Ny dag, lite lättare huvud och axlar idag. Oerhört skönt, vill jag lova. När M påpekade halvt lite oroligt att jag hade axlarna vid öronen (typ) igår svarade jag nästintill tårögt "men jag kan ju inte!". Och det var verkligen så. Nu har han klämt och knådat på mig en massa, jag har haft bettskenan i så mycket jag orkat och ätit värktabletter. Kanske är det på gång att bli bättre igen. Inga värktabletter än idag i vart fall, tack för det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar