Handsyssla

Ikväll ägnar jag mig åt min återupptäckta trivselsyssla; strykning av tvätt, eller mer specifikt rentvättade sänglinnen (annat ids jag inte än) framför tv:n. Något jag faktiskt inte gjort på många år, men plötsligt både upplever nån slags ro av att utföra såväl som trivsel att krypa ner i resultatet av. Utan torktumlare blir lakan och påslakan skrynkliga, men ofoget att stryka så stora saker som det till dubbelsäng och dubbelsängstäcke har som varit alltför stort. Och borde väl fortfarande vara, men jag börjar nog få "the hang of it".

Gissar att det har lite samma effekt som en stickning kan ha, eller för den delen yatzy på paddan medan jag tittar på något på tv:n. Jag behöver nåt i händerna. Ikväll är det för övrigt Downton Abbey (2010) som haft den äran att förgylla min tid. Jag har snart tittat igenom halva senaste säsongen. Inklusive den otäcka scen som jag förstår rörde upp känslor i England. Begripligt förstås.

Oavsett, ett kärt återseende. Kanske rent av två.

Sara stickar

Somnade inte förrän efter tre inatt så jag orkade inte köra Mattias till jobbet imorse för att få loss min bil (han har inte hunnit byta däcken på sin egen än). Så det får bli second hand-shopping en annan dag. Jag promenerade istället ner på stan, lämnade igen en bok på bibblan och besökte garnbutiken. Det blir alltid ganska dyrt där, men det är faktiskt lite kul. Jag kan egentligen inte sticka, men det är väldigt skönt för en nervig person som mig att ha något i händerna lugna stunder på jobbet, eller framför tv:n hemma. Det gör mig lite mer avslappnad. Jag stickade en av två tofflor i helgen som faktiskt blev ganska fin. Hade jag kunnat brodera hade den kunnat bli ännu lite finare, men det får nog vara. Om nummer två också blir bra kanske kanske jag postar en bild. Vi får se. Planen är att göra sådana till syskonbarnen, en kanske tråkig men hyfsat billig julklapp. Så länge de är små nog så är nog vad som helst ganska ok.

Min arbetskamrat blev visst lite inspirerad av mitt stickande och började själv andra natten på ett par vantar. Såg superkomplicerat ut, med mönster och fyra mindre stickor. Det blev jättefint och jag önskade tyst att jag också kunde sticka sådär. Får väl anstränga mig och lära mig. Farmor var en hejare på att sticka, men tyvärr hann jag aldrig lära mig (det var inte så lockande just då) innan hon gick bort då jag var 14. Lite synd att den "naturliga" överföringen av sådan kunskap inte finns på samma sätt längre.