Jo, som jag skrev tidigare i veckan så var det ett speciellt ställe i tredje Milenniumboken som gav mig gåshud. jag tänkte ta mig friheten att citera lite här.
Ni har säkert koll på att Stieg Larsson dog i en hjärtinfarkt på sin redaktion på Expo 2004 (även om några av Flashbacks, antagligen anti-Expo-, forumdeltagare i panik försöker få det till att han kanske kanske tog livet av sig iaf, för att få det till något skandalliknande). I boken dör en redaktör (oviktig för boken, ingen spoiler alltså) på ett nästan identiskt sätt. Larsson skriver om det såhär:
"Att människor dör på sin arbetsplats är ovanligt - till och med sällsynt. Människor ska ha godheten att dra sig tillbaka för att dö. De ska försvinna in i pension eller sjukvården och plötsligt bli föremål för samtal i lunchrummet någon dag. Hörde du förresten att gamle Karlsson dog i fredags. Jo, det var hjärtat. Facket ska skicka blommor på begravningen. Att dö mitt på sin arbetsplats och inför medarbetarnas ögon var påträngande på ett helt annat sätt."
Läskigt, tycker jag...
Ni har säkert koll på att Stieg Larsson dog i en hjärtinfarkt på sin redaktion på Expo 2004 (även om några av Flashbacks, antagligen anti-Expo-, forumdeltagare i panik försöker få det till att han kanske kanske tog livet av sig iaf, för att få det till något skandalliknande). I boken dör en redaktör (oviktig för boken, ingen spoiler alltså) på ett nästan identiskt sätt. Larsson skriver om det såhär:
"Att människor dör på sin arbetsplats är ovanligt - till och med sällsynt. Människor ska ha godheten att dra sig tillbaka för att dö. De ska försvinna in i pension eller sjukvården och plötsligt bli föremål för samtal i lunchrummet någon dag. Hörde du förresten att gamle Karlsson dog i fredags. Jo, det var hjärtat. Facket ska skicka blommor på begravningen. Att dö mitt på sin arbetsplats och inför medarbetarnas ögon var påträngande på ett helt annat sätt."
Läskigt, tycker jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar