I'm still alive, bara lite mör. Jag har förvisso jobbat drygt 50 timmar natt på en vecka men det känns som att jag är märkligt matt och trött trots det. Inatt var det verkligen segt i kroppen och jag fick fabulera både trevligt humör och tålamod flera gånger. Jag hoppas att, vad det nu än är, blir bättre under min lediga helg.
Och den ska ägnas åt allmänt mys, lite kompishäng och god nattsömn, hade jag tänkt. M kom åter från sin kick-off-resa igår och saknaden tycktes varit ömsesidig. Fick ett par timmar ihop före jobbet så vi hann äta middag och prata lite. Inte så att jag inte överlever en vecka utan honom men just den här veckan har det känts riktigt trist utan, gissar att det hänger ihop lite med resterande mysko symptom.
Mitt jobb är f.ö verkligen upp och ner just nu, snabba svängar är det som tycks gälla och ingen natt liknar riktigt nästa. Jag har både varit "dumjävel" och "den bästa som finns" de senaste nätterna. Man blir hemskt duktig på att suga åt sig av de braiga stunderna kan jag säga...
Nu ska den här 'bästa dumjäveln som finns' gå och sova och förhoppningsvis vakna upp som en ny människa. Eller åtminstone som en något mindre matt sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar