And the actor went to...

Jodå, jag satt allt uppe inatt och såg på SAG Awards. Det var en lite mysig gala, ingen värd, ingen pausunderhållning utan bara en strid ström av prisstatyetter ("actors") som delades ut från skådespelarnas eget fackförbund. Därför var det också just bara skådespelare som fick pris, inga regissörer eller "bästa film"-priser ges.

The King's Speech fortsatte sin vinnarturné och fick pris både för bästa manliga (Colin Firth) och för bästa rollbesättning. Även skådisar från The Fighter och Black Swan stod som väntat som vinnare på nattens gala.

På tv-sidan var det lite blandade vinnare. Absolut roligast var att Modern Family äntligen fick ett pris, för bästa rollbesättning. Jag trodde Glee skulle bli vinnare även här, men de gick lottlösa när fackförbundets medlemmar fått säga sitt. Jane Lynch såg sig därmed även besegrad i kategorin bästa kvinnliga skådespelare i komediserie där priset gick till en minst sagt förvånad men ack så charmig Betty White. Jag har inte sett hennes Hot in Cleveland men jag gillar henne skarpt så det kändes kul. En del av henne skojiga tacktal (och lite annat) hittar ni här.

En trivsam galakväll som jag inte ångrar att jag satt uppe för.

Det man inte har i huvudet...

Hela helgen har jag hoppats bli frisk tills idag då jag hade köat för förhandsbiljetterna till The King's Speech som skulle visas idag. Jag har påmint M ett flertal gånger och skyndade på de ärenden som S och jag gjorde ihop på stan idag för att hinna. På väg till bion sa dock M nåt som fick mig att inse att det inte alls är den 1 februari idag utan först imorgon. Antiklimax nåt grymt!

Då blir det bio imorgon istället och det funkar väl. Jag har förvisso blivit utbeordrad extra imorgon natt på jobbet (så blev det med den lediga veckan) men det finns marginal nog att hinna. Och M som hade gjort upp planer med en arbetskamrat imorgon får skylla på sin tankspridda snurrtjej och skjuta upp dem.

Bästa Sherlock?

Visst såg ni väl första delen av tre av Sherlock igår som jag tjatat så mycket om? Jag hoppas det, annars missade ni något. Och tydligen är det inte bara jag som blivit totalt haffad av serien. Jag misstänker att det finns de som vill vara mer trogna den ursprungliga storyn och som säkert inte gillar den här moderniserade varianten, men jag älskar den!

Och känslan av detektivarbete på tidigt 1900-tal finns ändå kvar på nåt sätt. Fast inbakad i en modern kostym/rock. Det är modernt fast dammigt. Och väldigt brittiskt. Paret Benedict Cumberbatch och Martin Freeman är en total hit, jag kan inte se fram emot en ny (och längre, tack!) säsong mer.

Jag såg själv om avsnittet igår på tv med lillasyster och trots att jag visste upplösningen var det inte tråkigt. Andra delen är förvisso lite svagare än de andra två, framför allt vad gäller själva brottet, men det är ändå hög klass på det, så inte missa nu nästa söndag!

(Missade ni avsnittet igår finns det på SvtPlay tom 5/2)

SAG Awards

Inatt är det SAG Awards, Screen Actors Guild Awards, som fantastiskt nog visas på kanal 9. Jag vet inte om jag ska idas sitta uppe i min ensamhet och se det eller om jag försöker hitta en inspelning imorgon. SAG är inte direkt en av de större galorna, men en filmgala är alltid en filmgala. Och det här är en ganska kort sådan, den är över på två timmar.

Mmm får se.

Too much information? :)

En lugn, och bra helg är snart slut. Jag känner mig faktiskt inte helt frisk än men det är mycket bättre. Magen lever om stundvis som om det vore en hel uppsättning från Djurassic Park därinne. Men bättre är det, som sagt.

M har varit här sedan igår och for just hem. Han brukar inte rädas sjukåkommor men just magsjuka tycks han backa lite för. Men han kom ändå hit igår och verkade fortfarande frisk när han for hem. Och lillasyster har ju varit i närheten hela tiden och klarat sig så det kanske inte är någon übersmittsam variant. Men så har jag varit lite crazy med hand- och ytsprit också. Måste klappa mig själv på axeln och säga att det är duktigt att kräkas i en hink på golvet ena sekunden och frenetiskt sprita badrummet i nästa. Så väldigt mycket av det förstnämnda har det dock inte varit som tur är. Jag har inte varit så jättedålig nån gång, men tillräckligt för att sakna aptit och ork.

Till veckan ska jag dock vara pigg och rask. Det är ju så mycket jag skulle hunnit göra under ledigheten som jag inte kunnat påbörja än.

Fynd vid städning:

Nån som behöver 3D-glasögon? Vi har också ett överskott av kvitton, damm, smutstvätt och oöppnad reklam från postkodmiljonären.

Published with Blogger-droid v1.6.6

Det finns alltid någon som har det värre

Jag gillar Katta Kvack. Idag gillar jag Katta Kvack extra mycket när hon skriver i stort sett exakt just det jag tänkte när jag läste Åsa Erlandssons krönika om Gwyneth Paltrows offentliga dagboksskrivande. Våra verkligheter är olika. Jag gissar att vi tex inte skulle riskera att få läsa om Erlandssons kroppsdofter om de blev offentliga på en klädutprovning, vilket säkerligen är en risk som Paltrow står inför. Kanske inte hela världen, men vem skulle vilja?

Och visst skulle Paltrow säkert kunna anställa halva England till att ställa upp för henne så att hon inte ens behöver trycka på rätt knapp på den exklusiva kaffemaskinen på morgonen, men varför skulle hon? För att hon har råd? Blir det roligare då? Vill man verkligen automatiskt leja bort all vardag för att man kan?

Dessutom är många äkta/oäkta hälfter osynliga i bloggar, många gånger för att de själva valt det.

Om vi skulle gå på Erlandssons kriterier skulle knappt någon blogg finnas, för som hon själv säger; den som har fullt upp med att få det att gå ihop ekonomiskt och tidsmässigt har inte tid att blogga. Måste alla andra avstå i sympati då?

