Det här med tacksamhet

Okej, jag erkänner. Jag agerade nog lite bortskämt i mitt förra inlägg. Jag vet att jag borde vara tacksam för att jag har ett jobb och dessutom ett fast sådant när så många andra har blivit av med sina osv. Jag vet verkligen det och jag försöker tänka så, men det är inte alltid så lätt att gå genom livet och vara så tacksam. Men visst, jag är det. Jag får en lön imorgon, alltid något.

Och jag försöker göra något åt det. Jag har sökt två jobb idag och jag ska prova på ett nytt område via distanskurser under hösten, om det funkar. Helst hade jag velat hitta nån kurs i journalistik eller möjligen filmvetenskap men jag hittade inga såna på distans och jag har helt enkelt inte möjlighet att studera på heltid igen. Annars hade det varit kul att utveckla skrivandet och finna självförtroende i det och kanske kanske få kombinera det med nåt intresse, tex film (även om jag brister mycket i kunskap även där). Men allt det där är bara rosa drömmoln, så let's leave it.

Lite pengar hit och dit...

Först leker man förebild och avstår bonusar för att i nästa vändningar istället öka lönen men en nätt liten miljon. " Jag kan inte nog beklaga hur fel det har blivit" säger VD:n Falkengren i ett pressmeddelande. Jag kan inte låta bli att fundera över vad man egentligen tänkte där i styrelserummet? Att det skulle gå omärkbart förbi? Eller var det inte meningen att lönerna skulle ökas? Jag förstår faktiskt inte riktigt. Vad var det egentligen som blev fel som man nu beklagar?