Om bitska krönikörer och tveksamma nämndemän

Läste en krönika av Leif GW Persson i Expressen idag om den här nämndemannahistorien i Arboga-fallet. Den är kanske som väntat ganska dryg och elakt ironisk, men jag får erkänna att jag ibland gillar hans lite dryga sätt att föra sig på. Det är i vart fall inte konstlat och luddigt:

"Med en av nämndemännen, moderaten Cecilia Uggla, var det dessutom så praktiskt att hon kommit till insikt om den åtalades skuld redan innan rättegången tagit sin början."

Mer tyket än så kan det nog inte bli. Grejen är att han gör en viktig poäng i sin krönika; det hela liknar faktiskt inte rättssäkerhet. Jag lekte med tanken idag att vi hade haft ett omvänt läge; att en svensk kvinna hade stått åtalad för barnamord i ett annat land där liknande konstigheter upprepat sig. Hur hade vi sett på det landet och dess rättssäkerhet?

Jag står tillsammans med dem som länge varit tveksamma till systemet med nämndemän där politiker utan juridisk utbildning ska sitta som domare brottsmål av blandad komplicerad natur. Lika lite tror jag på den jury-tjänst man har i USA. Jag tror att det är nästintill omöjligt att inte ta hänsyn till sina egna känslor i vissa fall, speciellt då man inte har möjligheten att falla tillbaka på en juridisk kompetens.

Och så ställer jag mig fortfarande lite frågande till om det verkligen ska räcka att bevisa att en åtalad har ljugit om olika saker när man inte kan bevisa att lögnerna innebär att denne befunnit sig på brottsplatsen? Nä, jag tycker fortfarande att det finns för många frågetecken i det här fallet.

Om manligt och kvinnligt i strippvärlden

Apropå "girlsnight" som vi hade iaf större delen igår, så läste jag om "Ladies night" i nyheterna. Tydligen ska Peter Stormare följa med Stenmarck och Hjelt på den nya turnén, och sjunga Carola, det var nyheten. Grejen är att jag tycker att hela detta arrangemang är lite märkligt, är det inte? Lite billigt, om jag får säga det själv. Det har stört mig lite redan från starten. Jag tror inte att vi kommer att se motsvarigheten, tre tjejer på scenen som ska locka en homogent manlig publik att hysteriskt (och hyfsat berusat) skrika efter dem och kasta upp allehanda saker på scen (vet inte om just det stämmer, jag har bara läst om att underkläder lär ha hamnat på scenen tex). Det är liksom lite...billigt. Och hyfsat objektifierande.

Samma grej med Chippendales, detta fenomen som jag också varit uttalat störd på i en massa år. Hur kommer det sig att det är ok med manliga strippare när kvinnliga strippor inte direkt är några figurer som man ser upp till, än mindre låter fylla globen? Kvinnliga strippor är trash, manliga fyller arenorna. Väldigt märkligt. Är det inte?

Frågan är om det är publiken eller de på scenen som är ledstjärna för vad som är ok. Är Ladies night ok för att det är män på scenen eller kvinnor i publiken? Är kvinnliga strippor dåliga för att det är kvinnor som strippar eller män som tittar på?

Dagen efter

Det blev en trevlig, inte så blöt kväll igår och jag är nöjd. Kom hem med bussen vid 2-tiden så det blev inte heller så fasligt sent. Fast jag undrar hur det gick för Anna att börja jobbet kl 7 imorse... Själv tänker jag ta det lugnt ett tag till, kanske ta en promenad i och för sig, för solen ser ut att skina in genom persiennerna. Gårdagens hällregn var ju inte så promenadinbjudande direkt. Får se om jag är så pigg i benen att jag ids gå till Fanny i eftermiddag och hämta bilen. Det skulle vara lite hurtigt.

Se där!

Utan att blinka gav jag mig ändå in i debatten trots att jag egentligen inte orkade. Sedärja!

Om män och manlighet

Egentligen borde jag kanske kommentera den senaste stormen av konstig jämställdhetsdebatt om huruvida ett slag över munnen är misshandel eller ömhet, eller whatever. Men jag orkar inte riktigt, det är ju alltid något som är fel med jämställdhet. Det måste ständigt ifrågasättas och när argumenten tryter så kommer nya fel.

Nu ställer sig också allehanda machomän sig upp och beklagar sig över utebliven passion pga jämställdhet. Vad vet de om det om de inte testat? Jag tror inte heller att jämställdhet som sådant är vare sig sexigt eller passionskapande, det är ett medvetet jobb för rättvisa, ett sätt att visa respekt. Om man hellre väljer att låta den ena kombinera heltidsjobb hemma med deltidsjobb på arbetsmarknaden medan den andra kan komma hem och vara "hård pappa" (det talas ju hela tiden om mjuka pappor, vad nu det är) så fine. Men jag tror inte det är så jäkla sexigt i längden heller.

Undersökningar har visat att ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen ger färre skilsmässor, jag tycker att det om något talar sitt klara språk.

För det andra förstår jag inte varför jämställda män skulle vara mindre "män"? Vad är det då man lägger i begreppet manlighet? Män är väl lika lite som kvinnor stöpta i en och samma form? Om något tycker jag att hela den här debatten visar hur mycket även män har att vinna på jämställdhet. Snacka om frigörelse.

Nä, både passion och jämställdhet kräver sin ansträngning. Förväntar man sig att det ska vara för evigt alldeles gratis blir man besviken, det är iaf min gissning.

PS. By the way gillar jag Belindas syn på det hela. Tycker jag kan ana en trötthet i hennes inlägg liknande den jag reagerar med.

Girls night!

En piggare Sara idag. Jag kan inte påstå att jag sovit ut, strax efter sju imorse satt jag i bilen och körde Mattias. Visst kunde jag somna om en dryg timme lite senare, men det kanske inte riktigt blev en sova-ut-lördag. Det får bli sova-ut-söndag istället. Och det passar ju bra då jag ska på galej ikväll. Fanny har bjudit mig, Anna och Ulrika till henne på kräftskiva. Det ska bli väldigt kul, det var länge sen vi träffades utan pojkvänner eller annat löst folk =)

Jag har därför tillbringat större delen av lunchen till att jaga goda kräftor. Det tycks som att fler än vi tänkt kräftskiva ikväll. Eller så är det stugsistan som firas. Kräftor är ju mitt dåliga samvete, det som gör mig till en erkänd hycklare. Detta till trots ska jag ha kul och äta gott ikväll. Sen får jag ta ställning till om det kanske inte ändå är dags för att göra det här till det sista året av hycklande. Vi får se, det känns som att det är på gång.

Innan dess kommer visst Anna förbi också. Kul med lite besök i min lya. Så jag har "kattadammat" om min mormor skulle ha sagt. Alltså städat lite sådär halvnoga. Ett konstigt uttryck egentligen med tanke på att få djur är så renliga som just katter. Undrar om det är ett specifikt skånskt uttryck eller om det används på andra ställen? Tror inte jag har hört fler säga det än just min skånska släkt. Kanske det t.om. är ett mormors-uttryck? Hm, ja sidospår.

Sara grubblar högt

Grubblardag idag. Det bara kom sådär. Tror att jag oroar mig alldeles för mycket för alldeles för många saker. Inte så att det är opåkallad oro men det hjälper ju inte att oroa sig heller. Det stora bekymret är såklart det ekonomiska och det måste jag göra något drastiskt åt snart. Sen jag tvingades ner i tjänst (dvs mina stående extranätter togs bort i och med en pensionsavgång) så har den oron ständigt ökat. Man ska ju ha rätt till mer tjänst om man vill, men jag tycker att jag framfört det länge till min förra chef utan att något hänt. Exakt hur denna framställan ska göras verkar lite oklart. Jag får försöka med den nya chefen istället kanske.

Det tar också såklart emot att jobba mer med något som man inte längre trivs med och det hade varit roligare att få jobba mer med något helt annat, men det ser som sagt lite märkt ut. Självförtroendet yrkes- och kompetensmässigt är ganska mycket i botten dessutom så det känns mer som att det enda jag kan är det jag gör idag. Nånstans vet jag att det inte är sant, men det försvårar ändå sökandet en hel del.

Hade jag dessutom varit två, i bemärkelsen levt med en annan person med egen inkomst (som med största sannorlikhet hade varit betydligt större) så hade problemen varit väldigt mycket mindre. Det vet jag och det retar mig. Jag förstår inte hur ensamstående föräldrar får det att gå runt. Rent psykiskt måste det vara tyngre att ha ansvar för fler än sig själv när det är skralt. Jag är ju bara jag trots allt.

Den stora förbättringen sedan maktskiftet lyser alltså med sin frånvaro i min ekonomi. Men det kanske kommer?

Segelbilder

Me sailing, visst ser det nästan lite småproffsigt ut? Det var väldigt kul, om inte annat.

Tänkte att jag sent omsider skulle lägga upp lite bilder från segelturen vi gjorde i helgen. Man kan se att molnen ligger skapligt tätt, men trots det, och trots att klockan var över tre på eftermiddagen lyckades jag bränna mig i ansiktet. Snacka om nordisk hy.

Såhär ser tydligen proffsen ut då. I flytväst. Som liten fanns jag en del på sjön och på våra tält- (och senare mer plågsamma, trånga husvagns-) semestrar iband även på havet vid västkusten. Och var det något min pappa lärde mig så var det att man aldrig aldrig får vara utan flytväst. Faktum är att det kändes råkonstigt att inte ha någon (Joakim hade bara en, och tydligen är han mer rädd om sig själv än mig... :), lite som att köra bil utan säkerhetsbälte.

Lite utsikt från den lutande båten, som Joakim döpt till Ellinor. Det ser ut som att det är sämre väder än vad det faktiskt var. Visst var det molnigt, men inte riktigt så mörkt kanske.

Det var som sagt ganska mycket trafik i skärgården, både passagerarbåtar och privata seglare, jetskis och windsurfare. Det här var en vacker båt som vi mötte med ett lite speciellt segel, som säkert heter något särskilt fancy. Lite vassbåtkänsla.

Husen längs med leden vi gick ut igenom var ju inte direkt enkla. Det här är ett av dem. Skulle man kanske inte tacka nej till. Men med lite mindre trafik i leden då kanske.

Ja, det var lite bilder iaf. Jag har ännu inte förkovrat mig mer i picasa så än så länge har jag inga album att visa. Det får bli senare.

Mer å mer data

Jag vet inte varför, men det här är hysteriskt roligt. Och roligare tycks det bli ju fler gånger man ser det. Man hittar nya roliga detaljer nästan varje gång. Jag har ingen aning om var det kommer ifrån, vilket sammanhang det är gjort i, om det är tänkt vara roligt osv. Men visst är det en höjdare?

Att se på livet med skärpa

Jag var hos optikern igår. Ett lite efterlängtat besök som en del i mitt egna forskande om min ständiga huvudvärk. Det var en väldigt bra optiker, jag kände mig så väldigt omhändertagen och det kändes bra. Den förra jag var hos förra sommaren var som jag skrev då lite konstig och inte alldeles trevlig. Så var det inte igår. Ett smart drag att behandla även internetkunder på samma vis som andra, tror jag. Vi inbringar ju uppenbarligen också lite pengar.

Vad gäller synen och ögonen så var väl inte nyheterna så goda. Efter att ha noterat mina nuvarande linser och gjort en del av undersökningen sa hon: "Men hur går det att köra bil med de här styrkorna?". Jag upptäckte ju när jag körde i Stockholm i somras att jag nog inte kunde läsa på vägskyltarna så tidigt som jag hade velat, och det sa jag till henne. Det visade sig att mina ögon fått tokspel och ändrats jättemycket plötsligt. Ett helt steg på ett år är väldigt mycket. Tydligen är det inte så vanligt "i min ålder", men jag tolkade det ändå som att jag inte skulle oroa ihjäl mig över det. Så jag försöker att inte göra det.

Jag fick på mig ett par nya linser i rätt styrka och med ett annat material än de jag kört med de senaste åren. Tydligen var inte de så tokbra längre. Nu har silikonmodet kommit till ögonen, så silikonlinser är vad jag har nu. Och de känns väldigt bra, det är alltid lite häftigt att få nya styrkor, det är som att en ny värld visar sig lite. Och den här nya världen ska jag prova en dryg vecka så får vi se sen. Igår innebar den nya världen att jag kunde se texten på tv:n utan att kisa, värsta i-landslyckan!

Att flytta med historia

Den här veckan har verkligen gått rekordfort, känns det som. Det är redan torsdag! Känns som inget har blivit gjort. Men, ja jag har ju jobbat. Idag är jag dock ledig och ska försöka få lite gjort. Jag ska först och främst träffa Anna på stan för lunch, ett erbjudande jag bara inte kunde stå över. Det var länge sen och är alltid trevligt. Jag ska också försöka komma ihåg att posta ett brev till min Mia-vän som jag skrev under min resa i helgen. Det var ännu längre sedan jag fick gjort något sådant och nu måste jag skynda mig att posta det innan jag ångrar mig. Jag hade ganska mycket snigelbrev-kontakter innan, men det har som fallit bort. Egentligen är det en trivsam sak och det är nåt speciellt med att hitta ett tjockt handskrivet brev i brevlådan. Sen att jag släpar runt kartongvis med gamla såna brev varje gång jag flyttar är en annan sak...det får jag leva med. Jag kan inte göra mig av med dem. Det är lite som att bära runt på min och mina vänners biografier, och det är ett angenämt problem.

Skyldig

Såg att tingsrätten beslutat att "tyskan" är skyldig till de hemska brotten i Arboga. Inte helt oväntat kanske, det var nog min gissning. Efter att ha läst det mesta av förundersökningen har jag förvisso (och det helt utan juridisk skolning naturligtvis) svårt att se hur man kan döma henne, men det gjorde man med Christer Pettersson i tingsrätten med, så... För lika svagt ser det ut i mina ögon faktiskt. Jag har väldigt svårt att se att hon kommer att dömas av hovrätten, jag skulle nog nästan bli förvånad om så skedde utan ett erkännande eller nya uppgifter. Och frias hon där har hon antagligen ett hyfsat stort skadestånd att hämta. Inte minst efter det att kvällspressen nu slängt ut både bilder och namn på henne.

Därmed inte sagt att jag tror att hon är oskyldig naturligtvis. Men det är inte samma sak som att ställa någon utom rimligt tvivel. Och det har jag väldigt svårt att se att man kan göra. Förhoppningen är såklart att, om det nu är hon, mer kommer fram inför överklagandet som gör en fällande dom övertygande.

Sara goes zombie

Med tanke på att jag hade varit vaken lite mer än ett dygn i sträck när jag kom i morse, så kanske det inte var så konstigt att jag var lite vimmelkantig. Jag kände mig verkligen så då, men natten gick annars oväntat bra. Visst var jag knäcktrött vid 4-tiden, men det funkade. Arvid bakade kakor och tryckte i mig (ok, jag var inte helt ofrivillig kanske) tills jag mådde illa och då somnar man ju inte direkt... Innan dess gick zombie-filmen 28 dagar senare och den somnar man inte till heller. Jag kunde se majoriteten av den iaf och den var lika bra som jag mindes den. Vill minnas att jag gillade uppföljaren 28 veckor senare nästan mer, men jag vet inte säkert.

Det känns ganska rörligt på jobbet igen. Trots att vi har en plats tom nu. Inatt hade jag hela tiden någon uppe och vandrade. Nätterna går fortare när det händer lite förvisso och bara det inte är alla på en gång är jag glad.

En natt till nu, sen några lediga nätter.

Borta bra men hemma kiss

Hemma, at last. Trött som en rackare. Möttes av kattvakten Mattias som i ganska snabb följd rapporterade att a) Smilla kissat på dagens post som var ett brev om pappas urnsättning b) han hade köpt diskmedel och diskat och c) att han ätit upp all mat i mitt kylskåp (hur mycket det nu var...). Okej, ganska bra att b) fanns, annars hade jag kanske blivit kinkig. Vill man göra mig glad ska man göra b). Ganska snart efter att jag börjat rassla efter matpengar i min myntlåda stack han dessutom fram sitt kort och bad mig handla på det. So it's all good. Jag var för trött för att säga emot. Så nu äter jag, bloggar, läser nyheter och kollar mejl. Sen ska jag försöka sova nån timme, boka tvättid och fara till jobbet.

Det mesta bra är bara bra i begränsad utsträckning

Tog med mig en metro till tåget idag. Läste en artikel om tvångsomhändertagna katter på Värmdö. Jag tror att Joakim just nu har en av de kissarna. En gravid men i övrigt väldigt späd liten brun sak som varit väldigt rädd för oss hela helgen. Joakim byggde ett litet fort av kartonger som hon fått gömma sig i. I övrigt har vi bara sett henne på lite håll, tittande på oss med en lite orolig men sökande blick och ett pipande ljud som att hon egentligen gärna ville ha lite närhet.

I artikeln skriver man om det hälsoproblem som hundra katter hos en och samma ägare kan skapa. Av någon anledning så tror jag inte att det är katternas hälsa som man omsörger utan grannars och "ägarens". Väldigt tråkigt. Jag vet inte heller hur det kan få gå så långt att man har hundra katter innan det tas ett beslut om djurförbud och omhändertagande. Det känns som att gränsen kunde gått redan vid 20. Jag tycker tre är många ibland, det är svårt att hinna med att ge var och en den tid som den behöver. Hur är det då om man börjar närma sig ett tjugotal? Risken ökar också markant att grannar i "all välmening" börjar göra sig av med katter på egen hand och/eller behandla dem illa. Det gäller även för vildkatter som folk lämnat efter sig.

Återigen så ska det mycket till innan man blandar sig i misärer innanför ytterdörren, oavsett om det gäller djur, barn eller andra. Överallt annars ska vi övervakas och granskas in i detalj men i hemmet får man visst bete sig hur som helst.

Jag hoppas iaf att det ska gå bra för den kissen som just nu är inkvarterad hos Joakim. Det känns inte så optimalt för henne att hon bara ska vara där tills dess att någon annan förbarmar sig över henne och hennes kommande ungar mer permanent. Akuthemmen och djurskyddet gör ett jättejobb, men även deras möjligheter är begränsade. Speciellt skakigt känns det såklart för att hon väntar ungar och jag vet att en blivande mammas sökande efter trygghet då brukar vara väldigt stort.

Jag skulle nog själv ha väldigt svårt för att vara akuthem (bortsett från att mina tre surmedelålders damer inte är så gästvänliga). Jag fäster mig så snabbt vid de söta trollen. Jag saknade Joakims förra akutsvans en hel del den här gången. Han var bedårande, detta trots att han hade en ovana att tugga på mina (och andra besökandes) ögonfransar när jag sov.

Nej, jag hoppas att fler ansluter sig till kraven på att katter ska ha samma status som hundar, att de ska omgärdas av samma regler och anses ha samma värde och rätt till ett kärleksfullt hem.

På väg hem med kramp

Sitter på x2000 med ett ganska hackigt mobilt nät. Stundtals till och med långsammare än det på stadsbiblioteket (som var spännande segt!). Jag har varit uppe sedan halv sju, vilket inte är min normala favorittid på dygnet, men jag får säga att jag känner mig oförskämt pigg, detta trots att vi spelade WoW lite för sent igår kväll. Får se hur det blir senare på resan. Vore ju inte fel om jag somnade, jag ska ju ut och jobba ikväll.

Börjar få lite ångest över en text jag borde ha producerat förra veckan, men som måste bli klar denna. Jag krampar grymt just nu och måste hitta ett läge där jag kan lägga ifrån mig prestationsångesten. Jag tror fortfarande att det ska lösa sig, jag har ju en del utkast klara. Tog dessutom på mig på mötet går att skriva en artikel till oktober i ett ämne som är lite snårigt. Men jag har ett par veckor att läsa in mig lite.

Helgen i korthet

Oj, jag har inte hunnit skriva så mycket, men allt är bra. Har lite styrelse- kombinerat med lite nöjesresa ändå. Ett oväntat kort möte blev det idag, men ändå ganska effektivt och med en del beslut med hem. Och den nya fina lokalen som Fi hyr är ju helt otrolig. Lyx, får jag säga igen. Jag förstår att det känns bra för alla de som lagrat blandade Fi-saker, papper, profilprodukter och annat, att få tömma sina lägenheter och lagra det på en vettigare plats. Jag tvivlar iofs på att allt får plats, men förhoppningsvis blir det lite mer struktur på det hela iaf. Och så har vi en väldigt trevlig lokal att ha möten i.

Annars hade jag en trivsam lördag. Jag var ute och seglade med Joakim i hans lite av åldern märkta (den är en -78:a så jag vet hur den känner sig) men charmiga båt i den Stockholmska skärgården. Det var mer trevligt än jag kanske anat. Och jag var inte helt dålig på att lära mig heller. Joakim, kan konstateras, är inte någon klippa på kartor, men det är ju en av de annars ganska oanvändbara sakerna som jag behärskar mer än bra, vilket han vet, så jag fick va lite befäl iaf. Och det var lite fräckt att lära sig nya konstiga begrepp, sköta rodret, slå (i bemärkelsen vända seglet) och dra i tampar (som nog inte hette tampar, men som jag inte minns namnet på längre). Lite tråkigt att Stockholms skärgård är så grymt trafikerad bara. Det är slutet av augusti och det kändes ändå bitvis trångt. Speglar kanske staden i stort iofs, men ändå lite trist.

På kvällen träffade vi Gusten och hans Fia på Boule och berså, där det dock var lite höstkallt så vi gick ganska snart vidare till söder och åt mäkta god indisk mat på ett ställe som jag glömt namnet på. Mycket trevligt, speciellt kul att träffa Fia som jag inte sett på evigheter.

Idag har vi från fönstret sett lite uppståndelse i form av efterspelet av ett värdetransportrån nere på torget. Det var en del liv utanför fönstret och när jag tittade ut var det proppat med polisbilar, avspärrningar och folk. Ett par killar (?) hade under pistolhot rånat värdetransporten mitt utanför uteserveringen på torget och sen stuckit på moped. Tydligen ett tillvägagångssätt som lyckats på orter i närheten den senaste tiden. Jag tror att det utöver helikoptern var ungefär lika många poliser här som det finns i hela norrland...

Imorgon bitti blir det tidig hemfärd och sen jobba. Jag ska försöka lägga upp bilder från helgens bravader.

Att ta plats

En trött Sara är framme i Fisksätra sedan några timmar. Bussresan blev bekväm en ganska kort tid, sen klev det på en hord igen och jag hamnade då bredvid en tjej som av någon anledning tyckte att allt hon sa till sin kompis på andra sidan gången skulle höras av samtliga på bussen, gärna av de i bilen bakom också... Allvarligt, jag fick ge upp att lyssna på podden, hennes röst skar som igenom allt. Ok, jag blir lite kinkig på folk ibland, men jag har lite svårt för sånt beteende. Ungefär som killar som tror att de har så breda axlar att man får akta sig för auran de har omkring sig när de går liksom. Mm, nu är jag missunsam om utrymmet, men det må vara hänt.

Den 777:e mannen

Jo, jag måste berätta om boken jag läst ut. Inte historiens mest välskrivna, men ämnet var intressant nog för att jag mer eller mindre skulle sträckläsa den. Lite kul att faktiskt få sträckläsa, jag brukar ha svårt för det då jag oftast måste läsa om en massa eftersom jag på nåt sätt har en inbygd tappa-tråden-funktion i min hjärna. Men är det luftig text, enkelt skrivet och inte så mycket omständigheter att hålla reda på, då funkar det till och med för en sån som mig.

Jag har iaf läst Den 777:e mannen, en av de böcker som skrivits om den så kallade Hagamannen som våldförde sig på kvinnor mellan 98-05 i Umeå.

Det är som sagt en enkelt skriven bok, lite av reportageform. På många ställen känns det lite som att jag läser en halvbillig kvällspressartikel och känslorna författarna vill förmedla är stundtals nästan skrivna på näsan på läsaren. Lite trist, tycker jag nog. På flera ställen var det väldigt tydligt hur man på kvällspressmanér presenterade stämningen i omgivningen. När de första skospåren hade säkrats och man hade konstaterat att våldtäktsmannen hade ovanligt små fötter så beskriver tex författarna detta som ett stort genombrott för polisen. De berättar att polisen tom uppmanar skoaffärerna att vara uppmärksamma på män med små fötter, lite för att visa att man gjorde allt man kunde.
Lite senare i boken beskriver de istället hur Umeå till viss del blev ett angiverisamhälle (inte riktigt, men ni förstår) där polisen fick in mängder med tips på namngivna män från allmänheten. De skriver att kunder i skoaffärer ringer in om misstänkta medkunder med små skor. "Andra gånger är det till och med expediten som hör av sig". Ja men var det inte det som polisen bett om för 20 sidor sedan?

Liknande inslag i boken gör att den känns lite billig. Som att man gripit tillfället att få ihop en bok som många skulle läsa pga dess högaktuella ämne. När epilogen skrivs är inte ens domslutet i hovrätten klart.

Men, även om boken försöker skapa en stämning när det egentligen inte behövs, så är den intressant. Den ger väl svar på en del frågor, men långt ifrån alla. Snarare känner jag att den skapat fler hos mig. Inslagen av citat från förhören är intressanta, och det enda som egentligen skapar någon som helst bild av mannen i den obehagliga huvudrollen. Man aktar sig också från att använda pekpinnar, nästan lite för mycket. Jag får känslan av att man inte vågar kritisera åt något håll.

Otäckast är beskrivningarna av överfallen. De känns råa och blev som bekant allt råare med tiden. Annars är det en iaf halvdan beskrivning över det polisiära läget (även andra brottsutredningar än den kring Hagamannen nämns) i Umeå under de 8 år som överfallen skedde. Läsvärd för ämnet som sagt.

By bus

Sådär, då sitter jag bekvämt på bussen på väg söderut. Ovanligt mycket folk på bussen så till Ö-vik satt jag lite mindre bra, men nu har jag eget säte och kan få plats med min gigantiska laptop. Nästan iaf. Normalt sett gillar jag att den är modell ganska stor, jag använder ju den som min main eftersom jag fortfarande inte lagt ner tid på att ställa iordning den stationära. Men när jag är iväg såhär, då hade det varit bättre om den varit mer lap-vänlig. Lyx iaf att ha mobilt nät med på resan.

De visar oftast film på kustbussarna, så också idag. Det var nån film igång när jag klev på i Umeå, så den gav jag inte så mycket uppmärksamhet. Efter den sattes "Courious George" (Nicke Nyfiken) igång och mitt intresse var väl inte superstort. Istället läste jag ut min bok. Tänkte jag skulle lyssna på lite sommarprat också. Hittills har jag bara hört några få så poden är smockad med intressant prat.

Myskväll

Som sagt, lyx att bara jobba en natt. Den förra innehöll dessutom en lite rörig morgon där nästan hälften bestämde sig för att stiga upp tidigt och vara hungriga. Men det gick bra.

Har besök av Mattias. Vi hade som knappt setts sen i torsdags förra veckan så han kom hit direkt efter sin Sundsvalls-kick off med jobbet som han varit iväg på den här veckan. Det måste ha varit mycket kick off för han somnade ganska snart på min säng, men det gav mig tid att hämta ut biljetter för imorgon och handla lite. Nu har vi precis ätit varma mackor med bönsalsa och ananas och druckit varm choklad på mormors vis. Mycket gott. Nu sitter han och försöker lösa en bekants datorproblem (inget ovanligt där) så jag passar på att blogga om det. =)

Imorgon blir det alltså buss och tåg i drygt sju timmar till Stockholm. Verkar som att jag hinner träffa Gusten en sväng också och det känns kul. Jag hoppas att det blir fint väder, det vore trivsamt om Stockholm ville visa sina fina sida och inte bara lukta sådär magiskt illa som jag upptäckte att det gör om somrarna...

I jakten på manligheten

Det var ingen bra tv-kväll för djuren igår. Tittade upp en stund när Arvid zappade på tv:n på jobbet och stannade upp vid ett program som tydligen hette "Jobb för en riktig man" eller nåt i den stilen. Det handlade om att programledaren skulle utsättas för "manliga jobb" och se hur han stod upp mot tumstocken. När jag kom in i programmet skulle det jagas vildsvin. Och inte på vilket sätt som helst tydligen. Ilskna hundar jagade rätt på en liten unge som de slet i tills den manliga mannen kom och hoppade och sparkade på det skrikande djuret tills det till sist avled. Manligt. Jag hojtade till och Arvid bytte kanal.

Vid nästa zapprunda (han är bra på att zappa, den gode Arvid) hamnade vi igen vid samma program. Då var det manliga uppdraget att sätta sig på en skräckslagen, fasthållen tjurkalv och sedan försöka hålla sig kvar på det inte allt för stora djuret så länge som möjligt. Manligt. Arvid bytte muttrande om manlighet kanal.

Lite senare på natten vankades det Cops, detta machopolisprogram. En alligator hade kommit in i någons trädgård och skulle flyttas på. Den fångades ganska lätt i en snara runt huvudet men slängde sig runt i kraftiga försök att komma loss. Här trodde jag att man på nåt vis skulle stänga in eller sedera djuret innan borttransport. Men inte. En vuxen man satte sig på ryggen på den, tog fram en rulle bred tejp och tejpade och tejpade och tejpade kring djurets mun. Ok, jag kan nästan köpa det. Men nästa steg var att binda upp frambenen på ryggen med ett rep så att allt det kunde göra var att rulla runt, slänga med huvudet och sen kissa på mannen som bar iväg det. Behandlar man inte vilda djur som ska transporteras bort bättre än såhär?

Och idag börjar jakten på det blodtörstiga djuret som plötsligt blivit vårt största hot (nja, tillsammans med den bestialiska vargen kanske) och som plötsligt, efter att inte ha dödat en människa i Sverige på nästan 100 år, attackerar och försöker döda människor hej vilt, enligt somliga. Björnjakten inleds idag.

Så det är bara att ge sig ut på jakt efter manligheten, antar jag?

Att googla

Jag fortsätter min hjärndöda dag med att dela med mig av några av alla de "Besök genererade av sökmotorer"-sökningar som statistikgrejen ger mig mellan varven. Folk söker verkligen de skummaste grejer ibland.

"stilnoct hallucinationer" (se där, fler än jag...)
"sara naken" (eh nej, inte på bloggen så ofta)
"vem mördade ricardo" (ingen aning faktiskt, har inte följt det)
"dubbelmoral" (säkert en hel del)
"köksfontän" (vad är det???)
"blodtrycksfall flygresa" (tack)
"porr sara" (nej inte det heller)
"vad tänker kvinnor på" (vet inte)
"bensin i dieselbil" (yep, done that)
"nattarbete cancer" (ja säkert, det tycks orsaka allt)
"porr av döda" (wtf???)
"gusten stand up" (haha, ja det vore kanske nåt)
"vista frågar hela tiden om tillåtelse" (go linux!)
"hur hamnar pengarna hos sara och camilla?" (eh?)
"norrländskt slagsmål" (skiljer sig det?)

Ja, kanske det bara roar mig, men jag tycker det är lite skoj. Det finns hur mycket som helst att ösa ur, jag lovar.

93 things to do 744 days

Insåg förresten när jag bläddrade i mitt kaotiska block häromnatten att jag redan utan att ha gjort några egentliga försök har klarat av några punkter på min "101 things to do in 1001 days"-lista som än så länge bara finns där, (i blocket alltså). Jag kanske borde göra den offentlig. Tanken var att den skulle sorteras på samma braiga sätt som Ulrikas lista är, men det har jag inte lyckats med. Jag får inte till det med rubrikerna, den är så spretig. Så jag kanske bara skulle låta den vara.

Men åtta saker är iallafall avklarade, tex:

20. Köpa kostym
34. Besöka pappa
49. Ha 30-årsfest
78. Skaffa hemförsäkring
92. Bli lvl 70 i WoW

Lite blandade saker sådär... "Besöka pappa" blev väl kanske inte så som det var tänkt att bli, men jag har bestämt att det räknas ändå. När jag såg att jag skrivit det fick jag lite ont i hjärtat, men det känns trots omständigheterna bra att kunna markera den som avklarad.

Jag har flera markerade som "pågående" också. Tex att se hälften av de som fanns på IMDB:s top 250-lista över de högst betygsatta filmerna den 7 december förra året (dagen då min lista gjordes). Hittills har jag sett 83 stycken. Bara 42 to go, alltså. Snart måste jag gräva djupare bland de tyngre filmerna om jag ska nå mitt mål.

Tåg eller flyg, det är frågan

Dålig dag idag. Har försökt göra mest hjärndöda saker idag och det funkar skapligt. Ska jobba ikväll så då blir det lite mer action kanske. Lyx att bara behöva gå ut en natt också. Skulle egentligen jobbat även nästa natt, men snälla Johan har bytt med mig så jag kan fara till Stockholm med skaplig dygnsrytm och hyfsat utvilad. Lyx det med. Det hade varit smartare och enklare att flyga istället för att ta tåget, men jag gör som Joakim; skyller på att jag tänker på miljön när det främsta skälet egentligen är att jag inte har ork att utsätta mig för stressen med flygrädslan, (som ökar när det finns risk för åska etc). Egentligen vore det bästa att ta flyget eftersom jag jobbar före och efter helgen, men såhär så är jag snäll både mot miljön och hjärtat och får 15 timmar till bokläsande/ipodlyssnande på tåg/buss. Sen är det väl halvsmart att bara ha ett par timmar från det att jag kliver av bussen i Umeå på måndag tills dess att jag ska ut och jobba två nätter, men det funkar nog.

Dr. Horrible

Apropå webserier, som verkar bli allt mer på tapeten (det är alltså serier gjorda för att släppas på nätet), kan jag tipsa om en annan som är väldigt kul och som också har nämnda Felicia Day i rollistan. Dr Horrible's sing along blog är en musikalserie ni inte får missa. Humor, verkligen, med alla klassiska superhjältar dragna till sin spets. Den finns väl att hitta lite var som, tyvärr var den bara fri att ladda hem de första veckorna, sen har den lagts på itunes så man får betala för att ta hem den.

Här är iaf ett av mina favoritinslag där Dr Horrible ska impa på sitt kärleksobjekt Penny, men istället lyckas sammanföra henne med smöriga Captain Hammer; "a man's gotta do what a man's gotta do"...underbart.

The guild

Mattias kom förbi sent igår kväll och verkade lite hängig så jag serverade varm choklad på mormors vis och så såg vi en nerdig webserie på datorn. Ett gott recept för hängiga själar. Jag kan varmt rekommendera webserien förresten. Den handlar om ett guild i WoW (men WoW nämns aldrig rent ut, jag gissar att det har med rättigheter att göra, som vanligt), som träffas for real. Väldigt skojigt. Lite fördömande men säkert inte helt osant. Felicia Day som både skapat serien och spelar huvudrollen är bedårande söt. Ni hittar sidan med samtliga avsnitt här och kan se första avsnittet nedan:

En blöt dag

En konstig dag idag. Regnig, inte minst. Det hann bli eftermiddag innan jag bestämde mig för att gå ner till biblioteket i jakt på några böcker. Det braiga var att jag vände i porten och gick tillbaka efter paraplyet. På väg hem från stan hällregnade det verkligen, och trots paraplyet var jag plaskvåt till strax över knäna när jag kom hem. Skönt.

Besöket på bibblan blev dock inte riktigt det jag hade tänkt. Jag hade kollat upp att de tre böckerna jag ville ha fanns inne, i vart fall gjorde de det igår. Men när jag väl kommit till biblioteket, betalat en gammal låneskuld och skulle hämta böckerna var samtliga utlånade. Wtf? Lite sur över att jag hann betala skulden då min ekonomi nästan är obefintlig just nu. Det kunde då ha väntat tills dess att böckerna kom in. Men ja, då var ju det gjort.

Lite tråkigt på böckerna, jag ska åka 15 timmar tåg i helgen och hade behövt ett litet lager med braiga böcker. Men, jag har ju lånat en hög av Anna, nån ska väl passa till helgen. påbörjade Åsa Linderborgs Mig äger ingen när jag jobbade i helgen, men det blev lite korta lässtunder och så var väl ämnet lite jobbigt just nu, så jag kom inte in i den riktigt. Kanske den får ligga en stund till om jag inte tar sats när jag åker på fredag.

Filmtipset idag

På tv4 kl 20 ikväll visas The Good girl, en riktigt bra film. Inte missa.

Lästips

Under tiden som jag vaknar till lite kan jag rekommendera dagens ledare i VK som är väldigt intressant. Läste den imorse på jobbet och tyckte den var klarsynt. Genusperspektivet har en given plats i den moderna skolan, I could'nt agree more.

Skinny pig

Alltså allvarligt, har ni sett nåt sötare? Skinny marsvin, som en liten mini-hund/gris. Nu tror jag inte den skulle bli så långvarig här i catlady-town, men erkänn att den var söt?

Idag har jag verkligen inte fått något gjort. Jag vaknade för tidigt av att jag var hungrig, har ätit stekt potatis och gröna ärtor (verkligen en väl balanserad kost idag) och sen mer eller mindre slappat i sängen resten av dagen. Jag hade ju ett hopp om att kunna somna om, men det gick inget vidare. Så jag lär väl bli trött inatt. Men det är sista natten på helgpasset så jag ser ju ljuset i tunneln, så att säga. Det brukar hjälpa att tänka så när tröttheten smyger sig på framåt småtimmarna.

I övrigt är jag lite låg idag. Blev lite bättre av att spela WoW med Joakim en stund, fick lite social input av att höra nåns röst kanske. I övrigt har telefonen varit nästan skrämmande tyst.

Nä, om man skulle klä sig före jobbet kanske? Det brukar uppskattas...

En kool kvinnas 50-årsdag

Fastnade framför Jonas Åkerbloms dokumentär om Madonna, I'm going to tell you a secret, istället. Hennes musik tillhör inte mina absoluta favoriter, men jag gillar den och framför allt gillar jag henne. Hon är kool, det går inte att komma ifrån. Jag vet inte hur många gånger jag såg hennes In bed with Madonna som tonåring. Den är ärlig och personlig. Lite mindre av det personligai den här filmen kanske, lite mindre Madonna in på livet, och det saknade jag. Antagligen är det svårare att vara utlämnande när man har familj. Samtidigt får man en bild av att trots att hon fyller 50 år idag, vilket i sig är ganska häftigt, så står hon fast vid att vara sig själv, håller i sina principer osv. Och det är koolt. Hon är en grym kvinna, jag gillar inte allt hon står för och gör, men jag gillar att hon trots allt gör det.

Vid ett tillfälle har hon Michael Moore i publiken, som hon hyllar för sitt engagemang. En del av publiken buar och uttrycker efteråt missnöje med att de gick till en musikkonsert och blev serverade politik. Men det är ytterligare en grej jag gillar med Madonna. Hon utnyttjar sitt kändisskap för bra saker (ibland) och bryr sig inte om de som tycker annorlunda, fans eller inte. Hennes religiösa inslag har jag dock svårare för, men som med politiken; jag respekterar henne för att hon tar sig rätten att uttrycka det.

Ja, fan det vore koolt att gå på en Madonna-show, helt klart. Allra helst skulle man varit på Blonde ambition-turnén såklart, men vilken som helst tror jag jag är en grym upplevelse.

Lördag, is it?

Det var en lugn, men långdragen första natt på jobbet efter semestern. Lite småspring, men inget särskilt. Men som sagt; det kändes som att natten var väldigt lång. Besöket vid midnatt från den lediga kollegan Johan och hans väldigt gravida fru underlättade dock en stund. Trevligt. Inte heller fel att de hade med sig mumsig äppelkaka. Lyx!

Två nätter kvar i helgen, känns helt okej. Känns på sätt och vis skönt att vara tillbaka i vardagen igen. Det går bara så extremt fort innan känslan av att man alls haft semester är som bortblåst. Jag oroar mig alltid lite innan för att jag ska ha glömt bort något viktigt eller så, men så snart kvällspersonalen lämnat sin rapport och gått kändes det som att jag aldrig varit borta.

Nu ska jag försöka ta mig ut på en promenad, även om kroppen känns väldigt seg.

Att se det som är "du"

Apropå förra inlägget så måste jag ändå tillägga att det faktiskt finns en viss charm med mitt jobb. Långt ifrån alltid, men det blinkar till då och då. Det görs inga försök alls att ställa sig in för att bli omtyckt tex, och liknande försök från min sida kan jag glömma. Det finns en äkthet mitt i det här tragiska. Allt det jag ser på jobbet finns ju uppenbart i oss människor, även om vi sällan ser det annars. Det är inga dominerande sidor normalt sett, utan jag gissar att det jag ser är små små delar av mänskliga personligheter som av medicinska skäl blir kraftigt dominerande.

Inte sällan tycker jag att man kan se genom sjukdomen, se människan som fanns innan, även bland de som är så väldigt långt gångna i sjukdomen som de jag arbetar med. Jag kan se den snälla bullfarmodern, den mysiga morfadern och den älskade livspartnern. Det skiner inte sällan igenom, och det betyder faktiskt en hel del. Självklart kan man ibland också ana surgubben eller en person som troligen hela livet levt ganska bittert eller missnöjt. Det spelar ingen roll, huvudsaken är att man ser människan som sådan. Och vi är alla och lever alla våra liv olika. Ska jag filosofiera kring mitt jobb så är det just det som ganska ofta slår mig. Hur basalt det ändå är.

Back to normal

Fredag kväll 20.53:
Jag låser upp dörren till avdelningen och möter genast en boende som jag hälsar glatt på. Denne svarar snabbt tillbaka:

- Jävla kärring.

Yes! I'm back at werk. Nu ska jag sova.

Halleluja..

...jag har städat! Med huvudvärk och allt. Men nu är det gjort så nu behöver jag inte känna mig lika illa till mods för allt jag inte gjort på semestern som planerat. Sytt och satt upp gardinerna i köket tex. Men vaddå, jag har ju bara bott här sen november nu...

Motsägelsefullt och klonkrig

Att de aldrig lär sig. Ju mer de försöker... Jaja, samtidigt tycks rekorden hagla. Jag undrar hur man kommer att se tillbaka på den här "stöld"-debatten om 10-15 år?

Apropå bio så tackade jag lite oförskämt nej till att se Star Wars: The clone wars med Tor igår kväll. Men jag var lite trött och inte så sugen. Har dock lovat att snarast möjligt se Kung Fu Panda, Ice Age 3 eller någon annan ur Tors biolista med honom, så jag tror det var okej. Hörde att mamma Anna som följde med istället somnade under filmen, så helt bra kan den ju inte ha varit...

Tungt besök

Min kompis headache är på besök igen sen igår kväll. Gott. Känns lite som en för trång mössa ungefär. Jag gör mitt bästa för att ignorera det och städar i lugn takt istället. Det var ett mål att hinna städa lägenheten innan jobbet börjar igen (ikväll), men av någon anledning har jag mest skjutit det framför mig. Idag borde det dock ske.

Sex and the apotek

1000 sålda produkter i veckan de första 8 veckorna, My God vad svenska folket måste ha uppdämt behov... Eller så visar det Apotekets roll på ett annat sätt än i debatten om huruvuda ICA ska få sälja alvedon eller inte.

Skattefinansierad svt?

Ser att ett förslag från Jutterström om att skattefinansiera svt istället för tv-licensen diskuteras. Spontant kan jag säga att det är en tanke som slagit mig mer än en gång då licensen varit uppe för diskussion, och jag ser egentligen inget konstigt med att inkludera den i skatten såväl som så mycket annat. Jag har inte riktigt läst in mig på motargumenten än, men vissa kanske jag kan gissa mig till. Visst, alla ser inte på svt, men alla nyttjar inte vården, vägarna etc lika mycket heller. Den enda invändningen är väl att jag tror att det nuvarande sättet att se på tv är på bortgång, att mediakonsumtionen är inne i en ganska stor förändringsfas just nu vad gäller tillgänglighet och sättet man konsumerar, så kanske måste hela svt-projektet anpassas efter det först.

Good day for walking

Promenad, tycks vara nyckelordet för idag. Anna manade på mig imorse, så jag pallrade mig upp ur min gosiga säng, tog bussen till Tomtebo och promenerade runt Nydalasjön med henne. Naturligtvis både trevligt och skönt. Och när man pratar konstant blir man faktiskt än mer trött än vanligt av promenaden. Sen fortsatte vi lite skräpsnack i Annas kök och kollade på Tors legogrejer till långt in på eftermiddagen innan jag promenerade till universitetet i hopp om skjuts hem av Mattias. Nu var det så att han lånat ut min bil till sin systerdotter så han stod också billös. Vi tog bussen till stan och väl där var det mer än 30 minuters väntetid (!) till nästa buss hem till mig så vi promenerade istället. Promenad alltså. Får säga att det var ett dumt val att ta sneakers istället för löpisarna imorse, för nu har jag lite ont under tassarna.

Väl hemma blev det sängen och de två sista råspännande avsnitten i säsong två av Dexter. Jag är så glad att den slutade som den gjorde, jag hatar alltför utdragna cliffhangers. Därmed inte sagt att jag inte med spänning ser fram emot nästa säsong till hösten.

Sista kvällen innan jobbet drar igång igen imorgon kväll.

"Hej Latrinabonnent!"

Bokhora har recenserat den underbart roliga Den som inte tar bort luddet ska dö av David Batra, och jag måste ju instämma i hyllningarna. Jag fick den som bekant av en mycket lyhörd Mattias i 30-årspresent förra veckan, och den blev lite av en party-högläsningsbok på festen i helgen. Sen att lite för läskunnige 6-åriga Tor funderade över vad "analsex" är blev kanske inte samma partyhöjdare för Anna och Uffe... Den frågan har säkert fler barn, besökande Skogåshallens bastu ställt till sina föräldrar, å andra sidan.

Låna den, köp den, whatever. Den lyser upp en tråkig dag, jag lovar. Inte minst Batras egna tankar och kommentarer bredvid lapparna, de lyfter boken från att bara vara en märklig klippbok till en riktig humorbok.

The inappropriate blog

Jag borde snart göra en alternativ blogg, en hemlig blogg där jag får lov att skriva alla de saker som kommer upp i huvudet men som inte passar sig... Just idag tycks de finnas ordentligt på lager. Bara så ni vet.

Hur kommer det sig annars att de alltid är sockersöta?

En sockersöt flicka mimar och en annan (ärligt, jag såg vare sig fula tänder eller mulligt ansikte) sjunger bakom scenen och alla tycks vara ense om skandalen. Jag undrar ändå hur många nationer, hur många producenter, talangjägare etc som någon gång helt valt bort den inte-lika-söta tjejen för en sötare tjej som sjunger "nästan" lika bra? Det får vi aldrig veta, eller hur? Ärligare drag såklart, men är det nödvändigtvis schysstare?

Som foten i handsken

Jag har nog egentligen inget att skriva idag. Så lämpligt, när jag egentligen skulle behöva producera mer text än vanligt, fast inte här på bloggen. Bra att torkan kommer när den behövs som minst.

Kan i vart fall konstatera att när nu Ulrika (världens mest hemliga människa, trots blogg) äntligen ska outa sitt band med en offentlig spelning så ska jag jobba. Surare än surast. Jag får anlita en videofotograf helt enkelt.

Filmtajm igen!

Lite filmsnack igen kanske? Vi har ju varit på bio, hyrt film osv under semestern och det har mestadels varit bra filmer. Jag har sett två Will Smith-filmer, av nån anledning. Först hyrde vi I am legend, som faktiskt var betydligt bättre än vad jag förväntat. Den var lite läskig stundtals, sorglig och zombiesarna var inte så dåliga som jag läst att de skulle vara trots allt. Alltid kul med smarta zombies. 8/10 gissar jag.

Andra Will Smith-filmen var Hancock som vi såg på bio i fredags. Den var också en positiv överraskning. Jag hade inte läst mycket om den, och det var nog ett plus. Den innehöll därmed ett par twistar som förvånade och gjorde filmen mycket bättre. Charlize Theron är väl alltid bra, Jason "Arrested development" Bateman är charmig i sin vanliga lite oskyldiga roll och jag måste nog erkänna att Will Smith är en kool skådis. Den var skojig och fartfylld. Storyn hackade väl lite på slutet, men underhållsvärdet ger den en 8/10.

Vi såg också The assassination of Jesse James med Brad Pitt och Casey Affleck i huvudrollerna. Bitvis kanske lite långsam för mitt humör just då, men en bra film. Stillsamheten var trots allt trivsam ibland och även om filmen inte innehåller några överraskningar så är den helt klart sevärd. Sista timmen är bäst. 7/10.

Under min slödag igår såg vi dessutom Made of honor med Patrick Dempsey (aka Dr McDreamy). Den var väl ingen höjdare och följde i stort sett den traditionella mallen för "min-bästa-vän-ska-gifta-sig-och-därför-vill-jag-gifta-mig-med-henne/honom"-filmer. Dög att vila ögonen på en dryg timme. 4/10.

Att ha ständig jour

Jag har hamnat i onåd hos föräldrar. Mattias hade inte sin mobil med sig och jag valde att ha en kväll utan min mobil igång igår kväll och det går ju inte för sig. Någon kunde ju ha valt att dö just precis då. Det känns som att syftet med mobilen har blivit lite omvänt. Från början uppfattade jag det som att det var till fördel för användaren; att man inte skulle behöva vara i närheten av en fast telefon för att kunna ringa. Nu känns det mer som en walkie talkie, eller en gps-sändare. Man ska hela tiden finnas i andra änden, alla ska alltid kunna få svar på var man är, vad man gör osv. How did that happen?

Saknad

Efter tips om en bra blogg från bloggexperten Anna hittade jag bland ströläsning plötsligt ett blogginlägg som jag själv kunde ha skrivit om en upplevelse bloggaren hade för ett drygt halvår sedan och jag för bara ett par månader sen. Alldeles träffande. Precis som flera andra, men just det där var som att det var mitt nästan. Lukten, den unkna, inrökta och smutsiga lukten. Den trasiga lägenheten. Känslan över hur hans sista tid måste ha varit, det kommer för alltid finnas med mig, tror jag. Att vi inte fick chansen att prata, att förenas på riktigt, det kommer att göra ont hela livet. Saknaden har blivit permanent.

Bit of a blur

Jag fortsätter att snubbla över bloggar och blogginlägg. På Bokhora läser jag att Alex James från Blur skrivit en bok. En måste-läsa-bok.

Broder Daniel gjorde sorti i fredags, David Batra spelade Brainpool i sitt sommarprat igår på P1 och nu Blur i bokform. Likvakan tycks fortsätta.

En 30-årsdag i bilder

Nu får jag väl säga att firandet av min stora gammeldag är över. Jag ska snart sluta tjata över hur glad jag är för alla som ansträngt sig att göra en ångestdag till en av de bästa dagarna ever, men innan dess tänkte jag illustrera det i bilder.

Ett par bilder från färjan till Holmön, dit vi åkte på självaste födelsedagen, lillebror, lillasyster, Mattias och jag. På ditvägen gungade det bara ganska mycket så då satt vi uppe på däck i solen...

På kvällen hade vi kräftskiva, och jag kan väl berätta att de inte var helt nöjda med kräfthatt-tvånget, men vad gör man inte för Sara? En skojig bild på mitt söta sällskap.

Tyvärr har jag ingen bild från festen igår kväll. Jag hoppas att Fanny tog några, jag tänkte inte på det riktigt. Det blev en dålig blixtbild på tårtan bara, och den tror jag vi hoppar.

Men jag kan visa de fina presenterna jag fick! Väskan (med det läckra leopardfodret, very Sara) på bilden fick jag av sällskapet igår. Den är till bredden fylld av ett antal halvflaskor vin, te (calming tea, av någon anledning...), choklad (som jag redan nallat av), Sara-ballonger, massageolja och ett par lotter som jag vann 5 kronor på.
Sen fick jag vegetarisk kokbok och brödrost av bröderna, ett nytt objektiv (det gamla pajjade för ett par veckor sedan), en nyckelring i form av ett tovat hjärta, ett fint halssmycke i silver och David Batras hysteriskt skojiga bok "Den som inte tar bort luddet ska dö" av sötaste Mattias. Hello Kitty-kortet är från världens bästa Mia.

30-årskalas!

Jag känner mig fortsatt väldigt bortskämd. Igår kväll hade jag en supertrevlig 30-årsfest med allt vad jag kunde önska. De sjöng för mig, hade med sig fina presenter (helt otippat och nästan lite orättvist), knytiset var mycket lyckat med en massa god mat och vi hade trevligt hela långa kvällen ända till 2-tiden på natten då vi bröt upp som först. Så otroligt trevligt och jag känner mig oförtjänt uppskattad verkligen. Stort tack Anna, Uffe, Ulrika, Fanny, Hindrik och Mattias för en underbar kväll!!! Och tack Tor med förståss. Jag har en jättefin "Grattis Sara"-flagga på mitt kylskåp nu.

"Jag är den enda sanna rösten i ett hav av lögner"

Ikväll har Broder Daniel sin absolut sista spelning som dessutom är en minneskonsert av Anders Götberg, gitarristen som tog livet av sig tidigare i år. Jag hade så gärna velat vara där. Som Marcus Birro beskriver det i expressen; "En likvaka för 90-talet". Så sant. Känns som en likvaka för hela mitt festival- och konsertfyllda tonårsliv.

Som jag sa på väg hem från Trästocksfestivalen för några veckor sedan: "Det är en väldig skillnad på att trängas längst fram vid kravallstaketet, att 'sjunga med' högljutt och hoppa sig svettig mot att som vuxen stå nykter på bekvämt avstånd och kontrollerat gunga och smågnola med i musiken och gå hem när det blir kallt."

Storasyster & lillebror

Inte för att låta så storasystrig, men idag har min lillebror varit en riktigt störig lillebror. Först var han rastlös och pratade konstant, sen har han varit påpekande om allt och ja, rent störig. Nu är har det dock gått över i nån slags surhet för att jag påpekade att han missade stopplikten vid en vägkorsning. Lite som att bo hemma och vara 16 resp 10 år igen... Ok, jag är också ganska trött och har inte mitt vanliga tålamod, men oh my god.

Ikväll ska vi se bio med Mattias, Bea och hennes kompis Lina, då måste det ju iallafall bli tyst en stund.

Och ja, jag kommer antagligen ha dåligt samvete imorgon lunch när han åkt hem för att jag ens tänkt så. Jag är ju Sara trots allt.

Rehabilitering eller förvaring?

Mer krimsnack kanske? Igår kväll trillade jag över Ulf Olssons relativt nystartade blogg (nej, jag tänker inte länka, ni får fråga eller googla). Ulf Olsson dömdes till rättpsyk för morden på 10-åriga Helén och en annan äldre kvinna för ett tag sedan. För någon vecka sedan kom det fram att han skickat brev till Heléns mamma och nu har han alltså också börjat blogga om hur oskyldigt dömd han är. Mycket märklig läsning, måste jag säga. Bl.a berättar han att han buggat personalen där han sitter för att visa på att han blir dåligt behandlad. Det finns ganska många kommentarer, majoriteten tycks stödja honom, men de flesta verkar vara skrivna av samma person. En stund imorse funderade jag över om det kanske är upphovsmannen själv. Men det vet jag inte så det får vara osagt.

Förra året visade också Anna mig en länk till en hemsida där livstidsdömde Helge Fossmo skriver om sin oskuld osv. Även det skum läsning.

Jag vet att jag kanske är ute på djupt vatten nu, men jag kan ändå inte låta bli att reagera över att dessa morddömda män fortfarande har friheten att befinna sig på internet och där dessutom driva sin egen fråga, som redan avgjorts i svenskt rättsväsende? Är det bara den fysiska rörligheten som ska begränsas av ett domslut? Om nu svensk fångvård ska vara just vård och rehabilitering, på vilket sätt rehabiliteras en person som ägnar sin inlåsta tid till att hävda sin oskuld på nätet? Och att Olsson dessutom tycks ha tillgång till teknik att bugga personalen med förefaller lite märkligt, gör det inte?

Jag tvivlar inte på att det sitter oskyldigt dömda i svenska fängelser, men vi får väl hoppas att det är enstaka undantag. Självklart ska man då ha rätt att få sin sak omprövad, men är detta rätt väg att gå?

Ja, jag vet inte. Jag tror egentligen inte på straff som lösning, men samtidigt känns det här lite fel. Jag måste nog fundera en stund till, så ta inte detta som min slutliga åsikt... =)

Skyldig tills motsatsen bevisad? Eller hur var det nu...

Apropå nyheter så följer jag med ganska stort intresse rättegången om Arboga-morden. Jag tycker den är lite märklig, det finns egentligen ingen substans i den. Det mesta är indicier, som inte heller de verkar vara så starka. Visst, den anklagade ljuger som en häst travar, men det gör en inte automatiskt skyldig till två mord. Det kan ju finnas en anledning till lögnerna, vad vet jag? Det enda som tycks vara kartlagt hyfsat är att hon mer eller mindre förföljt sin ex-pojkvän, men inte heller det är olagligt. Hur många har inte sökt efter sina ex på nätet, sett dem på avstånd på nån konsert etc? Jag tror inte heller att hon är den enda som ljugit om en graviditet, om hon nu har gjort det. Nu tror jag att hon är skyldig, även om jag inte är fullt övertygad, men jag får nog trots det säga att det skulle kännas märkligt om det inte krävdes mer än vad som hittills lagts fram, för en fällande dom. Skillnaden mellan medias rapporter och de delar jag läst på nätet ur förundersökningen skiljer sig också skrämmande ofta; det känns som att media åter har dömt någon på förhand och vem är behjälpt av det?

Semstern slut snart

Torsdag och min egentliga sista semesterdag. Nu har jag lagt semesterdagarna så att den sista infaller precis före min schemalagda var sjätte lediga vecka, så nästa pass är inte förrän nästa fredag. Men, är det skralt med folk så kan jag i praktiken bli inringd från imorgon. Vore ganska skönt om det inte blev så, så att jag fick en lugn nästa vecka att göra ifatt lite saker som inte blivit avklarade än.

Jag har haft en lugn morgon iaf. Lillasyster är hos en kompis sedan igår kväll, Mattias for till jobbet imorse och lillebror sov tills dess att jag jag väckte honom för 20 minuter sedan. Så jag har haft det lite stillsamt, kunnat läsa ikapp nyheter osv. Ganska skönt.

Idag finns inga klara planer, men det dyker säkert upp en massa saker som ska göras. Det verkar dock inte vara badväder men kanske att vi kan turista oss lite på nåt annat vis.

Stressigt

Nej inga bilder idag. Jag har inte hunnit med det. Just nu känns det lite pressat med tid. Alltid någon i lägenheten som börjar bli uttråkad (underhållning till 100% tycks vara ett krav) och vill aktiveras. Och då måste jag vara på g tydligen. Inte så negativt som det låter, det är kul med besök, men jag börjar bli lite trött. Ni får tänka på att jag numera är gammal ju...

Men jag ska ta tag i det med bilderna, lovar. Och en massa annat. Just nu är det så mycket hela tiden att jag inte ens hinner sortera i det vanliga grubblandet. Det kanske är bra, vad vet jag.

Dagen dagen

Jaha, då var det snart över. Jag är totalt dödstrött. Det har varit en lång, mestadels väldigt bra födelsedag och jag är väldigt nöjd och förvånad över den uppvaktning jag fått. En väldig massa sms, meddelanden, ett par vykort och så vidare. Sen har de besökande syskonen och Mattias skämt bort mig med presenter och annat.

Vi har idag varit på Holmön som planerat. Ja kunde ju ha valt att fylla år på en lite mindre blåsig dag, men det gick bra ändå. Färjan var en sådär upplevelse med all sjögång, speciellt på hemvägen då det gungade rejält verkligen. Men det gick bra.

Planen var egentligen att vi skulle äta ute sen, men snälla storasyster hade som present skickat med lillebror två kilo "hemma-fiskade och -tillagade" kräftor upp så vi bestämde oss istället för att duka till lite kräftkalas med god sallad, varmt bröd, hemmagjord pesto och lite annat smågott. Det blev väldigt bra. Kräftor är min akilleshäl. Tyvärr. Hade det inte varit för kräftorna så hade jag varit helt igenom vegetarian utan problem. Ett väldigt hycklande, jag vet. Iaf så åt vi alla så pass att vi blev helt möra efteråt. Vi har ännu inte ätit någon tårta och jag gissar att det får vara tills imorgon. Mattias ligger i vardagsrummet och "vilar ögonen" och Bea gör det samma i min säng så...

Jag ska försöka ta mig tid att lägga upp lite bilder imorgon. Både från idag och från den roliga semestervecka som jag haft med Joakim som idag tog slut då han for hem till sitt regniga Stockholm igen.

Tack alla som hört av sig och varit så gulliga idag. Jag har verkligen känt mig uppvaktad och omtyckt idag. Stort tack!

Dagen före

Sista dagen som twenty-something är snart över! Usch och fy, imorgon är jag t r e t t i o alltså. Känn på den. Men ja, kanske det känns bättre när det väl är gjort.

Idag är också sista dagen som Joakim är på besök, han far hem imorgon lunch. Det har varit väldigt kul att ha honom här, vi har turistat som galningar nästan. Och det är faktiskt inte tokigt. Det är mycket man inte ser och upplever när man är bofast i området. Idag har vi mest spatserat på stan en stund, lunchat med lillebror och bowlat med den samma (jag förlorade alla fyra omgångarna, djup besvikelse, de andra vann två var). Sen kollade Joakim och jag in havsbaden i Norrmjöle en sväng, mest för att se om det kunde stå sig mot västkusten. Kanske inte helt, men det var verkade inte alls fel. Speciellt inte Bettnesand. Men just idag var det med undantag för några få barn alldeles folktomt. Det har varit ganska kyliga vindar så nåt badväder har det inte riktigt varit.

Imorgon är planen att jag, Mattias, lillebror Tobias och lillasyster Bea ska ta färjan över till Holmön, fika och trivas lite där och sen fara tillbaka igen på eftermiddagen. Sen blir det antagligen middag på nån restaurang. Jag hade väl tänkt mig ett besök bara Mattias och jag, på nåt finare ställe, men det här blir nog bra det med. Ser fram emot det. Jag lovar att innan jag hinner tänka så är födelsedagen över och jag undrar vad som egentligen hände... Det brukar ju vara lite så.

Oväntat besök II

Vad händer? Ett sms från lillasyster som är på väg upp och undrar om hon kan stanna hos mig några dagar... Hjärnblödning, säger jag. Men det löser sig, hon kan stanna hos sin kompis nån dag till och så får vi lösa det sen. Nu har jag liksom inte fler sängplatser kvar. Födelsedagen verkar bli värsta släktfesten...

Oväntat besök

En överraskning dök upp idag också. När jag var på väg på middagen ikväll ringde lillebror den yngre och sa att han kommit till stan och stannar till lördag fm. Bara sådär. Han gillar att överraska, men han vet lika väl att jag faktiskt inte uppskattar överraskningar alldeles tokmycket. Visst, det är väldigt kul att han kom, men det ställer all planering jag hade helt tokigt till. Tex har jag ju redan besök, och det blir ju lite knepigt. Sen hade jag nästan helt planerat in min födelsedag; Mattias och jag skulle fara iväg över dagen, äta mysig middag osv, men det blir kanske lite konstigt med lillebror med. Så, ja. Jag vet inte om det är schysst att bara dyka upp sådär, men det är såklart kul att han vill komma. Lite omkullkastat blir det, jag får inte bestämma själv över min ångestdag och så hinner jag inte pusta lite mellan besöken. Jag skulle behövt en kväll med lite glo-in-i-väggen. Men, det blir nog bra bara jag får sova lite.

Forsar -check! Minigolf -check! Museum -check!

Inget bloggande igår, det fanns helt enkelt inte tid. Joakim och jag tyckte vädret passade bra för lite promenad i ett forsområde så vi for till Vindeln och Vindelälven och promenerade runt forsområdet där. Väldigt trivsamt. Man kunde ju dock tro att en vandringsled med namnet "Forsarna runt" var en led som gick runt forsarna, men den gick snarare i en halvcirkel så vi fick vända efter ett tag och gå samma led tillbaka. Inte dåligt det heller såklart. Sen lunchade vi på det mysiga caféet i området, åt bakad potatis på uteserveringen med forsens brus i bakgrunden och väldigt fin utsikt över älven. Ja, inte alls fel, en trevlig utflykt!

På kvällen blev det Lottas krog med Anna, en väldigt kul kväll med väldigt hög stämning hela kvällen. Många öl blev det, även om jag var klok och stod över några rundor. Det kändes som ett gott initiativ imorse.

Idag har vi passat allehanda djur (Fannys katter och Mattias systerdotters kanin och Degus, som värsta djurpatrullen), shoppat skruv på Clas Ohlssons, fikat på NK och lite så. En trevlig tur till Gammlia och muséerna där blev det och sen äventyrsgolf på Nydala. Så jo, en hel del gjort. Sen har vi suttit hemma hos Ulrika och Raimond och ätit middag och äppelpaj och pratat strunt. Fullspäckad dag. Inte konstigt att jag känner mig ganska trött nu, inser jag. Ska försöka hinna med lite Fi-grejer som måste göras innan jag slappnar av lite. Det är tungt att ha semester...

När blir det för mycket?

Tills vidare kan jag rekommendera denna krönika i ett ämne jag själv grubblat mycket på en tid. Förändringen är påfallande stor, bara de senaste åren. Själv är jag också delaktig ska erkännas, jag läser som bekant en hel del av rapporteringen. Men ibland känns det faktiskt som att det blir för mycket, och för mycket gottande i hemska detaljer, som vi alla hade klarat oss utan.

Att inse var gränsen går, det är väl det viktiga. Tror att även Umeborna kunde känna av att gränserna var lite för uttänjda i och med den sk "Hagamannens" gripande, för att nämna ett lokalt exempel.

Filosofi och monkeymountain

Man skulle kunna säga att det åskade lite igår. Eller ganska mycket. Jag fixar sånt ganska bra, men då vill jag vara inne. Vi var på Bölesholmarna när molnen kom upp på himlen och Sara anade oro, men vi hann faktiskt nästan precis hem och in genom porten innan det värsta regnet kom. Ganska skräckblandat mysväder ändå.

Det var en blandad dag igår med lite bad (nej jag stod över även älvbadet) och sol och promenader. Jag fick ett telefonsamtal från en av pappas barndomskamrater, och sen var väl humöret inte riktigt på topp. Eller, jag blev lite filosofisk och halvuppgiven en stund. Stackars bakis-Joakim blev nästan också nerdeppad av att jag grubblade högt. Men sen for vi och åt pizza och satt på Apberget och tittade på folk en stund. Eller ja, mest på två väldigt olika gatumusikanter som hade en mindre batalj om vem som skulle stå på just den platsen. Tror faktiskt att upplösningen innehöll en pengasedel...

Apropå apberget (som alltså är en slags scen med trappsats i sten på ena torget som ofta fungerar som sittplats för att glo på folk) så hörde jag i förra veckan en kvinna som på väldig svengelska skulle förklara detta fenomen för en turist/utländsk bekant och benämnde det som "monkeymountain". Det var skojigt. Det kändes fel även om jag inte kan komma på hur man annars ska översätta det.