Med mycket vånda ringde jag avdelningsnumret ikväll och sjukanmälde mig. Jag har så ont i ryggen idag att jag bara vill böla mig till sömns. Det har kommit allt mer sista tiden, en lite annan smärta än vad jag haft förut, i ländryggen. Men jag har försökt att inte gnälla, att inte känna efter, att inte notera den. Och ofta har det gått till sig när jag rört mig lite, tagit voltaren och haft värme på. Men inte idag. Det känns ungefär som att ryggraden och bäckenet inte längre tillhör samma kropp, som att det halkat ur nånstans.
Jag avskyr att sjukanmäla mig, jag får så dåligt samvete. Jag skulle ha gjort det ännu tidigare idag men jag tänkte att det nog skulle bli bra. På väg ner till stan för söndagsfikat försökte jag på allvar hitta ett sätt att röra mig på så att det inte skulle göra mer ont än att jag kunde jobba inatt. Mina fina vänner påpekade det idiotiska i att jobba så när jag kom hem ringde jag. Men usch vad hemsk jag alltid känner mig, varför är det så? Nån av våra vikarier får lite extra pengar och helg-ob, det borde väl vara bra? Fast en arbetskamrat ska hitta tid att ringa ut denna vikarie också... Ja, hursomhelst är det gjort och jag vet att det visst var rätt beslut.
Det gör ont att gå, det gör för ont för att ligga i soffan och att sitta vid skrivbordet. Så nu har jag pallat upp mig i sängen med värmeflaska och te och försöker hitta ett läge där det inte gör ont hela tiden. En katt vid handen hade varit en skön tröst just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar