Brand i Umeå

På väg genom stan passerade vi Vandrarhemmet vid E4:an och möttes av en otäck syn; brandkåren som stod utanför och en till synes alldeles utbränd del på nedre botten. Nu läser jag att det inte var så farligt som det såg ut (utslagna fönster och alldeles svart i rummet och på fönsterbrädena) och det var väl då tur. Det finns få saker som skrämmer mig så mycket som brand faktiskt. Ruggigt.

Och fullkomligt vansinnigt galet om misstanken om anlagd brand är korrekt.

Bra start på sovdagen

Morgonen med flyt! Ena morgonpersonalen kom tidigt imorse och jag såg plötsligt chansen att hinna med den tidiga "omöjliga" bussen mot stan. Helt utan dåligt samvete för att jag småspringande lämnade huset ombytt och klar nästan en kvart före arbetspassets slut* hann jag så med densamma. Väl på bussen var det glest; utöver mig ett par till nattarbetare (man ser det på blicken och påsarna under ögonen) samt ett par unga, ihärdiga nattsuddare, så det gick ganska snabbt ner till Vasaplan där alla bussar möts. Enligt tidtabell skulle jag missat min anslutning med 2-4 minuter (mkt oresvänlig tidtabell btw), men hade nu istället nästan en hel minut tillgodo när jag kom fram. Så nu sitter jag här, drygt tjugo över sju, en kvart efter mitt arbetspass slut, och äter frukost (min nya goda vana). Lyx!

*Till mitt försvar vill jag påpeka att nattpersonalen inte får stämpla/flexa och därför till skillnad från dagpersonalen aldrig får tillbaka de timmar som man snart skramlar ihop genom att alltid vara några minuter tidig på kvällen och lämna jobbet ett par minuter efter schemat. Ergo; jag var värd den här kvarten. Sådetså.

Kyla & mörker

Som väntat en trevlig lunchdejt med Anna. Dessutom lite strosande i affärer. Kollade lite på stövlar men tycks inte hitta några som faller mig i smaken. Och gör jag det behöver jag tydligen utföra nån slags plastik på mina vader då knappt får plats (och nej, så feta är de faktiskt inte).

Dagens huvudtema för lunchsamtalet var iaf humörbetonat. Lite på samma bana som morgonens bästa läsning; "Ett yttre mörker möter en inre fackla" som du hittar här. Fint och tänkvärt.

Nu ska jag tina upp låren och plocka fram det tyngre arsenalet av underkläder inför min promenad till bussen senare ikväll. För idag känns kylan förvånansvärt bitande.

En plötslig matrecension

Apropå mitt förra inlägg skrev Johan: "Är saker ätbara uppe på Åhlens? Har bara sett de där trappan som leder upp till något mörker..aldrig vågat ta mig mod att gå upp."

Jo, det tycks bero lite på. Jag har inte varit där så väldigt många gånger, men det har fördelen att du kan välja på dagens husman, pasta eller vegetariska (som oftast är en buffé). Utöver det har du (oftast) en ganska väl tilltagen salladsbar som ingår. Sen är fördelen att det är en ganska luftig restaurang så man kan sitta bra och hyfsat ifred om man så har lust.

Men just idag får jag säga att det var lite sådär. Iaf min vegetariska buffé. Den var väldigt tråkig och dåligt komponerad. Dessutom fanns det en kantin (för det är kantinmat det är tal om) med en lapp på som löd: "innehåller fisk". Det var någon typ av panerad fisk. Lite märkligt kanske, men säkert tänkt för att dryga ut den i övrigt lite halvfattiga buffén. Det brukar vara bättre än det var idag, får jag säga.

Men som sagt; har man lagom stora krav, vill ha en skapligt billig lunch och dessutom slippa de absolut trendigaste haken i stan är Åhléns helt klart värt ett besök.

Lunchdate!

Jag har iaf trots den sviktande tekniken lyckats boka in en långlunch med bästaste Anna på torra Åhléns (perfekt om man vill sitta länge och utan extrem trängsel). Det känns som en bra uppladdning inför helgen som sen mest kommer att bestå av osocialt jobbande och dagsovande.

Att göra sig hörd utan teknik

Ibland blir verkligen teknikens värld besvärlig. Jag glömde som sagt min mobil på landet igår men tänkte att det nog skulle gå bra ändå. Men hur meddelar man sig om man står utan mobil, bara har en icke fungerande "vanlig" telefon (ip-telefon) och ett internet som inte riktigt vill? Dessutom kräver det att de jag vill få kontakt med är online någonstans när jag också är det, bortsett från mail, men det är inte riktigt så "instant" som man ibland önskar.

Igår kväll roade jag mig några timmar i den virutella världen. Allt gott, ända tills dess att ComHem fick för sig att straffa mig för mina onda ord om dem (nej så var det såklart inte, men det kändes så). Nätet gick ner för att sen komma tillbaka efter 8-9 minuter, och sen om likadant igen. Och det började ske efter en timmes raid vilket innebär att det var nio andra personer som drabbades av min sviktande uppkoppling. Till sist fick vi alla ge upp och gick och la mig irriterad. Idag har jag tagit reda på att jag visst har hela 3 månaders uppsägningstid på uppkopplingen och det är inte riktigt så att jag har råd att koppla in en annan leverantör under tiden. Irriterande, indeed.

Fler kommentarer

Måste länka till ett annat inlägg om Holmlunds agerande. Klok Lotten!

Ang buller

Lokalt har det de senaste dagarna brusat lite kring kommunalrådet Lennart Holmlund. På en ombudsträff i Lycksele där bl.a Holmlund var med höll Jytte Guteland (SSU) ett föredrag som, vad jag förstår, syftade till att lyfta och lobba för ungdomsfrågorna inför den rikskongress som just nu äger rum. Under hennes anförande ska Holmlund enligt Svt (som var där och filmade och även visade ett inslag om detta på riksnyheterna) har visat sig tämligen ointresserad och istället knappat på mobilen, avbrutit, klickat igång sin valjingel på datorn, pratat med bordsgrannar och allt vad det var. Själv förnekar Holmlund allt och menar att han visst visat intresse för Gutelands anförande. Något som nu Svt-reportern bestrider i en intervju i VK.

Jag var ju inte där så jag kan inte veta hela sanningen, men visst ser det ganska graverande ut för Holmlund på tv-bilderna. Och faktum är att det inte förvånar mig nåt särskilt om det skulle vara sant. Holmlund är van att ta plats, han bullrar och låter ständigt. Hans blogg innehåller återkommande buller om att andra har fel, försvar går oftast ut på att andra medvetet förtalar honom etc. Argumentationen haltar, så att säga.

Grejen är att jag faktiskt inte alls tror att Holmlund gör något av detta medvetet. Jag tror inte att han hade för avsikt att avbryta Guteland eller att verka nedvärderande mot hennes anförande. Jag tror helt enkelt inte att han ser det själv. Det är inget försvar, men för mig är det något av en förklaring och kanske speglar det ett problem man borde ta tag i.

För nåt år sedan brusade det också kring Holmlund då han publicerat en sexistisk historia* på sin S-blogg, vilket han fick kritik för från flera håll, bland annat från mitt och Fi:s. Återkommande i hans bemötande av kritiken framgick det med tydlighet att han inte alls vet vad som är sexism; han hävdade hela tiden att vi som reagerade gjorde det för att historien innehöll sex, eller synonyma ord för sex, något han inte alls tyckte var sexistiskt. Och nej, det har han ju rätt i, men den beskrev också kvinnor som handelsvara men att det var det som var det sexistiska, det förstod han aldrig. Och även då gick han till synes opåverkad vidare. Det var ju vi andra som hade fel.

Precis som jag sa då, säger jag nu; skicka Umeås kommunledning på jämställdhetskurs. Lär Holmlund och gänget vad härskartekniker är och innebär, så kanske han slipper såna här pinsamma påstötningar i framtiden. Och kanske kan man få lite mer stöd bland de Umebor som inte uppskattar buller som politisk praktik.

*Jag gissar att det var denna incident som stod omskriven på wikipedia

ComHem-historierna sprids värre än svininfluensan

Min kommentar om ComHems bristande funktionalitet (för att vara snäll) var som väntat inte den enda. Mymlan skriver om sina och andras upplevelser (en sammanfattning hittas här), som var och en enskilt borde sätta fart på bolagets ledning. Här länkas det också till en del historier.

Samtidigt som allt detta sker lanserar ComHem en av de roligaste reklamfilmerna de gjort. Och även om det inte förlåter något (snarare funderar man väl över prioriteringarna) så är den väl värd att se. Jag har inte alls gillat de här "roliga tanterna" tidigare, men nu var de faktiskt rätt komiska. Personligen kände jag nog igen samtliga utom frisbee-grejen, vilket får mig att undra hur mycket youtube-konstigheter jag egentligen tittar på...

Plötsligt händer det

Idag hände det. Jag glömde min mobil i huset. Jag skyller på att jag hade för mycket att komma ihåg att packa imorse. Planen var att inte fara tillbaka ut förrän i nästa vecka så jag tog med mig det mesta till stan. Utan mobilen. Kan inte låta bli att känna mig något handikappad utan den.

Ibland längtar jag också efter det i evighet planerade nya badhuset

Annars har jag idag fortsatt min luktjakt. Även om jag blir mer och mer övertygad om att det inte kommer från min lägenhet så räcker det med en strimma tvivel för att jag ska gå nuts över möjligheten. Det tycks kunna bli månadens hangup för min del. Jag hoppas att jag snart får svar på vad det är.

Jag har också mer eller mindre tvingat iväg mig till simhallen efter en veckas simuppehåll. Barnlös/-fri som jag är hade jag dock lyckats glömma bort att det är höstlovsvecka vilket innebar att de barn/familjer som kan tänka sig att hålla till godo med den (faktiskt) ganska slitna och tråkiga simhallen (den enda rutschkanan är tex nedmonterad, antagligen pga ålder) var där. Dessutom var antalet motionssimmare något fler än vanligt och vi hade då ganska liten plats att samsas på. Så det blev lite trängsel, lite krockar vid omsimningar osv. Men jag skyndade mig igenom mina 1000 meter och kände mig faktiskt hyfsat nöjd med mig själv efteråt.

Imorgon har jag tvättid och tänker då försöka tvätta upp allt som kan tänkas vara smutsigt i lägenheten i min anti-lukt-iver. Vi får väl se hur det blir med det.

Jag stannar i klurandet ett tag till

Jag har hamnat i nån klurande läge så jag tror att jag för tillfället befinner mig ganska mycket i mig själv. Bra och dåligt, men oavsett så tenderar det att bli färre blogginlägg.

Jag har haft sjukt dålig fart idag och det plågar mig, men så fick jag ett smart råd via twitter som jag nog tänker anamma: "Man dröjer i stoppet och funderar en vända till, istället för att försöka rusa iväg igen på en gång. Kanske?". Så det tänker jag göra. Jag försöker vara lite här och tillåta mig bo i huvudet en stund till, helt enkelt. Inte skynda vidare och lägga grubblerier på hög bakom mig, det är nog dumt.

En onöjdhet som inte förvånar

Läser att det går utför vad gäller kundomdömena för ComHems service. Jag är inte förvånad. Jag tror säkert att de enskilda som jobbar där har lite att göra med det, men ledningen för kundservice skulle absolut behöva se över smidigheten och instruktionerna till supporten.

Personligen börjar jag tro att grundproblemet med det glappa nätet är att kablarna till kabeltv-uttagen helt enkelt är för dåliga för att kunna leverera allt som ComHem tänker sig. När man sen ringer ComHem är kundservicen oerhört osmidig. Även om man ringt x antal gånger det senaste dygnet får man samma frågor i början, vilket skapar frustration hos mig som kund. Sen upplever jag att de aldrig någonsin tar på sig skulden för problemen.

Sist jag ringde blev jag uppmanad att ringa företaget som står för routern (routern tycks vara den ständiga problemmakaren, något jag inte alls tror på). En router som jag alltså fått av ComHem. Är det mitt jobb att felsöka och ringa deras kundservice när avtalet med dem inte står till mig utan till ComHem? Det är ju en komponent som ComHem levererat till mig. Mycket märkligt.

Och ja, nu när jag åter är tillbaka i stan och lägenheten så mycket måste jag se till att byta leverantör för att slippa den där tidiga hjärnblödningen när nätet går ner flera gånger i veckan ibland.

Ihärdig lukt

Det luktar något märkligt i mitt trapphus. Och jag tycker att lukten antingen följer med in i hallen alternativt, hugaligen, kommer från min hall. De som känner mig vet att just mitt luktsinne inte är det skarpaste så det kan vara lite hursom med det, men nån slags lukt befinner sig i trapphuset oavsett.

Jag har iaf i flera dagar nu försökt söka efter saker som skulle kunna orsaka nån slags lukt i lägenheten utan att lyckas nåt vidare. Jag har spanat in avlopp, diskat ur kylskåp och skåpet där soporna står, men inget hjälper. Imorgon ska jag testa och torka golvet i hallen. Frågan är om systern lämnat nåt skumt nånstans i några kläder eller skåp eller om det helt enkelt är så att det inte kommer från min lägenhet. Egentligen tror jag ju inte det, men jag vill vara säker. Igår satt jag tom en kort stund och funderade över hur länge sedan det var jag såg grannen ovanpå, men jag vill minnas att hon får besök från hemtjänsten så det borde inte vara något sånt läskigt.

Men frustrerande, indeed!

Att känna igen sig

Jo, under brunchen på stan idag bläddrade vi (socialt) i varsitt ex av en lokal, gratis nöjestidning. Under rubriken "Saxat ut bloggar" (el liknande) hajade jag plötsligt till då jag tyckte mig känna igen en text. Och jo, det var ur ett av mina inlägg minsann. Snopet och nästan så pinsamt att jag blev varm om kinderna. M flinade lite åt min förlägenhet och sa retsamt att jag borde riva ur det och rama in det. Tss... Men lite skojigt var det.

Söndagsrapport

Jag har haft en skön, lugn söndag. Fortfarande är väl vädret lite sådär (grått och småregnigt, men inte så kallt), men det passar ganska bra en slö söndag. Jag tillät mig att utnyttja den extra timmen till att sova utan att sätta alarm idag. Mycket skönt och behövligt.

Resten av dagen i korthet; brunch på Wayne's, presentjakt på stan, kort visit i huset med obligatoriskt kattgos, trevligt födelsedagskalas med M:s familj i grannkommunen (ena systersonen fyllde 24) och sen bilfärd tillbaka till stan. Ikväll har jag dessutom gjort något så otypiskt för mig som att kräva in en gentjänst. Eller kräva...jag ringde och bad en arbetskamrat jag skjutsat på flera gånger om skjuts. Jag hade helt enkelt sådär mycket lust att brottas med M:s bil imorgon bitti om det skulle frysa på under natten. Jag brukar ju alltid köra någon annan när jag åker till jobbet så ikväll kändes det rätt bra att bara få åka med.

Jobb nu alltså och sen några lediga nätter igen. Gott så.

Biobesök med förhinder

Det vilar nån slags förbannelse över mitt biotittande, tror jag. I eftermiddags for vi in till stan eftersom M och jag äntligen skulle komma till skott och se Flickan som... på bio. Väl där visade det sig att just den visningen var inställd eftersom projektorn i salongen gått sönder. Antiklimax de luxe! Nu gick förvisso både Apan och Zombieland en halvtimme efter; 21.30 men det var så få platser kvar. Men, vi fick trevligt bemötande och fyra fribiljetter med oss hem igen, så förlusten var väl inte gigantisk egentligen. Vi får försöka få till nåt besök i veckan som kommer istället.

Nothing much

Slö dag idag. Hade ett halvdjupt samtal med min bästaste vän och har väl varit lite i funderarland sedan dess. Hade gärna haft en hel helg såhär slö men imorgon är det födelsedagskalas för M:s systerson och sen vankas det jobbnatt för mig. Men det har varit en rätt skön dag idag, trots det gråa höstvädret utanför fönstret.

Barnätande vargar i media

Och så vargdebatten. Den sinar aldrig. I riksdagen har man röstat för licensjakt och för en begränsning (samtidigt som man vill importa varg från Ryssland) och i media sprids skräckhistorier som inte analyseras alls utifrån vettiga argument.

I Möklinta låter man alltså inte längre barnen gå ut själva för rädslan av varg. När tog en varg (och i det här fallet troligen en ungvarg) ett barn i Sverige sist? På cykel dessutom? Det låter så hemskt när det står att vargen tog "barnens hund" men läser man hur det gick till så visar det sig att det var en jakthund in action som det var tal om. Jakthundar löper alltid risk att skadas av de djur som de ska driva på utom synhåll inne i skogen, lär man sig inte det när man läser sin jägarexamen? Det borde om inte annat säga sig självt.

Och pappa Skoog tycker att man borde få skjuta vargen eftersom den inte verkar vara rädd för människor. Inte det? Det finns enligt artikeln en enda person som alls sett vargen, det låter inte direkt som att den stryker runt i trädgårdarna sökandes efter välgödda barn att kalasa på.

Media borde skämmas som sprider sån här dynga där rubrikerna och underrubrikerna skriker ut panik och fara, medan de mer sansade åsikterna från rovdjursexperterna får en liten ruta i kanten. Helt befängt.

Svaga hurra-rop för kyrkans homovigslar

Många har firat och hurrat i alla möjliga sociala medier sedan det stod klart att Svenska Kyrkan sagt ja till homovigslar. Personligen har jag inte firat lika mycket. Visst, det är absolut ett steg mot en tolerantare och bättre kyrka men i mina ögon är det trots allt bara en halv seger.

Jag kan fortfarande inte se poängen med vigselrätt i samfund när vi inte längre har en statlig kyrka. Jag håller mig till dem som anser att det enda riktiga i ett sekulariserat samhälle vore att instifta en helt civilrättslig äktenskapslag där kyrkans roll enbart blir frivilligt ceremoniell för de som så önskar. DET vore en riktig seger för samhället.

Katt-(an)ledningen

Den största anledningen till att jag far emellan så mycket är ändå att katterna bor hos M på landet. M skulle jag ju träffa ändå. Det är alldeles ensamt och trist i stan utan dem, trots att jag försöker rada upp fördelar med kattfri lägenhet för mig själv, såsom att man kan lägga kläder på golvet (det är ju bra...), ha toadörren stängd, kan lägga kläder på sängen utan att det blir favoritsovplatsen för någon inom två minuter, inte behöver passa dörren för smitare, ha saker utan dubbelsidig tejp på fönsterbrädet, tända ljus utan att vara rädd för svedda morrhår osv.

