Nerdrage

Fick just rage för sjuttonde gången på windows 8 som min kära låtsasmake så snällt installerat på min speldator utan att fråga först. "Måste jag ha, måste du ha", var motiveringen. Inte mitt fel att han behöver testa och kunna det för jobbets skull. Ett eländigt operativsystem är det. Jag undrar verkligen var det var för team som arbetade fram det. De kan ju knappast ha umgåtts med människor bortanför tangentbordet på alldeles för länge. Att man ska behöva googla eller se en youtube-video för att ens veta hur man stänger av datorn är ett tydligt tecken på att allt inte är som det ska... Ja, det lär ryka i veckan, så snart jag får ork att installera om den.

Sen hade jag dessutom en mindre rage i spelet ikväll. Alla dessa WoW:are som bara skriker att alla är det ena eller andra istället för att sansat dra taktik för spelmomentet. Känner mig som en pensionerad fritidsledare varje gång jag tvingas gå in och be folk hålla tyst och berätta vad de ska göra. Min tanke ikväll:

Men när jag inte spelar med random folk utan med det egna guildet där de flesta typ är "too old for this shit", dvs har passerat 30 och inte sällan måste logga för att nåt barn vaknat, ja då känns det inte så. Då är det roligt som oftast. Som det ska vara, med andra ord.

Nu är det over and out för den här vuxna individen. Imorgon väntar förvärvsarbete inklusive samåkning och frysta matlådor. Jag får nog försöka hoppa i nån lövhög för att jämna ut det lite. Sov gott!

Datorn som tog plötslig semester

Min älskade (nåja) laptop gav upp lite igår. Nätsladden har varit glapp ett tag så M tog med den till sin pysselpappa som lyckades laga den. Tror vi. När han kom tillbaka med den ville dock inte datorn starta alls. Gott. Men jag är inte så oroad, jag litar på att fix-it-M löser det. Och jag hyfsade back-uper i värsta fall.

Just nu verkar den absolut mest lockande lösningen vara ett visst datorbyte. M köpte en Mac för lite sen men har inte fått igång WoW på den. Men nu har han ansträngt sig och lyckats få alla macron att fungera som önskat. Därmed är hans nästan nya (vad kan den vara, ett halvår?) Sony Vaio-laptop som han inte riktigt var nöjd med, ledig för Sara att ta över för en billig peng. Yeay! För att spara tid installerar M om den och swoshar in det som finns på min gamla laptop på den istället ikväll när jag är på jobbet. Service? Yes indeed.

Men så länge är jag lite handikappad. Alla lösenord till alla miljarder ställen som jag behöver komma in på finns på min lappis. Alltså register, plusgiro, forum, pidgin-kontona osv osv. Så nu är jag förpassad till min spel-laptop (också en gammal M-dator) med windows. Ingen panik än, nästan lite skönt på ett sätt.

En nerddag senare

En bloggtyst söndag. Jag har spelat mestadels, får erkännas. Det kändes som en sån söndag. Jag sov länge, åt frukost i lugn och ro, tittandes på Mattias när han frustrerad satt och skällde på sin nya fina dator som kör Vista i windowspartitionen (det finns inga drivers till hans kick-ass-grafikkort i xp). Han var ganska söt i min teddybjörnliknande morgonrock som han mer eller mindre har bott i hela helgen. Söt men frustrerad alltså.

Sen for han på middag till sina föräldrar och då spelade jag ett tag med Joakim i hörlurarna. När han gav upp åt jag mat och när sen Mattias kommit hem till sig så spelade vi tillsammans resten av kvällen via skype. En riktig nerddag alltså. Men det har varit roligt, mycket har blivit gjort (i Northrend alltså, i verkligheten har i stort sett inget blivit gjort). Imorgon ska jag ge mig ut på promenad i snön och sen är det jobbdags på kvällen/natten igen. Jag borde säkert ha dåligt samvete för att jag gjort så lite vettigt i helgen, men det känns lite som att det var just det jag behövde. Så det så.

Cancel or allow?

Mattias fick hjälpa en vilsen student idag som hade köpt en ny laptop med Windows Vista på. Han var frustrerad över att han inte kunde läsa sin mail på hotmail och kunde inte förstå varför. Han hade dessutom inte förstått alla dessa frågor om tillåtelse hit och dit som Vista ploppar upp hela tiden, som enligt de själva ska öka säkerheten. Vad det gör är att folk som inte vet vad det frågas om (vilket torde vara en majoritet) klickar allow på allt, vilket gör att det hela blir utan mening. Eller som studenten då som hade tryckt cancel på något, så att en del funktioner inte längre fungerade...

Men är det inte magiskt att Internet Explorer i Vista själv identifierar sitt eget mailprogram, Hotmail som en osäker hemsida och därmed inte godkänner att man besöker den? Humor, iaf. Nu löste det sig med lite hjälp och Mozilla Firefox iaf. Tills nästa gång...

Söndag, styrelsemöte och flygstress

Styrelsemöte hela dagen idag. Från nio i morse till strax efter fem. Inte så många frågor hanns med eftersom en stor fråga tog en massa tid. Men det var viktigt att det blev bra så det känns okej. Var inte så nöjd med min egen insats efteråt. Visst, nu är jag väl kanske inte så ofta det, men idag känns det som att jag har fog för känslan. Argumenten för saker som jag vet att jag tycker bara fanns inte där när de behövdes, utan kom till mitt medvetande några minuter för sent. Jag missade att lyfta saker som jag borde ha lyft, och jag kände mig lite...vilsen och okunnig ibland. Men överlag gick det väl bra och det är alltid lika trevligt att träffa alla. Ett gäng väldigt trivsamma och roliga människor. Även om vi var fyra kvinnor kort idag.

Lyckades hjälpa Anna-Karin med hennes trasiga dator också, vilket var roligt. Det är inte ofta jag får rycka ut och leka låtsasdatanerd. Trodde kanske inte att jag skulle lyckas rädda alla filerna, men det gick bra. Det var troligen plain mjukvarufel. Uppdraget nu består i att få henne att gå över till linux så att hon slipper fler windows-kraschar =)

Dagens dramatik utspelade sig såklart på väg hem i och med flyget. Jag borde verkligen inte flyga... Jag trodde att jag var ute i ganska lagomt god tid när jag gick från mötet till centralen. Hämtade ut packningen och gick till flygbussen. Väl på väg säger chauffören att resan är beräknad till 40 minuter. Jag hade inte riktigt koll på att det tog så lång tid, jag åkte arlanda expresståget på lördagen, vilket gick väldigt fort. Inser att om det ska ta 40 minuster så har jag mindre än fem minuter på mig innan incheckningen stänger på arlanda när jag väl är framme.... Konsulterade både fior per telefon och busschauffören, som inte ville rekommendera mig att hoppa av och söka upp en taxi trots allt. Han körde nog på så väl han kunde och gav mig några sista tips innan jag rusade av bussen vid inrikesterminalen. Väl där är kön till incheckningen gigantisk! Sara, den vanligtvis så moraliska och laglydiga, slänger sig mer eller mindre under avspärrningarna och in längst fram i kön och hinner knappt förklara innan den trevlige mannen som står först säger "Skynda dig bara, checka in du!". Hur snällt som helst. Vad de andra 60-70 personerna tyckte vet jag inte... Jag checkade in med en marginal på 3 minuter..inte dåligt!

Detta innebar dock att jag fick gå ombord typ sist av alla och inte kunde välja min nu vanliga halvtrygga plats på planet, utan fick sitta i mitten i ett tresäte, långt från nödutgången... Jag lyckades övertyga mig själv om att detta nog betydde att jag inte skulle överleva flygturen. Men, det gick bra. Jag hittade en svd som jag försökte förkovra mig i. Kommer inte ihåg vad jag läste, men det funkade hyfsat som störningssändare. Och jag kom ju ner igen, helskinnad. Måste sluta hysterika mig med flygningen...snart borde jag väl ha lärt mig?

Lördag förmiddag

Oj, vilken helg. Vet inte vart ska jag börja. Turbulent, upp och ner, men allra mest upp. Trots det är jag trött som få just nu, ligger nog efter mer än mycket med sömnen. Måste säga att Sthlm växer i mina ögon. Det är de här stunderna som det visar sig från sin fina sida som gör att jag tänker att kanske kanske man skulle någon gång...

Lördag morgon:
Flyg ner till arlanda. Det gick ganska bra. Kom på att fördomarna flödar fritt i mig när jag blir rädd. "Er kapten idag heter Sven Something". Hm, Sven...det låter 55+. Hm risk för hjärtinfarkt... Ungefär så... Men det gick ganska bra. Lyssnade lite för mycket på alla ljud, kände varje skakning etc. Men jag landade och klev ut i ett stycke. Mötte upp Gusten och Joakim (som i sista stund såklart inte kunde slita sig från ett datamöte han var inbjuden till...) på centralen och vandrade till folkrörelsens högborg.

Lördag lunch:
Möte om hemsidor, medlemsregister och annat som har med teknisk kommunikation att göra. Gick väldigt bra, tycker jag. Konstruktiva saker kom ur det. Humor att se de tre inbjudna datanerdarna (förutom ovanstående två även en Jesper fi-web-nerd) grimasera när Internet explorer kom upp på demontrationsdatorn i lokalen... Komiken ökade självklart för varje gång en ny meddelanderuta kom upp med någon ointressant fråga...

Men det var givande och kul. Jag skulle vilja ha tid att utveckla mitt förstadie till nerdskap någon gång. Det är skojigt.