Åskådare med baktankar?

Efter att ha ströläst igenom en del bloggar de sista dagarna kan jag inte låta bli att fundera över hur många som världen över (för det är väl inte bara svenskar som är så morbida och sensationslystna?) bänkade sig för presidentinstallationen häromdagen med ett dolt syfte; "kommer han att bli skjuten?". Förvånande många kommenterar något liknande nämligen. Väldigt konstigt, måste jag säga. Inte som att dessa människor kanske önskade att han blivit det egentligen, men som att man ändå skulle tyckt det varit spännande "om utifall att" eftersom man då suttit på första (skyddade) parkett.

Den där dokusåpa-genen som gör att vi njuter av att se människor drabbas av blandad grad av olycka (om det så är påhittade historier i skvallerpress eller i konstiga tv-program) tycks hänga i och följa med ända in i världspolitiken. Intressant mänsklig företeelse ändå, inte sant?

Post val

Så vann då Obama och det enda som förvånar med det är väl att det ser ut att bli med ganska god marginal. Jag trodde kanske att det skulle bli något jämnare, men vad vet man? Det har varit svårt att sondera i allt brus som varit kring valet. Ett tag fick jag känslan av att svensk (utländsk) media övertolkade stödet för Obama (eller kanske snarare nedvärderade stödet för McCain) just för att stödet kanske varit stört för honom bland utländska intresserade. Men det gick hela vägen och nu återstår det att se vad det resulterar i för världsfreden, miljön och den ökande fattigdomen i USA.

Ett annat positivt resultat efter valet är att kongressens enda vegan, demokraten Dennis J Kucinich vann sitt distrikt och sitter kvar även nästa mandatperiod.