Köpfri julskyltning

Jag hade en tyst plan att besöka julskyltningen i stan idag men jag orkade helt enkelt inte offra sömnen för det. Det hade nog varit lite trevligt annars. Jag är inget fan av jul som bekant, men jag tycker att det är mysigt med en del av sakerna runtomkring. Torghandel i snöig stad är en sån sak. Istället får jag väl anamma Buy Nothing Day.

Dessutom skulle jag behöva köpa en julstjärna till köket. Men det får bli imorgon. Jag har inte satt upp några julstjärnor eller nåt sånt alls än. Det får väl också bli imorgon. Det och dammsugning. Jag skickade ett sms imorse till Mattias om att jag inte skulle säga nej till fika med lussebullar i eftermiddag. Vi får väl se om han hakar på det. Oavsett hoppas jag att han kommer in till stan med min bil så att jag slipper bussandet idag.

Famous or poor -vem ska vi bygga om hos?

Dagens spaning; "gör om mitt hem"-program. I USA där man saknar en allmän socialförsäkring och en massa människor lever i en verklighet svenskar inte ens kan drömma om (även om berättelser ibland gör att man funderar om vi är på väg åt det hållet) har man det oerhört snyftframkallande "Extrem Home Makeover"; ett tv-program med några överaktiva programledare som gråter floder i varje program (ok jag är inget fan av sentimentala program av det där slaget, tyvärr). Man river gamla sunkiga hus och bygger nya, överlyxiga hem med en massa hysteriska funktioner. Ofta har familjerna tusen olika stora problem; barnen är handikappade, pappan har dött, mamman har tappat synen och hunden har tre ben. Ni vet. Det är välgörenhet på bästa programtid.

I Sverige, där vi har socialförsäkringssystem renoverar vi hus åt en av våra mest kända friidrottare; Carolina Klüft, eller bygger ny inredning till tv-divan Carolina Gynnings lägenhet (inventarier hon sen säljer på blocket).

Inte världens bästa spaning kanske, men jag kunde inte låta bli att reflektera över det då jag bläddrade mellan kanalerna och såg skillnaden. Ska vi börja oroa oss för välfärden på riktigt när bygg-om-tv blir välgörenhet för andra än redan hyfsat välbeställda? Är renoveringsprogram på tv vårt lackmuspapper för välfärd?

Ibland är det skönt att vara trettio

Zombien har stigit upp. Kändes som att jag sovit en timme när klockan ringde vid tre. Idag tänker jag inte göra någonting.

Det var fest i huset igår igen. De levde om ganska bra redan innan jag for till jobbet vid 20-tiden. När jag höll på att släcka ner och göra mig iordning för att gå till bussen hörde jag hur mellankatten "Liten" (aka Rosa Luxemburg, eg den största storleksmässigt...) satt på fönsterbrädet i vardagsrummet och morrade djupt från bröstet. När jag tittade ut stod det tre killar på rad och kissade just vid fönstret, typ en halvmeter från mig (jag bor på bottenplan). Hm. Duktig katt. När jag sen gick var det nån slags raptävling i trapphuset påhurrat av ett par tjejer och så nån kille som ville vara kool och fråga mig nånting. Ibland känns det ganska skönt att vara 30.

(På bilderna: min fina vaktarkatt).

Idag kan väl alla grannar leka tysta leken?

Kan man ha kallare lår än vad jag har just nu? Tror inte det. Har precis promenerat från stan och hem efter jobbet. Alternativet med detta underbart genomtänkta bussystem (där övergångar inte matchar) hade varit att vänta i centrum i en dryg halvtimme. Nu är jag hemma iaf, efter en riktigt stökig springnatt där i stort sett alla på min avdelning bestämt sig för att vara vakna alt mer eller mindre akut döende. Så inatt har jag sprungit. Och multitaskat. Och glömt bort det där med att vätska är bra ibland. Jag är fortfarande uppe i varv trots att jag är skittrött egentligen. Har precis stoppat i mig resterna av min falafelpizza från i torsdags och tänker att det nog var en duglig frukost. Eller inte.

Som komplement till inlägget om vården som jag skrev häromdagen kan jag nu tillägga att jag fick veta att det uppepå den situation som redan råder planeras att dras in tjänster (alt halvera dem, halvtider är ju kända för att vara både lockande och ekonomiskt gynnande för arbetstagaren...?) på bl.a min avdelning. Man undrar ju vart det ska sluta.

Nej, nu ska jag tina upp låren och hoppas få tillbaka känseln i dem före jul iaf. Det var rätt kallt (ca -14) att vandra från stan utan långkallingar. Imorgon är det jag som tar tillbaka bilen.

Duktigare dag

Idag har jag varit lite syster duktig trots allt. Jag har svarat på en massa mejl, uppdaterat register, tackat ja till Gudruns glöggfest (vilket jag helt glömt), stickat en halv toffla till systerdottern och gjort blandade ärenden på stan. Jag inte rört lägenheten i någon större städuträckning och istället för att öka diskpopulationen (som trots allt är ganska låg just nu) erbjöd jag mig att köpa falafelpizza som onyttig sen middag till undertecknad och det manliga sällskapet. Imorgon ska jag försöka städa lite.

Och såklart, även då han inte läser bloggen så vill jag såklart gratulera Mattias pappa på hans 70-årsdag idag. Stort grattis!

Lojalitet hos vårdpersonal ett problem

Ser att det pågår en artikelstorm kring äldrevården. Igen. Med ganska lite ny information och som vanligt med utgångsläget i det dåliga; den dåliga vården, den dåliga medmänskligheten, de dåliga vårdhemmen och ibland faktiskt även (om än indirekt) de dåliga vårdarna. Lite synd, tycker jag, för är det något den dåliga äldreomsorgen saknar så är det goda förebilder.

Såg också en artikel i Dagens Industri idag om meningsfulla jobb. SCB har gjort en undersökning och frågat människor om de anser att deras jobb är meningsfullt och barnmorskorna tycks vara de som upplever det så allra mest. I botten ligger de som har olika farbriksarbeten av nån form.

Först vill jag säga, som en parentes, att den här frågan har varit underlag för en diskussion mellan mig och min förra chef en gång i tiden. På den enkät vi som arbetstagare får svara på varje på brukar frågan om meningsfullhet finnas med. Jag tolkade frågan som om arbetet är meningsfullt för mig (eftersom enkäten ska spegla hur arbetstagarna mår osv) medan hon tolkade det ur ett mer samhällsnyttigt perspektiv som meningsfullt för brukarna och samhället (vilket det förhoppningsvis är), och om man inte såg sitt arbete som meningsfullt så förstod hon inte "vad man gjorde där". Jag kan iaf inte låta bli att fundera över om det finns olika tolkningar även i SCB:s undersökning.

När det är sagt vill jag koppla ihop de två ämnena och verkligen betona hur viktigt det borde vara för (äldre-) vården att de som avlönas inom den också tycker att det är meningsfullt för dem själva. Egoistiskt, säkert, men varför är det så att vårdarbetare, förskollärare (ofta kvinnor) osv ska vara så otroligt mycket samariter jämt och leva på känslan av att göra något "gott"? Den här gamla inställningen om att vissa arbeten är "kall". Jag tror att ganska få ser så på sitt arbete idag. Men denna lojalitet mot sin arbetsplats och framför allt mot de de/vi arbetar med (de gamla, sjuka etc) är det absolut största hotet mot en rejäl löneökning inom vårdsektorn. Man drar ner på personal; personalen klagar lite men för de boendes skull springer man lite snabbare, skär in lite mer på sin fikarast, försöker göra så många saker samtidigt som möjligt osv. Och sådär fortsätter det. Få vårdanställda skulle få för sig att strunta i att mata, klä av eller byta på någon för att man egentligen inte hinner, utan man försöker lösa det på nåt sätt. Den första som drabbas av det är den anställda, i andra hand den boende när multitaskandet trots allt havererar eller allt blir allt mer praktiskt och allt mindre socialt.

Lokalt har vi precis haft artiklar om att äldre blir lagda på eftermiddagen och serveras kvällsfika (eller i värsta fall även middag) i sängen även om de har hälsa nog att vara uppe, just för att personalen inte hinner. Det är inte konstigt att det sker, skulle jag vilja säga, utan att mena på att jag stödjer det tillvägagångssättet på något vis. Även där jag jobbar kläs boende i nattkläder långt innan de går och lägger sig; för att hinna med alla (efter kl 17 är man tre personal, efter 20 endast två och klockan nio kommer vi nattare och vi är själva, på 12 svårt dementa).

Vad vill jag då säga med det här "gnället"? Jag menar inte att det är ok med vanvård eller att alla vårdarbetare är änglar, det jag vill säga är att det finns fler bottnar, fler saker i frågan som sällan eller aldrig diskuteras. Hur omänskligt det än låter så skulle de som utnyttjar vården som brukare/patient gynnas mer om arbetstagarna var mindre lojala. Det omöjliga i det är att det skulle innebära att vårdtagarna blev lidande initialt. Jag tror också att om arbetstagarna upplevde sitt arbete som meningsfullt även för sig själva hade vi haft en friskare och bättre personal.

Det var mitt perspektiv som vårdbiträde. Långt, jag vet, sorry. Tyskungen har skrivit ur ett mer anhörigperspektiv med en slutsats som jag bara kan applådera. Idag är det hans analys som får stå för jämställdhetsperspektivet eftersom han gör det så bra (och jag inte orkar igen), men jag kan citera ett vanligt förekommande uttalande bland kvinnlig vårdpersonal: "Hade det här varit en manlig arbetsplats hade det inte sett ut såhär".

