Att misslyckas sägs vara utvecklande...

Jag hade en rätt konstig dag igår. Egentligen var den bra, jag fick umgås med svansarna hela dagen och hade en trevlig kväll med M. Men i huvudet återkom jag, som så många dagar den sista tiden, till tankarna att jag är misslyckad. Bland annat. Ett väldigt effektivt sätt att överockupera hjärnverksamheten på. Mest handlar det här om den senaste tidens funderingar över varför jag inte lyckats slutföra det som jag hävdar att jag så gärna vill. Varför jag inte tar steget och försöker göra det nu i höst. Istället landar det återkommande i en hög av ångest och dåligt självförtroende.

Ska jag vara krass så har dummare människor än jag lyckats slutföra en c-uppsats (jo, det är vad det handlar om) med godkänt resultat. Men jag återkommer bara till "den stora bluffen" som svar, det vill säga att alla som återkommande berättar för mig att jag visst skulle klara det bara har gått på den stora bluffen om att jag faktiskt kan något. Och samtidigt som jag tänker att jag vill göra det, vill klara av det och vill få en möjlighet att gå vidare så är rädslan för att misslyckas igen alldeles för stor. Det kostar så mycket att misslyckas och jag är bra på att driva mig själv dit. Ibland tänker jag att det jag behöver är en riktigt bra handledare då den jag fick mig tilldelad sist snarare var expert på att få mig att tvivla på mig själv mer än någonsin. Men det är antagligen bara ytterligare en undanflykt. Det är ju jag som ska göra det här, ingen annan. Så varför lyckas jag inte?

En klok person sa till mig att det kanske delvis handlar om att jag är rädd för att lyckas eftersom det då plötsligt kommer att komma nya krav som jag vill leva upp till. Det kanske finns något i det. Oavsett känns det som att jag snart måste bestämma mig för att köra eller inte. Jag vet inte om det är ett för stort krav att bli klar just i höst, det där med deadline skrämmer lite.


(Och nej, det här är inte ett simpelt fiske efter beröm eller kommentarer om att jag kan ditten och datten. Det kommer ändå inte gå in i huvudet till hundra procent, jag lovar. Jag behöver bara lufta lite.)