Bra kvinna köper sina egna blommor?

Jag köpte en bukett tulpaner till mig själv idag i förhoppning att göra mig själv lite gladare. Självständigt eller total foul?

Oavsett blir jag allt lite glad när jag ser dem, bortsett från det att de står i något som inte riktigt kan kvala in som vas. Jag behöver serious vas-shopping!

Att stanna i lådan eller inte

Jag börjar känna att andningshålen blir allt mer begränsade och kräver allt mer cover-up. Jag kanske behöver ett nytt andningshål, kan det vara så? Det och det faktum att jag har ett politiskt dåligt samvete (eller möjligen nåt annat, har dålig koll på definitionerna just) delar plats i mitt huvud idag.

Söndag i retrospec

Annars igår var det väl ganska fullt upp. Efter filmutställningen dröjde vi oss kvar på stadsmuseet och besökte Alla tiders Stockholm, en stadshistorisk utställning om Stockholm från 1252 och framåt. Den var också väldigt intressant, jag lärde mig bland annat att man på 70 år på 1600-talet gick från 9.000 invånare till drygt 60.000! Och att det funnits ett Palatset Makalös fram till 1825 (hur koolt namn är inte det?). Med mera. Inte alls ointressant.

Sen blev det en kort tur på stan där jag var smakråd åt Miss J (hihi) som köpte nya jeans m.m. Provade lite själv, urglad över att utsvängda jeans verkar vara på modet igen (Me Love!), men alla var tyvärr för långa. Därefter blev det en tur till Sickla Köpkvarter där jag sökte efter ny handsfree (var dock lite för dyra) och så handlade vi mat för kvällen. Sen blev det en ganska lugn och skön kväll med tacos, lite slöspelande och en del slösnackande. Jag lyckades även sno åt mig badkaret en stund medan J var upptagen med sin läskigt regelbundna Sunday; Laundryday (Sheldon-varning :).

Och nu är jag alltså på väg hem igen. Sitter på X2000 till Sundsvall och hyperbloggar, tydligen...

I huvudrollen: Stockholm

Jo, jag måste ju berätta om besöket på Stockholms Stadsmuseum igår. Jag var där med Joakim och vi hade väldigt trevligt. Jag läste av en slump om en intressant filmutställning: I huvudrollen: Stockholm. Det är helt enkelt en (ganska stor) utställning om Stockholmsfilm; kort sagt filmer där Stockholm spelar någon form av roll. Utställningen består av en massa fotografier, utlånad rekvisita och ett antal mindre biografer där en lång rad olika filmklipp visas från olika filmer i Stockholmsmiljö. Allt ifrån svartvita gamla filmer till Millennium-filmerna. Utställningen gick under fem olika teman som alla hade sina filmer och sina berättelser. Tex "Farlig ungdom" som visade delar ur allt från Swing it magistern" till "Stockholmsnatt". Det var väldigt kul att återse scener ur just den sistnämnda såväl som Modstriologin och "Filmen G" (Magnus Ugglas bästa insats ever btw).

Just igår var utställningen ganska välbesökt vilket gjorde det lite svårt att komma åt alla biograferna. Speciellt den med temat "Brottsplats Stockholm" var svåråtkommen. Men det gjorde egentligen ingenting för det känns som en utställning man både vill och borde besöka flera gånger, för att kunna se nya pärlor man inte ka märke till första gången.

På minussidan vill jag nog ändå säga att det kändes lite halvskralt på sina håll; jag hade gärna sett ännu fler foton, kanske någon dokumentär från inspelningsplatser eller intervjuer med regissörer. Och så är det på tok för mycket saker från Kenny Starfighter. Jag tror dock inte att barnen som besökte utställningen hade tyckt att det var nåt roligt annars (man fick provsitta alla möjliga makapärer från filmen tex), men för mig kändes det som att det blev för mycket av en alldeles ny film. (Att det däremot fanns en hel avdelning för Millenniumtriologin gjorde mig inget, så ja, jag är lite partisk.)

Det fanns också en dimension till av utställningen som vi dessvärre inte lyckades ta del av. Under våren kommer tre olika stadsvandringar att erbjudas, varav två jag mer än gärna skulle delta i. Vad sägs om att gå i spåren av Millenniumtriologin på Södermalm eller besöka 1980-talets Blackeberg för lite vampyrspaning? De arrangeras även nästa gång jag är i Stockholm, men gissningsvis sitter jag på möte just under den förstnämnda, så jag får väl hoppas på att kunna haka på den senare under året.

Utställningarna på stadsmuseet är gratis men vandringarna kostar 100 kronor. Utställningen har recenserats av Svd och tipsats om av Andrea Reuter. Och ja, den varar ända till januari 2010 så flera besök hinns med...

Svinalängorna blir film

Svenska dagbladet avslöjar idag att Susanna Alakoskis underbara bok "Svinalängorna" (som jag läste med viss ångest förra året) inte bara ska sättas upp som teater utan även filmatiseras. Och att Pernilla August gör debut som långfilmsregissör i och med detta. Låter onekligen väldigt intressant.

Efter Earth Hour

Greppade ett par gratistidningar på väg från tunnelbanan till tåget imorse. Tidningen Metro rapporterar att elbolagen inte såg nån större skillnad under Earth Hour men att ca en halv miljon hushåll deltog. Tidningen Stockholm city rapporterar att elbolagen märkte skillnad; hela en halv miljon hushåll deltog i släckandet under Earth Hour.

Så olika man kan se på saker.

Edit: På Svd skriver man att den minskade elförbrukningen under Earth Hour motsvarade en halv miljon hushåll. Alltså är det kanske fel att säga att samma antal hushåll deltog då även restauranger, företag och andra deltog.

På schemat: filmutställning och shopping

Idag är det stan som gäller denna sista Sthlms-dag för Sara. Jag hade som önskemål att besöka en filmutställning på Stockholms stadsmuseum så det ska vi göra idag. Verkar ganska koolt, rapport kommer senare.

Sen tror jag det blir lite slöshopping på stan. Ska hjälpa J att köpa jeans och kanske kanske hitta något billigt till mig själv också. Förhoppningsvis hittar jag en handsfree som inte trillar ur öronen så snart jag rör på huvudet också. Ikväll blir det troligen en mer slökväll. God mat och lite allmänt socialt umgänge, gissar jag. Trevligt trevligt.

Askungen

Okej. Om man är hemma före tolv från en "utekväll" i Sthlm och dessutom är ganska nöjd med det (och kvällen) då är man kanske per definition 30+. Men jag är faktiskt helt okej med kvällen. Mat och öl på en mycket intressant, trendig krog (Peppar), promenad till tunnelbana och tåg vilket resulterade i kalla lår och onda fötter och sen saltsjöbanan hem där jag kunde le åt alla förhoppningsfulla onyktra och tio år yngre människor som snarare var på väg ut än hem.

Men jag är nöjd. Dessutom släckte Peppar ner belysningen mellan 20.30-21.30. Sådetså.

Nu ska jag somna lika förnöjt på min madrass på golvet med en mugg te. Imorgon blir det kultur minsann.

Att släcka är ju ändå så enkelt

Och jo det var ju en sak till. Kanske är det lite fegt, men jag har lyckats frammana en bra lösning på problemet om släckningens vara eller icke vara. Vi går ut helt enkelt. Planen är att få plats på Peppar för mat och öl och sen får vi se. (Jag har kort kjol och klackstövlar. Bara en sån sak...)

Men, jag har faktiskt funderat en stund idag (jag spenderar ju makalöst mycket tid i kollektivtrafiken då jag är här) och hade jag varit hemma så hade jag släckt. Nånting görs, om så nånting litet men medialt spektakulärt. Och jag tycker att det är tråkigt att stå bredvid och gnälla över litenheten eller symboliken. Faktiskt. Så vi släcker lägenheten här i det lilla gubbkollektivet jag huserar i över helgen och åker in till stan (där Globen i vart fall släcks ner, men inte Sthlm stad i övrigt).

Valberedning in action

Det får bli ett hastigt inlägg, jag ska snart iväg. Idag har det varit valberedningsmöte mest hela dagen. Väldigt produktivt och jag är glad och förvånad över alla idéer som framkom (inte minst ur min egen mun, se där!). Det känns väldigt bra och jag vet nu att det kommer att bli ett kul uppdrag. En valberedning beredd att inta riksdagen, bara det....Fi ska vara stolta. =)

Filmsågning

Jo, en filmpremiär jag glömde nämna är förståss Gnomes and Trolls, en svensk animerad film. Svd ger den bottenbetyg och det troliga är väl att alla som vuxit upp med numera legendariska Trolltyg i Tomteskogen skulle göra det samma. Personligen tycker jag nästan att animeringen är skrämmande och följande mening ur Svd:s recension ökar inte direkt min lust att se den:

"Ja, alla figurerna inklusive fåglar och igelkottar är av manskön förutom tomtemor med markant stora bröst"

Ingen risk för biobesök på den i helgen, alltså.

Helgens filmpremiärer

Läser lite recensioner inför helgens bio-premiärer. Måste säga att det har varit många bra filmer på bio ganska länge nu. Har vi ett till bra filmår att vänta? Får väl se om vi lyckas gå på bio i helgen eller inte; vi har ju varit på väg tidigare J och jag när jag besökt Sthlm, men det har aldrig blivit av. Vi är för mycket pensionärer för att orka med allt, helt enkelt.

Till helgen är det framför allt tre intressanta filmer som har premiär. Boy A väcker min nyfikenhet allra mest, mycket eftersom den påminner lite om de dokumentära böcker jag ofta fastnar för och hade filmen baserats på en sann historia hade jag nog sprungit till bion för att se den. Boy A handlar om 24-åriga Jack som släpps ut från ett 14 år långt fängelsestraff och börjar sin strävan efter ett "normalt liv". Låter lite som om man filmat någon av de där killarna/barnen som dödade 2-årige James i England i början av 90-talet ungefär, eller som Gitta Sereny's underbart fängslande (och helt verklighetsbaserade) bok om Mary Bell (den 11-åriga flicka som dömdes till fängelse för morden på två små barn i England 1968). Nåväl, om filmen är i samma nivå som Serenys bok eller inte är väl kanske tveksamt eller om den på samma sätt diskuterar barnens plats i det vuxna samhället. Risken med såna filmer är dessutom att de riskerar att bli för melodramatiska, vilket även Svd:s recensent verkar tycka. Men intressant är den absolut.

