Efterfunderingar

Efter att ha slukat dessa sk kostymdramafilmer är det framför allt två olika funderingar som uppehållit min hjärna. För det första måste jag säga att det känns än mer löjligt med monarkin som både Sverige och andra europeiska länder fortfarande vurmar för. Denna hysteriska jakt på manliga tronarvingar lär ha lett till alla möjliga och omöjliga förbindelser och hur kan man egentligen veta vem som faktiskt var far (eller mor, i vissa fall) till dessa arvingar? Jag skulle tro att den ädlaste DNA-spiralen är bruten sedan väldigt länge. Å andra sidan kan man undra hur det hade stått till med generna i dessa släkten om det inte hade tagits in fräscha stammar lite här och var.

För det andra; det sägs så ofta att vi "ändå kommit så långt" med jämställdheten, speciellt i västvärlden och Sverige och det är såklart sant på många vis. Men samtidigt finns flera av de grymma orättvisor som avspeglas i dessa historier på 1500-1700-talet fortfarande kvar. Samtidigt som mycket av det som fortfarande idag tvingar in män i föreställningar om manlighet också är en kvarleva från generationer, med massor av onöjda män som inte passat in.

Film 27/09: mer kostymdrama!

Ett till har passerat min hjärna. Den brittiska The Other Boleyn Girl med Nathalie Portman och Scarlett Johansson i huvudrollerna som systrarna Boleyn.

Den utspelas på 1500-talet i England och berättar om några av alla de kärlekshistorier som Henrik VIII av England är känd för (han var gift åtta gånger). Systrarna Boleyns far har en önskan om att bli en del av hovet och bjuder därför kungen till sin hemby då han hört att kungens hustru misslyckats i sina försök att ge honom en manlig tronarvinge. Planen är att Anne ska charma honom, ge honom en son och därmed ge familjen inflytande i hovet. Men Anne gör bort sig och istället blir det den nygifta dottern Mary som gör intryck på kungen. Hon blir hans älskarinna (och drottningens hovdam). men så blir hon gravid och sängliggande pga komplikationer och tappar kungens intresse. Samtidigt kommer Anne tillbaka in i spelet och vill ta hämd på sin syster och stjäla tillbaka kunges åtrå. Hon är dock slugare lärd av sin systers misstag kräver hon drottningkronan innan hon släpper till. En ful historia blir då fulare då kungen ska göra sig av med sin första hustru. Fler vändningar av det här slaget väntar och upplösningen är lika osympatisk som historien.

Det känns som öppet mål att gestalta Henrik VIII:s kärlekshistorier och hans betydelse för det egna landet (brytningen med katolska kyrkan och bildandet av den engelska kyrkan tex) men på något vis fick filmskaparen Chadwick för sig att freestyla ganska rejält med den riktiga historien och gjort om huvudpersonerna en hel del. Vilket känns i filmen. Det blir lite av en såpa som känns ganska overklig till sist. Mary Boleyn (Johansson på rutin) har gjorts till en vän, gråtmild sak som inte gör mycket väsen av sig (helt i motsats mot verkligheten, som jag förstår det), medan Anne ges mer av en verklighetstrogen karaktär och spelas väldigt bra av Portman. Man har också gjort ett till hälften fabulerat slut där man på ett nästan amerikanskt vis önskat avsluta på ett så positivt sätt som möjligt, vilket känns ganska sliskigt.

Kostymen är vacker men dialogen känns väldigt nutida och malplacerad. Jag hoppas att någon annan kan rycka tag i den här historien och göra en riktigt bra spelfilm, mer trogen historien. Knappt godkänt; 5/10.

Film 26/09: 2x kostymdrama

Först ut en film, baserad på en brittisk roman från 1945 som först kom ut som miniserie 1981; Brideshead Revisited (En förlorad värld). Historien tar sin början under mellankrigstiden i Oxford. Den fattiga ateisten Charles ska studera konst där och korsar väg med den excentriske Sebastian; en ung man av rik härkomst som badar i champagne och oansvariga upptåg. De båda fastnar för varandra och inleder en speciell vänskapsrelation. Sedermera får Charles även bekanta sig med resten av Sebastians katolska familj på det stora godset Brideshead. Vänskapen utökas således till att även innefatta systern Julia, något som tillför vissa komplikationer.

Filmen berättas egentligen genom Charles som flera år senare har blivit utplacerad som officer under andra världskriget, då han kommer tillbaka till Brideshead som nu tagits över av armén.

Det är en ganska enkelt filmad historia, vilket gör den vacker på nåt vis. Det är inte kostym eller rekvisita som är i fokus utan relationerna och dialogen. Och det presenteras bra, inte minst av Emma Thompson som spelar den rika och strikt katolska modern. Men jag anar att miniserien (som jag inte sett) kan ha gett mer av själva romanen, att filmen tvingas lämna ut delar som säkert skulle tillfört än mer djup och känsla till de komplicerade personerna och relationerna dem emellan. Den beskrivs på andra ställen som homoerotisk, men jag vet inte om jag upplevde just det så starkt. Oavsett är det en bra film, även om slutet lämnar en del frågor. 7/10.

Nästa brittiska drama, The Duchess från 2008 med Kiera Knightley och Ralph Fiennes i huvudrollerna är en dramatisering av den omtalade Georgiana Spencer (Lady Diana var ättling till henne btw), som ofta jämförs med Marie Antoinette, som hon även var god vän med. Hon var en stark kvinna på slutet av 1700-talet som tog sig ganska stora friheter som kvinna; bl.a utnyttjade hon sin popularitet bland folket i valet för the Whigs, samt var ett vågat föredöme rent modemässigt.
Iaf handlar filmen om hur Georgina, eller G, gifter sig med William; hertigen av Devonshire. Han är äldre men G är lycklig över att ha fått erbjudandet. Snabbt visar det sig dock att hertigen inte är särskilt sällskaplig eller känslosam i sin relation till sin fru. Det som hägrar är en son så att arvet kan säkras. G:s mamma tröstar en ledsen G med att det "obehagliga" kommer att bli väldigt sporadiskt så snart hon fött honom en son.
G bekantar sig även med Bess, en kvinna som hamnat i onåd efter att hennes misshandlande make skiljt sig från henne och förhindrat henne både pengar och möjligheten att träffa sina söner. G finner vänskap i Bess och får sin make att öppna hemmet för Bess. Snart visar det sig dock att Bess lyckas locka fram en annan sida av hertigen och de båda inleder snart en passionerad relation vid sidan om, helt öppet för G och omgivningen.

Mycket förändras och livet blir inte som G drömt det. Fler komplikationer uppstår och det blir till sist en riktigt obehaglig soppa. Personligen kände jag till sist att jag inte skulle klandrat G om hon hämnats på ett blodigt sätt t.om.
Dramat är väldigt välspelat av både huvud- såväl som biroller. Kostymen är oerhört vacker och miljöerna likaså. Att det hela baseras på verkligheten gör inte saken sämre. Jag rycks med och engageras; helt klart en stark 8/10.

Slöa ledningar

Jag är fortsatt disträ i huvudet. Vet inte vad det är riktigt. Ledningarna verkar funka lite långsammare än vanligt. I min iver att motverka det tycks jag nu ha skaffat mig en skön, stigande huvudvärk. Kanske är vädret, det är också skumt.

Har kollat lite på gamla avsnitt av Roseanne. Ganska kul faktiskt. Speciellt "Darlene" (Sara Gilbert, hon som spelar Leslie Winkle i TBBT). Jag började på första säsongen, men den var sådär. Sen hoppade jag till säsong 4 som jag nu på ett par veckor har dragit igenom. Det är ändå nåt visst med de gamla tv-serierna från 80- och 90-talet, inte sant? Som helt andra pretentioner.

Mer kultur, mindre kommers!

Igår när jag var på stan funderade jag över det där med gatumusik. När jag är i Sthlm så kryllar det av gatumusikanter, med blandade talanger, både på shoppinggatorna och nere i tunnlarna. I Umeå är det betydligt glesare, även det förekommer.

I Umeå anställer kommunen till och med lokala musikaliska ungdomar som "stadsmusikanter" som spelar och sjunger (ibland hellre än bra de med) på gator och torg men även runt om på äldreboendena. Och nu läser jag att Göteborgs stad istället tycks ha beslutat att förbjuda gatumusikanter vissa tider. Märklig skillnad i hur man ser på det.

Klart jag kan förstå om handlarna tvingas höra samma låt om och om igen, men vad är det med folk och kommunikation? Kan man inte då antingen be dem flytta sig en bit bort eller fråga om de inte har nåt annat på repetoaren? Att gå så långt som att förbjuda känns så oerhört stelt och trist. Personligen har jag betydligt större problem med påflugna försäljare eller liknande som ibland finns på gatorna, torgen eller inne i köpcentrumen.

Sara goes sur

Inte mycket bloggat idag. Jag var en stund på stan, lite bättre humör än sist. Den mesta storhandeln gjordes dock på apoteket. De tycks f.ö ha en väldig massa erbjudanden och annat, som jag antar är tänkt som konkurrens inför den väntande avmonopoliseringen(säger man så?).

Under kvällen har jag annars mest surat faktiskt. Jag blev plötsligt på ett skumt humör. M kom formligen indansande idag och har varit på ett sprudlande humör. Själv har jag mest velat gömma mig. Jag skyller på mensvärk och tröttande värme. Det har ju egentligen varit en trevlig kväll, bara jag som varit lättirriterad.

Nu blir det en film i sängen, tror jag. Imorgon ska jag försöka ta mig upp skapligt och ta en riktigt slow förmiddag på en sval balkong.

Solskydd även för ögonen

Idag damp det glädjande nog ner ett paket med linser i brevinkastet. Gott, då kan jag äntligen både ha solglasögon på och se något samtidigt.

Kan verkligen rekommendera Lenson för er fattiga linsbärare där ute. De helt klart bland de billigaste och har väldigt snabb leverans. Jag beställde mina i fredags eftermiddag och fick dem alltså idag.

Och nej, jag har inte blivit sponsrad för att säga det.

Med kvällsromantik kommer kvällshunger

Och just ikväll när jag satt på balkongen och drack mitt te och läste i min strippbok (Diablo Codys biografi, inte nån privat loggbok) fick jag ett plötsligt sug efter nåt gott och mindes att jag köpt rabarber. Så nu väntar jag på att en smulpaj ska gräddas färdigt. Den var lite smakfattig köpe-rabarbern, men jag hoppas att det blir gott.

Sara blir kvällsromantisk

När dagarna är så varma har kvällarna åter blivit mina favoriter. Drömmen om att lägga sig tidigt, kliva upp i ottan (eller ja 8 iaf) för att vända om dygnet och få en massa saker gjorda, är som bortblåst. Så snart solens starkaste strålar har passerat balkongen går jag ut med nåt gott att dricka (brukar börja med nåt iskallt och sluta med en varm kopp te), nåt läsbart och en kofta att ta på när det blir burrigt om axlarna.

Och så blir staden plötsligt tyst. De andra på gården stänger sina balkongdörrar och jag behöver inte längre ofrivilligt tjyvlyssna på deras kökssamtal, få veta när maten är klar eller försöka stänga ute hojtandet på ungarna eller hunden. Det blir glest med passerande bilar, människor som promenerar är antingen ensamma eller pratar lågmält. Fåglarna hörs. Fatta vad skönt! Då är det semester! Jag behöver inte avbryta min kväll för att fara på jobbet.

Jag kan istället läsa min bok/tidning, titta på finaste familjen/kattorna som ligger på varsin sovplats på balkongen (lättade över att värmen inte längre dränerar dem) och stolt spana in mina fina växter i sina färggranna krukor. Klart det hade varit guld att sita på en stugtrapp vid havet istället, men jag nöjer mig för nu.

Värmeslag!

Det är bara så varmt! Jag vet jag vet; "man får inte klaga på värmen bla bla bla", men allvarligt. Det går ju inte att göra något. Jag tog en promenad till Ica med en liten omväg för att få röra på mig lite och höll på att bli en våt fläck!

När jag kom hem gick jag raka vägen in i sovrummet och drog ut ett av alla mina trasiga par jeans, hämtade en sax och klippte sen bara av dem i samma höjd som de redan var sönderslitna över baksidan av låret. Och oj vad korta de blev! Typ i samma längd som de som Sookie i True Blood alltid tassar omkring i. Inte i närheten lika vackert på mig, men vem bryr sig. Det fläktar om benen iaf.

Film 25/09: Allt flyter

Lite film på det kanske? Har plötsligt sett en hel del kostymdrama det sista, men innan dess måste jag berätta om nåt så ovanligt i min dvd som en svensk film.

Jag har sett Allt flyter en film av manusdebuterande Jane Magnusson samt av Måns Herngren och Brian Cordray. Den lär ska baseras på Magnussons egna erfrenheter av konstsim och som tränare av ett manligt konstsimlag.

Fredrik (Jonas Inde) är en arbetslös, frånskild man som delar vårdnaden om sin tonåriga dotter Sara (Amanda Davin) med sin mer framgångsrika ex-fru. Han spelar i ett innebandylag tillsammans med killpolarna men när deras träningstid plötsligt ges till ett tjejlag i jämställdhetssyfte surnar grabbgänget till. De kommer på, via en blöt svensexa, att de ska göra ett manligt konstsimlag och ställa upp i VM.

Jag har väl lite svårt för när det prompt ska visas på sk "omvänd diskriminering" på ett så hämndlystet, girigt sätt. Det känns ganska träigt. Man försöker genom att låta en av de kvinnliga konstsimmarna kommentera något om att det kvinnliga laget inte lyckats få någon uppmärksamhet trots både priser och idogt tränande i flera år, medan dessa lönnfeta, till en början väldigt osmidiga herrar kommer in och får mediafokus. Men tyvärr lyfts det inte upp mer än just i den kommentaren, vilket känns synd.
Det finns såklart även med en skopa homofobi, som dock magiskt bara försvinner i ett trollslag plötsligt. Och som vanligt en ganska tråkig, stereotyp föreställning om manlighet (riktiga män filar tydligen inte fötterna, tex). Lite nya tag eller vinklar i svensk film hade varit trevligt.

Trots detta är det en bitvis ganska skojig film. Mycket vägs upp av samspelet mellan Inde och Davin (dottern). Deras skådespel lovar mycket. Det finns namnkunniga i birollslistan men de verkar nästan begränsas av ett lite torrt manus. Speciellt känns Peter Gardiners roll väldigt konstlad och trist. Slutet är dock ganska bra och filmen efterlämnar en hyfsat nöjd känsla trots allt. Funkar bra som dagen-efter-film! Betyget blir godkänt; 5/10.

Fler recensioner finns på kritiker.se

Smart shopping

Har just köpt en t-shirt på nätet, glad i hågen eftersom jag slipper prova. Smart? Nja. Men den såg fin ut på bilden!

Oroliga systern del III

"Manson var skittrist", deklarerade lillasyster när jag ringde och väckte henne vid 11 idag. Tydligen hade de lämnat konserten efter en dryg halvtimme och gått hem istället. Åsikten om Manson tycks det vara fler som delar. Lite tråkigt att första dagen var den bästa; en riktigt bra festival avslutar ju med klimax sista kvällen/natten och efterlämnar en känsla av tillfredsställelse. So to speak. Men enligt syrran var alltså dag ett med Slipknot sist ut det absolut bästa.

Hon missade att höra av sig igår natt. Eller, hon hörde bara av sig till M ("av misstag, jag var så trött", sa hon idag), men han var inte här så jag hörde aldrig att hon var hemma. Men nu känns det bra. "Den nya generationen" festivalare i familjen har inletts och det är inte annat än att jag längtar tillbaka lite lite. Här går man på konstutställningar och målar blomkrukor istället... Så det kan bli. Måste nog ändra lite på det.

Färg att måla krukor med

Jo, jag kanske ska dela med mig av färginformationen också. Själv googlade jag utan att hitta nåt riktigt konkret tips på vad för slags färg man använder till lerkrukor. Det kanske är common knowledge, men för er andra pysselhandikappade som jag:

Jag köpte på konstbutiken (finns motsvarande på typ Clas Ohlsson med, ungefär samma pris) halvblank "Hobbylack" från Panduro. Vattenbaserad akrylfärg som torkar hyfsat på ca 15 minuter. Liten flaska om 45ml kostade 40kr och räcker till ett flertal medelstora krukor. Fanns även matta varianter.

Tips-Sara!

Balkongpyssel

Okej, jag är inte klar än, men kunde ändå inte hålla mig. Det kanske inte ser lika fint ut som jag upplever det (undrade nästan en stund om jag fick en tripp av målarfärgen...) men visst blev det ganska tjusigt iaf?

Mittenhyllan i mitt lilla växthus (utan dörrar, det är varmt så det räcker ft); två Lavendel och en Citrontimjan i mitten. Visst ser de lite glada ut? Lite ledsen för att jag köpte fel Lavendel bara. Jag ville ju ha den jag hade i förra trädgården som luktade så gott. Den här luktar knappt alls, har jag upptäckt. Men Citrontimjan är en klippa både att lukta på och ha i maten!

Min lite lutande, stora Prästkrage fick en stor röd kruka. På golvet syns det gröna "I can't believe it's not grass!"-matta och överst på balkongväggen syns en bit av min "tjusiga" antikattrymmar-nätanordning.

Totalt har jag målat 6 krukor idag. Det lutar åt att det blir fler, det var ju rätt kul att pyssla och jag har plenty färg över. Skulle vilja ha lite ljuslyktor också. Inte för att det någonsin blir ens lite mörkt här men för lite senare, mot hösten. Och som dekoration (sa jag just det där?).
(Bilderna är klickbara för större format, men tillhör mig.)

Det kan nästan bara bli bättre

Ja idag har jag vandrat på stan ett tag. Alldeles för länge egentligen, det var både varmt och så var jag på dåligt shoppinghumör. Ungefär som vanligt då. Jag skulle behöva handla kläder, som vanligt också, men hittar aldrig något. Inte ens jeans lyckades jag ordna idag och det brukar ändå vara en relativt lätt match. Nä, just idag har jag en riktig "I-feel-ugly"-dag och det kändes som att alla som såg på mig tänkte ungefär det samma. Så det jag fick med mig istället för kläder var tre små brukar färg, två halvflaskor rödtjut och tre par trosor (kläder förvisso...). Jackpot.

Jag skulle seriöst behöva en major makeover. Eller en personal shopper. Eller kanske främst en personlig tränare. Blädag. Nu ska jag diska.

Mer Michael Jackson-funderingar

Idag när jag var nere på stan spelades det Michael Jackson-låtar nästan överallt. När jag hörde Jackson 5:s "ABC" var det faktiskt inte annat än att jag blev lite sorgsen till mods. Märkligt ändå hur en egentligen främmande människas död kan påverka ens sinne.

Än mer sorgsen blir jag när jag läser att det (iaf enl media, som brukar vilja göra allt till konflikter) verkar bli strid om barnen trots allt. Än har vi inte sett slutet och jag hoppas fortfarande på att Jackson var så med i spelet att han ordnat allt redan.

Jag kan inte heller låta bli att undra hur det hade varit om inte de där pedofili-anklagelserna ploppat upp på 90-talet. Det var väl egentligen de som tog den största knäcken på honom. Hade han varit en blekare, men aktiv King of Pop då?

Oroliga systern del II

Fick alldeles just ett trött men lyckligt sms från söta B som snällt nog tänkte på sin oroliga storasyster, jag hade faktiskt inte ens bett om det. Nu är hon safe i lägenheten de bor i, överglad efter en bra konsert med Slipknot, men visst trampad på (get use to it, säger jag som gammal festivalräv...). Skönt, nu kanske jag kan sova också!

Underbara Västerbotten!

Det är verkligen något särskilt med naturen här uppe som gör att jag går igång. Idag har jag åter varit på picknick vid älven, fast den här gången på andra sidan, i närheten av Stornorrfors kraftstation.

Jag vet inte vad det är, men ljudet, kraften och den vackra miljön runtomkring är så bedövande vacker. Vi satt på en klippa i närheten av en damm där det verkade som att man håller på att bygga ut kraftstationen något. M ville gå lite längre ner, men nojjiga jag var rädd att vi inte skulle hinna upp igen om mistluren skulle tjuta och varna för påsläpp från dammen. Så vi satte oss längre upp, alldeles vid en liten fors.

Så otroligt vackert, inte sant? Sen blev det en biltur längs med en massa grusvägar kring M:s barndoms trakter. Han har varit förkyld och ganska hängig i omgångar den här veckan, men jag tror att en stund i solen gjorde honom gott. Nu hoppas jag på en tur inåt landet nån dag också. Det är fortfarande väldigt oexploaterat för min del.
(Bilderna är klickbara för större format, men tillhör mig.)

Kors i taket!

Det är ju sällan jag håller med kristdemokraterna i nån fråga. Om man nu bortser från delen om en ev försäljning som jag inte riktigt tagit ställning i än. Men tv-licensen borde rimligen ligga i skatten.

Uppblossad djurrättsdiskussion i Umeå

Jag måste kanske också kommentera nyheten som enligt lokaltidningen skapat folkstorm i Umeå de sista dagarna.

Bakgrunden är en barbeque-restaurang som slog upp portarna i en gammal garage-länga på Umedalen (ett ytterområde, tillika det fd mentalsjukhusområdet i kanten av Umeå) för ett par år sedan. Deras inriktning var lite ny i den här stan; det serverades i stort sett bara kött grillat på amerikanskt vis. När de så grillade en hel oxe förra sommaren vaknade några som tydligen vill kalla sig för "djurrättare" (i det här fallet var det Djurens befrielsefront som tog på sig det, övriga attentat har ingen tagit på sig officiellt) och spraymålade restaurangens dörrar och krossade fönster. Efter det har flera liknande saker inträffat för att sen eskalera till nåt otäckt personligt mot ägaren (läs artiklarna).

Nu stänger ägaren "Garaget" och det har blåst upp en jättedebatt i Umeå där man på nåt vis ställt djurrättsaktivister eller vegetarianer i ena hörnet och köttätare i en annan. Jag har inte orkat läsa så mycket av kommentarerna på artiklarna men stämningen är ganska urspårad (som vanligt).

För mig handlar inte det som drabbat garaget på något vis om djurrättares aktioner. Jag kan inte se hur de skulle vara det. I mina ögon handlar det här om personer som likväl kunde ställt sig bakom afa:s stenkastande eller NSD nazi-hojtande. Det här är människor som inte bryr sig om sakfrågan utan om kampen/bråket och makten.

När VK dessutom nämner förbundet Djurens rätts namn i en rubrik utan att på något vis förklara sig, då blir jag riktigt sur. Djurens rätt har aldrig och skulle aldrig stötta såna här händelser. Djurens rätt (tillika de absolut flesta liknande organisationer i landet) arbetar politiskt, med information, debatt, och lagliga demonstrationer och aktioner. Det här är inget annat än fritt agerande av skitungar som inte tänker på konsekvenserna, vare sig för den person de hotar eller för de som arbetar seriöst med den fråga som de själva säger sig stötta. Om något så medverkar händelser som de här till att respekten för seriösa djurrättare åter sänks och vårt arbete får i värsta fall börja om ett par steg bak igen.

Jag önskar så att VK kunde ta tag i debatten och tex låta djurrättare komma till tals så kanske nyanserna skulle ändras och folk kunde förstå att det inte alls handlar om djurrättsaktivism i det här fallet.

Världen sörjer Michael Jackson

Läste igår kväll innan jag la mig att Michael Jackson förts till sjukhus med hjärtstillestånd. Av nån anledning blev jag konstigt orolig och kunde inte somna förrän jag följt historien vidare och inväntade ett bekräftat besked på att han faktiskt avlidit.

Det är oväntat på ett sätt, men på ett annat inte. Inte med tanke på vilket liv han levt och verkade leva nu. Hans annonserade comeback kändes märklig hela vägen och jag trodde väl kanske inte riktigt på den, men att det skulle vara ett dödsfall som kom i vägen gissade jag inte.

Jag har nog aldrig varit ett jättestort fan, men när min sex år äldre storebror hade sin Jackson-period så fanns jag med. Han spelade musik, berättade om allt magiskt omkring Jackson och Neverland och visade musikvideor på VHS och berättade historien bakom dem. Och jag förstod att han var nån stor.

Jag läser Anton Glanzelius fina historia och tänker att han nog var en man som inte riktigt passade in i den här världen. En man med gigantisk dödsångest, tror jag, och med stor bristande tillit till vuxna människor. Och inget av det är egentligen konstigt eller svårt att sympatisera med. I en ganska sjuk värld kanske Jackson var mer frisk än han gavs cred för.

Nu hoppas jag mest att han hade ett vattentätt testamente så att vi slipper se långdragna domstolsprocesser om framför allt barnen á la Anna Nicole Smith. Att de hamnar på ett bra ställe och att de lämnas ifred.

Märkligt ekonomitänk?

Som tack för att jag valt en urbillig kortprenumeration av Amelia fick jag idag en DVD och två biobiljetter. Kan inte låta bli att fundera över om jag blivit lurad på nåt vis. Vem går plus här egentligen?

Eller vinner de helt enkelt så mycket på att jag ev fortsätter att läsa tidningen?

Det här med att oroa sig

Jo, lillasyster hörde av sig för några dagar sen och berättade att hon och "nya pojkvännen" (say what?) skulle ner till Göteborg för att besöka Metal Town, en metalfestival i två dagar med bl.a systerns favoriter Slipknot. Efter lite luskande visade det sig att syrrans nya var en 21-åring (dvs 4 år äldre) från byn hon nu bor i, några mil norr om Umeå. Mycket mer än så fick jag inte veta.

Sen dess har mitt huvud gått på högvarv och alla möjliga katastrofer som skulle kunna hända, nu och senare, har passerat revy. Jag lovar.

Något lättare blev jag då hon igår hörde av sig och ville att jag skulle möta upp vid flygplatsen här i Umeå och vara med när hon skulle göra sin första flygresa ever. Jag såg min chans att både finnas till hands, vara lite överbeskyddande samt spana in pojkvännen så M och jag stod vid entrén när de och pojkvännens mamma kom. Kan säga att jag är mycket lugnare nu. Visst, orolig för att hon ska flyga för första gången och för att hon såg nästan rädd ut när hon passerade gaten, men lugnare över sällskapet och hela festivaläventyret. En storasyster finns visst i Gbg som möter upp med bil, som ordnat boende och busskort. Både pojkvännen och mamman verkade väldigt bra och trevliga och kände dessutom M:s syster mycket väl.

Jag hade inte med kameran men kunde (liksom pojkvännens mamma) inte låta bli att ta en suddig, eländig mobilbild på de glada resenärerna innan de gick till gaten. Jag hade lite ont i hjärtat och en tår i ögonvrån när planet lyfte en stund senare. Hönsmamman Sara kommer att vara lugn så snart lillasystern hört av sig i Gbg, där de landar om ca 30 minuter.

Och storasyster är gammal...

Nu ska jag äta sen middag på balkongen med M och ta en kall öl. Lite senare kanske jag berättar om mitt halvpatetiska avvinkande av lillasyster på flygplatsen alldeles nyss. Min lilltjej börjar helt klart bli stor.

Mer balkongpyssel

Jag har dessutom bytt ut mina ihopfällbara halv-osköna balkongstolar mot de av mig handmålade gamla köksstolarna som J och jag hade i Örebro. Så nu står en klarröd och en klarblå köksstol på balkongen också. Det blev faktiskt ganska fint. Inte minst med den gröna "tyggräsmattan" jag köpte och la ut också. Däremot blev kanske krukorna i hyllan lite trista med sina terrakotta-färg så imorgon ska jag promenera ner på stan och hitta färg att måla dem med.

Min balkong kommer att bli helt galen innan jag är klar...

Möbeljakt

Idag har jag varit på jakt efter en bokhylla samt en skön stol till balkongen. Det har blivit ingenting av det projektet. Däremot hittade M en jättefin gammal radiomöbel (som en byrå med radio och skivspelare i) på Röda Korset. Vi var till Rusta, Jysk och Coop och ingenstans fanns det en passande stol. Antingen var de plastiga och/eller skitdyra.

Istället slutade det med att jag kom på "snilleblixten" att flytta ut mormors gamla gungstol på balkongen och skaffa en ny dyna till den. Så med en röd utemöbelsdyna passar den in perfekt.

Balkong-epiphany

Under min balkongvistelse i eftermiddags insåg jag tre saker:

1. Jag måste beställa linser så att jag kan ha solglasögon OCH se vad som händer runtomkring samtidigt.
2. Jag behöver en bekväm balkongstol att läsa i.
3. Jag tycks ha avslutat "mission: trivsam balkong" lite för tidigt; den är förvisso mycket trivsammare men fortfarande behövs lite jobb och lite mer ansträngningar med växterna.
   

Skralt bioprogram

En snabb koll på SF:s hemsida avslöjar att det nog ändå inte går så mycket spännande i Umeå till helgen. Antichrist tex. tycks redan ha slutat gå, vilket känns märkligt. Men skräckisen Drag Me to Hell går, det skulle ju kunna vara spännande...

Semesterfeelingen börjar kicka in

Varm dag idag. Till en början rätt molnigt men senare på eftermiddagen blev himlen blå och värmen steg. Skönt, då känns det mer som semester. Kattorna är väl sådär nöjda, de har legat utslagna på balkongen. Utom mellankatten som var smart nog att lägga sig inne i sovrummet där det är svalt.

Själv satt jag också på balkongen och läste nya numret av nya filmtidningen Cinema (som nog borde lagt en slant på att hotta upp hemsidan också när de ändå var i farten). Jag vet inte om den är så väldigt olik den förra, Allt om Film, men den är i vart fall inte sämre. Jag har knappt kommit halvvägs än; det finns mycket matnyttigt att läsa. Jag blir väldigt sugen på att se väldig massa film bara. Kanske kan dra med någon i helgen och se nån biofilm.

Stoppa pressarna!

Fick för mig att jag hade ont i halsen imorse när jag vaknade men det verkar snarare som att det är en av mina återfallsbråkande visdomständer som stökar lite.

Sorterat under: fullständigt ointressant.

Film 24/09: Charlie Kaufman

Mer Charlie Kaufman kanske? Jag hade sedan tidigare sett Being John Malkovich som kom 1999 och rörde runt lite. Den handlar om en marionettdockspelare som hittar en väg in i John Malkovich's hjärna, och upptäcker att det är en pengagruva (han börjar ta inträde). Malkovich spelas av Malkovich såklart och allt är snurrigt konstigt. Rolig och nyskapande. 8/10.

Sen hoppade jag över Kaufman några år för att se Eternal Sunshine of the Spotless Mind från 2004 som är en av de bästa och finaste filmerna jag vet. Jim Carrey och Kate Winslet spelar ett fd kärlekspar, Joel och Clementine, som det slutade lite illa med. Clementine genomgår då exprimentell behandling för att radera ur Joel ur sina minnen. 9/10.

I och med Synecdoche blev jag igen intresserad av Kaufman och tänkte försöka se igen även resten. Så nu har jag även sett Adaptation från 2002. Filmen kretsar kring en manusförfattare vid namn Charlie Kaufman (!) som kämpar med att överföra en roman om en orkidésamlare till ett filmmanus. Filmen skiftar mellan att visa hur filmmanuset faktiskt blir (man får följa romanens handling) och hur Kaufman arbetar och våndas för att komma dit. Hans bror Donald Kaufman (som liksom Charlie spelas av Nicolas Cage för att göra det hela lite snurrigare) testar samtidigt på manusskrivandet och visar sig nästan vara mer lyckosam, något som inte Charlie riktigt kan ta. Halvvägs möts filmen om Charlie med filmen om filmen (jag vet, det går inte beskriva det bättre) och blir något av en miniaction.

Ganska kul, som vanligt snurrigt, men på nåt sätt känns inte längre snurrigheten i Kaufmans filmer lika briljanta eller nyskapande. Antagligen hade jag imponerats mer om jag sett den i den ordning som filmerna kom ut, nu blir det inte mer än en Kaufmanfilm. 6,5/10.

Kul kuriosa om filmen; Donald Kaufman står som manusförfattare till filmen tillsammans med Charlie Kaufman. Men nån Donald existerar inte. Trots det nominerades båda Kaufman till en Oscar för Best Adapted Screenplay, vilket gjorde Donald till den första fiktiva Oscarsnominerade någonsin (det fanns några pseudonymer nominerade innan).

Film 23/09: Synecdoche New York

Jo, jag har ju redan berättat att jag sett Charlie Kaufmans senaste film, Synecdoche New York. Och den var ju minst sagt annorlunda. Jag gillar annorlunda filmer, men jag har lite svårt för att vänta (det gäller allt i livet) och att sitta av en dryg timme innan filmen börjar kännas intressant på riktigt...är det en bra film?

Jag kan inte komma överens med mig själv om det riktigt. Ibland kastas jag faktiskt lite mellan vad jag själv tror att jag tycker och upplever med det som jag tänker förväntas av mig (det gäller inte heller bara film). Och Charlie Kaufman är verkligen en sådan del. På ett sätt älskar jag filmen, på ett annat sätt kan jag tycka att den är förbannat tråkig och pretentiös. Kanske har det rent med humör att göra.

Så vad handlar den om då? Ja, filmtipset skriver: "En teaterdirektör kämpar med sitt jobb, och kvinnorna i sitt liv, när han försöker skapa en fullskale-replika av en del av New York i en lagerlokal."
Och det stämmer ju på ett visst, ytligt plan. För mig handlade filmen om dödsångest, om rädsla för att leva, om ouppnåeliga drömmar och passion. Helt magiskt duktiga Philip Seymour Hoffman gör huvudrollen som teaterdirektören Caden Cotard som får ett dyrbart pris vars prissumma han lägger på ett jätteprojekt som så småningom kommer att bli mer än ett projekt utan snarare en replika av livet självt. På riktigt Kaufman-manér blir det en film om en direktör som spelas av en skådis i en pjäs, som spelas av en skådis i en pjäs...

Om jag går på den sammantagna känslan den efterlämnar mig så får den en mycket svag 8/10. Jag måste nog ta och diskutera den med min vän Gusten som jag såg hade gett den maxbetyg på filmtipset... Nån annan som sett den?

Sommarprat ger minnen

Trots den långa listan jag gjorde över sommarpratare jag ville lyssna på insåg jag igår kväll att jag helt missat att programmet börjat sändas. Jag fick ett mejl av finaste Mia-vännen där hon skrev att hon lyssnade på gårdagens sommar med Hanna Hellquist och tyckte att både hon och musiken påminde om oss och vår uppväxt. Nu har jag också lyssnat och måste hålla med.

Kanske var det mindre bråk omkring oss (eller det var det helt klart, vi var väldigt timida och hittade vi på konstigheter tog vi oss ur det som små väna ålar), men de konstiga äventyren, musiken och tom homoryktena om oss stämde in. Ganska skojigt faktiskt. Jag saknar min Mia så väldigt mycket men Hannas sommarprat tog mig lite närmare iaf.

Hannas sommarprat var bra. Kanske lite för mycket läsa innantill, men själva innehållet var bra och lite skojigt. Hennes värmländska dialekt var charmig och påminde mig om en annan vän jag saknar (fast hennes dialekt är sju resor mer :). Idag har jag lyckats missa Helena von Zweigbergks sommarprat så det får jag väl ta igen imorgon.

Dagens lästips!

Handlar om hyckleri, Henrik Pontén som Hollywoods hantlangare och underhållningsindustrin. Signerat Kjell Häglund

Stress är en bra start på semestern

Ytterligare en natt med lite dålig sömn. Fast den här gången vet jag vad det beror på. Jag har blivit väckt sådär tre miljarder gånger. Men, men, jag försöker ta det med ett förstående leende.

Vaknade iaf till slut med ryggvärk så första tio minuterna spenderades på spikmattan. Det funkar verkligen, ryggen blir mycket piggare! Nu har jag en hel cocktail av saker som måste göras och jag blir alldeles stressad. Vad är det för sätt, första riktiga semesterdagen?

Jag måste skriva klart en jobbansökan, svara på ett par viktiga mejl, göra klart en ekonomisk redovisning som blivit liggande och så måste jag verkligen verkligen städa. Dammet är enormt och jag skäms bara att vara här inne. Nu gäller det bara att fundera ut vart jag ska börja. Jag borde såklart börja med ansökan, men jag får ingen ro att skriva om allt annat är kaos och tusen saker hänger över mig. What to do? Jag behöver en assistent.

Vallöften att satsa på!

Visst, feminism, djurrätt, miljö och annat i all ära. Men den som går till val på "diskmaskin - en mänsklig rättighet" nästa år har min röst...

"Frihet från fler Beckfilmer" funkar nästan lika bra också.

Willy Wonka!

Den som inte ännu har sett Charlie and the Chocolate Factory med Johnny Depp bl.a måste nästan skippa den fina sommarkvällen ute och bänka sig framför kanal 9 kl 21 nu ikväll. Underbar film!

Vad sägs om en tyst retreat?

Nu började istället ett barn att gnällskrika nånstans på gården. Grejt. Ljudens dag idag, tror jag. När jag kom hem imorse och såg fram emot sängens ljuva känsla började vaktmästaren klippa gräset. Och det var lite för varmt för att inte ha vädringsluckan öppen åtminstone.

Underbara semesterstart!

Gnällkatt utlånas!

Jag har en gnällkatt idag. En riktigt tålamodskrävande gnällfia som inte riktigt vet vad hon vill, tror jag. Det är för varmt för att göra nåt och för tråkigt för att inte göra nåt alls. Ungefär. Hon mjauar inte utan rent gnäller. Grannen ovanför frågade om jag skaffat kattunge varpå jag svarade att hon just fyllt 8 men gnäller som en kattunge. Nu har jag borstat henne en stund på balkongen så det är tillfälligt tyst.

Det här med att känna igen sig

På nåt vis är det skönt att läsa att inte bara jag känner såhär efter ett skov av jobbnätter. Tack gode någon för de lediga (som mest 4) nätterna emellan. Jag skulle aldrig orka jobba ständig natt på heltid. 75 procent räcker så väl. Om det bara hade känts värt det ekonomiskt också hade det nästan varit okej. Fast bara nästan.

Spontan utflykt!

Som om han hade läst mina trötta funderingar föreslog plötsligt M att vi skulle göra sen lunch och ta med som picknick nånstans. Jag var inte sen att haka på detta extraordinära erbjudande. Snabbt hade vi handlat och gjort pastasallad och packat ner det tillsammans med baguetter och färskost och en stor juiceförpackning.

Vi tog bilen genom stan och parkerade sen vid Baggböle herrgård just utanför stan. Sen promenerade vi ner mot älven och forsarna.


Det är så oerhört vackert med älvar och den vattenkraft som finns i forsarna. Jag tröttnar nog aldrig på att vare sig se eller lyssna. Som lite magiskt. Tyvärr gjorde motljuset det svårt att fota den mer livliga delen.


Vi hittade en bänk invid vägen, alldeles vid älven där vi satte oss och åt vår picknick. Såg på tärnorna som letade fisk, nån (olovlig?) fiskare på andra sidan och på allt annat runtomkring. Bl.a bevittnade vi ett mord mellan två olika stora flugor; den stora var förövaren och motivet var gissningsvis mat. Sen lärde M mig en del om flugors matsmältning (han besitter oväntad insekts- och småkrypskunskap som kommer fram då och då).

Jag tror att vi båda hade velat vara kvar en stund till men stressen över att jag ska iväg och jobba ikväll tog överhanden. Men helt klart en väl godkänd mysdag blev det. Fler såna på semestern tack!

Semesterplaner

Inatt jobbar jag sista natten innan jag går på semester. Jag skulle ursprungligen ha gått på semester redan i onsdags men ändrade det i sista stund för att ev kunna ta ett par dagar senare i sommar. Så nu har jag en natt kvar och det känns hur tungt som helst att gå dit. Som att huvudet redan gått på semester.

Det tycks dock som att jag är ensam i bekantskapskretsen att ha semester nu. Det känns lite trist och ger mig ännu mer aningar om att inget särskilt kommer att bli gjort. Jag gillar idén att inte ha ett fullspäckat schema över saker att göra på semestern, men som det ser ut nu är inget alls inplanerat vilket känns lite trist. Inte minst då semestern är så kort att den kommer att vara över innan jag har hunnit fundera nåt mer. Tre veckor går ju ganska fort.

Det enda som står på schemat är telefonmöte med valberedningen, bereda ett utskick för den sammas räkning samt köra Fanny med sina katter till veterinären i Vännäs. Inget av det kvalar väl direkt in som avancerad semestersysselsättning?

Balkongfunderingar

Slö dag idag. Inte mycket har blivit gjort. Ibland tänker jag såna här dagar att jag borde skaffa barn om så bara för att få lite struktur på livet (inte bara såklart, men ni fattar). Barnfamiljer verkar så organiserade, om än lite tvunget så.

Idag har jag mest spenderat tid på balkongen, delvis funderandes över bussen på bilden nedan, men även läst lite nöjestidningar, bläddrat i Bang, pratat med katterna (like a crazy person) och druckit te. Det blåser lite och är lite mulet men det känns ändå rätt skönt att sitta här. Staden känns tystare än på länge. Saknar nog tystnaden på landet nästan mest, näst efter rabatterna iaf.

Den här synen mötte mig när jag först klev ut på balkongen idag

Midsommar, in retrospect

Eftersom vädergudarna verkade gilla oss i norr igår bestämde Anna och jag enhälligt att dra med Mr M och Annas familj ut till havet på en picknick istället för att hänga i stan.

Vi for en bit söderut, ställde bilarna och promenerade ut till ett område med väldigt välskötta grillplatser, var vi dukade upp vår lunch.

Det här var vår utsikt

De tre medtagna barnen/ungdomarna kastade flatmacka, ett måste av nån anledning när man hamnar nära vatten.

Och Uffe passade på att låna kameran och ta en serie foton på sin fru.

Vi for tillbaka till stan efter några timmar och flyttade in gänget i familjens lägenhet där det grillades och åts en väldigt massa god mat igen.

Och dracks en del gott också.

Och sen blev väl bilderna därefter också (även om fotografen tog det ganska stilla).

Allt som allt en bra dag som slutade i barnsäng. Det visade sig att inga bussar gick i stan efter kl 14 (!) och då taxi skulle bli lite väl dyrt med det avståndet hem erbjöd sig 7-åringen Tor så ödmjukt att överlämna sin säng åt mig och M.

Nånstans där efter all mat infann sig också en långpromenad bland de vuxna på kvällen. Vi gick längs med Nydalasjön och lyssnade/tittade på alla 10-20 år yngre än oss som fyllefestade "som man ska" en midsommar. Lite kändes det som en reklamfilm för IQ eller Systembolagets informationsfilm till tonårsföräldrar. Men jag tror att ingen i vårt sällskap på riktigt längtade in till någon av de där festerna.

Stort tack till Anna, Uffe och barnen för en väldigt trevlig midsommar!

Nöjd midsommardag!

Lyckad dag blev det igår, både sällskapsvis, aktivitetsvis och vädervis måste jag säga. Idag har det regnat i omgångar men igår sken solen på oss hela dagen i princip. Lite molnigt då och då men inte så att det störde. Jag har tom lyckats bränna mig i ansiktet en del.

Nu ska jag snart ta bussen ner på stan, lämna igen ett par hyrfilmer och sen fortsätta hem till Anna och gänget igen för att hämta igen bilen. Tog det lugnt igår alkoholvis men lät den ändå stå när vi for hem vid lunch idag. Det kändes vettigt.

Ska försöka skriva mer om vår trevliga gårdag lite senare. Först hämta bil och sen tror jag det är pizza-time!

Glad midsommar!

Glad midsommar alla bekanta och obekanta! I ljuva västerbotten är det faktiskt soligt, om än något svalt och med lite moln på himlen. Men vi satsar på lunch ute och balkonggrillning ikväll. Inga blommor i håret men väl en ganska somrig överdel och utställda jeans är på. Känns sommar för mig.


Allt tycks vara iordning, det enda som grusades lite var att det bara fanns tyska jordgubbar att tillgå idag. Men de är provsmakade och fullt godkända. Nu ska bara maten förflyttas ut, koftan tas med och goda vänner anlända så är allt som det ska.

Mer om humordebatten

Humor-debatten jag skrev om igår fortsätter som väntat. Idag släpper aftonbladet två artiklar till om humor och jämställdhet. Jan-Olov Andersson skriver tex:

"Har man några gånger suttit som ensam karl med kvinnliga vänner, druckit vin och lyssnat på deras mycket frispråkiga samtal om män, har man tyckt det finns en stå upp-komiker i var och varannan kvinna. Men var finns de på våra scener? Varför skriver inte de manus till humorserier? Varför vågar de inte ta plats, utan låter männen göra ännu en grabbig humorserie?"

Ja, varför? Det är klart att det är svårare att slå sig in och ta plats i en miljö och en genre som sedan länge haft män som normen (inte minst om man inte alltid är välkommen). Det blir inte riktigt samma sak (om man inte förväntar sig en konsolidering) och om så många redan förväntar sig en fortsättning av normen är det inte alldeles enkelt. Och det kan väl inte bara vara kvinnornas uppgift att förändra det?

Men det är sant som han säger; de roligaste personerna jag känner är kvinnor. Försök tex gå ut med Ulrika en kväll och håll dig för skratt. I dare you. Men, som i så många andra fall av begåvning; när det kommer till att satsa professionellt då är det plötsligt manligt att stå i köket, att rida hästar osv. Så också med humor tydligen.

Grattis miss J!

Idag är det inte bara midsommarafton utan även födelsedag för vissas del. Stort grattis bästa Joakim-vännen! Hoppas du får en trevlig födelsedag med systern i Götet!

(Okej, de är inte att benämna som normala vare sig han eller hans syster, men väldigt sköna människor... Lånad bild.)

Att sova dåligt

Jag har sovit skitdåligt inatt. Vaknat tusen gånger, drömt mardrömmar (minns inte men det var nåt med att skära mig i pannan) och blött näsblod. Det måste kvala in på dålig sömn? Får se om jag får chans att midsommar-nappa en stund i eftermiddag kanske.

Nu ska jag göra färdigt maten, handla det som saknas och inte så mycket mer. Sen blir det lunch med Anna-familjen och ikväll grillning med de samma. Det ska bli väldigt trevligt. Just nu är det lite molnigt men jag har förstått att solen ska titta fram efter kl 12 så jag tror det blir bra. Kanske inte tokvarmt men inte regn heller.

Kan det bli mer naket i True Blood?

Det skrivs allt mer i svensk media om True Blood, som visas på HBO i USA. Andra säsongen började i veckan och jag hoppas att det bara är en tidsfråga innan den visas på svensk tv också. Aftonbladet avslöjar idag att den andra säsongen kommer att innehålla mer naket än vad den första gjorde. Och jag undrar nästan om det är möjligt. Inte så att jag störs av det på något sätt, men True Blood är väl redan typ sex, bråk, rasism, lite mer sex och "övernaturliga" varelser. Det är definitivt inte den tajtaste serie jag följt men den har något som ändå håller mig kvar.

Konstigt nog är jag inget fan av huvudrollerna; puttinuttiga Sookie och vampyren Bill. Men biroller som Tara, Lafayette och Arlene gör serien trivsammare. Kolla själva!

Idéer till nya blockfilter på nätet?

Apropå näthat som jag skrivit om tidigare läste jag en lite halvkul grej i en blogg jag nyss börjat läsa. Lady Dahmer hade fått en kommentar under en skämtsam "utvikningsbild" iklädd strumpbyxor m.m där en "Sara" (det finns visst otrevliga av den sorten också) skrev:

"du är för äcklig, säger inte din man något?"

Detta skrev Lady Dahmer om i ett annat inlägg och fick då (antagligen iaf) svar från samma tjej igen:

"Jag sa inte att din man skulle säga något åt dina strumpbyxor, men att du använder dom orden som fitta typ helt fritt är väl fan äckligt. Du som e vuxen borde tänka så!"

Hm, okej. Ja jag måste hålla med. Jag skulle aldrig ta det ordet i min mun när min ex-sambo/särbo/whatever hör. Usch. Nej här hemma går vi som oftast runt och låtsas att vi alla ser ut som Barbie- och Ken-dockor "där nere". Allt annat vore ju för äckligt. (Ironi-varning)

Alltså allvarligt; om du inte gillar språket i en blogg, varför läsa den? Precis som jag har hatfria dagar och Alex Schulman-fri värld kanske "Sara" ska hålla sig till fitt-fria bloggar? Rofl.

Sillös sill

Så, nu har jag gjort sill. Fast utan sill. Vego-style. Jag vet inte om jag tycker att den blev lika bra som den jag gjorde i julas, men självkritik är min kopp te så det kanske bara är inbillning. Den här gången har jag dock inte bara gjort senapssill utan sill; även skärgårdssill utan sill står i kylen.

Recept? Ja, det finns en del olika på nätet om man söker. Jag har den här gången utgått från Veganvraks recept som ni hittar här och här. Med viss modifiering efter egen smak (mina är inte veganska heller, bara laktosfria). Och med lite blandning av den jag gjorde i julas som ni hittar på Vegomums.

Pull my head?

Jag skulle dock fortfarande behöva att nån drar i mitt huvud tills det säger "klick" så jag slipper poppa värktabletter till och från. Just idag (och igår) är en sådan dag. Imorgon blir en bättre dag, right?

Nu ska här skalas auberginer och göras sill utan sill till morgondagens picknick med familjen Anna o co.

Följetongen shakti och jag

Idag lyckades jag tom somna på spikmattan. Jag tror att vi börjar bli kompisar på riktigt även om det omtalade sensationella wow-iga inte riktigt har slagit mig än.

Mer lästips!

Och det här är ett annat läsvärt blogginlägg för dagen. Alex Schulman finns normalt sett inte i min värld (den blir lite bättre då) men just idag får han gästspela för att bevisa myten om sig själv.

Bang och komedin

Jo, och så blev jag lite sugen på att läsa senaste numret av Bang efter den här artikeln och blogginlägget. Jag har varit Bang-prenumerant förut men så för ett par år sen tyckte jag att den började kännas för akademisk, för svårtillgänglig nästan. Jag uppskattar sådant också, men när blandningen mellan det och mer lättsamt läsande blev för ojämnt så ledsnade jag tyvärr. Jag har så svårt att hålla koncentrationen när jag läser och Bang började kännas som att jag strugglade (hittade inget svenskt ord...) med studentlitteraturen igen.

Men nu är det hög tid att ge den en ny chans, tror jag. Och inte bara för att expressen plötsligt har hittat den i tidningshyllan.

Trevligt efterspel

Morgonens bästa nyhetsläsning var helt klart artiklarna om sociala medier inför EU-valet. Gudrun rockar, som väntat. Jag fattar fortfarande inte hur hon hann med.

Mer Charlie Kaufman

Om inte annat ska jag försöka se fler av Charlie Kaufmans tidigare filmer. Han är manusförfattade (och producent) till underbara Eternal Sunshine of the Spotless Mind och tokroliga (men Kaufman-skumma) Being John Malcovich. Har ni inte sett dem så rekommenderas de varmt. Jag har sett om dem flera gånger.

Själv ska jag ta tag i Adaptation och Human Nature.

Synecdoche, New York

Har btw sett Charlie Kaufmans regidebut Synecdoche, New York med bl.a Philip Seymour Hoffman, Michelle Williams och Cathrine Keener i rollerna. Oerhört märklig film. Hela första timmen satt jag och försökte förstå om jag förstod något (yes...) och väntade på att jag skulle börja förstå alternativ bestämma mig för att det helt enkelt var en väldigt dålig film.

Men när filmen trots allt var slut kändes det som att jag inte sett en dålig film, bara en obegriplig sådan. Fylld av ångest, hallucinationer och konstig filmkonst som jag gissar att man behöver vara betydligt mer filmkompetent än jag för att förstå fullt ut. Men den kändes vacker. Och jag måste kanske se om den.

Innan den har landat kan jag i vart fall inte ge er något mer bestämt omdöme, men jag rekommendera er att se den. När ni är sugna på nåt skumt och har huvudet på skaft.

Old job, new job

Jag hade en väldigt stilla natt på jobbet natten som var. Skönt på ett sätt, inte minst för de bråkstakar som fick en bra natts sömn. Men timmarna går ganska långsamt när inget händer, när allt är städat, fixat och klart. Otroget nog satt jag en stund vid datorn och kollade jobbannonser, så nu har jag en liten hög med noteringar på jobb som jag ska försöka få iväg ansökningar till de närmaste dagarna.

Det är lättast att göra av en hög på en gång, som att dra av ett plåster snabbt. För det är lite tungt att göra det. I bakhuvudet sitter mitt evil/destruktiva alias och intalar mig om att det är någon idé, att jag lika gärna sitta vid dörren och vänta på att nejtack-breven ska trilla in genom brevinkastet. Samtidigt känns det som att det borde ske någon gång, inte sant? Nån gång är det min tur. Och nu har jag verkligen släppt på kraven och söker vitt och brett bland administratörsarbetena. Det känns som ett vettigt steg efter all erfarenhet jag plockat på mig nu inom den ideella rörelsen. Och jag är ju en organisatorisk maniac om jag så vill, så kanske är det min grej.

Så håll en tumme för att någon vill ha mig nu, okej?

Cykel-eufori!

Min cykel är lagad och jag har idag tagit den på en liten testrunda till ICA. Det var faktiskt ett par år sen jag cyklade sist och jag kan konstatera följande:

• styret är konstigt snett
• växlarna hoppar något
• jag har ett blygdben (eller vad det nu är för ben som den smala sadeln lyckas hitta åt på ett oskönt sätt)
• man använder tydligen inte samma muskler när man promenerar som när man cyklar (ergo: låren är otränade)
• att cykla motverkar inte vardagsdemensen (jag åkte till ICA för att posta ett vykort, men lämnade vykortet hemma på köksbordet), men det gör det snabbare att göra om och göra rätt
• det är skojigt att cykla!

Och jag minns uppenbarligen fortfarande hur man gör...

Om integritetspolitik, klumpiga uttalanden och "unga män"

Det stormar visst lite kring den centerkvinna som bloggat lite halvklumpigt angående integritet och unga män idag.

Jag ska definitivt inte försvara den tolkning som så många tycks ha gjort (och som inte är alldeles glasklar för mig) att hon kopplar ihop unga män som röstat på PP med de unga män (?) som våldtar kvinnor.

MEN, jag kan, om jag anstränger mig, ändå gissa mig till vad hon var ute efter. Så många röstar på ett parti vars fråga handlar om att värna om integriteten på internet. Hur många hade röstat på ett parti vars enda fråga skulle vara att värna om unga kvinnors (och mäns) integritet i samhället i stort? För rätten att slippa få ett svettigt skrev tryckt mot sig på tunnelbanan eller få sina bröst berörda på en trött pub eller rädslan för att bli våldtagen ute såväl som hemma? Det är klart att det vore nåt stort om lika många (unga män) som röstade på PP skulle storma EU-parlamentet med enbart dessa frågor på sin agenda, men vi ser inte riktigt det hända. Jag tror att det är vad hon vill åt, och det är såklart nåt man borde fundera över.

För att förekomma kommentarer så tycker jag också att integritet på internet är en väldigt viktig aktuell fråga, jag tycker inte att (iaf så hon blivit tolkad) centerkvinnans koppling är logisk och jag hatar inte män. Ifall ni tvekade.

HTC Magic?

Jag suktade efter en Iphone 3GS häromdagen, men det tycks ju faktiskt som att det kan finnas en vettig konkurrent på marknaden. HTC Magic med Android (med linux-kärna) istället för Windows och med alla Google-grejer man kan önska sig låter inte helt fel.

Nackdelar? Ja, den största är väl att tre har monopol på den och att tre i sin tur inte funkar ens ganska bra i Norrland vad jag hört. I vart fall inte utanför stan. Men ja, kanske kanske det ändå kan vara ett intressant för en linux- och google-nerd som jag själv? Nån som testat?

Kan inte hålla mig

Ja, det är svårt att inte kommentera, trots allt. Nio personer arbetar med utredning av barnpornografibrott i Sverige (varav en stor andel anmälningar hinner preskriberas pga tidsbrist) medan man sätter in minst 15 personer som ska arbeta med fildelningsbrott. Känns det rimligt? Samtidigt som vi för ett tag sedan hamnade i botten på uppklarade våldtäktsfall i EU.

Är jag paranoid när jag ser att det finns en skillnad i vem som är som målsägare i de olika brotten och skillnaden i vart pengarna ligger?

Ny filmtidning

På tal om tidningar kommer imorgon det första numret av Cinema, tidningen som tar över efter Allt om Film som las ner i slutet av förra månaden. Jag hoppas hoppas att den är lite tjockare, lite mer utförlig och bred, något mer lik den brittiska varianten Total Film (men utan den ständiga ironin som jag nästan ledsnar på i den). Jag hoppas också att hemsidan blir roligare när de liks är på gång. Jag kommer i vart fall att greppa ett nummer imorgon och återkommer med utlåtande senare.

Jösses Amelia

Jag har haft en nästan gratis provprenumeration av Amelia i några veckor nu. Jag var till en början skeptisk, jag minns den som ungefär alla andra tidningar riktade till tjejer/kvinnor, men med en något äldre approach. Ni vet, full med stereotyper över vad jag som kvinna ska gilla, en massa fåniga reportage och en tidning som man läst det väsentligaste i efter ca 15 minuter.

Men jag måste säga att jag gillar den hyfsat hittills. Den fungerar som ett bra avbräck till mina filmtidningar, ordfront osv. Så frågan är om den har blivit bättre/mer intressant eller om det är jag som blivit gammal alt mer "kvinnlig stereotyp"?

Att ge sig in i debatten eller inte

Läste morgonen/dagens nyheter och bestämde mig just för att jag inte orkar blogga om regeringens nya komvux-förslag, att bolagstyrelsernas valberedningar inte ens ids svara på frågor om jämställdhetarbete, att Dreamhack plötsligt bara handlar om fildelning (jag trodde man var där för att spela?) eller att snapsen tycks vara hotad (who cares?). Idag är jag loj.

Kisse med nattångest?

Inatt har jag haft en orolig katt som väckt mig flera gånger. Vet inte alls vad det är. Hon brukar aldrig vara sån. Hon har mat, vatten, bra låda, jag har öppnat till balkongen, hon har fått gräs osv. Jag vet inte vad det är, men hon kommer ideligen och knuffar på mig med sin lilla nos och stryker sig mot mig. Börjar nästan bli orolig. De andra två verkar då inte oroliga alls och vanligen så brukar det smitta av om det är nåt.

Ibland önskar jag verkligen att de kunde prata.

Tråkig väderföljetong

Det fortsätter att regna och det har nästan känts kallt inatt att ha vädringsluckan på glänt. Vad är det här för sommarväder? Jag går på semester nästa tisdag, kommer rusket vara över då? Jag hoppas innerligt det. Jag har nu bara drygt 2 veckor så då kan jag väl få lite fint väder?

Bra filmsida

På tal om film kan jag rekommendera en bra sida jag hittade häromdagen; kritiker.se. Här hittar du länkar till recensioner i alla möjliga olika tidningar på både musik och film. Och du kan se vilket snitt de har fått osv. Ganska användbart.

Film 22/09

Jag kanske skulle dra de sista två filmerna jag hade på lut att skriva om också? När jag ändå är på gång, tänker jag. En helt okej, en skitkass.

Smiley Face är den skitkassa. Jag vet egentligen inte hur jag kom över den, men läste några recensioner och la den i min lista på Lovefilm och fick sedermera hem den.
Smiley Face handlar om Jane (Anna Faris, som skulle kunna bli en bra komedienne) en "vanlig tjej" som gillar att röka på. Hon hittar sin rumskompis muffins och ignorerar lappen ovanpå som säger att hon absolut inte får äta dem och äter hela fatet. Det visar sig vara haschmuffins som kompisen skulle ha senare på dagen. Hög som ett hus försöker sen Jane göra nya genom att ta pengarna till elräkningen för att köpa nytt hasch som hon sen råkar bränna i stekpannan. Eftersom hon är superhög. Resten av filmen får vi följa höga Jane som dels försöker ordna nya muffins, men som samtidigt ska gå på en viktig audition samt få ihop mer pengar till langaren.
Det blir inte ens tokroligt. Det är snarare skittrist och jag kommer på mig själv med att inte ens se på filmen ibland. Avsaknaden av handling är så uppenbar. Jag hoppas att det var den billigaste film som gjorts. 2/10.

Reign Over Me (Vänner för livet) är istället en ganska intressant film.
Charlie (Adam Sandler) förlorade sin fru och sina döttrar i terrorattacken i NY. Hela hans liv slogs i spillror varpå han gick helt in i sig själv, slutade arbeta och började lyssna på musik och ständigt bygga om sitt kök istället. Han pratar inte om sin familj och har brutit med alla som kände honom och dem då de levde. Så en dag träffar han på en college-kompis, Alan (Don Cheadle), som inte släpper Charlie utan som envist försöker få kontakt med honom. Det resulterar i en återupptagen vänskap som kommer att bli som på college, före familjbildandet. Något som Alans fru (Jada Pinkett Smith) inte är alldeles nöjd över. Och det blir trots allt oundvikligt att ta tag i historien till slut.
När terrorattacken först nämndes suckade jag lite inombord och förväntade mig en patriotisk historia i raden av alla andra som producerats sen händelsen. Men filmen väljer en annan ingång som gör att det funkar nästan hela vägen.
Sandler gör sig oerhört bra i denna deprimerade roll och när det väl blir roligt (för det blir det ibland) så görs det på ett okrystat sätt. Men visst, man ser att det glimtar till av den Sandler man är van vid, men väldigt sällan och oftast bara som i ett ansiktsuttryck. Cheadle och Pinkett Smith är också väldigt bra och tillsammans med ett bra manus skapas en trovärdig historia om en varm vänskap och om att överleva. Med visst undantag för rättegångsscenen som blir lite av det amerikanska spektakel som jag inte önskar mig. Det blir en stark 7/10 åtminstone. Helt klart sevärd film som ger mersmak av Sandler som seriös skådis!

Film 21/09

Kollade vilka filmer jag sett som jag inte skrivit något om och inser att det är dags om jag inte ska glömma vad de handlade om.

Kan börja med den jag faktiskt minns minst ifrån. Yes Man med Jim Carrey och Zoey Deschanel. Jag såg den för en månad sen och insåg just att jag faktiskt inte minns den så bra. Den har som fallit ut ur mitt medvetande.
Men Jim Carrey spelar Carl, en medelålders man som drar sig undan sociala sammanhang, som gör det han behöver på sitt jobb men inte mer osv. Så hamnar han på en föreläsning i den sektliknande gruppen Yes Man, vars budskap går ut på att säga ja till allt som kommer i ens väg i ett år. Han möter Allison (Deschanel), en söt tjej som han plötsligt vågar stöta på, han lär sig koreanska, tar gitarrlektioner och beviljar en massa riskfyllda lån i sitt jobb som bankman.

Den är uppenbart lik Carrey's Liar Liar, men lite mindre hysteriskt. Det jag minns allra mest från filmen är min plötsliga aha-upplevelse att Jim Carrey faktiskt börjar se gammal ut. Det känns lite sunkigt att det målas ut som nåt creepy när hans figur kysser en äldre kvinna med löständer när det faktiskt är mindre åldersskillnad mellan dem än mellan han och Allison. Den funkar som underhållning och inget Carrey-fan kommer att bli besviket. 5/10.

Sent omsider har jag också lyckats se Spider-Man 3. De första två såg jag på bio men den här gick förbi mig.
Denna gång tycks det som att Peter Parker (Tobey Maguire) har fått storhetsvansinne över det beröm som Spider-Man får. För flickvännen Mary-Jane (Kirsten Dunst) går det sämre karriärmässigt, men Parker missar det i sin självupptagenhet. Samtidigt är den forne vännen Harry Osborn (James Franco) bitter över att Spider-Man dödade Green Goblin (i förra filmen) och mannen som dödade Parkers farfar i första filmen rymmer från fängelset och råkar få magiska krafter av ett radioaktivt avfall han ramlar på. Som om det inte vore nog kommer även nån slags varelse från yttre rymden in i bilden och växer under filmens gång fram till en ny fiende för Spider-Man att ta sig an mot slutet.

Ja, det är mycket och det lider verkligen filmen av. Första delen av filmen känns som de tidigare och verkar lovande, men så blir det helt enkelt för mycket mot mitten. När den ena skurken är besegrad kommer nästa och det känns väldigt splittrat. När så Peter Parker/Spider-Man drabbas av mörkret och blir nån slags emo-kille med svarta kläder, fett hår och kajal, ja då har jag nästan lust att stänga av.
Jag tror inte ens att inbitna Spider-Man-fans kan tokgilla den här filmen och jag hoppas verkligen att det blev den sista (trots att ryktet säger annorlunda). Godkänt, på gränsen till underkänt; 4/10.

Film 20/09: Eden Lake

Vi såg film igår. Eden Lake. En brittisk film vars handling väl fortfarande går under genren skräck men som allt oftare kallas för "terror". Lite som Hanekes Funny Games-filmer.

Precis som i Funny Games kretsar handlingen kring ett oskyldigt par som hamnar i klorna på ungdomar som mer eller mindre testar hur långt man kan gå i tortyr av andra människor. I Eden Lake är det dock inte en planerad handling utan mer som en serie av händelser som går fel; "det bara blev så", skulle de kunna säga. Utan att för den skull ursäkta det.

Jenny och Steve åker till Eden Lake, en konstgjord sjö i ett naturområde som snart ska stängas för allmänheten och bli ett lyxigt "gated community". Området är folktomt så när som på ett gäng ungdomar från en närliggande ort som åkt till sjön för att spela musik, terrorisera infångade djur och på andra sätt hålla sig sysselsatta. Paret hamnar i en mindre dispyt med ungdomarna som snabbt ser till att gå över styr då de stjäl parets bil och värdesaker. Situationen trappas upp och plötsligt befinner de sig i en terrorsituation där ungdomarna inte längre har koll på när det gått för långt; alla pådrivna av gängets självutnämnda ledare.

Till skillnad från Funny Games US känns den här filmen mindre som konst och mer som en skildring av vad som skulle kunna ske när saker faktiskt går över styr, när konsekvenstänkande är som bortblåst och hämd blir en undanflykt för våld. Den känns inte alldeles långt ifrån de tidningsrubriker som existerar i verkligheten. Visst, precis som annan skräck finns det tillfällen då jag inte tycker att (framför allt) Jenny riktigt agerar som de flesta kanske skulle, men samtidigt är hennes handlingar inte så väldigt långt ifrån vad som känns troligt. Tortyren är plågsam på riktigt.

Bitvis känns filmen lite dryg och kanske onödigt utdragen, för att i nästa sekund vara abrupt klippt (vad gjorde Jenny hela första natten tex?). Slutet är både väldigt bra och ganska overkligt. Jag kan inte riktigt bestämma mig. Skådespelarinsatserna är goda, inte minst av tonåringarna. Men jag har svårt att se att grupptrycket skulle vara så beständigt hela den långa tid som filmen utspelar sig (2 el 3 dygn?).
På plussidan måste nämnas att filmen vet hur man kvarhåller skräck utan att det hela tiden måste vara överdrivet blodigt. Över lag är det en bra film vars handling jag hoppas vi slipper se i rubrikerna, men som jag inte skulle bli förvånad över om vi gjorde trots allt. 7/10 i betyg.

Tabun eller stridsflyg?

Imorse när vi slö-ögnade oss igenom blandade nyhetssidor tyckte M att jag skulle göra ett webtest om stridsflygplan. Sen gjorde han ett test om sexmyter och tabun. Jag fick 2/10 på mitt och han tog full pott på sitt. Slutsats?

Inte klämma genitalerna på stolen!

Apropå nyheter så får man de allra skojigaste/märkligaste från Digg och reddit (inte sällan hamnar de mest sedda i kvällspressen efter nån vecka). Dagens höjdare måste vara den här skumma stolreklamen: