Böckerna jag läst i sommar är vitt skilda. Den ena, den första, var en biografi skriven av manusförfattaren till filmen Juno, Diablo Cody; Den Osannolika Strippan. Hon beskriver hur hon flyttade till Minnesota för en internetkärlek och hur hon där övergav det trista kontorsjobbet för att strippa på de lokala klubbarna. Det är en skildring från ett annat håll än vad vi kanske är vana, där kvinnorna inte är de som är de dåliga och smutsiga, men där de trots allt är de som står i fokus för berättelsen. De och klubbarnas utformningar. Besökarna är oftast bifigurer eller exempel på sexuella avvikelser.
Jag hade till en början jättesvårt för all namedropping i boken. Det var ständiga liknelser och nästan alltid refererat till saker, band, kända människor osv som jag inte hade en susning om. Det gjorde boken lite störig och lite omogen, men det gick över (alt så slutade jag bry mig). I övrigt är boken inget litterärt mästerverk men den skildrar en för mig helt okänd miljö och jag väntar ivrigt på att lära känna "strippan". Men det får man dessvärre aldrig helt. Och ofta får jag känslan av att hon utelämnar en massa saker. Till en början tänkte jag att det var pga mina egna fördomar om strippklubbsvärlden som jag tänkte så, men efter hand kände jag mig allt mer säker på att berättelsen censurerats något. Framför allt saknas Cody's egna reflektioner. Hon slänger ur sig en övergripande inställning på de sista sidorna lite som för att "få det gjort", men jag önskar att hon bakat in det i historien under tiden. Det blir lite som att läsa en personlig historia som inte är färdigbearbetad privat.Missförstå mig rätt; det är skönt att den inte är en studie (av många) om nerknarkade och olyckliga kvinnor i sexindustrins botten, men samtidigt gör bristen på reflektion att historien blir ganska platt. Men den är lättläst och bitvis ganska rolig, så jag kan absolut rekommendera den.
(På hennes wiki-sida finns länkar till den blogg som hon hade under tiden som strippa och som är grunden till boken.)
