Söndag, styrelsemöte och flygstress

Styrelsemöte hela dagen idag. Från nio i morse till strax efter fem. Inte så många frågor hanns med eftersom en stor fråga tog en massa tid. Men det var viktigt att det blev bra så det känns okej. Var inte så nöjd med min egen insats efteråt. Visst, nu är jag väl kanske inte så ofta det, men idag känns det som att jag har fog för känslan. Argumenten för saker som jag vet att jag tycker bara fanns inte där när de behövdes, utan kom till mitt medvetande några minuter för sent. Jag missade att lyfta saker som jag borde ha lyft, och jag kände mig lite...vilsen och okunnig ibland. Men överlag gick det väl bra och det är alltid lika trevligt att träffa alla. Ett gäng väldigt trivsamma och roliga människor. Även om vi var fyra kvinnor kort idag.

Lyckades hjälpa Anna-Karin med hennes trasiga dator också, vilket var roligt. Det är inte ofta jag får rycka ut och leka låtsasdatanerd. Trodde kanske inte att jag skulle lyckas rädda alla filerna, men det gick bra. Det var troligen plain mjukvarufel. Uppdraget nu består i att få henne att gå över till linux så att hon slipper fler windows-kraschar =)

Dagens dramatik utspelade sig såklart på väg hem i och med flyget. Jag borde verkligen inte flyga... Jag trodde att jag var ute i ganska lagomt god tid när jag gick från mötet till centralen. Hämtade ut packningen och gick till flygbussen. Väl på väg säger chauffören att resan är beräknad till 40 minuter. Jag hade inte riktigt koll på att det tog så lång tid, jag åkte arlanda expresståget på lördagen, vilket gick väldigt fort. Inser att om det ska ta 40 minuster så har jag mindre än fem minuter på mig innan incheckningen stänger på arlanda när jag väl är framme.... Konsulterade både fior per telefon och busschauffören, som inte ville rekommendera mig att hoppa av och söka upp en taxi trots allt. Han körde nog på så väl han kunde och gav mig några sista tips innan jag rusade av bussen vid inrikesterminalen. Väl där är kön till incheckningen gigantisk! Sara, den vanligtvis så moraliska och laglydiga, slänger sig mer eller mindre under avspärrningarna och in längst fram i kön och hinner knappt förklara innan den trevlige mannen som står först säger "Skynda dig bara, checka in du!". Hur snällt som helst. Vad de andra 60-70 personerna tyckte vet jag inte... Jag checkade in med en marginal på 3 minuter..inte dåligt!

Detta innebar dock att jag fick gå ombord typ sist av alla och inte kunde välja min nu vanliga halvtrygga plats på planet, utan fick sitta i mitten i ett tresäte, långt från nödutgången... Jag lyckades övertyga mig själv om att detta nog betydde att jag inte skulle överleva flygturen. Men, det gick bra. Jag hittade en svd som jag försökte förkovra mig i. Kommer inte ihåg vad jag läste, men det funkade hyfsat som störningssändare. Och jag kom ju ner igen, helskinnad. Måste sluta hysterika mig med flygningen...snart borde jag väl ha lärt mig?