Crazy Stupid Love

Trailer till nämnda film:

Bio!

Bio ikväll igen då. Crazy, Stupid, Love med bl.a Steve Carell, Ryan Gosling, Julianne Moore och Emma Stone. Alla fyra riktigt bra skådisar i mitt tycke. Så också i den här rullen. Jag skrattade gott och M försökte som vanligt gömma sig bakom mig eller under mina händer när det blev som mest pinsamt. Riktigt roligt hur han kvider i stolen bredvid när det blir pinsamt. Vi var där med Anna och lillasyster och jag tror att alla fyra uppskattade filmen ganska mycket. Jag kan i vart fall varmt rekommendera den, den har biopremiär den 23 september i Sverige.

På vägen hem i bilen sa jag "Jag tycker att du ska köpa en grå kostym" varpå M direkt svarade "Okej!". Se filmen så kanske ni förstår.

Ps. Är man tantgammal om man på allvar funderar över om man inte egentligen hellre skulle ta hem den välklädde varianten av Steve Carell före Ryan Gosling? (Och det trots att den sistnämnde kanske är det snyggaste som existerar på denna jord just nu.)

Ps2. Är det inte dags att man även i filmvärlden slopar tanken på att tjejer som blir uppraggade och följer med en kille hem från krogen alltidutanundantag gör det i hopp om ett långt förhållande?

Film 24/11: Upperdog

Fyra unga personer med olika bakgrund råkar korsa varandras vägar i Oslo varpå komplikationer, kärlek och ångest uppstår. Ungefär så kan man i väldigt korta drag sammanfatta Upperdog (2009). Upperdog är en norsk film skriven och regisserad av Sara Johnsen som säkerligen ville mycket mer med sin film än vad det riktigt blev i slutändan.

Det handlar om klass, om krigserfarenheter, om global rättvisa och om biologiska blodsband. Och egentligen är det inte på något vis en dålig film, men det känns som att jag har sett den flera gånger förut. Den är fint gjord men känns ibland lite för övertydlig för att vara nordisk film. Den stora behållningen fick jag av Agnieszka Grochowska som spelar Maria, en polsk tjej som lämnat sin lilla son och sitt hemland för att tjäna pengar på att städa åt rika i Oslo. Hennes skådespel lyfter filmen och hennes karaktär gör den till något annat än en platt och lite dyster historia som inte riktigt engagerar. Betyg: 2/5.

Recensioner: SvD, DN, Exp.

Webbserie-tips!

Bästaste Anna sa sist vi sågs att jag "måste se Web Therapy!". Så jag kollade upp det förstås. Web Therapy finns i två upplagor; den ursprungliga tycks vara en webbserie i hittills tre säsonger (vet inte om det blir en fortsättning) med ca 7 minuter långa avsnitt som alla kan ses på youtube. Den andra är en relativt nystartad 'vanlig' tv-serie, en spinoff på den förstnämnda, som hittills gått i 6 avsnitt. Båda är skrivna och producerade av Lisa Kudrow (Friends m.m) och det är också hon som spelar den enda huvudrollen; terapeuten Fiona Wallice. Fiona tycks less på terapisamtal och lanserar därför en idé om 3 minuter långa sessioner via webbkamera, eftersom hon menar att det essentiella i en terapisession egentligen kan kokas ner till just 3 minuter. Hur framgångsrik hon är med idén och med sina patienter kan väl diskuteras.... Men det blir rätt kul och hennes patienter spelar av rätt spännande skådespelare. Tack Anna!

Första avsnittet av webbserien:

Är det dystra privat?

Läser Egon som fått en kommentar som antyder (men som kanske inte eg menade) att hon alltid låter så glad i sin blogg. Som om inga mörka moln fanns. Jag vet för det första, måste jag påpeka, inte om jag tycker att Egon är 'glättig' på nåt vis, men "försvaret" för ett sånt påstående är ofta (så även här) att man skiljer på personligt och privat i sin blogg. Och just det där är intressant, jag blir nästan lite sociologisk när jag funderar över det.

Jag tror att många tycker eller tror att jag mellan varven är hemskt privat i min blogg, iaf får jag känslan av det. Och det tror jag beror på att jag inte alltid mörkar eller utelämnar tråkigare perioder/dagar/händelser osv. Jag skriver verkligen inte allt, långt ifrån, och ibland filar jag helt klart i kanterna för att minska känslan av utlämnande (speciellt om andra är inblandade), men jag har inga problem med att blotta 'sämre Sara' ibland. Så länge jag själv inte upplever att det blir privat. Inte för privat i vart fall.

Men, till min fundering; är man automagiskt privat om man bloggar/skriver om negativa/dystra/osmickrande osv sidor eller händelser i sitt liv? Är det glada personligt och det dystra privat? Lämnar man alltid ut mer hos sig själv om man skriver om oglada saker? Är det som inte är glatt mer 'jag'?

Jag har inga klara svar* men jag tycker att det är ett ganska intressant ämne. Om jag nu lyckas förmedla det på rätt sätt här eller inte är kanske mer tveksamt...

*Och det är absolut inga pekpinnar eller annat åt någon annan, varje bloggare gör sin egen avvägning, med rätta.

Yttrandefrihet att kommentera?

Jag undrar vad som egentligen föranlett att flera större tidningar plötsligt bestämde sig för att införa förhandsmoderering av kommentarer på sina artiklar? Var det ett bastumöte jag missade eller?

Personligen välkomnar jag det (jag började förbjuda mig själv att läsa kommentarer utan i undantagsfall för ganska länge sen nu), även om jag kanske egentligen tillhör de som inte tycker att det bör ses som en mänsklig rättighet att få kommentera allt och alla. Jag tycker att man snarare skulle välja ut lämpliga artiklar där en diskussion faktiskt kan ge något. Att ha kommentarer under artiklar om brott, dödsfall, olyckor osv ser jag väldigt lite mening med. Nöjesartiklar, lokala event eller politiska beslut; sure, men då tycker jag man ska kommentera under sitt riktiga namn om det ska vara nån mening.

Lokaltidningarna här har, som jag minns det, haft moderering av kommentarer ett längre tag, men inte hindrar det att diskussionerna ändå blir något helt annat. Inte heller hindrar de 'idioterna', som det tycks krylla av i det här landet. Och med idioter menar jag inte de som inte tycker som jag utan ja...jag tror ni vet vilka jag menar. Vi har väl alla läst dem?

Begreppet yttrandefrihet har diskuterats på ett så märkligt sätt de senaste åren så jag välkomnar att det kommer lite ny, sundare fart på den elden som förhoppningsvis kan leda till nåt mer konstruktivt.

Det jag egentligen skulle komma fram till med det här alldeles för långa inlägget var att jag ville länka till AK som skrivit bra om det här.

Parenthood!

Det var en nästan fånig teaser till trailer inför den stundande säsongspremiären, men oj vad jag längtar efter säsong 3 av Parenthood! 13 september är the Bravermans tillbaka!

Inte riktigt samma sak men...

Istället för Jimmy Carr kan jag länka ett nu ganska gammalt men fortfarande väldigt roligt klipp från Axis of Awesome. Kanske det klipp jag blivit tipsad om av flest personer. Very funny.

Nästan präktig måndag

På inrådan av Ulrika-vännen testade jag idag appen RunKeeper (android och iphone, I think) under min snabba promenad och den satte fart på mina små fötter. Jag är så lättutmanad att jag ville gå varje kilomter snabbare än den förra (vilket jag gjorde). Galet svettig var jag när jag kom hem och det var ju lite syftet. Så, jo, såhär långt funkar den bra.

Resten av dagen har ägnats åt att tvätta sängkläder, vilket görs bäst i stan eftersom det inte finns torktumlare i huset på landet. Så sen har jag vikt kopiösa mängder tvätt (kändes det som) samtidigt som jag skrattat åt stand up-klipp med Jimmy Carr (som är så brutal i sin humor att jag inte törs länka honom, tror jag).

Ikväll har jag hjälpt M städa bilen och kört den i biltvätt (läskigt som attan, imo). Nu väntar vi mest att Simon-vännen äntligen ska komma tillbaka till svensk mark så vi får hämta upp honom och hans vän vid flyget. Antagligen med spännande historier från Barcelona (jag är så avis!).

Nyttig, snäll och duktig dag. Imorgon ska jag läsa bok har jag bestämt. Och gosa katt. Hela dagen. Lycka till, Sara, säger jag om det. Men ja...

Länkkärlek

Det finns faktiskt få saker som får mitt blodtryck att rusa så mycket som dubbelmoralen med Ladies Night och när kvinnor omtalar sina män som 'barnvakt' när de är hemma med de gemensamma barnen. Verkligen. Därför ska ni läsa Linns inlägg.

Men nu...

...blir det Breaking Bad (vi testar ny serie), glass-snubbarna ovan och söndagsmys i soffan. Kanske även ett glas rött.

Imorgon far jag tillbaka till stan, tar tag i motionerandet och påbörjar höstplanerandet. Och är förhoppningsvis (men inte troligt) smärtfri, tack.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Seriösa söndag

Som väntat en trevlig fikastund med bästa tjejorna på stan. Det blev dock lite kort, vi fortsatte prata hela vägen till bilen och hann som inte riktigt färdigt. Vi måste avsätta mer tid helt enkelt. Dagens stora ämne mot slutet råkade bli parekonomi, detta komplicerade men ack så viktiga (för att inte säga supervuxna). Det innehåller så mycket och hur man än vill tycka att pengar är oviktiga så är de aldrig det helt och hållet. Självständighet, makt, frihet, rättvisa...det kommer mycket i ekonomi, inte minst om den inte är jämställd.

Vi var nog allra mest eniga om att ingen lösning är helt och hållet rättvis (såvida man inte tjänar lika) men att individuell föräldraförsäkring kanske är det absolut viktigaste som skulle behöva komma till för att åtminstone öka förutsättningarna för livslånga, bra lösningar. För båda parter.

Fortsättning följer, förhoppningsvis. Och jag är lite bortskämd med så kloka vänner.

Söndagsfika på stan ftw!

Jag ska dock snart bege mig en tur in till stan, hämta lite grejer hemma (det kan vara bra att ha med glasögon och linsvätska t.ex) och sen fika på stan med Ulrika och Anna. DET ska bli väldigt trevligt.

Message received, kroppen!

Inget nytt under solen idag direkt. Har nån form av myshelg med M på landet, vilket inte är fy skam. Vi hade väl tänkt lite annat den här lediga helgen också men jag är som inte på humör för just något när jag har såhär ont i huvudet och ryggen hela tiden. Igår kväll var det allt annat än kul. Inte ens voltarentabletterna hjälpte nämnvärt. Idag är det hyfsat men istället mår jag lite illa.

Jag pratade en del bryderi och höstplaner med M igår i hopp om att gnagandet skulle ge med sig. Jag tror att jag i vart fall fått lite stöd i mina teorier om vad och hur jag bör bete mig med de ofärdiga tankarna. Men sen ska det göras också. Tas tag i, och inte bara oroas inför. Det är som en annan sak det och där kan han inte hjälpa till. Men det löser sig, jag är långt ifrån uppgiven. Bara lite less och trött av all värk.

Wake up!!

Mina två nattsuddare (varav en antagligen är lite lite bakis och en åt ostbågar och dip med sked igår*) sover fortfarande (!) och själv sitter jag rastlös i köket med kli i kroppen. Funderar på om jag skulle ta på mig lurarna och ta en promenad ner till stan och söka efter Lehane-bok nummer tre (som förvisso antagligen inte finns i pocket på den söndagsöppna bokhandeln) eller om jag kanske ska börja väsnas med något så att de vaknar och kan underhålla mig lite.

*Det skulle kunna vara samma person

Jag vill reklamera en mänsklig egenskap

Det här med spänningshuvudvärk är ju en riktigt dålig grej. Jag har haft skallebang i någon utsträckning varje dag nu sen i måndags. Med tillhörande ryggont, trötthet och humöret en bit under toppen. Det har varierat lite varje dag i styrka, i förrgår hade jag så ont att tårarna brände (men det gör bara saken värre att böla över det), idag känns det mer diffust och egentligen mest i tänderna, käkarna och ländryggen.

Jag antar att det är något som pyr i grubbelhörnan, kanske flera saker. Eller ja, jag vet att det är så. Det är väl det där med hösten och längtan efter förändring som gör en del av det. Och att jag har ett par saker som jag verkligen verkligen borde ta tag i och göra men som känns jobbiga, skrämmande och där risken för misslyckande är överhängande.

Det är en riktigt dålig grej det här med att man kan vänja sig och hitta trygghet i saker man inte trivs med. Riktigt dålig grej.

Att inte tycka lika

Men oj vad Måns på Onyanserat och jag inte tyckte samma lika alls! Jag håller helt med om att den anstränger sig för att vara lite 'udda' men jag tycker att Ayoade gör det med charm. Jag brukar annars ha låg ribba för vad jag tycker är överpretentiöst eller 'arty', men jag upplevde den inte så. Jag håller också med om att huvudrollerna, Oliver och Jordana, inte alls är speciellt genomsympatiska, men det är också något jag ser som en fördel. Är så less på alla rollfigurer som är tillrättalagda och nästintill ofelbara. Men ja, spännande med så olika intryck.

Film 23/11: Exit Through the Gift Shop

Visas på Svt Play t.om den 1 september.

Med en omgjord Paramount-logga (till "Paranoid") inleds en dokumentärfilm som till en början handlar om Thierry Guetta, en fransman i L.A som filmar varje steg han och hans familj tar, i nån slags rädsla för att allt ska bli odokumenterat och historielöst annars. Han kommer så småningom i kontakt med blandade Street Art-konstnärer och under förevändningen att han gör en dokumentärfilm får han lov att ta del av deras underground-miljö. Till sist kommer han även i kontakt med den störste och mest mytomspunne av alla, Banksy. Det är också Banksy som inser att Guetta inte är någon kunnig filmare och för att få göra sin egen film av Guettas material, men utan hans inblandning, uppmuntrar han Guetta att själv bli Street Art-konstnär och göra en utställning. Slutprodukten, Exit Through the Gift Shop (2010), i regi av Banksy, blir dock en vändning då Guetta själv hamnar i fokus för den.

Det har diskuterats i evigheter huruvida Exit Through the Gift Shop är en riktig dokumentär eller en fiktiv historia, skapad av Banksy just för att påvisa det som redan påvisas i filmen; det mesta är imitationer och folk är beredda att betala vad som helst under förutsättning att de tror att det de köper är det som gäller. Hur det ligger till är egentligen ganska oviktigt, i min synvinkel, då poängen ändå blir i stort sett densamma. Personligen tycker jag det 'geniala' med Banksy är att han lyckas driva med människor samtidigt som han får dem att älska honom just av den anledningen.

Själva filmen är dock inte så genial i mitt tycke, även om han lyckas plantera just de avoga känslorna hos mig som jag tror att han hoppats på. Svängen kommer sent och när det egentligen blir som mest intressant tappar den lite fart (historien om Disneyland känns t.ex. som en parentes som bara drar ut på tiden) och lämnar ett tomrum efter sig. Det blir lite som att se två halvfärdiga dokumentärer om två olika saker. Men när den är som bäst är densamtidigt underhållande, provocerande och kritisk på ett distinkt sätt som jag uppskattar. Kanske hade jag gillat den mer om jag sett den när den kom, innan den vänts ut och in så mycket. Nu blir den inte särskilt omvälvande; betyget blir 3/5.

Dokumentären var Oscarnominerad men vann inte. Det har diskuterats att orsaken till det skulle ha varit att Banksy nekades komma till galan maskerad, samt att den 'skötsamma' Oscargalan kanske inte skulle ha fixat en ostyrd Banksy som deltagare.

Recensioner: SvD, DN, Exp.

Kort meddelande:

Men alltså älskade vänner, om ni ska fickringa mig (vilket ni gärna får göra, det är eh..smickrande, eller nåt), gör då inte det mitt i veckan klockan tre på natten när ni är i Barcelona!! Den här barnlösa hönsmamman blir liksom lite smått orolig då.

Slut på meddelandet.

Maru

Jag vet att man inte ska blogga om katter, lägga upp bilder eller filmer på katter eftersom folk överlag tycker att det är stentrist. Men det struntar jag i för tillfället. Jag älskar de små knasiga varelserna, de är koolast. Koolaste webbkissen är alla gånger Maru, Japans mest kända katt. Här finns en längre introduktion till fenomenet Maru.

Världens bästa...

Ser ni vad jag har?! Igår före bion hade vi bestämt att ses, M & jag, för en fika på stan. Vi möts, han tar mig i handen och drar iväg med stora kliv till skobutiken och köper mina finisar innan jag riktigt hann hänga med och protestera. Jo, jag protesterade lite faktiskt, men det var svårt att inte ge med sig. De är ju så fina och jag kan faktiskt inte gå i tygsneakers i vinter. Världens snällaste M har jag <3

Published with Blogger-droid v1.7.4

Friends with Benefits

I M:s googlekalender stod det för dagen "Romantisk biokväll med Sara" (I put it there...) och det har vi varit på. Typ. Förhandsvisning av Friends with Benefits (yep en till sån, tror ni kk-förhållandet funkade den här gången?) med Mila Kunis & Justin Timberlake i huvudrollerna.

Jag hade inte läst så mycket om filmen innan så jag blev återkommande positivt överraskad av alla biroller som dök upp. Filmen började rejält knackigt (precis som trailern nedan) med dålig dialog och oroliga skämt. Men så släppte något och plötsligt blev det kemi i skådespelet och rätt kul. Woody Harrelson som homosexuell sportjournalist var en höjdare. Recension kommer.

Mer länkkärlek!

Men hallå, varför har ingen sagt att Vegomamman börjat blogga igen? En hel månad tycks bloggen ha varit tillbaka igen utan att jag sett det. Jätteroligt!

Dagens te-tips!

För säkert två-tre år sedan drack jag ett übergott te hemma hos Anna & Uffe, som också tipsade om vart jag kunde hitta det. Men gjorde jag det? Nä. Men då och då sökte jag efter teet som jag alldeles för snabbt glömde namnet på och som dracks upp hos nämnda A&U väldigt fort.Det här teet kan vara det eftersökta guldet! Jag vet faktiskt inte säkert för jag minns inte längre ens hur det första smakade (...) och det finns triljoner Pukka-sorter, men det här som jag köpte på Coop i MVG före helgen är i vart fall lätt på topp 3 över godast tesort ever. Om teer kan vara fylliga, sådär att man nästan känner sig mätt efteråt, då är det här det.
För att göra en löjligt lång story kort; köp och drick det här teet!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Länkkärlek

Förvisso känner jag faktiskt inte igen mig en sekund men likväl skrattade jag ganska gott åt Et tu, Brute? hos Fredrik Backman.

Bok två av Lehane -check!

Så var den då äntligen utläst. Bok nummer två av Dennis Lehane om deckarparet Kenzie & Gennaro. Det tog inte lång tid för att den var dålig utan snarare för att annat hela tiden kom emellan. Vilket blev till dess nackdel då Lehane tycks vara expert på att ha übermånga personer nämnda i sina böcker, som alla är ungefär lika viktiga att minnas. En utmaning för tjejen med kort minne och koncentrationsproblem. Jag tänkte en stund mot slutet då jag satt och paniskt letade efter namn som kom tillbaka och som jag mindes att jag läst om i början men inte kom ihåg vilka de var, irriterad över att behöva lämna den spännande handlingen, att "nästa bok ska jag föra anteckningar till". Men så kan man väl inte göra, det vore knasigt tror jag?
Men boken var bra, ungefär lika bra som första, det vill säga inte det bästa jag läst men ändå väldigt bra. Otäckare än första, läskigare bilder dök upp i huvudet den här gången. Och jag blev nog ännu mer nyfiken på Gennaro, alltså Angie, som jag känner mig allt mer kopplad till på nåt vis. Inte så att jag är i närheten lika tuff men hon har personlighetsdrag och tänk som jag känner igen mig i. Det var också lite mindre putslustig humor än i första vilket nog både var bra och dåligt. Nu ser jag fram emot bok nummer tre.

Published with Blogger-droid v1.7.4

"Hur många barn får jag när jag blir stor?"

Läser hos blandade Johannor m.fl. om det här med "rätt antal barn" och blir lite trött i huvudet. Det är ju aldrig riktigt rätt så kan vi inte bara ge upp att nedlåtande kommentera andras liv utifrån våra egna ramar?

Har man inget barn så vet man inget om världen, man är inte riktigt vuxen, vet inte vad det är att "på riktigt" bry sig om någon annan än sig själv och får absolut inte ha lov att ha åsikter om vare sig familjebildning, barnuppfostran eller politik som rör "familjer".

Har man ett barn så vet man tydligen fortfarande inte tillräckligt mycket, för ett barn räknas visst inte riktigt som ett helt barn (?), ty hemligheten ligger i balanserandet med barn i plural.

Har man två barn så uppfyller man nån slags förbjuden kärnfamiljsidyll och det går inte vägen alls. Då är man en dålig feminist.

Har man fyra eller fler barn så är man i det närmaste white trash-stämplad, promiskuös eller oförmögen att förstå preventivmedel och antagligen lite underlig.

Så, hm, är det tre barn som är den gyllene lösningen på allas problem? Jeez. Jag vet inte om jag hinner det.

Länkkärlek

Den uppmärksamme har sett att det den sista veckan har tillkommit ett gäng nya bloggar i min roll. Utöver dessa har jag fortfarande några 'on trial' i webbläsaren så den kan komma att utökas ytterligare. Bland de nytillkomna finns bl.a Vi tog ett tåg ända till slutstationen, Den där om Jenny, Apple, dear samt Glitterfittorna.

Hade jag varit piggare i huvudet hade ni fått en charmerande motivering till varför ni borde besöka var och en av dessa trevliga tillhåll men eftersom jag är mellan nattskift säger jag bara: besök!

Drömmar

De märkligaste drömmarna har jag oftast då jag sover om dagarna. Det blir bara så otroligt knas att jag till och med i själva drömmen ibland stannar upp och funderar om det är möjligt att drömma så knas. Och alltid när jag drömmer knas vaknar jag och känner mig ytterst outsövd. Så även idag. Men en natt till nu sen lite ledighet igen.

Mitt bästa plastkort

För att försöka vara lite mer positiv kan jag berätta att jag just hämtat ut två nya gratisbiljetter till ytterligare en förhandsvisning på bio. Av alla plastkort jag någonsin ägt* tror jag att biokortet är det som betalat sig allra mest. I kön utanför bion idag (den enda nackdelen för en som får fullkomligt tokkli av att vänta/köa) hörde jag av de mer insatta att detta var den 16:e gratisfilmen hittills i år för oss med guld-/silver-kort. Nu har inte jag sett alla som erbjudits utan bara de jag kunnat och/eller haft intresse av, men en del har det blivit trots allt. Jämför det med de ynka kronorna man får tillbaka från ICA/Coop varje månad t.ex.

*De blir stadigt allt färre i takt med att jag inte ids bära på dem och då jag inser att majoriteten av dem inte ger något att ha.

Det blir en 'sån' månad

Vad är det för mening med semester när man får lida för den i efterhand, funderade jag över tidigare idag. Tre minuter tidigare hade jag loggat in i lönesystemet och sett min kommande lön och fått smärre chock. I stort sett inget ob-tillägg för juli månad innebär typ ingen augustilön alls. Utöver det tillkommer avdrag för karensdag den natten jag var hemma efter att ha blivit slagen på jobbet. Ännu mindre lön, med andra ord. Fyrsiffrig nettolön, det är nära på skamligt. Jag har arbetslösa vänner som har ut mer i månaden än vad jag tjänar som faktiskt jobbar. Nånting är snett.

Det får ju gå. Det blir dock inga utsvävningar whatsoever och inga vinterskor. Och antagligen ingen mat de sista två veckorna, men jag har ju lite att ta av såatte...

Film 22/11: Unthinkable

Unthinkable (2010) är en liten budgetfilm av Gregor Jordan som inte gjort så mycket väsen av sig, som känns som en filmvariant av det vi såg i början av tv-serien 24, fast utan den 'fräcka teknologin'. Den handlar om en amerikansk medborgare tillika nyfrälst muslim, Steven/Josuf (Michael Sheen) som skickar ut en trovärdig film i vilken han berättar att han placerat tre kärnvapenbomber i tre olika amerikanska städer. Han tillfångatas av FBI, ledd av agenten Helen Brody (Carrie-Anne Moss) men snart visar det sig att det inte är Brody som styr gruppens utredning på riktigt. Istället har "H" (Samuel L. Jackson), en man som inte räds att utföra tortyr, kopplats in för att få Steven/Josuf att berätta var bomberna finns.

Även om det här är en explicit film med många tortyrscener så blir det aldrig riktigt spännande. Michael Sheen gör förvisso en riktigt bra rollprestation men i övrigt känns rollerna så konstruerade att det blir stelt. Det är över lag väldigt polariserat när frågan om en enskild människas rättigheter ställs mot kanske miljoner amerikanska liv. Agent Brody blir den rättstrogna kvinnan med samvetet och H den överbrutala men självutnämnt förnuftiga mannen i vågspelet. Och även om rollerna suddas lite i kanten efter en stund så räcker det inte. Jag förtår att den är gjord som en tankeställare och det kanske fungerar i USA men för min del är den för lite ifrågasättande och för enkelspårig för att bli riktigt intressant någon gång. Betyget blir svag 3/5.

There's an app for that?

Jag är för övrigt väldigt fundersam över många saker just nu. Ungefär som brukligt om man är fröken Sara och det vankas höst. Hösten är som sagt en favorit, men brukar samtidigt innebära lite kli och framtidsfunderingar. Och just den här hösten känns det som att jag mer än vanligt är i behov av lite förändring. Jag vet vad jag vill förändra men jag vet inte hur eller riktigt till vad. Jag behöver nya, positiva utmaningar, lite ny inriktning och en ny källa att ösa positivt energitillskott ur. Det är allt för mycket som dränerar mig just nu.

Med risk för att låta som en viss Judy Garland-film så skulle jag behöva lite extra tillskott av både mod och klokskap den närmaste tiden (hjärtat har jag, kanske lite för mycket). Lite mindre av "klart-du-inte-klarar-det-den-här-gången-heller" och mer jävlaranamma.

Finns det nån webbutik för sånt eller? Eller kanske en app...?

Dålig timing

Det är ju typiskt att det ska dyka upp en mindre (men ändock inte oviktig) fundering som kräver kunnande och klokhet á la Anna-vännen just den veckan då hon befinner sig i Turkiet. Jag skulle behöva ett gott, myndigt råd och lite vägvisning just nu. Och ja, jag är medvetet halvhemlig. Trist, I know, men det kan nog kanske avslöjas senare. Ville mest beklaga mig över mitt ilandsproblem.

Spelkväll på Böle

Vi hade förstås en väldigt trevlig spelkväll igår. Det var jag, syrran, M och Simon som krigade i Sagan om Ringen-varianten av Risk. Det är riktigt kul, men jag måste nästan köpa den vanliga varianten och spela den också nån gång.

Första omgången råkade systrarna ha ett litet (och bara ett litet) övertag och genast ville de dåliga förlorarna avsluta spelet. Det blev nästan dålig stämning där ett tag. Sicka dåliga förlorare... :)

Andra omgången blev det något av ett tvärtomscenario. Jag hade röd och som synes nedan så fanns det till sist exakt noll (0) länder som var bemannade av röda arméer. Jag var dock en betydligt bättre förlorare än vissa andra, vill jag hävda.

Men som sagt; fler spel behövs i spelgänget, gärna helt nya spel som lite utmaning. Jag hoppas att vi får till en spelkväll med fler närvarande och att vi återupptar det som höstumgängesvana snarast för det är riktigt kul!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Strulnätet

Det bråkiga 'internättet' fortsätter att bråka. Det har ju varit ganska lugnt ett tag, sådär så att jag fick tillbaka förtroendet för ComHem, men sista tiden har det småstrulat lite mera igen. Det var ett stort avbrott i hela norra Sverige i veckan och sen dess har det envisats med att gå ner med alltför korta mellanrum (ibland typ var femte minut). Måste väl felanmäla det där på måndag om jag hinner. Få saker retar mig lika mycket som en dålig lina.

Spelkväll!

Tillbaka i stan igen (ja, det är ett jäkla farande ibland). Vi har tokhandlat godis, snabbstädat lite och inväntar nu bästa Simon, med eller utan sällskap, för en spelkväll med sockerkoma, dåliga förlorare och annat skojigt. Tydligen är det Risk som står högst på önskelistan. Det var ganska länge sen nu så det ska bli kul. Alla vännerna turas ju tydligen om att åka utomlands den här sommaren så det har varit rätt omöjligt att samla ihop dem för en gemensam spelkväll, men så snart det blir höst på riktigt ska det nog bli ordning med det också.

Film 21/11: Submarine

Oliver Tate (Craig Roberts) är en något besynnerlig 15-åring som håller koll på sina föräldrars sexliv, anstränger sig för att hans mamma ska tro att han är psykiskt sjuk och som inte ser sig själv som en mobbare även om det är just han som blir droppen för den tjocka tjejen i klassen. Han är kär i Jordana (Yasmin Paige), lite för att hon är sådär lagomt impopulär för att ha vinning i att bli tillsammans med honom. Men samtidigt som han skaffar sin första tonårsrelation verkar saker gå snett i hans föräldrars äktenskap. Oliver misstänker att hans mamma (Sally Hawkins) har en relation med den skumma new age-grannen (Paddy Considine) och hans strävan att återförena föräldrarna kommer i konflikt med hans relation till Jordana.

Det är lite svårt att förklara handlingen i Submarine (2010) på ett bra och intressant sätt. Mycket för att det som sker på ytan bara är en del av allt det som faktiskt händer i filmen. Den skildrar på ett väldigt bra sätt hur en tonåring kan vara vuxen ungdom i skolan samtidigt som det är ett bekymrat barn hemma. Det var många skratt i biosalongen, men egentligen är det en väldigt svart film som Richard Ayoade debuterar med (baserad på en roman av Joe Dunthorne) och flera gånger fastnar skrattet i halsen och jag undrar om de övriga i salongen inte ser det jag ser. Men den blir ändå aldrig tragisk eller för sorglig, mycket tack vare den hjärtliga humorn och det oerhört vackra bildspråket. Ayoade har inte heller fyllt ut filmtid med långa tysta passager; filmens 97 minuter är välanvända och allt går ganska fort vilket bidrar till den ibland nästan dråpliga känslan av flera egentligen ganska allvarsamma händelser.

Skådespelarinsatserna är också väldigt bra. Noah Taylor, gömd bakom ett ovårdat hår och ett ansikte fullt av fåror, gör rollen som Olivers deprimerade pappa Lloyd oerhört bra och det märkliga samspelet mellan honom och hustrun är utmärkt, precis som det mellan ungdomarna. I många fall är det inte vad de säger i filmen utan snarare hur de säger det som är bärande, och där är det perfektion som gäller, skulle jag vilja påstå.

Ayoade har lyckats med att göra en snygg film där lek med färger, filmteknik och inte minst bra musik känns väl avvägd och aldrig tippar över och blir pretentiös. Han har jämförts med en tidig Wes Anderson men jag får också lite Noah Baumbach-vibbar och även om jag fullkomligen älskar Ayoade som Moss i The IT Crowd så hoppas jag att han sätter sig i regissörsstolen snart igen.

Det var en ren fröjd att se den här filmen och jag är glad att jag gjorde det på bio. Det är en ljuvligt brittisk film som absolut väckte den tonåriga britpop-nerden i mig igen på alla sätt. Jag kan inte riktigt se varför jag inte skulle ge en sån upplevelse full pott så det blir 5/5 i betyg.

Recensioner: SvD, DN, Mz.

Fredag: tortyr och dyrt vin

Steg upp tidigt, for och handlade och fortsatte sedan färden ut på landet. Och där är jag nu, kämpande för att hålla ögonen öppna så pass länge att jag åtminstone kan få i mig lite middag. En film har hunnits med, en om tortyr. Smart grepp av M att välja just den; vem somnar till (välspelad) tortyr liksom?

På vägen hem for jag förbi systemet och köpte bl.a en halvflaska vin. För en stund sen slog det mig att det gick väldigt mycket pengar på det där besöket och när jag dubbelkollade kvittot så ser jag att det slogs in fyra flaskor istället för en. Frågan är bara hur man bevisar att man köpte färre? Men jag ringde och hon som svarade sa att det inte skulle vara några problem, så jag får väl hoppas det imorgon. Annars blir det ett dyrt vin det där som måste drickas med välövervägd andakt.

Up's and down's

I'm still alive, bara lite mör. Jag har förvisso jobbat drygt 50 timmar natt på en vecka men det känns som att jag är märkligt matt och trött trots det. Inatt var det verkligen segt i kroppen och jag fick fabulera både trevligt humör och tålamod flera gånger. Jag hoppas att, vad det nu än är, blir bättre under min lediga helg.

Och den ska ägnas åt allmänt mys, lite kompishäng och god nattsömn, hade jag tänkt. M kom åter från sin kick-off-resa igår och saknaden tycktes varit ömsesidig. Fick ett par timmar ihop före jobbet så vi hann äta middag och prata lite. Inte så att jag inte överlever en vecka utan honom men just den här veckan har det känts riktigt trist utan, gissar att det hänger ihop lite med resterande mysko symptom.

Mitt jobb är f.ö verkligen upp och ner just nu, snabba svängar är det som tycks gälla och ingen natt liknar riktigt nästa. Jag har både varit "dumjävel" och "den bästa som finns" de senaste nätterna. Man blir hemskt duktig på att suga åt sig av de braiga stunderna kan jag säga...

Nu ska den här 'bästa dumjäveln som finns' gå och sova och förhoppningsvis vakna upp som en ny människa. Eller åtminstone som en något mindre matt sådan.

Filmtips!

Just hemma från förhandsvisning av Submarine, Richard Ayoades film som jag säkerligen nämnt mer än en gång tidigare. Och den var väl värd att se! Jättemysig, knäpp, svart men rolig och snygg, brittisk indiefilm som jag inte riktigt kunde värja mig emot, trots att förväntningarna var motvilligt höga redan innan. Recension kommer, jag måste bara smälta den lite och hitta tillbaka till verkligheten.

Och jobba tio timmars nattpass (apropå att komma tillbaka till verkligheten).

Från de bästa till de sämsta

Så kom den som utlovat, Kermodes topp fem över de sämsta filmerna hittills i år. Igår länkade jag till en topplista över de bästa filmerna där Sucker Punch fanns med, den finns istället med bland Kermodes sämsta. Vilket är ungefär så den mottagits; antingen med idel ris eller ros (mest det förstnämnda dock). Själv har jag inte förmått mig att se den än, men det låter onekligen som att jag bör skaffa mig en egen uppfattning.

Han är kul när han raljerar, den bäste K, och här går han bl.a. igång över Transformers (en serie filmer jag gav upp att se efter att ha somnat till första filmen två gånger). The Dilemma har jag sett (men missat att skriva om här som det verkar) men jag håller i stora drag helt med K om hans kritik.

Flytvästvarning?

Lite sömn gjorde tydligen susen. Jag snuvar mig fortfarande lite och vaknade förvisso med en antydan till huvudvärk, som sitter kvar, men jag känner mig i övrigt piggare och inte direkt sjuk. Gott så.

Ute skiner solen samtidigt som jag läser att det förväntas översvämningar här i norr idag. Det ser för tillfället inte riktigt möjligt ut, men vem vet vad dagen har att erbjuda. Tur att hamnen är mindre än ett stenkast ifrån huset utifall att jag måste kapa en båt för att ta mig till jobbet ikväll då...

För tidigt för höstförkylning, kroppen!

Kallsvettig, snuvig, huvudvärkig och allmänt nedslagen känner jag mig plötsligt. Det har som smygit sig på ju längre dagen gått. Jag hoppas att jag inte håller på att bli sjuk, för det har jag då vare sig råd eller lust/ork till. Kanske är det bara resultatet av mitt dygnsvängande, det sätter ju gärna rätt grymma spår fysiskt lite då och då.

Jag har nu krypit upp i sängen med booken, har en kopp te och en kanna vatten redo att insupa (?) och tänker mig att jag ser film eller nån bortglömd tv-serie resten av kvällen. I miss my M; vi har inte setts på riktigt sen i torsdags, om man bortser de fyra vakna timmarna vi hade igår kväll. Och nu är han på "planeringsdagar" söderut (jag vill också ha "planeringsdagar" med jobbet inkl god mat och enkelrum på hotell i två nätter!) till torsdag. Ser fram emot en gemensam fredagskväll så mycket just nu. Utan sjukdomar helst, tack.

Film som gör ont

Precis som Kermode (som jag länkade till häromdagen) så listar Emma Gray Munthe sina bästa filmer hittills i år på sin blogg, dagens tips! Jag har just sett en av dem och det gör lite ont överallt nu. Jag verkligen älskar bra realism lika mycket som jag hatar det eftersom det så ofta kryper mig under huden. Amerikansk realism brukar dock bara fungera halvvägs på mig, så alltså inte i det här fallet.

Jag tror att jag för ett par år sen skrev något i stil med att det är ett säkert kort att se saker som EGM ogillat eftersom vi hade så väldigt olika smak. Så är det inte alls längre, har jag upptäckt. Har EGM fått 'bättre smak' eller har undertecknad blivit äldre och klokare?* Mhm.

*Insert laughter a.k.a skämtvarning

Sådetså

När man är segtänkt, oinspirerad och post-jobbhelgsosmart får man lov att tråkblogga om sin ointressanta dygnsrytm.

Hälsningar,

Still-winning-all-her-wordfeud-games (moahaha-skryt!)

Att snurra till dygnet

Två nätter lång ledighet brukar inte innebära att jag anstränger mig nämnvärt för att vända rätt dygnet, snarare är det bäst att låta bli och på sin höjd halvvända. Men se så blev det inte alls den här gången. I väntan på att M skulle sluta jobbet och komma och hämta upp mig 'råkade' jag somna i sängen med mobilen och wordfeud (yes, jag har med fastnat lite, I'm that easy) i handen och vakna först efter klockan sex. Sen for vi, via ett par ärenden, ut på landet, filosoferade på trappen, gosade katt, trängdes i badkaret en stund och somnade sen framför nån tv-serie (minns inte ens vilken). Ofattbart att jag lyckades somna redan vid midnatt!

Men just därför kändes det också rätt okej när klockan ringde vid sextiden imorse. Men i samma veva som jag tänkte den tanken kom jag också på att jag därmed har tokvänt rätt på dygnet plötsligt. Som jag måste vända knas på redan imorgon igen. Yeay.

Fast nu är jag faktiskt rätt gäspig och skulle lätt kunna tantlura en stund om det inte var för att jag bestämt mig för att det ska tränas idag. Sådetså-läge. Jag måste, imorgon kommer jag inte hinna och sen är det jobb igen fram till helgen.

Hard to get

90 tappra minuter av playing hard to get (vi snackar sänkta öron, ryggen vänd emot mig och svängande svans) som straff för min frånvaro. Men till sist gav hon in min sursöta Smilla-katt.

It's good to be "home".

Published with Blogger-droid v1.7.4

Film 20/11: How Do You Know

James L. Brooks, tidigare känd för bl.a Ömhetsbevis (1983) och Livet från den ljusa sidan (1997) är regissören bakom en av årets oväntade biofloppar i USA; How Do You Know (2010). Rättvist eller inte?

Lisa (Reese Witherspoon) är en ambitiös professionell softballspelare som är på väg till OS just som hon blir petad ur laget till fördel för en ung nykomling. Lisa, som har spegeln full med post-it's med peppande ordspråk för att alltid vara fokuserad och bäst står plötsligt utan det som tidigare varit hennes hela liv. Hon försöker istället gå in mer i det hittills lösa förhållandet med den professionella baseballspelaren Matty (Owen Wilson) men inser att han kanske inte alls är det hon behöver bäst egentligen. Samtidigt får George (Paul Rudd), som är nån typ av chef för ett större internationellt företag, veta att han står under utredning av FBI för bedrägeri och blir i samma stund av med både jobb och flickvän. George och Lisa möts men även om Lisa uppfattar George som lite kul tycks hon inte särskilt intresserad, något som George däremot blir. Han försöker ignorera sina problem med FBI för att gå upp i intresset för Lisa, samtidigt som han motvilligt börja se att hans far (Jack Nicholson) har större involvering i hans öde än han först trodde.

How Do You Know är annorlunda på ett sätt som jag vill tycka om samtidigt som jag inte riktigt lyckas göra det. Om Brooks kom undan med udda dialog i Livet från den... så gör han det inte med samma lätthet här. Dialogen är det som stapplar allra mest, förutom det underliga i att en person som Lisa skulle vara så omedveten och självutplånande i sitt förhållande till den uppenbara playern Matty. Jag köper det inte alls. Personporträtten över lag är konstiga och den enda som riktigt lyckas gnistra är Witherspoon som gör en bra insats i motvind. Det gnistrar även lite ibland om henne och Rudd (som annars är en av mina favoriter) men det är korta stunder. Wilson gör om Dupree från You, Me and Dupree (2006) men den här gången är Dupree en rik, känd sportfåne. Nicholson gör samtidigt en ovanligt lågmäld insats som knappt ens går på rutin.

Men jag vill som sagt tycka om den och ibland gör jag det. Det finns delar i den som nästan känns lite Woody Allen-aktiga som är knasigt så att det blir vackert, speciellt i scener där Georges assistent Annie (Kathryn Hahn) är med. Det här är Witherspoons (och i viss mån Hahns) film, men det räcker dessvärre inte så långt. Betyget blir godkänt; 2/5.

Me like teakopps

Åh, och jag gillar mitt senaste tekoppstillskott mycket! Ifall någon undrade alltså.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Lördag

Trött idag, såklart, men jag har faktiskt sovit riktigt bra. Med bara ett avbrott mellan 8-16, så ganska perfekt. Nu är jag nyäten, lite seg och übersugen på te. Ska nog sätta mig i sängen och se nån film innan det blir dags att fara till jobbet igen.

Och ute skiner solen.

Nån form av länkkärlek

Då jag av någon anledning blir allt sämre på att lyssna på radio (jag vet, jag borde verkligen vända trenden) är jag glad över Mark Kermodes* blogg Kermode Uncut. Han är ganska torr-brittisk men också väldigt o-arty, vilket jag gillar. Rättfram och ger aldrig sken av att gilla något bara för att man ska.

Nåväl, idag har han postat en film med sin "mid-term report" över de fem bästa filmerna såhär långt i år. Jag måste erkänna att jag inte sett någon av dem även om två stod på min 'att-se-lista'. Nu står alla fem där och jag ser fram emot hans "worst of the year" som kommer nästa vecka. Och jag önskar så att han kunde göra ett nytt Filmkrönikan i svensk tv, kanske tillsammans med Emma Gray Munthe? Det vore fantastiskt.

*Kermode har ett filmprogram i brittisk radio, BBC Radio 5 Live varje vecka.

Välkommen höst!

Det känns för övrigt som att det börjar bli höst nu. Och det är helt okej. Även om jag varit ovanligt nöjd med sommaren så är och förblir jag en höstmänniska. Jag gillar som bekant vintern också, i vart fall fram till ungefär mars, det blir så ljust med snön. Men hösten är min klara favorit med sina vackra färger, sina färre måsten och sitt tjocksockkrav.

Idag har det varit blå himmel och sol men ändå inte sådär jättevarmt ute och då tänkte jag att hösten är på väg på riktigt. I huset har det också börjat bli kallare om kvällarna, golvkallt framför allt, och vi har sett att hyresgästen i lillstugan har börjat elda i kaminen när han varit hemma. Så nog är hösten i vart fall på väg. Skönt.

Jobbtime!

Jobbhelg då framför mig. Trots planen att sitta uppe länge igår så somnade jag redan före tolv och vaknade därmed utvilad vid 8 imorse. Jag har försökt att sova lite på eftermiddagen nu och det har väl gått sådär. Många möjliga störningsmoment finns det...

Ta hand om din katt!

Just den här morgonen gick jag verkligen igång på 'nyheten' om ett översvämmat län med kattmammor och -ungar. Nu när jag är hyfsat sansad igen borde jag säga något vettigt om det.

Men vad kan man egentligen säga som inte varje djurägare borde vara medveten om från start? Om du har en katt, oavsett kön, och du inte önskar kattungar efter den så ska den steriliseras när den blivit könsmogen. Att ge p-piller ger i nästan samtliga fall någon form av cancer, informerade en veterinär mig om för några år sen, så det rekommenderas eg bara om man ska avla senare. Dessutom är det ofta ett jäkla sjå. Och att ha katt inne som löper är nästan plågeri då katten ofta mår allt sämre vid varje löpperiod (och en katt som löper är inte rolig att umgås med, I promise).

Jag har träffat ett flertal människor som jag i andra fall nog skulle säga vara pålästa och 'normalbegåvade' som inte steriliserar sin katt. Kommer en hona hem och är på smällen så görs det i vissa fall några försök att ge bort/sälja kattungarna alternativt så dödar man dem bara, som om de inte vore liv alls. I vissa fall används nån form av 'föryngringsmetod' dvs man har ihjäl kattmamman och sparar nån eller ett par av ungarna för att få lite kattungemys ett tag. Vansinne är bara förnamnet!

Katter måste få högre status. Människor måste börja ta ansvar för sina katter och deras välmående och inte se sig själva som nån slags värd åt ett djur som i övrigt inte behöver vare sig tillsyn eller hälsokoll. Det är dyrt att sterilisera en katt, visst. Men skaffar du ett djur så kostar det, det måste man väl fatta när man gör det? Har man inte råd ska man inte skaffa katt. Sen tycker jag att det kunde övervägas en statlig satsning för att få till stånd fler steriliseringar av redan existerande katter för att förhindra att så många fler oönskade kattungar kommer till livet, men det lär aldrig ske.

Och ska du skaffa katt; kontakta djurskyddet. Där kan du både köpa katt eller bli fodervärd (om du inte vill binda upp dig på kattlivstid). De gör ett jättebra jobb och där finns både små katter och äldre katter som behöver kärlek. Steriliserade och vaccinerade så att du slipper, istället får man betala lite för dem. Men det är varje katt värd, bättre familjemedlem kan man inte ha.

Bildbevis

På begäran (?) postar jag en dålig bild på valnötsbröden (på en stökig järnspis, way to go), som blev helt okej. Men det är huga så svårt att fotografera mat, det är sällan något ser särskilt gott ut. Antar att det kräver sin belysning. Men ja, håll till godo, Anna :)

Published with Blogger-droid v1.7.4

Huslig

Bullarna blev helt ok. Var inte så inspirerad att göra kanelbullar så gjorde en vaniljfyllning istället och det blev helt ok. Provsmakarna satte i sig ett gäng så jag tror att de blev godkända, även om jag nog var snabb med jäsningen så de blev lite torra.

Nu är fröken huslig på landet igen och har valnötsbröd i ugnen. Skulle egentligen ha stannat i stan ikväll men när logistiken för imorgon såg ut att ordna sig ändå så följde jag med M ut till kattorna, badkaret och lugnet*. Sen blir det stan och jobb för hela slanten i helgen.

*Ungefär de fyra sakerna, M-kattor-badkar-lugn, som jag saknar allra mest när jag inte är där. Plus diskmaskinen. I lööööv diskmaskinen!

Bullbak

Idag är det bullbak som gäller. Bullbak och ryggont. Antar att jag känner av lite från igår, men det är ändå inte olidligt. Idag blir det nog på sin höjd en snabb promenad som träning, och det ska jag försöka hinna med.

Men först bakas det bullar alltså. Simon kommer på fika senare idag och jag tänkte att nybakta bullar både var gott och lite kul att göra. Det var ett tag sen sist så det blir bra att fylla upp frysen med. Och medan degen jäser ska jag dra fram dammsugaren och städa färdigt/väcka lillasyster också.

Sista rycket inför intensiv jobbvecka som börjar imorgon? Yep.

"That's no browser, that's the button for the internet"

Jag fick hem boxen med de tre första säsongerna av The IT Crowd idag. Import-DVD fick det bli. Nu saknas bara fjärde säsongen och så hoppas jag att de numera så upptagna-på-annat-håll-skådespelarna kan få en lucka att spela in den femte utlovade och troligen sista säsongen.

No more politics?

Den som hängt med länge här kanske undrar vart mitt politiska intresse och engagemang tog vägen? Engagemanget tog slut en stund efter att motivationen gjorde det men intresset är i stort sett oförändrat fortfarande. Det blev bara lite jobbigt ett tag, krävde helt andra saker av bloggen, mycket ork fick läggas på att vända andra kinden till, ignorera smärre hotelser och ändlösa diskussioner. Istället vänder jag nästan helt mitt utåtriktade politiska intresse mot den oäkta hälften. Och det gärna i bilen (inte minst eftersom vi inte kan enas om radiokanalerna :).

Idag var ämnena Londonkravallerna (som nu spridit sig) och Måns Zelmerlöw. M var uppgiven (kanske är rätt ord) över den senare efter att jag postat en länk på facebook och jag hade triljoners funderingar över olika sätt att se det förstnämnda.

Det är ganska trivsamt att ha såna samtal i bilen faktiskt. Vi hinner med en hel del på de ca 40-45 minuterna som det tar till eller från stan. Det är bara i enstaka fall som diskussionen dör fort. Inte så att vi har så olika syn på saker, men ibland lite olika perspektiv. Och M ger mig nästan alltid anledning att klura mer över mina initiala tankegångar. Och sakta men säkert tror jag att den trivsamma formen av politiska diskussioner skulle kunna ge tillbaka orken att rikta intresset mer utåt igen. Men långt ifrån säkert.

Heja mig!

Duktig Sara har varit på gymmet idag! Och det var bara en trevlig upplevelse (förutom kaoset att ta sig dit genom vägbygget och kratern utanför). Personalen var oerhört trevlig, visade runt, förklarade allt och erbjöd hjälp och stället är verkligen fräscht. Ok, jag kanske har sett finare omklädningsrum men själva lokalerna för övrigt var fina, ljusa och trevliga. Och maskinerna verkar detsamma. Nu tog jag min flykt till konditionsmaskinerna och höll mig där under hela tiden. Den jag sysselsatte mig med hade till och med inbyggd kalluftsfläkt som drog igång just som svetten började rinna (dvs rätt tidigt).

Nästa gång ska jag nog be om en mer utförlig genomgång av konditionsmaskinerna men just idag ville jag greja lite själv för att känna in mig. Och det kommer nog bli bra det där förhållandet mellan mig och USM. Och snart har ju halva bekantskapskretsen kort där så jag lär inte behöva känna mig ensam...

Svenskt SNL?

En svensk variant av SNL, ska det vara något? Hm, kanske. Svensk politisk satir och 'aktualitetshumor' kan ju vara rätt kul ibland, lite beroende på vem som gör den och om man törs vara nog obekväm. Peter Settman och Christine Meltzer? Hm, kanske igen.

Som SNL-fan försöker jag verkligen att inte vara alltför skeptisk för det vore onekligen kul med ett bra humorprogram som inte måste vara ett 'familjeprogram', med lite nya komiker och där man törs provocera utan att för den delen vara elak. Inte alldeles lätt dock. Om det nu är ungefär det som de tänkt och inte ett nytt "Hey Baberiba", det framgår inte riktigt.

Men ska det verkligen heta "Partaj"?

Öka takten, Sara!

På bordet ligger nytagna foton till träningskortet och jag inser att ursäkterna börjar sina. Det kanske är dags att sluta upp att viktkrisa, utseendekrisa och i allmänhet fåna mig och BARA GÖRA DET for G's sake! Imorgon ska jag besöka det nya gymmet jag signade upp mig på för alldeles för länge sedan och återgå till de goda rutiner jag hade med det förra gymmet förra hösten. Om jag visste att det skulle ta så mycket kraft hade jag aldrig övervägt att byta ut det förra sunkiga men opretentiösa gymmet mot ett nytt. Jeez.

Hur man gör en utdragen diskussion längre...

Det var ju det här med länkkärleken då. Jag hade egentligen tänkt att inte skriva det där inlägget som jag halvt lovade eftersom att det a) kändes färdigdiskuterat och b) risken för missförstånd verkar vara extremt överhängande. Men så läste jag att Katta Kvack verkar ha tagit illa åt sig, något som jag verkligen inte tror var den ursprungliga meningen. Och inte tycker jag heller att hon har anledning att göra det, få är så inkluderande och länkar så vitt och brett och mycket som hon.

Jag förstår som sagt var ursprunget kommer ifrån, jag kan ibland känna mig som en andraklassens bloggare utan att riktigt veta varför men samtidigt så stör det mig inte direkt heller. Jag läser av någon märklig (?) anledning en väldig massa föräldrabloggar (även om de kanske inte var det från start) och det är väl rätt naturligt att jag inte är en del av den 'gruppen' (om det nu finns en sån). Vissa läser helst bloggar de känner igen sig i (och utvecklar också därigenom ibland riktiga vänskaper, bara en sån sak!), andra kanske söker efter annat. Så är det bara. Själv blir jag less när min blogroll blir alltför homogen.

Men, senaste tiden (alltså även före inlägget) länkas det allt mer mellan bloggar och även en del till de utanför med färre läsare. Jag tror att bara det att frågan lyftes har generat goda saker*. För min del tänker jag försöka länka mer och tänka mindre att mitt länkande är obetydligt. Alla bloggar jag följer och läser finns dock i min blogroll, jag har ingen utökad lista, ingen hemlig lista, ingen en 'skämslista' osv över bloggar jag inte vill skylta med att jag läser. Läser jag dig så länkar jag, varför skulle jag inte göra det? Jag läser inte bloggar jag tycker är dåliga, jag läser kanske bloggar jag inte alltid håller med om eller som jag kanske inte alltid identifierar mig med men det är inte samma sak. Så en länk i listan kan jag/man bjuda på. Och vill du att jag läser dig, säg till för allt i världen!

*Att personer tagit illa vid sig är förstås ingen bra sak. Jag hoppas att Katta Kvack snart åter inser vilken länkstjärna hon är.

Edit: Och nu jag läser ikapp min blogroll inser jag att jag oavsiktligen bröt punkten. Sorry for that :)

Dear inventors

Alltså jag gillar idén med stretch, det gör jag verkligen. Oerhört praktiskt med byxor som formar sig efter ens kropp istället för att kräva tvärtom. Faktum är att jag föredrar det. Men kan ingen uppfinna stretch som liksom nöjer sig med ursprungsläget av anpassning? Det är inte jättesnyggt med hängrumpa på jeansen efter att ha råkat sitta ner en gång, jag går inte heller igång på de där 'snygga' påsarna som blir vid knäna efter samma övning. Och visst är det superpraktiskt att inte behöva knäppa upp byxorna för att få ner dem, men really? Behöver vi det?

Just asking.

Bättre sent än aldrig

Hm, sjusovar-Sara idag. Vi kom ju på igår att vi aldrig såg färdigt de sista fyra avsnitten av Dexter (det kom bort av någon anledning och sen glömdes det) så jag föreslog att vi skulle se ett av dem i sängen igår kväll. Ja, det gick ju bra. Som vanligt med Dexter så fastnade vi och kunde bara inte låta resterande avsnitt hänga i luften så klockan blev visst nästan fyra innan vi stängde ner datorn. Ingen panik för min del som alltså kunde sjusova idag men för stackars M som klev upp halv åtta imorse och for till jobbet var det kanske inte lika lyckat.

Men sjuttsingen (?) var spännande det var! Och det höll sig bra ända till det var dags att runda av, då blev det lite mesigt slut, tycker jag. Lite som att det skulle ha kunnat vara sista avsnittet ever, men det kanske inte var klart med en fortsättning då? Och själva mordjaktslösningen var lite....sådär kanske? Men därmed inte sagt att det var dåligt, Dexter är fortfarande tokbra. Säsong 4 är fortfarande något av det bästa jag sett i tv-serieväg.

Nu får vi sjå oss till den 2 oktober innan vi kan se första avsnittet i sjätte säsongen. Ser fram emot det!

Film 19/11: Bridesmaids

Jag har på riktigt haft svårt att skriva nåt utförligare om Bridesmaids (2011) då allt jag skrivit låtit klyschigt och trist, vilket på intet sätt är representabelt för filmen i sig. Nu gör jag ett slutgiltigt försök:

Annie (Kristen Wiig) är inte på världens bästa plats i livet; hennes bagerisatsning gick åt skogen, hennes pojkvän lämnade henne, hon bor inneboende hos jordens mest obehagliga syskonpar (Matt Lucas & Rebel Wilson), hon dejtar en slusk (Jon Hamm) som behandlar henne som ett onenightstand och hon jobbar på nåder i en guldsmedsbutik där hon har svårt att inte spy galla över nyförlovade kunder som kommer in. När hennes bästa vän Lillian

(Maya Rudolph) berättar att hon förlovat sig och dessutom vill se Annie som 'maid of honor' är det med lite blandade känslor hon delar hennes glädje. Snart visar det sig att övriga brudtärnor framför allt kommer från den blivande makens välbärgade sida där man har en helt annan bild av hur en tärnklänning ska se ut eller hur man arrangerar en möhippa.

Trots lite för höga förväntningar skrattade jag mig igenom den här filmen. Den är verkligen rolig och ohämmad samtidigt som personporträtten är underbara och handlingen fullt trovärdig. Framför allt gillar jag att speciellt de kvinnliga rollerna inte är

tillrättalagda eller genomgår nån form av 'gör-om-mig'-fas som så ofta annars. Det är okej att vara rolig utan att behöva se snygg ut hela tiden. Männen är uteslutande biroller men de gör det med den äran. Lucas och Hamm gör olika sorts creeps på ett obehagligt roligt sätt medan Chris O'Dowd spelar den snälla, sårade polisen med sådan trovärdighet att jag fick ont i hjärtat en stund.

Ni som följt mig ett tag vet att Wiig varit en favorit från främst SNL en längre tid och jag kan gladeligen säga att Bridesmaids antagligen är hennes riktiga genombrott. Hon spelar inte bara huvudrollen utan har även skrivit manuset (tillsammans med Annie Mumolo), Paul Feig (tidigare serier som Arrested Development, Nurse Jackie och The Office) har regisserat och den sedan tidigare till skyarna höjda Judd Apatow (Freaks & Geeks, Pineapple Express, Knocked Up osv) är en av producenterna.

Bridesmaids har framför allt hyllats i hemlandet som något av en revolution i komedivärlden då det för första gången (!) är idel kvinnor i huvudrollerna som inte räds att bära sig åt som män. Den har just återkommande jämförts med The Hangover, men förutom själva bröllopstemat tycker jag nog att jämförelsen är lite krystad. Den här filmen står på egna ben och det är verkligen ingen "tjejfilm" á la Bridget Jones eller SATC. Det är en komedi med ovanligt bra tajming där skådespelarna bjuder på sig själva (inte minst Melissa McCarthy vars ständigt malplacerade rollfigur Megan är lika pinsam som rolig filmen igenom) och som den suraste komedihataren kommer att ha svårt att hålla sig för skratt åt.

Se den! Betyget är så nära ett toppbetyg man kan komma, en väldigt väldigt stark 4/5 blir det.

Recensioner: DN, SvD, Exp

Musjakt...

Alltså de här musjakterna inne börjar bli lite...tröttsamma. Nyss hördes ett förskräckt pip från nedervåningen, när jag kom ner släppte katten Mina ner en tjock sak som skrek i förtvivlan och försökte springa iväg. Hade lite tur den här gången att den bestämde sig för att gömma sig i en isärplockad dator (a.k.a muslabyrint) så nu står det en halv dator på trappen och väntar på att dess plötsliga inneboende ska hitta ut...

Det är alltså minsta katten som lärt sig fånga möss precis som de två äldre plötsligt, men som saknar fullständiga skills att döda dem, som det verkar. Just såna stunder är det där med kattlucka inte riktigt fullständig lycka.

Städdag

En riktig städdag i stan då äntligen. Det kan ju faktiskt vara rätt trevligt att städa när man väl kommer igång. Först hade vi fikadejt med mamma, jag bjöd henne och syrran på fika på Costas och mamma drack tydligen för första gången kaffe som inte kvalade in som 'vanligt bryggkaffe' (även om hon försökte beställa det först). Alltid något.

Sen har vi alltså städat. Syrran i sitt 'rum' samt resten av vardagsrummet och jag köket och badrummet. Det var väldigt mycket på tiden. Märkligt hur skitigt det kan bli när man inte är hemma nåt särskilt. Stökigt blir det dock, man tenderar att bara lägga in grejer på köksbordet i farten eller så, och snart är det högar av grejer som inte alls ska vara där. Men skönt nu när det börjar bli rent och fint igen.

Borde kanske f.ö sluta leka lantliv och flytta hem till stan igen som en del i att återgå till rutinerna. Vill inte jättemycket bara.

He's so funny!

Ge mig tv-serier!

På tal om tv-serier så ser det fortfarande alldeles för skralt ut i min kalender*. Inte förrän i slutet av september börjar det se hyfsat ut. Samtidigt har jag en väldig massa serier jag inte sett färdigt alternativt aldrig börjat se. Jag trodde att jag skulle se åtminstone någon i sommar men inspirationen tycks ha saknats.

True Blood har ju börjat igen och flera säger att den är sevärd. Jag är skeptisk efter att jag ledsnade under förra säsongen men ska absolut se vad jag tycker om denna. The Big C går också men den har jag halkat efter i, lite oklart varför egentligen. The Guild har också dragit igång och där såg jag första avsnittet igår, lovande som alltid. Men än är det många serier som inte annonserat startdatum, jag hoppas att det ändras snarast möjligt.

*Jag använder myepisodes.com, perfekt för att hålla koll på sändningstider, -uppehåll och annat.

Söndag

Jag gillar söndagskvällar. Kanske för att jag inte jobbar som alla andra och har lika skarp gräns mellan helg och vardag, men oavsett så gillar jag lugnet, att de oftast är oplanerade eller i 'värsta fall' innehåller nåt stillsamt. Ska förvisso upp tidigt imorgon men det stör mig inte det minsta just nu.

Vi har just ätit middag och sett sista avsnittet av Episodes (jag har fått M och B att bli intresserade, själv har jag sett fram emot säsong 2 alldeles för länge redan). Jag väntar på att maskinen med sängkläderna ska tvätta klart så att jag kan lägga mig i ett varmt bad i ett stillsamt badrum/tvättstuga med min försummade bok i händerna. Sen tror jag att det blir film i den renbäddade sängen resten av kvällen.

Söndag, what's not to like?

Skobegär

Medan syrran i vanlig ordning sov bort hela (med betoning på hela) dagen smet M och jag iväg själva ner på stan och åt brunch på en alldeles lagomt ljummen uteservering. Söndagsmysigt på riktigt.

Vi strosade även igenom ett par av köpcentrumen och jag råkade springa på vinterskorna med stort V. Jag som annars alltid nöjer mig med sneakers med tjocksockar i (funkade dock sämre förra vintern, något som M nu använder i sin kampanj 'få-Sara-att-skaffa-vinterskor') blev lite förälskad faktiskt. M erbjöd sig att utvidga sin shoppingpresent men jag har redan fått mer än nog så jag lät dem vara på hyllan och hoppas att de finns kvar till nästa löning.

Look how pretty! Inte skinn, fodrade, lite sneakiga och jättefina! Sökte dem på nätet nu och såg att de även fanns i en bedårande tjusig röd variant. Vill ha!!!!

Spelkväll är grejen

Vi hade som väntat en väldigt trevlig kväll hos Anna igår. Många blev vi, men desto trevligare blir det. Vi tog med lillasyster som till en början hade tänkt provsmaka surströmming men sen fegade ur av nån anledning. Nästa år kanske hon är modigare...

En väldigt trevlig kväll som sagt, som avslutades med ett ganska långt parti Trivial Pursuit, där M och jag kom supersist (svårsmält för undertecknad) medan Ulrika och Annas son Leo tog hem vinsten. Det fick oss nog i vart fall att sakna våra tidigare hyfsat frekventa spelkvällar. Det måste nog bokas in en sån ganska snart, det vore hemskt kul och passar ypperligt när hösten snart börjar knacka på.

Tack för en trevlig kväll!

Det här med jeansköp

På tal om jeans måste jag säga att jag var sjukt imponerad av den kunniga mannen i butiken igår. Jag kom in, kikade lite och bad sen halvt motvilligt om hjälp i vad jag trodde nästintill var 'mission impossible'. "Jag vet att jag hittar jeans du kommer att gilla", sa han optimistiskt, gav mig tre par varav två jag alltså hade med mig till kassan en stund senare. Impad!

Edit efter kommentar: Klart jag ska göra reklam! Butiken var JC i Kungspassagen och killen heter enligt uppgift Chris.

Lukta illa-dag

Idag är vi bjudna på surströmmingsfest hos Annapanna. Det ska bli illaluktande men trevligt. Jag har provat surströmming vid en av dessa årliga fester men jag vet inte om jag tyckte det var så speciellt. Inte dåligt men inte särskilt heller. Så vi ska fixa till nåt vegetariskt alternativ idag, det lät som att M hade nån plan på vad vi ska göra så jag följer mest med. Jag är också rätt sugen på att baka något, men det får vi se om jag ger in för eller låter vara till veckan.

Jag ska hämta mina nya jeans som fick bli kvar i butiken för uppläggning igår också. Ser fram emot det mycket. Jag har två par hela jeans sen förut och jag tycker inte så mycket om något av dem, så tillskottet var behövligt. Sen har jag förstås mina trasiga 'trasiga jeans' som jag borde fixa till eftersom de varit favoriter ett tag. Men jag vet inte riktigt hur man gör det på ett bra sätt. Får klura lite.

Det här med födelsedagar

Jag tror att det inte undgick någon att 1) jag fyllde år igår eller 2) att jag hade en superfin födelsedag. Det här med födelsedagar är lite speciellt, jag har ofta i vuxen ålder upplevt att man inte ska vilja fira den för när man är vuxen ska man överlåta sånt till barnen och själv inte vilja ha någon uppmärksamhet alls. "Inte ska väl jag", tycks råda. Ju äldre jag blir desto mer tycks jag misslyckas på den punkten. Jag gillar numera verkligen att fylla år. Inte så att jag förväntar mig saker och presenter (jag tycker dock om paket, nästan mer än innehållet), det står långt ner på önskelistan, men den lilla extra uppmärksamheten börjar jag tycka om och faktiskt nästan tycka att man/jag förtjänar, en gång om året. Och finaste Mr M tog verkligen fasta på det igår och gjorde sitt yttersta för att jag skulle få en riktig Sara-dag, även om det var 33 och inte 8 jag fyllde. Nu är jag på riktigt påfylld med energi och kärlek.

Sen att jag kanske nästan ännu mer älskar att arrangera födelsedagsfirande åt andra, det är en annan sak.

Bloggosfären som skolgård?

Och så snart jag inte har tid att läsa andras bloggar i ett par dagar dyker det upp intressanta diskussioner i bloggosfären. Som jag inte riktigt vet var jag ställer mig i, men ändå är med på en kant i tydligen. Spännande och intressant, i vart fall om det leder till nåt nytt. Att lyfta blicken och tänka högt kan vara modigt, oavsett om man får medhåll eller inte.

Spontant tänker jag att jag borde bli bättre på att länkkärleka jag också, från min lilla kant bara för att jag tycker att det är en bra grej. Anledningen till att jag så sällan gör det är nog att jag tänker att de som läser mig känner mig och därigenom vet vad jag läser och gillar. Men så kanske det inte alltid är. Jag vet ju faktiskt inte riktigt vilka ni är. Skaran har förändrats lite med tiden, tror jag. Och lite lite tänker jag också att min påverkan är ytterst minimal och inte spelar roll. Men så kanske det inte heller alls är. Det är lätt att stå utanför och kika in, svårare att säga hej och traska förbi kanske? Jag vet inte.

Kanske kommer det ett mer fulltänkt inlägg i ämnet från den här 'kanten' också snart. Men det får bli en annan dag. Just nu har jag fullt upp med att läsa ikapp min bloggroll och hålla mina trötta ögon öppna.

Happy födelsedag!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Bortskämd!

Hemma lite kort innan vi ska åka tillbaka till stan och gå ut och äta. Finaste M manade på den här fegshopparen så jag har med mig två par jeans, en liten byrå (!) och nya skor hem. Riktigt lyxig present att få shoppa loss lite (utan lov att se på prislappar). Och så har vi lunchat gott och ätit glass dessutom.

Är bortskämdast (jodå) i världen just nu!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Bazinga!

Present i brevinkastet från 'hemlig beundrare'... I like my nerdy friends!

Published with Blogger-droid v1.7.4

Det regnar på Standing Man

Tur det finns snällt folk i Ume...

Published with Blogger-droid v1.7.4

Ska tydligen...

...ha nya byxor på huvudet innan dagen är över...

Published with Blogger-droid v1.7.4