Att ge upp en bok

Och idag ger jag upp mitt försök att läsa Sylvia Plaths Glaskupan. Jag ville läsa den och den lät spännande som uppläst bok i radion (som gick för nåt år sen lagom tid då jag for till jobbet om kvällarna) men jag tycker att den är så trist. Hon är så trist och gnällig att jag själv blir gnällig. Ska nog läsa annat Plath eller kanske om Plath istället. Eller se filmen. Nu har jag inga fler omlån på den så nu åker den tillbaka till biblioteket idag.

Desperata husfruar är vi allihopa?

När jag känner mig som piggast under nätterna har jag börjat se avsnitt från början av Desperate Housewives, en serie som jag aldrig riktigt fastnat i på tv. Jag har sett enstaka avsnitt, men aldrig greppat grejen. Jag är väl inte tokfrälst nu heller, efter nästan två säsonger, men det har ett underhållsvärde iaf. Fast nog händer det mycket skumt och nog är det många hemligheter. Kom på mig själv igår med att fundera över om mina vänner kanske också har såna där hemligheter. Mattias svarade mig kort att "alla har hemligheter". Som mordbrand, att ens son rattfull kört ihjäl grannens mamma, mord av grannfrun eller stulna barn? Och genast kände jag mig lite tråkig.

Fucked up dygnsrytm

Jag har nog aldrig under de 4,5 åren som jag jobbat ständig natt nu senast haft såna problem med dygnsrytmen som nu. Jag vet inte vad det är. Jag är trött, men väl i sängen försvinner det snabbare än snabbast. Igår la jag mig inte långt efter midnatt men var fortfarande vaken halv fyra imorse. Sen somnade jag och väcktes kanske en halvtimma senare av ett billarm utanför.

Jag tänker inte skylla på mörkret för jag tror egentligen inte att det måste vara det. Kanske är det inte bra för huvudet att känna stress över ogjorda saker, tänker jag. Och jag har som sagt en del sånt just nu. Det är mejl som måste svaras på, register som ska uppdateras, utskicks om ska skrivas och det dumma forumet som ska färdigställas. Plus då andra saker som att köpa gardinstång och sätta upp gardiner i köket, städa, sätta upp lamporna på balkongen, planera och beställa julklappar på nätet (det billigaste och minst trängselfria sättet), svara på privata mejl och brev, läsa färdigt böcker jag påbörjat, göra pappas minnebok, framkalla och skicka ut foton jag lovat bort etc etc.

Istället fastnar jag i en disk som aldrig tycks ta slut, gör delar av ett antal olika saker nämnda ovan typ samtidigt så inget blir klart, går promenader, spelar lite osv. Nu är det torsdag och imorgon börjar jobbhelgen och då blir inget gjort direkt, det vet jag ju. Så det gäller idag. Kanske ska be Mattias om lite hjälp med tex foton och sånt som inte jag måste göra kanske.

En tråkig vardagshistoria

Känner mig lite gammal idag. Har ont i kroppen. Jag gjorde en ordentlig vurpa i köket på jobbet igår morse när jag höll på att skura golvet, och det gjorde ganska ordentligt ont i en kvart kanske. Sen ingenting. Idag när jag vaknade så hade jag ont på armen och låret där jag slog i igen. Typ jätteont. Min kropp verkar lida av sen reaktionsförmåga, eller nåt. Det känns ungefär som när man var liten och nån elak eller "rolig" kille hade gjort en "muskeldödare" på armen, ungefär.

Annars känns det mest som att alla saker jag borde göra bara läggs på hög. Mejlen strömmar in och uppgifterna att lösa blir allt fler. Jag har vare sig orken eller riktigt tiden att få koll på precis allt. Men det löser sig väl. Jag har idag dessutom lyckats skapa mig mer jobb än nödvändigt då jag i min frustration över att det nyrensade (trodde jag) avloppet i handfatet i badrummet fortfarande verkade segt, försökte lösa det med en nyinköpt flaskborste. Som fastnade och sen gick av, varpå själva borsten satt fast i avloppet. Snyggt jobbat. Jag skruvade loss typ alla delar som var möjliga för att blotta den och slet och drog sen i den förbannade borsten. Utan att den ville lossna alls. När Mattias kom hit efter jobbet fann han mig i en sörjig äcklig röra, halvt liggandes och svärande under handfatet i badrummet. Lite halvkomiskt, tyckte visst han. Det positiva med det hela var att jag hittade stället som det var igenpluggat i, en bit längre in mot väggen.

Mm, så kul är jag idag. Imorgon ska jag göra en akut to-do-lista och vara hypereffektiv. Tror jag.

På tal om humor...

Jag kom hem från affären ikväll med en påse ekologiska morötter. När jag kollade närmare på påsen såg jag att de kom från "Kräkångers ekogård". Betalbart.

Fortsättning följer

Debatten fortsätter visst. Jag har just ögnat mig igenom ett drygt hundratal blogginlägg i rss-feeden (som jag valt att ignorera ett par dagar) och fann då detta svar angående manligt och kvinnligt i humorbransch-debatten. Jag är glad att den fortsätter, jag är glad att någon törs kommentera alla de korkade åsikter som lagts fram i kommentarsfälten och verkligen ifrågasätta om det åsikter som verkligen representerar den svenska mannens ståndpunkt eller inte. Jag hoppas (och tror någonstans) att det inte är det.

Tonårsfritt på bio?

Haha, Anna-Karin skickade mig denna länk på mejl idag och skrev att jag "inte är ensam" (med anledning av mina sura inlägg här och här). Jag och Nils-Petter alltså? Hm, ja jag vet inte jag.

Allvarligt talat så håller jag nog ändå inte med honom helt. Eller jag hoppas iaf att jag inte ska behöva göra det. För det första så tror jag inte alls att det bara är ungdomar/tonåringar som har ett hänsynslöst beteende på bion och dessutom långt ifrån alla ungdomar. Skulle gissa att det finns vuxna som stör också och vill minnas att killen som störde på Bond-filmen hade passerat 20-strecket.
För det andra så är jag över lag inte för att stänga ute åldersgrupper på såna premisser. Jag tycker att det är knepigt med barnfria hotell, att ungdomar inte får vara på ena Icabutiken i mitt bostadsområde före klockan två på dagarna osv. Jag tycker det är fel väg att gå och tror inte att man skulle välja samma tillvägagångssätt för andra åldersgrupper i samhället.

Är förbud enda vägen att få folk att bete sig? Jag vill tro att det måste finnas andra vägar. Bemanna biosalongerna, tex och ge oss lite tillbaka av biljettpriset på så vis (istället för att lägga pengar på att övervaka ev olaglig filmning i salongerna). Det är en enkel och delvis feg väg att gå att förbjuda istället för att samtala.

Så jag är kanske inte lierad med Nils-Petter ändå...

Vinterland

Nu är det riktig vinter ute. For real. Ganska mycket snö och lagom kallt. Lite synd att det blåser så pass bara. Känner mig lite halvlat idag och har egentligen ingen lust att promenera i snöblåsten bort till Ica och handla, men jag får väl bita i det sura äpplet. Mattias har fortfarande min bil. Nu har jag ju iaf varma kläder. Men närbutiken betyder parfym-yoghurt så jag får hitta ett annat alternativ till frukost, tror jag. Jag bestämde mig för att jag ätit upp parfymen imorse så jag behöver ny frukost.

Jobbnatten var extremt lugn får jag säga. Någon enstaka som var nattuggla hela natten men inget stök, bara lugnt och trivsamt. Nu har jag några dagar ledigt vilket känns helt okej. Ska njuta av vintern lite.

Rock, paper, scissors, lizzard, Spock!

Filmkväll

Satt just och försökte hänga med medan Mattias bläddrade mellan kanalerna. Han stannade till på 6:an och därvar slutet av The Exorcism of Emily Rose, eller Besatt som den heter på svenska. Den är riktigt bra faktiskt, så synd att jag inte hann tipsa om den. Jag vill minnas att den dessutom baseras på verkliga händelser. Det braiga med den är att den aldrig riktigt tar ställning utan ger utrymme för alla möjliga tolkningar, såväl religiösa som icke-religiösa. Slutet lämnar både en känsla av frustration och befrielse, vill jag minnas.

Samtidigt visar 3:an One Hour Photo som kanske inte är en brilljant film men som ändå är mer än sevärd. Inte minst för att Robin Williams, som alltid spelar tokroliga, spralliga rollfigurer (och som verkar ha svår damp in real life dessutom) nu spelar en stillsam man med psykopatiska drag.

Svt brilljerar också ikväll och visar Guds stad (Cidade de Deus), som visst ska vara riktigt bra och som jag fått rekommenderad till mig från flera håll. Var inte riktigt in the mood för så tung film ikväll, men jag måste helt klart se den snart.

Hyfsad filmkväll alltså, för den som vill. Själv har jag mest legat i soffan och försökt hänga med i svängarna när Mattias har sett ungefär 3 minuter på varje kanal (jag börjar lära mig att se det mysiga i det, alt har jag slutat anstränga mig)... Eller jo, vi såg i stort sett hela "I ondskans närhet", första delen i en brittisk deckarserie på 8:an tidigare ikväll. Helt ok.

Sara goes svamp-bob

Idag är det lördag men inte känns det som lördag. Jag vet inte vad jag har för dag idag. Det kanske inte spelar nån roll... Lite lördag kändes det iofs på stan när Anna och jag trängdes med resten av Umeborna ungefär... Innan löning och allt. Vet inte vad det var.

Trevligt var det iaf. Och numera är jag ägare av både mössa och halsduk. Svart halsduk och en grön baskerliknande sak som Anna plockade fram. Jag är nog fortfarande inte helt med på den båten, men jag litar på Anna och hon sa att det skulle vara så. Lite svamp-Bob-varning är det på baskrar, tycker jag, men det är nog en vanesak kanske. Hade jag nu bara varit en sån där bloggtjej som utan att tveka lägger in bra och halvdåliga (mobil-) bilder på sig själv i bloggen så hade ni fått se, men dit har jag inte kommit än... Tror jag.

Smart people

Det blev en film och lite stickning. Jag såg Smart People, som var lite av boring people faktiskt. Lite samma känsla ett tag som ganska brilljanta The Squid and the Whale men inte på långa vägar lika intressant. Personligheterna har ett visst djup, men det gestaltas inte särskilt intressant, (med visst undantag för looserfarbrodern James). Ellen Page, som spelar den need-to-be-intelligent dottern, är såklart en upcoming star, men det hjälps liksom inte. Den enda personen som egentligen var intressant var brodern i familjen och han fanns som inte med i storyn. Dennis Quaid gör en godkänd insats på ett slappt manus som änklingen, fadern och professorn Lawrence Wetherhold som börjar dejta en gammal student och numera läkare, som i sin tur spelas av Sarah Jessica Parker.

Hm, nej för tråkigt för att vara intressant. Och någon komedi, som man skulle kunna tro av omslaget är det inte på långa vägar. 5/10.

In a nutshell

Hela dagen har jag återkommit till tanken att det är lördag. Vilket det ju inte är. Lite dagavill alltså. Men det har varit en stilla, bra dag. Spelat lite, tagit en promenad i kylan (jag måste tvångskommendera ner någon på stan och hjälpa mig; ska jag ha den vita, gröna eller svarta halsduken med matchande mössa till? its cold, people!), klippt Mattias lite lite kortare än vanligt (vi fegar lite, men det lär väl landa i no-hair lagom till sommaren), lagat god mat osv. Nu är jag själv; Mattias är hos en kompis och firar en anställning med lite öl. Så vad ska jag hitta på?

Jag skulle kunna spela lite, men är kanske lite småless för tillfället. Och ingen "kul" är inne att spela med. Det är fredag kväll så jag vägrar göra något nyttigt. Kanske jag skulle se en film och få lite stickning gjord? Eller spana in det där lastfm som Ulrika ville att jag skulle skaffa. Hm...

Imorgon vill jag vara lite social, kanske tvinga mig på Anna en stund. Eller gå på stan en sväng. Söndag ska jag antagligen fira Mattias syster som fyllde 46 igår och sen jobba.

My weekend.

Politiken för mig framöver

Ikväll är det styrelsemöte via telefon och jag hoppas hoppas att strulet med uppkopplingen inte ska komma tillbaka. Det har varit problem på förmiddagar och kvällar i ett par dagars tid nu, men min förhoppning är att det inte blir en repris ikväll. Utan uppkoppling ingen ip-telefon. Och mobilen är nästan tom. Men inte ta ut misslyckandet i förtid, det går säkert bra.

Känner mig lite oinsatt just ikväll, det är inte bara en dagordning att hålla koll på utan en massa tillägg som kommit lite här och var. Det märks att det är mycket på gång i Fi framöver, många trådar ute på olika håll. Mycket planerande. Kongress i februari, valrörelse i vår, medlemsvärvning och ett ständigt debatterande och försök till synliggörande.

Personligen kommer jag att ligga lite lågt ett tag efter kongressen. Jag har bestämt mig för att inte ställa upp till omval, även om det var ett svårt beslut att ta. Det har varit väldigt roligt, engagerande och lärorikt, men samtidigt känner jag att jag behöver lägga lite tid på andra saker. Landa i grejer, andas lite. Det finns också nackdelar med att vara "partipolitiskt bunden" och jag känner att jag behöver vara lite mer obunden ett tag. Komma bort från den (parti-) politiska arenan som är väldigt speciell. Men det kommer kännas tomt en stund.

Dåliga flickor sover till två

Jag lyckas inte vända tillbaka dygnet, jag vet inte vad det är. Jag är tröttare och mer svårväckt än när jag jobbat helg. Somnade strax före klockan sex imorse och klev upp först vid två. Känner mig onyttig och lat. Visst, jag får ju saker gjorda även om det är på en annan del av dygnet än brukligt, men det där att sova länge är lika med dåligt beteende, det är lite svårt att komma bort från tankemässigt.

Konsten att svara rätt

Hihi, Mattias vet hur man får upp mungiporna på en halvbister Sara. Jag frågade:

-Vad vill du ha?
-Eh...är rätt svar "dig"?

Dålig kväll

Grr, nu har nätet legat nere nästan hela kvällen också. Fick tillbaka uppkopplingen för en halvtimme sen (den försvann vid 16-tiden). Jättesurt. Min plan att jobba med forumet när hjälp fanns inom räckhåll gick om intet. Ett nytt försök får göras imorgon.

Känner mig lite less och uppjagad. Kanske beror det på att jag landat i att allt praktiskt elände med pappas död var klart och så damp det ner nya papper idag så jag har spenderat en stund av min internetlösa kväll med att rota runt i lådan med hans papper, foton, tidningsutklipp och annat. Och det fick mig inte på gott humör.

Sara tänker ego-statistik

Stundtals får jag för mig att kolla lite hur många som faktiskt läser den här blaskan jag producerar på bloggen. Mest på kul. Men det visar sig att det kanske inte är så enkelt. Jag pingar ju några ställen vilket brukar generera en del nya läsare ibland, men hur många är lite okänt.

Bloggportalen är ett sånt ställe. Den här veckan (alltså from måndag) säger den att jag har haft 134 besökare as we speak. Ett annat ställe som jag hakade på för att testa är Startblogg, som säger att jag denna veckan (sedan måndags kväll iofs, jag fanns inte med innan och just i måndags var det många WoW:are här) haft 34 besökare. Känns lite lite, men ok.

Sen har jag ju mina egna räknare också. Dels den countern som är synlig på bloggen, som säger drygt 7700 sen december förra året (vilket ger ett snitt på ca 660 besökare/månad). Och så den som Joakim ordnat åt mig där jag kan logga in och se mer detaljerat varifrån besökarna kommer, vilka av de av mig länkade sidorna de kommit in via, sökord för att hitta min blogg, samt var besökarna befinner sig rent geografiskt. Den säger att jag sedan i måndags haft 241 besökare (varav 201 är unika). En definitivt roligare siffra.

Men vad är sanningen? Svårt att veta tycks det. Rent tekniskt borde det väl ändå inte vara så svårt, tycker jag (utan att vara nån hejare på just webpublicering alls), men ändå skiljer det sig så mycket. Jag söker upplysning.

Byta nätleverantör?

Nätet strular idag igen. Frågan är den ständiga; ska man byta bort ComHem eller inte? Finns det något som strular mindre? Det vore ju jobbigt att byta och så få nåt som är sämre.... Kanske jag som har stora krav men att nätet ligger nere ett par gånger i veckan (som jag märker, jag är ju inte alltid uppkopplad aktivt) känns sådär faktiskt. Hm...

Jämställdhetsdebatt i humornästet

Som en liten fortsättning på det ståuppbloggandet jag gjorde i helgen kan jag bjuda på lite länkar till en pånyttfödd diskussion om manliga respektive kvinnliga komiker. Först skrev Johan Croneman om det pinsamma, som även jag reagerade mot, i att Svt hade ståuppkväll utan en enda kvinna i tablån. Nour El-Refai har sedan svarat med en väldigt intressant artikel om kvinnliga komiker och vad dessa förväntas representera osv. En insiktsfull artikel ni verkligen borde läsa. Egentligen inget nytt, men tydligen behövs repetitionen fortfarande. Inte minst på de statliga tv-kanalerna.

Om denna artikel skrev Magnus Betnér som dessutom avslöjade att Newsmill (som publicerat El-Refai) frågat honom om inte han också kunde skriva i ämnet. Han skriver (så spetsigt som nästan bara han kan): "Men jag tänker inte göra det. Nour har ju redan gjort det. Lyssna på Nour i stället för att lyssna på en del av den patriarkala struktur hon kritiserar." Klockren kommentar på det.

Nu hittade jag ett svar på Nour El-Refais artikel, skriven av en för mig okänd komiker, Aron Flam där den ganska tråkiga och smått bakåtsträvande tesen att det är mer eller mindre kvinnors eget fel inte helt oväntat presenteras. Han håller förvisso med i att det absolut finns kvinnliga komiker som lätt hade kunnat konkurrera sig in på Svt:s tv-tablå i helgen. Men när det kommer till analysen om varför kvinnliga komiker inte syns (finns?) lägger han den på en individnivå istället för som El-Refai (och Betnér med för den delen gör) på en lite högre nivå; den mer strukturella. Vi vet sedan tidigare att män oftast väljer män (och att kvinnor hyfsat ofta också gör det i ledande positioner), och det förvånar inte att redaktörer, manusförfattare osv oftast är män.

Säkert finns det en del i Flams individanalys som är viktigt att fundera över; hur kvinnor ser på sig själva och vad de tror förväntas av "kvinnlig humor" (läskigt att ens skriva) tex, men beror inte det i sin tur på saker som ligger på en strukturell nivå? Intressant diskussion, som tydligen delvis kommer att fortsätta på Nyhetsmorgon om några få timmar.

Apropå WoW-hysterin...

...kan jag rekommendera denna sansade och kloka krönika om 15-årigen som kollapsade efter att ha spelat WoW och pimplat energidryck. Med lite samma infallsvinkel som jag själv hade häromdagen.

Kanske ska tillägga att jag självklart är medveten om att det finns de som inte kan begränsa sitt spelande och som får problem. Men den moralpanik som utbrutit sista tiden vet inga gränser och det tycks vara helt ok att skuldbelägga spelare och oroa föräldrar när samma sak inte görs med andra fritidsintressen. Och frågan är om man verkligen kan beskylla den här kollapsen på WoW. Av nästan 10 miljoner spelare (känn på den siffran) känner vi till en kollaps; är det nog för att varna för den senaste expansionen?

Kontraproduktiva hot om barnlös framtid

Jag vet. Den här bloggen liknar alltmer en åldersångest-blogg. Men, jag kan inte låta bli att fortsätta provoceras av artiklar som den här. Ska man tolka rubriken rätt så skulle man kunna tro att artikeln syftar till att lätta på press och skapa en samhällsdebatt om de krav som unga människor ställer på sig själva, om konsekvenserna (för framför allt ett blivande familjeliv) av den arbetsmarknad som råder och de krav på utbildning och "framgång" som många känner. Och det är bra, det hade jag välkomnat med stora famnen. För pressen finns där även om många anser att dagens unga är bortskämda (vilket vi/de säkert är på flera sätt).

Men precis som i andra artiklar jag tidigare kritiserat här landar det hela i att istället öka pressen, framför allt på unga barnlösa/-fria kvinnor. Vi får åter veta vilka risker vi utsätter oss själva (och indirekt vår partner) och våra ev barn för genom våra "val". Vi riskerar att bli utan barn, att få komplicerade förlossningar, missfall och allt möjligt annat otäckt. Hur små riskerna egentligen är framkommer inte, bara att de är ökade för kvinnor över 30. Stundtals låter det som att så fort vi passerat 30-strecket så hamnar vi i samma statistikkolumn som kvinnor som föder barn i tredje världen. Och så är det ju verkligen inte.

Jag tror, och rätta mig gärna om jag har fel, att kvinnor utan barn kring 30-strecket är ganska medvetna trots allt. Flertalet av oss tillhör skaran som utbildat oss vidare, vi läser en massa, hör en massa och många av oss suger säkert åt oss extra mycket av den information som serveras på olika håll. Jag tror att vi redan känner till riskerna. Och om vi nu inte skulle göra det, på vilket sätt underlättar sådan "information" (som nästan kan upplevas som biologiska hot om man så vill) den situation vi redan befinner oss i om vi nu har "valt" att vänta av önskan att skapa en bra tillvaro? Jag kan inte se det. Visst är det så att press också kan leda till att den önskade graviditeten uteblir? Då förefaller det hela ganska kontraproduktivt.

Lyft gärna diskussionen om de krav som framför allt unga kvinnor (men även unga män, vill jag påstå) känner inför hela livskarusellen med fertiliteten som en del i den, men spetsa den inte med förtäckta hot om en barnlös/-fri framtid.

Parfym-yoghurt

Jag är nog inte riktigt frisk, min mage protesterar. Det är bättre än igår men jag går nog inte till jobbet ikväll heller. Eftersom jag sällan blir särskilt jättesjuk av magsjuka så gissar jag ändå att det är nåt sånt. Det känns så. Men det är trist att vara sjuk. Jag skulle behöva handla eg. Kanske smyger bort till kiosken bara om inte Mattias kan vara lite samarit.

Har precis pillat i mig en skål laktosfri, nästan fettfri (inte mitt förstaval, men det fanns ingen annan på ICA gourmet igår) yoghurt som smakade parfym. Mumsigt. Jag läser just nu lite sporadiskt i Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson (fast jag har inte listat ut varför han kallar den just det faktiskt, känns mest som en catchy titel kanske) och jag skulle gissa att min yoghurt skulle kunna vara ett objekt i den boken. Den handlar alltså om alla konstiga tillsatser, skumma tillagningssätt och annat fusk som finns i maten vi äter. Den lyfter en del intressanta historiska kopplingar och gör en del avslöjanden, men hittills känner jag mig inte särskilt förvånad. Jag var nog ganska medveten om att det sker en hel del skumt med maten. Inte minst med köttprodukter. Men den är ganska bra skriven och känns som en viktig bok. Hittills kan jag rekommendera den.

Att tyda sjukdomstecken

Min kropp spelar mig ett spratt, eller så är jag sjuk. Jag är urdålig på att tyda såna tecken. Kanske beror det på att jag alltid haft en skum mage (med allergier och laktosintolerans sedan barnsben är magens normalläge lite skumt) och har svårt att tyda vad som är vad. Men jag tror att jag är sjuk.

Gick ner på stan och lämnade in Mattias glasögon på lagning och köpte mer garn (jag tror att jag snart är orsaken till att garnbutiken i centrum går runt...). På väg hem fick jag jätteont i magen, mådde illa och kände mig plötsligt svimfärdig. Värmde soppa när jag kom hem för att jag tänkte att jag kanske ätit lite dåligt idag, men kunde nästan inte stå upp i köket utan att bada i svett. Skitskumt. På två sekunder kom det. Något bättre efter en kur av samarin, soppa och te, men bra känns det inte. Har precis ringt och sjukanmält mig, tre timmar före passets start, det känns inte bra. Men vad ska jag göra? Törs inte avvakta längre. Och om jag dragit på mig nåt är det väldigt dumt att sprida det vidare där. För att inte tala om att vara en hel natt på jobet och må dåligt. Men det känns ändå ganska trist, var ju inställd på att jobba.

Lätt att lägga över sitt ansvar på andra?

Inte oväntat kommer nu rubriker igen om hur farligt WoW är (här, här och här tex) efter att nya expansionen släppts. Självklart är nyhetens behag stort och självklart vill de flesta spelare spela lite mer än vanligt just i början; inte så svårt att förstå. Men jag kan faktiskt inte låta bli att undra hur långt det ska gå innan ordet föräldraansvar får ett reellt innehåll igen. Varför låter man sin 15-åring spela i ett dygn i sträck? Och hur kan det vara spelets eller speltillverkarnas fel? Blizzard har, tycker jag, som speldistributör tagit ett ganska stort ansvar och har bla. publicerat information och tips till föräldrar på hemsidan, som orolig förälder kanske man skulle slänga en blick dit och försöka engagera sig i sitt barns intresse? Dessutom finns det möjligheter för föräldrar att sätta en tidsgräns på spelet, genom att de via en lösenordsskyddad funktion sätter max speltid för sitt barn. Easy peasy.

Min systerson är 12 och spelar sen en tid tillbaka WoW, men bara efter läxor och bara begränsade stunder, hans föräldrar ser nämligen till att begränsa det. Och det funkar bra, skulle jag vilja säga. I vårt guild (som f.ö. är ett guild med idel 30-plussare) finns också en annan tonåring som också han suckar efter en stund över att "mamma nu säger stopp". Men det kanske är den enkla vägen att skylla på spelet?

När ungdomar tränar för mycket eller tränar trots att de är sjuka och "kollapsar" skyller man sällan på att fotbollen osv är farlig, hur kommer det sig att det är ok att skylla allt ifrån våldsamheter och mord till dåliga betyg och näringsbrister på dataspel?

(Och nej, jag tänker inte starta en diskussion om spelberoende igen.)

En nerddag senare

En bloggtyst söndag. Jag har spelat mestadels, får erkännas. Det kändes som en sån söndag. Jag sov länge, åt frukost i lugn och ro, tittandes på Mattias när han frustrerad satt och skällde på sin nya fina dator som kör Vista i windowspartitionen (det finns inga drivers till hans kick-ass-grafikkort i xp). Han var ganska söt i min teddybjörnliknande morgonrock som han mer eller mindre har bott i hela helgen. Söt men frustrerad alltså.

Sen for han på middag till sina föräldrar och då spelade jag ett tag med Joakim i hörlurarna. När han gav upp åt jag mat och när sen Mattias kommit hem till sig så spelade vi tillsammans resten av kvällen via skype. En riktig nerddag alltså. Men det har varit roligt, mycket har blivit gjort (i Northrend alltså, i verkligheten har i stort sett inget blivit gjort). Imorgon ska jag ge mig ut på promenad i snön och sen är det jobbdags på kvällen/natten igen. Jag borde säkert ha dåligt samvete för att jag gjort så lite vettigt i helgen, men det känns lite som att det var just det jag behövde. Så det så.

Ståuppkväll 3

Gav upp ståupp-tv efter ett tag. Arab-amerikanerna var dock ganska roliga, betydligt bättre än de två innan. De skämtade mycket om hur det är att vara arab i USA efter 11 september, oavsett om man är född där eller inte, och om hur mycket koll amerikaner eg har om just araber. Med mera. Mycket självironi och säkerligen mycket tänkvärt, speciellt kanske om man är amerikan.

Chris Rock och Bill Hicks får jag väl kolla på youtube eller så (Hicks har jag iofs redan sett). Tappade orken och questade lite istället en stund. Jag hade tänkt gå tillbaka och se filmen, men fastnade i spelandet faktiskt. Det var lite grejer som skulle göras färdigt och jag fick för mig att filmen startade senare än den gjorde. Lite surt när jag insåg det, men jag får väl köpa den istället.

Ståuppkväll 2

Okej, han var roligare än kille nr 2; Tom Stade. Han frust-fnissar åt sina egna skämt.

Ståuppkväll

En dryg kvart in på första stand up-föreställningen. Spencer Brown; snyggt namn, söta kläder, inte hysteriskt kul. Hans kroppsspråk, röst och till viss del skämt känns som en blandning mellan Jim Carrey och Tobias Persson (svensk ståuppare som ofta är väldigt rolig, roligare än Mr Brown). Spencer Brown, kanske en komiker på gång, men inte superkul ikväll. Får kolla upp honom mer på youtube kanske.

Stand up-kväll på svt

Jo, ikväll tycks det kunna bli en bra svt-kväll också. Det var ju inte igår. De tycks ha ett stand up-tema på 2:an under kvällen med en del intressanta punkter som jag nog kommer att bänka mig framför.

Det börjar kl 20 med Spencer Brown, en för mig okänd stand uppare, med en föreställning på Raw i Stockholm. Sen en lika okänd, Tom Stade, en kanadensare som besökt på samma klubb. Närmast därefter ett intressant inslag på en dryg timme där en grupp amerikansk-arabiska komikers föreställning "The Axis of Evil Comedy Tour" visas. Verkar onekligen intressant.

Sen det första för mig kända namnet; Chris Rock, med en show inspelad 2008. Det är nästan så att jag kan lova att det blir kul. Samma sak med showen efter, Bill Hicks. En show från 1990. Kvällen avslutas med en film jag länge velat se; Aristocrats. Hundra komiker (däribland min personliga favorit, Eddie Izzard) berättar samma interna, legendariska (och snuskiga) skämt på sina respektive sätt, diskuterar legenden och varianterna kring skämtet osv. Har fått väldigt blandade omdömen, men jag är ändå nyfiken.

Tråkigt nog kan jag konstatera att Svt:s stand up-kväll utgörs av idel män. Jättetrist då det faktiskt finns ett gäng kvinnliga komiker som lätt skulle ha platsat. Stand up-scenen har haft en tydlig mansdominans länge (ni vet, kvinnor kan inte vara roliga) men på senare tid har det börjat förändras. Jag vet att det har öppnats en stand up-klubb i Stockholm (minns inte namnet nu tyvärr) vars mål är att fördelningen på scen ska vara 50/50. En utmaning som antagligen kommer att föra humorn och branschen framåt.

Edit: Har kollat upp det och klubben heter Dum Spiro Spero, på KGB. Läs mer om det här tex.

Ledig lördag

Utsövd, till freds Sara idag. Det känns bra. Vaknade lite på fel sida igår faktiskt. Väcktes ganska tidigt på eftermiddagen av att Mattias föräldrar jagade honom på alla telefoner som existerar, typ. Hysteriskt oroliga då de inte fått tag på honom sedan kvällen före... Jag tror att jag snart ska sätta lösensumma på honom.

Det har just börjat snöa ute och dessvärre är det inte så väldigt mycket ljus ute. Annars hade kanske en promenad i dagsljuset varit att föredra, men jag tror att jag tar en latdag istället. Ska diska och plocka iordning lite bara. Har redan varit lite duktig och rensat avloppen i badrummet. Mycket mer än det blir det inte idag. Kanske lite registeruppdateringar och annat mindre fi-arbete om lusten faller på.

TV-tips

Ikväll får ni inte missa V for Vendetta kl 22.30 på 3:an. En väldigt bra film, jag lovar. Bra skådespel och intressant samhällskritik som berör. Själv tänker jag kasta ett getöga på den från Northrend...

En vinst med förlust

Visst, det är väl jättebra om artiklarna i expressen nu har fått jordbruksministern att tänka om i frågan om zoofili. Det viktigaste är såklart att frågan bli tagen på allvar, inte vem som lyfter den. Men någonstans känns det ändå som en förlust för, jag vet inte vad eg, demokratin (?), att det är när expressen "rasar" som frågor tas på allvar, inte när seriösa, faktabaserade organisationer uppvaktar samma jordbruksminister i samma fråga ett flertal gånger. Det känns lite sorgligt faktiskt. Vill man leva i ett land där skvallerpressen sätter dagordningen?

Men som sagt; blir saken lyft och kommer förändringarna så får jag väl vara nöjd.

Tills vidare måste jag bjuda er på denna amerikanska reklamaffisch för en större djurrättsorganisation. Jag tycker att den är ganska rolig.

Gamemania

Jodå, dagens vakna tid spenderas till 80% vid datorn, så är det. Svårt att låta bli. Nyhetens behag och allt det där. Mattias stod och köade utanför MVG (galleria i Umeå) inatt med en massa andra människor, i väldigt blandade åldrar som jag förstod det. De skulle öppna fem i tolv men började inte släppa på folk förrän strax efter halv ett. Det var lite dåligt. Speciellt då de som bokat på andra butiken vandrade förbi med sina spel strax efter midnatt. Åtta minuter hade det enligt uppgift tagit för dem att lämna ut sina. Så Mattias fick stå i en kall kö ganska länge (han började köa nån gång efter elva...) och jag försökte peppa honom via telefon.

Sen var han snäll och installerade spelet inatt åt mig så när jag väl steg upp i eftermiddags var det i stort sett bara att logga in och spana in de nya miljöerna och slåss om mobsen med alla andra. Ja, läckert måste jag säga. Mer impad av de här nya miljöerna än de som kom med förra expansionen kanske.

Nu har vi ätit lasagne och Mattias har somnat på soffan så jag ska smyga tillbaka in till Northrend... Yeay!

Det är så läckert!

Oh my God! De gör det så snyggt! Kan knappt vänta på att det ska komma en film också...

Nerd-alert!

Hihi, på väg till bussen ikväll gick jag förbi gallerian där ena spelbutiken ligger och såg (lite förvånad faktiskt, det är inte sommarvärme ute) kanske ett tiotal personer som redan bildat kö inför nattens spelsläpp. Iklädda filtar. Lite skojigt faktiskt. Och nej, Mattias stod inte där. =) Han är gissningsvis hemma framför datorn och gör sig av med alla olika currencys som enligt uppgift nollställs vid midnatt.

Om dubbelmoral

Kanske ska tillägga att jag inte heller på något vis är fri från dubbelmoral. Jag besitter säkerligen en hel del vurpor själv. Men grejen är väl att försöka synliggöra dem för sig själv och fundera över sitt handlande.

Självklart ser inte jag att det skadar "min sak"; att driva frågan om ett förbud mot zoofili trots att man är köttätare "till vardags". Att fler öppnar ögonen för hur det ser ut är bra. Och visst är det väl inte så att man alltid på en gång måste anamma precis allt som går i linje med ett första ställningstagande (och oftast växer väl en livsfilosofi fram ganska långsamt), men det vore trevligt om fler kunde låta ledningarna gå lite längre ibland och fundera över vad jag själv gör som påverkar andra djur och människor negativt, och inte bara rasa när andra beter sig på ett sätt man inte själv kanske skulle tänka sig. Att inte stanna vid den första expressen-serverade tanken utan tänka ett par steg till själv.

Tydligast är att det är media som till så stort del bestämmer vad vi ska tycka numera. Skulle media bestämma sig för att en delad föräldraförsäkring är det naturliga (och att andra lösningar är moraliskt förkastat), ja då skulle vi som driver den frågan snart vara hemma. Kanske inte riktigt så enkelt, men ni förstår min tanke. Det mesta idag handlar om mediestrategi och marknadsföring.

Det är osmakligt att klubba sälkutar, men inget är väl så välsmakande som en kalv?

Frågan om djursex eller inte djursex har åter blossat upp. Anna-Karin skriver insiktsfullt om själva expressenfenomenet, ur en köttätares synvinkel, kanske jag ska tillägga. Och trots att jag själv är både djurrättare och vegetarian så tycker jag att hon har en poäng (igen) med att om man accepterar det ena så kanske man inte ska gapa om det andra.

Ett annat tydligt exempel på det är pälsimporten. Det kommer snart (eller om det redan har trätt i kraft, lite dålig koll just nu) ett förbud mot att importera katt- och hundpäls till EU. Självklart bra, tycker jag. Men de andra pälsarna då? Varför är det bara "husdjur" som vi mår illa av att klä oss i? Varför tar vi oss i så fall inte en funderare över de minkfarmar vi fortfarande har i Sverige (och som skyddas så hårt av den svenska politiken), eller att du kan köpa ren- eller kohud på Jysk och lägga på ditt golv?

Personligen tycker jag inte att man ska ha sex med någon, djur eller människa, utan ett samtycke. Jag tycker att bordeller är en form av misshandel oavsett om det är människor eller djur som bebor dem (även om man skulle kunna ha en lång diskussion om inslaget av "frivillighet" vad gäller detta). Att sälja människor såväl som djur så att andra kan ha sex med dem är vidrigt i mina ögon. Att se på vissa människor och djur enbart som redskap för sin egen sexlust är osmakligt. Men det är kanske inga nyheter.

För att hårddra det så gäller samma sak för mig vad gäller köttindustrin. Att äta kött från katt är lika otänkbart som att äta kött från en ko. Att äta kött från djur är för mig lika motbjudande som att äta kött från andra människor. Faktiskt. Jag upprörs inte av kannibaler värre än "vanliga" karnivorer.

Till sist skulle jag vilja att ni funderade över varför det blir sånt ramaskri när expressen bestämmer sig för att skriva artiklar om djursex i organiserad form när djurrättsgrupper, enskilda riksdagsledamöter osv har jobbat hårt för exakt samma sak (och haft kanske ännu mer välutredda faktabakgrunder med sig) i en mindre evighet?

En ny del av världen öppnas

Inatt är det dags. Expansion nummer två kommer. Ny världsdel, nytt folk, nya möjligheter, nya utmaningar. Känns ganska spännande faktiskt. Jag är ju lite av en WoW-periodare och tröttnar då och då, speciellt efter att jag nådde nuvarande taket level 70, så det ska bli kul med lite nytt. Jag går dessvärre ut och jobbar inatt och imorgon natt så jag kommer som sagt inte kunna bli med och nerda mig utanför game-butiken inatt och lär väl inte få tid att sätta mig in i spelet före helgen heller egentligen. Men lite ska jag väl hinna kika när jag vaknat imorgon, och så räknar jag med rapport från Mattias mfl. Om de kommer kunna logga in, vill säga. Det lär väl vara rätt mycket tryck på servrarna efter midnatt, gissningsvis. Efter 3-patchen nyligen var det problematiskt åtminstone ett dygn, men kanske har de kunnat lösa det.

Projektet går framåt

Jag klarar inte riktigt av att inte säga något alls, så jag måste glatt konstatera att min lilla projekt ger resultat. Minus 4 kg på 3 veckor måste väl vara godkänt? Och detta trots att jag inte varit någon miss perfect at all.

Såg på Belinda igår på tv8 och hon hade Anna Book på besök. Måste säga att jag faktiskt kände igen mig helt i det som Anna beskrev som sitt problem; att hon inte åt. Jag har identifierat samma problem, tro det eller ej. Max två riktiga mål mat om dagen (oftast bara ett de dygn jag jobbar) blir man faktiskt tjock av. Och den stora utmaningen är att börja äta som jag ska; jag har haft svårt att nå upp till de korrekta värdena varje dag och har flera dagar ätit knappt hälften av det energivärde som är rekommenderat. Visst, det går snabbt att fylla på med nåt onyttigt eller nån ostmacka, men det är ju som inte riktigt bra. Men jag börjar bli bättre på att äta frukost och att få in åtminstone något vid lunch. Klart att det inte underlättar att ha såna arbetstider som jag har, men jag har fått lite goda råd av en dietist som jag gör mitt bästa för att följa.

Sara stickar

Somnade inte förrän efter tre inatt så jag orkade inte köra Mattias till jobbet imorse för att få loss min bil (han har inte hunnit byta däcken på sin egen än). Så det får bli second hand-shopping en annan dag. Jag promenerade istället ner på stan, lämnade igen en bok på bibblan och besökte garnbutiken. Det blir alltid ganska dyrt där, men det är faktiskt lite kul. Jag kan egentligen inte sticka, men det är väldigt skönt för en nervig person som mig att ha något i händerna lugna stunder på jobbet, eller framför tv:n hemma. Det gör mig lite mer avslappnad. Jag stickade en av två tofflor i helgen som faktiskt blev ganska fin. Hade jag kunnat brodera hade den kunnat bli ännu lite finare, men det får nog vara. Om nummer två också blir bra kanske kanske jag postar en bild. Vi får se. Planen är att göra sådana till syskonbarnen, en kanske tråkig men hyfsat billig julklapp. Så länge de är små nog så är nog vad som helst ganska ok.

Min arbetskamrat blev visst lite inspirerad av mitt stickande och började själv andra natten på ett par vantar. Såg superkomplicerat ut, med mönster och fyra mindre stickor. Det blev jättefint och jag önskade tyst att jag också kunde sticka sådär. Får väl anstränga mig och lära mig. Farmor var en hejare på att sticka, men tyvärr hann jag aldrig lära mig (det var inte så lockande just då) innan hon gick bort då jag var 14. Lite synd att den "naturliga" överföringen av sådan kunskap inte finns på samma sätt längre.

Det måste blivit fel i konstruktionen

Imorse när jag for hem i bilen kände jag hur mina käkmuskler var väldigt spända. Försökte allt jag kunde att slappna av, men jag kan bara inte. Ikväll känner jag fortfarande av det och huvudvärken kommer smygande i vanlig ordning. Mattias försökte massera mina axlar och nacke men sa att det var så hårt att det inte riktigt gick. Så nu gör jag nya försök med att slappna av igen. Men det går inte! Jag hittar som inte läget utan spänner mig bara ännu mer och får snarare ont i tungan (?) när jag hållt på en stund. Det måste vara nåt fel på mig, jag är nog felkonstruerad på nåt vis. Men det är jobbigt.

Bok-lycka!

Lycka är att hitta ett bokpaket från adlibris lutat mot väggen utanför dörren när man är på väg till tvättstugan!

Det är ju ganska tokbilligt att köpa pocketböcker på nätet. Jag hade lätt kunnat köpa det dubbla, men nu beställde jag hem fyra böcker, varav en var engelsk pocket:

• "Döden och pingvinen" av Andrej Kurkov (ukrainsk författare, köpt helt utan koll, har bara läst på baksidan och den verkade lagomt skruvad.)
• "Den hemlige kocken" av Mats-Eric Nilsson (mest för att se what the fuzz is about, kan i bästa fall leda till att jag aldrig äter igen)
• "Hemlös med egna ord", texter av 57 hemlösa personer (en bok som jag antagligen kommer att läsa lite sparsamt till en början, men som känns viktig)
• "Darkly dreaming Dexter" av Jeff Lindsay (jepp, boken bakom tv-serien Dexter. Har redan läst nästan halva, men måste tillbaka med boken till biblioteket nu. Den är bättre än förväntat och läses på engelska lite för träningens skull, jag är rätt dålig på engelska.)

Med i paketet fanns även en värdecheck på 100kr på adlibris, samt 199kr på lovefilm.se så det känns lite som att böckerna nästan var gratis. Inte alls fel. Nu måste jag bara köpa en ny bokhylla så att jag kan ställa alla böckerna nånstans. Kanske morgondagens mission blir att kryssa mellan second hand-ställena i stan?

Att leka mullvad

Lyckades försova mig idag. Eller ja, sova för länge. Det var ju inte som att jag hade en tid att passa. Men tydligen har jag lyckats stänga av alarmet utan att jag minns det. Hade tänkt stiga upp före två men nu var klockan över fyra (!) innan jag tog mig ur sängen. Men jag var väldigt trött imorse, det var oerhört skönt att komma hem till sängen efter en ganska stökig natt.

Ja, planen på att lapa dagsljus gick då i stöpet. Det var alldeles mörkt ute när jag drog upp persiennen. Men jag får väl ta igen det imorgon då. Måste ändå ner och köpa garn och gå på biblioteket.

Post helg

Söndag och snart slut på helgen. Sista arbetspasset har startat lugnt. Annars har det varit en ganska rörlig (men inte stökig) helg. Dessvärre är kylen full med enorma tårtor; det har firats både fars dag och en 85-årsdag (även om födelsedagsbarnet nu ikväll var alldeles övertygad om att det måste vara 25..) här idag och anhöriga har lämnat tårta till boende och personal. Ajaj.

Igår var det vernissage och det var väldigt trevligt. Jag kan varmt rekommendera er att besöka Bildmuseet och se Fannys fotoutställning kring gamla mentalsjukhuset på Umedalen (vars gamla lokaler jag befinner mig i as we speak, faktiskt). Väldigt intressant.

Annars har det varit utskick som präglat min lilla lediga tid. Jag har brottats med (och erkänt mig besegrad av) gammskrivaren, istället skrivit ut en massa på min fina färgis, vikt papper, klistrat frimärken osv. Mattias var hos mig idag och hjälpte till att klistra adresslappar så att jag hann få iväg dem till flyget innan posten tömdes.

Jag är nöjd att jag hunnit med det och ändå fått hyfsat med sömn i helgen. Men visst känner jag mig lite sliten. Det blir zombieläge följande två dagarna innan jag ska ut igen. Helgerna är tröttande. Alltid lite mer rörelse; mer besök på dagarna vilket ger oroligare kvällar/nätter, färre personal vilket ger samma resultat osv. Men jag ska se till att få mig lite dagsljus imorgon så blir jag nog pigg igen.

Datordrömmar

Min dator segar sig. Jag vet faktiskt inte vad som är problemet. Kanske borde jag dammsuga den igen. Men det känns som nånting annat. Det har kommit smygande de sista veckorna och allt fler saker tycks vilja börja strula. Jag körde förvisso in betaversionen av Ubuntu 8.10 eftersom jag inte iddes vänta på releasen, men det ska ha nån betydelse nu. Visst mitt "on-tv"-program la ner, men mer än så tror jag inte att det blev.

Får väl be Mattias kolla vad som händer. Eller skaffa en ny...(in my mind). Det kliar såklart i fingrarna att göra det. Min är väl drygt 2 år (eller mer?) nu och börjar kännas seg. Klart att det inte hade suttit fel med ett bättre grafikkort nu när Wrath of the Lich King nu släpps natten till torsdag (då jag såklart jobbar och inte får lov att stå och nerda mig utanför spelbutiken mitt i natten...). Och kanske kliar det lite extra för att jag vet att Mattias väntar hem en ny, snygg lappis i början av veckan.

Men bara inbillning är det inte. Den segar sig. Och jag har dåligt tålamod med segeri.

Att idka riskbeteende i kungahuset

Skummade mig igenom en konstig artikel om att Kungabarnen borde sluta "strula runt" (är det det de gör?) och börja skaffa barn. Personligen ser jag inget problem i om de aldrig får barn. Så mycket enklare då att lägga ner hela monarkin och låta kidsen leva sina egna liv (med sina egna pengar)...

Ryktet säger...

Hörde på jobbet inatt att ryktet säger att jag är gravid...

Tidig tillbakablick på veckan

Helgen har just slagits in på den stora kling-klong-klockan på jobbet och jag sitter på, just det, jobbet. Måste erkänna att det inte var med lätta steg jag gick hit ikväll. Hade ingen lust alls. Fredag kväll innebär att jag har dryga 30 timmar natt framför mig innan det blir måndag morgon, och det lockade helt enkelt inte. Men det kanske blir bättre än tänkt.

Veckan har varit ganska mycket film. På ytan iaf och det har varit trevligt. Väldigt trevligt. Men kanske varit mer eftertänksam på ett annat plan. Mmm. Imorgon är det tänkt att vi ska besöka Fannys ex-jobb-utställning (?) på Galleri 60 på Gammlia. Det är vernissage på eftermiddagen så jag ska dra mig upp tidigt och fara dit och kolla med Mattias och Anna. Det ska bli spännande. Vernissage är dock inget jag vet hur man för sig på så det känns lite speciellt. Men det ska nog gå bra. Framför allt kul att träffa Fanny, det var evigheter sen. Hon har varit lite begravd i arbete ett tag.

Nej, jag ska passa på att fika lite när det är lugnt innan klockan blir för mycket. Bara så.

Äktenskap eller inte, en fråga om makt

Jag måste erkänna att jag har dålig koll på när det är dags att ta beslut i frågan om könsneutrala äktenskap i riksdagen. Men jag hoppas att det är snart. Överallt diskuteras det, vilket självklart är bra, men nu är jag less på snacket och vill se lite verkstad. Och jag förstår verkligen inte det svåra i det.

Häromdagen läste jag en insändare i en av lokaltidningarna som upprörde sig över att Reinfeldt (som då fick stå modell för "politikerna") ska bestämma om vad som är äktenskap eller inte när det faktiskt är en religiös fråga. Hm? Så vitt jag vet är det inte kyrkan som stiftar lagarna i Sverige och ska vi ha något vi kallar äktenskap (hur länge vi nu får göra det) med en faktisk juridisk betydelse har jag svårt att se en annan väg.

För mig är det som sagt ganska enkelt. Hade vi haft en statskyrka kvar hade det kanske varit svårare, men nu ser jag inte problemet. Ta bort vigselrätten från religionen och låt istället varje religiöst samfund ha sina respektive ceremonier. Att man nu pratar om att ordet, begreppet "äktenskap" enbart ska vara förknippat med en (religiös?) förening mellan kvinna och man är bara ett konstlagt grepp att krampaktigt hålla kvar makten från kyrkans (Göran Hägglunds) sida. Samma diskussion hade jag med en kristen arbetskamrat som också var inne på att orden "vigsel" och "äktenskap" är kyrkans och ska stanna där, resten av oss som önskar ingå "juridisk förening" utanför får lov att kalla det något annat. (Efter en lång diskussion lovade han dock att återkomma med nya, vässade argument för sin sak nästa gång vi ses, jag ser fram emot det.)

Det enda man uppnår genom att resonera på det viset är att fortsätta se till att det finns a- och b-lag inom det vi andra kallar äktenskap, oberoende av om det är en samkönad förening eller inte eller om den är ceremoniellt utförd i svenska kyrkan eller inte. Och det hoppas jag inte att den svenska riksdagen går med på.

Läs andra kloka inlägg i frågan här och här.

Ett par filmer till listan

Jag såg ett par andra filmer för nån vecka sen. Av lite olika karaktär. Först Gone Baby Gone, ett levande bevis på att Ben Affleck nog är bäst bakom kameran medan lillebror Casey verkar vara en bättre skådis. Casey Affleck spelar här en privatdetektiv, Patrick Kenzie, som tillsammans med sin kollega (och flickvän) Angie (Michelle Monaghan) anlitas för att hjälpa till med en utredning om ett försvinnande där en liten flicka tycks ha blivit kidnappad från sin missbrukande mamma. Historien seglar runt i allt från narkotikakretsar till polisledningen och blir en ganska invecklad historia som till sist tvingar Kenzie till ett ganska stort beslut. Ett moraliskt dilemma, om man så vill. Morgan Freeman och Ed Harris spelar erfarna lite hårdkokta poliser i filmen.

Det är en helt okej film, som med sina vändingar ändå engagerar trots att själva intrigen inte på något vis är orginell. Dilemmat på slutet är intressant och fick i vart fall mig att fundera lite. Filmen baseras på en bok av samma författare som skrivit Mystic River, (en bok som filmatiserats av Clint Eastwood med gott resultat), och det märks verkligen. Stämningen är den samma, de dolda hemligheterna följer samma mönster. En hyfsat bra film, men 7/10 är ett snällt betyg.

Sen såg jag ytterligare en i raden av reproduktionsfilmer som tycks ha exploderat fram den sista tiden, Baby Mama med Tina Frey och Amy Poehler (båda brilljanta komiker från Saturday Night Live). Frey spelar Kate, den framgångsrika singelkvinnan som vid 37-års ålder tycker att det är dags att skaffa barn, men som råkar ha en t-formad livmoder och därmed tycks ha en chans på miljonen att bli gravid. Hon anlitar ett företag som förmedlar surrogatmammor och kopplas därmed ihop med den inte så framgångsrika kvinnan Angie (Poehler) som ska representera nån slags korkad bimbo som lever ihop med en inte alltiför bright, otrogen man. Hon blir gravid med Kates ägg, kommer på sin man med en annan och bestämmer sig därför för att flytta in hos Kate.

Ja, ni förstår. Två världar möts, det blir en kulturkrock, uppe på det en liten komplikation till, och så ska allt lösas till det bästa mot slutet. You know. Väldigt vanlig story, men på nåt sätt gillar jag den ändå mer än andra liknande. Frey och Poehler lyfter det helt enkelt. Jag står tom ut med Steve Martin, som annars inte är en favorit hos mig.
Kanske var jag på rätt humör, men jag tyckte trots allt att den här var ganska rolig. Billig humor, men som inte har så mycket framträdande manliga snuskroller (á la Will Farell, som annars tycks ha patent på den genren) som jag blivit så oändligt less på. Överraskande 6/10.

Att vara överens med recensenter

En liten paus från alla de tusen saker jag har på gång samtidigt idag. Har ägnat en liten stund åt att läsa DN:s filmrecensioner och blir förvånad över hur olika vi tycks se på film. Ofta iaf. Svenska Dagbladets recensenter och jag tycks vara mer i fas. Deras skribent Jeanette Gentele verkar tex vara överens med mig om storheten i Burn After Reading. Bilden av en galen John Malkovic endast iklädd boxershorts och morgonrock, med en liten yxa i ena handen och ett glas whiskey i andra, har som inte lämnat mig riktigt än. Hysteriskt!

Tron är tillbaka - tillfälligt

Kanske är det pensionärsbio som gäller för undertecknad framöver. En onsdagkväll kl 18.30 var det i vart fall lugnt i salen (förutom alla skrattsalvor som av naturliga skäl drevs fram av filmens innehåll). Ganska hög medelålder, ganska mycket par och ett gäng kvinnor i kanske 40-årsåldern. Kul att se sån stor spridning på besökarna, måste jag säga. Hade kanske förväntat mig att ett Brad Pitt-suktande 17-årsgäng skulle finnas med men antagligen går de på 21-bion eller så är det kanske så (kom jag smått förfärad på under reklamen) att Brad Pitt inte är ett "objekt" för sjuttonåringar utan mer för "tanter" i min egen ålder....

Men nu var ju inte jag där för Brad Pitt (eller George Clooney) även om jag inte gråter blod av att se han. Filmen var verkligen en positiv överaskning! Visst hade jag inte förväntat mig en dålig film, men jag tolkade tystnaden omkring den i media osv som att den kanske inte skulle vara nåt särskilt. Istället var den faktiskt i stort sett lika brilljant som det mesta andra som dessa skumma bröder producerat tidigare. Väldigt kul, hysteriskt rörig (men ändå möjlig att följa) historia som får mig att fundera på what they been smoking, eller om de kanske bara helt enkelt har en helt vrickad fantasi.

Rollprestationerna var grymma, handlingen hade hela tiden nya vändningar så att man inte riktigt kunde ana hur det skulle sluta. Stora komiska inslag där man minst anade det och som vanligt var allt läckert filmat med roliga vinklingar och schysst musik. Vi var båda väldigt nöjda när vi gick därifrån. 8 (nästan nästan 9) av 10 känns det som såhär direkt efteråt.

Up on that horse!

Skam den som ger sig. Jag ger bio en ny chans och tar med mig Mattias och ser Burn After Reading med Brad Pitt, Frances McDormand (Mattias favvo), George Clooney, Tilda Swinton, läskiga John Malkovich mfl. Kan det bli fel? Antagligen, men det lär nog iaf inte vara dåligt.

Post val

Så vann då Obama och det enda som förvånar med det är väl att det ser ut att bli med ganska god marginal. Jag trodde kanske att det skulle bli något jämnare, men vad vet man? Det har varit svårt att sondera i allt brus som varit kring valet. Ett tag fick jag känslan av att svensk (utländsk) media övertolkade stödet för Obama (eller kanske snarare nedvärderade stödet för McCain) just för att stödet kanske varit stört för honom bland utländska intresserade. Men det gick hela vägen och nu återstår det att se vad det resulterar i för världsfreden, miljön och den ökande fattigdomen i USA.

Ett annat positivt resultat efter valet är att kongressens enda vegan, demokraten Dennis J Kucinich vann sitt distrikt och sitter kvar även nästa mandatperiod.

Oönskad reklam

Promenerade ner till stan en sväng idag och gjorde lite fönstershopping. Eller ja, egentligen letade jag efter några grejer som jag inte fann. Som en ny halsduk och mössa. Jag hittade förvisso båda dessa, men jag blev lite osäker på färgval samt om jag kanske är för gammal för att ha en sån mössa. Så jag får ta med mig en klok Anna eller Mattias kanske. Inte lätt det där... =)

Och så köpte jag en kalender för 2009. Förutseende minsann. I kassan på Åhléns blev jag dock lite överrumplad av en kommentar från expediten. När jag skulle betala sa hon "Har du sett vilka perfekta fars dag-presenter vi har att erbjuda dig?" och pekade på blandade underkläder och annat som det stod "Pappa är bäst" på. Klart jag är medveten om att fars dag är på g, men jag hade kanske förväntat mig att i vanlig ordning kunna ignorera konsumtionshetsen kring det (och i år dessutom hoppa över det årliga vykortet, som det dock aldrig stod "pappa är bäst" på...). Istället för att svara det som spontant kom upp, att min pappa är död och nog inte förväntar sig "pappa är bäst"-strumpor, fick jag bara ur mig nåt snubblande "tack, det behövs inte". Sen bet jag mig i läppen en stund.

Funderade på vägen hem om det var något de sa till alla eller om någon form av kalkylering gjordes innan reklamen las fram. Vid vilken ålder kan man antas ha förlorat sin förälder? Ganska spritt, skulle jag gissa. Därtill alla de som kanske aldrig haft någon "bästa" förälder. En lite risky reklam, känns det som. Och onödig. Jag tror vi ser sakerna ändå.

En bättre vecka önskas

Sådärja. Nu börjar det kännas lite bättre. Jag har känt mig konstig i en dryg vecka, men nu börjar jag komma i fas med mig själv, tror jag.

Allhelgona är över. Och trots att jag försökte låtsas som att det regnade så fanns det såklart i huvudet. Jag hade fått en inbjudan till kyrkan där pappa är begravd då hans namn skulle läsas upp på gudstjänsten i söndags tillsammans med övriga i församlingen som gått bort. Jag vet faktiskt inte om någon av mina syskon gick dit, jag tror inte det. Men jag är övertygad om att han ändå fanns i våra tankar större delen av helgen. Det kunde som inte hjälpas.

Nu är det tisdag redan och jag har börjat ta tag i saker jag inte fått gjort än. Det har skramlat in mejl i olika angelägna syften under veckan och helgen och jag har inte hunnit gå igenom allt och svara på allt än. Men det är på gång i vart fall. Gillar inte att känna mig stressad, men lite så känns det just nu.

Att man aldrig kan få det bästa av två världar

Som varje år har jag blivit sjukt obsessed av julmust, och i år är det speciellt illa då den kommit så tidigt. Allready hooked! För att det inte ska krocka alltför mycket med mitt "nya liv" har jag försökt varva med lite julmust light (inte alls lika gott, by the way) och fick som väntat en liten uppläxning av Mattias ikväll för allt aspartam etc som den innehåller.

Mattias: Du blir dum av aspartam.
Sara (i försvarsställning): Men jag blir tjock av den vanliga!
Mattias: Är du hellre smal och dum???
Sara: Ja, alltså...hm..

Jag övervägde verkligen alternativet i flera sekunder! Slutsats: man blir verkligen dum av aspartam.

The Big Bang Theory

Låt den rätte komma in

Till filmen då. Ja, vad ska jag säga? Hade jag inte läst boken hade den kanske fått det där toppbetyget jag så gärna hoppades på, men det blir inte riktigt det. Jag tycker nog att Ajvide har valt ut essensen ur boken till manuset och fokuserat på relationen mellan Eli (underbart spelad av Lina Leandersson) och Oskar, men oavsett är det svårt att bortse från de händelser man saknar ur boken. Jag förstår att vissa saker är bortvalda för att det helt enkelt skulle vara svårt att få till det utan att misslyckas (som samtliga tidigare svenska sci-fi-filmer gjort). Som den mer zombie-liknande delen i slutet som nu helt saknas. Andra saknas väl av tidsskäl. Som att beskriva "alkisarna" och Virginia djupare. Eller Oskars faktiskt ganska bra relation till den äldre killen som sniffar lim i källaren. Nu blir det mer luddigt i relationen mellan honom och hans mobbare dessutom. Men, relationen mellan Oskar och Eli, den är fantastisk.

Jag gillar att man använt datoranimationer med sundhet, att inte det förvridna Eli-ansiktet överdrevs, vilket det lätt hade kunnat göra annars. Kattscenen gjordes otroligt bra också, den var jag uppriktigt tveksam till innan om de ens skulle ha kunnat ha med. Jag gillar ljussättningen, scenografin och stämningen de korta, tysta scenerna gav. Våldet känns realistiskt, inte betonat eller överdrivet på nåt sätt. Slutscenen i badhuset är ett av bevisen på det.

Lite störde jag mig till en början på att regissören för ofta bestämde helt vart tittarnas fokus skulle vara; att det var absoluta närbilder när jag gärna ville se mer av den suddiga bakgrunden tydligare. Men det är ett intressant grepp som jag lärde mig att gilla till sist. Jag gillade inte heller tolkningen av Oskars mamma, som jag tycker gjordes överdrivet hysterisk på ett oäkta sätt (väldigt "svensk teatralisk film"). Den enda tveksamma rolltolkningen, tror jag.

På det hela taget är det ändå en fantastisk film. Det är svårt att peka på de bästa sakerna, det är helheten som gör den så bra. Det är en vackert berättad historia. Betygsättning känns svårt, men 8 el 9/10 får det nog bli. Kanske för att jag läst boken.

Sara surar över bio

Så, jag har haft en slappardag; en varva ner dag efter min korta folkilskna stund igår kväll. Och det var skönt. Mattias och jag har sett en massa tv-serier på datorn, jag har egentligen bara varit ute en kort stund då jag tog en promenad in till stan och hämtade bilen.

Jag vet inte om jag blivit folkilsk, Joakim försökte just övertyga mig per telefon om att jag nog bara haft otur med biobesökarna, låt oss hoppas att det är så. Vi hamnade nämligen naturligtvis bakom ett gäng mobilkära människor igen. Tjejer den här gången(fnittriga dessutom, som inte verkade förstå handlingen med tanke på deras högljudda frågor, av förklarliga skäl säkert...). Med ljusstarka displyer som bländade varje gång de skulle kolla ett sms eller visa de andra nån bild. Suck. Ja, jag borde ha sagt till dem men jag vet inte om det hjälpt. Det var andra som hyssjade men inte heller det tycktes hjälpa. Tröttsamt. Och jag blev irriterad även om jag försökte ignorera det. Precis innan hade Mattias och jag nästan bestämt oss för att försöka se bröderna Coens nya film då den har premiär på onsdag, men efter det här besöket så sa vi nästan unisont efteråt att man kanske ändå skulle skippa det.

Jag vet inte vad som hänt med bio, tidigare var det nästan uteslutande mys, men nu känns det som att jag retar mig på en massa saker, men kanske främst detta:

1. Det är skräpigt. När Raimond och jag gick i fredags och en ur personalen skulle presentera premiärfilmen sa han allra sist "Och så är vi tacksamma om ni slänger skräpet i soptunnorna när ni går ut". Jag kollade snabbt på de soptunnor som stod vid utgången och kunde föga förvånad se att de redan rann över av skräp från tidigare filmvisningar. Och där jag satt fastnade fötterna i utspild läsk.
2. Det är reklam i säkert 20 minuter, och inte längre bara för nya filmer utan för en massa löjliga produkter som jag inte vill ha, speciellt inte när jag sitter på bio. Varför betalar jag så mycket för att se en film om jag ändå blir fullproppad med reklam? Brukar det inte vara antingen eller?
3. Att folk har för låg IQ (och/eller EQ) för att se film. Man håller inte tyst, sms:ar, fnittrar osv. Och det har inte bara med åldern att göra, tro mig. Att folk skulle få för sig att filma av filmen (vem som nu skulle vilja ladda hem en skakig cam-version från nätet?) det gör man allt man kan för att förhindra. På Bond-premiären i Sthlm hade man tom vakter under föreställningen som skulle kolla efter sån utrustning. Men att se till att biobesökarna får en bra upplevelse, det står kanske inte så högt på listan?

Ja, jag har väl passerat nåt slags förstadie till surtant, men allvarligt. Betalar man 100 spänn för en filmupplevelse måste man väl kunna få ställa lite motkrav?

(Och vad gäller påslagna mobiler så har jag svårt att tro att någon som behöver teleslinga alls kan gå på bio numera, nästan ingen tycks ju fatta att stänga av dem helt. Kul att sitta med det ljudet i öronen...)

Istället för åldersgräns...

...på bio kanske man skulle införa IQ-tester i dörren? Fecking freaks!

Vad gjorde jag före internet?

Frustrationen har varit ett faktum då både nätet, tv:n och telefonen har varit ur funktion sedan i förmiddags. Tack för det Comhem! Lite handikappad har jag känt mig. Vilket iofs är lite läskigt, men just idag behövde jag nätet för att få gjort diverse uppdateringar, utskick osv. Och för att boka bio. Men men.

Jag fick mig iaf en väldigt skön långpromenad vid lunchtid idag. Synd att det var så kallt bara så att Ipoden la av. Måste hitta ett varmare ställe i jackan att ha den på. Men annars var det fint väder, kallt och soligt. Sen har jag i brist på annat ägnat mig åt att se film och sticka (med en übergosig katt i knäet). Jag har också sett lite på en serie som Ulrika rekommenderade, The Big Bang Theory. Stundtals hysteriskt rolig, faktiskt. Ska se om jag hittar några klipp på Youtube att lägga upp. För nerdarna i oss, a great show!

Ikväll blir det middag ute, förhoppningsvis på Lottas eller nåt annat trevligt ställe, och sen vampyrbio. Det var länge sen Mattias och jag var ute tillsammans så det ska bli trevligt.