Det senaste dygnet har jag ryat högt över två, i mitt tycke, mycket svaga straffpåföljder. 1) De tio månader som pappan till det nu mördade barnet i Ljungby för närvarande sitter av efter att ha misshandlat sina barns mor i uppskattningsvis 10 år (!). 2. De villkorliga domar* och böter som kvinnorna i den senaste så kallade 'pedofilhärvan' fick efter att bl.a ha tagit emot och sett på filmer/bilder med utnyttjade/våldtagna barn samt skickat egna bilder på närstående (!) barn i sexuellt syfte. Villkorligt för barnpornografibrott av normalgraden (dvs inte ringa brott), really? Vad får man vid ringa brott, en glass?
Nånstans känns det bara väldigt galet att ekonomisk brottslighet, rån och annat tycks ge större påföljder än fall där barn och (framför allt) kvinnor plågas och utnyttjas (eller djur, för den delen, straffskalan för djurplågeri är ett skämt). Jag vet och anser också egentligen att det borde vara fokus på rehabilitering och inte straff men i ärlighetens namn ser det ju inte ut så i Sverige idag. Det är straff som utdöms, straff som i bästa fall innehåller ett mått av rehabilitering. Men att ekonomi värderas högre än liv känns bara så bakvänt.
*Att kvinnorna enligt artikeln jag länkar till dessutom mer eller mindre verkar ses som offer i domen ger mig ännu högre blodtryck. Om man längtar efter "mänsklig närhet" finns det väl ändå bättre ställen att hitta det på än via barnpornografiskt utbyte på nätet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar