DH-dravvel

Jag såg säsongsstarten (eller fortsättningen på säsongen efter helguppehållet) av Desperate Housewives, men var inte riktigt såhär lyrisk. Jag tyckte nog snarare att det var lite fånigt, framför allt delen där Susan/Teri Hatcher skulle föreställas tjock och olycklig men mest såg normalviktig men väldigt weird-looking ut (se länken ovan). Lynette/Felicity Huffman-delen var däremot (som vanligt) mer åt det "realistiska" hållet och hon kvarstår som min favorit ett tag till gissar jag.

Men det är helt klart mer engagemang bakom DH:s åter- eller framåtblickar än vad andra tv-serier brukar producera. Det är avancerat både vad gäller storyn och kostymen. Lite roligare helt enkelt.

Fast jag fattar fortfarande inte hur och när jag blev en sån DH-junkie? Jag som ignorerade serien så länge är nu helt fast.

Desperata husfruar är vi allihopa?

När jag känner mig som piggast under nätterna har jag börjat se avsnitt från början av Desperate Housewives, en serie som jag aldrig riktigt fastnat i på tv. Jag har sett enstaka avsnitt, men aldrig greppat grejen. Jag är väl inte tokfrälst nu heller, efter nästan två säsonger, men det har ett underhållsvärde iaf. Fast nog händer det mycket skumt och nog är det många hemligheter. Kom på mig själv igår med att fundera över om mina vänner kanske också har såna där hemligheter. Mattias svarade mig kort att "alla har hemligheter". Som mordbrand, att ens son rattfull kört ihjäl grannens mamma, mord av grannfrun eller stulna barn? Och genast kände jag mig lite tråkig.