Lördag, är det?

Uppochnervända dagen. Kom från jobbet halv åtta, somnade en timme senare. Blev väckt vid elva av bakis-M som behövde skjuts hem. Väl härute placerade jag mig åter i trädgårdsstolen med fötterna upplagda och underbar sol i ansiktet i en halvtimme. Andades havsluftoch mådde rätt bra.

Pallrade mig sen upp och däckade åter i sängen vid halv två. Bad om väckning med middag (minsann) kl fyra men vaknade av ett sms kl sex nu ikväll, med den supposed-to-be-cooking M sovandes bredvid. Hm...

Nu är jag alldeles snurrig och sitter mest här i sängen, läser nyheter på nätet och väntar in middagen. Sen blir det jobbet igen. Vilken underbar lördag.

Still alive

Jag lever fortfarande men som vanligt under jobbhelgerna tenderar jag att gå in i nån slags dvala med enbart jobb, sömn och lite mat då och då. Mycket mer än så blir det inte. Jag kan inte ens säga om solen faktiskt har varit framme som utlovat i helgen. Det har varit gryning när jag farit hem (vackra och stillsamma sådana dock) och nästan mörkt när jag klivit upp igen kring fyrasnåret. Så hur solens strålar känns minns jag knappt längre.

Jag hoppas att det blir lite sol när jag är ledig två dagar nu i veckan så att jag får chans att ta igen lite efter den här dunkla perioden av mörker, regn och plusgrader.

Äntligen måndag

Helgen är gjord, jag är trött som ett fån och har dessutom i en mindre fajt lyckats få en nerv i högerarmen i kläm vilket gör att den känns halvt bortdomnad och väldigt svag typ hela tiden. Sweet. Men nu väntar två nätters vila innan det är dags igen. Imorgon ska jag försöka ta mig till simhallen och kanske pressa lite extra efter helgens lössläppta socker- och onyttighetsintag (läs pizza och lite för mycket godis i lördags samt frukostslarv de luxe).

Andras helg, min vardag

Snart helg och som vanligt (nåja) när andra blir lediga så går jag på nattskiftet. Hela helgen jobb. Men det blir nog okej. På lördag är det dessutom nån slags festival i Döbelns Park i Umeå som jag har för avsikt att besöka. Bl.a ska en arbetskamrat (eller egentligen min sommarvikarie) ställa ut sina pärlplattor, vilket jag ser fram emot. Ska bli kul att se dem "live" så att säga. Eftersom jag jobbar blir det väl inget långt besök men det blir i vart fall nåt mer än jobb.

Att vandra i nattdimman

Idag blev jag plötsligt supertrött. Tänkte att det passade bra eftersom jag går på min 30-timmarshelg ikväll så jag la mig och sov en dryg timme. Men inte blev det så mycket bättre för det. Nu är jag snarare som sirap i hela kroppen. När M nu kom från jobbet och föreslog uppskjutning av däckbytet på min bil (jag behöver han för att lossa bultarna, svagarmad som jag är) protesterade jag ingenting.

Förut sov jag alltid åtminstone en timme före dess att jag skulle gå på, men det slutade jag med för kanske ett halvår sedan. Jag behövde det inte längre helt enkelt, jag har vandrat in i nattjobbsdimman totalt. Pratade med en av de som gick i pension i somras men som brukar vikariera lite då och då hos oss. Hon sa just att den stora skillnaden efter pensionen var att hon nu faktiskt kunde känna sig riktigt pigg. Att hon först efter pensionen insett hur hon ständigt gick runt och var lite seg eller lite trött, även om hon vände tillbaka dygnet på ledigheten. Att hon nu hade lättare igen för att ingå i sociala sammanhang, något som många nattare tycks dra sig undan. Man blir skum av att jobba ständig natt för länge helt enkelt.

Själv börjar jag också längta lite efter att slippa jobba helg. Att faktiskt få dela glädjen att det är fredag kväll med andra; att få regelbundna avbrott och kunna umgås och göra saker med folk som är helglediga.