Ulvön på 24 timmar

Bakgrunden till spontansemestern var alltså att vår vän Fanny hade vernissage för en utställning hon deltar i under juli månad på Ulvön. Hon hade frågat om vi inte skulle komma dit men vi hade som inte svarat. Men i hemlighet bestämde Anna och jag oss för att lämna mans- och barnfolket hemma och fara iväg själva för att överraska.

Anna på färjan från Köpmanholmen till Ulvöhamn
(en tripp på ca 1,5 timme beroende på vilken färja man tar)

Första problemet med vår plan var när Fannys sambo Hindrik började dyka upp lite varstans på vår resa. Först i Ö-vik där vi lunchade och sen på färjan. Och naturligtvis mötte Fanny honom i hamnen när vi skulle kliva av så vi var tvungna att gömma oss och fick till sist kliva ut lastvägen istället. Skojigt och lite fånigt.

Väl framme och med Fanny utom synhåll skulle vi checka in på rummet vi hyrt för natten. Klockan var tre och utställningen skulle vara öppen till fem så vi bestämde oss för att ta en kall öl (vi var grymt varma) innan vi gick dit. Problemet var att när vi väl kom fram till föreningshuset där utställningen ägde rum visade det sig att de stängde tidigare på vernissagedagen (tydligen ett spontanbeslut) så vi missade det hela med ca 20 min. Så var det med den överraskningen. Vi fick helt enkelt ringa upp Fanny, ge oss till känna och sen gå och möta upp henne. Men lite överraskad var hon nog.

Fanny, konstnärinnan själv

Vi besökte dock utställningen dagen efter istället. Så det var inte som att vi missade den, bara själva vernissagen. Och kanske lite av överraskningen.

Den stora gatan genom byn

Sen har vi mest relaxxat plenty. Vi har tagit sköna promenader genom byn, besökt lite turistställen, suttit på de två uteserveringarna med serveringstillstånd (ungefär 4 ggr på varje ställe, vi skapade en ny variant av "pubrunda"), ätit god mat osv.

Surströmmingsbil?

Ulvön (eller Ulvöarna, de är eg två som ligger väldigt nära varann) är antagligen mest förknippat med surströmming. Det har legat ett flertal salterier där men nu verkade bara ett litet finnas kvar som gjorde surströmming till de egna restaurangerna. Det är också känt för järnmalm och överallt man gick trampade man runt i märkligt röd sand och såg röda klippor. Väldigt vackert.

Ulvöhamn ovanifrån, litet men tätbebyggt

Vi bodde väldigt bra. Vi fick ett rum med en våningsäng i konferensanläggningen i Ulvöhamn. Ingen lyx men absolut fräscht och trevligt. För 250:- per person var det helt klart mer än godkänt. Vi åt frukost på hotellet (något dyrare) bredvid och satt på verandan där och tittade ut över hamnen och alla segelbåtarna som låg där.

En av alla trappor som tog oss upp till Lotsberget

Efter frukost på torsdagen bestämde vi oss för att lyda rådet och promenera upp för alla trapporna som leder till Lotsberget och Lotsstugan. Det är väldigt högt upp, kan jag lova (jag har fortfarande ont i vadmusklerna efter ansträngningen), men helt klart värt besväret. utsikten där uppe var otroligt vacker.

Skägglav växte tex på träden kring Lotsberget. Ser ganska fräckt ut och lär tyda på bra luft.

I Lotsstugan inryms idag ett litet lotsmuseum och man kan även köpa fika och glass där då det är öppet. Hela ön är lite sån; det är öppet när det är öppet. Är flaggan hissad är Lotsstugan öppen, tex. Den var inte uppe när vi klättrade upp men det var absolut inget problem. Vi var alldeles själva där uppe och satt på berget och bara tittade ut över utsikten och pratade en massa. Efter en dryg timme kom kiosktjejen upp (snacka om vardagsmotion) och strax efter att flaggan var hissad kom en hop med turister. Då var vi nöjda och gick ner igen.

Utsikten från Lotsberget, där vi satt en lång stund och bara njöt

Ja, det var väl vår tripp i väldigt korta drag. Det var urskönt och väldigt trevligt. Jag är så glad att Anna drog med mig på hennes idé. Vädret var oerhört fint och havet är ju bara så rogivande. Vi var på Ulvön i nästan exakt 24 timmar, men det kändes längre. Det var så stressfritt, jag hade lätt kunnat stanna flera dagar. Stort semestertips alltså!
(Bilderna är klickbara för att se dem i större format, men de är mina)

Är syftet uppfyllt?

Idag har jag funderat en hel del på konstnären Anna Odell och hela den där fejk-psyk-grejen. Nånstans känns det som att jag borde stötta henne och hela den konstnärliga friheten, men samtidigt så kan jag inte riktigt tycka att hon lyckades med sitt konstprojekt. Beroende på vad det nu var hon ville uppnå.

På väg hem igår läste jag en intervju i SvD och där sa hon något om att hennes syfte var att synliggöra psykvården, dess makt och därmed indirekt deras tvångsmetoder. Har hon verkligen gjort det? Har inte den stora diskussionen varit huruvida det hon gjorde för att påvisa detta var ett lagbrott eller inte och huruvida Konstfack har blivit en skola för blivande proffsbrottslingar? Har hon verkligen lyckats lyfta en diskussion om psykvården? Kanske jag skulle få den bilden om jag hade möjligheten att besöka hennes utställning, men inte annars.

När jag först läste om det kände jag mig lite ledsen. Jag har också befunnit mig i psykvården, under andra omständigheter än tvångsvård dock, men iaf. Många jag känner har också gjort det, på ett eller annat sätt. Flera upplever att de inte blivit tagna på allvar, att de inte blivit lyssnade till eller fått chans att blotta sig tillräckligt för att få hjälp. Många får inte plats, blir hemskickade utan åtgärd osv. Direkt kände jag att Odell varit med och skapat risk för att ännu fler riskerar att inte bli tagna på allvar. En annan sida, den vårdarbetande, var också tveksam till att "lura" människor som möter en hård verklighet varje dag på jobbet. Men jag ville inte döma utan vänta på det slutgiltiga konstverket. Och så långt jag har möjlighet att se det känner jag inte att jag fått de svar jag önskat.

Jag säger inte att Odells verk inte är konst; konst är konst på nåt vis. Men jag ställer mig frågande till om det är ett så lyckat verk. Kanske hade det blivit annorlunda om inte läkaren läckt hela historien till media, kanske skulle Odell inte låtit andra leda diskussionen, kanske...en massa saker. På sätt och vis kan vi säkert säga att det är ett lyckat projekt då så många (inkl jag själv) diskuterar det och berörs av det. Man kan alltid skriva om en målbeskrivning.

Turista: Djurgården och Moderna Museet

Oj, Sara är alldeles slut i benen. Vi lämnade Fiskis vid elva-tiden i förmiddags och kom hem omkring åtta ikväll. Dagen har i stort sett spenderats med att promenera. En massa.

Miss J på grillningen igår kväll

Det regnade när vi for till stan men så visade sig solen lagom tills vi kom till Slussen. Så istället för att gå direkt till Moderna Museet, vilket var planen, hoppade vi på Djurgårdsfärjan. Vi klev av vid Grönan och promenerade sen förbi Skansen, en massa flotta hus och gröna parker ut till Rosendals trädgård där vi fikade lunchmacka och spanade in växter och annat. Sen promenerade vi vidare norrut och gick tillbaka mot Djurgårdsbron längs med öns norra strand. Väldigt fint och alldeles stilla. Sen ville jag åka båt igen så vi passerade bron, köpte glass och gick via Junibacken och ett antal museum bort igen till Gröna Lund. Lagom på båten började det regna igen.

Lite grönområde på Djurgården

Därefter blev det buss typ 200m eftersom vi gjorde lite beräkningsfel och gick av för tidigt (för att ha bott i Sthlm ett par år måste jag säga att grabben J har lite dålig koll; det är nästan jag som har mest koll åt vilket håll vi ska... :) så vi gick i halvregn bort mot Moderna.

Utanför Moderna Museet

Moderna Museet var väl lite spännande. En väldig massa saker jag inte alls kände att jag begrep mig på (all konst är verkligen inte för mig), men en del kul också. Framför allt tror jag att jag (förutom de mest kända verken) uppskattade den tillfälliga fotoutställningen en trappa ned där bland andra Larry Clarks ganska läskiga bilder från 70-talet visades. Men vid det laget var vi båda grymt trötta och hade märkligt ont i fötter och ben (något som delvis försvann när vi väl var ute igen vilket fick oss att snabbt skylla på golvet på moderna) så vi orkade inte riktigt med hela den stora utställningen. Det får bli ett återbesök helt enkelt.

Edit: Lägger upp några bilder också. Har mest turistfotograferat (alt dumfotograferat) vilket kändes trist när jag kollade igenom det. Inget jättekul att visa egentligen, men några bilder måste det ju bli.

Tidig tillbakablick på veckan

Helgen har just slagits in på den stora kling-klong-klockan på jobbet och jag sitter på, just det, jobbet. Måste erkänna att det inte var med lätta steg jag gick hit ikväll. Hade ingen lust alls. Fredag kväll innebär att jag har dryga 30 timmar natt framför mig innan det blir måndag morgon, och det lockade helt enkelt inte. Men det kanske blir bättre än tänkt.

Veckan har varit ganska mycket film. På ytan iaf och det har varit trevligt. Väldigt trevligt. Men kanske varit mer eftertänksam på ett annat plan. Mmm. Imorgon är det tänkt att vi ska besöka Fannys ex-jobb-utställning (?) på Galleri 60 på Gammlia. Det är vernissage på eftermiddagen så jag ska dra mig upp tidigt och fara dit och kolla med Mattias och Anna. Det ska bli spännande. Vernissage är dock inget jag vet hur man för sig på så det känns lite speciellt. Men det ska nog gå bra. Framför allt kul att träffa Fanny, det var evigheter sen. Hon har varit lite begravd i arbete ett tag.

Nej, jag ska passa på att fika lite när det är lugnt innan klockan blir för mycket. Bara så.