Men det håller liksom inte. För saknaden efter dem är större. Och de trivs fortfarande alldeles för bra ute på landet för att jag ska ha hjärta att släpa in dem till stan igen. De är förvisso inte ute lika mycket längre, men än tror jag inte de är mätta på sin kollovistelse. Så de får vara kvar och jag får stå ut med konsekvenserna.

Igår kväll när jag kom hit ut hade jag inte varit här sedan i måndags och dessutom hade M tillbringat ett dygn i stan så var det i vanlig ordning lite uppstissat i lägret med gosbehov och lite nervositet över att rutinerna inte riktigt är vad de varit. Idag är jag här enbart för att vara med dem, trots att jag borde städa lägenheten i stan istället. Jag ska istället passa på att utnyttja lyxen med egen tvättmaskin.

Nackdelar med dubbelboende

Det här med att bo på två ställen (vilket jag plötsligt börjat göra, mer eller mindre iaf), det har verkligen sina nackdelar. Klart att det känns bra att ha sitt eget ställe och just nu har jag inte planer på något annat vad jag vet, men ibland känns nackdelarna som en prövning:

• Man har inte längre disk på ett ställe utan två
• Man har således två ställen som ska det ska delas städning på, vilket fungerar sådär
  
• De kläder jag vill ha/behöver för stunden finns nästan aldrig där jag är (mkt pga att jag inte ens har en hel garderob, att bo på två ställen kräver nästan två)
• Det kräver planering av dagar och kvällar på ett sätt som nästan helt kapar allt vad spontanitet och självständighet heter
• Matplanering kräver att du har koll på vad som finns i två separata kök, samt att se till att få med saker som riskerar att bli dåligt från ett ställe om man far till ett annat
• Man känner sig som en ständig packåsna som kliver in i bilen släpandes nästan alltid minst två väskor, rabblandes de viktiga grejerna man alltid måste få med sig
  
• Glömmer man något man bara har en av som battle-dosa, bankdosa, kontokort eller mobilladdare på ena stället kan man ge sig på att man blir strandad på det andra

Utöver dessa så ställer det även till en hel del att min bil fortfarande inte är lagad och inbesiktigad eftersom vi då måste planera för en bil när vi är två som jobbar på helt olika tider och då det ena bostället ligger mer än fyra mil från stan.

Zombie-humor

Åh, jag glömde ju nästan Zombieland (med bl.a Woody Harrelson, Jesse Eisenberg och förtjusande Abigail Breslin) som verkar rätt kul och som också har premiär till helgen. Hade nu bara biobiljetterna varit hälften så dyra så hade risken varit stor för en överdos biobesök för undertecknad. Får försöka skaffa ett sånt där vardagskort kanske ändå, även om det är svårare att hitta sällskap på vardagskvällarna.

Spännande filmpremiärer på rad

Premiärerna för filmer jag sett fram emot en tid nu bara hopar sig. Till helgen har tex både den svenska filmen Apan och den amerikanska 500 Days of Summer premiär. Vill se gånger två. Plus då förra veckans "Up"-premiär och "Flickan som lekte..." som väl snart slutar gå i Umeå.

Jag har också läst och lockats en del till Stockholms Filmfestival som äger rum i november. Det hade ju onekligen varit lite spännande.

Ingen svinpanik

Jag hade förresten förväntat mig ett väntrum fullt med snörvliga människor med svinfluensapanik i ögonen så jag såg till att komma med så liten marginal som jag kunde för att slippa sitta nån längre tid. Men det var väldigt lugnt faktiskt. Mycket anslag om information om influensan, men det var nog det.

Att vara under lupp

Läkarbesöket avklarat. Jag kom efter en stund varför jag inte gillar läkarbesök. Jag har svårt för att någon sitter och mer eller mindre stirrar på mig och ägnar mig total, 100 procent, uppmärksamhet. Hålla föreläsningar och annat fixar jag utan större problem, det här är något annat. Som att nån sitter med lupp över min privatperson. Och varje gång jag gett henne svar blev hon tyst en stund och tittade på mig länge, och jag förstod inte om hon väntade på en utveckling eller om hon försökte läsa av min dunklaste hemligheter. Scary.

Men det gick bra. Lyckades få en erfaren och duktig sköterska som skulle tömma mig på blod. Det brukar inte vara enkelt, men hon trixade en massa med fingrarna innan och hittade rätt på en gång. Hittills vet jag bara att jag inte verkar ha diabetes och inte heller har någon infektion i kroppen. Resten av domen kommer nån gång nästa vecka. Antagligen är det inget men då vet jag åtminstone det.

Är det ett äntligen-moment?

En rad olika twittrare jag följer tycks ha reagerat väldigt positivt på nyheten att Starbucks öppnar sin första servering i Sverige. Jag måste bara fråga; varför är det så hysteriskt bra? Har vi saknat Starbucks? Eller är det koolt just för att det är Starbucks? Vad har de som vi inte redan har? Det är ingen sarkastisk fråga, jag undrar verkligen...

Jag kopplar nog Starbucks allra mest till Little Britains ironiska gestalning av kedjans amerikanska utbredning:

Slutet på tröttheten?

Fyra lediga nätter, sug på den! Jag är trött, men nojjig som jag är funderar jag över om jag verkligen är lika trött som för ett par veckor sedan (då jag ringde och fick läkartid som inträffar imorgon), eller om jag bara är gnällig. Men jag tror att det blir bra med en ordentlig (förhoppningsvis) undersökning så att jag får veta om allt är okej. För trött är jag, huvudvärken är återkommande, humöret är lättirriterat och magen lever sitt eget liv. Så jo, det blir nog bra.

Ikväll blir det en lugn kväll i soffan med nåt skräp på tv/datorn alternativt en stunds spelande med mina virtuella vänner i Azeroth. Först ska jag bara samla ork nog att gå och handla lite middagsmat.

Tröttsam lägerbildning

Debatten om svininfluensavaccinet fortsätter. Från att förut ha spytt ut skrämselpropaganda och svarta rubriker om den farliga influensan verkar kvällspressen nu svängt lite och de svarta rubrikerna handlar istället om biverkningar från vaccinet som nu är det farliga. Jag förstår att människor blir villrådiga och jag fortsätter att ifrågasätta etiken i hysterin; oavsett åt vilket håll det går.

Vissa använder sig av solidaritets-argumentet och det kan jag visst köpa. Men jag kan inte låta bli att undra om det bara gäller just för den här influensan och bara för andra svenskar?

Den vanliga influensan kräver över 1000 svenska liv varje år. Influensavaccin finns och rekommenderas men någon massvaccinering sker inte. Var finns solidariteten med människor med svagt immunförsvar då? Och medan Sverige massvaccinerar friska, immunstarka människor behöver vi bara snegla över Östersjön för att hitta länder där inte ens riskgrupperna har tillgång till vaccin vilket troligen kommer att resultera i onödiga dödsfall. Delvis av ekonomiska skäl såklart men också för att det faktiskt inte finns vaccin nog för att massvaccinera hela världens befolkning. Solidaritetsskäl eller inte. Och jag ställer mig frågan om vi verkligen prioriterar riktigt.

Jag bli less på hetsen och den lägerbildning som tycks ha uppkommit. De som tar till sig informationen som finns och sen tar ett beslut; borde inte de respekteras? Oavsett om beslutet innebär vaccinering eller inte? För fakta är att även om Smittskyddsinstitutet rekommenderar vaccinering (varför skulle de inte?) så råder det knappast någon enighet bland de ledande smittskyddsläkarna och forskarna i världen om att massvaccinering är nödvändigt. Fundera, läs, ta ditt eget beslut och respektera andras; är väl det jag vill säga egentligen.

Dagens fråga

Vad är det med de som sätter svenska titlar på importerade filmer egentligen? Varför fick den här en ny, engelsk titel, tex? Klarar inte svenskar av orginalet?

Och varför heter denna film "Min stora feta grekiska semester", som om den hade något att göra med "Mitt stora feta grekiska bröllop" att göra? Enda kopplingen är tydligen att det är samma skådespelerska, Nia Valdaros, i huvudrollen. En ny Goldie "tjejen som..." Hawn (som liksom "det våras för..."-filmerna är ett rent svenskt serie-titel-påhitt)??

Dagens

...läskigaste: att efter jobbet inse att det låg ett islager ute som knappt ens gick att promenera på och att jag måste köra hem i snigelfart med sommardäck.
...bästa: att jag lyckades behålla lugnet trots oro över halkan.
...dummaste: folk som kastar sig ut över gatan (inte vid övergångsstället) trots att det är halt och man inte kan vara säker på att bilarna hinner stanna.
...mest spännande: handskrivet brev på hallmattan.
...roligaste: att M, när jag kom upp, samlat på sig saker hela förmiddagen (inkl brandvarnaren) och lagt på köksbordet i sin jakt på "nåt som lät". M: "Nu lät det igen!" Jag: "Aha, det är tweetdeck som hittat nya tweets..." :)
...mest orosbringande: att jag klivit upp redan kl 13 efter knappt fem timmars sömn.
...måste: vinterdäck. Nu.

Utebliven ipred-effekt?

