Sabrina Tonårshäxan var kanske upptaget

Såg just en BB-annons där barnet fått namnet Hanna Montana. Ehm.

Larmtelefoner är ju trots allt rätt dåliga usk:or

Till veckan väntar 30 timmar natt samt två utbildningsdagar på det nya larmsystem som äntligen äntligen (!!) installerats på jobbet. Nu ska det bli personallarm, fungerande bärbara telefoner, möjlighet att kommunicera enkelt mellan avdelningarna osv. Inte en dag för tidigt. Trist bara att man nu tror att larmsystemet ska avhjälpa allt. Som en konsekvens av uppdateringen på larmfronten ska sju personal på sex avdelningar på natten bli sex personal och det är väl knappt någon som riktigt vet hur det är tänkt ska fungera rent praktiskt. Förhoppningsvis får vi svar på det på den kommande apt:n. Men tydligen gäller "inget gott som inte har nåt ont med sig", lite bitterljuvt sådär.

Renault är inte norrländskt va?

Helgen har väl inte riktigt börjat som väntat. Istället för att hämta upp M på nåt galej "senast nio" igår kväll för att fara ut till huset och göra tidig kväll blev jag sittande hela kvällen medan han glömde bort tiden. När han väl ringde strax efter två på natten var jag allt annat än söt och rar. Detsamma gällde bilen som tagit semester helt och inte alls ville vara med på noterna i kylan. Så as we speak väntar jag assistans från M:s pappa som ska hjälpa till att övertyga bilen om att vilja vara med på noterna igen. Låt oss hoppas på det bästa.

Idag är jag trots allt lite sötare och rarare igen (eller nåt). Det trots att inget blir som planerat. Hämtning av soffa får helt enkelt skjutas på tills imorgon och hur jag ska hinna handla till och iordningställa utskicket som lovat är ett mysterium. Det får bli när det blir, försöker jag tänka och viftar ivrigt bort stresskänslan och det dåliga samvetet. Jag vill ha lite helg och välbehövlig vila också.

Fler svensk-brittiska Wallander

Det här är ganska goda nyheter. Jag har sett två av de sex (jag trodde det bara fanns tre) brittiska Wallander-filmerna som finns tillgängliga och jag gillar dem faktiskt en del. Visst är de knepiga i sin swenglish (de talar engelska men platser, texter, namn osv är på svenska) men jag tror att jag bestämt mig för att tycka att det har sin charm. Det brittiska sättet att göra deckare slår igenom även om det inte direkt är Midsomer vi pratar om. Men Kenneth Branagh är ju aldrig fel någonstans.

Att bli hittad av rätt hittare

Jag har gjort någon glad idag iaf. M & jag var en kort sväng på stan och när vi just parkerat hittade han en plånbok på marken i snön. Jag for till polisen med den men de hade just stängt så istället försökte jag lista ut vem som ägde den. Det var inte alldeles omöjligt med lite hjälp från eniro och birthday. Ikväll lyckades jag få tag på en tjej som blev minst sagt glad när jag berättade att jag hade hennes plånbok och att allt verkar vara kvar. Imorgon ska den komma tillbaka till sin rätta ägare igen.

Trött kväll

Det blev kanske århundradets segaste natt på jobbet. Nästan alla drog såna timmerstockar att jag knappt behövde glänta på dörrarna för att höra att de fortfarande var med mig. Bra, såklart. Det är så de ska ha det. Men det blir långsamt för nattskötaren. Men golven blev extra noga torkade och jag hann med lite annat småpyssel.

Trots det är jag hemskt trött idag. Kanske inte märkligt då jag nu har drygt 50 timmar natt bakom mig sen i fredags, men jag hade hoppats på en lite piggare kväll. Jag är standby chaufför och inväntar att M ska ringa från den inflyttningsfest han är på och säga att han är mätt. Jag hoppas bara att bilen vill starta när det väl blir dags. Det är drygt 20 minusgrader ute och det var knappt att den ville vara med imorse när det var -26. Nåt har hänt med motorvärmaren så den kan jag inte använda, vilket gör det hela lite skakigt. Men låt oss hoppas på det bästa.

Nån som har lust att slicka sjuhundra frimärken i helgen?

En natt av två avklarade och det kändes som en ganska enkel natt. Skönt, det var ett tag sedan jag inte lämnade jobbet på morgonen med blytunga steg. Och då bestämde sig ändå 4 av 10 (jag hade två tomma rum inatt, annars är de 12) för att vara vakna precis hela natten. Men det var hyfsat lugnt trots det. Låt oss hoppas på en repris inatt.

Sen är det helg och det innebär inte något rast eller vila. Ett stort utskick ska iordningsställas och jag har inte ens hunnit påbörja förberedelserna. Men det får ta den tid det tar. Dessutom ska jag hämta en soffa som jag köpt av en arbetskamrat i flyttartagen. Alldeles perfekt tajmat då min nedsuttna sak just gått sönder i tyget så att stoppningen tittar ut på "min plats" (yes, jag är vanemänniska). Låt oss hoppas att vädret är snällt mot mig bara.

See ya peeps! (Eh...ja.)

The A-Team anno 2010, en lyckad remake?

I sommar kommer remaken på den kultförklarade och charmiga (faktiskt) tv-serien The A-Team från 80-talet. Måste erkänna att jag varit mer än skeptisk och till en början kunde jag inte alls se Liam Neeson ta över rollen som "Hannibal" efter George Peppard (den i serien ständigt rökande som dog i lungcancer 1994), eller att någon alls skulle kunna göra en "Baracus" i närheten av vad Mr T gjorde. Men så kom en första trailer och jag smälte litegrann:

Att jämföras med orginalet:

Viss skepsis återstår, men trailern tyder på att jag skulle kunna bli positivt överraskad.

Vad skrämmer en Karlstadbo?

Ibland är det kul med statistik. I Karlstad ratar man romantik och drama men gillar skräckfilm, medan Linköpingsborna tycks ha ett större behov av fiktiva romanser. Jag skulle gärna se mer sån statistik baserad på flera olika uthyrningsvarianter, kopplat till befolkningssammansättning osv. Jag spinner iväg en stund i statistikdrömmar, helt enkelt.

Snöstorm!

Igår tittade jag ut genom fönstret och funderade på var den utlovade snöstormen blivit av. Jag tvekade innan på dagen över om jag skulle följa med ut till huset och kissefamiljen som planerat eller om det var dumt eftersom jag ska jobba ikväll. Men igår såg det alltså ut som ingenting särskilt mer än lite vind.

Idag har jag vaknat upp i en rejäl stormby. Det har just börjat snöa också och både den och den tidigare snön yr runt som aldrig förr. Det tjuter i huset och träden intill rör sig oroligt mycket. Mysigt, på nåt sätt, men jag önskar att jag slapp ge mig ut på vägarna. Förhoppningsvis är det inte lika illa när man kommer en bit från havet.

M har jobbat hemifrån så att jag fick sova ut lite då jag sovit dåligt. Det var välbehövligt men innebar samtidigt att jag missade den planerade lunchdejten med Anna. Men nu blir det sen lunch här och så förhoppningsvis en okej bilresa in till stan. Jag är så tacksam över att jag slipper köra själv. Jag skulle iofs inte vilja köra i det här vädret med mig på passagerarsidan heller, men M är van som tur är...

Andningshål

Just idag känns saker plötsligt lite lättare. Utan att gå in på varför det är så kan jag säga att det känns oerhört skönt. Förhoppningsvis kanske jag kan få vara utan de skumma hjärtrusningarna jag upplevt sista två veckorna nu. Och huvudvärken, de spända axlarna och den molande oron i magtrakten. Inget är klart eller nytt, bara lite paus sådär. Gott.

Den ärliga åsikten om utförsäkrade

Som vanligt när humöret tryter lite håller jag mig från politik och eländesnyheter så mycket jag kan. Men de undgår mig inte helt. Jag har såklart skummat debatten mellan en utförsäkrad trebarnsmamma och två moderata politiker från riksdagens socialförsäkringsutskott. Jag ska inte säga så mycket om det, det finns det andra som gör bättre just nu, men jag måste säga att jag länge funderade över om det verkligen var på riktigt. Det är oerhört märkligt, för att inte säga oansvarigt, att två riksdagsledamöter sågar en privatperson på det viset utan vidare bakgrundskunskap. Här, om någon gång, hade det varit vettigt att hävda det olämpliga i att "diskutera enskilda fall" och istället debattera sin tes utifrån ett allmänt håll.

Men hade de varit så taktiska hade vi inte fått möjligheten att se deras riktiga, ärliga och motbjudande åsikter rakt i ansiktet; människor vill inte jobba och därmed få allt vad det innebär (plats i samhället, arbetskamrater, känsla av "värde", sysselsättning, riktig lön osv). Vi är lata av naturen och vill helst sitta hemma medan försäkringspengarna rullar in.

Big Love

Satt och pysslade med papper och annat halvtrist och passade på att spana in den allt mer hyllade serien Big Love om en polyamorös familj i Salt Lake City. Jag har närmat mig serien med oväntad skepsis, måste erkännas. Men jag vet inte riktigt varför. Den tycks vara helt okej, och påminner tom en del om den numera nedlagda (tyvärr) The Riches som jag gillade skarpt.

Men hittills är det en okej serie med bra skådespelare. Jag såg Chloë Sevigny få en Golden Globe för nån vecka sen för sin roll som en av fruarna i serien och redan då kände jag nåt underligt för denna kvinna. Hon ser läskig ut! Och det gör hon även i serien. Jag uppfattade henne inte alls så i Boys Don't Cry, så jag vet inte hur det kommer sig. Scary, i vart fall.

Än har jag inte blivit övertygad om att det är ett sätt som jag skulle välja att leva på, speciellt inte med den maktbalans som just den här religiösa lösningen innebär, men det verkar inte heller vara serieskaparnas önskan. Jag ska helt klart se vidare när tid finns.

Mer baggsnack

Måste kanske tillägga att även om jag nånstans inte hoppas att "Män som hatar..." är årets bästa svenska film (jag har inte sett de som sägs vara de "rätta" vinnarna), även om det var en bra film, så jublade jag lite över att Noomi Rapace vann för bästa kvinnliga huvudroll. Den var hon helt klart värd. Hade önskat höra mer från henne vid mottagandet bara.

Guldbaggegalan, en pinsam historia?

Sitter och kikar på Guldbaggegalan. Är det bara jag som skruvat lite besvärat på mig i soffan rätt många gånger under kvällen? Den har känts både fånig och rent pinsam. Betydligt oftare än vad jag känt glädje och trivsel iaf.

Inledningsnumret kändes lite för mycket som ett tafatt försök till ripoff på förra årets Oscargala, och hur söt och charmig Johan Glans (normalt sett) än är så är han ingen Hugh Jackman. Inte heller någon Neil Patrick Harris. Så varför försöka? Gör något eget, snälla Svensk Filmindustri och Svt.

Och vad är grejen med den nästan bittra tonen så snart jämställdhet och/eller genus kommer på tal? Förvirringen känns total.

Om man bara också kunde sova som en katt...

Imorse kändes det urtrist att fara hem till en tom lägenhet så jag styrde bilen mot landet istället och har idag sovit omgärdad av tre skift-snarkande katter. Livskvalité! Fast vid halv fyra tyckte de att det var dags för personalen att stiga upp, så en snarkade väldigt högt medan en annan började trampa med vassa klor på min hand. Mission accomplished.

"Ee dee?"

Sara är mör i kroppen idag. Plenty. Det blev en riktig springnatt igen med blodvite och allmänt strulande. Men det gick bara bra till slut, för alla inblandade. Jag hade god hjälp av kollegor som (som tur är) hade möjlighet att ge en extra hand inatt. Men vi tog slut på oss själva och när vi för första gången fick sitta ner kvart i fyra tokfikade vi i sällan skådad fart för att sen bara sitta och stirra framför oss som fån. Sen var det fart igen ett par timmar. Pratade med en ambulanskvinna som också sa att de haft en "fullmånehelg".

Vid sextiden hade vi möjlighet att lägga upp fötterna en kortis igen och hamnade då framför Teletubbies som dök upp på tv:n (ingen hade ork att sträcka sig efter fjärren). Vilket magiskt dåligt barnprogram! Gillar barn sånt? Totalt fördummande. I fem minuter tittade på en gul oformlig alienliknande klump som satte sig resp ställde sig upp vid en stol. Talandes bebisspråk. Ja, barnfri/-lös som jag är kanske jag helt enkelt inte greppar storheten...

Film film film (och en och annan kattbok)

Jo, jag fick besök av min pappalediga arbetskamrat Johan inatt. Det var väldigt trevligt med ett ansikte man inte sett på länge även om pratstunden såklart till viss del cirkulerade kring jobbet. Men lite annat med. Bland annat fick jag en skojig bok The Unadaulterated Cat av Terry Pratchett att läsa i. Perfekt med en bok med lite bilder i när hjärncellerna tagit siesta fram på morgonsidan. Sen tycktes förvisso mina engelskspråkiga hjärnceller vara de som lagt sig tidigast, men en bit kom jag när tid fanns och den var helt klart kul. Stort tack!

Vi pratade lite film också (mitt glädjeämne just nu) och spekulerade lite inför den kommande Oscargalan. Ser fram emot att nomineringarna ska offentliggöras så att jag kan börja mitt oscarstittande.

Såg att Sherlock fortfarande går i Umeå och att de äntligen tagit hit A Serious Man (bröderna Coen). Tror den hade premiär här igår kväll. Kanske ska utnyttja de biljetter jag har och försöka få till ett besök på nån av dem en jobbfri kväll i veckan som kommer.

Hä bli bätter (eller nåt)

Och ja, jag är för närvarande en ganska negativ och tröttsam människa. Jag vet det och jag vet också att det speglas av i bloggen på ett trist och oläsbart sätt. Bare with me, det blir bättre. Lite tillskott av energi, kärlek, nöje och bra mat och jag är mitt vanliga sprudlande (nåja...) jag igen! ;)

What to do

Annars händer inte allt för mycket spännande saker. Det blir mest jobb just nu. Även när jag är ledig, men då alltså mer mentalt framför allt. Men jag har faktiskt lyckats få till en hel del valberedningsarbete den här veckan som varit. Jag hoppades att det skulle lätta det dåliga samvetet och den evigt långa to-do-listan lite, men se det fylls snabbt på med andra saker jag ligger efter med.

Jag måste verkligen fundera över vad jag "want-to-do" lite mer den kommande framtiden. Vad ger mig energi och vad tömmer mig på energi vad gäller uppdrag, jobb och människor? Inte alldeles lätta frågor eller beslut, men nödvändiga, känns det som. Jag såg på intranätet inatt att kommunen erbjuder en introkurs med hälsoprofil osv för oss som skaffat träningskort via jobbet. Det lät inte alldeles ointressant, men min första tanke var att jag inte skulle ha tid med det. Men kanske är det just nåt sånt jag borde ta mig tid till? Kanske just det är vad jag behöver. Just nu är det bara ytterligare ett dåligt samvete att jag inte tagit tag i träningen än när januari snart är slut. "Alla andra" verkar så duktiga.

Jag är vaken, alltså jobbar jag?

Det är spännande att vakna efter nästan sju timmars sömn och ändå känna som om jag bara sovit några få minuter. Men jag kanske bara inte vaknat till i huvudet riktigt än.

En jobbnatt av tre avklarade den här helgen. Det blev ganska lugnt, i vart fall i den mer praktiska betydelsen. Just nu sitter den värsta tyngden mentalt, men jag hoppas att det ska bli lättare på sikt. För alla.

En sämre följetong

Minns ni min smått hysteriska luktjakt i höstas? Guess what, it's back! Så länge temperaturen var låg nog märktes den inte av, men nu när det åter rört sig upp mot nollan har den kommit tillbaka. Med besked. Vissa dagar har det nu varit nästintill olidligt i lägenheten. Det luktar verkligen jätteilla. Jag ska ta mig tid ikväll att skriva en ny felanmälan, men om det fortsätter såhär så vill jag snart kräva en ny lägenhet. Vad är kraven för det?

Häromdagen var det någon och borrade (eller nåt) i elskåpet där lukten kommer ifrån, och då trodde/hoppades jag att det kanske var någon slags åtgärd på gång, men sedan dess har inget alls hänt. Och det här går inte. Lukten sätter sig i textilier och att mötas av den där dusten av äckellukt varje gång man kommer hem är allt annat än trevligt.

Film 6/10: Up in the Air

Som bekant såg Anna och jag Up in the Air i helgen. Jag vet inte vilka förväntningar jag hade, mest såg jag fram emot en lättsam film som förhoppningsvis skulle vara lite mer än en vanlig romantisk komedi. Och det får jag säga att den levde upp till.

George Clooney spelar Ryan Bingham, motivationstalare och konsult som anlitas för att säga upp personal åt andra företag. Han lever mer eller mindre på flyg och flygplatser och har gjort det till sin grej att leva materiellt sparsamt utan en riktigt hemort. Hans stora mål är att nå 10 miljoner miles på flygplan och han har vip-kort överallt i sin värld. Samtidigt har en ung, ambitiös kvinna, Natalie Keener (Anna Kendrick), anlitats av Ryans chef (Jason Bateman) för att effektivisera företaget. Det innebär att Ryan i framtiden ska säga upp folk via videosamtal och inte längre leva på resande fot. Ryan protesterar och menar att den oerfarna Natalie inte förstår vad hans arbete innebär. Just därför skickas Natalie med på några av Ryans uppdrag, där hon ska lära sig allt om att säga upp personal, öga mot öga.
Ryans väg korsas också av Alex (Vera Formiga), en resande säljare som han inleder ett otvunget förhållande med. Men Ryan fastnar mer för Alex än vad han tänkt och han börjar ifrågasätta fördelarna han tidigare sett med sitt sätt att leva.

Handlingen må låta enkel och väldigt stereotyp vad gäller filmer av det här slaget, men på något vis har manusförfattarna (bl.a Jason Reitman) fått till en bra berättad story med rollfigurer som känns äkta och mänskliga. Man blir glad av filmen trots att ämnet egentligen är något deprimerande; ensamhet och livsval. Man har helt enkelt lyckats att göra filmen mångsfasetterad utan att kännas påträngande klyschig eller normerande. Enda undantaget är några sekunder mot slutet där sensmoralen blir väldigt amerikansk och lite kladdig.

Filmen skildrar en manlig, medelålders ensamvarg på ett övertygande sätt, samtidigt som gestaltningen av karriärkvinnorna; en målinriktad, lite naiv 20-plus respektive en självsäker 40-plus kvinna görs på ett väldigt bra sätt av respektive skådespelare. Clooney är bättre än på länge och övertygar både i sin gnistrande attraktion till Alex och i relationen till sin unga adept. Betyg: 4/5.

Katastrof för alla

Jag har förstått att det kan verka provocerande för vissa, men jag för min del tycker att det är strålande att WSPA gör gemensam sak med en rad olika djurskyddsorganisationer och samlar in pengar till hjälp för djur som drabbats av katastrofen på Haiti.

Jag är alldeles övertygad om att vi i omvärlden gemensamt har pengar över nog för att hjälpa både djur och människor. Och djurens överlevnad och välmående har visats vara viktigt för återuppbyggandet av drabbade länder tidigare (om man nu behöver en nytta-för-människan-anledning), då både husdjur och arbetsdjur spelar roll för människor i kris.

När min nästa lön kommer ska jag definitivt komplettera mitt tidigare bidrag till Läkare utan Gränser med ett litet bidrag till WSPA.

Medvind

Telefonen är fungerande igen. Hulahula!

Sara tänker positivt

Argn, min telefon är trasig! Alltså den "vanliga" som jag aldrig använder men skaffade då mitt tidigare styrelseuppdrag innehöll en del telefonmöten. Eftersom det bara är marknadsundersökare som ringer på den försökte jag säga upp den när jag avgått ur styrelsen men blev då erbjuden att få den utan abonnemangsavgift istället, vilket jag tveksamt gick med på. När comhem-räkningen kom igår såg jag att de nu börjat ta betalt för den plötsligt igen. Jag får väl göra ett nytt försök att säga upp den helt enkelt.

Men, just den här veckan behöver jag den då jag ska göra intervjuer per telefon. Det blir för dyrt via mobilen helt enkelt. Och då fungerar den alltså inte. Jag har haft den avlagd i evigheter och när jag skulle ladda upp den så ville den inte. Den fick nya fina laddningsbara batterier men ville inte ändå. M pillade med den och så plötsligt började den ladda, varpå jag trodde den var okej. Men när jag skulle testa ljudet idag så får jag ingen kopplingston och när jag testringer hit från mobilen så ringer den inte. Crap. Måste hitta lösning innan imorgon eftermiddag. Får sätta mig i Nalle Puh-ställning och fundera...

Film 5/10: 3 i korthet

Jag har aldrig riktigt fastnat för Star Trek, antagligen för att jag sett så lite av alla filmer och serier som finns. Det får helt enkelt bli ett projekt nån gång. Men, oavsett så såg jag fram emot Star Trek från 2009; filmen som utspelar sig före allt annat som gjorts, där vi får se hur Kirk blev Kapten Kirk och Spock blev...ja Spock.
Den drickande, oseriösa bad guy:en Kirk och den väldigt kontrollerade och seriösa unga Spock träffas då de båda är rekryter på rymdakademin. De sänds ut på ett uppdrag för att förhindra ett gäng romulaner (samma som dödade Kirks pappa för 25 år sedan) från att utplåna planeter som hämnd för att deras egen planet förintats i ett svart hål, och rekryterna tvingas därmed till samarbete trots sina stora olikheter.

Filmen är snygg och har som väntat många specialeffekter. Jag önskar att jag sett den på bio eftersom jag gissar att den gjorde sig allra bäst så. Det är inga tråkiga eller pratiga partier utan filmen rushar på och blir aldrig tråkig. Kanske att den blir lite väl actionfylld snarare, det matas på tills man blir precis mätt och precis börjar irritera sig lite på den unge Kirk. Men det håller och den humoristiska undertonen och de välspelade rollerna (min favorit är helt klart Zachary Quinto som Spock) skapar ett bra actionäventyr. Betyg: 4/5.

En film jag knappt minns trots att jag såg den för bara några veckor sedan är The Other Man med Laura Linney (alltid bra), Liam Neeson och Antonio Banderas i huvudrollerna.
Peter (Neeson) upptäcker att hans hustru Lisa (Linney) har ett förhållande bredvid. Han hittar hennes telefon och dator och söker efter ledtrådar som sedermera tar honom från Cambridge till Milano, där "the other man" tycks bo.
Det här är en historia som skulle kunna bli bra, men som av någon anledning faller ganska platt. Den har bra skådespelare, bra twist och drag av berättartekniken i "P.S I Love You" som jag gillade så mycket. Den är dessutom baserad på en roman av Bernhard Schlink som skrev boken som blev underbara "The Reader". Jag kan inte sätta fingret på vad som saknas, men det är lite för rörigt stundvis, alldeles för mycket blir klart först när filmens eftertexter rullar och relationerna och dess konflikter kommer inte fram riktigt som de borde. Kul att se Banderas dock, det var länge sedan sist för min del och det var synligt. En film som försvinner fort ur minnet. Betyg: 2/5.

Jag blandar genrerna vilt här och vill nu istället tipsa om en lågbudgetfilm (gissar jag?); Outsourced, en romantisk komedi om en amerikansk man Todd (Josh Hamilton) vars jobb som arbetsledare för telefonförsäljare blivit utlokaliserat till Indien. Inte nog med det, för att ha en chans att hålla sig kvar i företaget tvingas Todd resa till Indien för att lära upp sin efterträdare (Asif Basra). Det blir såklart en kulturkrock som heter duga när denna timida, ensamma amerikanska man kommer till det färgglada, fattiga landet i öst där han mottas med en självklar värme och engagemang, vilket Todd inte alltid uppskattar. Kulturskillnaderna visar sig inte bara i sociala sammanhang utan har även stor påverkan på det jobb han ska lära ut. Han får dock stor hjälp att "assimilera sig", inte minst av Asha (Ayesha Dharker), en av telefonsäljarna.
Det är helt klart en feelgood-film som känns väldigt enkel men som ändå charmar mig. Jag har dålig koll på Indien får erkännas, men jag tror att filmen både skildrar landets tillgångar och brister på ett rättvist sätt. I bakgrunden finns såklart outsourcing-politik och konsumtionsetik såväl som "meningen med livet"-filosofin. Söt film, betyg: 3/5.

Det borde vara storhelg varje månad

Och så insåg jag att storhelgs-ob:n från nyårshelgen inte kommer med denna utan med nästa lön. Attans. Jag hade sett fram emot ett par extra tusenlappar. But nope. De lär å andra sidan komma väl till pass nästa månad också det spelar kanske inte så stor roll.

Gratis jobbvecka

Tisdag, är det? Utan google skulle jag knappt veta vilken månad det var längre, tror jag. Just denna veckan gäller det att ha koll på dagarna då jag har idel möten inplanerade plus ett gäng telefonintervjuer i valberedningens tjänst. Utöver det borde det registreras (om registret bara blev uppdaterat) svaras på mejl som vanligt, skickas ut utskick åt höger och vänster, med mera. Mycket att göra alltså. Förhoppningsvis kommer orken tillbaka i takt med att jag jobbar på. Man kan ju hoppas, inte sant? Orken lär behövas i helgen då det är återgång till det betalda arbete igen.

Under tiden fylls det på med snö där ute och disk här inne. Det ena innebär mer jobb än det andra, beroende på vem man är, gissar jag.

Pulsvärmare

Ibland känns det extra bra att ha fina vänner som bryr sig om en alldeles opåkallat. Visar att de ser en, hör av sig bara för att fråga hur det är eller som oroar sig när man inte hör av sig som man brukar. Det är alldeles fint det. Och yes, I'm allright. Lite trött, långsam och eftertänksam bara.

Dessutom...

...inser jag att jag fortfarande missat ett gäng intressanta serier. Inte minst Big Love tycks vara serien att följa. Och 30 Rock (även om jag känner mig ljummet inställd; too much fuzz?). Will do. När tid finns.

Golden Globe

Konstigt trött-pigg, just hemkommen från jobbet. Inatt gick passande nog (eller inte) Golden Globe-galan i USA och kanal 9 hade den äran att visa galan direkt. En del lyckades jag faktiskt se och den var lite småkul. Trist att så många filmer och serier inte kommit till Sverige än bara.

Absolut roligast var det att jag fick se Christoph Waltz vinna bästa manliga biroll för sin underbara roll i Inglorious Basterds. Så otroligt välförtjänt och jag hoppas få se en repris på Oscar-galan nästa månad.

Galans tal präglades en del av katastrofen på Haiti, bl.a framkom det att George Clooney anordnat en insamlingsgala senare i veckan. Inte mer än rätt. Men mycket "skuld" över att klä upp sig och gå på gala samtidigt som katastrofen är ett faktum var återkommande kommentarer. Annars kändes "verkligheten" kanske mest närvarande när Dexter aka Michael C. Hall tog emot pris iklädd mössa, pga den cancerbehandling som han tidigare i veckan avslöjade att han genomgår.

Roligast tal höll dock min absoluta favorit bland "bad boysen" (som annars faktiskt inte lockar mig särskilt) Robert Downey Jr som inledde sitt tal med att tacka "Susan Downey* for telling me Matt Damon was going to win so 'don't bother writing a speach'". Sen radade han upp ett gäng han inte borde tacka och ja, det blev ganska kul och lättsamt. Dyker säkert upp på youtube vad det lider.

Annars är det skön blandning på Globe-galan med både tv och film samtidigt. Mer lättsamt än Oscars. Snart borde nomineringarna till den galan dock komma och jag ska även i år göra mitt yttersta för att hinna se majoriteten av de nominerade filmerna.

Mer om galan hittar ni här.

*Hustru tillika producent av RDJ:s senaste film, Sherlock Holmes

Nattliga funderingar

Ikväll har jag sett lite nyhetsrapporteringar från jordbävningskatastrofen och det är verkligen svårt att värja sig. Reportrarna är märkbart tagna och hela situationen är svår att få grepp om. Om uppgifterna stämmer att hjälpen bara når de områden där FN-folket bodde och jobbade och att de fattigare områdena helt lämnats åt sitt öde...ja vad ska man säga? Inte så att man är förvånad men jag gissar att alla som skänkt pengar inte tänkt att det skulle bli så. Själv har jag bara kunnat ge en mycket liten summa, men det är alltid något. Ge det du kan!

Samtidigt försöker människor i väst (framför allt) lägga fram idéer om att det skulle vara nån form av "Guds straff", det finns republikaner som hävdar att insamlingar i USA är nån slags kupp för att Obama i själva verket vill ge mer pengar åt afroamerikaner osv. Helt galna idéer som man inte förstår hur de ens kan få utrymme. Eller så är det så att de lyfts för att de är så galna. Men på sina håll verkar det som att människor "av betydelse och med utbildning" faktiskt tror på sånt här. Ja, jag vet inte. Ibland är det nästan så att jag hoppas att hela idén med synd och dess bestraffning ska existera. Vad förvånade de skulle bli när de inser vad det faktiskt innebär att göra gott.

Kvällens tv-tips

Jag är lite hängig och mentalt frånvarande fn så bloggandet för stunden blir inte så spännande. Men vill ni ha spänning i rörliga bilder måste jag tipsa om Danny Boyles (Trainspotting, 28 Days/Weeks Later, Slumdog Millionaire osv) Shallow Grave (Dödsleken) från 1994 med Ewan McGregor i en av huvudrollerna som visas på Svt1 kl 23.35 ikväll.

Nu var det länge sen jag såg den men jag minns den som en riktigt bra film. Se och döm själva.

Ikväll: biopremiär (sådär 2 månader senare)

Ikväll blir det biopremiär med Anna. Vi ska se Jason Reitmans Up in the Air med bl.a George Clooney. Den är väl hyfsat haussad, rejält nominerad till Golden Globe-galan (som hålls på söndag, btw) men jag försöker hålla förväntningarna låga. SvD ger den förvisso 5/6 men DN är något mindre imponerad och ger den 3/5. Men DN:s beskrivning av filmen passar mitt humör för dagen som hand i handsken:

"Den är designad för en förfinad publik som uppskattar nyanser, intelligent humor och melankoli men inte orkar smälta riktigt svart komedi."

Sounds like perfect.

Evolution i The Big Bang

Måste rekommendera alla TBBT-nerdar en intressant läsning om hur karaktärerna i nämnda serie gått från stereotypa och stela till levande och lite utmanande roller där nerdar får vara attraktiva och sociala varelser samtidigt som Penny har fått lov att sänka sitt röstläge lite och flippa ur från den sötrosa rollen utan att tappa attraktionskraft.

Här finns en svensk artikel om artikeln...

Film 4/10: 3 i korthet

Jag ligger som sagt efter lite med all film jag sett. Så här kommer tre på raken igen.

Marley & Me med Jenifer Aniston och Owen Wilson bjöd faktiskt på en liten överraskning. Jag hade förväntat mig en film om en stökig hund som ställer till det i förhållandet men som "mirakulöst" återförenar ägarna igen (i stil med Beethoven-filmerna). Men så var det ju inte. Vi får istället följa journalisterna John (Wilson) och Jennifer (Aniston) från nygifta då John skaffar den vilda labben Marley för att skjuta lite på familjebildandet ett tag. Marley är en handfull och visst blir det problem men istället för att splittra är det Marley som på nåt vis är den röda tråden i filmen. Vi följer paret genom olika faser i livet där Marley är en biroll (som innehas av 22 olika labradorer).
Filmen är bitvis kul, bitvis faktiskt smått gripande. Slutet är dock lite för utdraget och jag plågas bitvis av de så grymt stereotypa könsrollerna. Jennifer är den framgångsrika, men John (som inte gillar sitt jobb) måste prompt vara familjeförsörjaren. Helt klart sevärd trots allt, inte minst om man gillar Aniston/Wilson. Betyg: 3/5.

Jennifer Aniston spelar även huvudrollen i Management, en lite märklig film. Mike (Steve Zahn, minns ni Phoebes första make i "Vänner"?), bor och arbetar på sina föräldrars motell i en liten stad. Sue (Aniston), som är en kringresande säljare kommer till motellet och Mike blir intresserad. Han uppvaktar Sue på rätt märkliga (för att inte säga obehagliga) sätt men hon nobbar honom. När hon lämnar motellet dagen efter börjar Mike helt enkelt att stalka Sue.
Filmen är...obehaglig fast omöjlig att inte se klart, på nåt vis. Den lämnar mig frågande och nånstans undrar jag vad budskapet (om det finns nåt) är. Inte några höjdarpresationer vad gäller skådespeleriet men Zahn och Aniston funkar ihop helt klart. Se den och skicka mig din kommentar! Betyg: 3/5.

Jag skulle kanske ha kunnat gissa av affischen att Paul Blart: Mall Cop inte skulle vara min kopp te, men jag hade nog förväntat mig viss underhållning. Men det här är trams och skräp och inte så mycket annat.
Paul (Kevin James), ensamstående pappa, arbetar som vakt i ett köpcenter men drömmer egentligen om att bli hårdkokt polis. I köpcentret jobbar såklart också en söt kvinna, Amy (Jayma Mays, från bl.a Glee), som han spanat in och försöker imponera på. När så några kriminella under en kupp stänger ner köpcentret och tar gisslan (bl.a Amy och Pauls egen dotter) ser han sin chans att bli hjälte. Gillar du tjockisskämt och tramskomedier är det här en film för dig: 1/5.

Kvällens tv-tips

Kvällens starkaste tv-tips: The Machinist (Maskinisten, El Maquinista) från 2004 med Christian Bale i huvudrollen. Det sägs att han gick ner nästan 30kg (till ynka 50kg) inför rollen. Oerhört läskigt, men han ser verkligen så eländig ut som man kanske kan förvänta sig av rollen (han spelar en man som inte sovit på över ett år och som börjar få svårt att skilja på vad som är på riktigt och inte).

Visas på Svt2 kl 22.30 ikväll. Inte missa.

Förslag till kommunsatsning 2010

I helgen fick polisen göra utryckningar till fem olika adresser i Umeåområdet där kvinnor blivit misshandlade av av sina respektive män. Idag rapporterar VK att en kvinna hoppat från andra våningen på sin bostad inatt för att försöka undkomma sin våldsamma man. VK har på senare tid haft en riktigt bra rapportering av brott som det här, vilket är väldigt bra. Det bidrar till ett synliggörande som är viktigt. På en sida som de lite olyckligt kallar kvinnovåld (jag tycker i vart fall att det är ett konstigt ord i sammanhanget) samlar de samtliga dessa artiklar.

Synliggörandet är bra, men fler aktörer borde vara med. Var finns tex kommunen? Nu har vi satsat stort och gjort Umeå känt som kulturhuvudstad 2014 tex, skulle det inte vara snyggt att bli känt som en kommun som på riktigt satsar och pratar om det här samhällsproblemet? Kommunen betalar förvisso till kvinnojouren i Umeå (som gör ett väldigt bra arbete) men ansvaret stannar ju inte där. Vad mer gör Umeå kommun? Varför syns inte det?

Att bli misshandlat eller hotad i sitt eget hem är en kränkning som ingen borde bli utsatt för (oavsett om man är kvinna eller man) och inte sällan finns det barn som hamnar mittemellan. Jag hade hoppats att Umeå kommun gjort en riktig satsning på människorna som finns på riktigt bakom varje artikel i VKs kvinnovåldsavdelning, och på dem som befinner sig i mörkertalet utanför.

What's the question?

Om man bortser från de lite fåniga texterna så var det här en ovanligt underhållande rad av röda-mattan-intervjuer. Justin Long är hur kul som helst! Frågan är bara vad filmen handlar om..? Skoj!

FödelsedagsAnna

Finaste Anna-vännen fyller år idag! Stort grattis! Jag har fortfarande den roliga 40-årsfesten klart i minnet, det känns som att det var alldeles nyss. Jag bjuder på födelsedagsfika ute nånstans senare i veckan när hjärnfunktionerna har kommit åter!

När det oklara blir oklarare

Jag hade också ett telefonsamtal idag vars syfte var att göra saker lite klarare. Men jag var definitivt mer förvirrad när det var klart än innan. När jag lagt på sa jag högt för mig själv att "det där måste ha varit en virrig man. Eller va?".

Klart som korvspad alltså.

Oväntat nervös

Jag vet inte vad som hände, jag har haft en ganska bra helg trots ihärdig förkylning och jag har tom sovit riktigt bra inatt, men av någon anledning har jag under dagen gjort ett störtdyk. Okänt varför alltså. Till råga på allt (eller är det kanske just därför?) känner jag för första gången sedan jag skolades in på mitt jobb för snart 6 år sedan en ganska stark nervositet inför den kommande jobbnatten. En känsla som jag inte riktigt blir av med.

Hoppas det släpper när jag väl är där. Jag vet ju hur bra jag är på att förstora upp okända saker innan jag ens är där. Men just nu skulle jag mest behöva höra att det ordnar sig från nån som "vet".

Film 3/10: (500) Days of Summer

Jag har just läst det här* (utan att riktigt veta vilka klagomål den refererar till) och känner att det är dags att skriva min åsikt om filmen (500) Days of Summer.

Filmen är ett okronologiskt tidsdokument över den romans som den obotliga romantikern Tom (Joseph Gordon-Levitt, mest känd från "3:e klotet från solen") hade med Summer (Zooey Deschanel). Tom arbetar på ett företag som tillverkar vykort med glada tillrop på och där får även Summer jobb som sekreterare. Han blir genast förälskad och försöker få med Summer på noterna. Hon, däremot, hävdar bestämt att hon inte är intresserad av ett seriöst förhållande. Berättarrösten (som för en gångs skull funkar riktigt bra) berättar att "det här är inte en kärlekshistoria utan en historia om kärlek"; dvs Toms ohämmade, naiva kärlek till Summer.

Filmen hoppar sen runt i tiden under de här 500 dagarna som Summer och Tom har sin "fling" och det är ganska sött och småroligt. Inte minst är det lite kul att det inte är en kärlekstörstande tjej i huvudrollen som förminskar hela sin personlighet i hopp om en kärleksförklaring som aldrig kommer. Tjejen som "bara vill ligga och ha roligt ihop" förkommer sällan om hon inte samtidigt visar sig vara en riktig känslokall bitch. Men det är inte Summer. Jag gillar henne. Men jag gillar inte att det ska vara så speciellt att vara Summer. Och kanske är det där min sko klämmer.

Dessvärre är det inte en film jag minns så tydligt. Filmen är i mitt tycke inte alls så smart och klurig som den verkar vilja vara. Jag älskar såklart de musikaliska referenserna och bitvis rycks jag helt klart med och känner mig förväntansfull av den ganska roliga historien. Men det håller inte hela vägen. Kanske saknar jag lite mer av karaktärerna än det fokus på förhållandet mellan dem som gestaltas oavbrutet. Kanske blir jag inte heller så överrumplad över de "ombytta rollerna" som man kanske borde, även om jag också som sagt gillar att den inte följer gängse romkom-manual. Det är för min del någonting som saknas för att den ska vara riktigt, riktigt bra. Dessutom hade jag velat att den slutade ca 20 sekunder före slutet, det tog ner min känsla något nämligen.

Jag börjar luta åt att se om den för att se om jag missade något eftersom jag både före och efter mest har hört hyllande saker om filmen. Jag såg den mitt i natten på jobbet med de obligatoriska pauserna som det innebär och det kan ha grusat min upplevelse möjligen. Eller så är den helt enkelt inte värd mer än 3/5 i mitt tycke.

*Spoilervarning utfärdas på den artikeln. Vill du se filmen, läs inte texten först.

Att mejla ikapp

Inser att jag slöat till lite vad gäller sortering av alla miljarder mejl (inte riktigt) som strömmar in dagligen. Under helgerna tillät jag mig lite semester vad gäller de ideella uppdragen, men det var kanske dumt då det tycks ha blivit lite kaos i mejlskörden. Men nu tror jag iaf att jag är ifatt. För nu.

Ledighet är fö lite farligt. Man får plötsligt bilden av hur det skulle vara att alltid vara ledig. Fast minus det ständigt dåliga samvetet då.

Ett rättsfall jag aldrig kommer att glömma

En av de märkligaste bloggarna som jag följt är Ulf Olssons som han skrivit från rättspsyk i Sundsvall. Imorse när jag vaknade hade ett nytt inlägg kommit och nu läser jag att han är död, att han hittades en timme efter att sista inlägget publicerades. Ruggigt på nåt sätt. In i det sista hävdade han att han var oskyldigt dömd och han inte fick en rättvis prövning. Men nu gav han alltså upp.

Djurassic Park

Säga vad man vill men några mästerfestare är vi kanske inte längre fru Anna och tant undertecknad. "Våra" ställen var fulla så vi gick till mer okänd mark och insåg efter ett par öl att det kändes som att vara morsa på stan att besöka toaletten. Sluta-röka-Anna och taskig-matrutin-Sara var dessutom mer sugna på godis resp mat så istället för att tränga oss in någon annanstans gick vi till fiket som är öppet till tolv och satte oss en knapp timme. Det kanske var det vi skulle gjort från början, det är inte alls otrevligt det heller.

Jag ska försöka undvika att fundera över hur tråkig jag (för jag tror bestämt att jag är den tråkiga av oss två) blivit och istället fundera över vad för kul man kan göra annars en lördag kväll framöver.

Tv-soffan eller krogbesök?

På Tv4 kl 21.25 ikväll får ni soffhängare inte missa underbara A Beautiful Mind. Den är absolut en av mina favoritfilmer och den håller måttet hyfsat fortfarande. Det kan tom nästan vara värt avbrottet för nyheterna (detta idiotiska påhitt). Du hinner kissa väldigt länge....

Själv ska jag klä mig supervarmt och ta en promenad ner på stan för att träffa Anna för en öl eller två på Bishops. Det ska bli väldigt trevligt. Lite jobbigt med alla kläder bara; kan säga att det iaf inte blir vare sig "DLS", stilettklackar eller kuvertväska ikväll. Påklätt snarare än välklätt kanske. Med viss risk att man sen halvsvettas när man väl kommit in, men vad gör man inte för lite socialt umgänge?

Trevlig fredag kväll, peeps!

Edit: Först på väg in till stan insåg jag att det nog är lördag kväll, inte fredag. Dagavill är mitt mellannamn.

Frisk, i stort sett

Jag är för övrigt hyfsat frisk nu. Snörvlar och låter en del, framför allt på förmiddagen och senare kvällar, men känner mig piggare i kroppen igen och har ingen feber. Känns bra. Nu blir det återgång till jobbet igen på måndag kväll.

Hur svårt kan det vara?

Idag vaknade jag med en alldeles klar tanke i huvudet; jag ska sluta äta halvfabrikat i ett par veckor och försöka se skillnaden både innehållsligt och ekonomiskt. Jag vet inte varför jag hade det i huvudet när jag vaknade, men det var lite som att jag resonerat med mig själv i sömnen. Allt var redan färdigt. Superpraktiskt.

Sanningen är att jag nog fastnat ganska rejält i halvfabrikat-träsket de sista åren. Antagligen i takt med att allt fler vegetariska sådana äntrat frysdiskarna i affären. När jag började min vegetariska resa för evigheter sedan fanns inget sådant alls. Det, tillsammans med min känslighet för laktos (sådana produkter fanns knappt alls, förutom en rejält dyr variant på mjölk som specialbeställdes) och äggallergi gav ett läge där jag var tvungen att anstränga mig lite mer och utnyttja den mer påhittiga delen av matlagningshjärnan. Men idag tycks den alltså ha gått i förtida pension.

Men nu ska det bli ändring. Inga förbud, jag gillar inte förbud, men jag ska göra vad jag kan. Det är lite trixigt när jag inte har matrutiner över huvudtaget i och med mina arbetstider, men jag vet att jag kan få till det betydligt bättre än såhär.

Let's Dance (lite snabbare tack!)

Och ja, jag har mage att blogga samtidigt som Let's Dance går på tv. Jag håller alla tummar i världen för Gudrun men det går inte att komma ifrån att Let's Dance är ett vansinnigt tråkigt program med plågsamma skämtförsök och en gråtrist Tony Irving i jurybåset. Men programmet är på, jag lovar.

Nomineringarna till Guldbaggen klara

Jag borde väl kommentera nomineringarna till årets Guldbaggegala, men då jag faktiskt inte sett så många av dem är det lite svårt. Men viss förvåning ändå att det efter ett ändå ganska mångsidigt filmår inte är mer spritt bland nomineringarna. Eller fler nomineringar, varför så snålt (tre i varje)?

Cissi-vännen som jobbat med både "Prinsessa" och "I Taket lyser..." är nog glad iaf, och jag tycker precis som DN:s skribent att det är kul att det för en gång skull är lite jämnt mellan kvinnliga och manliga nominerade vad gäller regi, film och manus.

Lite kluven är jag dock vad gäller nomineringen till Bästa film för "Män som hatar kvinnor". Först blev jag lite förvånad och tänkte att "om det är nivån...", men samtidigt hade det kanske blivit publikprotester om den inte nominerats. Självklart ska Naomi Rapace nomineras, men som film var den inte en toppitoppfilm, enligt mitt tycke.

Nu blir det till att se ikapp lite svensk film!

Fler betyg

Trenden jag gissade mig till inatt tycks hålla. "Har du hört ryktet om Morgans?" (urfånig titel btw) får inte bättre betyg av AB eller DN än vad det blev av SvD igår. Trist, för visst finns det bättre manusförfattare än så i det stora landet i väst.

Däremot verkar verkligen "Fish Tank" vara filmen man inte ska missa. Idel höga betyg blev det även här i Sverige. Hoppas den kommer till stan snart så att jag kan gå och se den.

Mer vildingar

Ang mitt tidigare inlägg om Till Vildingarnas Land så måste jag citera Philip på Weird Science som skriver att det kanske inte är en film för barn utan:

"en film om hur det är att vara barn. Och kanske specifikt om hur det är att att vara barn om man växer upp hos en bipolär morbror och hans polyamorösa vänner."

Låter ju hur spännande som helst!

Gles biohelg i Umeå

Måste erkänna att jag efter att ha sett småroliga trailern för Did You Hear About the Morgans? så var jag både nyfiken och kanske lite hoppfull på vad Hugh Grant och Sarah Jessica Parker kunde hitta på tillsammans. Men enligt SvD var det alltså ingen höjdare. Jag ska spana in fler recensioner imorgon, men antagligen är det väl en i raden av romantiska komedier som följer den utstakade vägen.

Hyllade Fish Tank gillar de däremot som väntat, men tyvärr visas inte den (än iaf) i Umeå under den svenska premiärhelgen. Inte heller Sherlock Homes visas i helgen i stan, märkligt nog.

Cougar Town med lite bismak?

Fortfarande inte pigg och alert har jag idag dykt ner i några avsnitt av Cougar Town, Courtney Cox's nya tv-serie. Nu har jag bara sett de tre första avsnitten, men helt övertygad är jag inte. Någonstans mår jag lite illa när jag ser den, men jag är inte alldeles säker på att det inte är mitt kontrollerade och kanske lite dömande jag som spökar. Jag kan helt enkelt inte riktigt se varför Jules klagar på sin kropp eller på sitt liv riktigt. Och vem vill hänga på barer med enbart 20-åringar?

Lite synd också att inte Christa Miller (ni vet, Jordan från Scrubs) fått en roligare och mer sammansatt roll att göra. Nu är det lite som att man tagit en del från Jordan/Scrubs, tagit bort stunsen i karaktären och lagt till en del mindre tilltalande drag. Tråkigt, från Scrubs och Drew Carey Show vet jag att hon kan mer.

Men än kanske jag inte riktigt ser komiken fullt ut. Jag ska ge den ett tag till innan min slutgiltiga dom kommer.

Garderobsföljetong del II

Jag måste nästan fortsätta mina garderobsfunderingar när jag väl är på gång. Nämnda tidning hade nämligen en lista på 18 saker som bör utgöra basen "i varje stilmedveten kvinnas garderob".

1. Stilettklackar (om jag hade, hur skulle jag kunna gå på dem? Något att lära sig 2010, eller inte..?)
2. Underklänning (argumenten som läggs fram låter bra, men jag har likväl ingen)
3. LBD - Little Black Dress (nej, inte det heller, men det skulle jag kunna tänka mig att ha)
4. Pennkjol (nope, men kan absolut tänka mig att skaffa en faktiskt)
5. Finstickad kofta (nej, har kanske haft)
6. Bastoppar (yes! Det ÄR typ min garderob)
7. T-shirtbehå (nej igen)
8. Noppmaskin (nope och jag trodde faktiskt att det var en 80-talsfluga...)
9. Lyxig strumpbyxa (mina dyraste är i bomull och kostade typ 150 spänn, dessa ska visst gå på det dubbla så det blir ett nej igen)
10. Converse jympaskor (jag är ju gympaskotjejen men just converse-liknande saknas faktiskt. Till våren kanske?)
11. Skovårdsset som används (nej, behövs sällan till mina gympaskor)
12. Klassisk kavaj (ja!!!)
13. Jeans (ja!!!)
14. Kreoler (dvs runda ringar till örhängen; njo hade ett par oäkta som gjorde ont, det räknas kanske inte?)
15. Skinnjacka (nej, har haft en blå fusk för länge sen)
16. Kuvertväska (eh, nej)
17. Stor sjal (nej, har ett gäng men alla är hyfsat smala)
18. Sober handväska i skinn (jag skulle ju inte köpa skinn då, men har en röd fusk. Fast jag tror att den här skulle vara svart så det kvalar alltså inte)

Resultat: 3/18. Jag gissar att det är ganska dåligt? Ser "alla andras" garderober ut såhär?

Sara goes Shallow Hal

Slöbläddrade på tv:n och fastnade framför Trinny & Susannah på femman och gosh att jag skulle behöva dem ett dygn för att få ordning och koll på något som skulle kunna liknas vid en klädstil. Jag klädde mig hyfsat bra som "skinny-me" men jag har verkligen ingen koll längre. Jag vill nog mest bort, vilket kanske är en del av problemet. Det blir mest fokus på hur jag skulle vilja klä mig och se ut, inte så mycket på att jag faktiskt också måste klä mig på vägen dit. Antagligen ett inte alldeles ovanligt bekymmer.

Senaste Amelia hade som sagt mycket fokus på att rensa ut och "bli på nytt" på många plan, även vad gäller garderoben. Men en titt in i min och jag inser att skulle jag rensa ut det jag inte använder eller inte kan ha skulle det inte bli mycket kvar. Alls. Sorgligt lite iaf. I stil med tre par byxor och några tröjor, varav få jag trivs i. Sen jag blev ensamhushåll har mitt klädkonto gått från litet till läskigt litet. Egentligen bryr jag mig kanske inte superhårt, men klart att det skulle vara roligt att känna sig klädd ibland.

Socialt självmord i en app

Årets teknik-klapp julen 2010?

Voddleri voddlera

Jag installerade och testade Voddler igår. Lite besviken över att det inte gick vare sig i Linux, med Wine eller i Virtual Box, men i framtiden kanske det hänger med lite bättre. Nu bor det iaf i min windows-partition och verkar funka som det ska.

Många har klagat över utbudet och visst är det väl inte superstort, men med tanke på hur många som låtit besvikna är jag ändå något positivt överraskad. För en del intressant fanns där absolut. Och majoriteten är gratis, vissa filmer får man dock betala lite för. Ibland undrade jag ändå hur det var tänkt; vem betalar för att se Men in Black liksom? Jag tror nästan att du kan köpa den på dvd billigare idag...

Det som var min besvikelse var mer själva appen. Den var inte alldeles enkel att styra sig igenom och jag saknade möjligheter att skriva sökord tex. Att det inte heller finns andra möjligheter än fullskärm var ett klart minus. Har man inga andra alternativ kan jag tycka att informationen om varje film borde utökas. När man scrollar igenom dem syns inte ens skådespelarnamnen, om de inte finns tydligt på omslaget, vilket inte alltd är fallet.

Men det är en beta än så länge så låt oss hoppas att många av de uttalade önskemålen på sikt kommer att uppfyllas.

DH-dravvel

Jag såg säsongsstarten (eller fortsättningen på säsongen efter helguppehållet) av Desperate Housewives, men var inte riktigt såhär lyrisk. Jag tyckte nog snarare att det var lite fånigt, framför allt delen där Susan/Teri Hatcher skulle föreställas tjock och olycklig men mest såg normalviktig men väldigt weird-looking ut (se länken ovan). Lynette/Felicity Huffman-delen var däremot (som vanligt) mer åt det "realistiska" hållet och hon kvarstår som min favorit ett tag till gissar jag.

Men det är helt klart mer engagemang bakom DH:s åter- eller framåtblickar än vad andra tv-serier brukar producera. Det är avancerat både vad gäller storyn och kostymen. Lite roligare helt enkelt.

Fast jag fattar fortfarande inte hur och när jag blev en sån DH-junkie? Jag som ignorerade serien så länge är nu helt fast.

Sjukanmäld

Redan efter ett dygn är jag less på att smyga omkring i morgonrock, yllesockar och urtvättade långkallingar (som jag dessutom haft ut och in för att göra det hela lite snyggare...), men faktum är att jag känner mig risigare idag än igår. Nu har jag ont i halsen också och att jag har feber (åtminstone periodvis) är det nog ingen tvekan om längre.

Ringde och sjukanmälde mig för en stund sedan och kan som vanligt inte riktigt skaka av mig känslan av att jag "skolkar". Det spelar som ingen roll hur sjuk jag är, det känns alltid som att jag är lite för mjäkig. "Nog kunde jag orka med en natt?" tänker jag alltid. Men den här gången har jag fått veta att läget på jobbet just nu kräver en pigg nattarbetare och att det nog inte är möjligt att kuta omkring där småsjuk (om det nu är det jag är). Men varför jag ändå känner mig som en skolkare är lite märkligt.

2000-talets "Den Oändliga Historien"?

Ser på Filmtipset* att två av mina filmtittande irl-vänner, U & G redan har sett Where the Wild Things Are (Till vildningarnas land) som har svensk biopremiär den 29 januari. Det är Spike Jonze (som bl.a jobbat med Charlie Kaufmans filmer) som ligger bakom denna spådda höjdarfantasy. Men medan G har gett den högsta betyg har U bara gett den 2/5 vilket var en lite märklig skillnad. Filmtipset förutspår en fyra för min egen del, och de brukar ha rätt. Oavsett är det helt klart en film jag kommer att se.

Påminner inte "vildingen" förresten lite om de där jättarna i Fragglarna, ni som minns?

(*En riktigt bra filmsajt jag gjort reklam för tidigare, som berättar för dig vad du antagligen kommer att tycka om olika filmer. Du kan själv recensera, få tips och betygsätta. Jag heter MrsRatched där om du vill söka upp mig.)

Film 2/10: 3 i korthet

Julia Roberts och Clive Owen spelar hemliga agenter i den romantiska thrillern Duplicity (2009). De råkar under varsitt uppdrag på varandra och inleder en kärleksrelation. De blir indragna i nån form av kontraspionage mot ett företag samtidigt som de måste dölja sitt förhållande som präglas av misstänksamhet och paranoia.
Regissören Tony Gilroy gav oss Michael Clayton 2007, men även om Duplicity stundvis påminner om den så dribblar han bort sig totalt i en alldeles för komplicerad historia som inte lyckas hålla intresset uppe. Betyg: 2/5.

Year One(2009) är en (med rätta) sågad äventyrskomedi med Michael Cera och Jack Black i huvudrollerna som Oh och Zed. Zed äter en förbjuden frukt och börjar ifrågasätta livets mening varpå han och Oh blir förvisade från sin by. De påbörjar en vandring där de stöter på blandade karaktärer från bibeln och blir inblandade i en rad olika "historiska" händelser i en salig blandning.
Full av oerhört låg humor i nivå med Epic Movie osv, där det ibland känns som att man försöker sig på att göra ett kvasihistoriskt storverk liknande de som Python-gänget eller Mel Brooks gjort. Med den skillnaden att det inte alls är särskilt roligt. Jag skrattade visserligen ibland men det var nog en kombination av att den var så puckad och att klockan var typ 3 på natten. Betyg: 1/5.

Brandmannen Patrick (grymt yummy Jeffrey Dean Morgan) blir lämnad av fästmön precis före bröllopet efter att hon lyssnat på ett program om relationsrådgivning på radion. Arg och sviken bestämmer sig Patrick för att hämnas på radioprataren och författarinnan Dr Emma (Uma Thurman). Han lyckas via en datahacker registrera sig som giftmed nämnda Emma, vilket ger henne problem när hon och hennes tilltänkta Richard (Colin Firth) ansöker om hindersprövning. Hon söker upp Patrick för att reda ut misstaget och skiljas från sin okända make, men Patrick fortsätter sitt spel och gör allt för att försvåra för Emma. Det är The Accidental Husband (2008) i korthet.
Lite söt, lite gäspig film som följer det vanliga mönstret för romantiska komedier. Jeffrey Dean Morgan gör en charmig rollprestation men vare sig han eller de andra skådespelarna kan riktigt rå på det här trista manuset. Hyfsad underhållning för en tråkig kväll men definitivt ingen film man minns. Betyg: 2/5.

Film 1/10: Detaljer

Jag brukar ju skriva om filmerna jag ser, men ligger för närvarande väldigt långt efter. Jag tänkte ändå försöka dra igenom dem i korthet for funsy. Först ut en svensk film jag alldeles just såg.

Detaljer (2003), regisserad av Kristian Petri efter en pjäs av Lars Norén. Den kretsar kring fyra personer; Erik (Michael Nyqvist), bokförläggare och gift med Ann (Pernilla August) som jobbar som läkare på psyket. Erik får besök på jobbet av en aspirerande författarinna, Emma (Rebecka Hemse). Hon är nästan tjugo år yngre men Erik blir genast förälskad. Men det är först några år senare som deras vägar möts igen och då är Emma tillsammans med en heroinmissbrukande pjäsförfattare, Stefan (Jonas Karlsson). Ann har då redan gjort sig bekant med Stefan då han legat inne på psyket (vilket Emma tydligen också har).

Ja, det är ungefär utgångsläget och så mycket mer än så kan jag inte riktigt berätta utan att säga för mycket om handlingen. Det är väldigt mycket pjäs över den här filmen med obegripliga och teatraliska dialoger som pendlar friskt mellan avslöjanden om övergrepp för att i nästa mening hantera vardagliga saker. I bakgrunden handlar den också om två kvinnors längtan efter barn och såklart en del om psykisk ohälsa.

Efter en dryg halvtimme står den svårmodiga dialogen mig lite upp i halsen och jag har lust att stänga av. Men jag bestämmer mig för att se klart filmen ändå och antingen blir den bättre eller så är det jag som blir mer förlåtande genom att jag ändå lockas lite av personporträtten. Och de är välspelade. Den är svår att betygsätta, men jag lutar åt en svag 3/5 eftersom den ändå inte griper mig riktigt och då jag troligen kommer att ha glömt den ganska snart.

Är Brokeback decenniets bästa?

Aftonbladet har nu gjort sin 00-talets bästa film-lista och den toppas av ingen mindre än Brokeback Mountain. Jag har lite svårt att se varför, jag såg förvisso filmen år efter att den haft premiär, men kunde ändå inte riktigt se vad som var så väldigt speciellt med den. Visst är den bra, absolut, och säkerligen banbrytande, men så överväldigad var jag kanske inte. Men jag kan ändå förstå att den finns med på så många 00-listor.

Min egen lista har som dragit ut på tiden. Men nu när jag ändå ligger här och snörvlar, väl nerbäddad, så ska jag försöka få till den. Det är verkligen inte lätt.

Sjuk Sara

Min vädjan till förkylningen om att bestämma sig tycks ha resulterat i att jag nu definitivt är sjuk. Jag känner mig febrig och allmänt eländig. Bara att försöka snabbkurera mig så att jag är fit for work på onsdag kväll igen.

Mad Men - osedd magi?

I helgen visade kanal 9 Mad Men-maraton, dvs de två första säsongerna i ett sträck. Det krockade ju dessvärre med min jobbhelg så min nyfikenhet på vad "alla pratar om" får kvarstå ett tag till. Jag har sett det allra första avsnittet men det räcker inte riktigt för att se en series ev storhet. För uppenbarligen är det något väldigt speciellt. SvD har publicerat en enormt lång artikel som tydligen ska ge svar på vari storheten ligger, så jag får väl börja med att läsa den och sen försöka skaffa serien.

Framstegen ger hoppet bränsle

Dagens bästa nyhet! Ett steg helt i rätt riktning.

"Easy now Chewie"

En hyfsat lugn start på sista jobbnatten gav mig möjligheten att kvällsfika framför slutet av Star Wars episode III. Jag såg även delar av episode II igår, men den filmen blir bara allt mer outhärdlig för var gång jag ser den. Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag gillar Hayden Christensen i rollen som Anakin Skywalker, men det är obegripligt att George Lucas gjorde både prinsessan Amidala och Anakin till två mähän med start i episode II. I den filmen är Anakin inget annat än ett gnälligt, naivt pucko, och det är magiskt att han kommer undan med det. Nä, George Lucas, jag köper det inte. Var det verkligen så du tänkte dig utvecklingen av rollen från start?

Man får väl säga att det är en vinst för miljö-anhängarna (apropå arv vs miljö) att deras avkomma Luke och Leia blev så koola rymdhjältar. De tre sista/första filmerna verkar visas under tre eftermiddagar med start imorgon så det kanske blir en lagom aktivitet för mig när jag stigit upp.

Mera bio

Såg förresten att The Imaginarium of Dr Parnassus nu visas i Umeå. Great! Ska se om det blir tid och tillfälle att gå och se den innan den hinner sluta gå bara. Det kanske inte är en höjdarrulle, men jag är ganska nyfiken. Den och Sherlock lockar mest just nu. Vi får hoppas att det blir nåt biobesök till veckan. Man kanske får med sig ett soon-to-be födelsedagsbarn lite i förskott? *hinthint*

Min ointressanta jobbhelg

Snart är helgen slut. Det har hittills varit fullt acceptabelt. Den mesta stressen uppkom nog imorse när jag hade oväntat många morgonpigga plötsligt. Jag gick ner i omklädningsrummet efter arbetspasset med både nyponsoppa i skorna och risgrynsgröt i fickan och på byxorna.

Annars väntar jag på att förkylningen ska bestämma sig för att stanna på riktigt eller ge upp. Första natten var jag halvrisig och frös och snörvlade mig igenom de tio timmarna. Igår natt var det helt okej, men så vaknade jag idag istället med huvudvärk och kraftig nästäppa. Men det ger väl med sig.

Kräsen Sara

Bläddrade i senaste numret av Amelia på jobbet inatt. Den var som en levande nyårslöftes-peppbok. Så tränar du, så äter du, så lyckas du med si, så gör du så. Kändes oerhört oinspirerande för min egen del faktiskt. Jag har en nästan tonårslik trotstendens att bli anti så snart det blir för mycket av något.

Amelia är lite "bra-vartannat-nummer" för min del tydligen. Jag köpte tidningen VI för ett tag sen så den bläddrade jag också i inatt. Bitvis väldigt bra, bitvis lite torr kanske. Men jag blev nyfiken av reportaget om Gustaf Skarsgård och är nu lite sugen på att besöka stadsteatern i Sthlm och se uppsättningen av Hamlet. Det var lite för länge sedan jag besökte en teater nu.

Men, slutsats ang läsningen; den perfekta Sara-tidningen har ännu inte uppfunnits.

Snö snö snö (och en och annan katt)

Ja, jag är alltså åter i stan, redo att inta jobbläge hela helgen. Men resan hit var allt annat än rolig. Först höll jag på att köra på en katt på Ratanvägen. Den satt plötsligt bara där och flyttade sig inte alls. Jag bromsade och insåg att det inte gjorde någon skillnad, men lyckades styra undan så att jag missade katten. Herregud så rädd jag blev! Men sikten var så dålig och vägen ganska oplogad så jag knappt körde i 40 km/h, annars vet jag inte hur det gått.

Inte blev det bättre på E4:an. Inga katter men väldigt dålig sikt och intensivt snöfall. Jag höll andan då jag var tvungen att backa och ta sats för att komma ut på E4:an och hoppades att det inte skulle komma någon i hög fart. Väl ute fick jag nästan panik över den dåliga sikten och det var mycket snö på vägen. Och så massivt snöande som gör att man blir alldeles yr om man tittar rakt fram. Tur att det är mötesfri väg med mitträcke. Min största rädsla var att någon skulle komma för fort bakom och inte hinna se mig i tid. Men när jag närmade mig Umeå kommungräns så lättade snöfallet lite och det gick bra hela vägen.

Men det är verkligen kopiöst mycket snö här nu! I rondellerna i stan får man köra in en bit för att se om det kommer någon inne i rondellerna. Plogkanterna är så höga. Det är mysigt med snö, så länge man slipper ge sig ut i bilen.

På vintern behöver jag i vart fall inte oroa mig för fönstertittare

En inte jättebra alls men ganska målande bild över snöläget i min del av stan just nu...

Snönivån är alltså över lampnivå för tillfället. Utanför fönstret finns en inofficiell, nu oplogad, "väg" som används av boende som vändplan och som hundrastningsplats (inte till fördel för min lght). Jag tror att det funkar dåligt just nu...

Edit: På väg ut ikväll såg jag att det faktiskt inte var riktigt jämntjockt ända upp dit. Men nästan. Det är oavsett för mkt snö för bekvämt fönstertittande :)

Fler årets-listor

Läser att Weird Science, Sveriges kanske bästa film- och tv-blogg, har gjort sin årets-lista. Jag håller inte med om allt, tex var jag inte lika impad av Drag Me To Hell och (500) Days of Summer, men samtidigt inser jag att jag missat punkter på min egen lista. Christoph Waltz borde absolut omnämnas som årets birollsinnehavare (Hans Landa i Inglorious Basterds) och de usla affischerna till Millenniumtriologin borde absolut nämnas.

Sen har jag förståss inte lyckats se riktigt lika många filmer heller, vilket är synd. Svenska Flickan tex och Fish Tank (som förvisso inte haft svensk premiär än), Julie & Julia och Zombieland är ännu osedda. Men det blir tid till det med.

Jag har för övrigt sett en hel radda film jag inte skrivit om än. Ska se om det blir tid till det senare kanske. Sen funderar jag fortfarande på min "00-talets bästa"-lista. Den kommer.

Från en mätt mage...

...Gott Nytt År!! "Let's hope it's a good one"...