Vad hände där, Roseanne?

Jo, har ju börjat titta på den nionde och sista säsongen av Roseanne. Den är helt utflippad och faktiskt inte alls särskilt rolig. Visst, nu är jag på surhumör, men det var jag inte när jag började titta på den före helgen. Familjen har vunnit miljonbelopp på lotto och plötsligt är hela serien en helt annan. Väntade mig en stund att det hela skulle vara en dröm (á la Bobby i Dallas-dröm) efter några avsnitt, men det tycks inte så. Manusen hänger inte ihop och det hela verkar mest vara en orgie i olika manus- eller filmdrömmar som damen Roseanne själv ser möjlighet att förverkliga när nedläggningen redan annonserats.

Jag hänger dock i för att se om det blir bättre. I övrigt kan jag annars rekommendera de andra säsongerna. Skönt med en serie där inte alla är välfriserade och nysminkade hela tiden, speciellt inte när de vaknar på morgonen. Det är väl det jag gillat hittills; att den känns äkta. Och att den har en skopa girlpower. Darlene är fö fortfarande min favorit.

No news

Måndag och det enda som egentligen står på schemat förutom välbehövlig sömn är skype-möte med valberedningen. Måste erkänna att jag har känt mig mer sugen. Huvudet är tungt, kroppen öm och jag känner mig i allmänhet inte alldeles kul. Irriterad är typ förnamnet. Har dock utfärdat varning så bara kissarna får komma nära och sprida lite kattglädje. Och de stryker sig extra mycket, känns det som. Hoppar upp på bordet och buffar med sina små huvuden mot mitt. Tacksamt.

I övrigt har jag nog inte så mycket att förtälja. Har bara skummat nyheterna idag. Läste att en kvinna hittats död i trappuppgången till sitt jobb i helgen. Är det inte nog med döda kvinnor snart? Tycks inte finnas någon hejd alls.

Sleepless in the landsbygd

Lillasyster och pojkvännen skulle låna min lägenhet hela helgen, vilket jag sa ja till. Det var nåt de hade att göra i stan under helgen och tyckte det var jobbigt att busspendla. Personligen åker jag ju gärna ut till landet så jag var inte svårövertalad.

Samtidigt sa M igår kväll att hans pappa skulle komma ut till huset på morgonen idag och så skulle de lägga plåttak på uterummet, (beläget alldeles bredvid sovrummet), varpå jag svarade att det nog inte blir några problem, jag tar bara öronproppar.

Jag hade tydligen dålig koll på att "lägga tak" inte bara innebär att man så att säga lägger dit tak och kanske spikar lite.

Klockan elva (i efterhand är jag tacksam för att förberedelserna tog ett par timmar) borrades det i väggen men vid det läget var jag fortfarande så trött att jag inte orkade bry mig så mycket utan försökte meditera fram mer sömn. Halv ett kördes det med elsåg i väggen och på taket utanför och då var jag definitivt uppe. Nu har de fikat en stund så det har varit underbart tyst, men skadan är skedd; jag är uppe. Har just gått tillbaka till sängen, fått en snarrande kissekatt vid min sida och tänker att jag försöker göra nåt halvnyttigt fram tills dess att herrarna ger sig.

Facial hair for everyone!

Åh, I can't hardly wait!!!

Den oberesta klanen Rosberg

Jag tror minsann att det var sista rosbergsungen* att premiärflyga btw! Jag premiärflög i samband med en fi-kongress för ett par år sen (och blev snabbt den som flugit mest), lillasyster flög till festival nu i sommar, andra lillebror reste till Rhodos med sin flickvän för några år sen (osäker på om han gör om det), storebror har gjort nåt liknande för ett antal år sen vill jag minnas, och storasyster flög med farföräldrarna till Mallorca som 15-årspresent (men det är 20 år sen nu och nästan preskriberat). Nja, vi kan inte bekyllas för att vara så beresta i den här klanen. Som barn var de ganska få semestrarna bestående av trängselresor med husvagn till västkusten som på sin höjd även innehöll en dagtur till Helsingör. (Jag klagar inte, jag har många fina minnen från våra semestrar trots allt. Men jag skulle aldrig få för mig att köpa husvagn för den delen.)

Jag hoppas att vi får fler chanser framöver. Personligen har jag bara besökt Polen (förutom Norden) och det var med ett jobb jag hade så det räknas knappt. Och jag har en massa önskemål på min resmålslista... Det hade kanske varit kul om vi kunde åkt tillsammans allihop, men vilket kaos det skulle bli!

(Nu är det bara vi fyra yngsta som är rosbergsungar om man ska vara korrekt, men våra två större halvsyskon räknas helt klart in i klanen.)

Missade samtal

Jag lyckades av nån anledning (jag hade en springnatt på jobbet och har sen sovit som en tok) missa lillebrors oro inför hans premiär-flygresa idag. Attans! Han flög till Turkiet för nån timme sen och jag hade stängt av ljudet så jag missade hans försök att nå mig. Jag hade lyckats glömma bort det. Till mitt försvar så försökte jag nå honom igår kväll och fick ett sms att han skulle ringa om en stund, men det gjorde han aldrig.

Yes, jag är lite hönsmamma över mina småsyskon, men nån ska ju finnas där för dem. Men jag tror nog att det gick bra. Hans kompisar är ju vana flygare som jag förstår det. Jag hoppas att han får en (välförtjänt) skön vecka i solen nu.

Svenskt drama, bu och bä

För att förklara min skepsis mot svensk dramatik tycker jag att det här inlägget målar upp det ganska bra hur jag rätt ofta känner inför just den typen av film. Det plus att jag ibland känner mig lite korkad som inte har vett att uppleva det "mannen med tourettes" bredvid henne upplever.

Men så ibland, oftare än vad jag kanske tänker trots allt, så ser jag ett svenskt drama som jag tokgillar. Jag har väldigt svårt att sätta fingret på exakt vilka typer av svenska filmer jag uppskattar, men klart är att jag har svårt för filmer som blir så överdramatiska, där sorgen, vemodet eller frustrationen blir så överväldigande att det känns som att filmmakaren skulle nå klimax om samtliga i salongen började skrika av gråt alt kräkas av frustration.

Med få undantag, det senaste året framför allt Män Som Hatar Kvinnor samt Låt Den Rätte..., består svensk film antingen av sån dramatik (i nån slags jag-vill-bli-nästa-Bergman-anda) alternativt av tramsfilmer som Göta Kanal femtielva. (Sen finns det ett gäng filmer där Helena Bergström gråter och snorar också, men det var länge sen jag såg någon av dem fullt ut.) Men visst, det finns guldkorn däremellan. Tyvärr verkar det inte vara just de som får ta del av SF:s allt mindre kaka.

Men som sagt; jag är trots allt ganska nyfiken på just Man Tänker Sitt och hoppas att det ska vara ett av guldkornen.

Helgens filmpremiärer

Åtminstone två intressanta filmer har premiär ikväll dessutom. District 9 samt svenska Man Tänker Sitt. Får se om jag hinner se dem senare i veckan kanske. M var tydligen framför allt sugen på den sistnämnda.

District 9 tycks ha fått bra betyg nästan rakt igenom (och trots det känner jag mig inte helt övertygad av okänd anledning) medan det svajar mer för Man Tänker Sitt. "Kroppsligt omvälvande" skriver SvD. Jag förhåller mig som vanligt lite skeptisk till svensk dramatik, kanske just för att det alltid ska vara så "kroppsligt omvälvande", men det är nåt med trailern som fångar mig:

Andras helg, min vardag

Snart helg och som vanligt (nåja) när andra blir lediga så går jag på nattskiftet. Hela helgen jobb. Men det blir nog okej. På lördag är det dessutom nån slags festival i Döbelns Park i Umeå som jag har för avsikt att besöka. Bl.a ska en arbetskamrat (eller egentligen min sommarvikarie) ställa ut sina pärlplattor, vilket jag ser fram emot. Ska bli kul att se dem "live" så att säga. Eftersom jag jobbar blir det väl inget långt besök men det blir i vart fall nåt mer än jobb.

Konstruktivt jobbmöte

Igår kväll hade vi på nattskiftet arbetsplatsträff på jobbet. Jag var nog lite halvspänd innan men måste säga att det blev ett bra möte med mycket konstruktiva diskussioner och bra svar. Det tycks faktiskt som att vi lyssnas på och som att saker är på gång. Förra mötet lyfte jag problemet med luften i husen. Vi är flera som fått besvär, jag hade jätteproblem med ögonen (delvis därför jag skaffade glasögon istället för linser), är alltid torr i munnen och i huden. Andra har fått eksem. Jag trodde i ärlighetens namn att jag igår skulle få svaret att det inte hunnits med men istället fick vi veta att det lett till en stundande ganska omfattande arbetsmiljöutredning där samtliga ska besvara enkäter, luften ska kollas under några dygn etc. Det känns väldigt bra.

Sen var det ju det där med ekonomin. Om jag minns rätt sa de att vårt boende går back nästan hundratusen varje månad och att det ser illa ut. Men man kan inte längre dra ner på personalen utan måste hitta andra lösningar. Det var nog första gången jag hört på allvar någon prata om nedläggning av en avdelning som ett alternativ. Läskigt, men på riktigt. Det ska i vart fall bildas en grupp där även vi i personalen ska vara representerade, bl.a en person från natten. Det var inte direkt rusning till det uppdraget så efter en stunds tystnad erbjöd jag mig. Jag är ju lite kocko och tycker att sånt faktiskt är ganska intressant. Dessutom är det rätt skönt att få göra något utanför själva vårdarbetet, men ändå få betald arbetstid för det. Men vi får se, jag såg att Johan såg halvsugen ut så kanske jag överlåter platsen till honom.

Det var fler saker som diskuterades och det kändes faktiskt som att våra åsikter togs på allvar. Även de svåra sakerna. Kanske kanske kan det på sikt leda till bättre stämning i nattgruppen och att fler kan börja trivas igen. Ett av problemen med vår arbetsgrupp är just att vi inte arbetar som grupp utan var och en på sitt håll. Man träffar få av sina arbetskamrater och mest blir det snabba ordbyten i omklädningsrummet, vilket tenderar att leda till skitsnack tyvärr. Kanske skulle vi föreslagit att få göra något tillsammans, utanför arbetet i rent socialt syfte. Men det tänkte jag inte på just då. Lite svårt också när man samtidigt pratar om neddragningar, men jag tror att en sån satsning skulle kunna leda till positiva resultat.

Blogg für alle?

Insåg just att jag för tillfället har två "für alle"-inlägg i min blogroll. Humor för en trött Sara.

Bloggstädning

Nu har jag rensat bort lite i min blogroll här bredvid. Känns dumt att ha med bloggar som inte längre lever. Det finns dessvärre fler som ligger illa till om de inte skärper sig, vilket jag innerligt hoppas att de gör.

Men, jag har inte bara tagit bort utan även lagt till. Bl.a Kjell Häglunds samlade, kanske man skulle kalla den. Han skriver ju på en massa ställen samtidigt (hur hinner han med allt?) och har nu kommit på det geniala i att samla dem. Tyvärr får man inte med hans krönikor på City vilket är synd för oss lantisar, men man får hålla till godo med resten. Dessutom har jag lagt till Älskade Dumburk som jag trodde redan fanns med...

Jag söker fortfarande mer och nytt att läsa. Har följt några nya bloggar ett tag nu men av någon anledning försvinner de en efter en från min rss-läsare. Jag kanske är kräsen just nu, vad vet jag. Vet inte riktigt vad jag vill läsa om. Fortsätt gärna tipsa.

Ny länk

Plötsligt gick det inte att se artikeln från Dagen om Svenska kyrkan längre, men här är en cachad variant (så länge den finns uppe).

Gott och ont; snarare gråskala än svartvitt?

Det här är ju lite intressant. Det finns flera olika listor, hyllningslistor om man så vill, över de snuskigt rika människor som har den vänligheten att ge bort en del av sin rikedom till bättre behövande. Och det är ju bra, självklart.

Men om man bortser från att de summor de faktiskt ger knappast skapar ett tomrum i deras kassavalv så finner jag det lite märkligt att man inte med ett ord nämner att tex Bill & Miranda Gates Foundation länge varit i blåsväder för att deras investeringar kanske inte riktigt går hand i hand med den goda image de har (läs tex här och här.) För det måste väl ändå spela roll varifrån pengarna kommer? Eller gör det inte det?

Om man investerar i etiskt unkna saker och gör en massa pengar på det av vilket man sen donerar fem procent (jag vill minnas att det är spärren för att finnas med på en del av de där listorna) av vinsten i goda saker; går man verkligen plus rent goodwill-mässigt då? Finns inte risken att man skapar mer elände än man botar, så att säga? Ska man då verkligen finnas med på en hederslista? Jag hade gärna sett en deklaration över varifrån pengarna som så givmilt doneras kommer ifrån.

Ett annat, svensk exempel är Svenska Kyrkan som gör en hel del goda saker både inom och utanför landet men som fortfarande (och till och med ökande, läste jag för ett tag sen) investerar en del av sina pengar i bl.a vapenindustrin. Enligt Svenska kyrkans egen finanschef ser man inga problem med det så länge företagen man investerar i inte bryter mot "konventionerna om inhumana vapen". Så behjärtansvärt.

Hur lite gott krävs för att sudda ut mycket dåligt?

To do today

Idag har jag dock en massa saker att göra, samt några saker jag skulle vilja göra. Vi får se vad som hinns med. Jag måste i vart fall få iväg en jobbansökan (vill även försöka lista ut varför inte firefox vill visa jobbannonser från amv), tvätta arbetskläderna, torka golvet där M och Smilla haft sitt mattbatalj, tvätta den sablans mattan för femtielfte gången, svara på en massa mejl jag ligger efter med osv.

Det jag skulle vilja göra är bl.a att ta en lång promenad samt få tid att sätta mig in alla uppdateringar som kommit till WoW som nu gör att jag tror att jag saknar en spell och dessutom inte hänger med på alla nya emblemsgrejer.

Dålig morgon

Jag har en dålig start på dagen. Jag blev väckt lite för många gånger imorse, men istället för att bli sur så låtsas jag att det är okej. Varje gång. Varför? Nu, däremot känner jag mig mäkta sur. Jag skulle klivit upp när jag blev väckt första gången strax efter sex istället för att försöka ligga kvar så länge som till åtta. Grrr.

Film 34/09: Inglourious Basterds

Det var nog en perfekt dag att gå på bio och se Inglourious Basterds på. Mina förväntningar var som sagt lite splittrade och jag hade ganska lite koll på vad för typ av film som egentligen väntade. Men besviken blev jag inte.

Filmen utspelar sig som bekant under andra världskriget och kretsar till stor del kring en grupp amerikanska judar, "the basterds" ledda av löjtnant Aldo Raine (Brad pitt) som bildat ett typ av förband som bokstavligen jagar nazi-skalpar. På andra sidan finns en intelligent och framgångsrik tysk officer, i folkmun kallad "judejägaren" som med list och retorisk (för att inte glömma språkkunnig) förmåga hittar gömda eller försvunna judar; överste Hans Landa (Christoph Waltz). Filmen, som på Tarantino-vis har fem kapitel, innehåller dessutom en hämndlysten biografägarinna, Shosanna (Mélanie Laurent), en Mata Hari-inspirerad spion (Diane Kruger) och andra intressanta bifigurer.

Det underbara med filmen är att den är så opretentiös trots allt. Tarantino tillåter sig själv att utanför all historisk korrekthet filmatisera något som mest upplevs som en nästan våt fantasi. Jag hade förväntat mig en film i amerikansk anda där samtliga tyskar talar amerikanska med brytning men jag skulle i efterhand vilja påstå att amerikanska är det språk som förekommer minst, näst efter den vansinniga italienskan. Man talar engelska när det är påkallat annars är det tyska och franska som gäller, vilket lyfter filmen. Det är inte heller en film med indelningar i ont och gott; alla nazister är inte helt igenom onda och judarna är långt ifrån tigande offer. De koola, "Tarantinska" brudarna finns där såväl som de alltid förekommande närbilderna på kvinnofötter. Det finns helt enkelt mycket saker att lägga märke till och koppla ihop i filmen, bakom all dialog.

Så visst känns Inglourious Basterds igen som en film av (men inte med, den här gången) Quentin Tarantino. Det är absolut en pratig film, men dialogen är underbar och tar inte på något sätt spänningen ifrån filmens upplösning. Det nu klassiska övervåldet såväl som de utmärkta skådespelarinsatserna finns också med. Allra mest står nog Christoph Waltz (som inte är helt olik Tim Roth btw) ut men även Lélanie Laurent tål att nämnas som märkbar udd i rollistan.

Inte den rappaste av hans filmer men väl en riktigt bra film; 8 eller möjligen 9/10.

Biokväll!

Ikväll blir det i vart fall film. M och jag hade planerat att se Tarantinos Inglourious Basterds och fick även med lillasyster på tåget. Så ikväll blir det bio! Det ska bli kul, jag hoppas att den lever upp till mina (om än något splittrade) förväntningar.

Det här med tacksamhet

Okej, jag erkänner. Jag agerade nog lite bortskämt i mitt förra inlägg. Jag vet att jag borde vara tacksam för att jag har ett jobb och dessutom ett fast sådant när så många andra har blivit av med sina osv. Jag vet verkligen det och jag försöker tänka så, men det är inte alltid så lätt att gå genom livet och vara så tacksam. Men visst, jag är det. Jag får en lön imorgon, alltid något.

Och jag försöker göra något åt det. Jag har sökt två jobb idag och jag ska prova på ett nytt område via distanskurser under hösten, om det funkar. Helst hade jag velat hitta nån kurs i journalistik eller möjligen filmvetenskap men jag hittade inga såna på distans och jag har helt enkelt inte möjlighet att studera på heltid igen. Annars hade det varit kul att utveckla skrivandet och finna självförtroende i det och kanske kanske få kombinera det med nåt intresse, tex film (även om jag brister mycket i kunskap även där). Men allt det där är bara rosa drömmoln, så let's leave it.

Deprimerande lönebesked

Imorgon, två dagar efter de flesta andra (?), är det så dags för lön. Yeay, kan man tycka men lönebeskedet ger mig snarare en klump i magen den här månaden. Jag har haft ett par rätt okej månader; det har varit retroaktiv löneförhöjning, lite extratimmar osv som gjort att lönen känts helt okej. Den här månaden finns inget sånt med och dessutom var jag sjuk i några nätter vilket har skapat ett stort hål i löneutbetalningen, känns det som. Nu är jag där igen, med en lön som efter räkningarna inte lämnar mycket kvar.

Kanske jag skulle ansträngt mig mer och försökt kunna ta de där extraturerna efter semestern när chefen ringde och hade sjuk personal att ersätta. Men det är väl ingen idé att sparka sig nu. Jag är verkligen verkligen superless på mitt jobb och när man rent av får fysiska känningar av att det är dags att gå på jobbet, ja då är det inte alldeles enkelt att stuva om i privatlivet så att man kan ta på sig sjukvik utöver. Dålig ursäkt kanske, men så sann.

Hade det varit bättre stämning bland personalen, mindre smygneddragningar (snart har vi väl inga heltider kvar; alla heltider som slutar eller ska ersättas på något vis ersätts med 75-80% vilket jag kallar smygneddragningar) och/eller bättre lön så hade det inte varit ett alldeles uselt jobb. Men för tillfället känner jag mig grymt omotiverad.

Höst på balkongen

Märker att hösten kommit till min balkong också. Lite motvilligt inser jag att det är dags att göra den redo för kallare klimat. En del av mina örter har inte överlevt riktigt, basilikan har vuxit och blivit barkliknande (?), men annars står det sig ganska bra. Rabarbern som jag köpte och planterade i en gigantisk kruka lever och frodas i allra högsta grad. Den får stå tills det börjar frysa, tänker jag. Då tror jag att det blir smidigast att bära ner den i källarförrådet så att krukan inte spricker, men så att rabarbern ändå får överleva vidare.

Själva växthuset får väl flytta in i köket och få sina glasdörrar (det blev på tok för varmt att ha glaset på under sommaren) och förhoppningsvis kan jag hålla liv i lite örter och annat även under vintern med hjälp av lite lampor kanske.

Jag var så nöjd med min balkong i sommar så det känns lite vemodigt att plocka ihop. Kanske får jag göra den höst/vinter-fin med lite ljuslyktor och annat... Tål att funderas på.

Ny sambo!

Utsövd och som en människa igen. Gott.

Idag har jag mest försökt få lite städat i lägenheten. Den har ju stått nästan oanvänd ett tag så det var en del damm och så hittade jag temuggar med okänt, mögligt innehåll i lite här och var. Mys. Och kläder ligger i högar och posten likaså. Så jag har städat lite.

Lillasyster har fått nyckel och mer eller mindre flyttat in hos mig. Hon började gymnasiet (it-inriktning) i Umeå förra veckan och det blir smidigare så än om hon ska pendla med buss. Och jag tycker såklart att det är väldigt trevligt även om jag önskar att jag hade råd att byta upp mig till en trea så hon kunde få ett eget rum. Men vi ska nog komma på en lösning. Iaf är det mysigt att ha henne här och att få rå om henne lite. Nu gäller det att skola in henne i tvättstugan samt i matlagning som inte enbart består av falukorv och makaroner...

2000 inlägg senare

Inser att jag passerat 2000 inlägg på bloggen utan att märka det. Det här är mitt 2008:e. My god, I need a hobby...

Tre och ett halvt år har passerat och det här är nog mitt längsta projekt som jag lyckats hålla vid liv någonsin. Jag kommer att fortsätta så länge jag trivs, men jag måste nog snart skaffa mig en lite mer dialogvänlig läsarskara. Det har ekat alldeles för tomt i kommentarsfälten här det senaste.

Det viktigaste är inte att allt blir rätt utan att alla blir nöjda

Jag fick mig ett gott skratt på jobbet igår btw. Jag hade min extranatt på den lite lugnare avdelningen där de är något (med betoning på något) piggare än på de övriga avdelningarna. Kvällsrapportören meddelade att han försökt men ändå fått lov att efterlämna två herrar som på varsitt håll varit på mycket dåligt humör och vägrat klä av sig inför sänggåendet. Efter en timme tänkte jag testa med man nummer ett. Jag gick in och hittade honom fullt påklädd på sin ouppbäddade säng framför tv:n.

-Hej XX, jag tänkte hjälpa dig av med kläderna så du får krypa ner under täcket.
-Nejdu unga dam, jag vet allt hur du är! Du vill bara se mig naken!

Jag hade väldigt svårt att hålla mig för skratt. Som tur var hade det dåliga humöret försvunnit och han skrattade lite också, men utan att för den delen ändra sin åsikt om mina påstådda peeping-vanor. Jag lyckades dock få lov att bädda upp sängen medan han besökte toaletten och då berättade han att det bodde en glasögonorm där inne "det är därför det är så ljust". Okej. Utanför rummet i korridoren vandrade dessutom en björn, men jag skulle inte vara så rädd för den för skulle den komma in till han skulle han bara sjunga för den lite. Charmiga man. Ibland vill man faktiskt bara krama dem. Vilket jag gjorde och lämnade honom sen till synes nöjd.

Mannen sov iaf sen gott under täcket med kläderna på hela natten.

Mitt jojoliv

Vaknade nästan på slaget klockan tolv och tänkte "ah, drygt tre timmar borde räcka för att orka stå upprätt fram till kvällen". Jag hade tänkt att vända på dygnet på ett effektivare sätt än vanligt. Plågsammare, men effektivare. Hoppas jag. Tänkte försöka göra det då jag är ledig tre eller fyra nätter (vilket är max) i rad i syfte att få lite styr på livet. Vi får se hur det går. Säger kroppen toknej får jag väl ge mig.

Just nu känns det hyfsat om än lite plågsamt.

Hög tid!

Grattis SVT! Efter vad, 1,5 år (?) är det äntligen hög tid att en svensk kanal börjar visa True Blood. Säsong ett är lite av en mordgåta, medan säsong två har en betydligt mer invecklad historia att bjuda på(som dock började väldigt segt), men båda är helt klart sevärda. You're in for a treat!

Inte missa nu.

I'm not afraid of no ghosts...

Anna och jag fikade efter filmen och tog en promenad på stan bland de glada som rörde sig där. Så det hann bli mörkt innan jag skulle till att promenera hemåt. Och det var märkbart mörkt, något som kommunens gatuunderhåll tycks ha missat. Broparken som jag brukar gena genom hade exakt noll lampor tända och såg bara ut som en svart vägg och längs med Bölevägen, precis före gamla slakteriet var fyra gatulampor i rad svarta, något som inte kändes alldeles för kul. Men jag ringde upp miss J på telefonen på väg hem och koncentrerade mig på att kallprata istället för att lägga märke till skuggorna, så det gick bra.

Märkligt att komma från landet in till stan och plötsligt bli mörkrädd...

Film 33/09: Brustna Omfamningar

Det blev Los Abrazos Rotos (Brustna Omfamningar) till sist. Vet inte vad jag ska säga om den, det var helt klart en bra film, men så vidare värst lyrisk kände jag mig kanske inte efteråt.

I kort handlar det om en skådespelerska, Ḿagdalena (Penélope Cruz) och hennes förhållande till regissören Mateo, samt den mäktiga man, Ernesto (José Luis Gómez) som Magdalena lever med. Historien pendlar mellan nutid då Mateo försöker utveckla sitt regisserande trots att han blivit blind, samt 14 år tillbaka i tiden då Magdalena fick prova på skådespeleriet i en av Mateos filmer.

Jag gillar det spanska, älskar språket och Penélope Cruz likaså (även om hon kändes lite på rutin), men kanske är jag ingen Almodóvar-typ trots allt. Jag vet inte. Jag har stängt av Allt Om Min Mamma (visst är det den med tjurfäktningsgrejen?) och gett Dålig Uppfostran ett mellanbetyg.

Och mellanbetyg blir det nog även för Brustna Omfamningar. Jag tycker den saknar lite fart, jag väntade liksom på något som aldrig kom, oklart vad. Skådespekeriet är godkänt, den prestation som sticker ut är Blanca Portillos tolkning av Judith, som hon gör väldigt bra. Rubén Ochandianos (som ser väldigt mycket ut som Christian Slater) biroll Ray X är också väldigt bra.

Men, lite ljummen film för min smak. 7/10, trots allt.

Ode till hösten

Redan när jag var i Stockholm fick jag känningar av att sommaren kanske var på väg att ta slut. Nu har jag insett att det definitivt är så. Igår upptäckte jag hur björken nere vid hästhagen har antagit en gul-orange färg. Bara sådär. Och gårdagens blåst bar absolut på höstkänsla.

Jag tror att jag det här året inte riktigt hann bli less på sommaren sådär som jag brukar. Men samtidigt välkomnar jag hösten med öppna armar. Det är min absoluta favoritårstid. I mitt tycke är sommaren proppad med måsten och förväntningar. Man har semester, ska hinna med att "göra" så mycket som möjligt, ska vara ute så snart solen tittar fram, man ska vara brunbränd, man ska se saker, ha fina rabatter, grilla hela tiden, klippa gräset oftare än grannen (inget jag lider av i min lägenhet, men ni fattar) och så vidare.

Allt det där blir som bortblåst när hösten kommer. När människor omkring mig surar över att sommaren försvann så fort njuter jag av det lugn som den kommer med. Visst, hösten innebär också att man återgår till kanske sommarlediga åtaganden (Fi har dock aldrig sommarledigt, tycks det), men över lag innebär det ett lugn. Jag får lov att sitta i min soffa under en filt och bara läsa, spela spel, dricka te eller whatever. Jag får gömma mig under lager av kläder och ligga i badkaret (då jag har tillgång till ett). Dessutom blir det mörkt om nätterna vilket gör det ljusår lättare att övertyga dementa om att det faktiskt är sovtid.

Visst finns det nackdelar med hösten också, men jag väljer att inte se dem just idag utan välkomnar den istället. Inget vårskrik men väl ett höstlugn. Ahh.

Expansion med nytänk?

Meanwhile, i låtsasvärlden... Ja, nästan iaf. Det rapporteras från Blizzcon om den nya expansionen i WoW; Cataclysm, som förvisso inte ska innehålla någon ny världsdel men som tycks förändra de gamla till stor del. Spännande.

Jag hoppas att det inte bara innebär en massa nytt för de/oss som maxlevlat sen länge utan att man även kan få till lite nya låglevelgrejer. Varför inte ett par nya instanser eller roliga questkedjor? Då skulle det bli lite roligare att levla upp nån ny karaktär igen. De senaste expansionerna har mest inneburit att det blivit enklare (nästan löjligt enkelt) att levla upp, som om inte vägen till maxlevel skulle vara en stor del av det roliga. Det är en tråkig attityd från Blizzards håll, tycker jag, och som jag tror skulle kunna bidra till spelets fall på sikt. Nej, in med nya utmaningar på alla nivåer och ta inte bort den sociala delen i spelet. Att behöva hjälp eller kunna uppgå i en större raidgrupp för att få rustning osv är och bör vara en del av spelet även fortsättningsvis. Annars kan vi alla lika gärna sätta oss vid nåt singleplayer-spel vid valfri konsol.

Kasta pengarna i sjön?

Läste en lite märklig (för att inte säga kvällpressaktig) artikel i lokaltidningen om fredsfirandet. Rubriken antyder att Umeå och Robertsfors kommun fick stå för de största utgifterna av de totalt 4,4 miljoner kronor som lagts ner på firandet. Jag får dessutom en känsla av att man ska tänka att pengarna las på själva kungabesöket.

Läser man själva artikeln så står det dock klart att Umeå kommun själva lagt en halv miljon (av tre) medan Robertsfors kommun lagt 117.000 kronor (av 1,3 milj) på firandet. Tillsammans strax över 600.000 alltså. Jag vet inte hur man får det till att kommunerna stod för notan. Sen kom visserligen en del av de övriga pengarna från kommunerna, men då i form av EU-projektpengar, bidrag osv som kommunerna sökt inför firandet och som alltså inte på något sätt tagits från annan verksamhet.

Jag har dålig koll på Sävar och dess verksamhet, men kan lova att de pengar som las ner i Ratan var mer än välbehövliga. Pengarna har inte lagts på själva kungabesöket utan på att tex rusta upp hamnen. Hade man inte gjort det hade den troligtvis fått stänga då den redan för nåt år sen bedömdes som rent allmänfarlig, vill jag minnas. Byalaget har jobbat länge för att få till en upprustning och fick nu chansen när de blåblodiga skulle komma på besök, vilket gav lite liv i luckan hos kommunfolket.

Man har gjort Ratanvägen till brunmärkt turistväg men ser inte till att den är underhållen (den är förfärlig!), men att man såg till att byalaget kunde få till en upprustning (jag kan lova att många gratis arbetstimmar ligger bakom resultatet) var absolut det minsta man kunde göra från kommunens sida.

Så om nån nu skulle få för sig att vi kastat skattepengar på någon redan snuskigt rik kunglighet, så är det fel.

Imorgon blir en dag med beslutsångest...

Det ser ut att bli bio imorgon. Äntligen, känns länge sen sist. Den stora frågan är då som vanligt vad man bör se. Anna och jag är rörande överens om att undvika G.I Joe, men i övrigt finns det faktiskt en del sevärt, beroende på vilket humör man är på.

Möjliga filmer (med länk till recensionslista):

1. Brüno. Annas förslag. Jag säger inte nej men känner mig skeptisk med tanke på den grad av pinsamhet jag kände när jag såg hans förra film. Har lite svårt för det här med att göra ner folk, även om de råkar vara fördomsfulla puckon (ja, jag är alltid så tråk-ordnad).
2. Inglourious Basterds. Hört en del dåligt om den, men samtidigt tycks de jag vanligtvis litar på ge den bra betyg. Frågan är om den är för pratig för vad jag känner för. Har dock svårt att se att det kan gå helfel.
3. Brustna Omfamningar. Almodóvar. Har knappt sett något av han tidigare, vilket antagligen är en miss. Blir alltid skeptisk till så ohämmat hyllade regissörer. Drama, alltså.
4. Baksmällan. Den här ligger utanför Annas förslag och är vanligtvis ingen typ av film som jag ser på bio. Men just ikväll känns det inte helt avlägset att se nåt lättsamt (jag är ganska trött). Frågan är om det är en bra komedi eller om det mest är den vanliga halvsexistiska amerikanska tramsfilmen?

Hm... Fyra ganska vilt olika filmer alltså. Tål att tänkas på. Förslag?

En välbehövd katt bland hermelinerna

Dagens rekommenderade artikel är en positiv sådan. Läs!

Slö, slöare, Sara

I'm doing nothing today. Eller ja, jag har kört en diskmaskin och en packe tvätt, men det är inte riktigt kvalificerat som hard work, gissar jag. Resten av tiden har jag mest suttit på rumpan och grejat med datorn, kollat på Roseanne-avsnitt eller spanat håglöst ut genom fönstret på den storm (eller nåt) som härjar utanför och hindrar mig från att hänga min tvätt utomhus.

Jag har en riktigt slow dag. Och då har jag ändå varit uppe sen sju imorse. Ikväll ska jag bli med M till Robertsfors Rock and Peace-festival och se hans systerson spela trummor i öppningsbandet. Ska bli kul, det var ett tag sen.

Om jag får fart, vill säga.

Zombie på jobbet

Man skulle blivit nerdig forskare... Jag kanske skulle inrikta mig på Apornas Planet-scenario eller nåt istället?

Biosur

Jag är inte nöjd med SF bio i Umeå (som förutom Folkets Bio i stort sett har monopol på biovisningar i Umeå sen Royal lades ner, trots sitt plusresultat, samtidigt som Royal räddades i städer med minusresultat). Jag ville ju se Woody Allens Whatever Works och som jag minns det började den just gå här. Den här veckan har den visats 17.30 vilket passar dåligt om du vill ha med dig någon som inte arbetar när andra människor sover, som undertecknad. Så mitt hopp stod till helgen. Men då visar det sig att sista kvällen var ikväll! Arghn!

Det brukar ju vara en klocka bredvid de filmer som snart slutar gå och det har det ju inte varit. I annat fall hade jag kanske gått iväg själv.

Sista dagen av fredsfirandet, imorgon kommer friden tillbaka

Idag har det varit dag två av två i firandet av freden i Ratan. Naturligtvis inte lika hysteriskt som den kungliga dagen igår, utan på ett mycket mer behagligt sätt. Bl.a besöktes krigsgravarna vid Ledskär där några av de "ärorika och tappra" ligger begravda. Men, som fredstalaren Hans Carlgren sa under sitt tal ikväll; "det är inget ärorikt i att dö". Det har, förutom talet, även avtäckts en fredsmonument utanför värdshuset Tullgården ikväll. Det var väldigt fint och jag tilltalades av tanken bakom. En liten grupp utvalda Ratanbor har suttit ner och diskuterat vad man ser för symboler med ordet fred och sen har en skultör haft fria händer efter det.

Resultatet blev en skulptur som föreställer en kvinna i en liten roddbåt med en hink fisk, på ett böljande hav. Man menade att det finns en frihet i att göra vad man vill utan risk för sin säkerhet som medborgare. En frihet som vi kanske tar för given. Att man valt en kvinna var för att man ville visa på något annat än den stupade soldaten (som ju så ofta är man); hur det är kvinnor och barn som ofta drabbas hårdast av krig. Att det var en fiskebåt säger kanske sig självt med tanke på vad det här är för by.

Det var lite för dåligt ljus för att fotografera själva skulturen ikväll, men jag återkommer med bild senare.

Lugnet efter stormen

Själv är jag lite i zombie-mode just nu. Jag gick aldrig och la mig när jag kom efter jobbet utan höll mig vaken, vilket gick ganska bra så länge jag var sysselsatt. När det blivit lugnt i byn igen vid tretiden kunde jag inte stå emot längre utan la mig och sov i tre timmar. För att inte vakna kring midnatt pigg och glad (?) sov jag inte längre än så utan försöker nu hålla mig vaken så att jag kan vända dygnet rätt. Vi får väl se hur det går.

Rojalist, javisst?

Och nej, jag har inte blivit rojalist efter besöket. Snarare känner jag ännu starkare att jag inte skulle vilja byta plats med dem. Deras schema de här dagarna är otroligt fullspäckat och bara tanken på att behöva gå runt och le hela tiden, visa uppskattning för precis allt och verka hjärtligt intresserad av varje detalj (vilket de kanske är, vad vet jag, men jag tvivlar) verkar ganska jobbigt. Att dessutom inte ha fått välja det (eller blivit folkvald att göra det) känns ju sådär demokratiskt.

Men besöket är såklart bra för byn. Vissa vinster har redan gjorts i form av hjälp till upp-piffning av byn med skyltar, anslagstavlor osv. Klart man ska vara glad att man stått utan krig på svensk mark i 200 år, men samtidigt blir kontrasten till de senaste dagarnas många reportage i blandade tidningar om de svenska militärerna i Afghanistan ganska intressant som ett inlägg i diskussionen om den nya tidens form av krig.

Själva invasionen i bilder

Då var besöket avklarat. Och ja, det blev mycket folk, men kanske inte så mycket som vissa hade förutspått. Jag är urdålig på att uppskatta folksamlingar men visst var det kanske tusen personer här? Medelåldern var hyfsat hög och kepsbärarna märkbart många.

Det kryllade av militärer i blandad form, som antingen stod i givakt eller satt på rad och drack festis.

Festisdrickarna var nog värnpliktiga men här var några som avancerat till kaffe och macka.

Toastmastern hade då en kostym som stack ut...

Och så kom de då, först kungen som hade en väldig fart.

Drottningen tog sig däremot tid att stanna vid alla som satt i rullstol eller liknande.

Kronprinsessan fick presenter längst med vägen och tog sig tid att vinka, hälsa i hand och fotograferas på ett väldigt inövat men ändå folkvänligt sätt.

En överexponerad bild (bland många, jag var ingen mästerfotograf idag) på byns ålderman och -kvinna som var medbjudna på den kungliga lunchen. De såg väldigt nervösa och ovana ut.

Allra mest kanske jag ändå imponerades av den polishelikopter som svävade lågt över byn precis innan den kungliga ankomsten och som sen parkerade sig i hästhagen nedanför huset.

Märkligt nog var inte alls några större delar av regeringen på plats, vilket jag hade läst mig till innan. Jag såg bara till Maud Olofsson, men det verkade som att drottningen precis som jag trodde att statsministern skulle vara med då hon hon i sitt invigningstal av den taktila gjutjärnskartan i hamnen sa nåt i stil med "Kära Ratanbor, herr statsminister..." osv. Kanske hade planerna ändrats, vad vet jag.

Före invasionen

Hemma och gör mitt bästa för att övertala kroppen om att den inte alls behöver sova än på länge. Det trots att jag var färdig för sängen redan vid halv fem imorse. Men efter lite morgonbestyr och sen en intervju med åklagare Hillegren på P1 på radion i bilen så är jag ändå hyfsat i fart.

Tre kontroller, varav en bestående av två slöa poliser, passerades för att ta sig in i byn. Det är inte annat än att det hela känns märkligt och faktiskt lite smått spännande. Hörde på radion att man väntar "ett tusental" besökare i Ratan idag. Ett tusental... I en by som normalt har drygt 60 invånare (vill jag minnas). En upplevelse byborna säkert sent kommer att glömma. Fast enligt grannen så är det fjärde kungabesöket sedan freden, så byn är väl van snart...

(Klicka för att kunna läsa.)

Utanför huset har en skylt ställts upp som berättar om kanonkulan som sitter i väggen på lillhuset på gården. Jag gissar att det därför inte dröjer länge förrän nyfikna besökare inte bara är i byn utan tom inne på tomten och kikar runt. M har klippt gräset noga och röjt undan annat efter bästa förmåga så att det ska se fint ut. Man kommer ju inte ifrån att se att det byggs på men jag tror att han är lite stolt över sitt hus idag.

(Huset och lillhuset.)

Ang den nya djurskyddslagen

Och apropå djurrätt eller djurskydd kan jag också rekommendera läsning av två artiklar från DN angående den kommande förändringen av den svenska djurskyddslagen. Även den utredningen har Djurens Rätt kommenterat i ett blogginlägg.

Återstår att se vad som blir den slutfärdiga produkten av regeringens utredning den här gången. Pengarna eller livet?

Debatt om cirkusdjuren igen

Jag läste Leif Silberskys debattartikel till försvar för djurcirkusen och blev både brydd och lite förvånad över den naiva bild som plötsligt uppstod av denna man. Jag funderade ett tag på hur jag skulle kommentera det men så kom Djurens Rätt med ett bra inlägg så jag hoppar över att kommentera det hela mer ingående än så.

Jag måste bara stilla undra hur många som egentligen tycker att det är så fantastiskt kul att se en elefant på ett ben... Vad är grejen?

De kungliga möter det uppstyrda folket

Det måste ju ändå vara lite märkligt för kungafamiljen att var de än kommer så är allt väldigt ordnat. Här i byn har det tex plötsligt tillkommit välbehövda översiktskartor, skyltar, vägvisare, en trevlig grillplats, hamnen har fått röjning osv. Dessutom är varenda gräsmatta välpolerad och trädgårdarna finordnade. Och visst är det bra. Byn har fått möjligheter de/vi säkert inte fått om det inte vore för besöket.

Men jag kan ändå inte låta bli att förundras över det märkliga låtsasliv de kungliga ändå lever, när allt alltid är så tillstyrt och uppordnat.

Fredsårets firande

Idag får jag väl säga att jag sovit ganska bra iaf. Var uppe en stund vid tolvtiden men sen somnade jag om och vaknade precis innan M svängde in bilen vid fyratiden.

Idag är det lite av dagen före dopparedagen här i byn. Imorgon kommer ju kungen m.fl. Personligen tycker jag nästan att det är koolare att halva regeringen inklusive stats- och utrikesministern ska besöka byn, men det är ju jag det. Det har lagt till en gigantisk båt nere vid hamnen såg jag, minröjningsfartyget HMS Vinga, gissar jag. Det ska vara nån visning av det imorgon.

Jag tänkte försöka hålla mig vaken när jag kommer efter jobbet imorgon. Iaf en stund för att kunna se en del av jippot iaf. Om jag nu kommer förbi spärren. Mitt efternamn är felstavat på det polistillstånd jag fått, men det ska nog ordna sig.

Besök i bilder

Som utlovat kommer här lite fler bilder från min Stockholmsvecka. Inte så väldigt spännande kanske, men iaf.

Den här hemska bilden behöver lite förklaring. I födelsedagspresent av J fick jag på centralen när jag kom ett "kit" bestående av denna hatten, ett par gigantiska stjärnformade solglasögon och ett SL-kort för 7 dagar. Det här var i stort sett det enda officiella tillfället jag hade hatten på. Och nej, den följde inte med ut sen.

Man fick inte fotografera inne på utställningen tydligen, men här är flaggan vid entrén iaf. Som sagt, besök utställningen om ni har vägarna förbi!

Miss J utanför båthallarna på Djurgården.

En märklig brygga (båt?) med allt från grill och utemöbler till toastol på.

Sara på Djurgården.

En dåligt belyst bild över en del av virrvarret av bergochdalbanor på Gröna Lund.

Kvällsbild av en del av utsikten mot Gröna Lund från Djurgårdsfärjan.

(Alla bilder är klickbara för större format. De tillhör mig.)

Tick tack

Kaffet är klart, pajalagröten kokad, golven torkade, stök undanstädat och de flesta sover eller är nyompysslade i sina sängar. Nu väntar jag bara på att få gå hem. Ska bli rätt skönt med tanke på att jag varit igång sedan halv sju igår morse.

Låt oss hoppas att det är ont om trafik på vägen (yeah right) så att jag tar mig "hem" smidigt. Ser fram emot att dela säng med tre sömndruckna kissedamer efter att de gjort sin vanliga checkrunda ute för att se om allt är som det ska.

Valberedning i backspegeln

I övrigt är jag just nu på väg hem till det ljuva Västerbotten igen. Jag har haft en skön och väldigt rolig vecka i Stockholm. Igår var det möte med valberedningen, det som jag egentligen for till Stockholm för. Det var som vanligt lättsamt men produktivt. Det är rysligt trevligt folk i valberedningen. Och snart utökas den dessutom med en av mina favoritbloggare Anna-Karin som hoppar in för en annan person framöver. Fler trevliga möten att vänta, alltså!

(Jag hade faktiskt kameran med mig till mötet igår men glömde helt bort att ta några bilder. Nästa gång kanske...)

Tips på läsning

Jag har fortsatta problem att få till rss-feeden från VK:s nya bloggportal men nu har jag i vart fall uppdaterat min egen bloggroll här bredvid och läst ikapp det jag missat.

Måste därmed rekommendera ett, som så ofta, välbalanserat blogginlägg kring det hysteriskapande ämnet Svininfluensa som Ola Nordebo skrivit.

Imorgon åker jag hem igen

På nåt vis tror jag att dessa fyra bilder sammanfattar min vecka i Sthlm. Eller så är jag bara trött just ikväll...

(Nr 4 är med enbart efter hot)

Sara på Gröna Lund, ett märkligt koncept

Grönan var lite skoj. Inte för att nån av oss åkte nåt, men det var lite kul ändå. Väldigt mycket folk dock, antagligen en kombination av att det var lördag och hade varit väldigt fint väder, samt att nåt tvprogram (sommarkrysset?) sändes live från stora scenen klockan åtta (därav den höjda avgiften). Vi stod faktiskt en stund och tittade på men gick efter att Lilla My aka Caroline af Ugglas (me like) hade sjungit. Och åter insåg Sara att det vore lite koolt att jobba som kamerakvinna. Det ser onekligen fräckt ut.

Så Gröna Lund-besöket gick mest ut på att titta på och förfasas av alla andra som åkte den ena läskigheten efter den andra. T.o.m. attraktionen som av skyltarna verkade harmlösa var ganska våghalsiga när man väl såg hur rälsen gick. Det är iaf grymt mycket berg-och-dal-banor som gäller, det var helt klart. Det var sånt myller att det kändes som att de borde kunna krocka eller nåt.

Joakim hade mest roligt åt att jag hukade mig så snart nån b-o-d-vagn ens kom i närheten. Men ja, jag kände mig lite trängd där bland alla åkgrejer, barnvagnar, koola tonåringar (som var där för nån Idol-Kevin på kryssgrejen, förstod jag) , kvinnor med käpp och knuffande rödmosiga gubbar. Det blev betydligt bättre när jag fick en öl i handen och en stol i ett hörn med utsikt över en dansbana där det dansades salsa.

På grund av vår ringa klädsel blev det dock en ganska tidig kväll. Vilket var helt okej. Jag hade lite ont i fötterna efter timmar av promenad, jag skulle upp tidigt idag och så var det kanske ganska tillräckligt med nästan tre timmars besök när man inte är där för att åka något.

Gårdagen i korthet

Det blev allt grönan igår kväll. Till sist. Först en promenad kring Djurgården, vi promenerade faktiskt i stort sett runt hela ön. Vi började vid sen lunchtid och hade som ambition att använda oss av tipset från Vegomamman om Systrarna Voltaires fik på Djurgården och det såg verkligen trevligt ut. Men det tyckte tydligen resten av Djurgårdens besökare också så det fanns helt enkelt ingen plats på uteserveringen när vi kom dit. Och inne var det alldeles för skönt väder för att sitta. Så vi strosade vidare och hittade en (vad vi gissade) ganska ny restaurang med libanesisk inriktning där vi bekantade oss med meze-tallrik för första gången. Det fanns både med och utan kött och var väldigt god. Couscous, tre olika röror, tre olika knyten av nåt slag (det ena vinbärsdolme med lite okänt innehåll tex), sallad, pitabröd osv. Vi var kort och gott väldigt nöjda.

Sen vandrade vi vidare och mötte en hel hög med spikmattbärande människor. Läste idag att det tydligen gjorts världsrekord ute på gärdet. Det skulle vi vetat förståss, så kunde vi gått dit och fått oss varsin gratismatta för besväret.

Sen blev det lite glass vid Djurgårdsbrunn och strax därefter ville inte vädret vara med oss längre. Det blev allt kallare så istället för att runda hela ön genade vi lite på vår väg tillbaka mot grönan. Missen att inte ta med varmare kläder för kvällen blev där ett litet klurigt ställningstagande. Men vi valde till sist att ändå gå på grönan och det utan att först fara till Fisksätra efter mer kläder. Före kl 18 var det normal entré på grönan, dvs 70:- men vi lyckades komma dit först fem över och fick därför dessutom betala dubbel avgift.

Kort rapport

Jag har badat! Hinner inte blogga så mycket om det eller annat jag gjort eftersom vi snart ska ta Saltsjöbanan in till stan och ta en promenad på Djurgården. Men rapporter och ev lite bilder kommer sen.

Det är ganska fint väder i Sthlm idag så håller det i sig kanske det blir en heldag ute med kvällsbesök på Grönan. Vi får se. Men jag lever i vart fall och trivs ganska så bra för tillfället.

Tzay -en ny bekantskap

Pastasalladen innehöll förresten tzay-kött, vilket var en ny bekantskap för min del. Jag har läst om det men faktiskt aldrig testat. Finns det sånt i vego-Umeå? Måste kolla upp det. Det är iaf en form av soja-kött som ska vara både väldigt nyttigt och väldigt miljövänligt. Jag såg först skeptiskt på de bitar i min sallad som såg ut som nån form av ljusare rosbiff eller nåt, men smaken var god och efter en stund hade jag köpt konceptet helt. Har läst att man ofta grillar tzay och jag kan tänka mig att det funkar väldigt bra. Oavsett om man är vegetarian eller köttätare, skulle jag tro. Måste testa.

Att äta gott ute

Jag har hittills besökt två av de matställen som Vegomamman var så snäll att tipsa mig om för ett par dagar sedan. I förrgår åt vi lunch på Chutney på söder och jag insåg att jag ju redan varit där ett par gånger förut, med Gusten, men att jag inte hittade dit förra gången då jag navigerade Stockholm med hjälp av virrpannan J. Nu hade jag själv full koll på vart jag skulle så den här ggen kom vi oss dit. Och det var precis som jag mindes det god mat och ganska mysigt.

Igår skulle vi besöka Ekobar (ekologisk och därmed, pga miljöskäl, också vegetarisk snabbmatsrestaurang som är ganska ny, tror jag) som ligger i närheten av Odenplan (eller, jag bestämde att det var så och tog tunnelbanan dit, men fick gå en liten bit med Stockholmsmässigt mått mätt). Tyvärr visade det sig att de har stängt under eftermiddagen mellan 14-17 och vi kom fram kvart över två. Men personalen var kvar och såg väl att de hade varit vårt mål så de kom ut och erbjöd oss att köpa med oss pastasallad vilket vi gjorde. Vi satte oss istället i en lekpark ett stenkast därifrån och åt upp våra sallader i duggregnet. Helt okej trevligt det med.

Nu har vi ett par ställen till, får se om det blir något av dem idag eller imorgon. Det är ganska dyrt att äta ute, oavsett om man äter lunch, fikar eller äter middag. Man blir snabbt ganska fattig. Men så är det ju lite semester också. Igår kväll när Sthlm regnade bort överförde jag istället mina baka-pizza-skills till miss J vilket både var trevligt och blev väldigt gott.

Stockholm dag II

Idag är det lite mer oklart vad som händer. Det är ganska fint väder och bad-junkien Miss J vill besöka stranden. Jag är betydligt mer skeptisk då bad utomhus sällan är min tekopp. Men jag kan ju alltid softa på stranden en stund (även om jag vet att jag blir rastlös fortare än kvickt om jag inte har nån seriös sysselsättning med mig). I övrigt sitter jag och kikar på nätet efter skojiga besöksmål.

Grönan lär det nog bli nån dag. Jag har inte varit där sen barnsben och J aldrig så ett besök känns givet. Inte för att åka nånting, mer för att strosa runt och se på galningarna som väljer att göra så. Skansen har också diskuterats, men dels så kostade det en del att gå in och dels så är jag lite smått skeptisk till djur i bur. Men jag vet inte. Vi får se.

Hade ju velat gå på nån stand-up men hittar inget som lockar riktigt. Tips på skojiga aktiviteter mottages annars varmt.

Titantic i Stockholm

Jag måste förresten rekommendera utaställningen om Titanic som vi besökte igår. Den var verkligen fullproppad med information, en del som jag redan kände till och en del nytt. Tex fanns en del autentiska delar från Titanic på plats och så hade man satt upp en rekonstruktion av en korridor som man gick igenom. Det var kanske inte det mest sociala museumbesöket jag gjort; man fick från början en sk audioguide (bandspelare med lurar) med inspelad röst som berättade om alla föremål och bilder under vägens gång. Det var tur att det gick att pausa och backa för ibland kändes det som att jag behövde en paus för att läsa på brev, kolla på saker eller bara fundera över det som sas.

Utställningen avslutades med ett rum fullt med listor över alla omkomna, uppdelade i de komfortklasser som fanns och där passagerarens ålder fanns angiven (i de fall den var känd). Det var anmärkningsvärt hur många barn i tredje klass som omkom när det i stort sett inte återfanns något barn på de finare klassernas listor. Tragiskt också när man tänker på hur många fler som skulle ha kunnat räddats om man faktiskt fyllt livbåtarna. Istället skickades halvfulla båtar ner i vattnet då man på nästan samtliga ställen nekade män tillträde i dem.

Har ni vägarna förbi Stockholm kan jag absolut rekommendera ett besök på utställningen! Ingen barnaktivitet (åldersgräns 10 år), men väl för den som gillar historia av sånt här slag.

Sara; ett steg närmare Gud

Man hade ju kunnat tro (eller åtminstone hoppats) att om nånting skulle fastna i Saras hjärna under Titanic-utställningen så skulle det vara nån särskild persons öde, nån teknisk grej som hon ville kolla upp vidare eller nånting annat intressant. Istället fastnade den (enligt myten iaf, verkligheten verkar säga nåt annat) psalm som påstås ha spelats av orkestern på däck in i det sista under förlisningen; Närmare Gud till dig. Jag har nynnat på den hela vägen tillbaka hem till J (jo jag har sjungit den ett par gånger i min barndoms kyrkokörsuppfostran).

Tom My Heart Will Go On som nästan oavbrutet spelades i bakgrunden av den inspelade rösten på bandspelaren man bar runt under utställningen hade varit bättre.

Nu ska jag iaf kolla hur stor Titanic faktiskt var med dagens finlandsfärjor som referens.

Stockholmskväll

Sitter i Miss J:s lägenhet i Fisksätra. Han har förvånande nog fått möbler plötsligt (med betoning på fått, alt lånat) så vi sitter i soffan och kollar på skumma bilder på nätet med balkongdörren öppen. Plötsligt låter det bekant i min lantliv-hjärna så jag frågar om det verkligen kan vara så att det går en häst utanför på asfalten. "Gå och kolla, man vet aldrig", säger Joakim. Jag går ut på balkongen och tittar ner mot gångvägen. Kommer in och säger "Nej, det var bara ett fyllo i träskor".

Spännande liv i storstaden =) Annars har vi just enats om att det blir Titanic-utställning på Sjöhistoriska imorgon. Kan ju redan nu säga (för att undvika de vanliga problemen) att tips på bra vegomatställen mottages! Även andra tips på besöksmål vore kul.

Edit: Läste om idag och känner att jag vill betona att jag inte på något vis menar nåt nedsättande med "fyllo". I min värld är alla onyktra just fyllon oavsett hur ofta de brukar vara det. I det här fallet en ung man i träskor.

Nytt musikbryderi

M spelade den här låten för mig igår (fast då i form av en cover med nåt norskt band) och sedan dess kan jag inte släppa att den bitvis låter som en ABBA-låt. Men jag kan för mitt liv inte komma på vilken. Nån som vet vilken jag tänker på? Eller är jag bara plain galen?

Posten och jag är inte kompisar

Posten gör mitt liv surt just nu. Beställde ju en t-shirt på nätet i mitten av juni som aldrig kom. Till sist erkände posten för näthandelföretaget att de inte längre visste var det var, att det kunde ha blivit stulet eller liknande i Ånge. Så då skickades en ny tröja till mig. Idag for jag förbi Ica för att hämta den. Först kom kassörskan med ett litet paket som dock inte ville visa sig på skärmen när hon skannade koden. "Det måste vara fel paket", sa hon. Jag kollade och det stämde med mitt namn och avsändaren men hon gick ändå iväg och kom strax tillbaka med ett liknande som också hade mitt namn och samma avsändare. Det gick igenom skannern. "Ja, du ska nog ha båda" konstaterade hon och jag tog förvånat emot bägge paketen.

När jag så öppnade dem innehöll de två identiska tröjor och nu måste jag krångla med att skicka tillbaka den ena... Tack för den superba servicen, posten!

Off she goes

Då var jag på resande fot igen. Och allt gick då bara bra imorse, trots min resenervositet. Steg upp tidigt, packade färdigt och for till stan. Hämtade lite grejer i lägenheten och for till stationen för att hämta ut biljetterna. Sen hade jag gott och väl 40 minuter kvar så då blev det en (ganska fattig förvisso, men ändå) frukost på Mecka med Mattias innan jag drog iväg min packning till busstationen intill.

Nu sitter jag på tåget och ser ut över det allt mer gråa vädret. Ska det inte bli fint väder på min minisemester? Det bådar inte gott. I min packning finns nämligen två kjolar, en klänning men inga byxor (mer än de jag reser i) och ingen jacka eller liknande. Iofs kanske jag då får anledning att shoppa ett par jeans. Det var ju ett tag sedan det behovet egentligen blev akut.

Det tycks vara kulturfestival och ungdomsfestival i Sthlm så jag förväntar mig mycket folk, på gott och ont. Läser att man tror att det blir den stora utbrytarveckan för svininfluensan också. Gott. Jag ska slicka lite extra på stolparna i tunnelbanan då.

Trippin' Sara

Det blir inte så mycket bloggat idag. Har faktiskt lyckats sova i ett svep från halv nio i morse till klockan två idag så jag är i hyfsat skick. Sen har jag mest förberett inför resan till Sthlm imorgon. Jag har tvättat, försökt göra listor på saker jag kan tänkas behöva ha med mig samt försökt lista ut i vilket hem just den saken befinner sig. Lite rörigt, ja. Och alldeles för mycket packning lär det bli.

Imorgon blir det till att fara tidigt till stan så att jag hinner hämta ut biljetterna (fattar inte varför jag alltid väntar; det gör mig alltid lika nervös att inte ha dem i handen dagen före), försöka hinna hämta ut paketet på Ica med min tröja (som jag beställde redan i juni men som sen tydligen stals på posten i Ånge och fick skickas om...) och fara hemom och hämta det jag behöver med mig som finns där.

Och ja, som vanligt har jag resfeber trots att jag gjort det här tusen gånger förut. Men ikväll blir det förhoppningsvis lite avslappnat med hembakad pizza som nu står i ugnen, ett glas vin och så senaste avsnittet av True Blood. Yeay!

Kungligt passerkort

Nu har jag fått ett passerkort så att jag får lov att fara till huset om jag vill efter jobbet den 19e då kungen kommer hit. Tacka polisen för det. Och kanske kungen?

Snart ledig

Söndag. Jag önskar att jag var ledig men jag har en natt kvar. Jag ska se om jag inte kan freestyla ihop ett lite annorlunda schema till hösten, tillsammans med några arbetskamrater. Jag vet att fler med mig tycker att det är tungt med 30 timmar helg. Skulle vara skönt att få till ett bättre schema i allmänhet så att jag också kan få lite långledighet ibland. I grundtjänsten är det så men då jag jobbar mer (för att överleva, inte för att det är outgrundligt roligt) går jag miste om det. Vi får se på det.

Annars har det varit en ganska lugn helg. De är lite skröpliga just nu så det är inte så mycket spring om nätterna som tidigare (peppar peppar). Men av nån anledning har jag sovit oroligt hela helgen. Vet inte vad det kommer sig av. Kanske att jag ska fara iväg på tisdag och vara borta nästan en vecka? Jag är ju inte så bra på sånt egentligen.

Mitt filmår augusti-december 2009

Det kommer som sagt en hel del intressant film nu; Woody Allen's (jo jag gillar ganska ofta hans filmer under förutsättning att han själv inte spelar) nya hade premiär igår, Tarantinos Inglourious Basterds kommer den 21/8, nästa Milenniumfilm den 18/9, den animerade och hyllade Up den 16/10, den tredje Milenniumfilmen den 27/11 och så James Cameron's intressanta Avatar den 18/12. Det är väl i stort listan på de biobesök som skulle kunna locka mig under hösten och vintern. Plus några till.

Saknas gör dock The Imaginarium of Doctor Parnassus, filmen som Heath Ledger aldrig hann spela in färdigt och vars huvudroll därför även spelas av Johnny Depp, Jude Law och Colin Farrell. Även om jag måste erkänna att jag får lite ont i hjärtat av att se Ledger igen så går det inte att undvika att den här trailern lovar stort:

Det tycks dock vara lite skilda bud om när den har premiär? Hittar Sverige-datum både i oktober och november, men på SF sägs ingenting. Nån som vet?

Har alla noterat?

Lasse Berghagen var på allsång på skansen i tisdags men gjorde ingen kupp. Han blev akut sjuk i onsdags eller torsdags men är frisk igen idag lördag.

Så, nu är alla uppdaterade med veckans viktigaste nyheter? Bah.

Kan du den här då? Lalalalala?

Följande lapp lämnade jag på köksbordet när jag kom hem imorse:

"Vilken låt? Spelades på rockklassiker imorse. Brukar spelas i dramatiska tv-trailers. De sjunger 'Sing blablabla, Sing blablabla, Sing blablabla' osv i refrängen och sen ett antal 'Dream on' i slutet. Kram S"

När jag klev upp första gången idag var min dator startad, låttexten till låten fanns framtagen på en lyricssida och själva låten var laddad i Rythmbox. Samt ett kort varsågod-meddelande i en texteditor. Hihi.

Service! Vad det var för låt? Ganska lätt att googla sig fram kanske (men jag var som sagt supertrött imorse); Aerosmith - Dream On.

Trött Sara igen

Okej, trött var ordet igen. Igår sov jag aldrig nåt på dagen så när jag satte mig i bilen och skulle köra ut på landet imorse hade jag varit vaken nästintill ett dygn och jag var tröttare än jag trodde att jag skulle vara. Hade glömt att jag inte kan göra så om jag ska köra bil 5 mil på morgonen. Så jag sjöng högt som en galning till radion i bilen som tog mig ganska fort ut till huset. Och det gick bra. Men lite oroad var jag (vilket eg blev mer grejen än att jag var trött).

Sen har jag inte riktigt kunnat sova så bra idag märkligt nog. Vaknade strax efter tolv av att Mina-katten satt bredvid mig i sängen och kräktes. Mys. Upp och byta i sängen. Sen var det ganska varmt så jag tänkte lägga mig ute en stund. Men då var det ett par jaktplan som fick för sig att leka lite och dessutom blåste det lite för kallt efter en stund så jag gav mig efter en timma. Sen har jag legat i sängen igen och sovit kanske en halvtimme i stöten. Inte alls bra grund för två nätter till. Ska försöka dra mig ut på en promenad för att piggna till och förhoppningsvis dyker M upp och lagar lite middag.

Stadsbesök

Annars har det varit en väldigt lagom dag idag. Jag tog med en kasse tvätt som nu hänger ute på sträcket, jag har legat ute på en filt i trädgården och läst lite bok (lite osäker på vad jag ska bita i just nu) och så fick jag besök av Anna och Uffe en sväng. Väldigt trevligt. Det kändes nästan som att jag var husägaren för dagen, men M hade mycket på jobbet idag så det blev ingen tidig eftermiddag för hans del. Så då tog jag mig friheten att ha gäster här alldeles själv.

Uffe föreslog att M borde ha målarfest, dvs bjuda hit lite vänner som kan hjälpa till att skrapa och måla huset och sen bjuda alla på fest med mat osv. En mycket bra idé faktiskt som jag ska framföra till husägaren. Hur smidigt vore inte det? Och trevligt, dessutom. Jag tror, btw, att det bor en liten husägare i Uffe också...

Nån som vill byta jobb just i helgen?

Det känns onekligen lite motigt att jag har en hel helg av nattarbete framför mig. Speciellt när det är så somrigt och alldeles lagomt skönt ute. Är i huset idag och här ute vid havet fläktar det så att det blir alldeles perfekt. Men det är väl bara att bita ihop och bestämma sig för att det blir bra så blir det så. Jag kan ju om inte annat kanske fara ut hit mellan ett par av passen och lägga mig på en filt på gräset och vila. Det är ju inte tokfel det heller.

Film 32/09: Teeth

Vagina Dentata; tänder i vagina som hugger till hårt om du har sex mot din vilja (eller plötsligt bara inte känner för det) och verkar "kastrerande" i en slags splattervariant. Jepp, det är situationen för Dawn i Teeth som jag just såg.

Jag vet inte vad jag ska säga. Galet dålig? Ja. Men inte så att jag stängde av. Den var rätt kul samtidigt. Kanske för att den var så dålig. Inte minst de splatter-film-liknande scenerna. Faktum är att själva idén nog skulle kunna ha funkat men filmen spretar och gör tex inte så mycket av sidospåret med den religiösa anti-sex-grupp som har fokus i början av filmen. Jess Weixler gör ändå en ganska bra insats som Dawn och jag hoppas hon får mer seriösa möjligheter längre fram. 4/10 i betyg en bra dag.

True Blood är på igen!

Okej, jag tar tillbaka allt jag sagt. Om andra säsongen av True Blood startade med trista avsnitt var de två senaste verkligen varit allt annat än just trista. Hade ju två sparade som jag inte sett (avsnitt 6 & 7) som vi skulle se igår kväll, men jag lyckades somna alldeles i början. M sa dock att de plötsligt var väldigt avslöjande, i jämförelse med de tidigare.

Och verkligen! Nu har jag sett dem och plötsligt är en massa saker out in the open! Mycket spännande! Kan nästan inte vänta på nästa avsnitt som sänds i USA på söndag.

Nästa Peter Jackson

Vad sägs om en tjuvtitt på Peter Jacksons nästa film? Liten varning för att trailern (som så ofta) avslöjar ganska mycket, men den har inte premiär i Sverige förrän i slutet av januari så då hinner man kanske glömma. Oavsett ser det ganska lovande ut. Och lite annorlunda, med tanke på hans sista filmer (Sagan om ringen-filmerna samt King Kong).

Summa födelsedag

Jag har haft en väldigt trevlig födelsedag, tusen tack för det! Först en lugn förmiddag med lite städning av sunklägenheten och sista Star Wars-filmen. Ett fint kort från storasyster med familj låg på hallgolvet när jag kom hem, väldigt trevligt. Sen blev det lunchdejt med Anna, Fanny och överraskningen Samuel på stan. Först fick de för sig att sjunga för mig mitt på torget bland alla människor men som tur var kom de av sig efter ett par rader... Fast det var lite sött förståss.

Efter lunch blev det efterrätt på nytt ställe och mer prat. Lite catch-up med vår saknade Samuel förståss (som nu uttalar "i" på stockholmska och som tycktes se en "tant-trend" i vårt numera 30-plus-gäng :) men också en massa annat. Det var väldigt trevligt och tiden gick fort.

Kvällen har hittills spenderats med Mattias som mötte upp på stan. Vi åt middag bestående av urgoda vegburgare och Leffe-öl på Bishops och sen (igen) glassefterrätt på Costas. Jag upptäckte nämligen tidigare idag att de faktiskt hade det som M försökt experimentera med hemma ett par gånger tillsammans med lillasyster; coca cola och glass. Så vi fick ju lov att testa. Sådär smak och extremt skummigt, blev väl utlåtandet.

Nu har vi vandrat hem och är boa-jästa av all mat och hade tänkt se ikapp ett par True Blood vi inte hunnit med samt kanske nån trevlig film tillsammans med ett glas vin.

Kan man vara annat än nöjd?

Och solen skiner!

Jag önskar att jag vaknade med huvudet mer på skaft. I så fall hade jag fotat den superfina frukostbrickan jag väcktes med imorse av Mattias. Rostat bröd, te, juice, jordgubbar från hans land och så en nyplockad ros som var alldeles daggfuktig. Och ett födelsedagskort. Jag blev otroligt glad och överraskad! En väldigt bra start på dagen!

Innan det blir ny födelsedag...

...måste jag passa på att gratulera korpgluggen på födelsedagen såklart! Stort grattis! Hoppas din dag varit trevlig med många fikagäster.

Allsång i mitt huvud

Kvällen har spenderats hos M:s föräldrar, sista dryga timmen med Allsång på Skansen så att tv-högtalarna dignade (det gör de oavsett program) så jag har ett skönt ringande i huvudet och "Stockholm i mitt hjärta" på repeat nu.

För att väga upp det stannade vi på en mack på vägen hem och köpte oss galna med chips, jordnötsringar, ostbågar och läsk. Jag skulle gissa att mer än hälften är kvar imorgon. Men det ska inmundigas framför film, kanske de två sista Star Wars-filmerna.

Lön i natura, så att säga...

En fin, hyfsat produktiv dag är snart slut. Skulle egentligen ha farit till stan och städat min nu igensunkade lägenhet men så jobbade M hemifrån och jag kände mig inte sugen att fara iväg miltals för att städa. Istället läste jag ut Manson-boken (ska försöka skriva om den sen) och tog tag i lite trädgårdsland och rabatter som växte igen. Ogräset har mått bra av regnet, kan man säga.

Fördelen med att rensa jordgubbsland är att den som rensar får äta (så måste det väl vara?)...

Det är hur man använder sin överordnade intelligens som är grejen, inte att man har den

Läser artikelserien på SVD om att våra "matdjur" trots allt (surprice) är ganska smarta. Intelligenta, till och med. Klart att jag hoppas att det ska få någon att fundera över det de har på tallriken, men trots allt har jag nog för liten tilltro till människans egen intelligens. De flesta skulle nog inte få för sig att äta sina husdjur och jag vet många som skaffat grisar eller andra matdjur och sen inte kunnat med att äta upp dem när det blivit dags. Därmed inte sagt att de blivit plötsliga vegetarianer; istället väljer man bara ett annat, anonymt exemplar medan det egna blir sålt till någon som inte hunnit med att ge det ett personligt namn.

För det är väl grejen? Scans grisar har inga namn, inget individuellt ansikte. På älgfarmen utanför Umeå kan du makabert nog både klappa och kela med tama älgar ute på gården för att sen gå in på restaurangen och äta upp nån av dess polare eller köpa med dig korv som gjorts på någon av deras besläktade individer. Och uppenbarligen gör man det utan att blinka. Kopplingen att den fina älgen på gården är, förvisso inte exakt samma individ men, samma sak som det man stoppar i sig tycks vara information som vi med vår intelligens sållar bort. Selektiv intelligens, om man så vill.

Och visst, det finns de som överlagt förstår och väljer att se hela kopplingen och ändå äter djur, jag vet, men faktum är att de flesta nog ändå inte vill veta särskilt mycket om det exemplar man just la på grillen. Man duckar som man duckar för andra hemskheter. Afrika ligger väldigt långt bort och kött är ju så gott.

Fasaden som tappades bort

Ja, som synes var det en trevlig lördag. Myggbiten är jag dock, men det var det värt. Som ett undantag blev det av någon anledning mer alkohol i den här kroppen än vad som är vanligt. Jag fann mig nästan ständigt med ett glas i handen. Mycket märkligt, jag brukar verkligen ha stenkoll och alltid sluta duktigt i god tid osv. Men jag sköljdes väl med av den trevliga stämningen. Inte så att jag var för full på nåt vis, men ja, de som känner mig vet hur det vanligtvis är; stenkoll på antal glas och stopp i rätt tid för att må bra dagen efter.

Hela dagen igår späkte jag dock mig själv för att jag inte varit mitt vanliga kontrollerande jag och mådde väl lite därefter också. Säkert nyttigt för ett kontrollfreak att ibland tappa den kontrollerande ytan, men jag är inte riktigt där än. Men det var bara att bita ihop och fara på jobbet och sen försvann den mesta ångesten över det och vardagen infann sig igen.

Nu är jag ledig ända till fredag kväll och hade tänkt ägna dessa lediga dagar åt förhoppningsvis bra läsväder ute, städa min lägenhet, fylla år, fika med Anna (och ev Samuel som ryktas vara på Ume-besök) och annat nyttigt, nödvändigt och/eller trevligt.

Bröllopsfest i bilder

Lite bilder blev det allt, även om ganska många led av rejäl suckyness, delvis orsakade av fotografens tilltagande alkoholintag (inte så farligt, men tillräckligt för att tappa lite fokus kanske).

Tillställningens huvudpersoner, Jon & Emma

Ingen perfekt bild fotomässigt, men lite charmig på de fina två.

Dukningen var väldigt fin och genomtänkt, med både sånghäfte (till höger) och blandade klurigheter att lösa under kvällens gång.

Efter middagen öppnade baren. Här Mattias i nån klurig diskussion med den tf bartendern, tillika 50% av värdparet, Björn (vill jag minnas att han hette).

Jenny, en av få som verkligen klär i rosa band i håret, skålar med ett tomt glas efter middagen.

Björn, glad kompis till M som satt snett mittemot under middagen.

Det blev en väldigt vacker kväll, mycket passande för en bröllopsfest alldeles vid älven.