Biokväll

Lillasyster har höstlov så för att fira det lite tog jag med henne på biodejt ikväll. Vi velade en stund inför valet (ingen av de jag helst vill se går ju som Drive, Our Idiot Brother osv) men till sist blev det En Dag med Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna. Det är en filmatisering av en ganska populär bok och jag har förstått att de som läst den inte varit så nöjd med filmen (ungefär som det brukar, filmer kan sällan göra böcker rättvisa). Jag som inte läst boken var dock helt klart nöjd med filmen. Inte en toppfilm, men sevärd.

Till helgen har The Ides of March premiär. En film jag tror att jag borde dra med mig Anna (och Ulrika?) på kanske. Verkar lovande, men jag tror inte att den blir 'årets film' kanske. Jag har nog inte sett årets film än, undrar när den tänkt dyka upp?

Tv-serie-veckan som gick

Det var en lite blandad vecka för de tv-serier jag följer, framför allt uteblev några av dem (Parenthood, Modern Family, Up All Night osv). Jag såg de två första avsnitten av The Walking Deads andra säsong och var väl inte alldeles nöjd. Mest konfunderad över att man efter allt författarstrul inte har sett till att låta serien följa med i de 'regler' på vilket sätt zombiesarna agerar. I första säsongen var det t.ex. en grej att zombies kunde känna lukten av människa, nu spelar det tydligen ingen roll om man så blöder som en tok; lägg dig under en bil och håll tyst så går det bra. Vi får se vart det bär.

Happy Ending hade ett riktigt tråkigt avsnitt veckan före så förra avsnittet var absolut en snäpp uppåt. Som sig bör den här tiden på året var det ett Halloween-avsnitt, som var helt okej. Även The Big Bang Theory körde på det temat, kanske inte det roligaste avsnittet den här säsongen, men som alltid långt över godkäntnivån. Halloween fanns även med i American Horror Story som hade Zachary "Young Spock" Quinto som gästskådespelare. Avsnittet var helt okej men det känns som att jag redan nu börjar bli otålig på att få veta vem som lever och inte och vad som egentligen pågår i det där huset.

Bäst veckan som gick var nog Hung som tog sig en bra bit upp från den tomgång den stått på sen säsongsstarten. Jag ser verkligen fram emot dagens nya avsnitt. Även HIMYM var i toppform, jag gillar verkligen Kal Penn som gästspelar som Robins pojkvän, hans så väldigt 'normala' karaktär Kevin gör serien roligare.

Grimm hade premiär, men jag tror det är för tidigt att uttala sig om hur jag kommer gilla den. Hade lite svårt för huvudrollen redan nu (visst såg han ut som stålmannen?) och storyn var inte riktigt så engagerande som jag hade hoppats, men det kan absolut ta sig.

2 Broke Girls och Whitney håller sig fortfarande i nåt slags mellanland för om jag ska fortsätta se eller inte, men Terra Nova har jag officiellt gett upp efter tre (av fyra) sedda avsnitt. Det är för dåligt helt enkelt.

Halkigt

Eftersom både jag och M har varit lite off har det inte bytts till vinterdäck på bilarna än, vilket annars skulle skett i slutet av förra veckan. Som tur är har det inte varit så kallt särskilt många gånger heller så att det känts som en risk att köra. Imorse var det tex plusgrader när vi for men så vid ett parti om kanske 50m på E4:an var det alldeles vitt och gnistrande. På andra vägbanan låg en bil med husvagn i diket som varit inne en sväng i mitträcket (vi såg ingen människa och trodde därför att det hänt tidigare imorse men just efter mötte vi utryckningen). Och just som jag konstaterat det kände jag hur jag tappade fäste med bilen. Skitläskigt! Nu hade jag inga bilar omkring mig och det gick inte så väldigt fort, vilket var tur för jag kände hur bilen liksom gled i lutningen på vägen. Som tur var hände inget mer, jag fick tillbaka kontrollen igen, men jag kan lova att mitt hjärta slog som tokars. Vi kunde lätt ha fått oss en tur in i mitträcket vi med.

Min rygg är fortfarande inte i form för ett däckbyte men M är något bättre så idag blir det däckbyte vill jag lova. Orkar inte han så får jag väl lägga ut ett par hundralappar på att någon annan gör det åt mig i år.

Trevlig kväll...

Hm, försökte just lägga upp lite klipp från Conan på några av kvällens favoriter från min plats i sängen. Men det lyckas inget vidare så ni får hålla till godo med en favorit. Och inte vem som helst...

Film 29/11: Everything Must Go

Nick Halsey (Will Ferrell) får sparken från sitt jobb trots att han är framgångsrik som säljare. Men det är ingen riktig snyfthistoria, vi får snabbt veta att Nick återkommande fått hjälp av företaget för att komma till bukt med sina alkoholproblem och dessutom har en anmälan emot sig efter en incident med en kvinnlig kollega under en företagsresa. Nick far hem och möts av samtliga sina ägodelar utelåsta på gräsmattan framför villan. Han hustru har kastat ut honom, bytt låsen och lämnat huset tills dess att han gett sig av. Men Nick ger sig inte av. Han står utan pengar, firmabilen är konfiskerad och han har ingenstans att ta vägen. Han sitter i sin skinnfåtölj på gräsmattan med sitt sexpack öl när stödet visar sig komma från oväntat håll.

Everything Must Go (2010) (Neighbor for Sale på 'svenska') är klassad som en komedi, men det är få saker som är särskilt roliga med den. Det finns ett uns av svart humor men i övrigt är det i det närmaste ett drama om en man som får anledning att fundera över vad som är viktigt i livet. Det låter kanske tråkigt och dystert men det blir aldrig riktigt svart. Eländet finns där, men också möjligheterna. Jag tillhör inte den skara som hyllat Ferrell för de talrika komedierna han gjort där han som oftast portätterat förvuxna mansbebisar, i mitt tycke, så mina förväntningar var ganska låga. Men istället för en lättsam komedi med prutthumor fick jag en finstämd film med en välspelande Ferrell och som lämnade en god känsla i kroppen när eftertexterna rullade. Det är ingen 'slutet gott, allting gott'-historia utan slutet är välförtjänt filmen. Och för första gången blir jag på riktigt nyfiken på Stranger Than Fiction (2006).

Elektroniska val?

Läser Ola Nordebos lördagskrönika och känner att det är dags att bli lite politisk igen. Jag är en av dem som välkomnat en utredning för att digitalisera Sveriges val och håller därför den här lördagen inte riktigt med om tesen i lördagskrönikan.

Men, en sak är vi överens om; val bör inte ske i hemmets lugna vrå. Att gå till en vallokal behöver inte vara en garant för det fria valet och valhemligheten, men det är ett mycket bättre sätt att i möjligaste mån försöka säkerställa att den som lägger sin röst gör det av egen fri vilja och önskan, utan att någon hänger över axeln och kollar eller berättar vad personen ska rösta på. Det är absolut viktigt. Plus att själva proceduren att lite högtidligt besöka en vallokal inte är att förringa.

Det behöver däremot inte stå i strid med en digitalisering. Jag har själv arbetat som volontär i två val, båda gångerna för ett parti som inte suttit i riksdagen. Innan jag startade mitt engagemang var min övertygelse om det demokratiska, svenska valet en självklarhet. Efter att ha varit med 'på andra sidan' är jag inte alls lika övertygad.

Alldeles för mycket ansvar och makt läggs idag på de volontärer som bemannar våra vallokaler, samt på de lokala valnämnder som finns. På ett förvånansvärt stort antal platser i landet (främst söderut faktiskt) nekades andra än de etablerade riksdagspartierna tillträde till vallokalerna för att lägga ut valsedlar. På andra håll, flera besökte jag själv i Västerbotten, användes det blandade metoder för hur valsedlar behandlades och placerades i lokalen. Främlingsfientliga partiers valsedlar gömdes (tycka vad man vill om dessa, men har vi demokratiska val så har vi) och andra icke-etablerade partiers valsedlar placerades på andra ställen i vallokalen. Felaktig information lämnades ut av ansvariga på lokalerna osv osv. Vi såg också resultatet av liknande problem i förra valet då två valdistrikt fick lov att hålla omval, något som måste ses som ett misslyckande av det nuvarande systemet.

Det kan tyckas vara en mindre sak då problemen kanske i första hand drabbat ickeetablerade partier, men i en demokrati är det inte så ett val ska gå till. Nya partier ska ha samma rättigheter som gamla (och det kommer inte minst bli viktigt då vi tycks stå inför en tid då flera etablerade balanserar på 4%-spärren). Samtliga dessa bekymmer skulle kunna undvikas genom digitala val. Ansvaret och makten minskar hos volontärerna och alla medborgare får samma information och samma valmöjligheter oavsett vilken vallokal de besöker. Rösträkningen blir dessutom exakt och omedelbar och vi slipper problemen med vad som ska anses vara en godkänd röst eller inte.

Problemen med elektroniska val har vi sett i USA bl.a. Osäker programvara som varit lätt att hacka, det finns också möjliga bekymmer med virus, buggar, feltryckningar och vilken typ av design som bäst lämpar sig för alla medborgare. Men sådana problem inbillar jag mig att vi har experter nog att hantera och ta fram lösningar för. Skeptiska ska vi alltid vara men i det här fallet ser jag fler möjligheter till utvecklad demokrati än tvärtom.

In my defense; I've missed him since Six Feet Under

Är jag just nu mitt i avsnitt tre av en hyfsat dålig/fånig ny tv-serie enbart för att jag insåg vid första titten att Jeremy Sisto spelar en av huvudrollerna?

Jepp.

Published with Blogger-droid v1.7.4

Undanflykter

Via Pappa K.

Lördag

Har haft alldeles förträffligt ont i ryggen idag. Vaknade på mage med kramp (i hela ryggen) imorse och kunde inte ta mig upp. Kände mig som en sköldpadda på rygg ungefär. Fast tvärtom. Och utan möjlighet att splattra alls. Antar att det var en bra grej att inte bryta sjukskrivningen trots allt. När det gör ont att gå är det inte lätt sköta ett jobb som kräver ganska mycket mer än så.

Kände för lite fancy mat idag men eftersom M fortfarande är sjuk och jag inte riktigt orkade greja så mycket blev det hämtmat från Gandhi. Sjukt gott. Blev så mätt att jag inte ens orkade sträcka mig efter mobilen när den wordfeud-buzzade på bordet. Sen såg vi en oförväntat bra film. Kanske den första Will Ferell-film jag sett som jag faktiskt gillat. Givande att se honom i en allvarlig roll. Sen att den var benämnd som komedi förstår jag inte riktigt. Om man gillar att skratta åt människor i utsatta situationer så fine, men annars måste någon slentrianmässigt kategoriserat den efter sitt affischnamn.

Koll på läget

Efter att ha letat efter min försvunna plånbok sedan i torsdags (oklart när den försvann dock, i tisdags?) och sen hittat den inkilad under passargerarsätet i min bil (av alla ställen, där jag dessutom letade redan igår, hävdar jag) börjar jag förstå poängen med att ha handväska. Det kanske inte vore så dumt. Och gärna då EN handväska så att det inte blir en handväskedjungel att söka plånböcker i. Att ha blandade tygkassar (som jag får ont i ryggen av, av någon anledning) alt bara ha plånboken i handen (och lägga ifrån mig den där det passar just då) är kanske inte så smart.

Eller så går jag tillbaka till att ha en korthållare i fickan istället. Plain and simpel. Det borde väl finnas korthållare som tar sjuttioelva kort nu?

Sent tv-tips!

För den som orkar sitta uppe sent ikväll kan jag rekommendera Friends With Money ('Rika vänner') från 2006, som visas på Svt1 kl 23.50. Inte klysch- eller stereotypfri men ganska trivsam och med en väldigt duktig ensamble. Frances McDormand (alltid bra!), Catherine Keener (alltid halvjobbiga men bra roller), Joan Cusack, Jennifer Aniston och Simon McBurney låter väl inte så tokigt?

Inte Tintin, så vad?

Jag har varit lite slö med biotittandet på sistone så för att behålla mitt guldbiokort måste jag se en film i helgen. Jag vet dock inte vad jag är mest lockad att se. Tintin är ju den stora filmen till helgen, men bra betyg och Spielberg/Jackson till trots så är jag i ärlighetens namn inte så lockad. Jag läste lite i min storebrors Tintin-magasin när jag var liten men jag kan inte minnas att jag direkt fångades av det. Alla pratar om hur snygg filmen är, medan jag snarare får lite creeps av Tintins look, ser han inte lite scary ut ändå? Som märkligt len och rosa med klotrunt huvud och knepig frisyr. Jag kommer antagligen att se filmen, men även om bio kanske är rätta stället för en sådan film så är jag tveksam om det blir så.

Den film jag faktiskt var mer sugen på (trots lite sämre betygsnitt) visas såklart inte i Umeå i helgen. Our Idiot Brother med en av mina komedi-favoriter (varför så många har så svårt för honom förstår jag faktiskt inte alls) Paul Rudd. Hans motspelerskor utgörs dessutom av Zooey Dechanel (New Girl-tjejen, ni vet), Emily Mortimer (en annan favorit) och Elizabeth Banks (kul tjej som dock brukar välja kassa roller) så det känns som en film för mig även om jag inte direkt är beredd med lovord och toppbetyg. Men den skulle vara lagomt seriös den här helgen.

Men nähä. Så vad ska jag se istället då?

Sjukstuga

Slö morgon idag. Halvsitter fortfarande i sängen (har förvisso varit uppe ett antal vändor sen halv åtta) med en katt på ena sidan (hon som inte brukar vara i sängen) och en febervarm M på den andra. Lite oklart vem utav dem som snarkar högst och mest faktiskt. Jag försöker dock att inte röra mig för mycket så att jag väcker någon av dem.

M har varit halvdålig i flera dagar men igår slog det till så han bad mig köra honom hem från jobbet redan efter lunch. Inatt har han varit en liten svettfläck ungefär och i morse bad han mig om något febernedsättande. Det är tecken på att något är riktigt galet, M och värktabletter (eller medicin av något slag alls för den delen, vilket är anledningen till hans ideliga och eskalerande astmahosta som har blivit till soundtrack i vårt gemensamma liv) går aldrig ihop annars. Så jag gissar att han drabbats ordentligt av någon influensa eller så.

Själv hade jag funderingar på att bryta min sjukskrivning, allra mest pga stressen kring om den skulle bli godkänd eller inte, men också för att jag börjar få spunk på att inget nyttigt göra. Men efter sjukgymnastmötet igår så har ryggen varit allt annat än behaglig. Det mesta gör ont, inte minst rörelserna som jag fått ordinerat att göra för att hitta rätt belastningsläge i ryggen. Frustrerande. Men det ska bli bättre, nästa vecka ska jag allt vara uppe och studsa!

Life's Too Short

Via Opassande på Google+ (visst förstår ni att det är där man ska hänga??) hittade jag klipp från den kommande serien Life's Too Short med Ricky Gervais (och Stephen Merchant) som fick mig att skratta rätt högt. Bakgrunden är såklart från Golden Globe som Gervais har varit värd för två gånger i rad (det talas om en tredje nu) och fått utstå en massa kritik efter för hans genuina elakheter. Personligen har det tagit en viss tid innan jag tagit mig an och greppat Gervais, jag antar att den inbyggda instinkten att inte skratta åt elakheter har varit stor. Men efter att ha sett mer av honom, följt honom på twitter osv så har jag tagit till mig hans humor allt mer. Och förra Golden Globe var hysteriskt kul (utan en kul och bra värd är de där galorna inte så mycket egentligen). 

Allt är inte kul med Gervais (ibland tangerar han gränsen väl hårt) men det här gillade jag. Bakgrunden till nedanstående klipp hittar ni här.

Inspekterad och besiktigad

Eftersom M:s bil fick punktering i tisdags morse (dessa bilar...) när jag ursprungligen skulle till sjukgymnasten blev det uppskjutet till idag. Det blev ett bra möte, även om jag verkligen ogillar hela den där klä av sig, behövas klämmas på och studeras noga-grejen. Speciellt i ett behandlingsrum som sjukgymnasten hade klätt i sina diplom från allehanda avklarade nationella cykel-, löpning- och simningstävlingar. 

Jag ska inte gå in på tråkiga detaljer över vad som är galet med mig rygg, men jag kan säga så mycket som att jag nu förstår bättre varför den säger ifrån. Jag har inte varit snäll med den. Klart att den ger upp om all kraft och styrka fokuseras på ett enda ställe istället för att jämnas ut över hela ryggen. Jag förstod dock inte riktigt det där med att svanken flyttats upp en bit i ryggen (och därför sitter för högt), kan man verkligen göra det?

Det blev ett konstruktivt möte i vart fall och fler ska det bli. Ganska många fler, tror jag. Jag tror och hoppas att jag hamnat i rätta händer.

Just min tur

Det är ju som typiskt. Jag får ut en bra lön den här månaden och kunde därför planera in en efterlängtad tripp på höstlovet nästa vecka till Ikea i Sundsvall med familjen. Inga stora saker står på önskelistan, men det fanns möjlighet att köpa lite nya handdukar och sängkläder samt några nya tavelramar. Smågrejer helt enkelt, men framför allt såg vi fram emot en roadtrip.

Naturligtvis är det just som planen har uttalats och bestämts som ABS-lampan på min jädra bil börjar lysa! Något är knas och just ABS är inget jag vill köra utan när vintern är på intågande så det är väl bara att ringa verkstaden och se det lilla överskottet försvinna som snö på våren. Jag hoppas att det inte blir dyrare än så, men när det kommer till bilreparationer brukar det vara svårt att sia om kostnader.

Damnit.

Nya serier som förbryllar

Flera serier, såsom Parenthood och Modern Family har uppehåll den här veckan så det blir lite mer tid att se ikapp andra serier jag inte riktigt är i fas med. Men jag tänkte nämna två för säsongen helt nya serier som jag brottas med:

American Horror Story: Alltså vad ska jag tycka om den här serien egentligen? Jag vet verkligen inte. På ett sätt är den rätt snyggt gjord, skådespelarna är bra (Jessica Lange är riktigt bra), huset familjen flyttat in i är både läskigt och oerhört vackert på samma gång osv. Men handlingen? Ibland känns det lite True Blood över serien, men där den sistnämnda har en hyfsat klar handling vet jag som tittare inte riktigt vad som egentligen är handlingen i AHS. Allt är verkligen oklart, vem som lever i vilken verklighet, vem som är på riktigt, vem som gjort vad osv. Och gillar jag den? Efter tre entimmeslånga avsnitt är det lika oklart som handlingen. Klart är att jag inte kommer kunna sluta se den.

Terra Nova: Denna serie som brukar omnämnas som det senaste Spielberg-projektet är inte i närheten av lika smart som det giganten brukar befatta sig med. Det nästan två timmar långa pilotavsnittet hade hål värre än schweizerost och de följande avsnitten har varit en blandning av halvkass sci-fi och såpaliknande intriger med dito dialog. Men det är inte genomdåligt, all dialog är inte kass och allt är inte alldeles ospännande. Men bra? Nja, det vet jag väl inte. Som M sa igår kväll: "Ska vi se senaste avsnittet av den där kassa dino-serien så att vi slipper fundera över vad som sen hände?" Lite så är det; det är inte bra men vi vill ändå se vad som händer. Blir det än sämre så ger jag nog upp serien, men jag vill inte egentligen.

Nån som ser någon av dem?

Ny Umebo färdiggräddad

Men alltså. Det är inte utan att det blir ett par tårar i ögonen när nyheten om fina vänners bebistillskott når en. Det ynglas åt alla håll och kanter och ändå känns det lika tjusigt varje gång. Bebis, liksom.

Lösenordsmecket

Hjärnstressen som uppstod när jag återfann mig själv i listan över hackade lösenord som blev lite mer offentlig idag än när den först läcktes på Flashback för en månad sedan (vilket jag såväl som den hackade sidan hade missat)! Inte för att jag är en intressant profil, men nu när uppgifterna fanns där kändes det ju inte alltför bra. Det råkade dessutom vara ett lösenord jag återanvänt lite dumt på flera ställen (hur hittar man på unika, bra lösen till alla miljarder ställen som vill ha lösen och sen minns dem?) så det var bara att sätta sig ner och fundera ut vart. För säkerhets skull har jag nu bytt alla viktiga lösenord, vilket är meckigare än det borde vara. 

Än mer meckigt blir det när saker finns både på datorn/datorerna och på mobilen. T.ex vill inte längre eposten på mobilen fungera efter lösenordsskiftet. oklart varför, jag får bara ologiska felmeddelanden när jag försöker byta till det nya.

Det hela har iaf fått mig att fundera över om jag inte ändå ska börja med 2-faktorslösen på google-kontot; mitt kanske viktigaste konto. Förutom banken är det än så länge bara på WoW-kontot jag har det så, och google känns väl lite viktigare än så. 

Så dagens uppmaning måste bli: byt lösenord på alla viktiga ställen och se till att göra det med jämna mellanrum. Och välj ett bra lösenord.

Statistik och nyheter

Utan att lägga några som helst värderingar i begreppet "hemmafru" (eller innebörden av detsamma) så slår jag mig för pannan att så många stora (och små) nyhetssajter idag gjort nyhet av en undersökning på en kommersiell sida som visat att "hälften av alla unga mödrar vill bli hemmafruar". Både urvalet såväl som svarsfrekvensen (9000 av 70000 tillfrågade) torde diskvalificera detta som en seriös nyhet baserad på riktig statistik.

Edit: Det påmminer om den studie som redovisades förra året som nån slags nyhet där man påstod att en kost som innehåller rabarber gör att kvinnor har större chans/risk att föda flickor. 'Forskningen' bestod av totalt 21 st studerade kvinnor.

40k

Oh, bloggen passerade visst 40.000 pageviews igår. Inte så mycket kanske med tanke på hur länge jag tjattrat av mig här, men lite koolt ändå väl? 40k liksom.

Dagens upptäckt

Jag vet fortfarande inte vad jag tycker om nya serien 2 Broke Girls. Men jag såg just nattens nya avsnitt och gjorde dagens upptäckt; Max (eller Kat Dennings som spelar Max snarare) går precis som jag i högklackat. Ungefär som om vi vore ute i pappas för stora ladugårdsstövlar. Så nära kändisskap har jag nog aldrig varit.

Ålderskortet funkade inte heller

Lillasyster fick sin nya, efterlängtade mobiltelefon idag. En tjusig HTC Sensation blev det. Som förhoppningsvis ska räcka länge. Jag fick dock knappt pilla på den. Inte heller var hon komprimissvänlig det minsta. Jag tyckte att hon kunde ta min Desire så fick jag Sensation och på så vis skulle vi båda få upgrades, men inte. Orättvist.

Sjukskriven eller inte?

Ny dag på vårdcentralen. Den här gången med betydligt längre väntetider, men så är det ju måndag också. Jag ska inte älta mina ryggproblem så mycket men jag är nu sjukskriven veckan ut och ska till sjukgymnast imorgon. Bra så långt. Lite sämre att läkaren lämnade in nån slags reservation för sin sjukskrivning. Han tyckte att jag behövde den med tanke på värk och vilket slags jobb jag har, då han tyckte det var olämpligt med lyft osv, men så sa han "du ska veta att det inte är säkert att försäkringskassan kommer att vara av samma åsikt, det har jag varit med om ett antal gånger numera". Jaha, vad ska jag göra med den informationen? Gå till jobbet ändå? Utifall att jag inte får sjukskrivningen godkänd i efterhand. Hade det inte varit bättre att en (tydligen) medicinskt och arbetsterapeutiskt kunnig försäkringskassemänniska suttit bredvid och satt "stopp och belägg" eller "ok" på en gång? Nu ska jag utöver min oro för ryggen oroa mig för att inte få sjuklön för mina sjukskrivna nätter. Känns ju sweet. 

Jag förstår tänket; bara för att man är sjuk i nån grad eller har ont någonstans betyder det inte automagiskt att man inte kan utföra sitt arbete, beroende på vilket arbete man har osv, men det måste ju finnas ett smidigare sätt att delegera det till läkare och ev arbetsgivare?

Anywho. Jag ser fram emot sjukgymnastmötet imorgon (även om det finns få saker jag avskyr mer än att klä av sig inför folk) och hoppas att jag efter det ska kunna se lite ljus i tunneln och ha något slags verktyg med mig. Och att jag ska slippa värken, för jag blir lite knäpp av den faktiskt. Lättirriterad, trött, vimsig och orolig.

Och plötsligt blev kvällen mindre trist

Igår kväll kul, ikväll lite uttråkad. Hängde en stund på youtube och försökte hitta roliga intervjuer från blandade amerikanska talkshows (inte Oprah-talkshows utan mer Conan, Letterman, Fallon, Ellen osv) med intressanta/roliga kändisar. Men det är lite av en djungel, speciellt som jag sökte lite nyare inslag. Men så hittade jag via en annan länk samtliga gäster hos Conan O'Brien! Tydligen lägger de ut alla inslag med intervjuer (och annat, verkar det som) efter att showen sänts och det går, hör och häpna, att se även utanför USA (vilket annars är ett vanligt issue). Så det är mitt tips till er ikväll (om det nu inte redan var vida känt vill säga), perfekt för tråkiga kvällar.

När jag får ork ska jag söka vidare och se om även övriga har gjort samma sak (Ellen har en egen "kanal" på youtube, så de är enklare att hitta).

Nyss såg jag när Will Arnett gästade Conan nyligen och det var väldigt roligt. Han är en hysteriskt rolig man, det är synd att det inte alltid kommer fram i de komedier han medverkar i.

Spelkväll!

För att det här inte ska bli en gnällblogg som ingen orkar läsa kan jag istället berätta att jag hade en väldigt trevlig kväll igår. Vi bjöd in Anna, Ulrika och Simon på middag och spelkväll och det tycktes ha blivit lyckat. Vi har haft lite svårt att få till helger då alla varit fria men nu så!

Vi pratade i minifamiljen om alla möjliga middagar vi kunde tänkas tillaga men enades till sist om att göra det riktigt enkelt för oss och bjuda på vegetarisk tacomiddag. På så vi kunde alla äta det de ville, vi bjöd visserligen inte på köttalternativ men väl på både qourn- och sojafärs som valmöjlighet. Och jag tror att det funkade. Alla tycktes mätta och vi satt sedan till långt efter midnatt och spelade Rappakalja och nåt mer spel som jag inte minns vad det hette. Många skratt, skämt på hög och låg nivå och väldigt väldigt behövligt trevligt.

Jag tycks lite omättlig när det kommer till spel. Måste sondera terrängen och köpa fler nya. Det är ju så himla kul!

Ryggföljetongen

Jag oroas lite av att ryggen faktiskt inte är det minsta bättre än för en vecka sedan. Det gör fortfarande ont att sitta rakt (och på hårt underlag), att gå och att vrida ryggen. Inte bra alls. Dessutom börjar det sätta sig lite på humöret. Jag pendlar just nu mellan flera lägen. Stundvis tänker jag att det är något allvarligt, typ c-ordet som spökar. Sen får jag det till att det är 'fel på mig', dvs mitt fel/jag är dålig, därför har jag ont (mycket produktiv inställning). I fas 3 tänker jag att jag nog överdriver, att det inte alls är så farligt som jag gör det till och att jag borde återgå till jobbet imorgon och ignorera att 'det gör lite ont' (även fast jag vet att det skulle bli en ledsam smärtfest).

Jag känner mig onyttig, osjälvständig, orolig och lite gnällig. Alla väldigt bra egenskaper att ha...

Tv-tips ikväll!

Står du ut med att se film med avbrott för nyheter och väder (och reklam) tycker jag definitivt att du ska bänka dig framför tv4 klockan 21 ikväll. Då visas nämligen The Reader med bl.a. Kate Winslet och Ralph Fiennes i huvudrollerna. Ett riktigt bra drama som skildrar en annorlunda kärlekshistoria i Tyskland 1958 vars konsekvenser vi får blickar av drygt 35 år senare. Välspelat, snyggt och intressant fokus på 2:a världskrigets efterspel. Jag recenserade den här.

Saknar ni filmtips?

Om någon saknar rapport från alla filmer jag sett den sista tiden så kan jag meddela att det kommer. Fast nu var det ganska länge sedan jag såg just film (mycket tv-serier just nu) så det blir lite bakåt i tiden. Bl.a tre biobesök som jag glömt/struntat i att tipsa er om. Jag bara tillfälligt tappade förtroendet för mitt eget filmskrivande en stund och sen gick tiden. Men de finns i bakhuvudet färdiga att laddas ner till tangentbordet.

Lördag

Klockan är alltså snart två, vi väntar middagsgäst (-er) vid sextiden i stan och jag befinner mig fortfarande på landet oombytt till den grad att jag inte ens har underkläder på mig (varsågod för info, kofta och pyjamasbyxor är dock på, det är ju kallt). I stan behövs det städas, handlas och lagas mat och tre personer behöver duscha och få på sig kläder (+under-). Men jag är seeeg idag. Så väldigt seg.

Fast nu börjar jag bli lite stressad. Mest för att jag vet att jag inte kan utföra särskilt mycket av det som måste utföras. Fram med piskan och megafonen alltså.

Nerdkväll

Fredagkväll med familjen som sagt. Vi åkte förbi M:s föräldrar, gav lite dataråd och fick god middag i retur. Sen har vi suttit på rad som tre nördar och WoW:at ihop. Det hade ju varit koolt om vi istället varit i Anaheim, Carlifornia på Blizzcon, Blizzards årliga konvent som äger rum i helgen. Från Blizzcon har det iallafall släppts en preview på nästa expansion (som jag dock inte tror är så väldigt nära förestående, eller?):

Panda-munkar alltså. Känns kanske lite mer Disney* än vad spelet är idag, men det blir säkert bra.

Men nu är jag trött och skulle lätt kunna dimpa ner i sängen och somna på första försöket. Imorgon blir det stan och spelkväll! Alltså brädspelkväll. Ser fram emot det!


*Om det nu är en riktig expansionstrailer och ingen mock-up-grej pga konventet?

Inte bra

Det tog emot, men ett beslut behövdes. Jag blir hemma till och med söndag natt också. Sen får vi se. Läkaren sa en vecka så jag hoppas att det ska räcka med det. Just idag känns det sämre igen, men så har jag också missat en omgång tabletter idag. Att lunka mig igenom fredagshandling på Maxi gav mig smärta att grimasera åt. Då är det orimligt att jobba. Nånstans börjar jag så smått bli lite orolig, men jag skakar det av mig så länge.

Ikväll blir det hemmakväll med minifamiljen på landet. Det är inte fy skam det.

Addicted

Eftersom det inte visas något avsnitt av Parenthood nästa vecka tänkte jag hålla lite på onsdagens avsnitt bara för att. Men så lät Anna meddela att avsnittet var "läskigt". Det låter inte bra alls, men samtidigt kan jag nog inte hålla mig längre efter en sådan hint. Aaaaah, damnit!

Länkkärlek

Efter att ha slumrat lite för länge i sängen (det visade sig stämma det apotekskvinnan sa att jag nog skulle komma bli trött av medicinerna) sedan minifamiljen gett sig av imorse steg jag upp och spenderade en väldig tid till att läsa ikapp bloggar. Jag har fått alldeles för många tips vilket resulterat i att min blogroll är evighetslång med en massa fina, roliga, nyttiga osv bloggar. Buhu i-landsproblem!

I vilket fall tänkte jag passa på att dela med mig av några av dem, lite länkkärlek, helt enkelt:

Redaktörerna på Västerbottens två stora lokaltidningar har båda bloggat om det skamliga migrationsärendet med den åldrade, dementa kvinnan som skulle utvisas till ingen anhörig alls eftersom det tydligen saknades "ömmande skäl" att låta henne stanna. Två olika vinklar men båda lika bra. Speciellt håller jag med om och tar med mig det både Ola Nordebo och Daniel Nordström konstaterar: fallet är vare unikt eller isolerat.

Kerstin har på bloggen Glitterfittorna skrivit kärleksfullt och lite igenkännande om arbetarpappan och den klassresande dottern.

Och i en helt annan kategori vill jag tipsa om videobloggande Mark Kermodes reflektioner om epidemi-filmer med anledning av nya filmen Contagion som har Sverigepremiär i helgen.

Kaos på så många sätt

Häromdagen hittade jag en bunt med lite gamla foton. Bland annat ett på mig från mitt första år i Västerbotten just efter att jag påbörjat min numera fasta tjänst som nattskötare. Häpen reagerade jag över hur icke-tjock jag såg ut. Jag kan nämligen dra mig till minnes hur oformlig, tjock och opassande jag kände mig då och hur mycket värre det kändes när jag dragit på mig de icke-smickrande jobbkläderna. Jag hade då på några år gått från underviktig till "rund i hörnen" och borde varit nöjd och obrydd. Idag sju år senare, efter sju år av konstant nattarbete*, en massa nojande, många provhyttstårar och ivrigt avfärdande av bästa hälftens "jag tycker du är fin" har jag drygt tolv kilo till att ställa på vågen. 

Denna stund av insikt som jag inte riktigt vet vart jag ska göra av. Jag ser det idiotiska, jag förstår grejen men jag vet ändå inte hur jag kommer ur cirkeln.

*Jag skyller inte på nattarbetet, det finns de som jobbar natt i decennier och är smala som pinnar, men när det för andra främst är sömnen som fuckats upp är det matrutinerna och ämnesomsättningen som varit mitt ständiga problem. Jag har dock ätit alla kilon alldeles själv.

Dagens upptäckt!

Sedan Charlie Sheen försvann från Two and a Half Men har jag börjat följa serien lite i nyfikenhet för hur den ska utvecklas med Ashton Kutcher som inhoppare. Hittills måste jag säga att jag tycker att han sköter sig bra och att det funkar. Jag hade ju svårt för serien tidigare just pga det sorgliga i att Sheen mer eller mindre tycktes spela sig själv. Nu när han är borta har jag gjort en ny upptäckt; Alan (Jon Cryer) är ju faktiskt nästan ett större egoistiskt sleeze-as än vad Charlie någonsin var! Jag insåg det när jag såg veckans avsnitt. 

Men jag gillar Judy Greer som spelar exfrun till Kutchers karaktär Walden. Mer av henne!

Vi får se om det blir en serie jag fortsätter följa eller om den återgår till att ses bara när den råkar dyka upp på tv.

Godmorgon!

Har just suttit och hängt framför morgon-tv för en gång skull. Minns inte när jag gjorde det sist. Idag klev jag upp när klockorna ringde här i huset och gjorde frukost åt min fina minifamilj som är så överseende med mitt gnällande och mina begränsade möjligheter just nu. Då var jag trött, nu känner jag mig hyfsat pigg faktiskt. Fast jag har krypit tillbaka ner i halvsittande ställning i sängen och tänkte här förbli en stund till. Hela dagen för mig själv. Med kattorna förstås, eftersom jag är på landet.

Och ja, ryggen känns lite lite bättre.

Vill se!

Alltså det här gick ju jag igång på en del. Jag som annars inte gillar "återturnéer". Vet inte om det handlar om att jag aldrig lyckades se Stone Roses live när det begav sig, trots att de länge stod högt på önskelistan eller om jag har blivit gammal.

Fast användandet av uttrycket "när det begav sig" kanske ger en hint...

Nu: "Our plan is to shake up the world"

Då:

Straffskalor som blodtryckshöjare

Det senaste dygnet har jag ryat högt över två, i mitt tycke, mycket svaga straffpåföljder. 1) De tio månader som pappan till det nu mördade barnet i Ljungby för närvarande sitter av efter att ha misshandlat sina barns mor i uppskattningsvis 10 år (!). 2. De villkorliga domar* och böter som kvinnorna i den senaste så kallade 'pedofilhärvan' fick efter att bl.a ha tagit emot och sett på filmer/bilder med utnyttjade/våldtagna barn samt skickat egna bilder på närstående (!) barn i sexuellt syfte. Villkorligt för barnpornografibrott av normalgraden (dvs inte ringa brott), really? Vad får man vid ringa brott, en glass?

Nånstans känns det bara väldigt galet att ekonomisk brottslighet, rån och annat tycks ge större påföljder än fall där barn och (framför allt) kvinnor plågas och utnyttjas (eller djur, för den delen, straffskalan för djurplågeri är ett skämt). Jag vet och anser också egentligen att det borde vara fokus på rehabilitering och inte straff men i ärlighetens namn ser det ju inte ut så i Sverige idag. Det är straff som utdöms, straff som i bästa fall innehåller ett mått av rehabilitering. Men att ekonomi värderas högre än liv känns bara så bakvänt.

*Att kvinnorna enligt artikeln jag länkar till dessutom mer eller mindre verkar ses som offer i domen ger mig ännu högre blodtryck. Om man längtar efter "mänsklig närhet" finns det väl ändå bättre ställen att hitta det på än via barnpornografiskt utbyte på nätet?

Lägesrapport

Det blev ett besök på vårdcentralen (eller "hälsocentral" som det visst heter numera) igår. Jag listade dessutom om mig till ett nytt ställe som jag tror att jag kommer bli mer nöjd med. Det verkar iallafall som att något har hänt med diskarna långt ner på ryggen. Lite oklart vad och lite oklart hur allvarligt men till att börja med har jag fått muskelavslappnande tabletter att ta i kombination med lite antiinflammatoriska och smärtstillande. Jag ska ge det en vecka så får vi se. Jag hade även ett ganska bra samtal om min rygg i allmänhet, att jag numera har ständig värk i någon mån i övriga ryggen och all huvudvärk det leder till. Jag visste ju egentligen "det stora svaret" redan, men bilden han målade upp som en inte alls omöjlig framtid skrämde faktiskt lite. Och det kanske var bra.

Det blir också en ny runda med sjukgymnastik, precis vad jag önskade. Jag hoppas att det den här gången kan kombinera både smärtlindring och mer rehabinsatser som har lite längre sikt och hållbarhet. Förra gången var det bara kortsiktig smärtlindring, som förvisso var behagligt men som i det långa loppet inte ledde till något nytt alls.

Det kan bli bra det här va? Lite mer jävlaranamma och mindre ångest och hjärnspökeri så kanske jag kan få till den där förändringen jag behöver och som jag vet att jag kan fixa.

This is me atm

Bored

Hela dagen har spenderats uppallrad med tusen kuddar i sängen omgiven av sötansiktena. Jag har sett tv-serier på löpande band och stickat like a mad woman. Enda gångerna jag (gnällandes som en dålig dörr) dragit mig upp har varit för ett toabesök och för att hämta upp lunch (båda samtidigt ofc). Så jäkla tråkigt! 

Och besvärligt att se en färdigdiskad maskin utan att kunna plocka ur den, se högen med tvätt utan att kunna minska den. Osv. Jag skulle nu behöva stiga upp för att tända lite lampor och för att hämta mobilladdaren. Ska bara fundera ut vad mer som jag behöver när jag ändå är uppe.

Åh whine!

Tv-serier veckan som gick

In another note (jag gissar att ni är less på mitt ryggtjat vid det här laget). The Walking Dead har alltså haft säsongspremiär inatt. Ska vänta hem M innan jag ser det. Minns knappt vad som hände sist då det var så väldigt länge sen det sändes. Hoppas att serien fortsätter att hålla nivån trots alla byten av producenter och författare (som jag skrev om här).

Förra veckans serier toppades helt klart av min favorit Parenthood. Ett riktigt bra avsnitt. Up All Night var lite roligare igen och börjar kännas lite mer lovande. Det är ett udda men roligt par, Christina Applegate och Will Arnett. Happy Endings har inte riktigt haft nån bra andra säsong så här långt, i mitt tycke. Det blir allt mer krystat och bara vissa av karaktärerna håller upp serien till en okej nivå. The Big Bang Theory med ett återbesök av Evil Wil Wheaton (som blivit non-evil?) var kul men inte riktigt roligast den här säsongen.

Bored to Death

Jag har också sett de två första avsnitten för säsongen av Hung (tredje har kommit inatt), och det håller samma linje som tidigare. Vilket nog är lite trist. Det känns inte som att serien riktigt tar sig framåt. Rays familj och exfru har hamnat ganska mycket ute i periferin och jag tror att det vore lyckat att kanske lyfta in dem lite mer. Vi får väl se vartåt det går. Samma sak gäller säsongspremiären av Bored to Death som faktiskt inte var så väldigt kul. Efter uppehållet känns den mer weird än kul. Jag hoppas att det inte blir tomgång på den serien också.

Min guilty pleasure-serie Desperate Housewives försöker på ett nästan övertydligt sätt knyta ihop påsen denna allra sista säsong. Jag vet inte än om jag gillar återknytandet till första säsongen, men det kanske blir bra. Nu tror jag dock att samtliga boende på Wisteria Lane i någon mån har begått kriminella handlingar av halvgrov art.

Och på tal om kriminella har jag fortfarande inte sett de nya Dexter-avsnitten. Ikväll blir det tvångstitt med M eller så går jag över till att följa den själv. Kan inte vänta längre nu!

Du grymma karensdag

Underbart att vakna och känna sig förlamad och inte veta hur jag ska ta mig upp ur sängen. Fick nästan panik en stund där. Dumma rygg.

M kom efter mig sent igår kväll så nu halvsitter jag i sängen på landet med två av tre kissesvansar snarkande omkring mig. Det känns i vart fall bra. Ska vänta ut och se om ryggen blir bättre under dagen annars kanske jag måste ringa vårdcentralen imorgon ändå. Jobbet väntar på onsdag kväll igen nämligen. Måste säga att det känns surt med karensdag nu när jag för första gången skulle få den där lite högre lönen efter att jag gått upp i tjänst. Det hade varit trevligt med lite extra penningar men nu äter nog karensen upp dem. Men men, ryggen måste gå först, så är det. Och med det jobb jag har är det inte möjligt att gå runt som en stelopererad och tro att jag ska göra nytta. Men lite surt känns det...

Tv-tips ikväll!

The Dark Knight visas på tv3 kl 22 ikväll. En riktigt riktigt bra film. Med Heath Ledgers höjdarprestation som Joker. Inte missa!

Aj

Med mycket vånda ringde jag avdelningsnumret ikväll och sjukanmälde mig. Jag har så ont i ryggen idag att jag bara vill böla mig till sömns. Det har kommit allt mer sista tiden, en lite annan smärta än vad jag haft förut, i ländryggen. Men jag har försökt att inte gnälla, att inte känna efter, att inte notera den. Och ofta har det gått till sig när jag rört mig lite, tagit voltaren och haft värme på. Men inte idag. Det känns ungefär som att ryggraden och bäckenet inte längre tillhör samma kropp, som att det halkat ur nånstans.

Jag avskyr att sjukanmäla mig, jag får så dåligt samvete. Jag skulle ha gjort det ännu tidigare idag men jag tänkte att det nog skulle bli bra. På väg ner till stan för söndagsfikat försökte jag på allvar hitta ett sätt att röra mig på så att det inte skulle göra mer ont än att jag kunde jobba inatt. Mina fina vänner påpekade det idiotiska i att jobba så när jag kom hem ringde jag. Men usch vad hemsk jag alltid känner mig, varför är det så? Nån av våra vikarier får lite extra pengar och helg-ob, det borde väl vara bra? Fast en arbetskamrat  ska hitta tid att ringa ut denna vikarie också... Ja, hursomhelst är det gjort och jag vet att det visst var rätt beslut.

Det gör ont att gå, det gör för ont för att ligga i soffan och att sitta vid skrivbordet. Så nu har jag pallat upp mig i sängen med värmeflaska och te och försöker hitta ett läge där det inte gör ont hela tiden. En katt vid handen hade varit en skön tröst just nu.

Lördag, serrni!

För den som håller koll; nu har snörvlandet och tröttheten fått sällskap av sporadisk hosta också. Men fortfarande är jag inte sjuk. Om man till det lägger att min bil är ur funktion under jobbhelgen, lite mensvärk from hell och alldeles för lite sömn idag så borde det resultera i en rätt sur Sara. Men inte då!

Märkligt nog är jag på rätt bra humör*. Har övningskört med lillasyster (getting better), hämtat upp M på landet och sen farit och ätit lyxig (som alltid) middag hos hans föräldrar. Jag borde ha sovit mer, det är sant, men efter att ha blivit väckt av att grannen kissade (!) vid 14-tiden idag så blev det inte mer. Jag hoppas att det ska gå bra att hålla sig vaken inatt ändå. Men visst, jag är ganska trött redan nu.

Jag har nu packat ner en låda färsk blomkål (mumma, av någon anledning), ett nyinköpt garn (to keep my hands busy när det snarkas på andra håll) och lite av resterna från gårdagens lördagsgodis-en-dag-i-förväg. All set för jobbnatt alltså!

*Det slog mig just att en viss övertrötthet kan finnas som orsak till detta också

Och fler kommer till...

Så, nu har jag sett alla fyra existerande Whitney-avsnitt och jag vet fortfarande inte om jag gillar den. Eller jag både gillar och stör mig på den. Det skulle kunna utvecklas mer åt det sistnämnda eventuellt. Det är något med båda huvudkaraktärerna (eller kanske med samtliga karaktärer) som är märkligt mekaniskt och lite...dåligt ibland. Men samtidigt finns det stunder då kemin verkligen finns där och då karaktärerna inte uppträder så creepy. Hm, ja återstår att se.

Det fortsätter att hagla säsongspremiärer. Nästa vecka har The Walking Dead premiär. Denna tokälskade och hypade serie som kantats av interna bekymmer. Först kickade skaparen av serien, Frank Darabont (The Green Mile t.ex) alla författare och ett par månader efter det slutade han (alt blev kickad, enligt rykten) själv. Så vad vi nu har är, gissar jag, ett produktionsteam som består av rätt mycket nytt folk och många frilansande. Det återstår att se om det påverkar seriens kvalité eller inte.

Och lagom till amerikanska Halloween om två veckor har Grimm premiär, en sci-fi-serie som jag nog är lite skeptisk till men som mycket väl kan tänkas bli nåt. Jag lär sitta bänkad, oavsett.

Många nya serier blir det...

Jag testade btw två nya tv-serier i eftermiddags. Egentligen vill jag ju hålla mig borta från de helt nya eftersom risken är rätt stor att de avslutas efter sisådär en halv säsong. Men uttråkad som jag var tog jag risken.

2 Broke Girls fångade mitt intresse då en av huvudrollsinnehavarna är Kat Dennings, som jag tidigare hyllat i rollen som Norah i Nick and Norah's Infinite Playlist (mot Michael Cera). Jag har sett tre av de fyra hittills sända avsnitten och den är rätt okej. Långt ifrån säkert att det blir en keeper för min del, men än har jag inte ledsnat iaf. Trailer:

Den andra, Whitney, också en komediserie där huvudpersonen spelas av Whitney Cummings och ska vara en kanske vuxnare, tuffare corky-tjej-serie-variant av hyllade New Girl-stuk. Inte jätterolig hittills (efter två avsnitt) men inte direkt dålig heller. Kuriosa; Whitney Cummings (som alltså spelar sin namne i Whitney-serien...) har skrivit både Whitney och 2 Broke Girls. Trailer:

Latmask

Fortfarande seg och märkligt trött i kroppen trots att jag spenderade halva eftermiddagen i sängen, slumrandes tills M kom hem och lagade middag (hallå latmask). Sen åter nån timme i soffan framför ett avsnitt av Breaking Bad (som nästan alla är så spännande att jag får ont i magen).

Glömde linsvätskan i stan igår och idag glömde jag be M ta med sig den ut (hej demens). Än så länge går det över förväntan men vi får väl se hur det känns imorgon bitti när jag måste pallra mig upp vid sjutiden. Hoppas dock att jag känner mig friskare då. 30 timmar natt på jobbet i helgen kommer att bli en biatch annars...

Under täcket

Lite förkyld, hängig och trött fortfarande men inte riktigt sjuk. Bra, förstås, men jobbigt att vara mittemellan sådär. Bättre då att bli sjuk och bli av med det. Är frusen idag så tänkte krypa ner 'under cover' och se lite tv-serier en stund. Hoppas att någon kastar lite ork på mig sen.

Tredje gången ogilt, tack

Det är kanske tredje gången den sista dryga månaden som jag får för mig att jag håller på att bli sjuk. Kände mig lite förkyld och hängig redan igår och idag har det varit en hel del värre. Vi får väl se hur jag mår när jag vaknar upp imorgon men som sagt så har jag inte riktigt tid att vara sjuk nu. Nu när jag jobbar så mycket mera för att få ut lite mer i lön så vill jag ju inte lägga det på karensdag och sjukavdrag...

To get things done

Storrensningen och -städningen har idag fortsatt men för egen maskin. Idag var det garderoberna i sovrummet som fick sig en genomgång. Till saken hör att lägenheten vi har är av 70-talsstuk och har därför en himlans massa garderober. Bra? Visst, om de varit i bra skick. De är i plast och hälften av hyllorna är spruckna. Men när jag flyttade in så var det en massa omständigheter som gjorde att de där garderoberna blev bra att trycka in lådor, säckar och högar med saker som jag då inte hade ork/tid/lust att ta mig igenom och ge en vettig plats. Nu 4 (?) år senare har jag alltså vågat glänta på dörrarna och startat genomgången. När M och syrran kom hem idag var hallen belamrad med säckar som skulle slängas, klädpåsar som skulle doneras, saker som skulle ner i källaren och boklådor som snart måste packas upp.

Nu kan vi i vart fall använda garderoberna som de ska användas, plus att det blev plats över för lite förvaring av tekniska prylar (I've got a lot, tydligen, två gamla stationära datorer stod också i hallen efter utresningen), resväskor osv.

Men böckerna... Jag har verkligen alldeles för många böcker. Jag har samlat på mig allt genom åren. Och mycket är garanterat sånt som jag inte kommer att läsa, läsa om och/eller inte har nåt särskilt affektionsvärde för min del. Så det blir väl nästa steg, även om det smärtar lite. Att rensa bland böckerna och donera det som jag ids med. Och ställa upp resten i bokhyllan som jag nu är på väg att skaffa (äntligen) eftersom den i andra rummet är full.

Och jag måste säga att jag känner mig lite duktig ikväll. Nu kan jag med gott samvete hänga med min förkylning hela kvällen.

Jag bara måste få...

Oh my... Jag vet att det finns få saker jag tjatar om så mycket som Parenthood, men jag har just sett nattens nya avsnitt och...oh my. Det är SÅ BRA! Jag har skämsskrattat, bitit på naglarna och torkat tårar, så jäkla bra avsnitt idag. Jag menar, de är ju nästan alltid på maxnivå, men idag kändes det bättre än så.

Så nu vet ni.

Tisdag

Sicken blandad dag det blev idag. Jag har fått mycket gjort, både nödvändiga saker och roliga saker. Till det nödvändiga hör rensningen av lägenhetsförrådet i källaren och hallen. Det är starten på en större rensning, dels för att bli av med en massa skräp och dels för att kunna förvara saker i förrådet som idag häckar i sovrummet alldeles ocharmigt. Jag har också haft en eftermiddag på stan med goda vänner och syrran som vi just avslutade med middag ute.

Till det sämre idag så har huvudet varit lite ockuperat av trista påminnelser, jag snörvlar plötsligt som en tok och känner mig lite hängig, mobilen bråkar (slut på internminne och slut på saker att radera som jag inte behöver/använder) och som extra grädde på moset lät bilens bromsar plötsligt märkligt på väg hem ikväll. Och inte bromsarna som bromsskivorna utan snarare abs:en. Snälla snälla, låt inte bilen bli trasig igen!

Påminnelser dyker upp hela tiden

Sådana här telefonsamtal sker oftare än vi tror. I andra änden står en person som förväntas vara stark oavsett vad. För sig själv och för andra. En person som har förlåtit, bannat, brutit, återförenats, skuldsatts, skämts, oroats, stängt av och förlåtit lite till. Rinse and repeat, ofta. Jag har själv fått ett sånt telefonsamtal. Eller flera. Men det sista tar ut alla andra. Efter det sista blev jag fri men samtidigt blir man aldrig fri. Det funkar inte så bara.

Kräsen/klok katt?

"Jag äter bara upp såsen och puttar det där läskiga så kallade 'köttet' åt sidan. No one will know." Sekunderna senare kom katten "jag äter allt som finns" Mina och inhalerade i sig det som katten Rosa just lämnat. Teamwork?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Sport vs tv-serier

Det här med att de i USA inte drar sig för att flytta sändningarna av tv-serier flera veckor åt fanders bara för att det dyker upp nåt sportevenemang är INTE okej. Och inte med tanke på hur mycket TiVO-snack det varit i samma land i åratal nu. Först flyttades de återstående avsnitten av New Girl runt lite, hamnade på nån lördag och söndag, enligt kalendern i MyEpisodes (tips, som sagt), men nu är de alltså borttagna och framflyttade till november. Hoppas det inte drabbar fler.

Dumma baseball. Inte okej.

Finally!

Eller ja, jag vet att jag inte delar min förkärlek för hösten med alla människor, men det finns helt klart många fördelar med hösten i mitt tycke. Inte bara de vackra färgerna, filtmys i soffan och tjocksockar utan även att jag får ta fram min fina favoriter! Lite matta i färgen nu och lite slitna stjärnor, men fortfarande efter vad, tio år?, mina absoluta favvisar. Många andra har kommit och konkurrerat men jag återgår ständigt till dessa. De klarar inte riktigt norrlandskylan fullt ut alltid men de går att kombinera med tunnare under.
Jag tror eventuellt att en av mina besökare kanske känner igen dem speciellt?

Published with Blogger-droid v1.7.4

Dumma dygnsrytm

Jag tycks verkligen ha svårt att vända rätt dygnet på riktigt den här ledigheten. Och det är väldigt synd för efter schemajusteringarna som just gjorts på jobbet så är det nu långt till nästa sammanhängande ledighet. Jag har allt lagt mig skapligt men sen legat och snurrat i sängen långt inpå morgonsidan och sen sovit till lunch eller t.om senare. I morse, när klockan stod på sju för att syrran behövde skjuts till skolan, hade jag bara sovit knappt fyra timmar när alarmet gick igång.

Och nu är jag trött som en tok och skulle lätt kunna lägga mig nån timme. Men frågan är om det är så klokt om jag nu vill vända dygnet rätt de sista lediga dagarna? Kommer det inte bara bli svårt att somna inatt igen då? Å andra sidan får jag inget som helst gjort när jag är såhär trött. Hm...

Läskiga lokalnyheter

Jag har på sista tiden insett att det är få saker som skapar en känsla av otrygghet som alla rapporter om inbrott i länet. Näst efter brand känns inbrott som det läskigaste hotet. Det sista året har det varit hur många som helst i Västerbotten, känns det som. Senast i helgen var det två stycken inne i stan. Tidigare har byar intill vår på landet haft ovälkommet besök och grannen till M:s syster vaknade av nattligt besök för någon månad sedan. Det finns få nyheter i lokaltidningen som ger mig lika stor olustkänsla som de om inbrott. Det är helt klart nåt särskilt otryggt med att få "oväntad besök" i hemmet, platsen som är ens (min iaf) borg och väldigt privata sfär. Platsen där jag, om någonstans, ska känna mig mest trygg på.

Det är inte direkt tanken på att bli av med saker som skrämmer. Saker är saker trots allt och i ärlighetens namn tror jag inte att någon tjuv skulle bli lycklig av mina prylar, jag har nog inget som kan säljas vidare som skulle göra det värt besväret. Men känslan av intrång i hemmet är speciell. Jag kände för länge sedan ett par som hade inbrott och otryggheten de kände hängde kvar i evigheter, trots att de installerade larm och gjorde gudvetvad för åtgärder efteråt. Det blir som inte riktigt samma sak.

Största skräcken är att stöta på någon i hallen eller nåt i huset när jag är där själv om dagarna. Huga. Men det kanske är tur att vi har huset i en by där många är hemma hela dagarna, där tomterna ligger tätt och där vi har koll på varandra och vilka som inte brukar vara där osv. Där vinner landsbygden helt klart. Men jag hoppas att det snart blir glesare mellan inbrottsnotiserna i lokaltidningen.

Trafik-aggro

Jag är som oftast en sansad bilförare men när folk beter sig som idioter blir jag irriterad. På väg hem från stan ikväll var E4:an avstängd sista halvan och trafiken dirigerades om till kustlandsvägen. Det märkliga var att vissa ändå körde som om de var kvar på E4:an där det är mitträcke, viltstaket, bra sikt osv. Kustlandsvägen är en smal väg med rätt många kurvor och backkrön, saknar viltstaket och skogen är ofta alldeles inpå vägen. Ikväll är den dessutom väldigt blöt, det är becksvart ute och i allmänhet inte direkt de bästa förutsättningarna. Ändå kör folk som tokar. 

Jag som känner till vägen ganska bra, eftersom vi kör den en del när vi besöker M:s föräldrar, vet hur ofta vi ser både älg, rådjur och räv längs med vägen när det är ljust så jag tog det ganska lugnt (dvs jag höll laglig hastighet). Inte minst genom byarna där det efter de nya hastigheterna är 80 eller 70 km/h vilket känns vansinnigt. Som deltidsboende i en liknande by med kustlandsvägen inpå tomten vet jag hur tacksam man är när bilister och lastbilar inte blåser 70 genom byn (här är det dock 30 resp 50 som gäller, men hur ofta hålls det?) bland alla barn och djur.

Men ikväll steg blodtrycket lite när jag blev omkörd av alla dessa nyvolvos och stadsjeepar (nästan uteslutande och som inte drar sig för att köra alldeles toknära en bra bit innan de slänger sig om). Vad är grejen? Går det inte att köra 80 km/h ett par mil tills du kommer ut på tryggare E4:an igen?

M säger att evolutionen kommer att lösa det där. Jag är ytterst tveksam.

Söndagskvällar börjar bli en ny favorit

Trevlig eftermiddag i stan med tjejerna som vanligt numera om söndagarna. Vår nya rutin att försöka ses då och fika är verkligen som en lite höjdpunkt i veckan. Om jag skulle önska något så vore det att fler fik hade öppet om söndagarna. Jag är inget stort fan av det vi besöker. Men det funkar och är ju i ärlighetens namn inte huvudsaken.

När jag kom hem var sötsyrran och söt-M i full färd med att laga middag; det vankas vegtacopaj följt av filmkväll med morötter, gurkstavar, lite chips och hemgjord guacamole. Bättre söndagkväll kan jag inte önska mig!

TV-serie-veckan som gick

Jag har i ärlighetens namn inte riktigt hunnit med att se alla avsnitt i de tv-serier som sänts i veckan som jag tänkt. Ett par avsnitt väntar iofs för att jag vill se dem med M och utöver dem är det nog bara säsongstarten av Hung och nya serierna Terra Nova och Person of Interest som är osedda (mest i väntan på klartecken om de får vara kvar i amerikanska tablån eller inte).

Bäst den här veckan var helt klart slutscenen (den med dansen) i New Girl. I ärlighetens namn så älskar jag Jess (Zooey Dechanel) lika mycket som jag stör mig på henne, men det första väger oftast över. (Jag skulle inte riktigt vilja erkänna att jag eg mest är avundsjuk på hennes konstanta perkiness, så det låter jag bli.)  Hursomhelst var dansscenen så fin, rolig och bra att jag nästan fick tårar i ögonen. Jag hoppas att New Girl på sikt kan ta sig förbi medelkulnivån som t.ex. Happy Endings ivrigt klamrar sig fast vid.

Jag har i veckan också börjat se komediserien Mike & Molly (med underbara Melissa McCarthy i rollen som Molly) som handlar om ett par som träffas på OA -Overeaters Anonymous. Inledningsvis var jag lite bekymrad över att jag skulle få se McCarthy enbart göra idel tjockisskämt, precis som i veckans SNL där hon var gästskådisen, men riktigt så blev det inte. Visst, det förekommer, men hittills känns det mer som att det är två roliga huvudrollsfigurer som råkar vara tjocka än tvärtom. Jag ska försöka se ifatt första säsongen så får vi se om det fortsätter i god riktning.

Up All Night fortsätter på lite skakig grund så jag blev faktiskt lite förvånad när jag hörde att de fått klartecken att visa seriens säsong färdigt (amerikanska tv-bolag stoppar en hel del nya serier efter ett par-tre avsnitt beroende på tittarsiffror). Men det var bra, då kanske det hinner att ta sig lite till. För nånting finns där allt.

Det var några nedslag i min tv-vecka. Tips på andra serier att se mottages såklart varmt!

Helglunk

Söndag. Idag väntas förhoppningsvis söndagsfika med tjejerna i stan och så har jag planerat för en myskväll med film med familjen senare på kvällen. Känns alldeles lagom.

Igår for M och jag till stan för att handla och hämta hit (jag har varit på landet sen i torsdags) sötsystern och så bjöd M på thaimat på nya restaurangen igen. Det lär dröja innan vi tröttnar, det är väldigt god mat där. Det var dock lite rörigt där igår eftersom kön till takeaway var väldigt lång. Det drabbade även restauranggästerna och på sina håll var det lite sura miner. Men jag hoppas att det var tillfälligt. Det är ju fortfarande rätt nytt och jag tror inte riktigt att alla hittat rätt i sina roller där än. Oavsett lär vi gå dit igen.

Btw...

Det tog fem timmar att trycka på publicera-knappen på nedanstående inlägg. Men jag brukar ju vara öppen och ärlig här, så jag kör vidare på det. Om en stund är den glättigare Sara tillbaka igen, ni vet ju att det är så det funkar :)

Nu ska jag städa så det ryker!

Att misslyckas sägs vara utvecklande...

Jag hade en rätt konstig dag igår. Egentligen var den bra, jag fick umgås med svansarna hela dagen och hade en trevlig kväll med M. Men i huvudet återkom jag, som så många dagar den sista tiden, till tankarna att jag är misslyckad. Bland annat. Ett väldigt effektivt sätt att överockupera hjärnverksamheten på. Mest handlar det här om den senaste tidens funderingar över varför jag inte lyckats slutföra det som jag hävdar att jag så gärna vill. Varför jag inte tar steget och försöker göra det nu i höst. Istället landar det återkommande i en hög av ångest och dåligt självförtroende.

Ska jag vara krass så har dummare människor än jag lyckats slutföra en c-uppsats (jo, det är vad det handlar om) med godkänt resultat. Men jag återkommer bara till "den stora bluffen" som svar, det vill säga att alla som återkommande berättar för mig att jag visst skulle klara det bara har gått på den stora bluffen om att jag faktiskt kan något. Och samtidigt som jag tänker att jag vill göra det, vill klara av det och vill få en möjlighet att gå vidare så är rädslan för att misslyckas igen alldeles för stor. Det kostar så mycket att misslyckas och jag är bra på att driva mig själv dit. Ibland tänker jag att det jag behöver är en riktigt bra handledare då den jag fick mig tilldelad sist snarare var expert på att få mig att tvivla på mig själv mer än någonsin. Men det är antagligen bara ytterligare en undanflykt. Det är ju jag som ska göra det här, ingen annan. Så varför lyckas jag inte?

En klok person sa till mig att det kanske delvis handlar om att jag är rädd för att lyckas eftersom det då plötsligt kommer att komma nya krav som jag vill leva upp till. Det kanske finns något i det. Oavsett känns det som att jag snart måste bestämma mig för att köra eller inte. Jag vet inte om det är ett för stort krav att bli klar just i höst, det där med deadline skrämmer lite.


(Och nej, det här är inte ett simpelt fiske efter beröm eller kommentarer om att jag kan ditten och datten. Det kommer ändå inte gå in i huvudet till hundra procent, jag lovar. Jag behöver bara lufta lite.)

Att missförstå med flit

Jag: Kan vi inte strunta i jul i år och bara dra till London eller nåt istället?
M: Jo. Men tror du inte de firar jul i London också?
J: ....
M: Det vore ju hemskt trevligt att fara till London och slippa alla julsånger, Jesusbarn, dekorationer och hets! Det låter skitbra!
J: Alltså...

Och så lite länkkärlek

Dagens braiga läsning står, som så ofta förr, Linna Johansson för. Nu är inte jag mamma till nån (mer än på låtsas lite) och brukar därför inte ha rätt till en åsikt om föräldraskap men jag kan nästan lova att jag hade reagerat och tänkt i samma banor som Linna. Märkligt krav/önskan från dagis, för det första. Och ja, det är rätt tydligt vem det avspeglar sig på när man inte kan/vill/hinner i familjen.

Fredag, is it?

Fredag alltså? Jag är så dagavill att jag inte längre har nån koll. I onsdags när jag vakade av fick jag för mig att det var fredag, hela dagen. Men idag känns det mer som...tisdag? Men när M kom hem med vin och fancyfood så blev det genast lite mer fredag. Och för Mina-katten har det nog varit helg hela dagen eftersom dam-personalen varit hemma på landet och hon har kunnat ligga på dennes fötter i flera timmar.

Lätt att stå vid sidan om och hojta?

Svenska filmmagasinet Cinema har enligt mig en något ojämn kvalité. Jag gillade numret med intervjun kring TPB, hela det numret kändes som ett snäpp uppåt, inte minst det nya pappret/utformningen. Förra numret gillade jag däremot knappt alls, jag läste nästan alla artiklar men få intresserade mig egentligen sådär speciellt mycket. Nästa nummer sägs ha Ryan Reynolds på framsidan så oavsett vet jag att jag inte kommer kunna låta bli att köpa det. 

Jag hade önskat mig en tidning med fler oväntade intervjuer. Med intervjufrågor som inte känns tagna från ett standardformulär. Jag tror, precis som jag varit inne på förut, att det finns lite för mycket prestige i mycket av den svenska filmjournalistiken. Få sticker ut från den. Det ska vara så konstnärligt hela tiden, så artigt och därmed ofta så väldigt humorbefriat. Och det är trist. För skribenterna på Cinema är nog egentligen inte inkompetenta på något vis. De bara tycks bära på nåt slags ok som de tror att man måste ha för att lyckas driva en filmtidning i Sverige. Och det är så otroligt synd.

Tänk om jag hade varit kompetent att vara med och driva mitt egna filmmagasin. Så kul det hade varit! Möjligen hade jag insett att jag har fel i ovanstående tes, men jag hade åtminstone kunnat testa den. 

"Stay hungry, stay foolish"

Jag hade som sagt svårt att somna inatt och satt därför fortfarande uppe när beskedet om att Steve Jobs avlidit kom. Direkt följde en våg på samtliga sociala forum med kondoleanser, det tog en bra stund innan svenska medier var ifatt.

Världen har förlorat en speciell människa, det är ett som är säkert. Steve Jobs drevs av andra saker än vad den gemene företagsledaren gör idag. Han drevs av visioner snarare än av siffror. Twitter har fortsatt svämma över av kloka citat från Jobs som bevisar det. 

Man kan aldrig veta men samtidigt är det svårt att föreställa sig dagens teknologiska samhälle utan arvet från Steve Jobs. Utan Apple och utan Pixar, som båda var Jobs skapelser. En datavärld där vi helt skulle vara utelämnade till Microsofts långsamma teknikutveckling låter i sanning horribel. Linux hade kanske haft större andelar men det kunde aldrig bli det som Apple är idag utan sin egen Steve Jobs. Att lyckas så att man får konsumenter att tråna efter en produkt som inte ens finns, som inte har kända specifikationer, det är verkligen något ganska unikt.

Frågan är vad som händer med Apples utveckling utan Jobs. Vi vet vad som hände med Apple när Jobs kom tillbaka 1997 efter att ha varit borta drygt tio år. Men förhoppningsvis har han på den här tiden lyckats knyta an nya visionärer och vågade utvecklare som lever efter sina drömmar och ser design som en del av tekniken och inte bara yta.

Steve Jobs 1955-2011

Förhoppningsvis vågar vi lyfta fram fler personligheter som Steve Jobs framöver. Som tänker annorlunda och hungrar efter utveckling. Det, om något, borde Steve Jobs liv ha lärt oss.

Läs mer om Steve Jobs liv på Wired.

I blame Blund

Jag som tyckte att jag kämpade mig upp hyfsat tidigt idag i syfte att vända rätt dygnet. Nu sitter jag ändå här mitt i natten och ströläser saker i nån slags flykt från sängen. Det finns nämligen få sömnrelaterade saker som är värre än att lägga sig och vrida sig som en orm för att herr Blund inte behagar anlända i tid. Alla hjärnspökens hämnd. Och det är så jag gissar att det skulle bli om jag gav in.

Jag var i vanligt ordning hemskt trött vid 21-22-tiden men stannade uppe och umgicks med mina nerdiga onlinevänner "bara en stund till" eftersom det blivit så lite sånt den sista dryga veckan. Så jag får skylla mig själv.

Saknar M också och hoppas att vi kan vara på samma plats imorgon kväll så att jag kan få se säsongspremiären av Dexter nån freaking gång.

Film i höst

Det var länge sen det snackades film här, vilket är lite märkligt. Men tills dess att jag får ord på det jag sett den sista tiden kan ni se den här videon med Mark Kermode som filosoferar och tipsar om film som det kan vara värt att spana in lite extra när de kommer ut:

Sara-rage

Tror att jag kanske måste jobba på den rage som uppkommer så snart nätet går ner hemma. Korta stunder, fine, men när det som ikväll inte funkar på flera timmar så går jag lite nuts. Men till mitt försvar så är ju allt jag sysslar med på nätet typ.

På den goda sidan så fick jag anledning att sticka klart mina handledsvärmare medan jag tittade på tv-serier på datorn under nätets bortavaro. Synd bara att de inte blev bra men då har jag en anledning att göra nya nästa meltdown...

Gör om, gör rätt

Det är så märkligt. När jag måste sova mellan jobbnätterna då vaknar jag minsann helst kring två, gärna före och har svårt att somna om igen. Störs av varje ljud. Men när jag vakar av, som idag, och mest borde stiga upp tidigt för att kunna vända rätt dygnet, då vill kroppen inte alls vakna. Jag sov tills klockan ringde idag och har mer eller mindre fått tvinga upp mig i sittande ställning för att inte somna om.

Dålig funktion, kroppen!

Planer

Jag fick just ett samtal från chefen med lite ändrade planer inför natten. Jag ska få skola in en ny medarbetare på avdelningen inatt. Sånt är ju över lag rätt kul, men det känns som att jag kunde haft en bättre natt för det, en där jag inte har femtio timmar nattjobb på en vecka i bagaget. Men det ska säkert gå bra.

Efter den här natten är jag sen långledig. Det ska bli rätt skönt. Det är till exempel hög tid att planera och välja vad jag ska göra nu under hösten/vinsten för min egen del. Alternativen har krympt lite av sig självt, vilket är bra, nu kvarstår det snart bara att ta tjuren vid hornen och plocka fram det där jävlaranammat i mig som så många tycks tro att jag har kvar. Jag måste ju tro att de har rätt.

Förnyelse på agendan

Jag hjälpte M:s syster att starta en blogg i helgen och sen dess har jag varit sugen på att mixtra med min egen lite. Men inget jag testar känns riktigt hundra jag. Kanske för att jag inte riktigt är hundra i huvudet efter alla jobbnätter. Det får väl bli ett projekt till helgen istället. Men det vore kul med lite förnyelse. Jag har ju även det där andra bloggprojektet kvar i bakhuvudet men där har jag inte heller kommit så långt. Känns som att jag snart antingen måste ta tag i det eller skrota det. Det jag skulle behöva lära mig just nu är att koppla en egen domän till en template som blogger. Det finns säkert ställen att läsa på om det. I helgen, som sagt.

Kort dag

Är på lite bättre humör nu efter att ha suttit och lusläst alla bloggar jag missat de senaste dagarna. Som en skön flykt från min egen just nu rätt tråkiga verklighet. Och samtidigt skönt att inse att de flesta andra inte heller har spännande dagar jämt. Eller alltid skriver tiopoängare till inlägg*.

Insåg just att jag måste fara till jobbet igen om en timme. Efter noga övervägande har jag bestämt att den sista timmen ska ägnas åt att äta en hastigt ihopsnurrad "I-call-it-dinner"-måltid framför nattens nya avsnitt av DH. Det blev vad som hanns med den här dagen; sova, sura, bloggläsning, äta och DH.

Ah, jag kanske skulle klä mig också. Det är nog en bra grej.

 *något jag ångestat över i några dagar nu för egen del

"Vänliga hälsningar, Grinig trött nattarbetare"

Alltså det där squirk-ljudet som kommer från gamla slakteriet (numera företagspark?) dagtid, vad är det? Och varför måste det existera? Nästan varje dag! Jag kan inte sova till squirk-ljud.

Det vore även tacksamt om ungarna i huset inte dunkade på ledstången i trappen när de kom hem (ackompanjerat till blandat annat liv), att den som bandsågar saker idag inte gjorde det, att hundrastare inte hade konferens utanför mitt sovrumsfönster osv osv.

Godmorgon!

Är rätt nyligen hemkommen från jobbet där det som vanligt var superstressigt de sista två timmarna. Kroppen tackar som ödmjukast för att det är just då det sätter fart som mest, den gillar verkligen det. Den känner sig lättstartad och smart just då. Eller kanske inte? Hm...

Sitter och funderar över om jag ska äta frukost eller bara stuva mig i säng direkt. Är småhungrig men trött. Å andra sidan har inte syrran stökat sig till skolan riktigt än så jag kanske borde äta nåt om jag ändå inte kommer kunna somna. M sov i stan inatt men jag missade honom med en kvart, han skulle iväg tidigt och hjälpa en kompis med flytt. Han lämnade dock kvar en blöt handduk på sängen som en påminnelse om att han nyss var här... eller nåt. Stressad, gissar jag.

Ikväll måste jag fara tidigt till jobbet. Vi har möte halv sju så det blir 12,5-timmars pass nu igen. Skön start på veckan. Men snart är det långledigt en vecka, ser fram emot det. Speciellt en helledig helg känns väldigt lockande.

Söndag

Det blev en ganska sen natt, fem-isch sådär, men det var trevligt att sitta uppe och WoW:a lite med nerdvännerna. Det har inte blivit så mycket sådant den senaste veckan annars eftersom jag jobbat. Och att jag vände på dygnet spelar ju mindre roll eftersom jag går in i tre nätters nattjobb ikväll. Just ikväll hade jag dock gärna velat vara ledig, det har inte blivit så mycket tv-serie-häng med bästa hälften. Helgen blir ganska kort när man jobbar söndag. Men det blir nog bra.

Först väntar fikadejt med Ulrika & Simon. Ulrika gjorde en hel lista på samtalsämnen i fredagskväll när vi var ute så vi lär inte sitta tysta (like we ever do...), om den listan fortfarande är aktuell vill säga. Crazy girl, det där.

I'm still alive

Nej jag har inte dött. Bara varit hemskt trött och sedan varit ute på lite för blöt galej med Umeås bästa (jodå, jag är väldigt objektiv :) peeps! Det här med shots är en dålig grej. Mycket dålig grej. Alltså, såå farligt blev det inte, men jag har svårt för det där med att tappa kontrollen och mot slutet av kvällen var jag nästan där. Men då blev det hemfärd.

Men före det var det en hemskt trevlig AW med bästa folket som blev till en utekväll. God mat, gott dricka och många skratt som gjorde ont i magen. En lite smågrinig bartender dock, men det gjorde egentligen inget. Jag hoppas att han hade en dålig dag bara, annars kanske de skulle låtit hans kollega med social skills ta över bartenderiet helt. Det blir liksom lite dålig reklam med icke serviceminded personal.

Men ruggigt kul och så väldigt behövligt för undertecknad att det inte var klokt!