Svinalängorna blir film

Svenska dagbladet avslöjar idag att Susanna Alakoskis underbara bok "Svinalängorna" (som jag läste med viss ångest förra året) inte bara ska sättas upp som teater utan även filmatiseras. Och att Pernilla August gör debut som långfilmsregissör i och med detta. Låter onekligen väldigt intressant.

Svinalängorna II

Har kommit en bit i Svinalängorna nu även om jag inte riktigt haft tid att läsa så mycket. Nu har jag fått låna en till bok av Anna så jag får väl göra det till min grej på min lilla semester som jag ordnat för mig nästa vecka.

I boken beskriver huvudpersonen Leena hur familjen har olika tallrikar, alltså bara någon av varje motiv. Det slog mig att precis så var det hos oss också. En servis i betydelsen fler än tre likadana tallrikar var liksom förknippat med finporslin, och sågs väldigt sällan hos oss. Mamma hade något inlåst i tt skåp för typ dop och sånt. Det var nog först som halvvuxen som jag insåg att kopplingen servis=finservis inte var så korrekt. Jag vet inte hur det kom sig att vi hade så mycket olika porslin. Säkert hade det att göra med att vi var så många. Två vuxna och sex barn. Visserligen bodde vi som mest fem barn hemma samtidigt, men det är ändå ganska många. Mycket disk och aldrig diskmaskin. Jag undrar dock var vi fick tallrikarna ifrån? Tror att det var lite hopplock från olika ställen kanske.

I boken har också Leenas familj omaka dricksglas och hon nämner att hennes favoritglas var ett gammalt skånsk senaps-glas. Såna hade/har (tror mamma fortfarande har samma porslin och glas) vi också och jag gillade också just de glasen.

Totalt ointressant blogg, men skit samma =)

Svinalängorna

Jag har börjat läsa Svinalängorna av Susanna Alakoski, som jag tidigare skrivit om, som Anna så varmt rekommenderat och vänligt donerat till mig. Jag har kommit knappt halvvägs och kan säga att boken är full av detaljer som gör att jag hela tiden får barndomsflashbacks. I och för sig inte bara av saker utan även annat, men det är som lite spännande och man känner sig ganska delaktig på nåt sätt.
Början var dock ganska hemsk, och hade det inte varit för att Anna rekommenderat den så varmt hade jag nog lagt ifrån mig den för gott. Anna borde ha varnat mig. Så om ni liksom jag inte uppskattar att läsa ett helt kapitel som beskriver sprattlande kattungar som dränks i en hink med ljummet vatten och hur detta upprepas år efter år, så kan jag i alla fall vara så snäll att tipsa er om att skumma igenom det första korta kapitlet, alt inte läsa det alls. Tack för den, Anna, I owe you one... ;)