Film 2/11: The Kids Are All Right

Laser (Josh Hutcherson) är en tonårig kille som befinner sig i ett klassiskt läge av blandad tonårsförvirring. Han har en god relation till sin äldre syster Joni (Mia Wasikowska) som efter sommaren ska flytta iväg till college. Eftersom hon är myndig ber han henne att hjälpa honom söka rätt på deras biologiska far som i ett led att finna svar. I hemlighet, med blandade förväntningar, träffar de så Paul (Mark Ruffalo), som donerade sperma via bank till deras mammor Nic (Annette Bening) och Jules (Julianne Moore) och det visar sig att han är en ganska cool ensamstående kille med egen restaurang och ekologisk grönsaksodling som tar dagen som den kommer. Paul gillar snabbt den stora omställningen och när mammorna får kännedom om Paul försöker de acceptera läget även om de båda egentligen har lite olika känslor inför den nya mannen i deras barns liv. Men det som till en början visar sig flyta på ganska väl blir dock med tiden allt mer komplicerat när det kommer nytt ljus på de gamla relationerna samtidigt som nya tillkommit.

The Kids Are All Right är på pappret ytterligare en i mängden av dramakomedier med knorren att det handlar om en familj med homosexuella föräldrar. Säkerligen är det väldigt kontroversiellt på sina håll, och hade det inte handlat om två mammor hade filmen kanske inte fått så stor uppmärksamhet. Men filmen i sig gör ingen stor sak av det utan över lag beskrivs familjen som vilken annan som helst, vilket är en av dess styrkor.
Det är också en film med kvalitéer som bra skådespeleri, snyggt foto och ganska bra och trovärdig dialog. Jag skulle vilja påstå att Bening och Moore har perfekt 'kemi' för ett par med 20 år på nacken med en del outtalade problem som grott länge under ytan. De utgör ett trovärdigt par, helt klart. Bening vann en Golden Globe för sin insats (Moore var nominerad) och är, precis som Ruffalo, nominerad till en Oscar. Personligen föredrar jag nog Moores skådespel framför Benings även om båda är bra, och Ruffalo gör den charmiga, lite bohemiska Paul med den äran. Barnen (varav vi känner igen Wasikowska från Alice i Underlandet) gör en godkänd insats även om det kanske inte alltid stämmer fullt ut.

Filmen följer mallen utan att vara alltför förutsebar. Den har intressanta karaktärer och lyckas hålla intresset uppe hela vägen. Jag håller med kritiker om att den är smart skriven, förvånansvärt öppen och inte så tillrättalagd som jag förväntade mig av en amerikansk film. Det finns ett par scener som känns lite svårmotiverade i mitt tycke, men sammantaget är det här en bra film. Betyget blir 4-/5.

Recensioner: DN, Exp, Aft.

Jag reklamerar den här helgen i förskott

Jag vill vara frisk nu! Det är helg och jag hade sett fram emot både biobesök, middag ute och allmänt socialt umgänge. Det här var ju min helg. Löning och ledigt, en bra kombination. Nästa helg är jobbarhelg. Jag surar lite och har bestämt att jag får lov till det.

Magen känns fortfarande funky och jag kan inte riktigt lista ut vad den vill ha. Nu har jag uppgraderat från nyponsoppa till blåbärsoppa och rostat bröd. Yeay! Jag hoppas verkligen att det känns bättre imorgon. Inte för att det då blir läge att gå ut och äta eller så, men kanske jag åtminstone kan våga umgås lite. Jag saknar M.

I'm bored. Tur att syrran finns i rummet bredvid så jag kan tråka henne lite ibland.

Lite magsjuka lockar fram de politiska åsikterna igen

Dagen har varit skaplig. Jag har varit hemskt trött men inte direkt illamående. Tills nu. Nu mår jag lite halvdåligt igen och vet som inte vad jag ska göra. Inget tycks funka. Jag har förvisso inte ätit något det senaste dygnet. Jag har fått i mig lite nyponsoppa och en halv macka. That's it.

Så där fick jag för att jag brukar säga att jag inte blir magsjuk. Jag brukar aldrig bli det och då har jag ändå tagit hand om min beskärda del magsjuka personer genom åren. Vinterkräksjukan fick jag för fyra år sen när den gick på jobbet, men det är ju inte riktigt samma sak. Anyway, jag är sur över att jag är sjuk och över att ha blivit smittad av nån. Just nu skyller jag på allt från den trånga bussen jag fick ta till och från jobbet eftersom bilen strejkade i veckan, till jobbet och vem som helst. Som om det skulle spela någon roll.

Men, för att göra politik av det hela så tror jag definitivt att vi skulle spara mer pengar på att slopa karensdagen så att folk har råd att vara hemma när de är sjuka. Jag tror att sjuknärvaron kostar mer än sjukfrånvaron. I vart fall bland arbetsplatser med låg inkomst (där det dessutom oftast är omöjligt att "jobba hemifrån" på).

Tidiga tv-tips!

Imorgon på Skavlan (som jag ser nån gång ibland och nästan alltid tycker är helt okej) är dels Gudrun Schyman (aldrig tråkig att lyssna på) gäst men även psykologen Philip Zimbardo som kanske är mest känd för det så kallade Stanford Prison Experiment som det refereras till fortfarande 40 år senare. Låter som ett intressant program, inte sant? Fredag, Svt 1 kl 21.

Och på söndag visar Svt första delen av tre av Sherlock, som jag skrivit om tidigare. En nutida Sherlock med rapp dialog, snyggt foto och spännande fall. Söndag, Svt 1 kl 21.

Sjuk?

Vaknade klockan sex imorse (efter typ tre timmars orolig sömn) av att jag mådde illa på ett så märkligt sätt. Gick upp, höll på att svimma i badrummet men typ tokkräktes istället sen. "Vinterkräksjuka", surrade det i huvudet på mig men jag vet inte. Precis efter mådde jag hur bra som helst, städade übernoga innan syrran skulle komma upp och gick sen och la mig igen. När jag vaknade mådde jag förvisso fortfarande väldigt illa och magen körde runt, men jag har inte känt mig sjuk (feber osv) sådär på riktigt nån gång.

So, what's up with me? Om det inte är nån magsjuka (vanlig magsjuka har jag inte haft sen barnsben så jag vet inte hur sjuk man blir?) så skulle jag gissa på en kombination av dålig sömn, dålig kost och att jag fått i mig för mycket äggprodukter (som jag är lite allergisk mot). Jag har nu inte ätit på över 12 timmar, men magen är ganska lugn och icke-illamående efter att jag sippat cola som bl.a fanns i den matkasse som M så snällt kom hit och ställde in i hallen vid lunchtid.

Så blev det med min payday...billigt!

Ka-ching imorgon!

Natten på jobbet gick då bara bra. Jag var trött en halvtimme in på passet och sen gick det över och blev full speed igen. Sen har jag sovit kanske lite för mycket idag egentligen för att kunna vända dygnet men det ordnar nog till sig. Känner mig ganska trött redan.

