Mer kultur, mindre kommers!

Igår när jag var på stan funderade jag över det där med gatumusik. När jag är i Sthlm så kryllar det av gatumusikanter, med blandade talanger, både på shoppinggatorna och nere i tunnlarna. I Umeå är det betydligt glesare, även det förekommer.

I Umeå anställer kommunen till och med lokala musikaliska ungdomar som "stadsmusikanter" som spelar och sjunger (ibland hellre än bra de med) på gator och torg men även runt om på äldreboendena. Och nu läser jag att Göteborgs stad istället tycks ha beslutat att förbjuda gatumusikanter vissa tider. Märklig skillnad i hur man ser på det.

Klart jag kan förstå om handlarna tvingas höra samma låt om och om igen, men vad är det med folk och kommunikation? Kan man inte då antingen be dem flytta sig en bit bort eller fråga om de inte har nåt annat på repetoaren? Att gå så långt som att förbjuda känns så oerhört stelt och trist. Personligen har jag betydligt större problem med påflugna försäljare eller liknande som ibland finns på gatorna, torgen eller inne i köpcentrumen.

Filosofi och monkeymountain

Man skulle kunna säga att det åskade lite igår. Eller ganska mycket. Jag fixar sånt ganska bra, men då vill jag vara inne. Vi var på Bölesholmarna när molnen kom upp på himlen och Sara anade oro, men vi hann faktiskt nästan precis hem och in genom porten innan det värsta regnet kom. Ganska skräckblandat mysväder ändå.

Det var en blandad dag igår med lite bad (nej jag stod över även älvbadet) och sol och promenader. Jag fick ett telefonsamtal från en av pappas barndomskamrater, och sen var väl humöret inte riktigt på topp. Eller, jag blev lite filosofisk och halvuppgiven en stund. Stackars bakis-Joakim blev nästan också nerdeppad av att jag grubblade högt. Men sen for vi och åt pizza och satt på Apberget och tittade på folk en stund. Eller ja, mest på två väldigt olika gatumusikanter som hade en mindre batalj om vem som skulle stå på just den platsen. Tror faktiskt att upplösningen innehöll en pengasedel...

Apropå apberget (som alltså är en slags scen med trappsats i sten på ena torget som ofta fungerar som sittplats för att glo på folk) så hörde jag i förra veckan en kvinna som på väldig svengelska skulle förklara detta fenomen för en turist/utländsk bekant och benämnde det som "monkeymountain". Det var skojigt. Det kändes fel även om jag inte kan komma på hur man annars ska översätta det.