vad kunde bli fel? Ganska mycket, skulle jag vilja säga. Det börjar bra, ända fram tills själva filmgrejen kommer igång på riktigt. Då blir det plötligt bara dåligt. Inte nog med att självaste Traci Lords spelar porrskådis (minnet av hennes självutlämnande antiporrbranschbok är som bortblåst) alldeles för bra, stereotypt sett, när Zack och Miri under sin första filmade sexakt "oväntat" inser att de är kära i varandra är kräkpåsen inte så långt borta. Tyvärr, tyvärr, det här är bara sliskigt. 2/10

Fortsättning på filmtyckandet får komma om en stund!