Med tanke på att flera av de utvecklingar som jag nyss skrev om sägs vara påskyndade i syfte att hindra/minska behovet av illegal nedladdning av tex tv-serier så undrar man ju hur det ser ut med den där Ipred-effekten? Rapporter visar att nättrafiken är tillbaka på samma nivåer som precis före lagen trädde i kraft. Är svenskarna våghalsiga och orädda eller vad är det som gör att lagen inte haft den skrämseleffekt som man önskat? Intressant, tycker jag.

Kanske var det helt enkelt så att alla de sätt att gå runt lagen med vpn-tjänster och annat, vilket också påtalades innan lagen röstades igenom, har spridits mer bland svenskarna än förväntat? Så pengarna man anser sig förlora på nedladdningen sitter andra numera gissningsvis förmögna företag och håvar in. Och samtidigt har de som kanske gör betydligt värre saker på nätet än att ladda hem senaste Grey's Anatomy också hittat sätt att komma undan. Well done.

Det omoderna tv-tittandet

SvD publicerar idag ett antal artiklar om det "nya" tv-tittandet. Man konstaterar bl.a samma sak som jag själv gjorde för några dagar sedan; att flera av de internationella stor-serierna som visas nu inte längre har den långa fördröjning innan de kommer till Sverige som tidigare. Det är fortfarande alldeles för lång väntetid på de flesta, men det är absolut föredömligt att visa serier bara en vecka efter att de visats i USA.

Frågan är kanske om det är lika viktigt att visa dem i en tv-tablåbunden tv-kanal som att alls visa dem. Svt är helt klart rätt ute som både visar True Blood på vanliga tv:n men som även sett till att få rättigheterna till att visa dem på Play. Det tror jag är framtiden.

Själv har jag inte möjlighet att följa saker efter hur de är placerade i en tv-tablå. Jag kan helt enkelt inte följa en viss serie en viss tid en specifik kväll i veckan. Mitt liv ser inte ut så. Och det har nog nästan alltid varit så (sedan vuxen ålder i vart fall), med den skillnaden att jag förut bandade en massa program på video, något som sedan länge är helt ute ur bilden. Man skulle kunna tänka sig att den inspelningsbara dvd-spelaren då skulle kunna ta över, men av någon anledning har den väl inte riktigt gjort det? Helt enkelt för att jag tror att människor inte längre är intresserade av att vara uppbundna på det sättet med en tv-tablå som nån förutbestämt.

Nej, jag hoppas på webb-tv som framtiden. Och då kanske inte bara med tillgång till de "svenska" kanalerna utan även utländska. Idag går det tex inte att streama tv-inslag på så många amerikanska sidor om man inte har en amerikansk ip-adress. Den som kan lite om datorer kliver snart över ett sådant hinder så jag hoppas att det helt tas bort inom en snar framtid. Alternativet är att svensk tv köper in ett bredare utbud av serier men även andra internationella tv-program (inte bara från USA) och lägger på sina webb-kanaler.

Windows 7 på intåg

På torsdag släpps så Windows 7, operativsystemet som ska "rädda" (ehm ja..) Microsofts anseende inom just os-området. Jag har själv testkört betan på min windowspartition ett bra tag nu och tycker att den är helt okej. Nu använder inte jag den som min maindesktop (linux ftw) utan använder det mest till att spela wow på (huvudorsaken till att jag alls har windows), surfa, skype'a och lite annat som kan tänkas vara nödvändigt i samband med att jag spelar. Men det funkar fint alltså.

Men som det sägs i den här artikeln så finns det kanske inte tokstora anledningar att betala dyrt för att gå från XP till 7:an. Sitter man däremot fast med Vista (som jag testade minimal tid innan jag gick nuts) så kan det såklart vara värt det.

Ingen bra dag för möss, katter eller människor

Idag har jag dessutom både lyckats tokgosa Smilla Katt innan jag insåg att det hon just släppt utanför köksdörren var en död mus och därefter undlåtit äckelljud som fick henne att vrida på öronen i förskräckelse. Strax därefter råkade jag tappa en hal, nyskalad potatis i huvudet på henne. Inte Smillas dag alltså.

Nu ikväll hade jag dessutom lyckats glömma bort den där musen (som jag borde kastat på komposten) och trampade således på den... Uääk.

Söndagskväll

Slö söndag. Igår kväll blev det inget av det utlovade biobesöket utan vi bestämde oss för att göra det idag istället. Men jag har dragits med en molande huvudvärk och även om den inte är direkt massiv så kändes det sådär att sätta sig i en biosalong med högt ljud. Så kanske, om allt funkar, så blir det tidig bio imorgon kväll innan jag far på jobbet. Vi får se. I veckan måste det bli i vart fall. Salander-suget blir bara större.

Kanske det även blir 3D-premiär för undertecknad till helgen. Är ganska nyfiken både på det och på nya Up. Vi får se. Det vore kul iaf.

Apropå Phoenix

Joaquin Phoenix har förresten sagt att just Two Lovers är den sista film han kommer att göra. Han har istället odlat ett jätteskägg och bestämt sig för att bli rappare. Ungefär så bisarrt som det låter och nöjesvärlden i USA står fortfarande med ett ben i varje förklaring; a) han menar det (och har blivit tokig?) samt b) det hela är en (utdragen) ploj som på nåt vis ska vara en protest av nåt slag.

Oavsett vilket får man säga att han lyckats. Personligen skulle jag nog sakna Phoenix om han helt lämnade filmen; han har gjort ett antal minnesvärda tolkningar och känns helt klart som en skådespelare som skulle kunna gå åt Sean Penns håll i skicklighet.

Se själva hans hysteriskt roliga framträdande (ursprungligen tänkt som promo för filmen, tror jag?) hos Letterman tidigare i år (missa inte heller Ben Stillers ironiska efterhärmning på Oscars). Vad som faktiskt blivit av det här under resten av året vet jag inte, men det gör säkert google...

Film 41/09: Two Lovers

Joaquin Phoenix spelar Leonard, en ung man som efter lite romantiskt trubbel och en bipolär-diagnos flyttat hem till sina föräldrar i New York igen för att hjälpa dem med sin familjeägda kemtvätt som nu ska säljas. Two Lovers handlar om Leonards kamp att finna kärleken, att vara någon och att hitta en mening.

Han träffar Sandra Cohen (Vinessa Shaw), dottern i den familj som är på väg att köpa och ta över familjens företag. Hon är stillsam, förstående och eftertraktad. Hon visar, till båda familjernas glädje, intresse för Leonard som i sin tur motvilligt uppskattar uppmärksamheten. Strax därpå flyttar Michelle (Gwyneth Paltrow) in i huset. Hon är fartfylld, lite mystisk och ser förbi den lite kufiska person som Leonard är och han blir intresserad av att leva det liv hon lever. Men lika tillgänglig som Sandra är för Leonard, lika otillgänglig är han för Michelle.

Det låter som en klassisk kärlekshistoria och på många sätt är det också det. Men samtidigt förfördes jag lite av att rollerna på flera sätt känns omvända. Det är inte en historia om en bräcklig tjej som trånar efter den farliga killen och är beredd att göra om sig för hans skull, utan tvärtom. Michelle är förvisso inte traditionellt "maskulint farlig", men ändå allt annat än den trygga person som Sandra, den familjevänliga trygga, judiska kvinnan är.
Inte heller Leonard är så stereotyp för att vara en delvis psykiskt instabil man. Fokuset ligger långt bortanför hans sjukdom; hans föräldrar är förvisso oroliga, men de begränsar honom inte i hans livsutrymme. Leonard är också mycket av en realistisk kameleont som vill och försöker passa in i vitt skilda sammanhang; intelligent och kännande, om än så mycket på insidan.

Så karaktärerna tilltalar mig. Historien likaså, även om den lämnar mig något mindre hoppfull än filmer av det här slaget brukar. Ibland känns det som att den utelämnar detaljer som man vill ha, men samtidigt innebär utelämnandet att historien här och nu får stå för sig självt. Phoenix gör en bra, lite obekväm tolkning av en grubblande man som är svårbestämd i ålder. Isabella Rossellini spelar hans kärleksfulla men oroliga mor på ett mycket bra sätt och även Shaw och Paltrow är bra som varandras motpoler. Helt klart värd att se. 7,5/10.

Den som söker finner?

Hittade just av en slump en annons för ett jobb jag absolut skulle vilja ha. Förstår inte att jag inte sett det innan. Tur i oturen att ansökningstiden går ut imorgon. Gillar egentligen inte att vara ute i sista sekunden, men bättre det än inte alls kanske. Tur jag har en hyfsad grundmall att utgå ifrån så att jag kan få till något under eftermiddagen.

Sara-radar?

Trött, huvudvärkig, less, uttråkad, ja you name it. Ingen jättebra start på dagen idag. Kände att jag jobbade upp mig att skälla på nån (vilket sällan händer mig annars faktiskt) när M kom upp från sin spelhåla i källaren och frågade "Vill du gå på bio ikväll?". Sen var jag len som smör igen. Undrar om han har en radar där nere? Det tycks nämligen alltid bli så när jag är på vippen att explodera.

Huvudvärken och tröttheten i kroppen tänker jag nu försöka bota genom ett långt, varmt skumbad.

