Riksdagens filmutredning har presenterats och det som diskuteras mest är förslaget om höjningen av momsen från 6 till 25 procent (från 16-25 procent om man även räknar in slopandet av det gamla avtalets 10-procentiga avgift). Det skulle leda till en ökning av biobiljettpriset med ca fem kronor. Regissörer och andra i den sk filmbranschen som uttalar sig menar att det är en liten ökning och att ett biobesök fortfarande är billigt i jämförelse med ett teater- eller konsertbesök.
Nu vet jag till att börja med inte riktigt om jag tycker att det är samma typ av konsumtion faktiskt. Jag tror att förväntningarna på biobesökarna i fråga om antal besök per år är högre, till exempel. Men visst kan jag hålla med om att en femma är en liten avgift för att vara med och stödja fler unga nya filmare och den svenska filmbranschen. Men ska jag som biobesökare acceptera den ökningen skulle jag först vilja veta vad ökningarna som skett de senaste åren i så fall stått för. Vart går egentligen pengarna från min biobiljett?
För visst har priserna ökat i en ganska hög fart; 30 procent sedan -94 medan övriga varor och tjänster ökat med 17 procent (enl ab). Och det har känts av. Sist jag var på bio hade man spräckt 100-lappsgränsen med råge och det är absolut mer än vad jag egentligen tycker att det är värt.
I monopol-Umeå har man i vart fall inte lagt de ökade biljettintäkterna på städning. Flertalet gånger jag varit på någon av de sena visningarna har papperskorgarna varit fulla redan före salongen öppnats*. Jag vet att man lagt pengar på att springa andras ärenden genom att ha "övervakare" med mörkerglasögon för att fånga (obefintliga?) personer som handfilmar av duken (vem vill se det?). Jag hade hellre sett att man la pengarna på att ha koll så att den betalande publiken får skarp bild på duken, att andra besökare inte lever om och stör, att mobiltelefoner automatiskt störs ut etc. Kvalité för oss besökare alltså.
*dråpligast var en premiär där en i personalen skulle presentera visningen och sen bad oss lägga skräpet i papperskorgarna, varpå han pekade på de två redan överfulla och kom av sig...
Nu vet jag till att börja med inte riktigt om jag tycker att det är samma typ av konsumtion faktiskt. Jag tror att förväntningarna på biobesökarna i fråga om antal besök per år är högre, till exempel. Men visst kan jag hålla med om att en femma är en liten avgift för att vara med och stödja fler unga nya filmare och den svenska filmbranschen. Men ska jag som biobesökare acceptera den ökningen skulle jag först vilja veta vad ökningarna som skett de senaste åren i så fall stått för. Vart går egentligen pengarna från min biobiljett?
För visst har priserna ökat i en ganska hög fart; 30 procent sedan -94 medan övriga varor och tjänster ökat med 17 procent (enl ab). Och det har känts av. Sist jag var på bio hade man spräckt 100-lappsgränsen med råge och det är absolut mer än vad jag egentligen tycker att det är värt.
I monopol-Umeå har man i vart fall inte lagt de ökade biljettintäkterna på städning. Flertalet gånger jag varit på någon av de sena visningarna har papperskorgarna varit fulla redan före salongen öppnats*. Jag vet att man lagt pengar på att springa andras ärenden genom att ha "övervakare" med mörkerglasögon för att fånga (obefintliga?) personer som handfilmar av duken (vem vill se det?). Jag hade hellre sett att man la pengarna på att ha koll så att den betalande publiken får skarp bild på duken, att andra besökare inte lever om och stör, att mobiltelefoner automatiskt störs ut etc. Kvalité för oss besökare alltså.
*dråpligast var en premiär där en i personalen skulle presentera visningen och sen bad oss lägga skräpet i papperskorgarna, varpå han pekade på de två redan överfulla och kom av sig...
