Visar inlägg med etikett psykvård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett psykvård. Visa alla inlägg

tisdag, maj 12, 2009

Är syftet uppfyllt?

Idag har jag funderat en hel del på konstnären Anna Odell och hela den där fejk-psyk-grejen. Nånstans känns det som att jag borde stötta henne och hela den konstnärliga friheten, men samtidigt så kan jag inte riktigt tycka att hon lyckades med sitt konstprojekt. Beroende på vad det nu var hon ville uppnå.

På väg hem igår läste jag en intervju i SvD och där sa hon något om att hennes syfte var att synliggöra psykvården, dess makt och därmed indirekt deras tvångsmetoder. Har hon verkligen gjort det? Har inte den stora diskussionen varit huruvida det hon gjorde för att påvisa detta var ett lagbrott eller inte och huruvida Konstfack har blivit en skola för blivande proffsbrottslingar? Har hon verkligen lyckats lyfta en diskussion om psykvården? Kanske jag skulle få den bilden om jag hade möjligheten att besöka hennes utställning, men inte annars.

När jag först läste om det kände jag mig lite ledsen. Jag har också befunnit mig i psykvården, under andra omständigheter än tvångsvård dock, men iaf. Många jag känner har också gjort det, på ett eller annat sätt. Flera upplever att de inte blivit tagna på allvar, att de inte blivit lyssnade till eller fått chans att blotta sig tillräckligt för att få hjälp. Många får inte plats, blir hemskickade utan åtgärd osv. Direkt kände jag att Odell varit med och skapat risk för att ännu fler riskerar att inte bli tagna på allvar. En annan sida, den vårdarbetande, var också tveksam till att "lura" människor som möter en hård verklighet varje dag på jobbet. Men jag ville inte döma utan vänta på det slutgiltiga konstverket. Och så långt jag har möjlighet att se det känner jag inte att jag fått de svar jag önskat.

Jag säger inte att Odells verk inte är konst; konst är konst på nåt vis. Men jag ställer mig frågande till om det är ett så lyckat verk. Kanske hade det blivit annorlunda om inte läkaren läckt hela historien till media, kanske skulle Odell inte låtit andra leda diskussionen, kanske...en massa saker. På sätt och vis kan vi säkert säga att det är ett lyckat projekt då så många (inkl jag själv) diskuterar det och berörs av det. Man kan alltid skriva om en målbeskrivning.

måndag, mars 31, 2008

Maniacs!

Dagens fundering: Varför målas alla som söker vård/hjälp av psykiatriskt slag (oavsett anledning) ut som galningar som bara väntar på tillfälle att få mörda en hel familj, hugga ner en minister, köra ner folk med bil i Gamla stan eller kanske vifta runt med en machete på folk på en t-banestation? Och före det har det varit populärt att anta att alla som inte får den hjälp de söker omedelbart far ut och ger sig på människor i blandade hemska metoder.

Hela den där mediala retoriken bidrar enbart till att färre av de som skulle kunna må bättre genom att få stöd, råd och hjälp från psykvården faktiskt söker sig dit. För man ser sig inte som "psykiskt sjuk" eller "galen", och man vill inte heller att människor i ens omgivning ska tänka att man är det. Och det här är ingen tes, jag vet att det är så. Totalt kontraproduktivt men såklart helt i handen på de som vill fortsätta dra ner budgeten för psykvården.

(Därmed inte något sagt i skuldfrågan i det fall där just sådana här argument lyfts just nu. Jag vet inget om det. Jag får erkänna att jag snabbt hängde på medias lösning från början, men lovar att jag drog lärdom (igen) av att tro på det som skrevs som lät så övertygande klart.)

Dagens sekundära frågeställning är såklart hur; hemliga är egentligen "hemligheter" som publiceras på expressens nättidning?