Funland

Åh det tycks ljusna lite på tristesshimlen. Ulrika hörde av sig igår och ville fika på stan, men när det inte gick ihop sig riktigt bestämde vi oss för en utekväll ikväll istället. Och nu ser det inte bättre ut än att både Anna och Fanny också hakar på. Hur länge sen var det bara/alla vi fyra var ute samtidigt? Kan inte minnas längre. Ska bli väldigt roligt, precis vad jag behöver.

Middag på Allstars (för att testa, man kan ju inte alltid äta på Lottas även om det hittills slagit alla konkurrenter) och så Scharinska på det som det ser ut. Delightful. Jag ska göra mitt bästa för att koppla bort dumhjärnan och försöka undvika att någon annan kopplar tillbaka den. Ikväll ska det vara roligt.

En vanlig, halvtråkig kväll

Jag har varit hemma i 24 timmar och redan känns det som att jag aldrig varit borta egentligen. Allt är som vanligt. Det känns i ärlighetens namn inte riktigt som att jag har semester heller utan mer som att jag är ledig ett par nätter och ska ut snart igen. Mysko.

Ikväll har jag gjort en massa saker simultant, känns det som. Jag körde M till Nydala där han och några kompisar skulle ut på en av bastuflottarna man kan hyra där. Sen blev det en sväng förbi katten jag lovat se till under helgen och så ett försök till att fylla upp kylskåpet lite på vägen hem. Jag har också lyckats få iväg en jobbansökan lite i sista stund (det blev aldrig tillfälle första semesterveckan som tänkt), ätit halvtråkig middag och slötittat på tv. Lite Fi-grejs har jag också hunnit med.

Nu ska jag ev försöka hålla ögonen öppna (jag är hemskt trött ikväll av nån anledning) och se nån film eller tv-serie i väntan på att M och grabbarna ska ledsna på stan dit de nu har tagit sig så att jag får den äran att köra dem hem.

Samtidigt i Västerbotten...

...har det hänt saker medan jag varit borta:

Före

Just nu

Fler Stockholmsbilder

Miss J himself

Comic Heaven. Såg inga TBBT-killar men väl en snubbe som lätt hade kunnat kvala in som Captain Sweatpants. Han kunde läskigt mycket om comic books.

Från Sci-Fi-butikens skyltfönster. Undrar fortfarande vad som faktiskt är i de där flaskorna.

Trötta och allvarliga, ser det ut som. Sista kvällen vid vattnet.
Tack för gästvänligheten, Joakim!

Stockholmskontraster

Söder

Humlegården (tror jag); ett av alla trevliga grönområden
(vill ha i Umeå!)

Det regnade på turisterna i Gamla Stan

Slussen

Slussen

Grillkväll på Fisksätraholmen

Fotosaknad

Leibovitz' utställning fick mig dessutom att plötsligt akut sakna mitt eget fotograferande. Jag har ju lagt det nästan helt på hyllan sedan en ganska lång tid nu, mest för att jag tappade självförtroendet och aldrig blev riktigt nöjd, men också lite för att jag kände att det var svårt att passa in i det som är dagens foto. Idag är efterbehandling nästan en större del av fotograferandet än fotandet självt. Och jag trivs inte riktigt med det. Jag har blivit ordentligt less på alla extremt uppdragna, überblå himlar. Att alla foton ska se ut som reklambilder.

Men när jag vandrade runt på fotografiska och såg Leibovitz svartvita, analoga bilder så högg det nästan till av saknad efter just det.

Den sista tiden har det mest blivit ögonblicksbilder med kameran, men det är väldigt begränsande och min egen påverkan i fotoögonblicket är ganska liten. Frågan är om jag är redo att hitta tillbaka självförtroendet igen och om det i så fall är den digitala eller den analoga kameran som hamnar i handen.

Fotografiska

Jo, jag skulle ju berätta om besöket på Fotografiska. Jag kan definitivt rekommendera alla som är det minsta intresserade av foto att besöka detta vackra ställe. Alldeles vid vattnet vid slussen ligger det.

Först besökte vi Lennart Nilssons numera klassiska fotoutställning Ett barn blir till som jag kanske aldrig sett sådär i ett svep förut, men som ändå kändes väldigt bekant redan.

Därefter såg vi Vee Speers The Birthday Party, en utställning som jag blev lite kluven till och som J inte kände så mycket alls inför. Min kluvenhet bestod mest i att det inte kändes så nytt, men samtidigt gillade jag det, iallafall bitvis. Utställningen består i ett antal porträttbilder på barn, uppklädda och utklädda för ett imaginärt födelsedagskalas. Bilderna var väldigt blandade, en del var ganska otäcka och andra kändes mer som just bara ett uppklätt barn. Jag fick lite Tim Burton-vibbar av en del av bilderna och jag tyckte absolut att de var vackra. Sen tycker jag kanske att känslan med det "onda" barnet, eller barn med vuxna attribut inte känns alldeles nytt längre, även om det fortfarande skrämmer något. (Några av bilderna finns på den länkade sidan)

From Back Home av Anders Petersen fanns också i ett hörn i samma lokal. En stor serie tätt placerade svartvita bilder från en hembygd i Värmland. En del roliga, en del märkliga och vissa undrade jag hur fotografen fått tillstånd att använda med tanke på hur personerna på bilderna framställdes. Men en ärlig (sann?) bild av ett liv som antagligen inte bara finns att hitta i Värmland utan som även jag delvis kände igen från min egen lantisuppväxt i Östergötland.

Sist då den utställning som jag/vi gick dit mest för; Annie Leibovitz A Photographers Life 1990-2005. En vacker, ärlig och bitvis t.om. privat inblick i hennes liv och yrkesliv. Vi fick se en hel del av hennes välkända porträtt av skådespelare och stora politiker såväl som bilder på hennes cancersjuka livskamrat Susan, hennes familj, barn, döende far m.m. En väldig blandning av både bilder och känslor. Vi var många som nästan trängdes för att kunna komma nära de ibland små bilderna eller för att läsa Leibovitz egna kommentarer till vissa av fotografierna. Jag uppskattade hennes kommentarer väldigt mycket. De var lika ärliga och raka som bilderna själva.

Ska jag säga något negativt om besöket på Fotografiska så tycker jag nog att man mörklagt utställningslokalerna lite för mycket. Det kändes som att man gick i ett hemligt rum ibland, och därmed blev även ljuset som riktades mot bilderna ibland något för skarpt. Det blev nästan lite ansträngande. Men det var ett roligt, intressant besök som jag som sagt gärna rekommenderar.

Hemma

Hemma igen. Eller ja, jag är på landet hos M och kissefamiljen. Även om det innebar 40 minuters extra resa igår kväll så lockade det inte lika mycket att fara hem till min tomma lägenhet. Till en början kändes det som att ingen riktigt uppmärksammat att jag varit borta, men tre minuter efter att jag krypit ner i sängen och lagt datorn i knäet hade jag tre katter sittande i sängen hos mig. Så lite kanske iaf?

Jag var väldigt trött och somnade ganska snart. Vaknade sen mot morgonsidan av att något dundrade hemskt högt på taket. Syndafallet tycktes ha drabbat oss. Nu blev det inte samma problem som i staden jag lämnade igår men det var med en otrolig kraft som vattnet föll ner även här. Jag satt uppe en stund och tittade på det och sen somnade jag igen. Totalt nästan 9 timmars sömn inatt. Känns otroligt med tanke på att jag inte sovit mer än 4-6 timmar per natt den sista dryga veckan (om inte längre tillbaka i tiden?). Nio timmar brukar nästan vara minimum för mig annars, men just nu känns det som lyx.

Nu ska jag tjyvtvätta lite och sen fara tillbaka till stan och hem "på riktigt".

Semesterdag VII

Gårdagen innehöll åter ett havsbad. Riktigt skönt och jag vågade mig i trots att det fanns en åskådarläktare i form av ett gäng fiskande gubbar på en bro i närheten. Jag som brukar fega har fått lite blodad tand. Kanske det går att ta sena kvällsdopp i havet i Ratan sen också, där är badstranden dessutom något bättre än den lite vassa stenbotten som är här ute.

Det blev besök på fotografiska också. Väldigt kul, undrar varför jag inte gått dit tidigare. Får blogga lite mer om det besöket sen kanske, för det fanns mycket intressant att säga om det. Med mig hem har jag två planscher som ev kan komma att pryda nån vägg hemma. Läskiga, men snygga.

Nu åter till packning sen ner till stan och pizza hutta (tradition vid mina besök hos Miss J) och sen kliver jag på en buss som förhoppningsvis inte är lika fullproppad med folk som sist.

Norrut

Dags för hemfärd. Alltid dubbelt för min del. Nästan alltid iaf. Det bästa är ju om man så att säga hinner bli färdig med att vara borta så att man kan längta hem igen. Klart jag längtar hem lite, men samtidigt har tiden här gått fort och det känns inte tråkigt än. Borta nästan bäst men hemma bäst, på nåt sätt.

En något kortare busstur än sist väntar. Jag tror att den saknar matpaus och därmed är 50min kortare. Bra så, jag är nöjd. Ska bara se till att få med lite frukt att äta på vägen så ska nog det gå bra.

Svansnapping i stan

Och hemma snattas det katter som det verkar. Skumt. Jag minns att något liknande hände i Örebro-trakten när jag bodde där. En arbetskamrat till mig på hemmet där jag jobbade extra blev av med sin katt som sedan efter ett par veckor kom tillbaka hem lite trasig och utan klor... Läskigt så det förslår. Jag har aldrig velat ha mina svansar ute i stan utan då har de fått nöja sig med balkongvistelse. Det funkade bra tills jag introducerade dem för landsbygdens ljuva liv, vilket är skälet till att de inte följt med mig tillbaka till stan igen.

Även om trafiken såklart är en fara för en stadssvans så har det ändå alltid varit människorna som skrämt mig från att ha utesvansar i stan. Det finns helt enkelt alldeles för många osnälla människor som gör dumma saker med djur som tex katter. Skulle jag komma över en sån person hade den antagligen inte heller haft sina klor i behåll när den väl kom tillbaka hem...

Nu hoppas jag att det inte är så farligt som det låter i Umeå. Det kanske är ett kattparty i trakten som vi inte vet om? But I guess not...

Goggle-hunt!

Vi lyckades också enas om två par glasögon åt Miss J. Solglasögonen var hyfsat enkla att komma fram till (även om J en stund hade en önskan om att se ut som en biff i cab-bil, en image jag inte riktigt förenar med honom annars) men det var kanske lite klurigare med de vanliga glasögonen.

J hade en bild av hur han ville ha det redan innan och även om jag hoppade på det tåget efter att han provat några i den stilen så bytte vi trots allt spår till sist. I blame me och mina förnuftiga råd som fick honom att gå på en båge med något mindre übertrendig profil (jag vet att han inte är sugen på att lägga ut tusenlappar igen nästa år när de inte längre "gäller" tex). Jag vet inte om förnuft-Sara är den bästa att ha till hjälp för sånt här, men jag tror att han till sist ändå blev väldigt nöjd. Det blir ändå en lite annorlunda Miss J när glasögonen väl är klara.

Jag vill också göra nåt nytt skojigt med mig själv. Men kanske inte något som innebär en fattig plånbok efteråt. Tyvärr är väl den sedan evigheter önskade idén på förändring just en sådan. Vi får väl se om jag får spel och genomför den trots allt nån gång eller om den förpassas som halvgalen idé i historien.

Vad sägs om en färja istället för gamla träbron?

Igår blev det så Djurgården. Jag är löjligt förälskad i hela idén med Djurgårdsfärjan och vill om möjligt alltid åka den när jag är i Stockholm. Jag tycker att vi borde ha en kommunal färja mitt i Umeå också till något. Inte för att det behövs eller skulle vara logiskt på nåt vis men det är kul att åka båt!

Igår var det iofs en mindre rafflande upplevelse eftersom det var strålande sol i Stockholm och världens alla turister samsades om plats på färjan samtidigt som oss. Tokvarmt, helt enkelt. Och så fick jag inte möjlighet att stå ute och insupa den där riktiga åka båt-känslan. Men en tur på Djurgårdsfärjan är alltid just det ändå.

Sen blev det promenad i det varma vädret. Sen lunch på Sturegård (inte riktigt lika gott som vi mindes det från förra gången, men ändå bra) och så glass som vi köpte med från Trädgården. Ett par för varmt klädda män ville erbjuda oss Vakttornet när vi satt oss på en av bänkarna längs med promenaden men vi var rätt nöjda med bara vår glass.

På kvällen blev det bad i Fiskis. Det var förvånansvärt enkelt att få i undertecknad i vattnet. Dels var jag väldigt varm, men att vi hittade en folktom plats (med en inte så bra botten att gå på förvisso) spelade helt klart in också. Lagomt varmt i vattnet för att det inte skulle vara för kallt men ändå svalka en del. Årets första havsbad, helt enkelt!

Duktigt

På semestern har jag varit duktig och ätit frukost nästan varje dag. Helt otroligt. Nu är det kanske eg underkända frukostar, jag kommer i bästa fall upp i halva den kalorisumma som jag är rekommenderad, men ändå. JAG ÄTER FRUKOST och sen blir jag hungrig till lunch. Vilken grej.

Semesterdag VI

Idag är vädret lovande och jag har optimistiskt dragit på mig jeanskjolen och hoppas att satsningen ska hålla hela vägen/dagen. Idag vankas det promenad på Djurgården (jag gillar verkligen det), kanske glass om man ska vara riktigt optimistisk, besök på blandade utställningar jag spanat in samt ev ett besök hos optikern för att hjälpa Miss J välja ut nya glasögonbågar.

Det känns hela tiden som att jag missar något jag skulle vilja göra när jag är här, men jag vet inte riktigt vad det skulle vara. Jag raggar iaf fortfarande sysselsättningstips från den som så orkar. Jag har dagen och morgondagen på mig, på torsdag eftermiddag väntar en lång bussresa hem igen.

Shoppingdag

Igår var det lite shoppingläge. Eller så mycket shoppat blev det kanske inte (även om jag, kors i taket, hade med ett klädesplagg hem) men vi kikade runt om promenerade en massa. Sci-fi-butiken i gamla stan var tex ett självklart mål. Där kunde man köpa true blood. Ganska dyrt, lite fånigt, lite kul, men oavsett; hur ofta har jag vampyrer på besök?

Published with Blogger-droid v1.4.8

Smilla katt på spa-helg...?

Nu är hon hemma igen. Eller ja, var iaf. M ringde nyss och berättade att han hittat igen henne i grannens uthus där de har nån vedeldad dusch och vad det nu är. Han gick över och frågade om de sett henne och då sa de att hon allt brukade kika in där ibland, men att hon ofta gömde sig om de kom för nära. De brukar visst lämna dörren öppen när de tror att hon är där inne. Så M gick dit för att se om någon missat att hon var där inne och när han kallade på henne hördes ett svagt pip under golvet. Han ropade igen och då kom hon fram, knaskatten.

Man skulle kunna tro att hon var rätt spak efter äventyret. Men väl hemma kelade hon lite kort, åt litegrann, och sen gick hon till dörren och ville bli utsläppt igen. Två dygn i grannens uthus gav visst inte så stora traumatiska skador ändå...

Men jag tror att både personalen hemma och den på vift i huvudstaden andas ut lite nu.

Olovligt äventyr

Hemifrån fick jag igår veta att fröken Smilla katt inte behagat komma hem på ett dygn. Jag har redan kollat med M idag och fått veta att hon nu är inne på sitt andra dygn borta. Och jag är väldigt orolig. Katterna brukar alltid ha för vana att komma in om kvällarna och sova om nätterna, så det här är väldigt ovanligt. Hon gjorde väl nåt liknande för något år sedan, var borta ett par dygn för att sen komma hem hungrig, trött och med ett litet sår i ansiktet. Jag hoppas att det är som M tror; att hon sitter i nåt träd någonstans efter nån fight eller nåt äventyr och inte vet hur hon ska ta sig ner. Han har iaf kollat vägen och varit och ropat omkring huset. Idag skulle han blanda in grannarna och kolla deras uthus så hon inte är instängd nånstans.

Jag hoppas verkligen verkligen att inget har hänt henne. Jag är så väldigt orolig, även om jag vet att Smilla alltid klarar sig och inte är den som säger nej till ett äventyr. Jag hoppas att jag snart får goda nyheter hemifrån. Vad skulle jag göra utan Smilla katt?

Är dålig film bättre på bio?

Vädret var snällt mot oss igår och hade regnuppehåll när vi var i stan så vi promenerade ganska mycket som vanligt. Det var ganska lugnt och stilla, mest såg man turister. Annat lär det väl vara från och med idag då Pride-veckan drar igång.

Tanken var att vi skulle besökt Big Ben och sett standup igår kväll, men jag tappade fart och ork så vi for hem, delade på en pizza och såg andra Twilight-filmen istället. Vi konstaterade att den inte heller var så mycket att hänga i granen och funderar över om det verkligen kan vara sant att den tredje som går på bio nu är bättre? Jag ÄR ju nyfiken men vill inte lägga hundra spänn på en sugig film på bio.

På tal om film så går det ju så mycket intressant att jag skulle kunna gå på bio varje dag här. Orättvist! Dumma Umeå.

Semesterdag IV

Är det måndag idag alltså? Jag känner mig alldeles dagavill av den här semesterdekadensen som slagit till. Hela dagen igår kändes som vad som helst annat än söndag.

Igår turistade vi lite i Stockholm. Först ett besök på Kulturhuset. Jag slås varje gång jag är där av tanken att Umeå också borde satsa på ett Kulturhus där alla möjliga aktiviteter, ålderkategorier och intressegrupper skulle kunna samsas under ett enda stort tak. Det skulle vara ett riktigt lyft inför Kulturhuvudstadsåret.

Iallafall så besökte vi två utställningar; Jens Assurs fotoutställning Hunger och INKcorporated av Björn Abelin. Båda helt klart intressanta, om än väldigt olika. Jag gillade Assurs bilder som vanligt, men kände mig lite vilse i utställningen. Det var väldigt mycket text (fokus var den sneda resursfördelningen i världen, klimathotet osv) och väldigt mycket fakta på stora tavlor, men jag tyckte nog att fotografierna blev lite som en biprodukt. Som illustrationer utan bildtext i en faktabok. Men ämnet är hedervärt och mycket var definitivt tankvärt, även om det kanske inte är nyheter för någon som är åtminstone lite intresserad sedan tidigare.

INKcorporated var en mindre fotouställning föreställande människor och deras tatueringar. Den var helt ok, men det var ganska blandad kvalité på fotografierna och deras motiv. Jag hade hoppats på att se riktigt snygga, ovanliga tatueringar, men jag vet inte om jag fick det riktigt. Visst var det väldigt mycket tatueringar på vissa, men så speciella vet jag inte om jag uppfattade dem. Jag gillar tänkvärda, lite annorlunda tatueringar och imponeras kanske inte så mycket av stora fåglar tatuerade i mjuka färger på någons rygg. De tänkvärda citaten kring tatueringar var nog allra bäst.

Två intressanta utställningar att besöka oavsett.

Får man älska Twilight-böckerna när man passerat 30?

Och boken, Twilight, sen då! Nu förstår jag plötsligt på ett helt annat vis varför bokläsarna är så oerhört maniska i sitt beundrarskap. Boken är verkligen fantastiskt bra skriven. Jag blev väldigt förvånad. Jag har kommit ungefär halvvägs och egentligen ville jag inte alls gå av bussen när vi var framme i Stockholm utan fortsätta lyssna. Och det då trots att jag sett filmen och antagligen vet ungefär vad som händer.

Igår kväll, i det till synes evigt regnande Stockholm, ägnade vi (miss J & jag) oss åt att se filmen dessutom. Mest för att J inte sett den än men kanske även lite för att jag var så sugen på att jämföra.

Och filmen som jag tidigare tyckt varit ok, eller iaf nästan ok, var oerhört dålig. Den följer boken betydligt sämre än vad jag hade trott, detaljer som jag upplevde som ganska avgörande i boken är borta och karaktärerna är så oerhört mycket plattare. Dialogen, dynamiken och det spännande maktförhållandet mellan Edward och Bella är också oerhört platt i filmen.

Bella är tråkig i filmen, i boken stör jag mig något grymt på henne (fast med något slags hjärta för henne, trots allt) och medan filmens Edward är ganska oattraktiv och har intetsägande ögon och mest ser arg ut hela tiden så är bokens Edward magiskt tilltalande och har ett kroppspråk som går från ena ytterligheten till den andra. Han tilltalar mig på ett sätt som jag inte alls egentligen gillar, utan snarare blir ganska provocerad av, och det gör det hela så oerhört bra.

Damn, jag känner mig som en fjortis plötsligt, haha.

Resdag

Gårdagen bestod till största del av bussåkande. Jag hade laddat datorn full med saker att se på, hade planer på saker att skriva osv men det var så pass trångt om utrymmet där man satt så datorn fick snällt stanna kvar i väskan. Såg en kvinna i närheten som satt med en netbook, men även det såg lite trångt ut.

Men resan gick ändå över förväntan. Och det helt tack vare att jag laddat mobilen med första Twilight-boken i form av engelsk ljudbok. Jag har inte lyssnat nåt särskilt på sånt förut och var lite skeptisk till om det skulle kunna roa mig men rackarns vad jag fastnade! Det var väl några gånger som något annat lyckades stjäla min koncentration så att jag fick backa i ljudboken lite, men förvånande sällan för att vara jag.

Så tio timmar gick av bara farten, på sätt och vis. Visst var jag mör i kroppen och i huvudet när jag väl kom fram, men jag hade förväntat mig mycket värre. Så jag är nöjd och hoppas att hemresan blir lika bra.

Semesterdag II

Idag har det känts som semester. Solen har strålat sitt allra bästa och sköna vindar från havet har gjort det riktigt behagligt ute. Jag har rensat M:s trädgårdsland och lyssnat på podsändningar av vårens Spanarna i P1-program. Det är helt klart terapi för Sara-själen. Under bra förutsättningar och med trivsamma saker i lurarna så är trädgårdsarbete oerhört trivsamt, måste jag säga. Även om jag vet att alla inte håller med mig.

Under tiden har M och hans pappa påbörjat arbete med att flytta entrén, eller snarare bygga en helt ny entré på den plats där den ursprungligen var (innan vi köpte huset). Jag tror att det kommer att bli riktigt bra. Framför allt blir det trivsamt att huset vätter mot vägen istället för att se bakvänt ut som idag.

Kattorna har i den mån de orkat, vågat och velat, hjälpt till på båda ställena.

På repeat i min hjärna just nu:

Väldigt Stockholmskt på så många vis, väldigt mycket Ratata, märklig video och kort och gott rätt fånigt. Men trots det har den här låten helt fastnat hos mig. I blame reklamen där en kort bit av den spelas. En reklamfilm (för Scandinavian Photo) som går ideligen om nätterna när typ ingen annan reklam visas. Men det känns trivsam Stockholmssommar av nån anledning. Lite vemodigt, en del fånigt men ändå mysigt.

Undrar hur många kalorier som går åt att klura på det här?

Jag räknar kalorier sedan några veckor. Det går sådär. Inte så att det är svårt att hålla sig till det jag ska utan snarare tvärtom. Efter en dryg vecka uppdagades ett väldigt tydligt mönster. De flesta dagarna har jag svårt att nå upp ens i närheten av vad jag ska äta men så var tredje, fjärde dag blir allt tvärtom; jag blir aldrig mätt och kan äta nästan vad som helst och nästan hur mycket som helst. De här dagarna har jag verkligen fått pröva min självdiciplin.

Jag har också insett att jag nog småätit mer än vad jag tänkt. Inte minst på jobbet där skafferiet ofta är fyllt till bredden men ätbara saker. Nu har det mest blivit kex och rån eller nån macka, men det tickar såklart på med det också. Så det beteendet är helt kapat. Inte ens när jag bakat själv på jobbet har jag tagit av det. Nästan imponerande. Men vilket gjort det än svårare att komma upp i min dagliga nivå av kalorier.

Ett stort problem är såklart bristen på rutiner. Jag äter sällan frukost och äter jag inte frukost blir lunchen alldeles för ofta utebliven eller dålig. Sen blir jag hungrig framåt kvällen och nu när jag ska försöka hålla ett visst antal kalorier per mål så blir det inte så mycket totalt. Bäst lyckas jag helt klart de dagar jag får till alla mål, men även då är det lite klurigt, plus att jag då istället går med ständig oro för att det ska bli för mycket.

Igår kväll hade jag när jag skulle lägga mig tex bara kommit upp i dryga 800 kalorier på hela dagen. Jag var inte direkt hungrig men stoppade i mig ett par mackor, inte alldeles övertygad om att det var en bra metod. Eftersom mitt kaloriräknande inte lett till så mycket som önskat (jag går ner i vikt men ytterst lite) läste jag på lite häromnatten och fick då lära mig att om man äter mindre än 1300 kalorier sjunker förbränningen. Det kan alltså vara en del av problemet. Speciellt sen när jag har mina "bra" eller "för bra" dagar då jag ligger på de 1700 kalorier som jag ska äta. Men det är svårt då jag så sällan känner mig hungrig på riktigt.

Det här är skitklurigt och jag är döless på att inget händer! Jag väger mat och räknar kalorier som en galning till typ ingen nytta. Därtill försöker jag komma iväg och träna men så har jag ryggen som strular på och dessutom har gymmet under sommaren väldigt begränsade öppettider. Så det blir mest promenader (vilket jag också börjar bli less på). Så vad göra? Jag vet snart inte riktigt faktiskt. Jag vet mest att jag inte trivs och skulle vilja byta skal med nästan vem som helst.

Igår när jag snubblade över ett gammalt foto på mig själv slog det mig dessutom att jag sedan jag först började skava i mitt skinn på riktigt (aka började känna mig tjock, onöjd har jag nog alltid varit oavsett vikt) har gått upp nästan 8 kilo. Coincidence? Vet inte det jag... Nu tror jag att nattjobbet och de bristande rutiner som kommer av det är en stor bov, men det är ändå intressant att se att jag snarare gått upp än ner sen jag började tänka på det.

Några smarta råd? Jag är, vilket kanske märks, rätt vilsen.

Semesteraktivitet bokad!

Så var den första riktiga semesteraktiviteten inbokad. Det blir Stockholm lördag till torsdag. Lite jobbigt känns det allt att jag till sist fick acceptera att det enda jag hade råd med var buss hela vägen, både upp och ner. Drygt 10 timmar ner och knappt 10 timmar hem, tror jag det blev. Nice. Men vad gör man inte? SJ ville ha mer än dubbelt så många penningar (trots att även det alternativet innebär buss mellan Umeå och Sundsvall) och det vore väl dumt att bränna allt "överskott" den första semesterveckan.

Jag får se vad som händer resten av semestern. M är som sagt hyfsat upptagen med att byta plats på entrén på huset (bl.a.), men vi har ändå diskuterat något kortare som Holmöns visfestival, PDOL eller nån tälttripp inåt landet. Vi får se vad det blir.

Rekord i långsinthet?

Hm, känns som att någon information eller analys fallit bort på vägen? Filmerna gjordes 1977, -80 resp -83 och först nu skulle George Lucas reagera på David Prowses kritik mot att hans röst dubbades? Nja, känns väl sådär troligt och det tror jag inte att Prowse tror på heller. Luktar slapp journalistik mest. Eller så har Prowse blivit en jobbig surgubbe.

Så mycket plötslig ilska

Aldrig kunde jag väl tro att det fanns en sån aversion mot Andres Lokko? Eller är det "folkkära", mysfarbrorn Bert Karlsson man inte får lov att tycka illa om kanske?

Hm. Ja, på förekommen anledning kanske jag ska förtydliga för de som själva inte har vett att begripa det att jag naturligtvis inte ids publicera kommentarer med personliga påhopp, rasistiskt tokhat osv. Att tillskriva mig fundamentala islamistiska drag leder inte heller till att man blir publicerad eftersom man då antagligen inte läst (eller förstått det man läst) någonting av det jag skrivit på bloggen.

Så ni vet.

P1 Sommar, Andres Lokko

Har just lyssnat på P1 Sommar med Andres Lokko. Till en början tyckte jag nog att han var lite tråkig och att det var alldeles för lite prat och för mycket intetsägande musik. Jag tyckte dessutom att han talade om nåt jag inte alls kände mig så kopplad till; fördomar om utlandssvenskar. Jag har nog ärligt talat aldrig funderat över det nåt särskilt.

Men sen så plötsligt tog det sig. Jag vet inte var eller varför riktigt, men plötsligt ville jag inte stänga av när disken var klar utan fortsatte lyssna i mina gigantlurar under tiden jag lagade middag. Och jag insåg också att jag faktiskt gillade musiken rätt mycket. Lite småmagiskt sådär. (Nu var iofs inte all musik helt ny för mig, men merparten var det.)

Andres Lokko var lite av en husgud när jag var inne i min musikperiod på 90-talet med musikmagasin (på den tiden Q, Pop, Slitz, innan den blev "herrtidning", mfl.), festivaler och jakt efter speciella skivutgåvor. Jag har nog alltid tyckt att han varit lite pretto och att vi levt nästan i helt olika världar, men samtidigt är han otroligt kunnig och klurig, med en förmåga att hitta saker som jag sen gillat att lyssna på. Tydligen besitter han samma förmåga fortfarande. Imponerande.

Edit: Och vad gäller det här är vi definitivt rörande överens.

Vad spelar en djurskyddslag för roll om den inte upprätthålls?

Det här gör mig lite extra irriterad och upprörd idag. Vi har i flera omgångar kunnat läsa (företrädelsevis i mindre notiser) hur mycket sämre det står till med tillsynen av den svenska djurskyddslagen sedan man så förnuftigt (!) beslutade sig för att lägga ner djurskyddsmyndigheten. Nu var det inte direkt på topp när den fanns heller, men det kan nog nästan vem som helst räkna ut att det inte skulle bli bättre. Det har inneburit en halvering av antalet djurskyddsinspektörer och det säger sig självt att samma sak då sker med antalet tillsynsbesök.

Vad som gör mig extra irriterad i fall som det med de 191 katterna ovan är att det framgår tydligt att kvinnan redan stod under länsstyrelsens tillsyn. Man hade redan fastslagit att hon fick lov att ha max 9 katter hemma, vilket indikerar att det varit problem tidigare. Jag vet inte exakt hur snabbt man kan lyckas expandera från 9 till 191 katter, men jag kan då lova att det inte går på några veckor. Varför är man så tandlös? Varför tar det så lång tid innan man tar hjälp av polisen att ta sig in i en bostad där man tror sig veta att djur far illa? Hur många katter hann tillkomma under tiden som länsstyrelsen stod och tittade på? Och när gjorde man som först uppföljningskontroller på att kvinnan faktiskt höll sig till avtalet?

173 katter, individer fick avlivas pga misären. Och jag tror ärligt talat inte att Eskil Erlandsson kunde bry sig mindre.

Att giva och att taga...

Miss J aka Joakim är i stan för ett dygn och förärade mig med en alldeles egen eftermiddag med lunch, fika och promenader längs med älvstranden. Oerhört trevligt. Det här med trygga vänner att luta sig emot och flippa lite inför är verkligen obetalbart när man själv är lite och slirar halvvägs utanför banan.

Redan imorse tänkte jag av nån anledning att även om jag har en tendens att känna ensamhetskänslan komma smygande ibland faktiskt nog är ganska lyckligt lottad som har personer omkring mig som anstränger sig när det behövs. Nånting bra måste jag ha gjort. Gott så.

Nu blev mitt slirande för dagen ändå rätt lindrigt (eller nåt) med tanke på att han (igen) är inne i en sluta-snusa-era. Så det kanske är tur att han också har trygga och bra vänner att luta sig emot som står ut med skumma abstinensbeteenden... :)

Semester för Mrs Ratched

Snart, snart, snart. Tidigare kände jag att det var liten mening med semester om det inte fanns planer, men nu är jag definitivt framme vid att anse att bara jag får vara ledig och ladda batterierna ett tag så spelar väder och planer (nästan) ingen roll.

Vi är egentligen redan inne i min semesterperiod, men jag får allt bita ihop och jobba två nätter till eftersom att semesterdagarna inte räckte till hela perioden nu när jag uunder sommaren tvingats ner i tjänstgöringsgrad. Lite surt, men det är bara att köra och vara glad. Jag har ju mitt kvar, iaf. Det är värt mycket bara det.

Så onsdag morgon lämnar jag bygget för några veckor av normal dygnsrytm, förhoppningsvis. Det är nästan det jag ser fram emot allra mest. Att få rutiner och känna lugnet. Det låter kanske konstigt men detta ständiga skiftande med mat- och sovtider är allt annat än hälsosamt efter några år. Så när andra släpper på rutinerna på sina semestrar tänker jag ta fram stora pekpinnen (nåja) och bara njuta.

Hur kul som helst

Hade de här killarna varit med på schlagerfestivalen hade jag iaf röstat på dem. Jag har ingen aning om vad de sjunger om, men nog är de lite smått underbara i sina respektive roller?

Obs! Missa inte slutet och det märkliga lilla gästspelet kring 2 min... Obetalbart.

Dagen efter kvällen före

Igår var det alltså 30-årsfest. En vän till M fyller jämt till veckan och igår firades det. Först med lite god mat i födelsedagsbarnets lägenhet och lite senare flyttades festen ut till en närliggande gräsmatta. Där blev det extraordinär musik (se bilden i förra inlägget) och trevligt umgänge.

En väldigt trevlig kväll. När vi vandrade hem i natten slog det mig, det varma vädret till trots, att hösten allt närmar sig redan. Natten var förhållandevis ljummen, men det var inte lika ljust som det varit om nätterna annars. Lite vemodigt, lite skönt.

Iaf, jag hade en trevlig kväll. Tack för det!

En trattfest senare...

Jag sitter i köket med skoskav och slökollar in kvällens andra händelser medan M snarkar i soffan bredvid tallriken med de efterfrågade smörgåsarna och det kallnande teet. Tack för ikväll!

Published with Blogger-droid v1.4.7

Vad döljer sig under skägget?

Jag har skrivit om det förut, Joaquin Phoenix' skumma totalvändning från att ha varit en mycket lovande och imponerande skådespelare till nån slags halvpsykotisk skäggapa med misslyckade hiphop-ambitioner som var less på Hollywood. Nu närmar det sig nån form av upplösning som det ser ut då dokumentären om förändringen (?) har premiär i september.

Säga vad man vill men de, Phoenix och Casey Affleck, har då sannerligen lyckats jobba upp förväntningar såväl som konspirationsteorier hos oss som står utanför och bara väntar på att förstå något. Jag vet att media den sista tiden har försökt låtsas som att de inte riktigt bryr sig, men visst är det tydligt att varenda nöjesjournalist vill veta vad som är vad lika gärna som jag.

Är det en dokumentär eller en mockumentär? Var den galna övergången på riktigt? Är det "den sanna Phoenix" vi ser nu som kommit fram efter år av Hollywoodsk underkastelse? Och viktigast av allt; kommer vi nånsin få se Phoenix i en seriös film igen? Personligen hoppas jag att det här är nån grej han gör för att driva med den pretentiösa filmbranchen men att han sen återgår till att göra bra film igen.

Gilla läget

Jag är trött som en tok idag. Trots att det var en väldigt lugn och stillsam natt på jobbet (jag hann t.o.m baka och städa lite extra) och trots att jag fått 6 timmars sömn (vilket kanske inte är så väldigt mycket ändå). Planen var att ta mig iväg och träna en stund idag men kroppen vill inte alls. Jag får vara nöjd med att jag körde ett supersvettigt 40-minuterspass igår. Så jag får försöka stänga ner den där hetsen som infunnit sig lite och köpa det trötta läget.

Nu blir det qornlasagne-middag och Morden i Midsomer på Tv3Play istället.

Solskygg

Helt skamlöst sitter jag inne i köket vid datorn när vädret utanför är toksomrigt. Men jag ids verkligen inte. Tog på mig ett linne och satte mig en kort stund på balkongen, men jag hittade inget bekvämt läge. Mina balkongstolar är inte tillräckligt sköna, de saknar huvudstöd.

Å andra sidan; hade jag haft en skön stol som man kunde luta huvudet emot hade jag garanterat somnat där ute, och det vet vi hur det hade slutat. Då hade det snart börjat lukta grillat kött här ute...

Jag skulle vilja se de rosodlingarna...

Det finns få saker i svenska texter som retar mig så mycket som dumma särskrivningar. Jag har inte ett perfekt skriftligt språk heller alltid, men det är något mer särskrivningar som gör mig allergisk. Och ibland innebär det dessutom en lite annan innebörd. Saxat ur dagens Aftonbladet (Elton Johns krav inför spelningar):

"112 meter långa röda och vita rosor i separata vaser". Det är rätt långa rosor det....jag skulle vilja se vaserna.

För övrigt gillar jag Lemmys krav allra bäst: "Kinderägg, paketerade ett och ett för att minimera risken att de innehåller samma byggsats". Nu snackar vi rock'roll!

Småbyxor ftw!

Vi såg sista avsnittet av "Ingen bor i skogen" när vi kom hem igår kväll efter bion (kunde inte dra ut på det längre). Sorgligt att det tog slut så snart. Och i stort sett ingen Hans-Erik i sista avsnittet. Men det kändes väl upplagt för en andra säsong. För det måste det väl bli? Vem i Umeå mutar jag med hembakta go'muffins för att det ska bli verklighet???

Btw så var det nog första gången jag hört någon säga "småbyxor" sedan min mormor gick bort (för alldeles för länge sedan). Now it's on again! Det är ett tokbra namn, om man bortser från att en del icke-underkläder idag faktiskt också kan benämnas som "småbyxor"...

Jag älskar konspirationsteorier, när de rör saker långt borta...

Är det fler än jag som börjat fundera över alla sprängningar som rapporterats runtomkring Umeå den sista tiden? Först var det nån grusväg som det sprängts hål i, sen flög en barrack på I20 i luften och nu tycks nån ha roat sig med att spränga ett ödehus. Isolerade händelser? "Ungdomsbus"?

Är det jag som är konspiratoriskt lagd som funderar på om nån håller på att öva upp sig inför nåt annat?

Det kan vara alla explosionerna i A-Team-filmen igår som spökar iofs...

Idag är en annan dag

Igår hade jag, av förklarliga skäl, lite dålig koll på allt jag stoppade i mig. Idag är vi back to business och jag tänkte toppa det lite med ett besök på gymmet. Jag tänker att en svettig stund på gymmet kan ge upphov till lite spontansömn sen innan jobbet. Vi får väl se.

Inga "I pity the fool" men...

Jag hade en välbehövligt trevlig dag igår. M behövde shorts så vi bestämde oss för att göra en halvdag och -kväll på stan. Några shorts hittade vi inte men väl en skjorta och lite tekniska prylar (såklart). Sen gjorde vi ett spontanbesök på bion för att se vad som bjöds; inte så mycket visade det sig. Det stod mellan A-Team och För Kärleken, men den tidigare vann av idag glömd anledning.

I väntan på bion blev det ett besök på Lottas där vi i vanlig ordning åt god mat och drack god öl. Jag som var villig chaufför för kvällen (och som inte vill se bio med alkohol i kroppen) testade deras alkoholfria öl som fick väl godkänt. Det läskiga med alkoholfri öl är att det trots vetskapen om motsatsen ändå nånstans känns så fel att sätta sig i bilen efteråt. Nästan så att jag kände efter och typ hittade en minimal, men påhittad, känning av ölen. Skummo. Som ändå skönt att den reflexen sitter stadigt.

Sen A-Team alltså. Explosioner i massorvis. Ska se om jag kan klämma ur mig en lite recension av den om ett tag.

Sociala paret...

...sitter på Lottas och knappar på sina htc:s. Vi har shoppat lite, fikat och väntar nu på maten före bion. En trivsam tisdag bara sådär.

Published with Blogger-droid v1.4.5

Fler än jag är lätt förvirrade...

Jag: Gudrun kommer till Umeå på min födelsedag.

M (i panik): Är det din födelsedag idag???

J: Eh, visst vet du när jag fyller år?

M: Femte augusti.

J: Och vad är det för dag idag?

M: Tolfte, trettonde juli nånting.

Tystnad.

M: Ja, alltså jag är trött. Så Gudrun kommer till stan?

(Och det var EFTER att han gubblurat halva eftermiddagen. M har semester, som tur är.)

Korsdrag

Snällaste M har fixat fungerande AC åt cranky jag! Nu kan jag åka bil utan att dö av vätskebrist samtidigt. Känns bra om jag skulle få för mig att göra en egen roadtrip under semestern.

Jag lyckades också få till en liten tantlur igår kväll. Jag följde med M ut till landet, öppnade balkongen på övervåningen och altandörren på nedervåningen och la mig sen på soffan mittemellan och lät havsvindarna dra genom huset. Hur skönt som helst! Och inatt har jag nästan lyckats få till hela sju timmars sömn, så även om det fortfarande är segt som kola i huvudet så går det framåt.

Och jag klagar inte alls på att det regnat en stund på förmiddagen eller att solen stundtals skyms av halvmörka moln, även om jag just idag hade kunnat tänka mig att lägga mig i solen en stund.

Brist på sömn och AC

Jätteont i ryggen och trött som en gnu var jag bergsäker på att jag skulle sova långt inpå eftermiddagen, oavsett temperatur, när jag kom hem imorse. Men inte. Före tolv vaknade jag. Den här sömnbristen tar verkligen knäcken på mig. Jag håller på att typ explodera och bli en otrevlig människa snart. Jag är trött, lättirriterad och det känns som att huvudet kokar av något uppdämt hela tiden. Låt oss hoppas att jag inte exploderar på fel person. Jag vet typ inte om jag vill skrika eller gråta, eller kanske båda samtidigt.

Jag skulle ha lämnat in bilen för felsökning av AC:n vid ett idag också men M erbjöd sig att göra det åt mig. Snällaste han använde sin extranyckel till bilen så att han inte skulle behöva väcka mig, omedveten om att jag var vaken sen ett tag redan. Men jag är glad att jag slapp köra, jag är lite snurrig. Nu väntar jag på nyheter från felsökningen och hoppas att det inte blir alltför dyrt att ordna till AC:n. Den behövs, om man säger så.

Hysterisk natt på jobbet

OMG, värsta natten på länge! Det började med att låset till omklädningsrummet hade gått sönder varpå jag inte kom åt mina kläder och skor. Och i dessa sommartider är utbudet av vikariekläder oerhört snålt. Hittade till slut lite urtvättade, färggranna kläder och ett par för stora crocs som någon lämnat i ett förråd. Grejt.

Sen började det larma (rörelselarm) en massa redan under rapporten. Jag behövde hjälp från arbetskollegan M på avdelningen bredvid typ på en gång men hon hade sitt eget tumult så jag fick istället försöka hjälpa till där och lugna. Sen ett fall hos mig (med god utgång) som jag hann skriva in halvvägs i journalen när M ringer efter mig och har ett fall hos sig (också utan skador). Då var klockan kvart över tio och det hade typ larmat konstant. Strax därpå insåg vi att en boende lyckats fastna i sänggrinden på nåt magiskt sätt och satt fastkilad ordentligt. Precis när vi skulle börja lirka bort personen utan att göra illa så gick brandlarmet!

Brandlarmet innebär att tjuter nåt överjävligt, alla dörrar går igen och att strömmen går. All personal ska ner till brandtavlan eftersom vi märkligt nog inte har automatlarm. Där hittar vi var det sägs brinna men väl där ser det ut som vanligt. Möjligt att ett torkskåp gått varmt men det borde inte lösa ut brandlarmet. Då inser vi att vi saknar två personal och tänker att det kanske är där det brinner? Men väl där så visar det sig bara att brandrutinerna inte riktigt gått fram till alla vikarier. Jäkla tur att det inte brann på riktigt.

Sen fortsatte natten med spring, larm, bråk och stök. Jag vet inte var det var, värmen kanske? Det ösregnade ute men var ändå varmt och syrefattigt inne och de boende ville inte alls sova. M och jag var så trötta att vi typ asgarvade åt ett par tofflor vid ett tillfälle. Helt hysteriskt. Men jag är så tacksam för att hon var där och att vi kunde hjälpas åt. Såna här nätter behöver man trygga, självgående medarbetare vid sin sida.

Det känns som att jag fått motion nog för hela veckan.

Nattlig utsikt

Utsikten från balkongen på jobbet är lite Loka-reklam-mystisk nästan om nätterna. Så är det kanske när ens arbetsplats befinner sig mitt i en skulpturpark.

Står och djupandas friskluft medan riset till gröten förkokas. Det har varit en rätt lång och springig natt såhär långt. Vardagsmotion, eller nåt.

Published with Blogger-droid v1.4.5

Mera radio

Nästa radioprogram jag ser fram emot att hinna lyssna på är gårdagens BBC-sändning med Mark Kemode där den senaste Twilight-filmen (och Predators) recenseras. Vet inte varför jag är så intresserad av just hans aspekt på filmen, men han brukar alltid ha nån spännande vinkel som ingen annan har. Jag har missat ett gäng program den sista tiden tyvärr men det här ska jag se till att höra.

P1 Sommar, Ulf Malmros

Och jo, jag måste rekommendera P1 Sommar med Ulf Malmros. Vi hörde början på det i bilen i helgen och idag lyssnade jag färdigt under tiden som jag diskade. Väldigt bra. Inte minst musiken. Han hade valt filmmusik (såklart) till sitt prat och mycket av musiken har jag inte hört mer än när jag såg filmerna. Spännande att man kan känna igen eller åtminstone få en känsla för vilken typ av film musiken kom ifrån. Allra mest utmärker sig såklart musik från Tim Burton-filmer av det musikaliska geniet Danny Elfman. Man hör direkt att det är en Burton-film.

Själva pratet då? Jo, det var absolut också bra och lite spännande. Jag gillar Malmros och den absoluta majoriteten av hans regi-verk. Rekommenderas varmt alltså, men se till att lyssna på versionen där musiken är med (webb-alternativet)!

Lördag

När jag for hem från jobbet imorse strax efter sju var det redan 19 grader varmt ute. Förvisso skönt med friskluft efter en jobbnatt i ett icke-konditionerat betonghus, men inte så lovande för en lyckad sovdag. Men det gick över förväntan. Somnade kring halv nio efter en duktig frukost och vaknade igen strax efter klockan tre. När jag vaknade låg jag förvisso utsträckt nere vid fotändan, vilket jag gissar är ett tecken på a) djup sömn eftersom jag inte vaknat av omkringflackandet och b) att det varit varmt.

Nu sitter jag förvisso här och gäspar stort efter att ha stoppat magen full med färskpotatis och fetaostsallad, men jag hoppas att sömnen ska räcka till för att hålla mig skapligt pigg under natten. Nu blir det te (värmen till trots måste jag få min tein-kick), en kort stund slözappande i soffan och sen avfärd till jobbet igen.

Grinig Sara

Ja, jag är nog lite grinig (även om omständigheterna kring den kommande semestern faktiskt är reella). Men det kanske har sina förklaringar. En av dem är den bristande sömn som fortfarande spökar. Jag har förvisso vänt dygnet oerhört duktigt den här långledigheten, men att somna nån gång mellan 1-2 på natten för att sen vakna mellan 7-8 är inte riktigt hållbart i längden. Jag behöver iaf mer sömn än så.

Jag hoppas att jag ska få sova mellan arbetspassen nu i helgen. Det är nästan omöjligt att jobba natt utan ordentlig sömn på dagen. Man förtjänar typ medalj om man lyckas hålla sig vaken då det oftast är lugnast kring 3-4 på natten om man inte har sovit innan.

Och eftersom jag har varit uppe sen 7.15 imorse är det kanske läge att försöka sova nån timme nu före jobbet. Om jag kan.

12 dagar till semester

Semestertider närmar sig så smått även för min del nu. Jag får semester på morgonen den 21 juli (rent schematekniskt börjar dock semestern den 22:a) och har sju jobbnätter att se fram emot innan dess.

Problemet är bara att det ser ut att bli en rätt trist semester. Jag försöker planera in något men inte är det så enkelt. Jag hade, trodde jag, en mer eller mindre bestämd tripp till Stockholm andra semesterveckan, men den känns också lite oklar än så länge. Dels är SJ:s priser galna såhär nära inpå och dels annat grus. Osäkert, helt enkelt.

"Alla andra" har dessutom semester nu och börjar jobba ungefär när jag slutar. M ska visserligen ev ha semester samtidigt men tycks ha planerat att lägga all ledig tid på husrenoveringar. Fun. Så vad ska jag hitta på under mina fyra veckor? Vet inte om det är riktigt rätt tid att dra iväg nånstans själv, och vart skulle det i så fall vara?

Många frågor blir det... Jag kanske skulle hoppat semestern helt i år? Det känns ju lite sådär halvt meningslöst att bara vara ledig i fyra veckor utan någon aktivitet alls. Hm...

Dagens byte

Ja, hurra för mig, jag har köpt nya skor! Inga fler blåsor under fötterna för att jag går på ihopskrynklad innersula eller skav på lilltån av hålet i skon. M tyckte att jag skulle köpt ett par fina sommarskor istället, men jag är glad för min investering. Jag tittade på dem redan för ett par veckor sedan men då kändes det tokigt att köpa likadana som jag redan har. Men idag när jag besökte butiken var det halva priset och då hade jag lite svårt att stå emot. De gamla har ju ändå använts nästan året om i två år.

Men kanske jag får göra ett nytt besök där imorgon och spana in sommarskor. Det är så rackarns svårt bara. Dels för att jag är en sneakers-tjej (vilket ställer till det eftersom tjej-sneakers tydligen ska vara rosa eller ha paljetter på sig och snygga killsneakers inte finns i storlek 37) som gillar bekväma skor och dels för att jag helst inte vill köpa skor i skinn. Och det är väldigt svårt att undvika om man inte handlar på de för ändamålet nischade webshoperna, men då blir det långt över min budget.

Så jag kan väl få lov att vara nöjd, lite bara?

Vanemänniska, jag?

De nya är ju faktiskt mörkblå och inte svarta...

Published with Blogger-droid v1.3.9

Nån som saknar en hund?

Märkligt, igår kväll frågade jag M om han tyckte att det skrivits och pressats mycket i media kring Littorins vårdnadstvist, vilket sägs vara orsaken till hans avgång som minister. Han, som läser nyheter minst lika mycket som jag, sa att han knappt kände till den. Och lite samma känsla hade jag. "Det kanske inte var det som var skälet då, eller så har vi missat nån hysterisk Stockholmsmedia", sa jag. Sen lämnade vi ämnet.

Idag på morgonen kunde vi då plötsligt läsa att det ska ha funnits andra skäl till hans avgång, att det inte skulle ha gällt vårdnadstvisten eller det mediala trycket på den utan snarare på att ett avslöjande om brottslig verksamhet varit nära förestående. Det blev en del av morgonens diskussion och vi var nog eniga om att det osar lite begraven hund om hela grejen. Nu är väldigt lite avslöjat, nästan sådär att man undrar om det verkligen finns något reellt avslöjande, samtidigt som det då ändå passar in i min egen upplevelse av hans avhopp; att det ligger något annat bakom än det han sa.

Det jag reagerar mest på och som får mig att tvivla än mer på att det skulle finnas någon snaskig historia bakom är det Lena Melin skriver allra sist i sin krönika idag på frågan om varför inte Aftonbladet nu publicerar "avslöjandet":

"Skälet är enkelt. Sedan igår är han inte längre en offentlig person."

Eh...som att det brukar hindra massmedia/kvällspress från att skriva? Man skriver väl glatt om människor som aldrig egentligen varit eller är sk offentliga personer? Och visst finns det väl många exempel i tillbaka i tiden där historier avslöjats efter att någon offentlig person antingen suttit färdigt sin tid eller hoppat av i förtid?

Nej, det luktar märkligt här, måste jag säga. Både om AB:s historia och om avhoppet. Låt mig gissa att spekulationerna går varma på blandade internetforum just nu?

Ingen bor i skogen, men lite överallt annars

Det är inte bara måndagar kl 21.30 som jag har den äran att få besök av Hans-Erik i "Ingen bor i skogen". Han lever nämligen även i M (som av en händelse faktiskt heter Hans Erik i andranamn...). Vad jag än frågar så får jag numera allt oftare antingen ett "Va fan ä dä frågan om egentligen?" eller ett "Joda, hä gå bra dä." till svar. Och inte heller sällan en upprörd utläggning om småfåglar eller bortskämda (mobbade) barn.

Det har helt enkelt inte varit några Hans-Erik-fria dagar här sedan Ingen bor i skogen hade premiär. Det är en alldeles underbar serie, kanske inte för alla, men här går den hem å det grövsta. Jag skrattar iaf halvvägs innan jag i nästa sekund får ont i hjärtat för att det egentligen är så outgrundligt sorgligt och faktiskt väldigt samtida, på nåt obehagligt djupt sätt. Jag skulle vilja skicka dit A-vännen som boendestödjare från socialpsykiatrin som nån slags tröst, eller nåt.

Jag skrattar dock mest ohämmat, om än något i smyg, när jag stöter på väster- och/eller norrbottningar som pratar just som någon av karaktärerna. Det är som en enda humoristisk kulturupplevelse...

I'm a shoppinggirl indeed

Som vanligt är jag sådär underbart bra på att shoppa kläder till mig själv. Idag bestod inköpslistan av följande tre saker; 1. billiga jeans (dyra går ändå sönder lika fort) 2. ett par t-shirts 3. ev nya sneakers på rean.

Vad jag kom hem med? 1. ett geléigt sadelöverdrag till cykeln och 2. lagningsset till pyspunkan på cykelns bakdäck.

Score!

Vad blir resultatet av Fi:s pengabrännande?

Jag vet inte hur jag ska kommentera det efterspel som blivit av pengabränningen i Almedalen igår morse. Jag tycker att RF ser ut att ha gissat ganska rätt i sin kommentar där hon bl.a. skrev:

"[...] jag är inte alls säker på att folk kommer att förstå detta fokus. Känslan av att pengarna kunnat gå till något vettigare eller att ett parti helt utan pengar nu anser sig ha råd att bränna upp dem är nog större."

För även om man hävdar att pengarna i pr-sammanhang faktiskt är en fis i rymden, att det egentligen inte var Fi:s egna pengar som brändes eller att de, om de inte brändes, antagligen inte skulle ha gått till välgörenhet så spelar det inte så stor roll. Speciellt inte för den stora massa som inte ger sig in i analyser, som kanske inte ids (eller är tillräckligt intresserade, även de är väljare i spetember) tänka ett steg längre eller läsa mer än rubrikerna. M hävdade vid vår köksbordsdiskussion imorse att de som reagerar starkast och som tjoar högst nu ändå inte hade varit Fi-väljare, och det har han säkerligen rätt i. Till viss del iaf. Men frågan är vilken påverkan dessa har på de som faktiskt är potentiella väljare?

Personligen förstår jag både syftet och storleken på aktionen ekonomiskt och är egentligen med på idén, men som politiker och politiskt parti måste man se till hela bilden och jag har svårt att se (precis som RF skrev i samma kommentar) att jag (eller RF) skulle röstat för ett sådant förslag om jag fortfarande varit aktiv och suttit kvar i styrelsen för Fi idag. Det handlar inte bara om att se saker för vad de är utan hur de kan komma att tolkas av andra som inte besitter samma förhandskunskap som jag själv.

Till syvende och sist kommer det ändå att handla om vilken minnesbild väljarna har, och till viss del vilken bild media väljer att reproducera, när september väl är här.

Alive and kicking igen

Nu tycks kommentarsfunktionen vara fullt igång igen och jag tror inte att någon kommentar föll bort i processen.

Aptitlust och värme; dålig kombo

Annars har jag mest kämpat med att försöka få i mig något mer än glass idag. Dagens sanning är att när klockan var tre i eftermiddags var det enda jag fått i mig på hela dagen tre glassar och en flaska vatten. Katastrof verkligen. Det såg inte alls bra ut i protokollet (som jag faktiskt för). Men efter en tallrik fetaostsallad ljusnade det lite. Det är svårt att hitta matlusten när det är så kopiöst varmt som det varit idag.

Jag gissar att det snart börjar bli dags att följa upp den där salladen med något. Huga.

Dagen då det brann till lite överallt

Vilken dag det har varit. Mejlen exploderade en stund och de sociala medierna svämmade som över. Jag vet inte om det har med det att göra riktigt men under eftermiddagen la tweetdeck ner helt och klagar sedan dess bara på att "api limit exceeded". Dessutom bestämde sig blogger för att få en skön krasch i kommentarsfunktionen, vilket kvarstår som det ser ut. Ingen bra dag för blodtryck, tryckta pengar och teknik, alltså.

Själv stängde jag av för en stund och tog en promenad kring Nydala med Anna. Det var evigheter sedan vilket märktes i att jag pratade hål i huvudet på henne, tror jag. Nästa gång blir det silvertejp för min del så att hon får prata hål tillbaka. Om hon nu kan det. Men trevligt var det.

Problem med kommentarer

Tydligen har blogger fått problem med kommentarsfunktionen. jag får mejl om kommentarer men de finns inte i bloggverktyget. Enligt helpdesk är det många som har samma bekymmer just nu.

Jag nekar alltså inte kommentarer (faktum är att de flesta ang pengabrännandet är positiva) utan de försvinner på nåt sätt. Förhoppningsvis kommer de åter. Så fortsätt att kommentera!

Fi bränner pengar...och förtjänar pr-pris

Jag funderar och funderar. Och jag köper helt klart en hög med argument som att en reklamkampanj med samma mediala uppmärksamhet som resultat skulle ha kostat långt mer än 100'. Att det inte är så stor skillnad på att de facto bränna pengar som att "bränna pengar" på något annat. Hur mycket pengar "bränns" egentligen upp i Almedalen varje år?

Men det finns en baksida också och det handlar framför allt om de som inte förstår eller håller med om ovanstående argument samt de som tycker att Fi skulle lagt pengarna på något annat.

Men pengarna var, om jag förstår det rätt, öronmärkta för en pr-kampanj (skänkta i just det syftet) och bättre pr än såhär (även om det kommer bli många negativa uttalanden om det också stämmer fortfarande uttrycket "all reklam är bra reklam") kunde man knappast fått för en i sammahanget så pass liten summa pengar.

Och som nån skrev på twitter; argumentet att det kunde gått till välgörenhet ÄR faktiskt ganska lamt. Alla pengar kan i praktiken gå till välgörenhet. Pengarna vi lägger på godis (1,2 kg/familj och vecka enligt SCB på radion imorse) eller fikabröd (samma mängd enligt samma källa) kan gå till välgörenhet. Eller pengarna du la på det senaste rea-fyndet som sen hamnade i garderoben och aldrig användes. Osv.

Så även om jag fortfarande funderar lite så är jag betydligt mer på nu än tidigare. Och jag applåderar Gudrun och co som vet hur man skapar rubriker när ingen annan ger en utrymme. I den bästa av världar ger också aktionen lite ljus på den inte oviktiga fråga att pr och annonsutrymme idag faktiskt kostar ohemult mycket pengar. För 100' kronor hade Fi inte ens fått en halvsida i Expressen enligt uppgift.

Länkar: Expressen, Aftonbladet, SvD, DN.

Fi bränner pengar...

Sitter stand by för att göra min del (medlemsutskick) i en av de...märkligaste (kanske?) politiska aktionerna på länge. Fi ska nu på morgonen elda upp 100.000 kronor, i riktiga pengar för att synliggöra ojämställda löner i Sverige. Eller de gör det as we speak tom.

Ja, jag vet inte. Jag brukar hänga på vad gäller Fi:s ofta galna upptåg och har ju tidigare varit en del av de som tog fram dem, men den här gången måste jag motvilligt säga att jag känner mig väldigt delad. Jag har en massa invändningar mot det här känner jag, även om jag någonstans förstår och kan räkna ut hur diskussionen gått innan man tog beslutet. Hm, ja det tål att grubblas på idag. Säga vad man vill, men man lyckas skapa rubrikerna iaf. För det måste jag absolut ge cred till mina vänner i Almedalen!

Men, är det inte fortfarande olagligt att bränna pengar? Visst räknas de som statlig egendom?

Edit: Det är tydligen inte längre olagligt att förstöra pengar. Den lagen försvann, om jag förstår det rätt, nån gång på 80-talet i Sverige.

Tv-tips ikväll

För den som inte sett senaste (och helt klart bästa) säsongen av Dexter och som inte idkar nätet till sånt kan jag rekommendera säsongsstarten ikväll klockan 22.30 på tv6. Mucho bra. John Lithgow som makalöst läskig seriemördare!

Lite mer på g igen

Jag har känt mig lite bättre i ryggen ett tag nu, med vissa dagar som undantag, så planen är att stå på lite mer med träningen igen. Idag blev det ett 35-minuter långt ganska tufft pass på crosstrainern, som nog kvarstår som min favoritmaskin. Ordentligt svettig blev jag. Ont i ländryggen fick jag också lite, men jag körde på ändå och hoppades att det inte skulle ge ökade besvär framöver. Vi får väl se.

Trist nog börjar jag få känslan av att underhållet av maskinerna är lite bristfälligt. Redan förra gången saknades den här grejen man sätter i lurarna i för att kunna lyssna på ljudet på någon av tv-apparaterna eller musikkanalerna. Idag var den fortfarande trasig och det var den och en annan cross som verkade helt paj som var lediga. Tur att jag hade med min mobil den här gången, att träna utan musik är inte riktigt lika drivande.

Men lite oroväckande om det ska vara sådär framöver med bristande maskiner. Jag hoppas nånstans att det är sommarlunken som gör det. Fast det är inte heller helt ok med tanke på att man betalar för att träna där, att det ska vara helt.

Släkten är...?

Idag har det varit släktkalas för hela slanten. Inte min släkt dock utan M:s. Jag var väl sådär pepp på att bli med egentligen men jag följde med och det blev helt okej ändå. Vi blev ansvariga för att laga vegmaten och eftersom det var tre vegetarianer och en vegan blev det smidigast att göra veganmat rakt över. Vi planerade, handlade och påbörjade matmaskineriet igår och trodde att vi hade läget under kontroll när vi väl kom i säng (vissa senare än andra...). Men trots det uppstod en viss stress vid lunchtid idag då saker saknades och då M tyckte att jag skulle överge jeansstilen för en dag och bruka klänning, varpå vi fick fara om stan så att jag fick byta om hemma.

Jag är kort sagt rätt obekväm i klänning, men det funkar ganska bra så länge jag slipper se kort i efterhand på eländet. Hittills idag har jag sluppit det iaf även om jag märkte att det togs en del kort.

Maten då? Jo, det blev nog rätt lyckat. Vi grillade marinerade tzay-spett och grönsaksspett, till det hade vi gjort hasselbackspotatis, pizzabullar (med vegansk cream cheese, soltorkade tomater, vitlök och oliver), dillpesto och foccacia. Till efterrätt hade vi gjort två olika sorbeter; citron/lime och hallon. De blev möjligen något för söta så nästa gång kan vi nog nästan halvera den angivna mängden socker i recepten. Men över lag gott och bra.

Ibland slutar man faktiskt fylla år

På tal om födelsedagar så hade det igår också varit min pappas 60-årsdag om livet tett sig annorlunda. Nu blir inte livet alltid som man tänkt sig men jag hoppas att jag ska lyckas vara mer till freds med mitt liv vid 50 plus än vad pappa var. Jag hoppas att jag ska vara det tidigare än så.

Crazy catlady informerar!

Katten Smilla har såklart (eller kanske inte ändå) påpekat att jag inte höll på traditionerna och gratulerade henne här igår när hon fyllde 11 år. Ledsen, Smillsvans, här kommer ett sent men hjärtligt grattis!

Jag gör mitt bästa för att inte låtsas om att jag inser att hon iaf börjar bli medelålders (säger vi, även om det inte kanske är fullt sanningen). Min genom tiderna mest beständiga, omständiga men också trogna livskamrat. Yrvädret från Örebro som på egen begäran (enligt M) fått en kattlucka i 11-årspresent. Än sitter den inte uppe så intresset för den då personalen kollat på den och försökt få till en bra plats på altandörren att sätta den, har varit lite lågt. Men förhoppningsvis kommer den att innebära lite mer frihet för damerna tre och lite färre protestkisspölar för personalen.

Bra morgonläsning

Läser till morgonteet en krönika jag väntat ett tag på att någon ska skriva. Om det där man inte riktigt får lov att kritisera då avsikterna anses goda och då varje enskild sak faktiskt (och där håller jag såklart med) är en bra sak. Men, som det så klokt står i texten:

"Vi får se upp så att vi inte jublar över enskildheterna men missar det övergripande mönstret av en problematisk maktsammansmältning i Umeå, där pluralism och konkurrens riskerar att ta stryk."

Ibland är det svårt att se skogen för alla träd, även om träden i sig kan te sig vackra. Jag skulle kunna skriva en massa mer om det här, men läs istället krönikan om hur vi alla tycks hurrande se på när Umeå får en alltmer illasmakande maktkoncentration medan politikerna nöjt kan konstatera att bra saker händer utan de för den delen behöver göra så mycket själva.

Det här med att inte unna sig i onödan

M: Men de här skorna var ju fina, lite färgglada också. Och billiga. (100kr)

Jag: Mmm, ja kanske. (Tittar ner på mina älskade sneakers och ser lilltån sticka ut genom ett hål på högerskon.) Nej, jag vet inte, det är ingen brådska, jag sparar på det.

Jag vet inte vilken känsla som är starkast; den snåla/sparsamma, den missunnande eller kärleken till ett par sedan länge uttjänade sneakers köpta på en outlet för två år sedan...

Oh crap!

Första säsongen av Parenthood färdigsedd. Den enda existerande säsongen. Man borde lagstifta bort säsongsuppehåll. Och nedläggningar av bra serier.

Dagens pausfågel; grubblerika hysterika

Dagens fråga; varför är det så svårt att leva i nuet? Jag inbillar mig att det inte bara är jag som har det problemet, som envisas med att leva i det förgångna och i framtiden samtidigt, men som inte fixar att landa i nuet. Varför finns det inte en handbok över hur man gör? Så många människor som fötts och dött sen dinosarna gav med sig och ingen har skrivit den ultimata handboken än, varför?

Just nu gör jag allt jag kan för att låtsas att jag inte bryr mig om saker som händer, när det egentligen är så väldigt mycket tvärtom. En klok människa sa igår till mig att "vet du, ibland är en människas bästa sida också hennes sämsta". Jag log och nickade eftersom jag insåg att hon hade tragiskt rätt (dvs mitt bästa är bra för alla utom mig själv), när jag egentligen mest ville skrika att det var det sämsta råd jag hört.

Crazy Catlady kommer allt närmare.

Nya tv-serier att ta sig an

I mitt sökande efter välbehövlig verklighetsflykt i form av kvalitativa tv-serier nu när mina vanliga favoriter har uppehåll har jag lyckats hitta ett gäng som är värda att dela med sig av. Om det nu finns någon mer tv-seriehysterika där ute....

Hung: En serie som Ulrika-vännen nämnde för ganska länge sen, men vars handling mest gav upphov till en massa skratt (vi satt på krogen) just då. Men så nämndes den på nån amerikansk tv-sida och jag tänkte att jag alltid kunde se "what's the fuzz".

Hung handlar om frånskilda basketcoachen Ray (Thomas Jane) som hamnar i ekonomiskt trubbel när hans oförsäkrade hus brinner ner. För att kunna bygga upp sitt hus och få tillbaka sina (skumma) tonårstvillingar igen får han och hans vän Tanya (Jane Adams) den märkliga idén att utnyttja den, enligt hans ex-fru (Anne Heche), enda fördel han har kvar (se namnet) och prostituera sig. En ganska varm och rolig serie som inte riktigt handlar om det man först tror. Lovande. Andra säsongen har just börjat och jag är redan ifatt.

Parenthood: (Har just börjat visas på tv3 i Sverige). Kan vara dramaserien jag väntat länge på. Handlar om en vuxen syskonskara, deras föräldrar, barn och vänner i en liten stad i USA. Lite "Six Feet Under", lite "Gilmore Girls" och lite allt möjligt. Med skådespelare från de två nyss nämnda serierna, men även andra ganska välkända skådespelare som tillsammans utgör en ganska välrenommerad rollista. Ibland kanske något präktig med de nästan onaturligt väloljade familjeförhållandena, men samtidigt beroendeframkallande, sorglig, varm och rolig. Och hur mycket tragik ett avsnitt än innehåller så avslutas det alltid med en positiv scen. Jag är halvvägs in i första säsongen och antagligen fast för alltid. Andra säsongen visas i USA till hösten.

Party Down: en serie vars andra säsong avslutade häromdagen i USA och som samtidigt annonserades som nedlagd. Väldigt synd.

Det här är en humorserie lite i samma känsla som The Office. Knasig, obekväm och väldigt rolig. Kretsar kring en cateringfirma med dess naiva ägare (Ken Marino) och medarbetare (bl.a Adam Scott och Lizzy Caplan). Varje avsnitt är ett nytt cateringuppdrag, rätt snyggt upplagt. Inte det allra roligaste jag sett men absolut bra och lagomt pinsamt.

Parks and Recreation: Komediserie av folket från bl.a Saturday Night Live. Med Amy Poehler, Rashida Jones, Aziz Asadi m.fl. i huvudrollerna. En form av fejkdokumentär där man får följa handläggaren Leslie (Poehler) på den statliga "Parks and Recreation"-avdelningen. Man känner igen humorn från SNL och annat som de inblandade gjort förut. Jag har bara sett ett par avsnitt och blev kanske inte superövertygad, men den har nog potential. Två säsonger finns, den tredje visas i höst i USA.

Bubblare:

Castle: En deckarserie lite mer av det klassiska snittet där man från början får följa en serie mord som alla är kopierade av författaren Richard Castles (Nathan Fillion) deckare. Castle är en dryg, framgångsrik författare vars kändisskap gått honom lite över huvudet som kallas in till polisteamet som utreder mordfallen. Än har jag bara sett ett avsnitt så jag kan inte säga så mycket om det, men det ser rätt bra ut trots allt. Mest är jag glad att få se Fillion i något igen.

Gravity: Den här har jag inte sett något av men hört en del bra om. Så den står på listan över serier jag ska försöka ta mig an när tid ges. Det är en svart komediserie om ett antal excentriska personer som deltar i ett program för självmordsöverlevare. Låter onekligen spännande. Första säsongen har just slutat visas i USA.

Utöver de här finns Battlestar Galactica och ett par av alla Star Trek-serier (nytt försök, den här gången ska jag inte se den allra första som bara var så otroligt dålig) på listan över wannasees. Det var mina tips, andra tips mottages självklart!

Ömsom regn, ömsom sol

Blandad dag, både vädermässigt och vad gäller sysselsättning för min del. Först ett par rehab-möten, det ena jobbigare än det andra. Sen en fikadejt med Simon, vilken utökades till en biltur till Mariedal/Ersboda för besök på djuraffären och Jula. Väldigt trevligt och skapligt välfungerande distraktion från huvudvärken (båda sorterna) jag burit med mig hela dagen.

Nu sitter jag och gäspar i min snart igendammade lägenhet, trött av den fattiga sömn jag välsignats med de sista dygnen. Så det blir nog inte så många knop ikväll, kanske ser nån film eller fortsätter med mina nyupptäckter i tv-serie-skörden. Imorgon ska jag dock försöka få lite städning gjord.

Dåligt med mat har det blivit också. Hungern tycks ha uteblivit de här sista dagarna. Bara frukost och fika har gått ner idag. Kanske får ta tag i det trots allt.