Flytt då!

Så ja, vi ska alltså byta lägenhet! Gissar att det kommer att leda till fler frågor kring våra skumma bostadslösningar, men så är det bara. Det finns för- och nackdelar med allt och vi väljer att ha det såhär, helt enkelt. Lite oortodoxt sådär.

Lillasyster tycks då glad i vart fall. Hon får eget rum och mer utrymme för sig själv, samt ett vardagsrum med plats för att vifta framför Kinect. Jag slipper släpa smutstvätt till landet (eftersom jag inte vill tvätta i den nuvarande mögeldoftande tvättstugan) då vi kommer ha tvättmaskin i lägenheten. Två ställen att tvätta på innebär mindre släpande på kläder mellan ställena. Vi får också fräschare lägenhet (nya vitvaror, bara en sån sak) med egen ingång, större förråd, ingen direkt insyn och finare (om än väl mörka, enligt mitt tycke) tapeter. Att det bara är två kvarter bort gör dessutom flytten lite smidigare, inbillar jag mig.

Men alldeles snart är det! Jag måste hinna samla lådor, börja rensa ur och packa. Bra och jobbigt på samma gång.

Som ett steg i ingen riktning alls

Utan att riktigt förstå hur det gick till klickade jag på knappen "anmäl" (som i intresse) och vips hade jag i tanken övergett min nuvarande lägenhet. Nu var det iofs en populär lägenhet, men det kanske är dags att testa hur bra man ligger till i det kommunala bostadsbolaget efter 3 års köande?

Everybody's changing

Dagens grubbleri rör en eventuell flytt. De som känner mig sen länge tillbaka vet att det är en företeelse som inte händer så sällan i mitt liv. Jag är uppfostrad till att bli rastlös, så att säga. Nu har jag bott i min lägenhet i typ 16 månader så det kanske är dags att ta upp funderingen igen. Eller egentligen är det väl så att jag kommit fram till att jag inte trivs så bra i den trots allt.

Dagens borde-frågor är som följer:

1) Borde jag byta (som om det vore det enklaste i den här staden) lägenhet i Umeå och då försöka få en som inte ligger på bottenvåningen (less på att leka skyltfönster), inte har plastig 70-talsinredning, inte har fula tapeter med oförståelig text på i alla rum (som ingen inredning i världen rår på), men som ändå ligger bra till i stan och som gärna har lägre hyra?

2) Borde jag försöka hyra ett litet minihus strax utanför stan (inte särskilt enkelt det heller) som ger mig möjligheten att läsa tidning på trappen, kunna släppa ut mina uttråkade kattor igen (och bota just det dåliga samvetet iaf) men ändå inte bli ekonomiskt ruinerad eller bli alldeles för isolerad?

3) Borde jag göra en satsning på allvar och försöka få jobb i typ Sthlm (el möjligen nån annan stad söderut, men jag vill helst inte flytta nånstans där jag inte känner potentiella umgängesmänniskor), ta mitt pack och mina kattor under armen och helt enkelt överge ljuva Västerbotten, (med alla människor och annat som finns mig nära här) åtminstone för ett par år?

4) Borde jag gömma mig i ett kloster ett år eller så och fundera ut vad jag egentligen vill göra med mitt tråkiga thirty-something-liv? (Vet inte om kattorna är villiga att bli klosterkattor bara...)

Vad gäller alt 1 och 2 så innehåller de även en massa andra grubblerier om möjliga studievägar för att ha möjlighet till en större eller annorlundare jobbmarknad. Men inte heller där vet jag vad jag borde satsa på. Journalistik? Projekt- och ledarskapskurser? Nån praktisk ky-utbildning? Vad jag än väljer måste det nästan vara möjligt att läsa bredvid jobbet utan ersättning. Det får bli morgondagens borde-frågor kanske...

Scrubs-quote: "...my depressing life in 15 seconds!"