Min tur att åka bana?

Lite konstigt känslosam ikväll. Okänt varför. Var på stan med Anna en stund. Trevligt, men på nåt vis kände jag mig lite frånvarande och stressad inombords. Märkligt. Sen tog vi ett lite oväntat beslut M och jag att köra ut även de övriga två katterna till landet. Tanken var att Rosa, som redan fanns här, skulle bli lite lugnare och inte så klängig. När de andra två väl kom fram gick hon och gömde sig under sängen. Så blev det med det varma återförenandet.

Och så under kvällen har jag alltså börjat känna mig som lite skum. Nästa alienerad från mig själv. Lite känslosam och uppgiven på nåt sätt. Spädde på det på ett lämpligt sätt genom att se dokumentären om Six Feet Under, en serie jag saknar mycket.

Tror att saknaden skulle kunna dämpas om bara lite nya Dexter kunde visas snart?

Six Feet Under - no more

Så nu är det gjort. Jag har sett färdigt hela Six Feet Under. Jag skulle bara se ett avsnitt igår kväll till middagen var det tänkt men just det slutade ju så dramatiskt att det inte gick att släppa. Så vid tre imorse hade jag strecksett färdigt de sista sex eller sju avsnitten. Nu är det slut och det känns lite eländigt. Som en förlust. Samtidigt är det nog bra för min metala hälsa. Sista avsnittet var dock väldigt bra. Jag var rädd för att det skulle hänga kvar saker men det blev bra.

Nu måste jag hitta en annan serie, som inte är lika dyster och inte ger mig en konstant rädsla för att allt är slut när som helst. Några tips?

Weird day

Jag har en skum dag. Nästan helt utan dator. Eller ja, jag har faktiskt pressat mig igenom inte mindre än fem avsnitt av Six Feet Under. Men runt omkring mig är det lite skumt. Inte mycket att skriva om dock.

Att göra en njutfull plåga kort

Jag har bestämt mig för att se färdigt de två sista säsongerna av Six Feet Under så snart som möjligt. Lite som att dra av ett plåster snabbt. Sen måste jag se något roligare. Men det går lite långsamt att få dem från Lovefilm; det är så få avsnitt på varje skiva (man får inte en säsong i taget utan en dvd-skiva, som oftast innehåller 2-3 avsnitt), så jag tänkte att videobutikerna i stan borde ha dem till uthyrning. Men inte. En massa andra serier fanns men naturligtvis inte just denna. Och den är tydligen för gammal (utan att ha kultstatus för då hade det också funkat) för att finnas för nedladdning i hyfsad kvalité. Så jag får helt enkelt vänta snällt vid brevinkastet.

Det gäller att se framåt

Inte mycket bloggat idag heller. Har mest sovit faktiskt. Hade en ganska stökig natt på jobbet igår. Dessutom hade jag inte lyckats sova innan så när jag kom på jobbet på kvällen hade jag varit vaken sen strax efter sju på morgonen. Inte alldeles bra. Vid tretiden när det faktiskt vart en lugn timme var jag så trött att jag knappt kunde hålla upp ögonen. Fick gå ut på balkongen en stund och nadas frisk luft (det är alltid slut på syre på mitt jobb) vilket faktiskt gjorde susen.

Så jag stupade i säng imorse och sov förbi alarmet och vaknade först kvart över fem. Inte mycket tid att få saker gjorda på alltså. Men det var skönt att sova. Och så såg jag sista avsnittet på säsong 3 av Six Feet Under (och har mersmak såklart, två säsonger till finns det!). Nu har jag bara denna natten också sen är jag ledig 6 nätter tror jag. Stockholm till helgen också. Jag har en förhoppning om att kunna hitta på nåt kul (men billigt) med sambokillarna jag flyttar in hos under helgen. Vi får väl se. Lite miljöombyte blir det i vart fall, även om Sthlm känns lite som mitt andra hem numera.

Nu; back to work!

Man kan titta sig blå

Oj, idag har det blivit alldeles för lite gjort. Jag har diskat och städat lite samt gjort en del administrativt till fi men i övrigt har jag faktiskt mest suttit framför datorn, helt fast i Six Feet Under. Och jag måste säga att jag blir grymt deprimerad. Men jag kan inte låta bli! Jag har sett hela säsong 3 (utom sista avsnittet, vilket retar mig grymt just nu) på bara 3 dagar, eller nåt. Inte bra för själen. Men, så snart jag sett sista avsnittet ska jag ta en paus en stund och bara se film när det finns tid istället. Tror jag.

No more bölande

Nu har jag försökt ha långmorgon i sängen inför nattpasset ikväll. Har sett de två avslutande delarna i säsong två av Six Feet Under. Inte så vilsamt kanske. Bebisfödsel, hjärnoperationer, uppbrott och annat och jag har typ konstant småbölat som en tok. Nu måste jag ut i den vackra solen jag beställde igår, ta en promenad och tänka på vackra saker.

Mer komedi åt folket

Har snart sett färdigt på andra säsongen av Six Feet Under. Och det är ingen stämningshöjare heller. Jag tror inte att det är en serie man bör sträckse egentligen. Den är ganska deprimerande, handlar om en massa trasiga (om än ganska varma) relationer, sårade känslor, ett väldigt massa pot-rökande (som dock inte verkar göra någon särskilt mycket lyckligare) och uppepå det en dos existentiella frågeställningar. Så nej, helt nyttigt är det inte. Jag kanske borde ta en paus och ta hem andra skivor än just dessa ett tag.

Bristande filmlust

På tal om film så ser jag grymt lite film just nu. Och jag läser inte något heller egentligen. Sista tiden har jag påbörjat ett antal intressanta böcker men sen lagt dem ifrån mig i brist på det där ruset som jag behöver för att läsa vidare. Och film har jag inte heller haft nåt riktigt sug efter. Eller jo, att se film, men inte vilken jag ska se. Jag har väl ett par som jag skulle kunna skriva om här, men det är betydligt färre än annars. Och nej det beror inte på Ipred. Bara på att lusten är lite på semester just nu. Och på att Lovefilm fortsätter att skicka mig skivor med Six Feet Under (vilket i sin tur kan vara orsaken till mitt fundersamma humör och brist på filmlust btw).

Att vakna med ett ryck

Somnade sent inatt. Någon gång efter fyra imorse. Låg och segade framför de sista avsnitten i Six Feet Unders första säsong. Ser fram emot nästa säsong. Vaknade nu på morgonen vid halv tio (så var det med den sova-ut-morgonen) efter en rad olika otäcka drömmar. Jättekonstiga, obehagliga drömmar. Så nu är jag uppe och tänkte passa på att göra lite administrativa uppgifter istället.

Six Feet Under

Just nu har jag hemma första säsongen av Six Feet Under. Känns lite som att jag är den sista människan i världen att se den, men det har som inte blivit av tidigare. Men nu är det dags.

Först får jag erkänna att jag också var helt ovetande om att självaste Dexter Morgan (Michael C Hall) spelar en av huvudrollerna i denna serie som precis som Dexter tycks kretsa kring historier nära döden; han är begravningsentreprenör i familjens firma. Och gay i hemlighet, i ett förhållande med en svart polis. Lite annorlunda än i Dexter, men ändå inte på nåt vis.

Men det verkar vara en ganska skön serie. Lagomt knäpp med en familj i huvudrollen som inte alls försöker skona varandras känslor ens om de kan. Musiken och stämningen påminner väldigt mycket om Dead Like Me, en annan serie jag verkligen älskade (som det kommit en film på nu). Det verkar lovande, även om jag bara just har börjat!