Sitter och kikar på Guldbaggegalan. Är det bara jag som skruvat lite besvärat på mig i soffan rätt många gånger under kvällen? Den har känts både fånig och rent pinsam. Betydligt oftare än vad jag känt glädje och trivsel iaf.
Inledningsnumret kändes lite för mycket som ett tafatt försök till ripoff på förra årets Oscargala, och hur söt och charmig Johan Glans (normalt sett) än är så är han ingen Hugh Jackman. Inte heller någon Neil Patrick Harris. Så varför försöka? Gör något eget, snälla Svensk Filmindustri och Svt.
Och vad är grejen med den nästan bittra tonen så snart jämställdhet och/eller genus kommer på tal? Förvirringen känns total.
Inledningsnumret kändes lite för mycket som ett tafatt försök till ripoff på förra årets Oscargala, och hur söt och charmig Johan Glans (normalt sett) än är så är han ingen Hugh Jackman. Inte heller någon Neil Patrick Harris. Så varför försöka? Gör något eget, snälla Svensk Filmindustri och Svt.
Och vad är grejen med den nästan bittra tonen så snart jämställdhet och/eller genus kommer på tal? Förvirringen känns total.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar