Morgonens (första) rss-läsning har hunnits med. Som sagt så skummar jag alltmer, men dagens skojigaste läsning var helt klart den offentliga fb/twitter-vägran som VK:s Ola Nordebo stod för.
Personligen tror jag att jag har lagt ner det där med twitter; jag förstår fortfarande inte riktigt poängen, framför allt inte när man har en blogg eller nåt annat redan, dessutom känner jag inte att jag riktigt kvalar in som microbloggare. Jag fixar inte riktigt det, jag är en utläggningarnas kvinna kanske. Även om jag försöker hålla nere längderna på mina inlägg här (jag läser inte heller inlägg som blir alltför långa).
Vad gäller facebook så är och har jag också varit något av en motståndare. Det är så nedlusat med skräp och konstiga applikationer, och facebooks villkor innebär verkligen ingen frihet för privatpersonen, men samtidigt får jag ge det att jag faktiskt har återupptagit kontakten med några vänner jag trodde att jag tappat bort.
Men jag tvivlar ändå i längden på att så många kan hålla sig borta. Det beror nog på vem man är och vad man gör. Min vän Fanny tex, joinade väl som jag förstod det mest för att hon insåg att man inte skickade ut inbjudningar och info via mejl på Konsthögskolan längre (mellan studenterna, gissar jag) utan det gick mer och mer via facebook varpå hon missade saker. Samma sak har jag hört från andra håll också; man riskerar att bli "utanför". Så fler lär nog att få omvärdera sitt motstånd framöver. Om vi inte bildar en protest-/stödgrupp för de/oss som egentligen önskar stå utanför ifred. Vi kan ju lägga den på internet...
Personligen tror jag att jag har lagt ner det där med twitter; jag förstår fortfarande inte riktigt poängen, framför allt inte när man har en blogg eller nåt annat redan, dessutom känner jag inte att jag riktigt kvalar in som microbloggare. Jag fixar inte riktigt det, jag är en utläggningarnas kvinna kanske. Även om jag försöker hålla nere längderna på mina inlägg här (jag läser inte heller inlägg som blir alltför långa).
Vad gäller facebook så är och har jag också varit något av en motståndare. Det är så nedlusat med skräp och konstiga applikationer, och facebooks villkor innebär verkligen ingen frihet för privatpersonen, men samtidigt får jag ge det att jag faktiskt har återupptagit kontakten med några vänner jag trodde att jag tappat bort.
Men jag tvivlar ändå i längden på att så många kan hålla sig borta. Det beror nog på vem man är och vad man gör. Min vän Fanny tex, joinade väl som jag förstod det mest för att hon insåg att man inte skickade ut inbjudningar och info via mejl på Konsthögskolan längre (mellan studenterna, gissar jag) utan det gick mer och mer via facebook varpå hon missade saker. Samma sak har jag hört från andra håll också; man riskerar att bli "utanför". Så fler lär nog att få omvärdera sitt motstånd framöver. Om vi inte bildar en protest-/stödgrupp för de/oss som egentligen önskar stå utanför ifred. Vi kan ju lägga den på internet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar