Småbyxor ftw!

Vi såg sista avsnittet av "Ingen bor i skogen" när vi kom hem igår kväll efter bion (kunde inte dra ut på det längre). Sorgligt att det tog slut så snart. Och i stort sett ingen Hans-Erik i sista avsnittet. Men det kändes väl upplagt för en andra säsong. För det måste det väl bli? Vem i Umeå mutar jag med hembakta go'muffins för att det ska bli verklighet???

Btw så var det nog första gången jag hört någon säga "småbyxor" sedan min mormor gick bort (för alldeles för länge sedan). Now it's on again! Det är ett tokbra namn, om man bortser från att en del icke-underkläder idag faktiskt också kan benämnas som "småbyxor"...

Ingen bor i skogen, men lite överallt annars

Det är inte bara måndagar kl 21.30 som jag har den äran att få besök av Hans-Erik i "Ingen bor i skogen". Han lever nämligen även i M (som av en händelse faktiskt heter Hans Erik i andranamn...). Vad jag än frågar så får jag numera allt oftare antingen ett "Va fan ä dä frågan om egentligen?" eller ett "Joda, hä gå bra dä." till svar. Och inte heller sällan en upprörd utläggning om småfåglar eller bortskämda (mobbade) barn.

Det har helt enkelt inte varit några Hans-Erik-fria dagar här sedan Ingen bor i skogen hade premiär. Det är en alldeles underbar serie, kanske inte för alla, men här går den hem å det grövsta. Jag skrattar iaf halvvägs innan jag i nästa sekund får ont i hjärtat för att det egentligen är så outgrundligt sorgligt och faktiskt väldigt samtida, på nåt obehagligt djupt sätt. Jag skulle vilja skicka dit A-vännen som boendestödjare från socialpsykiatrin som nån slags tröst, eller nåt.

Jag skrattar dock mest ohämmat, om än något i smyg, när jag stöter på väster- och/eller norrbottningar som pratar just som någon av karaktärerna. Det är som en enda humoristisk kulturupplevelse...