Imorgon är det payday och det var nog länge sedan jag såg fram emot det så väldigt mycket som just den här månaden. Jag får en klen lön den här månaden men jag hoppas att den åtminstone ska räcka skapligt månaden ut och dessutom ge lite utrymme för något kul. Jag är sjukt sugen på att äta mat på pub och ta en öl, tex. Det kan jag väl ha råd med, snälla plånboken?

56 sedda Oscarsfilmer den 27 februari?

Det blir ett tufft Oscar-år för undertecknad. Räknade det just till 56 nominerade filmer totalt och av dessa har jag sett ynka 5. Jag skulle vilja se 25 till, men det låter lite väl optimistiskt, även om en del av dem är kortfilmer, men målsättning är alltid bra, inte sant?

En natt till

Sista natten nu innan jag går på långledigt. Och även om jag tycker att det varit ganska trevligt att vara tillbaka på jobbet så ska det bli riktigt skönt. Jag är väldigt seg nu. Inatt larmade det i stort sett konstant, och mestadels på ett rum långt ner i korridoren dit det dessutom var ganska bråttom varje gång, så mina ben ömmade ordentligt imorse när jag lämnade avdelningen. Och när jag klev upp i eftermiddags kändes det som träningsvärk. Mycket spring blev det, helt enkelt. Man skulle haft en sparkcykel. Med motor.

Jag har också sovit lite oroligt idag så det lär bli en trött natt. Men det funkar när det är den sista. Ljuset i tunneln!

Guldbaggegalan, vad missade jag?

Guldbaggegalan gick som bekant igår men eftersom jag jobbade hann jag inte se något av det. Så tidigt på kvällen är det en hel del att göra så även om jag hade tv:n på i dagrummet fick jag bara några korta glimtar när jag svischade förbi. Jag såg dock att Pernilla August fick en bagge för bästa regi och det gladde mig mycket.

Jag har varken sett I rymden finns inga känslor eller Sebbe (båda finns på att-se-listan dock) men jag tycker nog att det var lite konstigt att den film vi skickade till Oscarakademin (men som idag alltså till slut inte blev nominerad) inte var den som enligt Guldbaggejuryn är 2010 års bästa svenska film. Som dock inte fick ett enda annat pris. Märkligt? Men vad vet jag.

Jag hoppas att galan finns att se på Play så att jag kan se ikapp den när jag blir ledig imorgon. Jag följde dock lite rapportering i efterhand via twitter och webtidningar, men det var få entusiastiska kommentarer, vilket fick mig att undra om det var en gala att se? Mest verkar det ha debatterats huruvida Petra Mede var ett bra (och roligt) val av värdinna eller inte.

Nomineringarna till Oscargalan

Japp då har de släppts, nomineringarna till årets Oscargala. Som väntat inga större överraskningar. Inte ens det faktum att Susanne Biers Hämnden är nominerad i klassen bästa utländska är en överraskning med tanke på den Golden Globe den knep hem för en dryg vecka sedan. Om den vinner en Oscar också är jag nog mer tveksam till men ingenting är omöjligt.

Annars toppar The King's Speech med 12 nomineringar, tätt följt av True Grit med 10st, The Social Network och Inception med 8st var samt The Fighter med 7 nomineringar.

Förra året vann en kvinna bästa regi, i år finns ingen kvinna med bland de nominerade. Det är trist. Vi kan konstatera att där ligger vi i Sverige ljusår längre fram trots allt.

Och som vanligt hinner vi inte ens få alla de nominerade storfilmerna till Sverige innan galan går av stapeln. Det känns oerhört omodernt och rusktigt trist. Det banar såklart väg för andra sätt att se filmerna på (lagliga såväl som olagliga) och minskar också intresset för galan för de som inte hinner se filmerna. Kan vi inte se till att få ändring på det snart? Fler världspremiärer 2011 tack!

Länkar till svensk press: SvD, Exp, Exp, Aft, Aft, DN.

Köar...

För förhandsbiljetter till årets mest Oscarnominerade film. Kallt!

Published with Blogger-droid v1.6.5

Razzie Awards

Imorgon släpps nomineringarna till Oscargalan och som vanligt släpptes nomineringarna till årets Razzie precis före. Razziegalan prisar det föregående årets sämsta filmer, skådespelare, regissörer osv och går alltid av stapeln kvällen före Oscargalan.

Toppar nomineringsligan gör i vart fall Eclipse och The Last Airbender, varav ingen kanske var någon överraskning (trots att jag inte sett den sistnämnda än). Även Vampires Suck (där har vi en dålig film på riktigt!), Sex and the City 2 och Grown Ups har kammat hem lite nomineringar.

Kul gala, även om jag inte alltid håller med dem i deras nomineringar. Framför allt är det alltid lika spännande att se vilka skådisar som är stora nog att faktiskt gå dit och ta emot sitt pris. Det brukar vara få. En höjdare är fortfarande Sandra Bullock som gick dit, tog emot pris för All About Steve och delade ut DVD:er till alla och bad dem se om den. Det är att bjuda på sig själv. Sen plockade hon hem en Oscar kvällen efter för The Blind Side så...

Trött-Sara

Det känns som att jag sovit en massa den här helgen och ändå har varit ständigt trött. Jag vet inte vad det är. Var jag såhär trött när jag jobbade natt sist? Eller har jag blivit ovan på så kort tid borta? Eller har jag urlakats på järn eller nåt annat kul? Jag börjar verkligen undra. Det är frustrerande att känna sig halvt urlakad hela tiden och inte idas göra något vettigt.

Det blev ingen bio igår som jag hade tänkt. Nu är iofs M fortfarande febrig och förkyld men jag förde det inte ens på tal eftersom jag tyckte att det kändes som ett 'för stort projekt'. Hm...förvisso har vi varit på landet men så stort problem är det ju inte att fara in till stan. Dumma trött-Sara.

Nu jobbar jag två nätter och är sen långledig i nio hela nätter. Då ska här bli andra bakverk!

Margene's blog

Jag visste inte att den fiktiva karaktären Margene från Big Love hade en blogg! Men nu har jag, via WS hittat den. Weird, kul och lite spännande. Den är skriven precis som jag tänker mig att en Margene-blogg skulle vara. Jag har bara hunnit läsa en liten bit tillbaka, men det ser ut som att den hängt i ganska länge?

Tips för att Big Love'are alltså!

Film 2/11: Parenthood

Återkommande läsare känner vid det här laget till min förälskelse med den pågående serien Parenthood. Självklart var jag tvungen att spana in filmen från 1989 som är en av* föregångarna till den ljuvliga nutida serien.

I filmen Parenthood (1989) får vi följa familjen Buckman. Gil (Steve Martin) och Karen Buckman (Mary Steenburgen) kämpar med att få skolan att acceptera deras son Justin som beskrivs som "egen". Gils syster Helen (Diane Wiest) är frånskild och har håller på att tappa kontrollen över båda sina barn. Dottern Julie hänger med den inte så smarta pojkvännen Tod (Keanu Reeves) och sonen Garry (Joaquin Phoenix) pratar inte alls med henne längre. Gils bror Nathan (Rick Moranis) försöker träna sin lilla dotter att bli ett geni medan hans hustru känner sig allt mer alienerad från familjen. Dessutom kommer strulbrodern Larry hem med en tidigare okänd son och en stor spelskuld.
Vi får även följa syskonens åldrade föräldrar (och en mormor) som också de har sina problem och som kanske inte alltid hjälper sina barn som de tror.

Jag ska först säga att Steve Martin, som får ses ha huvudrollen i filmen, normalt sett inte riktigt brukar roa mig fullt ut. Men här gör han en riktigt bra roll där han blandar allvar med lite (lagomt mycket) tokroligheter. Över lag skulle jag vilja säga att de flesta på rollistan gör ett bra jobb och känns samspelta.
Historien är, trots alla problem, fin och lite charmig och den lockade både till skratt och tårfyllda ögon för min del. Den är enkelt gjord, ickeflådig på lite 80-talsmanér och jag gillar det mycket! Det enda problemet är att det är så väldigt många karaktärer att följa vilket gör att jag inte riktigt får kläm på alla. T.ex. är det lite svårt att till fullo följa Gerry på djupet, vilket är synd för just hans rollfigur (spelad av den bedårande lilla Joaquin Phoenix) känns intressant. Också föräldrarna hamnar lite i skymundan även om pappan får lite fokus mot slutet. Den unga Keanu Reeves tar ut svängarna (mer än vad den vuxna Reeves brukar) och gör även han en bra insats. Diane Wiest gör en rollfigur jag känner igen från andra roller hon gjort men hon spelar den bekymrade mamman som helt tappat kontrollen mycket bra.

Över lag en trivsam film alltså där åldern på den inte märks av så mycket. Som sen 70-talist känner jag mig väldigt bekväm i 80-talsfamiljen som skildras. Likheterna med dagens serie är kanske inte jättestora men känslan och skildringen av den stora familjen finns där och jag tror att få skulle bli besvikna. Betyget blir 3,5/5.


*Efter filmen lanserades 1990 en annan serie med samma namn med skådespelare som Ed Begley Jr, Leonardo DiCaprio och David Arquette i rollistan. Den las dock ner efter en säsong.

Söt som socker

Jag håller förresten på att försöka sluta med sötningsmedel i teet. Den gode Simon hävdar bestämt att det lagras i kroppen och att jag kommer att få cancer om jag inte slutar omedelbums så det är väl bara att sluta då. Fast jag har verkligen vant mig vid den smaken och det är svårt att ersätta med något annat. Honung är väl bra, men det måste vara exakt bra mängd för att det inte ska ta över eller bli undersötat. Förhoppningsvis kan jag vänja mig av med att ha sött i teet helt och hållet, men jag vet inte vad oddsen för det är egentligen...

Tänk om magen och hjärnan kunde samarbeta nån enda gång?

Hm, "skulle bara" se nåt tv-serieavsnitt i soffan med M efter middagen och toksomnade förstås. Inte bästa tiden att lura på men skönt som attan var det! Nu dricker jag te och försöker aktivt ignorera att jag är sötsaksugen. Dels för att jag åt chips igår och dels för att det inte finns något hemma utan i så fall måste jag slänga ihop något själv (är på landet lååångt från öppna butiker).

Kan. Motstå. Frestelsen.

Biohelgen bjuder på...

Inte för att jag egentligen tror att det är en höjdarfilm, men jag är ändå lite sugen på att se The Green Hornet, som hade biopremiär igår. Seth Rogen, Christophe Waltz, Tom Wilkinson och (ibland iaf) Cameron Diaz är alla duktiga/intressanta skådespelare så jag tänker att det kan ju inte vara alldeles dåligt. Betygen har varit precis på godkäntnivån i stort sett överallt, men lite lockar den trots allt.

Mer blandade betyg har Welcome to the Rileys, som också hade premiär igår, fått men den är jag väldigt nyfiken på. Kombinationen Kristen Stewart och James Gandolfini är lite spännande. Dessvärre verkar inte den visas i Umeå, än i vart fall. Jag hoppas verkligen att den kommer för den kan nog vara värd att se på storduk.

Utöver det skulle jag inte backa för att se The Town eller Winter's Bone (även om den sistnämnda nog är en tragisk film, vilket jag inte brukar gilla att se på bio). The Town är regisserad av Ben Affleck som gjorde ett bra jobb som regissör av Gone Baby Gone (2007) och Winter's Bone (i regi av Debra Granik) är det stort Oscarsflagg på. Inte heller Another Year (Medan åren går) skulle jag tacka nej till att se men den visas inte i stan.

Med så många möjligheter vore det väl attan om det inte kunde bli en biosöndag?

Trött lördag

Usch jag är trött idag. Jag sov ruskigt dåligt inatt. M, som är förkyld och febrig, var sällskapssjuk igår varpå jag for och hämtade in honom till stan. Han spenderade sen natten åt att dra timmerstockar stora som jagvetintevad. Vid sextiden, efter knappt fyra timmars bruten sömn, gav jag upp och smög in i vardagsrummet (varav halva numera är tonårsrum) och la mig på soffan. Men det gick inget vidare att sova där heller. För det första är soffan inget skön att ligga i, lillasysters mobil fick sms med jämna mellanrum (sover folk aldrig?) och så pratade hon i sömnen.

Sen har jag inte riktigt haft ro nog att tantlura utan har grejat med annat. Lördagen har liksom gått förbi i nån slags sakta gemak och det har varit ganska trivsamt. Jag har småstädat lite, diskat, lagat mat till minifamiljen och sett film.

Den höll!

Jodå, Trainspotting håller allt fortfarande. Antagligen såg jag lite andra saker när jag nu såg den som 30+ än vad jag gjorde som 18-åring rent symbolmässigt. Men samtidigt är det magiskt hur lätt det är att återgå till en känsla man hade för mer än 10 år sedan. Mycket pga musiken förstås.

Tankar från den 30+-iga upplevelsen:

• Jag hade inte glömt toalettscenen och kunde därför spana in lillasyster som såg den för första gången (hihi). Däremot hade jag förträngt scenen med lakanet men den kom tillbaka till mig i tid för att hinna gömma mig lite i min luvtröja. Huga, det är en rätt äcklig film! Men kul.
• Jag är glad att Ewan McGregor är nykter idag. Även om det sägs att han tappat en del av udden i sitt skådespel.
• Robert Carlyle har inte förändrats så väldigt mycket sen 1996. Det finns fortfarande en "Begbie" i hans skådespel.
• Jag har inte haft en tanke på att det var "Sick Boy" (Jonny Lee Miller) jag såg i senaste säsongen av Dexter som "Jordan Chase". Han har dessutom hunnit vara gift med Angelina Jolie...
  
• Jag har inte haft en tanke på att det är "Tommy" (Kevin McKidd) jag ser varje vecka som "Dr Owen Hunt" i Grey's Anatomy (eller "Lucius Vorenus" i Rome för dem som hellre ser det).
  

Men ni som räds att se om Trainspotting för att sabba ett minne av en bra film behöver nog inte göra det alltså. Den är fortfarande helt okej. Naturligtvis är det inte riktigt samma sak som för 10 år sen, men den håller för omtitt helt klart.

Håller Trainspotting än?

B kom hem och sa att hon hade i läxa att se Trainspotting (1996) och svara på lite frågor. Tur att storsysters DVD-samling kan komma väl till pass då! Jag har den faktiskt även på VHS och jag minns att innan jag såg halvt sönder den så såg jag filmen på bio två gånger. DVD:n är ganska nyinskaffad och har aldrig blivit använd så det blir premiär ikväll.

Jag tror inte att jag sett den sen 90-talet så jag är lite nervös för att den ska kännas dålig idag. Hoppas inte.

Love and Other Drugs

Idag har Love and Other Drugs, som jag recenserade efter mitt förhandsbesök, premiär och det trillar då såklart fram recensioner också. Över lag liknande åsikter inte långt från mina egna (jag tycker dock att Jane Magnusson är för snål i sitt betyg). Jag vidhåller att det är en sevärd film även om den har sina svackor (som broderns roll och en del sexskämt) så är det romkom du är sugen på så är den absolut ett tips!

Det har också snackats en del (inte minst i USA) om den höga graden av naket och alla de inte så mörklagda sexscenerna i filmen. Jag tycker inte att de på något sätt känns omotiverade men är man väldigt lättgenerad ska man kanske vänta på DVD-släppet. Anne Hathaway säger själv i en intervju att hennes föräldrar blundade under dessa scener; mycket blundande måste det blivit.

Edit: Och så ska ju Hathaway bli Catwoman i Nolans kommande Batman-film. Det tror jag kan bli bra.

Guldbaggebråket fortsätter

Bergström/Nutley-grejen jag bloggade om igår blev visst en tv-debatt (!) också. Och jag förstår fortfarande inte grejen. Det är lite Ranelid över Bergströms utbrott. Hon vill bestämma vad kritikerna ska tycka och tycks dessutom bara se ett ev underhållsvärde som riktmärke för en "bra film". Det kanske är därför det brister till att börja med?

Jag har absolut inget emot vare sig henne eller maken och har inget emot att de vill göra alla sina filmer tillsammans, men filmerna har aldrig varit min tekopp. Jag tycker de är för mycket av samma sak och att hennes skådespel upprepas i film efter film. Det kanske har ändrats de sista åren (jag har inte sett deras senaste produktioner) men det har inte riktigt låtit så.

Hippie-insikt

Det är då sådär alldeles lagomt mycket att göra på jobbet om nätterna vilket känns bra. Det hade varit jobbigare att komma tillbaka in i kaos. Men än så länge är det fullt hanterbart. Och faktiskt så känns det riktigt bra att vara tillbaka. Jag tänkte att jag skulle känna mig lite misslyckad men det gör jag faktiskt inte. Så dum är jag! Jag har min plan, ser framåt och trivs faktiskt bra just nu.

En annan fördel med att ha varit borta ett tag är att jag ser saker med lite mer utifrånperspektiv än förut. Till exempel finns det en hel del negativ energi på sina håll och jag ska försöka passa mig för det. Nu låter jag som en hippie kanske, men det känns som en insikt. Fler borde definitivt ta en timeout och göra annat, då tror jag det problemet skulle bli mindre. Sånt där har en tendens att bli betonande, det sprids så effektivt.

Snart helg!

En natt till sen får jag göra helg. Ska bli riktigt skönt. Idag har jag varit supertrött verkligen. Jag sov ända till klockan ringde och vaknade upp i en alldeles svart lägenhet, förvirrad över vart jag var och vad klockan var.

Jag har nu fått erbjudande om utökad tjänst men tyvärr inte så mycket som jag önskade. Jag hoppas verkligen att jag någon gång kan få fast utökad tjänst för det här med halvdan deltid är ingen hit. Ekonomiskt blir det osäkert. Klart jag är glad för min fasta grundtjänst men den hade gärna fått vara lite högre. Men, ett steg på vägen i vart fall.

SFI mobbar Colin Nutley?

Helena Bergström tycker att Svenska Filminstitutet mobbar hennes regisserande make Colin Nutley när han inte nomineras till Guldbaggar för sin senaste Änglagård -tredje gången gillt. Och jag funderade genast när jag läste det om Bergström glömt att Nutley återkommande är den som trots tveksamma projekt (som just en andra uppföljare till Änglagård) enkelt tycks inkassera pengar från nämnda SFI? Han fick väl 9 miljoner för det projektet, hur många andra filmskapare får det? Och det var, om jag minns rätt, inte heller första gången. Många är de som får skaffa pengar på egen hand.

Hon tycks också glömma att publiksiffror långt ifrån alltid faktiskt måste ha med kvalitet att göra. Jag är säker på att Scream- och Saw-filmernas sjuttioelva uppföljare har haft hyfsat stor publik, men det betyder inte per automatik att det är högkvalitativa filmproduktioner som förtjänar utmärkelser. Det finns olika anledningar till att man uppskattar eller ser en film, är inte instiftandet av Biopublikens pris instiftat med anledning av detta tex?

Och jag tror, till sist, att Bergströms utbrott kommer att ha en något motsatt effekt än önskat.

Edit: Ser att expressens Jonas Holmberg är inne på lite samma spår.
Edit 2: Även Hynek Pallas kommenterar utspelet med liknande, nyktra resonemang.

Är inte januari slut snart?

Pjuh! Jag kommer överleva nästa månad också! Jag har gått och mastodontoroat mig för min kommande lön eftersom jag inte jobbat december och fick höra att alla tillägg kommer på lön månaden efter (nattarbetare lever på tilläggen). Nu var det visst inte riktigt så. Jag får inte direkt 'vanlig' lön men den ligger ändå i stil med studiemedlet så jag kan i vart fall betala räkningar och få det att gå runt. Typ.

Och igår på lönesamtalet (som gick bra btw) fick jag dessutom erbjudande om att gå upp i tjänst igen vilket jag såklart tackade ja till. Så ljus i tunneln, mina vänner! Nu ska jag bara hitta ett sätt att överleva resterande januari månad som verkar längre än alla andra månader tillsammans, ekonomiskt sett.

Matt LeBlanc är tillbaka - som sig själv (typ)

Showtime har just haft premiär med en ny komediserie som verkar lovande. Jag såg de två första avsnitten inatt och tyckte att de var riktigt roliga. Det händer inte så ofta med pilotavsnitt.

Serien heter Episodes och handlar om ett brittiskt manusförfattarpar som får erbjudande om att göra en amerikansk remake på sin prisvinnande serie. De tackar ja men väl i USA så inser de att saker inte riktigt är eller görs som i England. Här handlar det främst om yta och popularitet. Och pengar.

I huvudrollerna som det brittiska paret ser vi Tamsin Greig och Stephen Mangan och deras 'nya stjärna' är Matt LeBlanc (som spelar en variant av sig själv alltså). Vi ser även Kathleen Rose Perkins i rollen som den slingrande assistenten Carol (en riktigt kul rollfigur).

Jag gillar redan den komiska kemin mellan framför allt dessa fyra karaktärer, med ett visst undantag för Matt LeBlanc, men han glimmar faktiskt till emellanåt och jag tror att det skulle kunna bli bra på sikt. Det var väl just LeBlancs förra serie, Joey som jag aldrig riktigt gillade, som gjorde mig skeptisk inför den här serien också men hittills har jag inte sett så väldigt mycket Joey-fasoner. På Weird Science (där jag först hörde talas om serien) tycks kommentarerna gå åt det sågande hållet men jag är än ganska hoppfull.

Här är en lite för lång trailer till serien (se inte hela om du tänkt se serien):

Tv-serier, denna obsession of mine

Vad gäller övriga tv-serier jag följer så är det väl mest Grey's Anatomy som ligger pyrt till hos mig. Dels har det gått lite på tomgång ett tag och dels så börjar jag bli mer än mätt på att de inte ens försöker ge sken av att det är ett sjukhus de ska sköta. Alla från golvet och upp till cheferna är mer involverade i privata relationer (som tycks vara obligatoriska att ha med arbetskamrater). Jag menar visst, det är en såpa men nån måtta får det väl vara?
Årets första avsnitt var mer än lovligt galet då halva operationsteamet lämnade en op-sal eftersom man misstänkte (signalementet var 'rödhårig') att den tonåriga killen på op-bordet var den som gått nuts och skjutit på en högstadieskola och skadat massa andra barn. Yep, så funkar det ju. Men veckans avsnitt var bättre och slutade i vart fall lite lovande (men ack så väntat).

Annars är Parenthood lika ljuvligt (och kanske ännu mer spännande än nånsin) som vanligt, Modern Familys avsnitt förra veckan var hysteriskt kul (på tal om rödhåriga "pojkar") och Desperate Housewives håller väl lågan brinnande även om det känns som att vi är tillbaka på säsong ett igen. Come Fly With Me är inte Little Britain men kul nog och om ett par dagar kommer det äntligen ett Big Bang Theory.

Big Love började som sagt i söndags natt men jag har inte hunnit se det än. Både Anna och artiklar jag läst lovar dock en bra inledning på säsongen. Ser fram emot det.

Sorg i HIMYM

Om du inte följt med i de senaste HIMYM så; spolier alert!

Årets två första avsnitt av How I Met Your Mother har cirkulerat lite kring avlidna föräldrar, vilket märkligt nog passat mer än väl in i mina egna grubblerier. Av någon anledning har min avlidna pappa dykt upp lite mer intensivt i tankarna på sistone. Jag antar att det är så och blir så kanske för alltid. Men det är som att vissa kanske inte helt avklarade saker poppar upp ibland. Frågor som om, hur och varför finns kanske för alltid.

Jag tycker att de behandlat ämnet riktigt bra för att vara en sitcom. Det är ju inte helt enkelt, tänker jag, att blanda sorg och skratt på så vis. Jag hörde förresten också att Jason Segel/Marshall inte visste vad Alyson Hannigan/Lilly skulle säga där i slutscenen av första avsnittet. Allt för att få så autentisk reaktion som möjligt.

Svenskt på BAFTA

Det är galornas tid och idag släpptes nomineringarna till det brittiska filmpriset BAFTA. De har lite annorlunda kategorier i jämförelse med t.ex Oscar eller det svenska Guldbaggepriset.

Bland nomineringarna finns det dock få överraskningar; bästa film är i mångt och mycket samma som var nominerade till Golden Globe och de som väntas bli nominerade till Oscar inom kort. Men bland de nominerade för bästa kvinnliga huvudroll hittar vi ingen mindre än Noomi Rapace för Män som hatar kvinnor (The Girl with the Dragon Tattoo på engelska). Riktigt häftigt!

Män som hatar kvinnor är även nominerad till pris för bästa manus efter förlaga (Heisterberg/Arcel) samt för bästa utländska film. Hur stor chans filmen har är lite svårt att uttala sig om, det är bra filmer den konkurrerar med och Rapace delar sin kategori med idel stora namn som Nathalie Portman, Julianne Moore osv.

Jag såg för övrigt Noomi Rapace blixtra förbi snygg som attan på ett foto från en efterfest till Golden Globe-galan i söndags. Skojigt!

Vad är jag värd?

Men lönesamtal idag alltså. Jag har faktiskt bara varit på ett enda sådant förut så jag har ingen direkt koll på hur det går till eller vad som egentligen väntas av mig. Men jag har läst på lönekriterierna och funderat över var jag själv skulle placera mig, även om jag har svårt att tänka utifrån mina egna fördelar. Det är så mycket lättare att vara självkritisk. Förbättras kan man ju alltid men vad gör jag bra?

Jag har dock fått ner några noteringar så får jag väl se hur det hela går till sen. Ska bli lite spännande. Och läskigt.

Nattarbetets trötta ansikte

Jag har sovit ryckigt inatt. Blev egentligen erbjuden att gå ut extra på jobbet inatt men eftersom jag har ett inbokat lönesamtal idag ville jag försöka vara utvilad istället. Lyckades faktiskt somna kring 2-tiden men vaknade när lillasyster stökade runt strax efter sex och låg sen vaken i nästan ett par timmar innan jag kunde somna om igen. Just nu känner jag mig trött och seg trots att jag egentligen borde ha fått mina sömntimmar.

Jag tror bestämt jag är tillbaka i nattarbetets harmoni?

Sökes: bra rss-feed

Så snabbt det går och så skojigt det är att plöja genom bloggposter i rollen när jag inte ligger efter fyra-fem dagar och därför inte behöver läsa sådär supermånga inlägg på varje blogg. Smidigt värre. Jag tror att jag behöver en ny rss-feed. Några tips på nån bra? Den ska vara enkel men snygg och helst gå att läsa fulltext i. Google-reader? Bloglovin? Vad är bra?

Summering Golden Globe

• "Thank you God for making me an atheist." Värden (för andra året i rad) Ricky Gervais var faktiskt roligare än vad jag brukar tycka. Han sa före galan att han skulle satsa på att inte bli tillbakabjuden som värd och det finns nog risk att han lyckades. Han var grym men ganska rolig. Här är inledningen:
  
  
  
  
  
  
• Glee, serien jag till sist bestämde mig för att jag inte orkar med (hallå moralkakor och überpräktighet) fick pris för bästa tv-serie (komedi/musikal) och Jane Lynch fick pris för bästa biroll i samma genre. Jag höll såklart inte med om något av dem (Lynch gör samma figur i alla serier och är helt enkelt inte rolig i min bok). Däremot gladdes jag lite över Chris Colfers (aka Kurt i Glee) vinst för bästa manliga biroll i samma. Han har klart talang.
• Apropå Glee så tycks Lea Michele vara lika överspelad irl som på tv och tog nog pris i närbilder under kvällen. En liten crush hos kameramannen/-kvinnan?
  
• The Social Network tog hem flera priser, bl.a för bästa film, bästa manus och bästa regi, med rätta tror jag. Känns som en vägledning inför Oscargalan även om jag inte är helt säker på att den borde vara riktigt så överlägsen som den kändes igår. Men vad var grejen med att tacka Facebook hela tiden? Men kul också att Trent Reznor och Atticus Ross fick pris för filmmusiken.
• "There's got be an easier way to get a standing ovation." Cancersjuka Michael Douglas (numera tumörfri) möttes av långa applåder när han skulle presentera ett pris.
• Boardwalk Empire och Steve Buscemi vann priser och knuffade därmed bort Dexter-gänget från spotlighten. Rättvist? Hm, vet inte. Har sett för lite av BE än så länge för att säkert uttala mig.
• Jim Parsons vann som sagt välförtjänt kategorin bästa huvudroll i tv-serie (komedi/musikal) mot bl.a Alec Baldwin och Steve Carell. Bäst!
• Katey Sagal vann för huvudroll i tv-serien Sons of Anarchy och genast zoomades hennes förra tv-make Ed O'Neill/Al Bundy in i rutan och tv-barnet Christina Appelgate/Kelly twittrade glatt. Söt familjereunion indeed.
• Susanne Biers Hämnden vann kategorin bästa utländska och höll ett engelskt tal på danska där skämtet om att prata med potatis i halsen inte gick fram till en enda i publiken.
• The Fighter, The King's Speech och Black Swan blev alla vinnare i tunga skådiskategorier på filmsidan och lär vara filmer jag måste försöka se inför Oscargalan.
• Hästsvans modell väldigt lång tycks vara frisyren och bandageliknande klänningar är tydligen fortfarande poppis.
• Långt, gärna lite självlockigt hår tycks vara grejen på herrsidan. What's up with that? Det var idel överväxta kalufser i rutan. Christian Bale och Johnny Depp körde pagevarianter medan Matt Damon, Robert Downey Jr och Robert DeNiro (m.fl) hade ulliga lockar i nacken. Inte tjusigt, hörrni!
• Bilder i massor hittar ni här och samtliga vinnare och nominerade här.
  

Bäst på Golden Globe

Jag hade flyt på jobbet inatt och kunde faktiskt se ganska mycket av Golden Globe-galan. Inte allt förstås, men en del. Och mycket gick att följa via twitter av det jag missade. Det rörde sig en massa på avdelningen fram till just tvåtiden och sedan var det ganska lugnt till ungefär halv fem. Så det var lite tursamt.

En trivsam gala av lite mer 'intim' känsla än Oscargalan. Roligaste vinsten var helt klart när Jim Parsons fick ta emot en Globe från en överlycklig TBBT-kollega, Kaley Cuoco. Lite oväntat faktiskt, men så himla roligt. Se själva:

Golden Globe i svensk tv!

Men så fel av mig! Kanal 9 sänder direkt från Golden Globe mellan kl 2-5 inatt! Då kanske jag ändå hinner se en del av galan live. Om nu nattpersonalens skröppel-tv får in 9:an. Yeay!

Säsongspremiärer!

Och av Facebook att döma verkar få ha missat att Solsidan börjar ikväll igen (tv4 20.00) men visste ni att Big Love har säsongspremiär i USA inatt? Sista säsongen ever startar och jag hoppas att den lyfter ett snäpp från förra säsongen som var lite för spretig. Fast just nu minns jag knappt hur den slutade...

And the Golden Globe goes to...

Jag har än så länge sett för få filmer för att kunna uttala mig om några säkra gissningar inför nattens gala. Bland tv-serierna har jag förstås mina favoriter men jag är inte säker på att så många kommer att ta hem det. Jag hoppas förstås främst på The Big Bang Theory (alt Modern Family), Toni Collette som kvinnlig skådespelare (för United States of Tara) och Jim Parsons (TBBT) i den manliga motsvarigheten, för att nämna några.

Ni hittar samtliga nomineringar här.

Schemakrockar

Inatt går Golden Globe-galan i USA och jag har inte lyckats ordna så att jag kunde spela in det från nätet (det sänds inte i svensk tv). Känns lite trist men jag ska försöka hålla mig från att se/höra/läsa rapportering tills dess att jag hittat en sändning imorgon som jag kan se i efterhand. Ingen twitter-feed för mig inatt alltså.

Golden Globe är som en lättsammare lillasyster till Oscargalan och det är synd att den inte visas på svensk tv. Den innehåller, till skillnad från Oscar, även tv-priser och är på så vis mer omfattande. Och tv-serier börjar vi ju faktiskt få se ganska snart efter orginalsändning så det hade väl varit intressant för svenskar att se?

Och om jag räknat ut schemat rätt så sitter jag på jobbet även den natten som Oscargalan sänds. För tredje året i rad, tror jag. Inte skojigt, jag skulle vilja se det hemma i sin helhet för en gång skull. Vi får väl se om jag försöker göra något åt det.

Då kör vi fram till semestern!

Första natten tillbaka på jobbet gick utan bekymmer. Lite stressigt fram på morgonsidan men det är ju som det brukar. Annars gick det bara bra och kändes faktiskt riktigt bra också. Trevligt att återse arbetskamrater och M är alltid lättsam och trygg att ha på avdelningen bredvid. Ikväll gör vi om det igen.

Enda downsiden var väl att jag inte hittade igen min jobbmugg, min muminmugg. Men de hade bytt lite skåp i köket så det kan hända att den blivit undanställd någonstans. Får väl efterlysa den och se om den kommer åter eller om den farit på muminäventyr.

Med siktet inställt

Idag är jag dock lite seg. Och jag var visst inte så trevlig imorse när jag blev väckt ett antal gånger. Jag tyckte att jag kunde få lov att sova länge eftersom jag ska ut och jobba inatt. Och ganska länge blev det ändå. Säkert därför jag är så seg.

Är som vanligt lite halvspänd inför att gå på jobbet när det var så länge sedan jag var där på riktigt. Ikväll är jag tillbaka på min avdelning för första gången sen september (tror jag?), men jag tror att det kommer att gå bra. Det har väl inte hänt så väldigt mycket sen sist. Jag tror att det kan ha bytts ut en eller två boenden och det kan vara lite skumt innan man kört in sig på de nya rutinerna, men det brukar ju inte vara nåt bekymmer. Så på ett sätt ska det bli skönt att komma tillbaka och hoppa upp i sadeln igen. Med en plan i bagaget som jag är ganska nöjd med.

Klockan sju hos Ulrika

Inget bloggande igår, men det var en dag som blev lite oväntat stressig. Det tillkom saker på vägen helt enkelt som stressade till det.

Men slutklämmen blev väldigt bra! Middag hos självaste Ulrika, bara ett (långt) stenkast härifrån. Hon bjöd på grymt god mat och gott vin (varav båda jag måste ha receptet till/namnet på), Anna hade med lika god efterrätt och för att ingen skulle gå hungrig (...) blev det sen godis och snacks resterande delen av kvällen. Och det var väldigt trevligt. Även numera sällsynta gäster visade upp sig, vilket var kul.

Ulrika visade också den delvis planerade roadtrippen som hon ska göra i USA i sommar. Det lät ju inte tråkigt nånstans. Jag vill också besöka Universal Studios!

När det är som det ska vara

Det är kul att gå på bio när saker stämmer. Sällskapet var mysigt, filmen överraskade och jag blev inte bländad av någons mobilskärm en enda gång! Dessutom var biljetterna gratis, kan det bli bättre?

Och jo, så var det ögongodis på duken också. Det gjorde alls ingenting.

Film 1/11: Love and Other Drugs

Jamie Randall (Jake Gyllenhaal) är läkarfamiljens svarta får som inte ens slutfört college, men han tycks klara sig bra ändå med sin charm och sitt sätt bemöta framför allt kvinnor. Just hans kvinnoaffärer är det som får honom sparkad från jobbet som butiksbiträde men kort därefter får han via familjekontakter jobb på Pfizer som säljare av bl.a Zoloft. Hans jobb går ut på att lisma läkare så att de skriver ut hans läkemedel istället för det konkurrerande Prozac. Han kommer förbi kvinnorna i receptionerna men de (främst) manliga läkarna går det något sämre med.

Jamie träffar Maggie Murdock (Anne Hathaway), en ung servitris och konstnär med tidig Parkinson som förvisso fastnar för Jamies charm men som till skillnad från de flesta andra tjejer är mindre intresserad av ett seriöst förhållande än vad han är. Efter en period av ömsesidigt kravlös relation ändras så förutsättningarna och det är också då som problemen knackar på dörren.

Även om jag normalt sett tror stort om båda dessa skådespelare så gick jag in i biosalongen med förväntningar om en vanlig romkom enligt mallen, men faktum är att jag blev något positivt överraskad. Regissören Edward Zwick har gjort en rapp och ärlig komedi med något så ovanligt som en oglättig, seriös kärna. Dialogen är kul (även om vissa skämt kanske är lite överdrivna), miljöerna inbjudande och kemin mellan Hathaway och Gyllenhaal är närapå magisk. Det är inte heller en romkom där det vänslas lite under slätstrukna lakan utan det är mycket pang på, mycket naket och inte särskilt mycket gull-romantik.
Castingen av Jamies familj har dock brister. Det är svårt att uppfatta en av de inledande scenerna just om en familjemiddag och lillebror Josh (Josh Gad) som sedermera flyttar in hos Jamie känns aldrig riktigt som en bror. Men det är en bitvis kul roll som görs bra och generöst av Gad. Även slutet brister det något i då den faller lite för mycket in i romkom-mallen och det sänker dessvärre intrycket en del.

Love and Other Drugs är annars är kul, vuxen och bra romkom, lite i samma anda som Up in the Air var. Den är baserad på Jamie Reidys bok "Hard sell: The Evolution of a Viagra Salesman". Helt klart en film värd att ägna knappt två timmar åt att se, inte minst alltså för det goda skådespeleriet. Betyget blir 3,5/5.
(Filmen har svensk premiär den 21/1)

Att se bakåt

Jag har läst en tio år gammal intervju med Per Oscarsson som just publicerades digitalt för första gången med anledning av hans bortgång vid nyår. Den var bra och insiktsfull på nåt vis, men den gav mig också lite ont i hjärtat. Jag känner av ångesten i Oscarssons ord och funderar över om inte Hannes Dükler förringade hans ångest lite i en egen önskan om att den inte skulle finnas. Men jag vet inte, jag var inte med och fick inte hela bilden, det kan likaväl vara jag som istället förstorar den.

Men mycket av det Per Oscarsson ger uttryck för, förminskandet av sin egen roll, ånger över små eller stora felsteg i livet men till sist ändå tacksamheten för livet (som ibland känns mer som ett resultat av uppfostran än rakt igenom ärlig) känner jag igen i de många möten jag haft med åldrade människor. Lite som att de börjat fundera över hur deras liv ska kommas ihåg när de själva inte längre är med. