Film 23/09: Synecdoche New York

Jo, jag har ju redan berättat att jag sett Charlie Kaufmans senaste film, Synecdoche New York. Och den var ju minst sagt annorlunda. Jag gillar annorlunda filmer, men jag har lite svårt för att vänta (det gäller allt i livet) och att sitta av en dryg timme innan filmen börjar kännas intressant på riktigt...är det en bra film?

Jag kan inte komma överens med mig själv om det riktigt. Ibland kastas jag faktiskt lite mellan vad jag själv tror att jag tycker och upplever med det som jag tänker förväntas av mig (det gäller inte heller bara film). Och Charlie Kaufman är verkligen en sådan del. På ett sätt älskar jag filmen, på ett annat sätt kan jag tycka att den är förbannat tråkig och pretentiös. Kanske har det rent med humör att göra.

Så vad handlar den om då? Ja, filmtipset skriver: "En teaterdirektör kämpar med sitt jobb, och kvinnorna i sitt liv, när han försöker skapa en fullskale-replika av en del av New York i en lagerlokal."
Och det stämmer ju på ett visst, ytligt plan. För mig handlade filmen om dödsångest, om rädsla för att leva, om ouppnåeliga drömmar och passion. Helt magiskt duktiga Philip Seymour Hoffman gör huvudrollen som teaterdirektören Caden Cotard som får ett dyrbart pris vars prissumma han lägger på ett jätteprojekt som så småningom kommer att bli mer än ett projekt utan snarare en replika av livet självt. På riktigt Kaufman-manér blir det en film om en direktör som spelas av en skådis i en pjäs, som spelas av en skådis i en pjäs...

Om jag går på den sammantagna känslan den efterlämnar mig så får den en mycket svag 8/10. Jag måste nog ta och diskutera den med min vän Gusten som jag såg hade gett den maxbetyg på filmtipset... Nån annan som sett den?

Synecdoche, New York

Har btw sett Charlie Kaufmans regidebut Synecdoche, New York med bl.a Philip Seymour Hoffman, Michelle Williams och Cathrine Keener i rollerna. Oerhört märklig film. Hela första timmen satt jag och försökte förstå om jag förstod något (yes...) och väntade på att jag skulle börja förstå alternativ bestämma mig för att det helt enkelt var en väldigt dålig film.

Men när filmen trots allt var slut kändes det som att jag inte sett en dålig film, bara en obegriplig sådan. Fylld av ångest, hallucinationer och konstig filmkonst som jag gissar att man behöver vara betydligt mer filmkompetent än jag för att förstå fullt ut. Men den kändes vacker. Och jag måste kanske se om den.

Innan den har landat kan jag i vart fall inte ge er något mer bestämt omdöme, men jag rekommendera er att se den. När ni är sugna på nåt skumt och har huvudet på skaft.