Den andra filmen som jag nog ser förr eller senare är Clintans senaste Gran Torino. Personligen har jag nog gillat de filmer som han hållt sig bakom kameran allra mest, men så har jag i ärlighetens namn inte plöjt igenom särskilt många av hans klassiska skådespelarverk heller.

Sist ut bör JCVD nämnas. Titeln står för Jean-Claude Van Damme, som också har huvudrollen i filmen. Men detta till trots tycks det inte handla om en dokumentär utan snarare om en spelfilm vars huvudrollsinnehavares liv påminner mycket om rollfigurens... Lite småsnurrigt, men det sägs att det görs med självdistans och med en insats sällan skådad av b-filmernas konung. En film man borde se, gissar jag.

För eller emot släckning - tappar vi kärnfrågan?

Jag vill minnas att jag även förra året då Earth Hour inföll, var på möte i Sthlm. Jag vill också minnas att uppmärksamheten om aktionen var förhållandevis lågmäld. I år däremot, talas det om det överallt nästan. Företag är inblandade och gör sin röst hörd, inte minst i Umeå där det största elbolaget stänger ner ett helt kvarter.

Personligen har jag nog aldrig direkt ifrågasatt aktionen. Den är symbolisk framför allt, så effekten är rent energimässigt inget att hurra över, men just att det får människor att fundera över sin egen energiförbrukning tilltalar mig. Men de senaste dagarna har jag läst allt fler skeptiska åsikter som fått mig att fundera något vidare. VK:s ledarblogg anser tex att mörkersymboliken är olycklig, att miljöengagemang borde ha mer positiva symboler än släckta kvarter och på ett sätt kan jag väl hålla med. Samtidigt så symboliserar nödvändigtvis inte släckta eldrivna lampor något negativt för mig personligen. Det finns en trivsamhet i det "fattiga" ljuset också. Dessutom är jag inte så säker på att alla aktioner för en bättre värld alltid måste vara så hysteriskt positiva. Visst; människor tilltalas säkert mer av höstljusinstallationer än mörkläggning, men samtidigt är inte miljöfrågan "all fun and games" heller.

Inte heller Johanna Nylander gillar idén med Earth Hour, men av den anledningen att det är en "klick - fixat"-kampanj. Och jag kan hålla med även där, delvis. samtidigt finns det något bra i enkelheten som sagt om det kan få människor att fundera om så en liten stund.

Så ni ser; en direkt uppmaning att släcka eller att hålla ljuset tänt kan jag inte ge. Frågan är om det är sunt att snubbla vid för eller emot-diskussionen, om inte det, om något, tenderar att ta fokus från kärnfrågan.

På resande fot

Då var jag åter på väg mot Stockholm. Det känns som att det vore länge sen nu men det var inte ens två månader sedan sist. Trevligt ska det bli i vart fall. Lite osäker på vad som väntar på mötet med valberedningen; jag har dagordning såklart, men det är en ganska ny grupp människor för mig och en lite ny situation. Ska bli spännande!

Sitter på en hoppig buss till Sundsvall. Ganska trångt med den här stora laptopen, (yes, jag är lite avis på Marie och hennes mini-variant) ska bli skönt att kliva på X2000 sen. Bussen var dessutom alldeles proppfull med ungdomar till typ Ö-vik. Kändes som att jag var vilse på skolresa, eller nåt. Två tjejer snett bakom mig höll låda för hela bussen. De hade spelat in skrattande kompisar på mobilen som de satt och lyssnade på, högt, och skrattade själv åt det ännu mer. Och så gick de igenom vilka i klassen som var "värsta bitchen" eller inte. Försökte skvala bort det med musik i öronen men deras "Meeeen Guuuuud" ekade igenom. Jaja, jag antar att jag med tog plats på det där viset, iaf i flock, när jag "var ung"... =) Stör mig egentligen inte så mycket.

Nu har vi lämnat Ö-vik sedan en stund så nu är det ganska lugnt igen och jag får ha hela sätet för mig själv. Skönt. Ska se om jag kan se något underhållande på datorn kanske.

Fint besök på bloggen!

Såg just att jag har haft besök av FRA på bloggen. Storfrämmande!

My new friend; tigerbalsam

Ryggproblemen kvarstår dock. Det kommer och går lite ibland, men nacken känner jag av mest hela tiden. Idag har jag nog snedbelastad av värken så nu har jag fått ont i höger höft också. Tror att jag är så gott som redo för avlivning nu. Hinner inte söka hjälp innan helgen, men kvarstår problemen får jag väl höra av mig till vårdcentralen i nästa vecka. Eller är det ett fall för företagshälsovården? Hm... Köpte tigerbalsam idag som M har smörjt in mig med (till katternas stora förtret, de går runt och hyperblinkar) och det känns faktiskt mycket bättre. Varmt och skönt.

Nya facebook blir nygammal facebook igen

Var verkligen den sista förändringen en så stor katastrof? Men jag gillade liknelsen som Johan hade på sin fb-sida: "tycker att facebook börjar snart likna åhléns...bygger om hela tiden" är ganska hilerious.

LastFM blir betaltjänst

Just som Ulrika fått mig att ge LastFM ett försök så läser jag detta. Hm, jag kommer inte att betala för det när jag har spotify, det är nog säkert.

Att ta beslut halvvägs

Som väntat blev det ett halvt beslut i frågan om äldreomsorgen i Umeå (även om det på rubriken låter som att inget blir av). Efter att ha fått tillgång till beslutet och tankarna bakom så får jag säga att jag är på tåget. Ett samlat demenscentrum på Umedalen är bra; där finns det redan mycket kompetens så varför inte samla den vården på ett ställe? Jag menar inte att kompetens inte finns på andra demensboende. Men Prästsjögården har länge haft rykte om sig att vara just de som kan ta sig an de fall av svåra dementa som ingen annan riktigt klarat av då vi varit ett komplikationsboende länge, så flyttar man mer demensvård dit finns stora chanser till gott erfarenhetsutbyte.

Men, jag kvarstår vid att jag tycker att det är eländigt att som personal få läsa om förändringsförslaget först i VK. Det är inte okej. Erfarenheten säger att de smidigaste flytterna (som tex den från Umebygdens sjukhem förra året) har varit de som gjort lugnt och metodiskt med (till synes i vart fall) god information till de som det berör. Då behövs inga stora rubriker eller krismöten. Gissningsvis kommer hela förslaget att genomföras till slut, men inte med det snabba schema som man hade tänkt. Och förhoppningsvis med mer information.

Alternativet är att man kör med osthyveln igen över samtliga verksamheter och det tror jag knappt att någon verksamhet klarar längre utan att faktiskt ta av kvalitén. Att dra ner mer på personal just nu vore en katastrof. Bristningsgränsen ÄR nådd.

Torsdag; städning och jobbmöte

Sedärja, en ny dag men med samma huvudvärk som jag hade då jag la huvudet på kudden igår kväll. Gott. Börjar likna ingenting det här snart.

Har kört M till jobbet (jo han dök upp sent igår kväll) och påbörjat lite tvätt. Ska försöka röja lite här också och dammsuga, eftersom det inte blev gjort som det var sagt. Vill gärna hade det lite i ordning innan jag far till storstaden imorgon förmiddag.

Jag har ett nytt jobbmöte idag också. På stadshuset minsann (tänk att de släpper in vilka som helst där nu ;). Jag blev tillfrågad av chefen för ett tag sedan om jag ville vara personalrepresentant i en grupp som ska ta fram ett nytt larmsystem till jobbet (äntligen!!). De äskade pengarna har tydligen blivit godkända. Och då känns det ju viktigt och bra om det blir ett system som vi anställda kommer att trivas med, som är enkelt och som minskar stressen snarare än ökar den som det nuvarande larmet gör. Det känns som ett lite spännande uppdrag i vart fall. Skönt att få göra något utanför själva jobbhuset faktiskt. Så jag ser fram emot det även om huvudet dunkar på just nu.

Efter jobbmötet

Trött är jag och huvudvärken är på väg tillbaka. Men, nyss hemkommen från ett ganska bra möte på jobbet med nattpersonal och chefer så känner jag mig inte nedslagen i vart fall. Det tycks vara så att jag sitter säkert på min tjänst i vart fall, och det får man ju glädjas åt. De är förändringsinriktade och lyhörda de nya cheferna, men problemet är nog att de har alldeles för mycket att göra så allt blir inte ordentligt gjort och en del glöms. Jag avundas verkligen inte enhetscheferna inom socialtjänsten i kommunen. Deras jobb är ganska otacksamt och tycks bara handla om att hitta kryphål i budgeten och ändå hålla överordnade och personal hyfsat nöjda samtidigt. Inte så lätt, gissar jag.

Nu ska jag slappa en stund framför tv:n tror jag. Ingen M så långt ögat kan nå idag heller så jag har tre svansar alldeles för mig själv att underhålla och gosa.

Att kräkas av reklam

Jag klarar inte av de där sjunga-i-badrummet-reklamfilmerna! It's too much! Som en överdos av äckelkäcka människor som är "pepp" (ett annat ord jag inte klarar av) i det mest hysteriska mått du kan komma på. Uääh.

Kapitulera för suget eller lyssna på tonårstrotsen i min 30-åriga själ?

Visst är det nån slags våffeldag idag? Egentligen är jag inte så mycket för såna där dagar som bekant, men nu har jag sett en massa bilder på våfflor att jag med min tomma mage är alldeles till mig av våffelsug. Goddamnit bara att våffeljärnet har varit trasigt (men inte slängt, varför slänga nåt som är trasigt ifall någon skulle kunna laga det...) i ett halvår minst. Och våfflor är ändå det minst dåliga sättet för en äggallergiker att få lite pannkaksfeeling i gommen.

Hur mycket kan ett våffeljärn kosta egentligen? Och kan jag med att köpa det på självaste våffeldagen? Det vore ju lite som att kaptiulera för de här konstiga dagarna. Om jag väntar tills imorgon kanske suget är borta och pengarna sparade. Hm...

Vakar av

Idag har jag då sovit ganska dåligt; oroligt med en massa skumma drömmar och flera vakna stunder emellan. Så det var väl bra att jag sov halva dygnet igår kanske. Idag är jag dock ledig. Eller ja, vi har ju möte med nattpersonalen ikväll en timme. Ska bli intressant. Jag hoppas att det inte blir alltför gormigt eller missnöjt. Men det har ju lagts upp bra för att det ska bli så. Men vi får se, jag ska försöka gå dit med en god inställning och hoppas på det bästa.

Sen ska jag vara ledig ända till tisdag kväll eftersom jag lyckats byta bort den helgnatt jag hade. Ska bli superskönt för ryggen.

Löneförhandlingarna klara

Det blir bara bättre och bättre. Igår kväll fick jag höra att jag och mina arbetskamrater ska ha blivit indelade i betygsgrupperna G resp VG inför den löneförhandling som nu visst är klar (dock utan vare sig medarbetar- eller lönesamtal..). Om det nu är sant (jag har inte hört det direkt från chefen än) så måste jag verkligen ifrågasätta hur detta har gjorts. Hur vet någon eg hur jag jobbar? Jag har aldrig ens träffat min chef på arbetstid, än mindre fått chans att själv ge min syn på saken. Och vad jag vet har ingen av mina arbetskamrater fått frågan om vad de tycker. Så vad gör någon till en G-arbetstagare respektive en VG-dito? Det ska bli intressant att höra.

Finns det verkligen ingen där ute som behöver en grymt organiserad administratör (eller organisatör) med lång erfarenhet från ideella organisationer? Är det alldeles säkert? Eller kanske filmrecensent, skribent eller koka kaffe-människa? Jag gör nästan vad som helst. Nästan.

Att sova lite för länge

Kanske var det någon som inte ville att jag skulle kommentera dagens nyhet om äldreomsorgen i min blogg, eller så stängde M av mitt alarm också imorse när han stängde av sitt (båda var ställda på min mobil). Oavsett så vaknade jag kvart över sju nu ikväll! Med världens panik över allt jag inte hinner före jobbet nu och med en känsla av att vara världens lataste mäniska som sovit 10 timmar i sträck.

Och var M är har jag ingen aning om, jag vaknade upp i en kolsvart lägenhet... Förvirringens tid är här.

Och när jag vaknar i eftermiddag...

..ska jag, om jag orkar, berätta hur det känns att sitta på jobbet och läsa i tidningen att ens arbetsplats ska flytta, ändra inriktning och ingå i en stor omställning som kommer att innebära varsel och nedlagda äldreboenden. Vad förändringen innebär kunde vi imorse inte riktigt utläsa i klartext i tidningen men vår arbetsplats nämns på flera sätt. Kanske får vi veta det på onsdag kväll på mötet vi är kallade till (utan känd dagordning), sådär kvällen innan socialnämnden tar beslutet?

Ja, med en lön på drygt 16000/månad kanske man inte ska räkna med att så mycket inflytande och medbestämmande ska ingå?

Told you so

Jag sa ju att det skulle bli svårt för vissa att stå utanför i längden. Skojigt!

Anna, är du nästa tekniktrevare på tur?

Sliten rygg och nygammal bil

Lite tveksam över om det verkligen är en bra idé far jag snart till jobbet. Ryggen känns allt annat än bra men jag tänker att så länge jag rör mig funkar det kanske? Kommer dock vara lite försiktigare än jag kanske normalt sett är inatt. Inga "äsch, jag gör det själv så sparar jag tid och x slipper ligga och vänta" inatt helt enkelt. Och förhoppningsvis inga incidenter som kräver rask rygg heller.

Jo, jag har fått tillbaka min bil från plåtverkstan idag! M körde hit den så jag har inte spanat in den än men gissar att allt ser bra och som nytt ut igen. Gott.

Film 15/09

Film en snöig dag som denna? Okej.

Först ut en svensk film, något som jag faktiskt ser färre och färre av. Mest för att det känns som att svensk filmindustri totalt har stagnerat och sällan överraskar eller roar mig nåt särskilt. Orättvist bedömt, säkert, men så är det. En svensk filmmakare som jag dock fortfarande kollar in lite nyfiket är Ella Lemhagen.
Så, jag har sett Patrik 1,5 med Torkel Pettersson och Gustaf Skarsgård i huvudrollerna. Handlingen är väl ganska känd vid det här laget; två homosexuella män köper hus och hoppas på att få uppfylla sin svensson-dröm genom att få adoptera ett litet barn. Socialen säger att det ser kört ut men så plötsligt kommer ett erbjudande om att få adoptera "Patrik 1,5 år". Denne Patrik visar sig sedan vara 15 år, homofob och med ett visst kriminellt förflutet. Trubbel alltså. Utöver det så visar det sig att Göran (Skarsgård) och Svens (Pettersson) äktenskap inte är så solit som det ser ut. Medan Göran anstränger sig för att komma in i villaområdets gemenskap och ta sig an sitt nya jobb som distriktsläkare med en ganska syrlig sköterska antar Sven ett alltmer destruktivt beteende. Det blir en ordentlig prövning att ha Patrik hos sig över helgen innan socialen öppnar igen.
Jag tycker nog inte att Torkel Pettersson glänser riktigt som jag tycker att han brukar, men skådespelet från Gustav Skarsgårds sida är enormt bra. Även Thomas Ljungmans tolkning av Patrik är bra. Och handlingen rullar på och överraskar då och då. I vart fall följer den inte riktigt den utstakade väg som jag först trodde. Tyvärr gillar jag inte slutet, det förtar en del av min upplevelse. Jag hade gärna sett andra val, så att säga (för att slippa spoilers). Men lite impad är jag allt i det stora hela. Bra underhållning! 7/10 blir betyget.

The Visitor visade sig också vara något annat än vad jag först trodde. Den ensamma och lite grånade änkemannen Professor Walter Vale (Richard Jenkins, Six Feet Under tex) åker hem till New York för att föreläsa på en konferens. När han kommer hem till sin lägenhet upptäcker han att ett ungt par bor i lägenheten i tron om att de hyrt den av ägaren. Samtliga inser att de är inblandade i ett bedrägeri och Walter låter paret stanna i lägenhetens gästrum tills dess att de hittar ett annat boende. Det visar sig snart att paret är illegala invandrare som bott i USA i ganska många år men som inte fått något "green card". Walters intresse landar framför allt hos mannen, Tarek (Haaz Sleiman) som är gatumusikant och ägnar en stor del av sitt liv åt sina trummor. Tarek lär Walter och visar honom en helt ny kultur och sakta börjar Walters figur tina upp något. När så Tarek blir tagen av polisen ändrar filmen plötsligt riktning och det hela börjar cirkulera kring amerikansk immigrationspolitik och på vilket sätt man behandlar illegala invandrare. Tareks fru flyttar ut men istället kommer Tareks mamma Mouna (Hiam Abbass, från Citronlunden tex) på oanmält besök för att försöka vara nära sin son, trots att hon själv är illegal.
The Visitor omringar en massa saker; allt från politik till kulturkrockar och sorg. Och den gör det med den äran. Det är en varm engagerande film som stundvis gör mig frustrerad över verkligheten. Filmen är vackert gjord och skådespelet är övertygande. Richard Jenkins och Hiam Abbass lyser allra starkast. Att det bara är skådespelaren Thomas McCarthys andra insats som spelfilmsregissör märks knappt alls. 8/10.

Sist ut en helt annan typ av film; inte helt utan politiska ställningstaganden, men inte skapad i syfte att beröra på samma sätt. Miss Pettigrew Lives for a Day utspelar sig i England just före andra världskrigets utbrott i en kulturell värld där status och yta betyder allt. Guinevere Pettigrew (underbara Frances McDormand) är en medelålders barnflicka vars rättframma sätt inte riktigt tycks falla i god dager med familjerna hon jobbar hos. Hon blir åter arbetslös i filmens början och skickas i princip rakt ut i en hemlös situation när hon råkar höra om en ledig tjänst hos Miss Delysia Lafosse. Hon beger sig dit innan agenturen hinner skicka någon annan. Det visar sig att miss Delysia (Amy Adams) inte säker en barnflicka utan en sekreterare, främst i syfte att visa sig mer viktig i det sociala sammanhang hon befinner sig i. Delysia är något av en exklusiv nattklubbssångerska som rör sig på idel modevisningar och bland rika människor i syfte att lyckas socialt och med en skådiskarriär. När det visar sig att Delysia dessutom underhåller tre pojkvänner av väldigt olika karaktärer blir det Miss Pettigrews uppgift att hålla allt flytande. Något Pettigrew verkar passa betydligt bättre för än barnpassande.
Filmen är söt och Amy Adams är ännu sötare. Delysia är en roll som passar henne perfekt och McDormand tar sig an Pettigrew med samma säkerhet som hon brukar. Ofta får jag känslan av att det hela är något av en avancerad fars (kunde nästan se Eva Rydberg i en svensk variant av Miss Pettigrew) och i mina ögon är det ingen nackdel. Den är inte riktigt lika uppenbart komisk som en fars men rollerna och omständigheterna i handlingen passar annars bra in. Filmen engagerar kanske inte så mycket men är underhållande och lämnar en känsla av nöjdhet då den slutat. Betyget blir 7/10.

Jag har helt klart alldeles för få skojiga gadgets i min lägenhet!

Man kan aldrig få för mycket Big Bang-nerds. Vad sägs om lite "secret agent laser obstacle chess/lunch"?

Ett "frihet från"-önskemål

Ikväll/inatt är det jobbdags igen efter en ledig helg. De försökte ringa ut mig sent i lördags kväll (jag hade tagit en öl framför datorn efter lyckat forumjobb så det gick ju inte) då personalen drabbats av magsjuka så det är med viss tvekan jag beger mig till jobbet ikväll. Jag hoppas att det inte är magsjuka där nu. Jag brukar ju inte drabbas av det (inte ens som barn), men efter jag förvånat insjuknade sist vinterkräksjukan gick på jobbet så är jag inte längre lika säker. Plus att man kan ha bättre nätter än att städa efter och lugna 12 magsjukor.

Till helgen har jag dessutom biljetter till Stockholm för mitt första möte med valberedningen som jag inte alls vill missa. Så jag hoppas på det bästa.

What to do?

Jaha vad händer idag då? Jag gissar att jag kommer göra uppdateringar i registret som vanligt, fortsätta på ett utkast till ett utskick som borde varit klart nu (men som fått stå tillbaka av annat) och svara på lite mejl. Sen måste jag städa undan lite och jag gissar att jag får lov att dammsuga om jag nu inte väntar tills ikväll och håller en tumme på att det löser sig självt.

Mer Big Bang!

Inget nytt avsnitt i USA idag av The Big Bang Theory, men istället läser jag de goda nyheterna att serien blivit garanterad två säsonger till, dvs till och med en fjärde säsong. Yeay!

Everything is better with bluetooth

Film-tips på tv ikväll

Om man är in the mood för drama-komedi ikväll kan jag rekommendera att ni slår på tv3 kl 21 och ser In Her Shoes (I hennes skor). Jag är inget fan av Cameron Diaz men Toni Collette är som alltid bra och det är en helt okej film faktiskt. Ingen toppfilm kanske men värd att slöa i soffan framför en söndagkväll som denna.

Exempel på dåligt twittrande

KLicka för större bild. Källa.

Om att smida medan...

M: Tycker du att jag spelat för mycket sista tiden?
Jag: Mmm, lite så. Kan inte du dammsuga idag?
M: Jo, absolut!

Film 14/09

Om jag skulle ge mig på några av de filmer jag sett sista tiden. Lite filmtips att använda när vårsolen gått ner för dagen kanske?

Först ut något som jag normalt sett har ganska låga förväntningar på; en amerikansk skräckis. Det som lockade mig att ändå se The Strangers var kanske att Liv Tyler spelar en av huvudrollerna (tillsammans med Scott Speedman, kanske mest känd från Felicity-serien) och hon brukar ju sällan välja ett dåligt manus. Som vanligt drar jag mig dessutom åt filmer som hävdar att de baseras på en sann historia, vilket denna gör. Egentligen är det nog mer ärligt att säga att The Strangers tillhör terrorgenren än skräckditon. Den påminner en hel del om Funny Games tex.
Handlingen i korthet; Kristen (Tyler) och James (Speedman) kommer efter en fest hem till James föräldrars stuga som de lånat över helgen. James plan att fria till Kristen har gått om intet och istället har nån slags relationskris uppstått. James far iväg med bilen en stund och lämnar Kristen ensam. Då börjar märkliga saker hända och personer med underliga masker uppenbara sig.
Bitvis är den lite småläskig, det får jag erkänna. Den är i vart fall betydligt bättre gjord än jag förväntade mig. Skådespelarinsatserna är godkända men jag måste opponera mig mot den ganska stereotypa rollfördelning som paret får i filmen där Kristen blir den maniskt skrikande personen medan James ska rädda dagen. Lite trist och inte särskilt nyskapande. Sen att den dessutom uppfyller många av de där logiska vurporna man som tittare alltid stör sig på (dela på sig, springa åt helt ologiskt håll etc) det får man väl köpa. Det märkliga med den här filmen är att den känns klar redan efter 70 minuter. Filmen hade varit så mycket bättre om även regissören insett det och inte malt på i 20 minuter till. Väldigt synd. Men fullt godkänd iallafall; betyg 6/10.

Sen till en helt annan typ av film, som verkligen gick rakt in i mitt bisarra filmhjärta; I'm a Cyborg, but That's OK. En koreansk film av samma regissör (Chan-Wook Park) som gjort revenge-triologin (Oldboy etc) som jag länge planerat att se. Jag förstår dock att "Cyborg" inte är det minsta lik Parks tidigare mer våldsamma filmer. Det är en skruvad, varm och alldeles underbar film som jag nästan ständigt sitter och småfnittrar till.
En flicka, Young-goon hamnar på mentalsjukhus efter ett självmordsförsök (?). Hon tror att hon är en cyborg som kan tala med maskiner så snart hon har sin mormors (som i sin tur trodde att hon var en mus...) löständer på sig. På sjukhuset äter hon inte alls, vilket bekymrar personalen. Men så träffar hon Il-sun, en pojke i en skum kaninmask som tror sig kunna ta människors själar, och han gör det till sin uppgift att komma på ett sätt att få Young-goon att börja äta igen.
Inte riktigt en sådan handling man är van vid kanske? Men det spelar ingen roll, jag köper hela grejen och sugs verkligen in i det. Karaktärerna görs på ett ypperligt sätt, filmen är kanske den vackraste jag sätt med färger som inte liknar något jag sett tidigare. Det skruvade och överraskande sättet som filmen på traditionellt koreansk manéer tar sig fram är svårt att värja sig emot. Möjligen att även denna var något lång; under ett par minuter mot slutet började jag undra vart filmen skulle ta vägen, men det gick snart över. Nästintill fullpott, 9/10 måste det bli. Se se se!

Sen såg jag alldeles häromdagen (men väldigt uppstyckat tyvärr) Pedro Almodóvars La Mala Educatión från 2004. En ganska skum film som inte gav någon riktig klarhet förrän just mot slutet. Åter fick jag se killen som har något märkligt speciellt (inte minst läppar som säkert majoriteten av Hollywoods aktriser skulle döda för); Gael García Bernal (Mammuth, Babel m.fl) i en av huvudrollerna.
Två pojkar, Ignatio och Enrique, bor på en sträng katolsk skola på 60-talet. Där träffar de Fader Manolo som kommer att få en viss betydelse i pojkarnas liv. De kommer ifrån varandra men så en dag i början av 80-talet knackar det på hos den numera framgångsrika filmaren Enrique och en man som påminner och hävdar sig vara Ignatio (men som nu är skådespelare och kallar sig Ángel) står utanför. Med sig har han ett manus till en berättelse baserad på de två numera vuxna männens barndom. Tillsammans möter de igen Fader Manolo och dessa möten får en betydelse av liv och död för de inblandade.
Jag är ingen van Almodóvar-tittare men har länge varit nyfiken på hans filmer. Jag tror inte att denna är den mest lättsmälta av de han har gjort och av döma av betygen inte heller hans bästa. Men den har verkligen något särskilt. Den cirkulerar kring könsidentiteter, barndomsminnen och längtan efter kärlek och uppmärksamhet. Men den är lite för snurrig för att jag ska greppa vad den egentligen vill säga och hur handlingen hänger ihop förrän filmen nästan är slut. Och det är lite för sent för en film som är över 100 minuter lång. Men någonting har den som jag inte kan sätta fingret på. Och det är mer än en iögonfallande Gael García Bernal. Betyg 6/10.

Efterlängtad vårsol

Det är väldigt vackert väder idag så kanske jag skulle ta den där promenaden jag inte orkade igår. Två nätter i rad har jag vaknat tidigt som attan och gått upp för att öppna vädringsluckan i sovrummet eftersom det varit alldeles tokvarmt. Och det trots att det är en meter snö ute och inte direkt jättevarmt. Men vårsolen är stark och lyser rakt på sovrumsfönstret.

Så snart mina promenadvägar är lite mindre frakturvänliga (det är bitvis typ spark som gäller nästan) ska jag låta löparskorna jobba lite mer än bara med snabba promenader, tror jag. Känns som att kroppen vill det. Jag hoppas att knäna också vill det.

Bättre dag!?

Ny dag, lite lättare huvud och axlar idag. Oerhört skönt, vill jag lova. När M påpekade halvt lite oroligt att jag hade axlarna vid öronen (typ) igår svarade jag nästintill tårögt "men jag kan ju inte!". Och det var verkligen så. Nu har han klämt och knådat på mig en massa, jag har haft bettskenan i så mycket jag orkat och ätit värktabletter. Kanske är det på gång att bli bättre igen. Inga värktabletter än idag i vart fall, tack för det!

En lördag senare

Sedärja. Allt verkar ha gått bra till slut. Och huvudet sitter kvar. Gott. Jag har tom hunnit koppla ner tankemaskinen med ett halvhjärtat raidförsök och en mer lyckad hc (WoW såklart). Nu ska jag lägga mig och somna till nåt hjärndött på datorn.

Strulandet fortsätter

Buggen är löst men annat strul har tillkommit. Just nu sitter jag mest och lyssnar på hur Joakim och Gusten konfererar vilt kring olika former av lösningar över Gizmo (ung Skype) medan vi alla sitter vi totalt fyra olika datorer och testar olika skumma lösningar. Tänker att det är bäst att stå utanför diskussionen en stund tills dess att jag (såklart) kommer på den gyllene lösningen... =)

Det händer ibland, oftare än man tror. Nej, men allvarligt så är PhpBB3 en gåva till mänskligheten från de varmare breddgraderna tror jag. Logiskt tänkande belönas inte, kan jag säga. Men jag har en förhoppning om att det ska vara snyggt och fint innan dagen är slut. Sen ska väl Fi:s internforum snart vara sjösatt.

Buggar och huvudvärk

Argn, dessa buggar! Nästan klart nu med det "lilla projektet". Skönt som tusan. Jag fattar fortfarande inte helt den konstiga logiken i phpbb3 (2:an fixade jag däremot helt själv, betydligt mer logiskt, enligt mitt sätt att tänka), men nu har vi varit tre, nästan fyra halvförvirrade hjärnor som kanske lyckats lösa de sista problemen. Vi får se. Bara vi kommer förbi buggen ska det nog lösa sig.

Huvudvärken vill iaf inte släppa. Blir tokig snart. Nu är dessutom alla värktabletter slut så jag har börjat ge mig på de receptbelagda jag hade kvar sen då jag hade inflammation i käkbenet. De är inte superstarka så det är nog ingen fara. Ska försöka lägga mig en stund i soffan i väntan på bugfixen och se om det blir bättre. Det verkar konstigt nog inte ljus- eller ljudrelaterat nåt särskilt. Kanske bara huvudet som håller på att trilla av...

En sträckbänk hemma kanske vore något?

Idag har jag dock fortfarande väldigt ont i huvudet. Det börjar kännas som status quo. Och nej, det beror inte på utekvällen igår, i vart fall inte bara. Jag hade ont i huvudet redan innan vi började igår kväll och nu är jag väl inne på dag tre tror jag. Det sitter tydligt i nacken (och i käkarna), det knäpper och känns inget bra alls. Bara de stunder som M trycker på nacken och masserar axlarna känns det som att huvudvärken far bort en bit. För att komma igen så snart han släpper såklart. Det känns som att jag skulle vilja att någon drog i huvudet tills det sa "knäpp", oavsett om knäppet innebar att huvudet gick av eller att värken bara släppte...

Jag vet inte om det är att jag spänner mig inför saker som jag stressar upp mig över. Kanske. En kvalificerad gissning är ett uppdrag som jag måste slutföra ikväll men som jag inte lyckats få till i veckan. Idag har dock J lovat att avsätta några timmar för lite hjälp över nätet så att det äntligen äntligen kan bli klart. Jag avskyr att inte få saker gjorda som jag lovat och det här har verkligen blivit något slags magiskt ok i mitt bakhuvud. Men jag hoppas att den där sista lilla irriterande biten löser sig under dagen så att mitt huvud kan få återgå till ett mer smärtfritt läge. Om det nu är det.

Oavsett borde jag kanske lägga en liten del av min kommande lön på en naprapat eller massör. Nacken och ryggen är verkligen inte vad den borde vara och har inte varit på länge nu. Mitt jobb ser till att det aldrig är helt bra.

Dagen efter

Oj, after work med Anna och Ulrika blev ju nästintill en helkväll ute. Väldigt trevligt, måste jag säga. Vi var uppenbarligen lite sent ute när vi kom till stan vid sextiden men till sist fick vi plats på O'Leary's där vi åt och stannade resten av kvällen. Jag har väl aldrig riktigt gillat det stället, men igår visade det en betydligt trevligare sida. Det var ganska hög medelålder bland matgästerna och vi kunde sitta vid vårt bord och fortsätta dricka öl även efter maten, tills dess att ett dansgolv uppenbarade sig alldeles bredvid vårt bord vid 22-tiden. Då flyttade vi oss och därefter ändrades väl klientelet lite.

Men kul var det. Och Fanny den efterlängtade sötvännen kom förbi och stannade inte bara på en öl utan säkert två eller tre. Jättekul!

Faran med att sitta sådär en hel kväll tycks vara att det är på vägen hem som undertecknad blir som mest berusad. Det var inte så farligt såklart, men det blev lite mer än planerat, kan jag säga. Men det var trevligt så jag är nöjd och jag tror att de andra också var det. Det blev mycket skratt, många konstiga diskussioner (tex en om huruvida den snygga vakten faktiskt var medveten om att han var snygg eller inte... mycket givande) och en del allvarsamma sådana också förståss. Även Anna var nog lite vinglig på vägen hem; hur vi ska få Ulrika att ens närma sig det stadiet är fortfarande ett mysterium...

Tack tjejer för en väl behövt trevlig kväll!

Millennium blir bio trots allt!

Se där, efter en påstådd vädjan från Filminstituet kommer hela Millennium-serien att gå upp på bio till hösten. Ett bra och kul beslut, tror jag. Min enda tveksamhet är hur man ska få till bra biofilmer av en tv-serie. Det är ju som två olika saker och jag tror inte att man alldeles enkelt klipper om en tv-serie till en film bara sådär.

Men, det blir nog bra. Om inte annat så kommer tv-serien att bli något av "directors cut", vilket kan bli bra. Det var ju såhär det skulle ha varit. Synd bara att det ska till vittring om ett rejält klirr i kassan på Svt och SF för att man ska vilja gå läsarna och biopubliken till mötes.

Uppdatering

Nu har jag varit sådär ovanligt tyst igen. Men det har varit stökiga nätter på jobbet så jag har varit mer eller mindre manglad när jag kommit hem. Och stöket tycks kunna hålla i sig. Små förändringar kan innebära mycket på mitt jobb. Nu tisslas och tasslas det om andra förändringar också, i organisationen och i vad för slags boende som ska erbjudas så jag gissar att vi inte sett de sista varslen än. Ett nytt jobb står verkligen högst på önskelistan för min del, men jag har ingen lust att förlora det jag har innan den önskan uppfyllts.

Nu ska duscha bort heminevrin-stanken jag har på armarna och sen tokdäcka i sängen och sova djupt och länge. Trots att jag ska vaka av. Jag är verkligen mör i kroppen. Drygt 50 timmars nattjobb på en vecka sätter sina spår. Ikväll är det planerat after work med Anna och Ulrika. Jag hoppas att jag orkar leverera så pass. Vi får se. Det vore hemskt trevligt.

Eeeeeh....

...dead. Godnatt!

Grattis lillebror!

Och på tal om födelsedag är det såklart på sin plats att gratulera min fina lillebror Thomas som blir 28 år idag! Stort grattis, hoppas du får en tokbra dag! Min virtuella present blir att publicera den tjusiga badbild som brorsans respektive lagt ut på facebook och som jag sedan "lånat". =)

Lillebror Thomas med sitt äldsta barn, busfröet Lea (vars busuttryck i ögonen jag tycker mig känna igen från en hyssmakare i min barndom...)

The Test-Tube Baby och jag

Inspirerad av Älskade Dumburk var jag också tvungen att ta till vara på möjligheten att kolla vad som skedde i världen den där dagen då jag föddes.

På hitlistorna i England och USA låg "You're The One That I Want" (Travolta och Newton John, från musikalen Grease) respektive "Miss You" (med The Rolling Stones) så passande i toppen och Time magazines framsida handlade om världens första provrörsbefruktade barn (inte jag dock). Årets Oscar för bästa film gick till Deer Hunter.

Hm, ja lite skojigt ändå, inte sant? Vad hände den dag du föddes?

Intressanta och förvirrande artiklar till frukost

Idag har jag börjat min dag med att läsa två ganska intressanta artiklar på Newsmill, hör och häpna. I skvalet som Newsmill ändå är trillar det då och då ut saker som känns meningsfullt. Det kan låta som att jag ogillar Newsmill som idé; det gör jag inte, men ibland känns det lite svårt att överskåda.

Iallafall så handlade den ena artikeln om sexköp och diskussionen om legaliseringen av den samma. Jag tycker att författaren, David Munck, (som även lyckas vända sin "långa erfarenhet av ensamhet" som en merit i det här fallet) har intressanta angreppssätt, och ställer frågor som många gärna utelämnar. Allra bäst blir det mot slutet. Jag tänker inte inleda nån debatt här och nu, men läs den!

Den andra artikeln tycks ha uppkommit i bakvattnet av uppståndelsen kring åtalet mot barnläkaren, (som det från att ha diskuterats överallt nu verkar ganska tyst om btw). Det är professor Hugo Lagercrantz som känner sig feltolkad och vill visa att han visst försvarar funktionshindrade barns rätt till liv. Inget konstigt med det, mycket i artikeln är väldigt intressant. Men det märkliga är en enda, till synes (för mig iaf) helt oförklarad, mening som gör hela artikeln till ett frågetecken. Det är dessutom samma mening som någon (newsmill eller författaren?) valt att ha som rubrik: "Jag har ofta argumenterat för barnets rätt i kollision mot feminismen". Jag måste säga att jag förstår vare sig meningens innebörd eller på vilket sätt den som rubrik sammanfattar artikelns innehåll. Eller vad den gör i en artikel som i övrigt diskuterar hjärnskador hos för tidigt födda. Är det ett statement som Lagercrantz ville få ur sig och som han kände att han borde gestalta i samband med att han ändå har strålkastarljus, eller vad? "Kollision mot"? Jag förstår inte vad han vill säga eller varför.

Den som kan förklara för denna pre-te-trötta blondin får en god tanke skickad till sig!

Huvudvärk och kondomer

Jag har inte riktigt lyckats släppa grubblandet som hamnat över mig idag. Och nu gör det ont i huvudet och jag inser att jag bitit ihop tänderna en ganska lång stund (antagligen). Grejt!

Meanwhile så fortsätter den enträgna katolska kyrkan med gammgubben the Pope i täten att hävda att kondomer är djävulens påfund. Jag är väl iofs inte helt oense med honom, men när det gäller huruvida kondomer spelar en viktig roll i aidsbekämpning eller inte; då är vi i vart fall inte överens. Jag tror inte som herr Påven att det räcker med lite "vänskap med dem som lider" för att stoppa aidsspridning utan kanske lite mer krafttag än så. Och där spelar kondomer en viktig roll. Det vore verkligen ett lyft för katolska kyrkan om de kunde erkänna behovet och rätten till preventivmedel i allmänhet.

Vår även i Umeå

Idag har vi kanske den första riktiga vårdagen i Umeå, solen är väldigt efterlängtad och parkbänkerna var välutnyttjade. Tog en lite längre promenad längs med älven när jag gjort mina ärenden på stan, och det var väldigt skönt. Ska bli ännu skönare när det blivit barmark. Nu var det mest slask, vatten och halka på gångbanorna.

Testade radion i mobilen för första gången. Handsfreelurarna är lite för stora för mina små öron och jag lyckades inte riktigt lista ut hur jag bytte station utan att behöva öppna telefonen, men annars funkade det ganska bra. Hade ipoden haft radio hade den varit optimal, men det är klart, mobilen har jag ju alltid med mig.

Nu har jag ätit sen lunch och slöat en stund framför svt play. Var lite nyfiken på Tuva Novotnys nya serie 183 dagar, en dramaserie om några dokusåpakändisar. Jag är väl inte jätteimponerad kanske. Budskapet går fram men det fängslade inte direkt. Synd.

Nu ska här göras lite nytta en stund.

Let's make this a good day!

Nej, bättre humör förtjänar jag att vara på idag. Faktiskt. Så nu ska jag promenera ner på stan (i solen, det ser väldigt skönt ut ute), köpa present och födelsedagskort till lillebror d.ä som blir 28 imorgon, fylla på lagret av klädrollar (för tillfället har jag lika mycket päls på mig som pälsdjuren i hushållet...) och kanske sätta mig och ensamfika om jag ids. Sen ska jag promenera hem med den goda tanken att det idag går att se ett nytt avsnitt med de underbara nerdarna i TBBT, vilket jag ska göra så snart M har kommit innanför dörren ikväll.

Från levande kokt till ödmjukt grillad

Nu såg jag förvisso bara sporadiska delar av det nya humorprogrammet på Svt; Grillad, i helgen, men trots det känner jag mig inte så förvånad över avhoppen eller kritiken mot programmets humornivå. För så väldigt roligt var det just inte när jag såg. Å andra sidan kändes det inte så elakt heller, mer som en bisarr variant av "Här är ditt liv" där folk som sett dig på tv ska göra sig roliga på din bekostnad. Komikernivån var väl inte så väldigt hög heller och formen kändes bitvis som en utvecklad form av skolredovisning.

Men kanske blir det bättre, och kanske skulle jag tilltalats av det mer om inte roast-objektet varit Per Morberg som jag inte alls gillar (något som antagligen inte alls är hans fel och som jag skrivit om tidigare här på bloggen). Jag ser oavsett mer fram emot Henrik Schyfferts variant som jag tror och hoppas kommer att hålla en högre humorklass. Synd bara att kanal 5 håller inne med de redan inspelade programmen till hösten, i hopp om en bättre annonsmarknad.

Att det inte "får hända" spelar föga roll när det liks händer

Vaknade och mådde ganska bra imorse. Men så läste jag i samtliga nättidningar om hur grisarna på Scan kokas levande. Det konstiga är att det beskrivs som ett misstag, men läser man artikeln så förstår man att misstaget inte var att de var levande utan att de inte var tillräckligt sövda. Så levande kokt tycks vara regel, vaken kokt undantag.

Oavsett så är det hemskt om ändå inte särskilt förvånande. Vi har länge slagit oss för bröstet och sagt att bara man köper svenskt kött så är det bra, fy för det danska osv. Mmm. Vi tycks fortfarande inbilla oss att vi är så bra i Sverige på allt och att inget hemskt skulle kunna hända innanför murarna på ett så svenskt och bra företag som "Mamma" Scan och deras lejda slakterier.

Men det man inte ser mår man inte dåligt av, eller? Och hur stor risk är det att just din fläskkotlett eller köttbulle råkade vakna då den kokades? Egentligen?

Tyst måndag

Inte mycket till bloggande idag. Mest för att jag faktiskt inte har så mycket att säga. Har förvisso sett lite film igen men orkar inte riktigt just idag. Imorgon kanske det filmbloggas.

Dagens lärdom är att konsten att förtränga aldrig löser några bekymmer. Speciellt om det inte eg finns något bekymmer. Tricky, va?

Trött söndag

Vaknade av klockan idag, det är mycket ovanligt, jag brukar vakna innan. Brukar ställa den på kvart i fyra och tänka att det är det längsta jag får sova. Idag lyckades jag med konststycket att stänga av alarmet och somna om i tre kvart till! Men jag var trött så det kanske var bra. Trist bara att sista sovperioden innehöll jobbiga smått obehagliga drömmar.

Mattias tycks ha fastnat framför WoW den här helgen. Imorse när jag kom hem låg han i sängen med kläder på och det lilla gästtäcket på sig och på skrivbordet låg det ordinarie täcket med det rena påslakanet fortfarande ihopvikt bredvid (jag var så trött att jag inte ens orkade sucka över det utan bara drog åt mig av gästtäcket och somnade). Och IKEA-kassen med den tvättade tvätten från igår står också fortfarande kvar... Hm. Men det får vara lite okej, han har haft en lång jobbvecka med extramöten och datajobb åt bekanta och obekanta bredvid så jag ska inte klaga på honom alltför mycket. Han tycks dock ha fått lite fart nu...

Mat! Jag vill ha mat nu! (Det får bli nästa quest.)

Film 13/09: På återseende

Lagom lugn natt har det varit. Risgrynsgröten står i varmluftsugnen, kaffet är kokat, tvättstugan är tom och alla ligger förhoppningsvis rätt nöjda i sina sängar. Så jag sitter mest och väntar på att få gå hem. Ska bli skönt att sova. Blev inte jättemycket av den varan igår.

Såg nog nästan majoriteten av tre (!) filmer inatt som jag sett tidigare. Den första var Bounce, en film som jag mindes som väldigt kass. Men kanske tack vare just det så var den ändå hyfsad att vila ögonen på lugna stunder inatt. Ben Affleck är ju ingen idol och Gwyneth Paltrow är märkligt grå filmen igenom. Däremot så upptäckte jag att Johnny Galecki (Leonard i TBBT) var med och spelade sur homosexuell assistent, och både såg ut och spelade väldigt annorlunda. (Gillar nog lite halvsatta Leonard mer än en fit, vattenkammad variant btw.)

Sen visades American History X, som jag inte sett på ganska länge. Men den höll förvånansvärt bra fortfarande och jag blev påmind om hur grym Edward Norton faktiskt är. Känns som länge sedan jag såg honom i nåt nu. Kanske skulle kika på Hulken-filmen han gjorde trots allt?

Sist nu på morgonsidan visades I Love You, I Love You Not som jag tvärtom mot Bounce mindes som bra och lite gripande, men som nu en massa år senare mest kändes fånig, överspelad och väldigt märklig bitvis i dialogen. Fast till dess försvar ska jag säga att jag mest såg slutet. Claire Danes är kanske för bra för att spela en sån roll, det blir för teatraliskt. Så det var ju synd att det minnet blev lite kapat. Tror att jag såg den med Mia första gången för evigheter sen.

Jaja, snart hemfärd! Behöver jag säga att jag längtar efter sängen nu?

Jag vill med tycka!

Hamnade framför omröstningen av melodifestivalen en stund på jobbet ikväll då jag serverade kvällsfika till de som fortfarande var uppe. Mycket spridning på poängen, brukar det vara så? På så vis garanterar man iofs att ingen står nöjd imorgondagens tidningar. Lite spännande var det iaf, även om jag knappt hört några låtar. Och en del besvikna miner sen då när ångvältspoängen som kallades svenska folkets röster presenterades. Jag blev både glad och lite besviken över att mitt favoritmumintroll Caroline af Ugglas (jo vi behöver fler som hon!) inte vann, men å andra sidan kanske inte hennes låt är så mycket schlager? Skönt att de kanske töntigaste artisterna ever, EMD, inte vann.

Det tycks vara inne med try-to-be-guldfärgade kläder som mest ser ut som dåliga brun-utan-sol-försök, det var ju lite kul. Jag måste ha missat det. Petra Mede var dock snygg.

Se där, en snabb och oväntad Sara-analys av melodifestivalen! Det trodde man inte.

Jag som trodde att svarta katter drabbade snarare än drabbades av otur?

Fredagen den trettonde gick då alldeles obemärkt förbi även den här gången. Lördagsmorgonen den fjortonde var däremot lite mindre lyckosam. Det började med att jag av nån anledning drog upp plattan med gröten på istället för tvärtom, när jag gick på ett larm vilket ledde till urtrist skrubbande av svart storgryta tjugo över sex imorse. Roligt.

Sen vid passning av en boende skulle jag öppna sänggrinden och fick den plötsligt i handen. Halva grinden bara trillade ner med en jäkla smäll. Sen tog det mig säkert fem minuter av riktigt hjärndött försök till lösning på problemet hur jag skulle kunna lämna den boende utan risk för att denne skulle trilla ur sängen där grinden hängde på tre kvart. När jag så kom på att det naturligtvis bara var att vända den sidan mot väggen och låsa sängen kände jag mig kanske inte alldeles smart. Men ursäkten får väl vara att jag skulle avsluta mitt dryga tiotimmars nattpass tjugo minuter senare...

Väl hemma hörde jag ett dovt men förtvivlat kisserop. Det visade sig att min allra nervigaste lilla kissekatt Mina var utestängd på balkongen. Gissningsvis sedan halv fyra-tiden på natten då Mattias kom hem från en öl- och tv-spelskväll med kompisar. Han måste ha öppnat för dem en stund och sen inte sett när den kolsvarta katten blev kvar ute i mörkret. Lätt hänt, men panik var det i kissekollektivet. Stackars liten.

Nu tillbaka till tvättstugan, äta lite och sen stirra in i väggen en kort stund till!

Lite pengar hit och dit...

Först leker man förebild och avstår bonusar för att i nästa vändningar istället öka lönen men en nätt liten miljon. " Jag kan inte nog beklaga hur fel det har blivit" säger VD:n Falkengren i ett pressmeddelande. Jag kan inte låta bli att fundera över vad man egentligen tänkte där i styrelserummet? Att det skulle gå omärkbart förbi? Eller var det inte meningen att lönerna skulle ökas? Jag förstår faktiskt inte riktigt. Vad var det egentligen som blev fel som man nu beklagar?

Vem gillar inte skogsvaktare?

Ibland undrar man vilka kriterierna för att jobba som översättare är. Okej de som är gjorda på amatörbasis (som undertexter.se osv), men de som är gjorda för filmer och serier på tv och dvd är ju ibland helt makalöst dåliga. Jag har ett antal dvd-boxar med Scrubs och där går det knappt att ha texten på, man blir helt galen.

För ett tag sen när jag såg mitt älskade TBBT på tv översatte de seriehjälten Green Lantern (Gröna Lyktan på svenska) med "en grön lampa". Hm... Och alldeles nu när jag åt lunch framför ett avsnitt av Just Shoot Me där pappa Jack träffar sin dotters pojkvän och efter en stund säger "He's a keeper!" översattes det med "Han är en skogsvaktare!". Tjena.

Meanwhile in another world...

Och för er som hänger med på det kan jag berätta att jag gick en lyckosam guild-raid igår kväll och fick mig ett par finfina epic-handskar! Det ni! =)

Stundande biopremiärer

En ganska lovande biopremiär-kväll väntar de som är lediga i helgen. Lite synd att jag själv jobbar; ett biobesök hade varit kul. Nåväl, det finns ju tid. Frågan är bara vilken eller vilka man ska satsa på.

Normalt sett går jag väl inte på romantiska komedier på bio, men jag skulle kunna tänka mig att göra det som vardagsnöje till veckan bara för att jag ibland faktiskt blir lite sugen på halvdåligt romantiskt tjafs. He's Just Not that Into You ("Dumpa Honom", på svenska) är väl mest omtalad dels för att det är det första större projekt Jennifer Aniston gör sedan den dåliga The Break-up med Vince Vaughn, men även för att det just är många andra intressanta namnkunniga med. Som Ginnifer Goodwin, Drew Barrymoore och Jennifer Connelly (men även Ben Affleck som borde hålla sig bakom kameran) och att den har beskrivits lite som en ny Love Actually. Recensionerna ser väl sådär ut dock. Svd ger tre av sex möjliga och DN ger den två av fem medan Allt om Film tom ger den en etta. Hm...

En annan intressant premiär är Steven Soderbergh's Che: Part One ("Che - Argentinaren", på svenska) med Benicio Del Toro i huvudrollen som Che Guevara. Främst är jag glad för att den faktiskt inte görs med engelsk brytning som annars tycks vara populärt för att få amerikanska tittare (framför allt). Men recensionerna tycks variera. DN ger en fyra, Allt om Film tre av fem medan Svd, vars recensenter brukar överensstämma bäst med mina åsikter, bara ger den två av sex. Nja, det blir nog att vänta in Dvd:n trots allt.

Den sista men kanske mest spännande premiären är såklart Watchmen, en superhjälteaction baserat på ett seriealbum från slutet av 80-talet. Serietidningstrenden tycks hålla i sig ett tag till. I en huvudrollerna syns gorgeous Jeffrey Dean Morgan (som ser ut som Robert Downey Jr den här gången). Som enda superhjältebrud spelar Malin Åkerman "Laurie Jupiter", vilket nog gör mig lite oroad då hon inte har imponerat alls på mig tidigare. Recensenterna verkar iaf hyfsat överens; en fyra av både Allt om Film och Svd (fast av sex möjliga då) samt en trea i DN. Känns lagom så att inte förväntningarna trissas upp allt för mycket. Jag hoppas att jag kommer att se den här, om någon, på bio.

Sara, det osociala djuret

Annars idag har jag känt mig fortsatt konstig. Inte haft lust till något. Hade planerat gå ner på stan men kände inte att jag orkade. Borde ha tagit en promenad men somnade istället i soffan för att vakna mer än två timmar senare med huvudvärk och fortsat ont i kroppen. Halsen är okej men kroppen känns som att den blivit utsatt för intensiv träning i ett dygn i sträck. Mycket märkligt.

Så jag har helt enkelt inte haft lust för något alls, kunde inte ens hitta en film jag var sugen på att se. Kanske haft en lite för lugn vecka också, känner mig ganska osocial. Bara umgåtts med Mattias de kvällar han kommit hit efter jobbet, vilket varit ganska få timmar på kvällen då han jobbat mycket. Och umgåtts vet jag inte, han har haft en ganska intensiv WoW-vecka (jag med, delvis iaf, i brist på annat mest faktiskt), så sådär väldigt sociala har vi kanske inte varit.

Därmed inte sagt att jag längtar till jobbet. Men efter lite socialt umgänge kanske. Ska försöka ge mig ut en sväng imorgon. Om inte annat så för att glo på folk.

Mer tv-tips ikväll

De tycks ha bytt dag och tid för The Big Bang Theory på kanal fem. Det visas nu ikväll halv nio för den som har lust. Avsnitt två på andra säsongen. I USA visades i måndags avsnitt 17 i samma säsong. Hysteriskt kul åka-tåg-avsnitt med Summer Glau från Terminator-serien (som jag knappt sett något av, men Glau ser faktiskt lite terminator ut...) i en gästroll som sig själv.

When he was new at the zoo

Freezing

Det tycks vara läge för att bänka sig framför en ny brittisk komedi på Svt ikväll. Gott! Det var länge sedan, känns det som. Vart tog alla brittiska guldserier vägen?

Ta djuren ur cirkusen!

Utan att alls veta varför den 28 år gamla elefanten valde att lägga sig ner och inte kliva upp igen, trots insatser med mobilkran så ber jag en stilla bön att mänskligheten snart inser det idiotiska i att hålla djur på cirkus på det där viset. Snälla låt dem vara!

(Hade jag tvingats leva kringsresande på cirkus som utställningsobjekt hade jag nog emd lagt mig ner för att dö btw...)

Six Feet Under

Just nu har jag hemma första säsongen av Six Feet Under. Känns lite som att jag är den sista människan i världen att se den, men det har som inte blivit av tidigare. Men nu är det dags.

Först får jag erkänna att jag också var helt ovetande om att självaste Dexter Morgan (Michael C Hall) spelar en av huvudrollerna i denna serie som precis som Dexter tycks kretsa kring historier nära döden; han är begravningsentreprenör i familjens firma. Och gay i hemlighet, i ett förhållande med en svart polis. Lite annorlunda än i Dexter, men ändå inte på nåt vis.

Men det verkar vara en ganska skön serie. Lagomt knäpp med en familj i huvudrollen som inte alls försöker skona varandras känslor ens om de kan. Musiken och stämningen påminner väldigt mycket om Dead Like Me, en annan serie jag verkligen älskade (som det kommit en film på nu). Det verkar lovande, även om jag bara just har börjat!

Hyrfilm i brevlådan

Jag har testat ett nytt sätt att se film på förresten. Det började med ett erbjudande jag fick att testa ett abonnemang från Lovefilm en månad gratis. Så det gjorde jag.

Det går ut på att man gör en lista med filmer (även tv-serier finns) man vill se och som man sen rankar i tre olika kategorier. Sen skickas filmerna hem och man behåller dem så länge man vill och när man väl skickar tillbaka dem får man snabbt en ny.

Jag måste säga att det har fungerat över förväntan. Abonnemanget jag testat (det finns flera olika, i olika prisklasser) har inneburit obegränsat antal filmer per månad, men max två hemma på samma gång. Har jag sett den ena klart först har jag kunnat skicka bara den och det har gått väldigt fort att få en ny. Oftast har de fått den vardagen efter och skickat mig en ny samma dag. Vid ett tillfälle fick jag en repig skiva som inte gick att se färdigt men i övrigt har det funkat väldigt bra.

Beroende på hur mycket film man tror sig hinna se får man också välja ett abonnemang som passar. Jag har just fortsatt med det jag hade gratis förra månaden, men känner kanske inte riktigt att jag hinner med så jag ska nog ta ett mindre framöver. Men helt klart är att det är billigare att hyra på det här viset än på en klassisk videobutik (hemmakväll tog tex 50kr/film och vecka), även om jag nog hade önskat att det varit ännu lite billigare. Men över lag kan jag definitivt rekommendera det. (Och nej, jag har inte fått betalt för att skriva om Lovefilm här.)

Välkommen Alexander!

Efter en koll om det var okej har jag den äran att visa bilder på den nyutökade familjen i vänskapskretsen. Jag har lånat bilderna från resedagboken (och kapat bort en chaufför som inte tillhör den nya familjen ;).

Här är de, den fina familjen. Mia, Daniel och deras Alexander.

Det här är dock min absoluta favvobild på Mia och hennes son, än så länge.

Naivt var ordet

Somliga upphör inte att förvåna. Det här borde kvala in som dagens mest naiva och motsägelsefulla inlägg. Men underskriften "Marita" som kommenterat artikeln först av alla svarar den så bra att jag inte behöver göra nån längre utläggning om det än såhär.

Om smärta i livets slutskede

Jag har försökt att undvika att skriva något om fallet med den mord-/dråpåtalade läkaren som gav en döende flicka smärtstillande vid livets slutskede. Mycket för att även om jag med den begränsade kunskap jag har i ämnet förstår och kan stötta läkaren tycker att stämningen i media har varit lite utestängande av den sörjande familjen. Jag kan förstå deras desperation med, även om det här nog blivit större än de kanske tänkt sig. De borde ha skyddats från detta också.

Jag har jobbat alldeles för länge inom en del av vården där många dödsfall inträffar. Jag har suttit och hållt ett stort antal människors hand när de till slut somnat in. Och vad jag kan säga från det perspektivet är att så snart man kunnat konstatera att det som återstår är att göra insomnandet så behagligt som möjligt då är det verkligen det som gäller. Det är vad den palliativa vården går ut på, där mitt fokus som vårdare alltid ligger. Det kan handla om timmar, ibland dagar, men det ska oavsett vara en tid utan smärta och oro. Och den ser man så tydligt. En rynka mellan ögonbrynen, oroliga rörelser eller besvärlig andning. Jag tror att de absolut flesta jag stött på i dessa situationer (både anhöriga och vårdanställda) varit överens om att det inte är ett läge då man sparar på morfinet (som är det vanligaste). Att morfin dessutom kan verka andningshämmande (och det utan någon överdosering) är inget som är okänt, men det måste vägas mot att kanske leva en kort stund till men då i plågor eller ångest. Jag har varit med om ett ganska plågsamt dödsögonblick (oundvikligt dessvärre) och jag lovar att det är inget man önskar någon. Jag ser det inte som dödshjälp, jag ser det som en rättighet att vara fri från plågor sin sista stund.

Det var även det enda jag bad om när läkaren ringde och berättade att de skulle sänka pappas respiratorstöd, vilket skulle innebära döden inom några minuter. "Gör det smärt- och ångestfritt om ni kan", det var mitt bestämda budskap. Utgången var redan given.

Krasslig

Usch, jag känner mig lite smårisig. Rasslig i halsen, öm i kroppen och allmänt lite låg. Känner mig småirriterad dessutom, utan att riktigt veta varför, men det är väl så när man inte mår bra. Förhoppningsvis är jag fit for fight till helgen igen när det är jobb. Har inte direkt råd att undgå helg-ob i tre dagar så det är bara att försöka pigga på sig.

Vet inte vad jag vill göra ikväll. Borde göra lite uppdateringar i registret, svara på lite mejl och annat sånt där. Men vi får se. Skulle mest av allt bara ligga i soffan med trevligt sällskap och se lättsam film och bli pillad i håret. Oddsen ser dåliga ut dock.

Kd:s senaste tankefel

På tal om barn läste jag igår om det märkliga Kd-förslaget att ge 10.000 kronor per nyfött barn till föräldrarna. Ett mycket märkligt förslag, skulle jag vilja säga. Visst jag kan förstå att utflyttningskommuner börjar bli smått desperata efter att ändra befolkningstrenden, men är betalningar av det här slaget verkligen en vettig väg att gå? Gör 10.000 dessutom hela skillnaden verkligen?

Ska man se ännu större på det kan man ju undra vilken bubbla Sverige lever i. Världen håller på att överbefolkas, barn dör som flugor varje sekund och samtidigt sitter vi här uppe i det kalla norr och funderar över hur vi kan få vår fertila befolkningsdel att alstra av sig mer. Detta samtidigt som allt högre röster talar om allt mer stängda dörrar vid gränserna. Det är för mig en ekvation som inte går ihop alls. Vi vill öka befolkningstillväxten, men bara med "rätt" del av befolkningen, är det så det ska tolkas?

Dessutom skulle jag vilja påstå att hela förslaget präglas av en ganska cynisk bild av den egna befolkningen och jag kan inte heller påstå att jag hittills identifierat någon befolkningskris av den dimension som ett sånt här förslag skulle föranledas av. I övrigt håller jag med den vakna ledare som Ola Nordebo skrev i dagens lokaltidning med anledning av samma fråga.

Barntillkomst i vänskapskretsen!

Till min stora glädje kunde jag imorse läsa att Mia-vännen och hennes man Daniel nu fått den definitiva vårdnaden om sin allra finaste Alexander som de är Bolivia för att adoptera! Jag är så underbart glad för deras skull! Deras glädje och samhörighet går inte att ta miste på där på resedagbokens bilder. Allt verkar ha gått väldigt bra. Visst de har drabbats av lite sjukdomar och så men det verkar inte vara något som bekommer dem alldeles för mycket i deras lyckomoln. Nu ska de vara kvar ett tag till i landet men sen när de kommer hem hoppas jag att jag får chansen att fara söderut och hälsa på den nyutökade familjen.

Det här med tidiga mornar

Klockan är bara strax efter sju och ändå har den här nattugglan varit uppe i över en timme. Naturligtvis inte av fritt val utan för att bilen skulle lämnas på plåtverkstan vid sju. Så jag har precis blivit hemskjutsad av Mattias och krypit tillbaka upp igen i min fortfarande ganska varma säng. Underbart skönt!

Halsen känns fortfarande rispig på nåt vis, jag undrar om det ska vara så eller om det faktiskt kommer att bryta ut i något. Under tiden gömmer jag mig under täcket en stund till och ser film eller nåt.

Om Internationella Kvinnodagen

Jo, Internationella Kvinnodagen igår. Jag skolkade ju från den och hade till att börja med lite dåligt samvete. Men så började jag fundera över var logiken i det egentligen låg. Jag gör ju en massa (eller iaf mycket) för feminism och jämställdhet en massa andra dagar på året, varför skulle jag ha dåligt samvete för att skippa den dag som alldeles för många använder som alibi för sitt eget jämställdhetsarbete?

För är det inte så, handen på hjärtat, att det ibland blir lite för mycket koncentrering på just den här dagen? Det är då tidningar förväntas skriva artiklar om starka kvinnor, om utvecklingen av kvinnors rättigheter i andra länder och om jämställdhet i det goda Sverige. Det är då vissa tv-stationer anstränger sig för att ha "varannan damernas" vid reportage och intervjuer och allehanda föreningar och andra arrangerar en väldig massa aktiviteter så att man inte ens skulle ha en chans att hinna med hälften om man så försökte. Och det är ju bra, verkligen, men sen då?

Varför inte göra med kvinnodagen som med fettisdagen? Inte bara äta semla fettisdagen utan börja redan strax efter att den värsta julhysterin lagt sig? Och fortsätta äta semla ett bra tag efter att februari passerat. Om julskyltningen kan börja i oktober, varför kan vi inte sprida fler "kvinnodagar" i låt säga maj? Varför satsa allt på en enda dag och sen åter låta frågan bli en parentes i en fånig "kvinnobilaga" eller i utskott som egentligen vare sig har reell makt eller medel att verka?

Okej, jag vet, jag kanske har cyklat några grader snett. Och visst, jag vet att det visst görs saker andra dagar och att ett stort antal människor sliter sig trasiga för att driva en vettig dialog kring jämställdhet, men när känslan av dåligt samvete kom upp så snart jag insåg att jag som feminist inte hade engagerat mig lila i en massa aktiviteter just denna dag, då började jag fundera lite.

Sen vill jag också tillägga att det är märkligt hur det så illasittande ordet "kvinnofråga" ens får lov att användas så flitigt just denna dag. Varför är jämställdhet en kvinnofråga den 8 mars?

Förkylning på g?

Det känns som att en förkylning är på väg. Har verkligen ingen lust med det. Men när har man det? Lite låg och hängig i allmänhet idag, men det kanske blir bättre. Har mest slöat idag, diskat lite av det enorma diskberg som uppenbarat sig i köket. I övrigt har det inte blivit något särskilt gjort. Och ikväll har jag lovat bort mig som healer i WoW så det fortsätter att inte göras så mycket nyttigt. Men det är väl okej ibland, gissar jag.

Snälla någon

Nu har jag haft den där "Po-po-po-po-pokerface" i huvudet i snart ett dygn. Please!

Kort resumé av söndagen

Inte mycket bloggande nu heller. Har mest lagt tid på lillasyster som nu har farit hem igen. Tråkigt men jag hoppas att hon kommer igen snart. Alltid kul att få rå om henne, även om det som sagt blir allt svårare att komma på aktiviteter ju äldre hon blir.

Idag blev det en slö morgon och sen ett ganska långt besök på Bildmuséet och Västerbottens länsmuseum. Hon är ju ganska konstintresserad och brukar vilja göra ett besök på Gammlia där nämnda ställen ligger. Jag tror att vi båda gillade utställningen med Magnus Bards illustrationer samt fotoutställningen på Galleri 60 (Konsthögskolans del) av fotografen/studenten hette Jan-Tore Jensen. Den sistnämnda var lite lurig och satt i vart fall kvar i mitt medvetande ganska länge. En fotoutställnings vars intryck ändrades under tiden jag gick runt.

På länsmuséet hade man nu bytt ut Sune Jonssons kyrkfoton mot hans, enligt mig, mer intressanta fotografier från Pragvåren. Dessutom var det tema barnkonventionen med anledning av 200-årsfirandet av svensk fred. Inte alls ointressant, vare sig om man var vuxen eller barn, även om målgruppen gissningsvis var modell yngre än vi.

Sen blev det pizza och lämning på busstationen. En bra dag, utan något särskilt firande av kvinnodagen. Får se om jag ids göra nån utläggning om det imorgon. Nu är jag på jobbet som hittills har inletts ovanligt lugnt. Vi får väl se hur det fortsätter.

Chamberland blir Fi-are

Så, då kan nyheten sägas högt; Chamberland lämnar Mp för Fi! Trevligt tillskott som vi välkomnar såklart. Även Veronica bloggar självklart om det idag och jag gissar att fortsättning följer på Alexanders blogg.

Dubbelt jästa

Goda bullar blev det. Vi har alla tre nästan ont i magen av allt gott. Vi åt ju sen middag när de jäste så nu är vi ganska välgödda. Får se om det blir en film ikväll eller om vi hänger framför varsin WoW-upplaga den stund som är kvar innan läggdags... Lite av varje kanske.

Bilder från vintrig promenad

Jag hade faktiskt med mig kameran i väskan idag. Det har varit väldigt fint väder så det kändes som rätt läge. Det ser lite kallare ut på bilderna än vad det faktiskt var, temperaturen ligger kring noll nu och är ganska behaglig faktiskt.

Snygga syrran med Tegsbron i bakgrunden.


Mera Tegsbro, denna fulsnygga utsikt från "min" sida av älven.


Ballongväder var det tydligen. Den steg nästan läskigt snabbt.


Bölevägen i området där jag bor. Man ser lite av de stora snövallar som snart ska börja smälta.


Min fina Bea igen, som förhoppningsvis blir Ume-bo till hösten.