Bananas* just nu

En annan film som jag är intresserad av, även om man i stort redan hört så mycket detaljer om filmen, är dokumentären Bananas* som just nu visas på Folkets Bio i Umeå. Samtidigt rapporteras det att Dole drar tillbaka sin stämningsansökan mot dokumentärfilmaren Fredrik Gertten. Filmen har haft väldigt stor genomslagskraft som det låter och även om jag inte tror att Dole helt lyckas rädda sitt namn genom denna reträtt så är det kanske en ny och mer framgångsrik taktik att, istället för att bråka, tigande vänta ut stormen.

De är många, de stora tidigare skandalomsusade bolagen, som numera fortsätter som om inget hade hänt då just deras skandaler har försvunnit ur människors medvetande. Troligen kommer även Dole att lyckas med det.

Upp eller ner?

Trots idel toppbetyg i media vet jag inte varför jag inte känner mig mer nyfiken på Pixars nya toppfilm Up. Jag har iofs sett ganska få klipp från filmen och den gör sig alldeles säkert allra bäst i 3D, men ändå är det som att jag inte riktigt hakar på den sammstämmiga beundran av de animerade bilderna på den tjocka scouten och den gamla ballong-farbrorn.

Jag måste kanske helt enkelt gå och se den för att fatta grejen. Guldläge, med andra ord. Film är väl aldrig så bra som när ens förväntningar är låga?

Lästips

Jo, jag måste också tipsa om lite bra läsning. Malin Rönnbloms krönika i dagens VK är som vanligt skärpt och bra. Den handlar främst om kvoteringen till högskolan., men även konstaterandet i slutet är ett uttryck för vad många i Umeå funderar över just nu.

Stirra-i-väggen-kväll beställd

Ledig fredagskväll. Sitter i huset och äter chips och dricker päronsoda. Bara sådär. Jag ids inte ens tänka på att jag kanske inte borde. Kroppen är som bortdomnad men det känns ändå rätt okej. Jag åkte med M ut till huset i hopp om en överdos kattgos, men som vanligt var de mest intresserade av att skynda sig ut så fort som det fanns möjlighet. Men när de kommer in igen (vilket torde bli rätt snart, det regnar nämligen) så blir det kattgos de luxe.

Jag tror att jag ska spendera min kväll sittande just här i soffan annars. Med datorn i knäet, chipspåsen inom räckhåll och så småningom med en kopp te i handen. Kanske se en film eller nåt. Alla måsten är dock portförbjudna ikväll.

Grattis till ding, lillebror!

Idag blir finaste lillebror* Tobias 25 år minsann! Stort grattis knasbror! Åter igen är det dagar som dessa som jag önskar att jag fanns lite närmare till hands. Men jag vet att han haft en bra dag och att den troligen kommer att avslutas ännu lite braigt med en middag ute med vännerna.

*båda småbröderna är såklart "finaste lillebror"

Svt play-tips!

Jag har ju tidigare skrivit och tipsat om Skräckministeriet på Svt; ett intressant program för alla skräck-älskare. Igår natt bläddrade jag strött på tv:n på jobbet och snubblade över en repris av ett program jag ser lite för sällan; Kobra. Just det här avsnittet handlade om konstruerade språk, och då framför allt om nerdspråket Klingon. Ett kul program för skumma nerdar och språkintresserade.

Dagens Sara-tips alltså!

Senblogg

Dåligt med pladder från min sida idag. Det är väl ett resultat av att jag dels känner mig lite halvlåg (och trött, men what's new?) och dels har haft det lite halvstressigt idag att få till både städning (ej klart), simning, pre-jobb-sömn, valberedningsmöte via skype och så allt annat "vanligt" som ska till innan det blev dags att fara på jobbet.

Men helgen är jobbfri som det ser ut och jag hoppas att det blir möjlighet att göra något trivsamt (men ultrabilligt) då. Det har tex fortfarande inte blivit något biobesök (inte ultrabilligt), och det har dessutom varit lite ont om trevliga höstpromenader som inte görs i motionssyfte. Så kanske det vore något? Annars går det såklart att fortsätta att sortera papper och saker som inte har någon riktig plats i lägenheten också. I need bokhyllor! Helst nästan gratis sådana...

Och inte kan jag skylla på nån heller

I kanske 8 års tid har jag varit försiktig med den fina ljuslyktan jag fått av J och alltid aktat den från kattmarodörer i fönster osv. Nu när kissarna är på lantkollo ställde jag upp den i vardagsrumsfönstret och vad händer? När jag städar så råkar jag stöta till den så den går i golvet och spricker... Attans.

Som ett steg i ingen riktning alls

Utan att riktigt förstå hur det gick till klickade jag på knappen "anmäl" (som i intresse) och vips hade jag i tanken övergett min nuvarande lägenhet. Nu var det iofs en populär lägenhet, men det kanske är dags att testa hur bra man ligger till i det kommunala bostadsbolaget efter 3 års köande?

Systerdejt

Det blev lite omplanering idag så dessvärre fick min planerade simning utgå. Men istället lyckaddes jag få till en efterlängtad dejt med lillasyster. Vi åt lunch med M på Gandhi och sen for vi och spanade på kameror en sväng. Det var trevligt att få se henne en stund.

Jag får försöka få till en simtur imorgon istället.

Morgonens roligaste fynd

Jag har förvisso inte sett en sekund av programmet som parodieras men det här är alldeles lysande roligt. Anna Blomberg ftw!

Dubbelmoral?

Imorse läste jag artikeln om "rondell-älgen" som många tydligen upprörs över. Några sidor längre bak i tidningen, på jaktsidorna, trängdes dock liknande bilder på döda älgar, men då hela men väl blodiga ditos med stoltserande jägare bredvid sina "troféer". Jag ser i ärlighetens namn inte vad skillnaden mellan dessa två förekomster skulle vara. Om vi halva året tvingas se jaktbilder i tidningen (och dessutom uppmanas att skicka in sådana), varför kan vi i så fall inte stå ut med att se en död älg på riktigt i rondellen i stan? För mig är det nämligen lika makabert.

Det är i mitt tycke nåt mycket sjukt över troféebilderna som publiceras också.

Varmt välkomnande

Jag är tillbaka på landet hos min minifamilj och det är visst lite upproriskt. Nervösa Mina-katten är supernervös för att saker inte varit som de brukar och far runt som en tok så fort någon eller något rör sig. Mellankissen Rosa är uppenbart sur över att jag inte varit här sedan i fredags morse. Hon ligger förvisso alldeles nära där jag sitter (precis lagom långt så jag inte kommer åt att gosa), men andas högljutt (hennes sur-grej) och viftar demonstrativt med svansen. Äventyrs-Smilla var mer "jaja, yippie du är hemma, får jag gå ut nu?". Allt är som vanligt alltså.

Äntligen måndag

Helgen är gjord, jag är trött som ett fån och har dessutom i en mindre fajt lyckats få en nerv i högerarmen i kläm vilket gör att den känns halvt bortdomnad och väldigt svag typ hela tiden. Sweet. Men nu väntar två nätters vila innan det är dags igen. Imorgon ska jag försöka ta mig till simhallen och kanske pressa lite extra efter helgens lössläppta socker- och onyttighetsintag (läs pizza och lite för mycket godis i lördags samt frukostslarv de luxe).

Tråkig film om Hagamannen

Så har då den lite omstridda filmatiseringen av "Hagamannen" visats på tv. Jag hade lite flyt och hade kvällsfikamatning och "fotompyssling" med ett par boende i dagrummet där tv:n stod på så jag kunde se merparten av programmet i vart fall. Och jag vet inte men var det inte bland det sämre man sett typ någonsin?

Precis som jag förutspådde så bidrog inte filmen på något vis till någon ökad förståelse eller insyn i vare sig brottsoffren, gärningsmannen eller anhörigas situation. Snarare var det väl en timmes gestaltning av ångest (?) över att ha blivit påkommen. Oerhört ointressant, skulle jag vilja säga. Dessutom med stelare dialog och manus än någon Beck-film jag sett och vad var det där med bilden av ett snöfritt Umeå i januari och ett X2000 utanför Lindgrens hus? Hade filmarna ens besökt Umeå?

Sekundärt såklart, men när inte själva handlingen gav något började jag helt enkelt störa mig på det övriga omkring också. Ja, jag vet inte men jag hade helt klart klarat mig utan den här väldigt tråkiga iscensättningen av Niklas Lindgrens sista dagar i frihet.

The real "Second Life"?

Det ryktas att VK:s Nordebo kapitulerat och reggat sig på facebook. Antalet bekanta fb-vägrare bara krymper och krymper... Det som började som ett Harvard alumn-projekt är nu plötsligt allt det som Second Life ville bli. Går det att leva utanför fb? Och när kommer AKE ge sig och komma tillbaka?

Ett par vettiga tv-tips

Ett par tv-tips av värde då kanske? Ikväll kl 22.40 på Tv4+ visas en av mina favorit-remakes; The Italian Job. Kanske ingen toppfilm egentligen, men jag gillar den ganska mycket och suger alltid åt mig av överdosen jag får av koola Mini Coopers i en lite annorlunda biljakt i filmen. Även här gott om bra skådisar; Charlize Theron, Edward Norton och Mark Whalberg, för att nämna några.

Även Snatch som visas på Svt2 kl 21.05 är väl värt att nämnas (och eg en bättre film än den ovan nämnda). En av Guy Ritchie's regihöjdare med Brad Pitt, Benicio Del Toro och Jason Statham i rollerna. Inte missa!

Tv-tips i efterhand II

Och jo, imorse vid fyra när jag hade en slötimme zappade jag mig fram till slutet av en annan film; House of Sand and Fog med bl.a Jennifer Connelly och Ben Kingsley. Trots att jag inte såg början var slutet ganska gripande och jag fick en stund av mycket bra skådespel av de två ovan nämnda skådespelarna. Måste se om den går vid något mer tillfälle eller om den finns att få tag på.

Tv-tips i efterhand

Jag han i vart fall se merparten av sista timmen av Mystic River, en riktigt bra film med idel bra skådespelare (Sean Penn, Laura Linney, Marcia Gay Harden, Tim Robbins, Kevin Bacon etc) och med Clint Eastwood som regissör. Har ni inte sett den så rekommenderar jag den varmt.

One down, two to go

En lagom natt bakom mig, jag hoppas att jag har två likadana framför mig. Precis som jag gissade lite var det fortfarande sjukdom på jobbet. Dock mer bland personalen tydligen än de boende. Lite oklart om det handlar om magsjuka eller förkylning/influensa, det tycks vara lite blandat. Iaf så hade jag en vikarie på avdelningen bredvid som aldrig varit där tidigare, så det var lite flyt att det var ganska lugnt hos mig så jag kunde finnas till hands. Men han som jobbade där gjorde det bara bra så det uppstod inga problem egentligen. Men det var en del spring.

Sen reflektion

Sent omsider kan jag inte hålla mig från att kort kommentera Barack Obama som fredprisvinnare. Nordebo m.fl, (enigheten är förvånansvärt stor) skriver väl i stort samma sak som jag själv tänkte när jag först hörde det. Men jag har också hört några, bl.a statsminister Reinfeldt och Mona Sahlin, göra försök att försvara utnämningen med att säga att det skapar ännu högre förväntningar på konstruktivt agerande.

Det skulle man ju kunna köpa som argument för utnämningen om det var tal om ett stipendie för förväntade goda insatser. Men så vitt jag vet är fredspriset fortfarande till för de som redan utfört mer eller mindre stordåd för mänskligheten vad gäller fredsfrämjande insatser, inte för att mana personer att göra det framöver. Enligt wikipedia stod det i Nobels testamente att priset skulle tilldelas den:

"som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och afskaffande eller minskning af stående arméer samt bildande och spridande af fredskongresser"

Svårt att säga om en man som, även om han själv inte startat dem, är president i ett krigsförande land utan att har gjort något åt saken (för att nämna en sak, miljöfrågan är tex en annan som inget har hänt i än), mer än att ha sagt en massa kloka ord om vad han ska/borde göra.

Mycket "ska" alltså. På sikt hoppas jag självklart också att Obama kommer visa sig vara en värdig vinnare av priset, jag tror fortfarande på hans kapacitet, men det är märkligt att det tas ut i förtid. Om något känns det mer som att utnämningen just nu riskerar att snarare sätta fokus på allt han inte gjort och sätta namnet Obama i mer negativa sammanhang än tidigare. Lite mer uppförsbacke, skulle man nästan kunna säga.

Mental förberedelse för oledig helg

Försöker ställa in mig på att jag ska jobba tre nätter framåt nu. Jag hoppas innerligt att den magsjuka (som faktiskt liknade vinterkräksjuka) som både patienter och personal varit drabbade av nu ska vara över. Inte för att jag brukar bli magsjuk, men för att det innebär så mycket extra oro för patienterna som drabbas själva och ofta inte förstår riktigt vad som händer men även för att det blir kaos när det ska pusslas med vikarier.

Jag hade såklart helst varit ledig i helgen, som "alla andra", men samtidigt känns det faktiskt inte särskilt betungande att jobba heller just nu. Jag ska passa på att ta en lång promenad i det underbart vackra höstvädret så att jag riktigt suger åt mig dagsljus innan jag går in i min mullvadstillvaro under helgen. Förhoppningsvis blir jag trött av en överdos friskluft så att jag lyckas somna en stund i eftermiddag.

Märklig argumentationsmetodik

Läser som vanligt morgonens skörd av uppdaterade bloggar och som vanligt scrollar jag igenom VK:s politikerbloggar. Och jag vet inte varför men jag blir plötsligt så provocerad av en formulering att hjärtat slår något snabbare:

"Du som tror att du vet bättre än den samlade expertisen skall givetvis ta ett eget beslut baserat på dina egna kunskaper."

Edward Riedl (M)

Vad är det för sätt att formulera ett argument på? För det första har jag läst en hel hög med uttalanden från internationella som svenska smittskyddsforskare som inte alls är så övertygade om att denna massvaccinering är av största vikt och för det andra har jag grymt svårt för "klappa-på-huvudet"-argument som att om man använder sin fria vilja och inte går på den linje som socialstyrelsen väljer (och som regeringen släppt en massa pengar till) så är man underförstått urbota korkad. Strålande argumentationsmetodik.

Vart går egentligen pengarna från min biobiljett?

Riksdagens filmutredning har presenterats och det som diskuteras mest är förslaget om höjningen av momsen från 6 till 25 procent (från 16-25 procent om man även räknar in slopandet av det gamla avtalets 10-procentiga avgift). Det skulle leda till en ökning av biobiljettpriset med ca fem kronor. Regissörer och andra i den sk filmbranschen som uttalar sig menar att det är en liten ökning och att ett biobesök fortfarande är billigt i jämförelse med ett teater- eller konsertbesök.

Nu vet jag till att börja med inte riktigt om jag tycker att det är samma typ av konsumtion faktiskt. Jag tror att förväntningarna på biobesökarna i fråga om antal besök per år är högre, till exempel. Men visst kan jag hålla med om att en femma är en liten avgift för att vara med och stödja fler unga nya filmare och den svenska filmbranschen. Men ska jag som biobesökare acceptera den ökningen skulle jag först vilja veta vad ökningarna som skett de senaste åren i så fall stått för. Vart går egentligen pengarna från min biobiljett?

För visst har priserna ökat i en ganska hög fart; 30 procent sedan -94 medan övriga varor och tjänster ökat med 17 procent (enl ab). Och det har känts av. Sist jag var på bio hade man spräckt 100-lappsgränsen med råge och det är absolut mer än vad jag egentligen tycker att det är värt.

I monopol-Umeå har man i vart fall inte lagt de ökade biljettintäkterna på städning. Flertalet gånger jag varit på någon av de sena visningarna har papperskorgarna varit fulla redan före salongen öppnats*. Jag vet att man lagt pengar på att springa andras ärenden genom att ha "övervakare" med mörkerglasögon för att fånga (obefintliga?) personer som handfilmar av duken (vem vill se det?). Jag hade hellre sett att man la pengarna på att ha koll så att den betalande publiken får skarp bild på duken, att andra besökare inte lever om och stör, att mobiltelefoner automatiskt störs ut etc. Kvalité för oss besökare alltså.

*dråpligast var en premiär där en i personalen skulle presentera visningen och sen bad oss lägga skräpet i papperskorgarna, varpå han pekade på de två redan överfulla och kom av sig...

Den (o)rationella rädslan

Lite bedrövad blir jag också av att läsa alla kommentarer och bloggar som säger att de då levde i skräck och inte vågade gå ut. Underförstått att nu är det bra. Våldtäktsproblematiken lever hela tiden, inte bara när en serievåldtäktsman är lös. Jag vill hävda att det inte var farligare då än nu, samtidigt som jag vet att rädsla inte är rationellt. Och med det menar jag såklart inte att vi ska gå runt med ständig skräck, snarare tvärtom.

Själv har jag ända sedan nyheten om överfallet på Umedalen, ett stenkast från där jag går av bussen (då jag åker buss) för att sen gå genom gamla mentalsjukhusområdet till jobbet, försökt att inte påverkas av rädslan. Men det är svårt ibland. Jag vill inte inskränka mitt liv. Jag vill inte gå rädd med avstängd mp3, nycklarna i ena handen och mobilen i den andra. Hur många stannar hemma på helgerna för att det stått om misshandel utanför nån krog i stan liksom?

Det är troligare att nån grannkvinna blir påpucklad hemma i sin lägenhet än att jag blir överfallen på väg till jobbet. Men det rationella gäller inte.

Det luddiga "allmänintresset"

Vid frukostbordet imorse diskuterades filmen om Hagamannen som visas på Svt på söndag. Tydligen har Lindgrens sambo protesterat och jag kan verkligen förstå varför. Men precis som AMO är jag kluven i frågan.

Diskussionen imorse landade i nåt resonemang om vad som faktiskt leder till nån nytta och vad som är positivt med det sk "allmänintresset". En jämförelse med filmen (och boken) om Lasermannen kom upp, men där var vi rörande överens om att Lasermannen själv egentligen var sekundär; det är samhällsskildringen som är nyckeln och det viktiga i den återberättelsen. Den säger mer om brottet än bilden av gärningsmannen. Finns det något motsvarande i historien om Hagamannen? Kanske att våldtäktsmän inte ser ut eller lever på ett visst sätt utan faktiskt kan vara till synes skötsamma småbarnsfäder. Men det vet vi kanske nu utan filmen?

En VK-bloggare skriver att omgivningen kan "behöva få veta vad som gör att en människa blir våldtäktsman". Men jag tvivlar starkt på att filmen kommer att ge oss den informationen. För vem vet? Filmer av det där slaget ger oss sällan svaren. Snarare känner jag att just den här mer riskerar att bli en förlängd kvällspressartikel. Men visst, också jag känner ett visst intresse.

Lasermannen hade inga barn. Lindgrens två barn försöker leva sitt liv så normalt som det går efter en sån här sak. Går allmänintresset före deras väl? Samtidigt är det inte Svt som bär skulden för deras börda, det gör Niklas Lindgren. Men ja, svårt.

Film 40/09; Drag Me to Hell

Sam Raimi är regissören som gjort sig ett namn mycket med hjälp av sin film Evil Dead från -81 (som han nu dessutom gör en nyinspelning av). För den senare publiken är han kanske mest känd för sin regi av raden av Spiderman-filmer (nr 4 på intåg). Med Drag Me to Hell är han dock nästan tillbaka i samma genre som med Evil Dead; skräckkomedi.

Christine (Alison Lohman) jobbar på låneavdelningen på en bank och väntar på en trolig befodran när en gammal kvinna, Mrs Ganush (Lorna River) kliver in och ber om anstånd på sitt förfallna huslån då hon blivit sjuk och fått det dåligt ställt. För att visa sin chef att hon kan ta obekväma beslut nekar Christine Mrs Ganush anstånd med lånet varpå damen ställer sig på knä vid Christines fötter och ber och förståelse. Christine blir obekväm och kallar på vakter som leder den gamla damen ut. Arg över den förnedrande behandlingen kastar damen en förbannelse över Christine och lovar att rollerna snart ska vara ombytta.
Strax följer en rad av olika plågsamma, oförklarliga och övernaturliga händelser och ett medium berättar att Christine fått Lamia, en grym demon, efter sig som kommer att släpa henne till helvetet om tre dagar.

Lohman spelar i mitt tycke inte direkt övertygande och jag har svårt att fullt ut känna sympati för henne. Istället är det Lorna Rivers tolkning av Mrs Ganush som står för den mest lysande insatsen i filmens inledning. Justin Long spelar Christines pojkvän som inte alls tror på övernaturliga saker men som stöttar sin flickvän samtidigt som han försöker sälja in henne hos sina sura överklassföräldrar. Något som blir lite svårare med demonen med i bilden.

Drag Me to Hell är visserligen ganska rolig, men kanske mest äcklig med allt sitt "tantslem", geggiga löständer och annat blandat mysigt. Jag kan hålla med Fredrik Strage (som ger filmen toppbetyg) att Raimi verkligen lyckats skapa en magisk spänning av ett tygstycke vid ett par tillfällen i filmen, men utöver det är jag nog inte riktigt lika lyrisk. Troligen var mina förväntningar lite för högt satta innan jag såg filmen. Det blir helt enkelt för förutsebart och inkonsekvent för att jag ska kunna höja filmen över medelbetyg. Men visst, den har helt klart sin charm och är fullt sevärd; 6/10.

Crowded simhall

Det var trångt i simhallen idag. Det blir mer stressigt och inte alls så trivsamt som när det är lugnt. Men, men. Jag gjorde mina minimi 40 längder i hyfsad fart och for sen hem. Har träningsvärk sedan gårdagens simning och är nog lite skakig i benen efter dagens. Börjar det ge resultat månne?

Label-kompetens någon?

Jag har tydligen lyckats nå maxantal "labels" i min blogg, varför jag får felmeddelande så fort jag försöker skriva dit en ny. Men, jag lyckas inte radera labels trots att jag följt bloggers hjälpråd. Eller ja, jag tycker ju att de blir raderade men trots det säger felmeddelandet att jag alltjämt har maxantal. Nån som vet hur man gör? (Jag har försökt radera dem under fliken "edit posts" genom att ta bort labels med en träff i själva inlägget.)

Veckans quest avklarat!

"Tidigaste bokningsbara tiden vi har är inte förrän den 22:e, funkar det?" var frågan jag fick efter en förvånansvärt kort väntetid på återuppringning från den närmaste hälsocentralen i stan. Två veckor känns långt bort, men det känns bra att ha fått fart och fått en tid alls.

Svt på japanska

SvtPlay har hyllats tidigare i den här bloggen. Lite knepigt dock att man valt att lägga upp en otextad version av avsnittet om japansk skräck i den intressanta kulturserien "Skräckministeriet"...

Jag kan i övrigt alltså rekommendera den film-, bok- och skräckintresserade att se Skräckministeriet, och den lyckliga som är kunnig i japanska kan ju höra av sig med en översättning kanske?

Film 39/09: I Love You, Man

Zooey (Rashida Jones) och Peter (Paul Rudd) ska gifta sig och under tiden som förberedelserna pågår inser Peter att han har ett betydligt skraltigare "entourage" än Zooey. Orsaken är att han aldrig känt sig hemma i grabbgäng utan mest umgåtts med den flickvän han haft för stunden. Nu ser han plötsligt manlig vänskap överallt och börjar så smått sakna en egen "bff". Han blir på dejtmanér ihoptussad med ett antal män men det visar sig att Peter har lite svårt att smälta in i den "traditionella grabbkulturen" då han helt enkelt saknar inskolning. Så möter han plötsligt Sydney (Jason Segel), en lite wacko ensamvarg som precis som Peter dyrkar samma band (Rush) och vars märkligheter han tycks tilltalas av.
Naturligtvis blir det slitningar när Peter umgås alltmer med Sydney och mindre med sin blivande fru, för hur mycket får en förlovad man egentligen ge av sig själv till sina polare?

I Love You, Man lyckades fånga mig, mycket för att det inte är en traditionell komedi laddad med sexistiska skämt. Stereotyper av alla slag ifrågasätts alldeles lagom mycket och filmen lyckas kretsa kring en blivande brudgum utan att för den delen bli tokgrabbig och "hö-hö-kul". Jag gillar charmiga Paul Rudd med sitt udda kroppspråk och jag tycker att det nästan slår gnistor om honom och motspelaren; den fulsnygge jätten Jason Segel (How I Met Your Mother). Även birollerna innehåller godbitar som den klockrent vassa och bitchiga Jaime Pressly (My Name is Earl).
Den ömma tån är möjligen slutet som är lika cheezy som det brukar bli när ett bröllop är bihandling, men det funkar. Jag hade också gärna sett mer än bara lite på ytan av den udda Sydney-figuren.

Men över lag en riktigt kul film, med många skämsinslag ("slapping the bass" kommer att förfölja mig länge) och bra skådespeleri. Nu väntar jag bara på komedin där tjejer också slipper vara "tjejiga och perfekta". 8/10.
(Se även recension och trailer här.)

Varför inte låta kungen bestämma valutgången också?

Så behändigt. Jag behöver inte manifestera den hjärnblödning som uppstod hos mig när jag läste att en moderat kvinna nu vill ge mer makt åt den mest odemokratiska institutionen i vårt samhälle. Anna-Karin gör det så bra åt mig.

Västerbottens kvinnor halkar efter allt mer

På tal om ny mobil så lär jag väl inte heller i fortsättningen kunna förvänta mig löneökningar som ger lite mer att leva på och utrymme för sporadisk "lyx" (aka att det finns pengar kvar när räkningarna och maten är betalda). Läser föga förvånad att löneglappet mellan könen i Västerbottens län bara ökar. No shit?

På sista ekonomikris-mötet på jobbet berättade min chef att vår kommunala verksamhet inte längre får kompensationer för löneökningar utan att dessa alltså måste tas från verksamhetspengarna (som i sin tur har minskat sedan årskiftet). Då är det inte så konstigt att löneökningarna är nästintill obefintliga; vem vill ta pengar från en redan krisdrabbad verksamhet för svårt dementa för att ge till personalen? Och att kicka folk för att andra ska få mer i lön är väl knappast heller ett beslut som någon vill ta.

De kommunalt anställda skulle helt klart vara betjänta av ett bättre fackförbund med lite ruter i som inte sitter i knäet på kommunledningen.

Linux ftw!

Har jag inte sagt det hela tiden? Att linux is the shit? Inget windows mobile'ande här inte.

Btw så verkar M fortfarande nöjd över sin "it should have been Sara's"-mobil (HTC Hero) som jag ibland blipprar lite avundsjukt på. Häromdagen konstaterade jag trevande att jag nog inte skulle trivas med den ändå så länge som den inte har ett svenskt tangentbord varpå M snabbt svarade att det nu gick att ladda hem som applikation och "fungerade jättebra, titta!". Morr.

Sluta säga "sämre än djur"!

Fick ett tips om att se på Svt2 kl 20 ikväll; en dokumentär om HBT-personer och sk "heder". Så långt så väl, men varför kalla dokumentären "Sämre än djur"? Varför detta ständiga jämförande med djurens tillvaro som om det vore en fredad grupp som har det bra? Vi vet väl alla vid det här laget att det faktiskt inte är så, att även om vi har djurskyddslagar (som inte heller de är tillräckliga) så efterföljs och/eller kontrolleras inte de och att djur i miljontals lider dagligen. Är det nån som tvivlar går det bra att läsa på.

Jag förstår inte varför man känner sig tvungen att ständigt göra denna jämförelse? Sist jag läste det handlade det om gamla människor, nu alltså HBT-personer. Ska man vara riktigt krass så tror jag knappt att någon individ i någon av dessa grupper skulle vilja byta tillvaro med en burhöna. Istället stärker man bara den återkommande motbevisade myten om att djur har det bra i Sverige.

Att räkna in alla fåren

Hm, jag vet bestämt att jag har 3 katter. En var inne och jag skulle öppna och hämta in de andra 2. In kommer 3 katter. Eh..hm? Det tog mig en sekund av förvirring innan jag fann mig och snällt fick förklara för grannens hankatt att lek-dejten nog var över för den här gången...

Nojja mera!

Jag tror att veckans quest för undertecknad blir att försöka få en tid på vårdcentralen för lite hälsocheck. Tröttheten är som kronisk och jag börjar så smått bli lite orolig. M:s mamma gjorde inte heller det hela bättre. Hon tyckte jag såg trött ut och jag berättade i ett svagt ögonblick om min trötthet. Säkert i all välmening sa hon "Har du diabetiker i släkten? Övervikt och inaktivitet kan orsaka pre-diabetes om man har anlag.". Tack vad snällt sagt.

Så nu blev jag då nojjig över att jag skulle ha fått diabetes... Och btw, jag är förvisso något överviktig men jag vill nog bestrida att jag skulle vara "inaktiv".

Rödbetsrecension

Och jo, rödbetorna blev väldigt goda.

Koka dem med skalen på i 25 minuter (det var svårt att känna när de var mjuka så mina stod på lite för länge kanske), skölj dem under kallt vatten och skrapa av skalet med fingrarna eller en bordskniv. Dela dem i önskat stora bitar, smula fetaost över (eller chevré, getost eller vad man gillar), lite färsk timjan och så in i ugnen tills osten smält och fått lite färg.

Under tiden rostade jag valnötter på spisen men pinjenötter funkar säkert bra också. Ha på dem på rödbetorna när de kommer ur ugnen och poff klart!

Mittemellan däcktyper

Det är höstväder på riktigt i Västerbotten idag. Regn, blåst och allmänt rusk. Inte särskilt varmt är det heller och jag gruvar mig faktiskt en aning för att behöva fara till jobbet ikväll. Jag tänker att det kanske fryser på och blir halt.

Det är den besvärligaste perioden just nu, tycker jag. Det är inte helt befogat att ta på vinterdäcken, men samtidigt är det halkrisk om kvällarna när jag är ute på vägarna. Inte roligt alls. Nästa helg blir det att stanna i stan hela helgen eftersom jag jobbar, tror jag. Då slipper jag oroa mig.

Sara tänker mat

Rödbetor tycks vara på intåg igen (?). Perosnligen har jag bara ätit det till pyttipanna vad jag vet, visserligen gillat det, men tanken har knappt slagit mig att det borde gå att göra nåt annat bra av det. Men så har jag på flera håll hört och läst om getostgratinerade rödbetor (med timjan, rostade pinje- eller valnötter och honung) och måste prova. Rödbetorna förkokar på spisen as we speak så utlåtande kommer under kvällen eller morgondagen.

Bilrep med förhinder

Det blev en lång dag ute vid skärgårdskusten (jo, det är allt lite skärgård här) hos M:s föräldrar idag. Han skulle skriva ut lite foton åt dem och skrivaren ville inte acceptera marginaler, så det tog tid. Sen var ju tanken att jag skulle få hjälp av M:s pappa att byta ut den där lilla grejen till krängningshämmaren på min bil så att den kunde gå genom besiktningen, men han kom in efter en stund och konsterade att jag fått fel del på Volvo. Och det trots att jag pekat på bilden säljaren hade på sin skärm, fått bekräftat att det jag skulle ha var det som var beställt osv. Får för mig att det ofta är så när det kommer till bildelar. Nu lär det då ta en vecka till åtminstone innan jag får tillbaka min bil. Jag saknar självständigheten att ha egen bil, kan jag lova. I vart fall när det ska pendlas till landet då och då.

Nu har det redan hunnit bli kväll, mina planer på att se bio blev åter framflyttade, men istället hoppas jag på en film hemma med lite god mat och snacks. Jag hoppas att jag får sällskap också.

Om kommentarer

På förekommen anledning; om nån nu på allvar trodde att jag skulle publicera antisemitiska kommentarer till mitt inlägg om Polanski så säger det mer om er än ni kanske förstår... Så spara energin det tar att författa, it's never gonna happen.

Kurragömmakatt

Jag brukar leka kurragömma* med äldsta och läskigt brighta katten Smilla. Hon springer iväg, jag letar, hittar henne, busar och sen byter vi. Oftast brukar jag se en svans röra sig av spänning bakom nån stol eller så, men ikväll fanns hon inte på nåt sånt ställe. Istället såg jag ett par öron sticka upp över badkarskanten när jag smögkröp in i badrummet för att leta. Sötsvans! Helt nytt grepp från hennes sida. Smart.

*Det har dock inte blivit lika mkt av det sedan hon nu är ute. Men mina snofssvansar är inte ute så mkt när det är kallt, så då får man roa sig inomhus.

Fördelar med tandläkarhögskola på orten

Och, jag måste absolut rekommendera alla Ume-bor och andra som bor vid en tandläkarhögskola att utnyttja denna möjlighet! Jag har gått där sen jag flyttade hit och är väldigt nöjd. Inte bara för att det kostar mindre än hälften att gå dit, utan för att jag alltid blivit oerhört väl bemött. De har stor förståelse för ångestbrudar som jag själv, förklarar utförligt och gör allt oerhört noggrannt. Dessutom dubbelkollas precis allt av en övervakande lärare. Så visst, det tar lite längre tid (delvis för att de inte har sköterskor vid sin sida tex), men jag tror att man vinner i längden på att inget görs på rutin eller under tidspress.

Mitt fredagstips alltså!

Ledig fredag!

Blandad fredag. Den började trött, med huvudvärk och lite tandläkarångest. Nu är det kväll och jag sitter förnöjt i lantköket med ett glas vin bredvid mig, lyssnar på blandad god musik på spotify och äter lite godis (före maten minsann!).

Det hade nästan gått så lång tid att jag tänkt att jag tappat henne denna busy höst, men idag tog jag och bästaste Anna en långlunch på stan. Vi strosade i affärer, pratade och åt lunch på Wayneś (eftersom Rost som vanligt var överfullt). Mycket trevligt. Jag var på riktigt gott humör när jag parkerade bilen vid sjukhuset och besökte tandläkarhögskolan en stund senare.

Det var dags för kontroll, den första efter en del jobb som gjorts tidigare (bettskena för att skona tänder och huvud från evigt bitande/pressande, samt lite lagningar som följd av det förra). Och jag gick för första gången därifrån med ett felfritt resultat! Jag är både stornöjd och förvånad. Som sagt har jag pressat sönder tänderna tidigare och medicinätande i det förgångna skapade muntorrhet som i sin tur gav en massa hål, men nu verkar allt lugnt alltså. Jag pressar fortfarande tänder, och det syns tydligen, men jag är bättre på att försöka motverka det nu. Meditation och yogaandning ftw!

Så lite stolt är jag allt! Om än något besviken över att man som vuxen inte får ett sånt där gummidjur (nån mer som minns?) man fick som barn efter ett besök. Men flourlack fick jag.

Att simma på tom mage

Jobbmötet blev ganska kort idag. Men det rullar på i vart fall. För första gången känner jag mig plötsligt lite osäker på om jag har mitt jobb kvar till jul. Trodde att jag satt hyfsat säkert med mina år på huset men tydligen ser inte turordningarna ut så, om jag fattade rätt. Ska kolla lite själv och se vad som gäller.

Iaf lyckades jag få huvudvärk den korta tid jag var på jobbet men for ändå iväg till simhallen direkt efter. Idag gick det bra med knäet; så länge jag simmade som "man ska göra". Jag simmar ju lite skumt med det där benet, lite mer som om det gällde överlevnad, kanske man ska säga... Men det gick bra även om det kändes tyngre den här gången än tidigare. Efter en halvtimme kom jag på att det enda som fanns i magen var morgonsmoothien och det kanske var i minsta laget när klockan ändå passerat tre. Det där med hungerskänsla är visst inte min grej.

Oledig, ledig dag!

Ledig dag idag! Eller ja, jag ska till jobbet om en halvtimme för ekonomimöte nr 3. Jag vet inte riktigt vad som är på agendan just idag men vi får hoppas att det är intressant och att det finns lite ny info nu. Det märks av i huset att förändringar är på gång, men jag måste säga att jag förvånats över hur lugnt det ändå mottagits och att majoriteten verkar se det som en spännande period. Om än något oviss och självklart lite otrygg. Men att en förändring är behövlig är nog klart och jag tror att många hoppas att det efter dessa ganska kraftiga besparingar blir lite lugnt med just spar-tjatet ett tag. Men jag är inte säker på att det blir så. Sparhotet över de offentliga verksamheterna tycks ha kommit för att stanna.

Snedspårning

Ja, okej jag har spårat ut lite idag. Men lika som bär-bilderna har jag funderat över i flera nätter på jobbet sedan jag såg en på Hellsing och en på Hughes i en tidning och genast gjorde en mental koppling till deras likor (?). Sen om de var så toklika egentligen vet jag inte.

Lika som bär 2?

Lennart Hellsing

Pat Morita (Karate Kid m.m)

Lika som bär?

Stieg Larsson

John Hughes (Breakfast Club m.m)

Salander i USA

Måste säga att det kändes lite fräckt att min favorit nerd-girl Felicia Day läser Stieg Larssons Salander-böcker. Spridningen på dem måste vara enorm. Kunde inte låta bli att kommentera det.