Post-söndag

Vi hade ju dag två av styrelsemöte igår också. Och det kändes som en lättsam stämning. Skönt, och så gick det ganska fort också så vi kunde sluta ett par timmar tidigare än planerat, vilket passade bra för min begynnande huvudvärk. Tackade nej till lunchsällskap efteråt, vilket jag sen ångrade lite. Hade tänkt ta mig till kulturhuset för att se det här (älskar hennes böcker), men gick av t-banan fel och struntade i det sen. Något jag också ångrar lite. Tänkte då istället att jag kanske kunde jaga ut Gusten eftersom Joakim fortfarande bodde i sängen, men la ner det av okänd anledning. Ytterligare ett dumt beslut. Tror att jag var lite trött, även om jag kände mig sugen på att göra något när vädret var så vårigt och skönt och jag hade extra timmar tillgodo. Men jag for till Fiskis istället, handlade lite mat och jobbade vid datorn en stund.

På kvällen såg jag Bourne Identity som var bra men inte hysteriskt bra (7/10) innan jag toksomnade på min madrass på golvet.

Bitterflyg AB

Hemma efter en inte så bra flygning. Eller ja, själva flygningen var väl ungefär som de brukar, med undantag för nästan ingen sikt över det fuktiga, småregniga Umeå. Men det gick inte så bra för mig den här gången. Började fel med att två av två incheckningsluckor stod stilla pga strul med passagerares papper, eller nåt. Oerhört stressande. När det stått still i nästan en halvtimme och min avgång närmade sig blev jag lite nervös. Men när jag försökte påtala för en kvinna som jobbade där att jag började få bråttom och skulle med Umeå-planet tyckte hon halvsnorikigt att det ska nog nästan alla i kön. Det roliga i det hela var att en tredje lucka enbart ägnades åt affärsbiljettresande till Bryssel (en avgång somskulle gå 40 minuter efter Umeå-flighten), vilka var en handfull personer. Men där fick jag veta, kunde man inte få hjälp, trots att det var samma flygbolag. Gud nåde om man stör affärsmänniskornas gräddfil.

Efter en stund började kvinnan kolla vilka som faktiskt skulle med Umeå-flyget och det visade sig att det förutom jag var 4-5 stycken till av alla i den evigt långa kön, där samtliga övriga stod efter mig. Ojdå, såg hon ut att tänka när hon fick veta över radion att resterande passagerare väntade på oss och om hon kanske kunde se till att affärsluckan blev tillgänglig? Hm...

I fortsättningen kanske jag också ska ignorera reglerna om handbagagets storlek och ta med bägge mina väskor på planet direkt som nästan alla andra verkar göra, för att slippa sånt där strul. Nu resulterade det i att jag hamnade nästan sist i kön till planet trots att jag varit i mycket god tid på flygplatsen. Det i sin tur innebar att inga fönsterplatser fanns lediga som jag gärna vill ha och det blev en dålig start på flygandet, för kontrollfreaket Sara.

Jag inser ju det dubbla i att vilja sitta vid fönstret av trygghetsskäl, för det är såklart krångligare att ta sig ut vid ev kris. Men jag känner mer kontroll där då jag kan se ut, lättare känna in rörelserna i planet med det jag ser osv. Nu blev det alltså inget bra och då fortsatte det så. Jag satt mest och tittade på luckorna i panelen och väntade på att luftmaskerna skulle trilla ut vid varje gupp eller tryckförändring. Försökte läsa min nyinskaffade bok, Bitterfittan, men kände bara än mer ångest eftersom huvudrollsinnehavaren inte ens hade vett att ha ångest under sin flygresa men ändå var bitter som 30-årig gift enbarnsmor som trots allt hade råd att bara fara på charterresa. Koncentrerade mig istället djupt i mina äppelbitar och min varma "airline-towels" och lät tårarna vara.

Hehe, bitter resa alltså. Men nu känns det bra. Nu är jag på marken, hemma med tre favoritkissar (varav en visst har kräkts halva helgen) och en Mattias som försöker påminna mig om att jag trots allt faktiskt flyger, som om det skulle spela någon roll...

Nu ska jag snart ägna mig åt lite kongresstress, försöka äta något och varva ner och sova innan jag ska till jobbet ikväll.

Maniacs!

Dagens fundering: Varför målas alla som söker vård/hjälp av psykiatriskt slag (oavsett anledning) ut som galningar som bara väntar på tillfälle att få mörda en hel familj, hugga ner en minister, köra ner folk med bil i Gamla stan eller kanske vifta runt med en machete på folk på en t-banestation? Och före det har det varit populärt att anta att alla som inte får den hjälp de söker omedelbart far ut och ger sig på människor i blandade hemska metoder.

Hela den där mediala retoriken bidrar enbart till att färre av de som skulle kunna må bättre genom att få stöd, råd och hjälp från psykvården faktiskt söker sig dit. För man ser sig inte som "psykiskt sjuk" eller "galen", och man vill inte heller att människor i ens omgivning ska tänka att man är det. Och det här är ingen tes, jag vet att det är så. Totalt kontraproduktivt men såklart helt i handen på de som vill fortsätta dra ner budgeten för psykvården.

(Därmed inte något sagt i skuldfrågan i det fall där just sådana här argument lyfts just nu. Jag vet inget om det. Jag får erkänna att jag snabbt hängde på medias lösning från början, men lovar att jag drog lärdom (igen) av att tro på det som skrevs som lät så övertygande klart.)

Dagens sekundära frågeställning är såklart hur; hemliga är egentligen "hemligheter" som publiceras på expressens nättidning?

Om etiketter

Nu gick tankarna ändå igång på det här med etiketter. Det är ett spännande område, inte minst när det gäller just Fi. Jag känner nästan aldrig igen mig i beskrivningarna som finns i media på olika håll av just Fi, dess anhängare och/eller dess "kärna". Så jag kanske är fel ute, helt enkelt. Jag känner mig sällan som ultrafeminist, aldrig som manshatare, knappt som kulturtant och ganska lite lesbisk faktiskt. Jag har aldrig tyckt att det är okej att sälja sina döttrar, är som bekant inget fan av någon som helst världsreligion och ja, den så kallade karriärplattformen lyser verkligen med sin frånvaro för min del. Om något så tror jag att jag försakat mina ev karriärmöjligheter just på grund av att jag varit och är ett namn (bland många) i Fi, inte minst lokalt och inom den "bransch" som jag skulle vilja finnas förvärvsarbetande i. Det är inte bara en gång som jag hört argumentet att man inte kan/törs vara medlem/aktiv i Fi pga karriären när medlemmar aviserat sitt utträde. Så ja, antingen lever jag i min egen bubbla eller så är viljan att beskriva Fi och etikettera dess medlemmar större än vad verkligheten ger plats för.

Trött lördagskväll

Lördag kväll och jag känner mig rätt seg. Skulle lätt kunnat somna redan vid åttatiden utan större ansträngning. Har handlat lite och lagat mat till mig och sjuklingen. Fast mest har jag preparerat honom med avslagen cola och salta kex, och en massa insiktsfulla råd och lugnande ord (who wouldn't want me??). Och typ ytspritat allt han rört vid efteråt. Jag ska då inte bli sjuk.

Styrelsemöte idag. Ett ganska bra möte, men det blir som alltid lite ostrukturerat mot slutet när alla är trötta och ingen orkar hålla kvar i ordningen. Men det var ok, inga beslut skulle fattas då ändå. Bra diskussioner också och mycket gjort idag. Vilket resulterar i kortare möte imorgon, förhoppningsvis. Så egentligen skulle jag kanske kunna ta ett plan hem imorgon och slippa känna mig stressad på måndag, men jag ids/har inte råd att lägga ut pengar på att boka om biljetten. Så jag blir här och pysslar om sjuklingen, på rumslängds avstånd, eller nåt.

Läste i nån gratistidning i morse att det var spökvandring ikväll i Gamla stan. Läste om det sist jag var här också och det hade varit kul att gå på, men det får bli nån gång när jag har ett friskt sällskap.

Nä, vet inte om jag ska lägga mig framför en film eller kanske WoW:a lite. Orkar inget mer seriöst. Hörde nåt om att jag/vi blivit kallade "ultrafeminister" i dagens SvD men ids inte fördjupa mig i det heller. Känner inte att jag är så mycket för etiketterande idag heller.

Flygspaningar

Framme! Det är ju faktiskt mycket smidigare att flyga till Bromma egentligen. Mindre flygplats med mindre stress, billigare flygbuss som dessutom bara tar en kvart till city.

Själva flygningen gick bra. Jag kan inte påstå att jag mår bra när jag flyger, men det går ju i vart fall. Ca 4 sekunder innan dess att planet lättar tänker jag alltid "nu vill jag gå av". Jag försökte fördjupa mig i min tidning, men vad jag läste, det minns jag knappt.
Däremot satt jag och förundrades över maten som serverades. Jag bad om vegetariskt och fick en låda med en dubbelmacka med nån röra i, juice, te och en påse med äppelbitar. Tjejen bredvid mig fick inga äpplen utan en chokladbit. Mmm, det ser man ju på min kroppshydda att vegetarian betyder renlevnadsmänniska... Humor. Men jag var mer än nöjd över mina äppelbitar, jag hade faktiskt inte velat byta. Intressant spaning bara. Det som kanske var än mer konstigt var att i min veg-macka så var ägg en av ingredienserna i röran. Så det gick ju bort för min del. Hur logiskt tänkt är det?

Det är spännande också med alla olika "riter" som olika flygbolag har för sig. På Malmö aviation gick flygvärdinnorna runt och delade ut varma blöta tygtrasor med plasttång till passagerarna.

Väl på Bromma så gjorde jag också en sociologisk spaning. Vi stod nästan alla från planet och trängdes på den lilla platsen där rullbandet med bagaget går runt. Och det gick runt. Och runt Med en enda väska som ingen ville kännas vid. Och det tog evigheter. Sen sa någon nåt om att det väl snart kommer ett par skidor som ska till Åre, men en anspegling på sällskapsresan, förmodar jag. Smått fnissande hördes. Sedan hände fortfarande ingenting. Då började någon spela musiken från Sällskapsresan, den som går när de är på Gran Canaria. Den tidigare nästan knäpptysta församlingen började skratta. Och plötsligt var stämningen en annan och man kunde krypa ur sin egen lilla sfär och prata med de som fanns bredvid. Fascinerande, det där.

Ja, så nu är jag i mitt andra hem Fiskis och sitter i ett eget tyst rum med Joakim i ett annat, blek och ämlig. Borde kanske ha bytt boende, men tiden fanns inte riktigt. Så nu är det som det är. Jag hoppas vid alla gudar att jag inte drabbas. Jag har verkligen vare sig råd eller tid att vara sjuk nu.

Kvinnor kanske inte SKA kunna teknik?

Apropå det här måste jag berätta att jag tänkte precis samma sak när jag för ett par år sedan skulle köpa en trådlös telefon. Jag hade Mattias med mig så det var inga problem att få säljares uppmärksamhet. Det som orsakade rök från mitt huvud var istället att trots att jag inledningsvis förklarade tydligt att JAG var intresserad av att köpa en telefon så riktade sig (de manliga, som de vanligtvis är) säljarna i ett par affärer sig hela tiden till Mattias när de förklarade telefonens fördelar. Detta trots att han inte svarade utan tittade på mig, i ett försök att lyfta över uppmärksamheten till rätt person. Detta gjorde mig galen. Allra värst var det inne på Bang Olufsen (dit jag gick mest för skojs skull, de har snygg design ibland). Till slut började Mattias gå ifrån säljaren, men inte ens det hjälpte. Så där stod jag, sur och negligerad och bestämde mig för att inte köpa nån telefon typ ever.

För ganska många fler år sedan när jag skulle köpa dator var det samma sak. Jag hade med mig min dåvarande pojkvän och säljaren riktade sig ivrigt mot honom, trots att det var jag som ställde frågorna. Till sist sa han åt säljaren att han kanske kunde rikta sig mot mig; "det är inte jag som står för det tekniska kunnandet i det här förhållandet". Detta tycktes slå säljaren ur balans totalt.

I rättvisans namn får jag väl säga att det såklart inte är så alltid, men varför är den ens så någon gång? Jag kan ge fler exempel som ovan. Och säg inte att det har med generationer att göra; på B&O var expediten kring 30.

Nyhetsvansinne

Läser lite nyheter till mitt "morgonte" och blir nedstämd. Kvinnor och barn tycks mördas till höger och vänster just nu som om det vore en toksmitta. Så fruktansvärt. Och alkoholiserade, incestdömda män får vårdnaden om sina barn. Jag vet inte vad jag ska säga.
Sin vana trogen är dock ändå de största nyheterna i svenska kvällsblaskor en stundande final i Let's dance. Och att Zlatan cyklar. Så underbart.

Sjuka

Vaken! Har faktiskt sovit några timmar, om än något oroligt. Men det är ok. Nu ska jag strax ta tag i packandet och så vidare.

Nåt galej i helgen verkar ej vara att vänta sig. Joakim ringde mig på jobbet igår kväll och berättade att han fått magsjuka. Grejt. Då blir det isolerat rum igen för honom då. Hm... Förhoppningsvis går det fort över, det brukar väl det? Och jag brukar sällan ta åt mig just såna bakterier. Men lite trist förståss. Samtidigt har jag inte hunnit läsa in allt och har lite annat att göra så jag lär fylla lördagskvällen utan bekymmer. Kanske tom kan behöva en lugn kväll.

Ett nöje mindre

Schyffert slutar blogga. Jättetrist, verkligen, jag har tokgillat hans bloggande. Hade så gärna varit på hans show här i Umeå igår kväll också. Led lite när jag läste recensionen i tidningen i morse. Tror att han ska fortsätta till hösten så förhoppningsvis har jag tid och råd att se honom då.

Friskis-ryck

Vaknade kvart i fyra i eftermiddags och kände stark lust efter att gå ut och promenera. Jätteskumt, men det var vad jag gjorde. Tog en jätteomväg till affären så att det totalt blev en dryg timmes promenad. Kändes nästan stundtals som att benen var villiga att springa lite. Hm..nåt fel måste det vara med mig alltså. I vart fall var det hemskt skönt, även om jag nu känner mig trött igen.

Ska jobba inatt igen och sen flyga till storstan imorgon eftermiddag så jag borde egentligen diska (avskyr att komma hem till stök) och lägga fram packning till imorgon så att jag kan sova så länge som möjligt. Fast gissningsvis kommer jag att ha resfeber så att jag inte kommer att sova så mycket. Men jag ska i vart fall försöka minska antalet orosmoln genom att förbereda det jag kan.

Hoppas att jag har ork och att det finns möjlighet att göra nåt kul under helgen också. Är sugen på det, men vet inte vad. Ska sparka igång Joakim redan nu så att han är i fart på lördag och kanske kan komma på nåt. I och för sig brukar jag vara ganska slut efter styrelsemöten men kanske något ändå kan hittas på? Vi får se.

Nu ska jag äta min qornlasagne och skriva ut möteshandlingar.

Snabblogg från jobbet

Kom till jobbet för en knapp timme sedan. Det var bl.a en boende uppe som var lite ostadig på benen, så jag satt mig framför tv:n i soffan med henne när rapporten var avklarad. SVT:s "Barnmorskorna" stod på. Innan programmet var slut fann jag mig själv med tårarna ivrigt rinnande. Huh? Vart kom det ifrån? Skumt. Ska nog hålla mig långt ifrån del två, hihi.

Nej, tillbaka till jobbet!

Framgångsrik i miniformat

Idag har jag fått rekordmycket gjort. Jag har varit som en tornado på min "urgent-to-do-list". Jag har varit på flygterminalen med breven, dammsugit (och flyttat katt från rum till rum, Mina är skräckslagen inför den här dammsugaren), packat upp lådor, lämnat grejer på miljösorteringen (köket svämmade över) skickat tokmånga mejl, gjort förfrågningar inför kongressen, bloggat, skrivit ett medlemsbrev och skickat ut, skrivit ett par korta texter till Fi:s verksamhetsberättelse osv. En massa saker helt enkelt. Jag får försöka känna mig nöjd.

Något jag inte gjort är att boka flygbiljetter till mötet i helgen. Jag har delvis inte hunnit, delvis kanske kanske undvikit det då jag av någon anledning tycker att det känns som att jag inte borde flyga. Antagligen för att jag inte hinner åka tåg utan faktiskt måste flyga den här gången. Så det är såklart bara dumheter. Inbillning helt enkelt. Men om jag dör i helgen så skulle man kunna säga att jag förutspått det. Hehe. Nej, men jag får ta tag i det direkt imorgon. Det är ont om tid nu så det måste göras.

Nu ska jag se om det finns nåt vettigt på tv. Jag måste slappa en kortis iaf.

Den själviska miljökämpen?

"Här offras de fattiga för miljön" står det på expressens sida just nu. Ok, precis som jag tidigare gissat kommer nästa trend bli att försöka slå hål på "miljömyter", hävda att rön om miljöförstöring enbart är populism osv. Denna "nyhet" går precis hand i hand med detta. Jag tror inte att någon som kämpar för bättre miljö vill göra det på bekostnad av en annan människas säkerhet, hälsa eller annat. Och måste det vara så? Är det antingen eller? Det är vad rubriken säger; ska vi ha bättre miljö så offras de fattiga för att du ska ha bättre samvete. Så måste det såklart inte vara. Men av någon anledning klarar inte den (ekonomiskt) styrande delen av mänskligheten att göra flera saker samtidigt. Man kan tydligen inte både skapa miljövänliga produkter och bry sig om de som skapar varan på samma gång. Ska det vara så svårt? Hur kommer det sig att vissa lyckas?

Nyckeln till lösningen är självklart också konsumtionen. Vi måste konsumera mindre och mer medvetet. Då suckar en hel hög och tycker att för mycket ansvar ligger på individen. Jo, men kanske det måste vara så? Jag är absolut för att mer ansvar läggs på företagare, producenter, makthavare etc. Men det får inte innebära att ansvaret tas ifrån individen. Vi måste sluta tänka att "någon annan" ska göra allt, och börja se oss själva som en del i systemet.

Istället hör jag allt oftare de som suckar och tycker att miljövurmandet "gått för långt". Mmm, det är hemskt att man inte ska kunna få ha sin stadsjeep och sitt köttkonsumerande ifred.

Men, min spaning idag är att rubriker som den på expressen idag kommer att bli allt vanligare. Det är ju bra, då kan vi med gott samvete sluta bry oss eftersom miljöidkare är dåliga människor som offrar fattiga människor i sin naiva strävan efter en bättre miljö.

Nyheter på djurrättsfronten

Hade lite tid att bläddra i Djurens rätts medlemstidning igår till kvällsfikat. Jag brukar samla tidningarna från DR, amnesty, Greenpeace och Ordfront på hög och sen försöka beta av dem vid tillfälle. Men igår ströbläddrade jag lite i Djurens rätt och kände mig lite upplyft efteråt.

Norge är nu på g att anta en djurrättslagstiftning som kommer att promenera om Sveriges med stora kliv. Tex kommer det bli anmälningsplikt då man upptäcker djur som far illa och sex med djur kommer att bli olagligt om förslaget går igenom. Mycket bra, något som Sverige absolut borde ta efter.
Jag kunde också läsa att allt färre djurförsök görs som en följd av nya metoder. Inte alls dumt. Jag vet att det finns de som arbetar hårt för det i EU också, vilket är super.

Lokalt verkar det också gå bra. Ett nytt kansli (tror jag det var?) har öppnats i Umeå och medlemsantalen går stadigt uppåt. Mycket bra. Vi får hopaps att det håller i sig.

Som en hackig skiva upprepar jag mig...

Ja, jag vet. Jag gnäller ofta om att jag är trött, men jag är verkligen helt slut nu också. Har sovit dåligt de sista två dagarna, steg upp före tolv både igår och idag, vlket är på tok för tidigt för att orka med tiotimars nattpass efteråt.

Jag har varit uppstressad av utskicket, men tack vare klipporna Fanny och Mattias har det gått vägen. Båda satt natten till idag till mellan ett och två och vek, klistrade, frankerade osv. Så när jag steg upp idag var allt klart för att postas. Trodde jag. En sista koll på reglerna för föreningsbrev visade att vi var tvungna att ha avsändaradress på samtliga brev, och dessutom skulle det stå ett "B" bredvid frimärkena. Så det var bara att köpa fler etiketter och skriva ut adresser på, klistra dem och skriva "B" tills jag var less. Men klockan sex ikväll var de klara. 1069 stycken totalt ska köras till terminalen imorgon bitti. Hur skönt som helst. Jag lovar att jag inte kommer att vara frivillig på att göra om det där any time soon.

Tung jobbhelg har det varit också. Efter några år som nattarbetare har jag fått kapitulera till uppfattningen att fullmånenätterna är värre än andra. Inte alltid, men ofta. Hela helgen har varit väldigt mycket fullmåne, vill jag lova. Sista natten blev jag påflugen av en man som antagligen såg nåt hemskt i mig, men hade tur att personalen på andra avdelningen var hörbart nära och kunde komma till undsättning. Det är mycket sällan jag blir rädd på jobbet men den här gången hann jag bli det. Det kom så opåkallat och jag hade garden fullständigt nere. Men det gick bra, ingen större skada skedd, men lite paff blev jag allt. Öppnar en dörr och så flyger nån ut och slåss, inte nåt man förväntar sig faktiskt. Men men. Nu är helgen över.

Imorgon ska jag vara ledig. Eller ja, måste skriva lite Fi-grejer och skicka en bunke förfrågningar inför kongressen såklart. Och så påtalade Mattias försiktigt idag att det kanske är läge att dammsuga min lägenhet... Jo, han erbjöd sig, men jag ska försöka hinna det imorgon. Tänkte förhoppningsvis hinna ut och få dagsljus en stund också. Och boka biljetter till styrelsemötet i helgen. Sen jobbar jag igen och så direkt nästan till Sthlm då på fredag efter ett par timmars sömn. Hade hoppats hinna fika med Fanny också innan hon far till Vietnam i en månad igen på fredag. Hoppas kan man ju.

Nä, nu däcka i sängen! Längta!

Denna fantastiska stressångest

Vaknade alldeles för tidigt med ångest över allt som inte är klart inför kongressen. Shit, tiden tickar på och det känns som att allt går väldigt långsamt. Av någon anledning tar jag på mig ansvaret om nåt går galet. Har också lite stressångest över styrelsemötet till helgen som känns väldigt inklämt mellan jobbnätter. Hade hoppats kunna byta undan en eller ett par nätter i anslutning, men det verkar trögt och semesterdagarna måste jag spara på.

Ja, mycket i huvudet just nu. Inte bara detta, men mestadels det. Tänkte att om jag går upp och räknar lite utskick och ser vad som saknas eller så, så kanske jag kan släppa det lite sen och sova. Önsketänkande? Kanske.

Kom igen och uppfinn nu!

Jag borde ha sovit men kom aldrig till ro. Alltid var det något som dök upp i huvudet och föranledde att jag steg upp och kollade nåt. Morr. Och nu är det väl sent att lägga sig. Borde åka inom tio minuter eftersom jag ska inom Fanny med lite påskjobb. Men jag hoppas att jag håller mig vaken hela natten utan att det ska behöva vara stök. Jobbigt att jag gäspar nu dock...

Läste att en pressfotograf blivit misshandlad i Gbg då han försökt ta bilder på skottskadade efter nåt dåd som skett där. Hm...okej, jag gillar inte våld av något slag, men ibland kan jag nästan förvånas över att sådant inte sker oftare. Inte minst nu när mindre nogräknade media även uppmanar allmänheten att bli pressfotografer.

Kom på att jag ju hade ett blogginlägg i huvudet efter min resa. Ett ifrågasättande inlägg om behovet av första klass överallt. Får se om jag ids samla ihop tankarna till att formulera det igen nån dag. En uppfinning jag verkligen önskar att någon uppfann är en inbygd diktafon i huvudet som automatiskt spelar in de braiga tankarna man har. Som när man formulerar bra saker. Eller som iaf verkar bra just då. Men har man de inspelade kan man i vart fall inte klaga på att man glömt de genialiska idéerna... Eller hur?

Trevlig helg!

Ja, det kan man ju säga i vart fall. Påsk, jag vet inte. Känns konstigt egentligen. Ungefär som jul. Knepisch.

Jag har haft ryckningar i ena ögat i en dryg vecka, nån som vet vad det kommer sig av? Annars är allt ok. Här jobbas på med utskick, och så försöker vi se lite film eller tv samtidigt. Det går långsamt men framåt. Vi såg Flood tidigare idag. Den var inte bra. Den var kanske inte dålig heller egentligen, men den var exakt som alla andra katastroffilmer, möjligen med undantag för att den utspelade sig i London. Annars var det samma (spoilervarning!); en stor våg, ouppklarade familjebråk som löser sig precis innan patriarken dör hjältemodigt, en surgubbe som blir glad innan han dör i stora floden, militärer som vill bomba bort problemet, nån som inte lyssnat på en klok man i tid osv.
Men intressanta och bra skådisar annars. Robert Carlyle är nästan alltid bra, även om han i den här spelade lite av samma som jag sett han göra tidigare. En annan intressant skådis var Nigel Planer, en gammal "idol" från The young ones som jag såg när jag var yngre. Stor, pojkig, brittisk humor.

Försöker att ignorera allt jag "borde" ha gjort. Som att skriva styrelserapport efter mötet, göra färdigt protokoll, bokat biljetter till styrelsemötet som vi har redan nästa helg igen i Stockholm, hört av mig till blandade vänner osv. Men det får bli när det blir. Önskar att jag kunde koppla bort det bara.

Nej, nu ska här lagas lite mat.

Latare dagar kan man iaf få önska sig en?

En sån skulle jag behöva just nu, fast en variant som kastar påsförslutare, gem och annat som mina pälsisar blir lyriska över om jag kastar så att de får hämta.

En trivsammare yrkeskår får man nog leta efter

Det här är lite kul. Magnus Betnér på ett klubbgig, roastar (snackar ner, med glimten såklart) melodifestivalens stora stjärna Björn Gustafsson en bra stund, ovetande om att Björn själv efter en stund knallar in på klubben. Enligt Betnérs egen blogg så blev han rätt ställd, vilket jag tror är svårskapat. Humor, verkligen, speciellt då Björn går upp på scenen och liksom tar över en stund.

Administratören Sören

Stressig dag idag. Jag höll på att glömma att jag tvättade (verkligen sista dagen, min garderob ekade imorse) eftersom jag satt klistrad fast i mobilen. Har varit lite besvärlig med ett tryckeri idag, men han som jobbade där var väldigt trevlig och verkade ta mina olika besked med lugn. Och resultatet blev bra, med undantag för ett stavfel som jag glömde informera om. Men ja, nu är den delen av utskicket klart iaf. Och kuvert har jag handlat. Kanske var det då det slog mig, när jag stod med dryga 1000 kuvert i min korg, hur många brev det faktiskt är. Och jag ska se till att alla ligger på posten helst på måndag. With a little help from my friends.

Sen har jag även varit i Ratan en sväng, för att kunna möjliggöra att Mattias kom hit och hjälpte mig lite med förberedelserna inför utskicket. Just nu sitter han och knäcker en pdf med stavfel som måste ändras eftersom jag inte iddes bråka med adobe nåt länge. Så jag har istället suttit och försökt få ihop olika listor med medlemmar som ska ha olika brev. Jag tycker att det är ganska kul egentligen, jag är något av en administratör. Det är mest mängden och stressen som är lite jobbig. Och att det är så många brev som ska iordningsställas. Annars gillar jag att ha tomteverkstad i lägenheten.

Imorgon är det skärtorsdag, första dagen av påsken. Lite konstigt att vi verkar bry oss så mycket ändå, det storhandlas och är arbetsfritt. I detta annars så okristna Sverige. Själv ska jag iaf plocka fram fjädrarna som jag tror att jag fick med mig i flytten. Kissarna gillar dem ungefär lika mycket som julgranskulorna.

Hyckleri är underbart

Läste lite nyheter ikväll och kände åter att världen är lite märklig. I Ryssland lanseras något som man kallar "tjejvodka" och aftonbladet verkar förfasas. De frågar Systembolaget om produkten (som alltså är "kvinnligt utformad med fjärilar på"...) kommer att lanseras i Sverige men då får vi svaret att man inte är intresserad av en sådan produkt i Sverige.

Inte? Så det var inte i Sverige som det för några år sedan gjordes ett försök med att lansera en "tjej-öl"? Någon som minns den? Och de här alkoläskerna med glitter i (personligen tycker jag det känns motbjudande att äta/dricka glitter, tror jag gjorde färdigt det redan före förskolan) är inte på något vis tänkta att i första hand locka tjejer att köpa? Kanske inte, jag kanske bara är paranoid. Suck, jag önskar att man kunde sluta hyckla en stund. I detta världens bästa land.

Det närmar sig..

Trött är jag. Igen. Har slumrat ett par timmar framför teven, orkade inte hålla ögonen öppna.

Möte i eftermiddags, gick väldigt bra och kändes produktivt. Arbetet inför extrakongressen intensifieras nu och det börjar kännas att helgen närmar sig med stormsteg. En dryg månad kvar nu bara och en massa saker kvar att fixa. Ska ta tag i fler saker imorgon samt skriva ut en hel skog med papper som ska skickas ut. Men med lite teamwork blir det bra.

Filmkrönika igen

Jo, jag har sett några filmer sen sist också. Före helgen såg jag Enchanted (Förtrollad på svenska) en sömnlös natt. Den var faktiskt väldigt söt. Visst den är på gränsen till för söt, men jag tycker att det balanserades bra. Det är en "disney-saga möter real-life" trots allt. Men oavsett om man tror på evig kärlek eller inte så tror jag det är svårt att inte lämnas med en positiv, glad känsla i kroppen efteråt. Även smått pessimistiska jag gjorde iaf det. 7 eller 8/10 i betyg.

Sen såg jag ju film på bussen. Om än i svartvitt. Den första passade ganska bra som det trots allt. Det var en Woody Allen-film, Scoop. Jag vet inte vad jag gillar Allen egentligen, jag har sett nån som var bra, men annars tycker jag oftast att han är överskattad och one-faced. Han hade en av huvudrollerna i den här filmen och kanske gjorde det den sämre. För jag tyckte inte alls om den filmen. Den var mest fånig, historien höll inte ihop alls utan hade flera alltför svåraccepterade luckor i storyn. Jag tror inte att färgbild hade gett filmen ett bättre betyg, så jag säger 4/10.

Sen såg jag inte färdigt den andra filmen, Hollywoodland så den får jag väl betygsätta senare. Men den var lite skum, inte så fängslande så jag vet inte. Ingen kanonfilm, men det är väl sällan Ben Affleck-filmer? Tror att den förlorade lite i bristen på färg, men jag vet inte. Får återkomma, helt enkelt.

Dagarna flyter ihop

Känns som att jag blivit totalt dagavill, men visst är det tisdag? Gårdagen var som lite konstig, jag var ganska sliten när jag kom hem. Och sen blev jag inte hemma mer än ett par timmar. Mattias skulle köra hem pellets till huset så jag blev med och hjälpte till. Han bar från släpet till källarfönstret och jag tog emot där och staplade i pannrummet. Drygt 50 säckar nånting tror jag, á 16kg. Det känns efter en stund. Men att vara två underlättar väldigt.

Så jag blev där sen under kvällen och somnade redan kring 20-tiden tror jag. Vaknade till efter några timmar och såg på Father Ted med Mattias. Vi har sett alla avsnitt ett antal gånger, men det är fortfarande kul.

Vaknade imorse till en massa nysnö igen. Jag vet inte, men jag tycker det är väldigt vackert och jag skulle sakna det om jag flyttade söderut. Hur länge vi nu får ha vinter alls. Speciellt vackert är det såklart i Ratan, i stillheten och den sköna luften. Men jag hade en massa att göra så jag for med Mattias tillbaka till stan igen vid sjutiden imorse. Och sen har jag skrivit en massa mejl, suttit i telefon, skrivit dagordning till Fi-mötet ikväll osv. Får se om jag hinner med en kort promenad innan jag ska iväg till mötet.

Mord världen över

Bedrövlig dag. Människor, däribland små barn, mördas för just ingenting. Kanske för att ingen tagit saker på allvar, vad vet jag. Men det verkar i vart fall som att två barn och ev även deras mamma blivit siffror i statistiken över döda som en konsekvens av mäns våld mot kvinnor. Ja, jag vet inte. Tragiskt, något så hemskt. Det finns inga ord.

Tragiskt också att världen ser på när människor slås ihjäl i Tibet av den regim som vi, omvärlden snart tacksamt och med stor kommersialism ska besöka för att världens elitsportare ska få springa på deras arena. Hörde på en sandlådedebatt i radio imorse mellan Staffan Holm och liberal ungdoms Frida Johansson Metso. Hon gick på som en aggressiv terrier och han svarade med att kasta sand tillbaka. Totalt meningslöst för båda, skulle jag gissa. Båda framstod som hyfsat naiva, tycker jag.

The b is back in town

Hemma! Trött som få. Känner mig ganska sliten faktiskt. Skönt att jag har ett par jobbfria dagar. Eller ja, förvärvsarbetesfria dagar i vart fall. Tre uppspelta vildkattor mötte mig innanför dörren och har nu gått på äventyr i väskorna medan jag packat upp. Min familj. Den kanske inte är stor och vissa tycker nog inte att den är så mycket värd, men för mig är den allt.

Resan har gått bra. Det började snöa på tvärsan i höjd med Sundsvall, så då började det kännas som hemma. Tågresan var väldigt bekväm, tänk om det fanns x2000 här uppe med? Det hade varit ok faktiskt. Bussen var väl okej också, lite lyx med filmvisning, även om hälften av skärmarna verkade trasiga och den jag satt vid enbart visade svartvitt. Tråkiga filmer också, men skönt att vila ögonen på någonting. Lite för trött för att göra Fi-planering mer än en knapp timme och boken orkade jag inte fastna i, så film var bra.

Tråkigast av allt idag var dock att komma hem och läsa att det anmälts tre våldtäkter i Umeåområdet i helgen.

På resande fot igen

Jo det har varit ont om bloggande den här helgen, men det har varit lite ont om tid också, känns det som. Önskar att jag hade mer tid. Men nu är det dags att fara hem och ta tag i svallvågorna efter styrelsemötet. En hel del jobb blev resultatet för min del, men det får vara okej. Jag har ju lite tid den här veckan innan jag går på jobbet igen under påsken.

Ser sådär mycket fram emot att sitta på tåg och buss från snart till klockan 16 i eftermiddag, får erkännas. Men det går nog bra. Hade jag haft uppkoppling hade det varit super, men den på x2000 är ju löjligt dyr och nån annan har jag inte tillgång till. Så det får möjligtvis bli nåt filmtittande, protokollskrivande och sen lite bokläsande kanske.

Apropå bok så läste jag ut Traci Lords biografi första kvällen/natten här så det kommer väl ett slags omdöme framöver. Kanske även lite bilder från Joakim och min Gamla stan-vandring i lördags.

Nu packa det sista och fara hem till pälsfamiljen!

Framme!

Jepp, jag är framme, by the way. Lååång resa, kändes det som den här gången. Jag var hungrig fram till klockan två då jag klev på x2000 och stressåt en macka och en kopp te och mådde sen smått illa en bit på resan. Men annars har det gått smärtfritt. DVD:en var trasig på bussen så det har varit bok hela vägen. Började på Traci Lords självbiografi "Nattens barn" i Umeå och är nu snart igenom den. Intressant, lite spännande och hyfsat bra, faktiskt.

Väl i Stockholm hann jag springa på Samuel på centralen och sno åt mig ett par kramar. Hann dock inte fråga så mycket om hur allt var, men han såg ut som vanligt. Kanske får vi tid till en fika imorgon.

Nu har jag ätit lite igen och känner mig piggare så nu ska jag umgås en stund med Joakim,som dock verkar jobba fortfarande, trots att han kommit hem och gjort fredag kväll...

Gamla nyheter blir nya igen

Kvällstidningarna tycks nu som först ha nappat på "nyheten" att smågrisar kastreras utan bedövning. Det är något som varit känt inom djurrättsrörelsen i flertalet år och som man lika länge arbetat emot, utan någon som helst publicitet. Men, bättre sent än aldrig, får man väl säga. Mest tragikomiskt är kanske expressens rubrik "Grisarna kastreras levande". Hm..ja det vore väl rätt onödigt att kastrera döda grisar?

Resfeber

Nu är jag snart på väg igen. Bussen till Sundsvall går vid 10 och sen är det x2000 från Sundsvall till Sthlm som gäller. Kliver av i storstaden halv sex ikväll. Känns helt okej att åka buss/tåg dit, speciellt nu när flygtrafiken är inställd eller försenad till ungefär hälften till och från Norrland på grund av nåt radiokommunikationsfel. Kan bara tänka mig hur nojjig jag skulle vara, sittande på ett plan utan radiokommunikation. Nej, jag tackar mig själv för att jag valde anant den här gången.

Har sovit grymt dåligt inatt. Vaknat vid varje ljud och vridit på mig typ konstant. Säkert lite resfeber och lite stresskänningar över att allt inte känns klart. Hade tänkt göra lite grejer igår men så blev det istället en mejlflytt (från kmail till evolution) som drog ut på tiden då alla mejl av nån konstig anledning inte följde med på en gång. Och en massa mejl är det. Bara fi-mejlen landar på drygt 6000 stycken.

Nej, nu måste jag packa det sista innan jag kollar om min skjuts (och kattvakt) är klar att köra mig till busstationen. See ya.

Den som är satt i skuld är icke fri?

Har idag äntligen lyckats hitta en klok artikel vad gäller de senaste amningsrönen. Det är väl ändå märkligt att fäderna fortsätter att vara helt osynliga i debatten kring skötsel av spädbarn? Och precis som skribenten Ejemyr Rojas ifråggasatte jag direkt varför det alltid handlar om x antal glas vin i debatten kring mammors drickande. Dricker inte kvinnor öl och sprit?

Självklart finns det alltid en baksida av drickande, oavsett om man har små eller större barn, men det tänker jag inte gå in på här och nu. Vad jag tycker är känt för de som känner mig. Det som är anmärkningsvärt är att dessa moraliska förpliktelser enbart är gällande för mödrar, inte fäder. En onykter mamma är lika benägen att tappa sitt barn eller bete sig illa som en onykter pappa. Tro mig. Skuldbeläggandet av kvinnor/mammor måste upphöra. Skuldbeläggandet leder till så mycket. Jag tror tex aldrig att vi når ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen så länge mammor skuldbeläggs på olika sätt.

Men, artikeln till trots så blir jag (som alltid på liknande debattsidor) nedslagen och framtidspessimistisk när jag läser ett axplock av kommentarerna under artikeln. Jag önskar så mycket att både kvällspress och lokalpress kunde sluta med dessa "demokratiska" åsiktstavlor eftersom de mest verkar dra fram krypen som annars sitter under sina stenar och är hatiska. Jag tror (och hoppas verkligen) inte alls att dessa åsikter på något vis speglar vad folk faktiskt tycker. Vore det så kunde vi lika gärna ge upp.

Så sluta läs kommentarerna, jag har nästan lyckats med det.

Becoming tant Sara

Minns det här, alla 70-talister? Jag gör det, och jag minns att jag gillade det. Vad jag inte mindes var hur gammal "farbrorn" faktiskt var. "Det här är Ragnar. Han jobbar på kontor. Han fyller 33 i maj och har 45 i skor". Spännande... Till min glädje skapade det åldersnoja hos Joakim, 30, som arbetar på kontor. Hihi.

Och kan vi sluta...

...koka hundar levande för pälsen, flå lamm levande för ullen, låta kycklingar bo på varandra i en minibur och växa upp i en totalt ickenaturlig fart så att deras ben inte bär dem, plåga kattungar med luftgevär, koka levande kräftor i kastruller med för lite vatten i matlagnings-tv, blunda för konsekvenserna av vårt köttätande, jaga och köra ihjäl järvar med skoter, skjuta vargar för att vi gillar att döda, plåga ihjäl råttor med råttgift och äta levande insekter i Fear Factor-tv?

Humans so deserve everything that's coming for us...

Provocerande nyheter

De senaste dagarna har det dykt upp två hyfsat lokala nyheter som fått min hjärna att gå på högvarv. De har retat mig, helt enkelt.

Det första är helt omöjligt att inte reta upp sig på. Socialchefen Bo Wallin i Fredrika kom i veckan med det utomordentligt korkde förslaget att brandmännen i kommunen skulle vara nattpersonalen på demensboendet behjälpliga med vändningar och annat eftersom kommunen inte anser sig ha råd att ha tillräckligt med personal under nätterna. Huh?
Socialchefen har fått ta tillbaka sitt förslag efter massiv kritik från alla möjliga håll, inte minst från vårdpersonal och brandförsvaret. Det hindrar inte att jag fortfarande känner mig provocerad av förslaget. Sådan brist på respekt för de äldre på hemmet och för att inte tala bristen på respekt för vårdpersonalens kompetens har jag nog sällan sett. Vad Bo Wallin menade med sitt förslag är att vem som helst kan ta hand om gamla, någon särskild kompetens eller erfarenhet tillskrivs uppenbarligen inte personalen på demensboendet. De gamla ska dessutom bara acceptera att vem som helst ska komma in i deras hem och sköta deras personliga vård. Kanske plogbilsförarna också kan vända lite pensionärer snöfattiga nätter? Ja, jag vet inte. Men om socialchefen har så dålig kunskap om vårdpersonalens arbete och hyser en sådan brist på respekt för dem, ja då tycker jag att det luktar läge för att besöka arbetsförmedlingen.

Den andra nyheten är att Umeå kommun hamnar i bottenskiktet av kvinnligt företagande i landets kommuner, närmare sagt på plats 288 av 290. Enligt studien som näringslivsorganisationen Företagarna har gjort är 2,2 procent av kommunens kvinnor företagare. Hur många procent av männen som är företagare vet jag inte, och det hade varit intressant att se hur många procent av företagarna som är kvinnor.
Studien i sig är inte det som får mig att bli lite putt. Snarare är det reaktionerna och förslagen på lösningar som irriterar mig. Nästan samtliga, allt ifrån Företagarna själva till politiker och skribenter ser lösningen i att privatisera den offentliga sektorn. Och nej, jag ska inte diskutera pivatisering eller inte, trots att jag nog tycker att den privatisering som gjorts hittills på området knappast har lett till några förbättringar för kvinnorna i branchen. Det jag blir irriterad över är att områden som vård, omsorg, städning och annat, sk traditionella kvinnosysslor, tycks vara det enda som kvinnor är utelämnade till om vi önskar bli företagare. Det kanske är det enda vi kan? Och man ska ju hålla sig till det man kan bäst, inte sant?

Dags för att göra Stockholm igen

Idag har jag bokat biljetter till och från Stockholm, inför styrelsemötet i helgen. Känner egentligen att jag inte har råd att fara, men det känns inte som en ok anledning så jag åker i alla fall. Men jag valde buss/tåg istället för flyg, även om det, idiotiskt/miljöslösande nog, blir en del dyrare för Fi. På så vis slipper jag lägga ut ett par hundra på att resa mellan Arlanda och centrum. Jag vet att det låter lite, men jag har helt enkelt inte råd den här månaden. Visst det tar en massa extra timmar, men jag har tid den här gången, och det känns bra att åka lite miljövänligare. Dessutom är det nytt styrelsemöte bara två veckor efter detta så jag får vara lite sparsam. Det blir alltid en massa pengar som går när jag far iväg. Flygbuss gånger 2 (de gånger jag flyger, vilket inte är alltid), tunnelbana gånger flera (vars pris bara tycks ha ökat sen det blev skifte i styret i Sthlm, nu kostar en enkel från Joakim där jag bor 60 spänn...), lunch ute, fika ute osv. Visst är det trevligt, både att vara på styrelsemöte och att vara i Stockholm och träffa fiare och andra, men det känns i plånboken. Mycket mer nu när jag är själv än när vi var två inkomster.

Hm..ont i huvudet ikväll igen. Liksom igår och som två jobbkvällar förra veckan. Skumt. Jag tror att det sitter i nacken egentligen. Jag skulle behöva ha en liten knådare i garderoben som jag kunde plocka fram och som kunde trycka lite på musklerna ibland. Det vore inte fel. Så att inte axlarna satt vid öronen halva tiden.

Bättre sent än aldrig

Jag har fastnat i en tv-serie; Grey's anatomy. Jag vet, det är nu en gammal serie och faktum är att jag följer de gamla avsnitten dessutom. De som går 17.35 på vardagarna. Det passar mig bra eftersom det är en tid då jag mer ofta är hemma. Att föja en serie som går nån gång mellan 20-22 på kvällarna är helt omöjligt med mina jobbtider. Så det här är perfekt.

Egentligen känns det väldigt omodernt och konstigt att någon annan ska bestämma när jag ska se olika saker. Att vara utelämnad till den/de som lägger tv-tablåerna. Är inte det väldigt konstigt? Jag ser fram emot en snabbare utveckling av tv-datorerna med inspelningsbara hårddiskar så att vi blir lika "tivo" som de tycks vara i USA. Mattias gjorde en egen sån variant i Ratan, en "Myth-tv"-dator som funkade perfekt. Tills hårddisken gick sönder. Men det var bara en prototyp. Men inte så dumt som tv-lösning så att man slipper vara utlämnad till någon annans tv-val.

Vet ni vilken serie som inte är kul men som jag ofta ändå hamnar framför i brist på annat? Christine. Inte kul.

Saras filmkrönika söndag

Till sist söndagens filmtittade då. Först under eftermiddagen såg vi No country for old men. Jag hade nog ganska stora förväntningar eftersom jag gillar Coen-brödernas tidigare filmer, och jag måste säga att jag tycker att den införlivade dem nästan helt i vart fall. Inte samma coola känsla som när jag såg Fargo första gången kanske, men den var bra. Javier Bardem gjorde sig förtjänt av sin Oscar, det tycker jag. 8 av 10.

Igår kväll efter att jag kommit till Ratan såg vi till sist en annan Oscarsaktuell film; Michael Clayton. George Clooney i huvudrollen och Tilda Swinton och Tom Wilkinson som utmärkta birollsinnehavare. Jag tycker nog att den var mer spännande än vad jag förväntade mig efter att ha läst lite recensioner innan. Helt okej, inte jätteunik film men väl sevärd. 7,5 av 10 tror jag.

Jo, så hade vi kanske funderingar på att se Borderland också, men stängde av ganska snart. Ingen film man ser före läggdags direkt. Jag hann bara se en arm som sågades av och ett öga som petades ut, i närbild, innan vi bestämde oss för att inte se den. Verkar mest ha till syfte att chocka, så antagligen är den rätt sugig.

Saras filmkrönika lördag

I lördags såg Mattias och jag först 1408, Mikael Håfströms Stephen King-filmatisering med John Cusack och Samuel L Jackson i huvudrollen. Den var över förväntan, tycker jag. Hyfsat spännande, inte direkt skräck, men den höll intresset upp med råge. Inte så förutsägbar som skräck/thrillers annars gärna är. Cusack är som vanligt superb och det enda jag önskar är att Jacksons roll, Mr Olin, hade varit lite större.
Det är ovanligt nog inte spökena eller det fysiska som skrämmer i den här filmen, inte för mig i vart fall. Snarare det där psykiska, känslan för vad som är riktigt eller vad som är hjärnspöken eller begynnande galenskap kanske... 7 av 10.

Vi såg också, eller snarare Mattias såg Rambo IV. Jag hade tänkt se den med men det började med en jävla massa ormar hela tiden (okej, han bodde i "Snake City", vad skulle jag förväntat mig?). Så då rymde jag iväg lite. Sen såg jag iaf delvis resten av filmen. Den var väldigt blodig, det är kritik som framkommit i många recensioner och det går inte att säga emot. Mycket blod, mycket elände och korkade vita människor som tror att de vet bäst och är odödliga. Den börjar med autentiska bilder från Burma och det sätt som människor blivit avrättade och torterade där. Mycket nära och obehagligt. Men säkert viktigt för att sätta fokus på verkligheten bakom fiktionen.
Jag ger den inget betyg men Mattias, som sett alla Rambo-filmerna säger att har man samma förväntningar som på de förra blir man nöjd. Den uppfyller det som en Rambo-film ska innehålla helt enkelt. Hyfsat fåniga kommentarer, mycket blod och actionhjälten som saves the day.

Saras filmkrönika fredag

Ja, som sagt har jag sett en massa filmer under helgen. Det har varit väldigt skönt. Finns det något bättre än att ligga i sängen eller i soffan och slappa framför en bra film? Inte. Den behöver nog inte ens vara jättebra, det är trivsamt ändå.

Så vad har jag sett? Delar upp det så att det inte blir så långt inlägg.

I fredags natt då jag inte kunde sova såg jag Juno, en film jag varit nyfiken på länge. Och den var inte som jag tänkt mig. Den var väldigt icke-normerande vilket jag gillade mycket. Karaktärerna är inte heller dussinfigurer utan sticker ut lite från mängden. Juno (spelad av Ellen Page) är ingen sockersöt välstylad liten tjej utan en tuff brud med egen vilja. Och styvmodern är ingen elak sådan utan en kool kvinna som stack ut i mängden. Lite revansch för alla "elaka styvmödrar" kanske.
Det som slog mig mest med filmen var nog skillnaden i synsättet på tonårsgraviditeter och kanske tom graviditeter i allmänhet. I USA tycks det vara betydligt vanligare att man adopterar bort sitt barn än i Sverige, och det är på riktigt ett alternativ. Så tror jag inte riktigt att det är här. I Sverige tror och hoppas jag också att killen får vara mer med i processen än han var i filmen.
Filmen är nästan fri från värderingar i vilket val man ska göra vid en oplanerad graviditet och fokuserar egentligen på andra saker, som bilden av det lyckliga livet. Se den! 8,5 av 10.

Åldersfunderingar

Hm, flera fylla-jämt-jubilarer har förvånat mig sista tiden. Jag är så otroligt dålig på att gissa ålder på folk, uppenbarligen. Läste idag att Lill-Babs fyller 70 (fyllde inte hon typ 60 alldeles nyss?), Ellen DeGeneres har blivit 50 (can you believe it?) och Anna-Karin har nyss fyllt 40. Att samtliga är äldre än jag kanske tänkt på borde innebära att jag också är det, eller? Ja, jag vet. Jag nojjar över den stundande 30-årsdagen men jag får lov. Mest handlar det nog om funderingar över existens, mål, normer och annat som omger detta med åldrar. Det är ganska intressant att fundera över, faktiskt.

Waterworld

Det har varit en konstig helg. Det känns så. På flera sätt. Inte minst har ju det vackra vinterlandet förvandlats till Venedig plötsligt. Jag överdriver inte när jag säger att jag fick gå i vatten till anklarna på min parkering utanför lägenheten för att ta mig från bilen. Skoj.

Annars har det varit mycket grubblerier i helgen. Som vanligt, kanske, men det känns som att det accelererar lite. Igår kväll hade vi Fi-möte och det kom upp en diskussion som jag faktiskt inte riktigt såg komma, och det tog mig nog lite på sängen. Först när jag kom hem insåg jag hur stort det nog ändå var och blev lite hängig. Eller ledsen kanske. Men det var nog oundvikligt. Iaf så hade jag ingen lust att vara här ensam så jag for till Ratan och Mattias på kvällen och försökte känna mig lite "hemma" för en stund. Det funkade till viss del.

Nu är jag tillbaka i stan hos mina tre vargar. De hade lyckats massakera pappklösbrädan i hallen. Hade med mig flytande kattmynta som jag tänkte ha på klösbrädan i tyg som de hittills rakt av ratat. Insåg nyss att flaskan hade läckt i min jackficka så nu kommer jag nog vara populär hos katter i allmänhet ett tag... Vi får se hur det fungerar med klösbrädan i vart fall. Vore skönt att slippa köpa den i papp som bara sprider sig över hela lägenheten.

Kvinnodag eller inte? Denna årliga fråga

Egentligen så kan jag tycka att det är lite knasigt med en speciell kvinnodag. Det blir så tydligt att många anstränger sig just den här dagen. I tv intervjuas fler kvinnor tex. På tisdag är det glömt. Om inte förr. Och ingen ser ens skillnaden längre. Visst är det bra att det fokuseras på mäns våld mot kvinnor i lokalpressen och att statistik lyfts fram, men det behövs även andra dagar.

Det jag kan sakna i "vardagen" är just det internationella fokuset, solidaritetsarbetet med kvinnor i andra delar av världen. Det kanske jag hade önskat att man fokuserade extra på under den internationella kvinnodagen. För att osynliggörs mäns våld mot kvinnor i Sverige (jo, jag tycker också att fler ser och erkänner problemet, men än händer det för lite) så är det ännu sämre om vi tittar internationellt. Sällan hör man krigsrapportering eller om miljöförstöring ur kvinnors aspekter. Samtidigt som jag vet att det finns forskning som visar på att det är just kvinnor och barn som drabbas mest av dessa företeelser, och att män i större utsträckning är de som orsakar dem. Hur mycket rapporteras det tex nu från Afghanistan om kvinnornas situation? När det invaderades användes gärna kvinnornas frigörelse som orsak, men blev det verkligen så bra som man trott? Osv.

Så, jag är lite kluven till det här med kvinnodagen. Visst behövs den, men jag kan tycka att den inte borde göra det. Och så tycker jag att det är lite för enkelt att ta poäng i debatten just den dagen utan att faktiskt engagera sig nämnvärt övriga 364/365 dagarna på året.

Min säng är min borg

Bloggstopp igen. Spenderade mestadelen av gårdagen i sängen faktiskt. Var hemskt trött efter jobbet. Hade tänkt kliva upp skapligt, men det gick inte. Med tanke på att jag sov dåligt mellan jobbnätterna var det kanske inte så konstigt. Sen satt jag en stund framför WoW under kvällen, tillsammans med Joakim (på länk). Helt ok.
Såg lite film sen en stund tills dess att en lite onykter Mattias ringde vid 3-tiden och frågade om han kunde bli hämtad från en kompis. Skönt när folk runt omkring till och med räknar med att jag har sned dygnsrytm... Men det gjorde jag i vart fall.

Hade egentligen tänkt gå förbi 8 mars-aktiviteterna på Hamnmagasinet under eftermiddagen, men det var lite tunnsått med socialt följe så jag hoppade det och låg väl mest i sängen och fortsatte filmtittandet några timmar. Inte helt fel det heller.

Torsdag, är det?

Oj, trött är jag. Steg upp tidigare än vanligt för att gå till tvättstugan. Det är svårt att få tvättid här så man får ta det man får. Så nu ska jag tvätta, och försöka att inte slumra till i väntan. Jag är så seg i kroppen, alldeles öm i ryggen på nåt vis. Ryggen har väl varit så länge iofs. Förstå vad jag är i behov av en riktig massage. Vore inte fel.
Lite småspringigt på jobbet inatt, men så gick också natten ganska fort, känns det som. Det var något nästan hela tiden, jag hann inte ens öppna boken jag hade med mig.

Imorse läste jag nyheterna på webben när jag kom hem. Det stod nåt om att Patrick Swayze var dödssjuk. Det konstiga tycker jag var att det i flera tidningar fanns bildspeciel över hans karriär. Som om han redan vore död. Lite skumt, eller obehagligt om man så vill.

Jo, igår kväll på väg till jobbet blev jag stannad av polisen. För första gången sen jag fick körkortet för 2,5 år sedan fick jag blåsa och visa körkortet. Nervöst, måste erkännas. Vet egentligen inte varför, men jag blir nervös av poliskontroller. Igår stod de i vart fall på tegsbron på E4:an och stoppade så många de kunde. Det är bra det.

Update

Tog en lite kortare promenad, en knapp timme på Bölesholmarna bara. Tyvärr hann det braiga ljuset försvinna innan jag kom ut så jag tog inga bilder. Det får bli till helgen kanske.

Under promenaden ringde iaf comhem och informerade om hur deras försäljare brukar se ut, att det ska finnas sådana ute här just nu, men att de ännu inte visste om de hade varit i området i söndags. Men de hade i vart fall skickat det vidare. Känns lite taskigt, såhär när jag funderat på det. Troligen var det en försäljare som av någon anledning inte gjorde sin bästa påringning. Jag hoppas att det inte leder till elände för den försäljaren.. Kanske dumt att jag ska bry mig om det, men jag tänkte på det och fick lite dåligt samvete. Jag skulle ju inte vilja byta jobb med honom. Jag vet inte, jag fick bara en väldigt olustig känsla av besöket, det var ju egentligen allt.

Det bästa vore kanske att man slapp försäljare helt och hållet. Jag har avsagt mig reklam i brevlådan, jag är anmäld hos Nix, ska jag nu behöva göra något mer för att slippa hembesök också?

Skumma hembesök

Jo, kan berätta om den "skumma mannen" jag skrev om tidigare i veckan. I söndags kväll vid halv åtta-tiden på kvällen ringde det på dörren. Utanför stod en man modell lång och stor som sa sig vara från comhem. Han klev in i hallen och pratade något om att en uppgradering gjorts i husen i området och frågade vilka tjänster jag använde. Han verkade dock inte ha koll på vad comhem erbjuder, och kunde inte svara då jag ifrågasatte varför uppkopplingen tidvis går ner en gång i kvarten. Han hänvisade bara till supporten. Han var inte otrevlig alls, bara som...vet inte.

Under hela besöket tittade han väldigt mycket in i lägenheten, ni vet sådär så att han lutade sig framåt. Och sen gick han på nån minut. Efteråt fick jag en skum känsla av att jag inte förstod vad hans ärende varit. Det enda han nämnde var uppgraderingar, något som man borde ha kunnat skriva på en lapp och lägga i brevlådorna. Så vad ville han? Det kändes ganska weirdo.

Ringde Mattias som också tyckte att det var lite konstigt. Så konstigt att han alltså åkte in till stan och var här under natten när jag jobbade.
Idag har jag försökt att via kundtjänst få svar på om de skickat ut någon. Men det tycks inte vara enkelt. Först måste man igenom deras frågeformulär på nätet, sen får man intetsägande svar som att "ibland har vi försäljare ute i olika delar av landet". Eh..jaha? Men vet de inte om a) de har "uppgraderat" huset jag bor i eller b) om de har skickat ut någon att prata om det en söndagkväll? Tydligen inte... Skumt.

Ja, inget ont/skumt som inte har nåt gott med sig. I måndags så snart jag vaknade såg jag till att ordna en hemförsäkring, vilket stått på min lista i evigheter.

Motivationsbrist

Mattias skjutsade lillasyster till sin kompis i Robertsfors igår kväll så nu är det bara jag här igen. Jag och tre halvt uttråkade kissekatter. Hade svårt att sova igår natt igen, men det spelar ingen roll egentligen. Ska ju ut på nattpass ikväll. Sov till tolv idag så nu behöver jag inte försöka somna ett par timmar före jobbet, det ska nog gå bra ändå.

Det är solsken och gnistrande snö ute. Känner att jag borde bege mig ut nån timme och promenera, men jag har lite svårt att hitta motivationen just idag. Vet inte varför. Det var länge sedan jag tog med mig kameran ut. Jag har nog inte gjort det sedan jag flyttade hit, tror jag. Kanske kan ta en promenad längs med älven om en stund. Ja vi får se.

Our house...

Det är verkligen lyhört här när det vill sig. Grannen som flyttat in efter festargrannen som bodde här tills för några veckor sedan verkar ha party ikväll. Alldeles för en stund sedan satt jag här i vardagsrummet och hörde på allvar båda sidor av konversationen mellan en småonykter kille och hans förmodade småsura flickvän. Och då pratade han med henne i mobilen... Han stod ute i trapphuset alltså, men ändå. Man kan säga att det är lyhört.

Lycka är...

Läste om boken som filmen Atonement (eller Försoning på svenska) baseras på för ett tag sedan och blev genast intresserad av att läsa den. Sagt och gjort fann jag den på Pocket shop i Stockholm sist jag var där. Men, grinig som jag är kunde jag inte med att köpa den. Jag klarar nämligen inte av att läsa böcker som har bilder från filmen som omslag! Är så allergisk mot detta fenomen! Inte minst då böcker stått för sig självt länge och väl innan filmen skapades. Jag vet inte vad det är, men så snart en bok har skådisar på omslaget så fixar jag det inte. Jag vill inte ha såna böcker i min bokhylla, helt enkelt. Kalla mig fånig, men det är en allergi jag inte blir av med.

Ikväll skulle jag i alla fall leta fram en bok som Bea ville låna och i den ena boklådan (nej, jag har inte packat upp allt än...) låg även pocketböckerna jag lånade av Anna för ett tag sedan efter hennes rekommendationer, men som inte blivit lästa än. Lycka uppstod när jag insåg att en av dessa böcker var just en äldre utgåva av Försoning, med en framsida som inte är från filmen! Så nu kan jag läsa den utan att få spel varje gång jag ser den. Bra va? Tusen tack, Anna!

Men, precis som med Låt den rätte komma in så kan jag inte bestämma mig om jag borde se filmen eller läsa boken först... Vilket är det smartaste?

TV-tips

Ikväll får ni inte missa en av mina favvofilmer som visas på tv3 kl 21: Garden State. Visst det är en Zach "Scrubs" Braff-film, men det är en av de bästa jag sett. Man blir på gott humör, lovar. De andra han varit inblandad i är väl inga superhöjdare, även om de är sevärda. The Ex har sina poänger framför allt. Chicken little har jag faktiskt inte sett.

Så, ni som kan, slå på trean vid niotiden ikväll. Och mys.

Bloody murder

Ikväll har Bea, jag och Mattias ätit tacos och varit på bio. Ovanligt aktiv dag med tanke på att jag jobbat natt drygt 30 timmar i helgen. Men det har varit trevligt. Bea fick välja film och valde Sweeney Todd: The demon barber of Fleet street. En otrolig film av underbara Tim Burton. Kanske nästan för blodig för toppbetyg från mig, jag blev närapå illamående, men så nära toppbetyg man kan komma i vart fall. Nej, jag är normalt sett inte kinkig med grymma filmer men jag lovar; den är bitvis så blodig att Robert Rodriguez framstår som barnfilmsproducent...

Är ni inte allergiska mot musikalfilmer så måste ni i alla fall se den. Ja, även om ni tror att ni inte gillar musikaler, så se den! Den gör sig med säkerhet bäst på bio. Underbart skådespeleri och filmen är alldeles vacker på sitt dystra sätt. En remake av en gammal historia, som i sig också är vacker, om än tragisk.

Mycket film jag vill se just nu, synd att bio är så dyrt.

Nej, nu umgås med gänget här lite. Vi ska dricka te och kanske se mer film. Vi får se. På återseende.

Helgrapport

Blogguppehåll, blev det. Jobbhelg som nog tog musten ur mig lite. Sista natten hade jag huvudvärk i stort sett hela arbetspasset. Sådär att jag sista timmarna ivrigt försökte införa visklek bland de som var uppe tidigt. Det funkade sådär...några sekunder i taget. Pigga, pratsjuka människor kl 5-6 på morgonen är inte kul när huvudet dunkar, tro mig. Men jag ska inte klaga annars, det var en väldigt bra natt med lagomt att göra. Lördagsnatten kan däremot ha varit källan till min huvudvärk, då bestämde sig alla för att ha en vaknatt, ungefär... Men helgen i stort har varit bra, och trevlig.

Igår kväll kom också Bea hit, min fina syster som tycks bli mer vuxen by the hour (och jag antagligen allt tantigare som ens tänker så... :) Mattias kom förbi sen och underhöll henne medan jag jobbade. Delvis också pga att jag haft besök av nån skum människa under kvällen, men det får bli ett annat blogginlägg. Kanske.