Läser lite recensioner inför helgens bio-premiärer. Måste säga att det har varit många bra filmer på bio ganska länge nu. Har vi ett till bra filmår att vänta? Får väl se om vi lyckas gå på bio i helgen eller inte; vi har ju varit på väg tidigare J och jag när jag besökt Sthlm, men det har aldrig blivit av. Vi är för mycket pensionärer för att orka med allt, helt enkelt.
Till helgen är det framför allt tre intressanta filmer som har premiär. Boy A väcker min nyfikenhet allra mest, mycket eftersom den påminner lite om de dokumentära böcker jag ofta fastnar för och hade filmen baserats på en sann historia hade jag nog sprungit till bion för att se den. Boy A handlar om 24-åriga Jack som släpps ut från ett 14 år långt fängelsestraff och börjar sin strävan efter ett "normalt liv". Låter lite som om man filmat någon av de där killarna/barnen som dödade 2-årige James i England i början av 90-talet ungefär, eller som Gitta Sereny's underbart fängslande (och helt verklighetsbaserade) bok om Mary Bell (den 11-åriga flicka som dömdes till fängelse för morden på två små barn i England 1968). Nåväl, om filmen är i samma nivå som Serenys bok eller inte är väl kanske tveksamt eller om den på samma sätt diskuterar barnens plats i det vuxna samhället. Risken med såna filmer är dessutom att de riskerar att bli för melodramatiska, vilket även Svd:s recensent verkar tycka. Men intressant är den absolut.
Den andra filmen som jag nog ser förr eller senare är Clintans senaste Gran Torino. Personligen har jag nog gillat de filmer som han hållt sig bakom kameran allra mest, men så har jag i ärlighetens namn inte plöjt igenom särskilt många av hans klassiska skådespelarverk heller.
Sist ut bör JCVD nämnas. Titeln står för Jean-Claude Van Damme, som också har huvudrollen i filmen. Men detta till trots tycks det inte handla om en dokumentär utan snarare om en spelfilm vars huvudrollsinnehavares liv påminner mycket om rollfigurens... Lite småsnurrigt, men det sägs att det görs med självdistans och med en insats sällan skådad av b-filmernas konung. En film man borde se, gissar jag.
Till helgen är det framför allt tre intressanta filmer som har premiär. Boy A väcker min nyfikenhet allra mest, mycket eftersom den påminner lite om de dokumentära böcker jag ofta fastnar för och hade filmen baserats på en sann historia hade jag nog sprungit till bion för att se den. Boy A handlar om 24-åriga Jack som släpps ut från ett 14 år långt fängelsestraff och börjar sin strävan efter ett "normalt liv". Låter lite som om man filmat någon av de där killarna/barnen som dödade 2-årige James i England i början av 90-talet ungefär, eller som Gitta Sereny's underbart fängslande (och helt verklighetsbaserade) bok om Mary Bell (den 11-åriga flicka som dömdes till fängelse för morden på två små barn i England 1968). Nåväl, om filmen är i samma nivå som Serenys bok eller inte är väl kanske tveksamt eller om den på samma sätt diskuterar barnens plats i det vuxna samhället. Risken med såna filmer är dessutom att de riskerar att bli för melodramatiska, vilket även Svd:s recensent verkar tycka. Men intressant är den absolut.
Den andra filmen som jag nog ser förr eller senare är Clintans senaste Gran Torino. Personligen har jag nog gillat de filmer som han hållt sig bakom kameran allra mest, men så har jag i ärlighetens namn inte plöjt igenom särskilt många av hans klassiska skådespelarverk heller.
Sist ut bör JCVD nämnas. Titeln står för Jean-Claude Van Damme, som också har huvudrollen i filmen. Men detta till trots tycks det inte handla om en dokumentär utan snarare om en spelfilm vars huvudrollsinnehavares liv påminner mycket om rollfigurens... Lite småsnurrigt, men det sägs att det görs med självdistans och med en insats sällan skådad av b-filmernas konung. En film man borde se, gissar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar