Farbror Blå

Ikväll när jag skulle hämta Simon blev jag stoppad av polisen för körkortskontroll och blåsning på backenvägen. Och jag blir alltid så nervös! Det spelar ingen roll att jag inte druckit alkohol på flera veckor; jag tror ändå att jag ska ha glömt nåt som kan ge utslag.

Idag hade jag förvisso ätit paj som Anna haft sprit i degen till, och det poppade såklart upp i huvudet i samma sekund som polisen sträckte fram blåsgrejen. TROTS att jag vet att det inte är nån fara (och att jag aldrig skulle köra om jag var det minsta tveksam) egentligen. Och ändå vill jag inte påstå att jag är nåt särskilt rädd för polisen heller. Det är bara i bilsituationer som känslan kommer. Weirdo.

Torsdag, är det?

Oj, trött är jag. Steg upp tidigare än vanligt för att gå till tvättstugan. Det är svårt att få tvättid här så man får ta det man får. Så nu ska jag tvätta, och försöka att inte slumra till i väntan. Jag är så seg i kroppen, alldeles öm i ryggen på nåt vis. Ryggen har väl varit så länge iofs. Förstå vad jag är i behov av en riktig massage. Vore inte fel.
Lite småspringigt på jobbet inatt, men så gick också natten ganska fort, känns det som. Det var något nästan hela tiden, jag hann inte ens öppna boken jag hade med mig.

Imorse läste jag nyheterna på webben när jag kom hem. Det stod nåt om att Patrick Swayze var dödssjuk. Det konstiga tycker jag var att det i flera tidningar fanns bildspeciel över hans karriär. Som om han redan vore död. Lite skumt, eller obehagligt om man så vill.

Jo, igår kväll på väg till jobbet blev jag stannad av polisen. För första gången sen jag fick körkortet för 2,5 år sedan fick jag blåsa och visa körkortet. Nervöst, måste erkännas. Vet egentligen inte varför, men jag blir nervös av poliskontroller. Igår stod de i vart fall på tegsbron på E4:an och stoppade så många de kunde. Det är bra det.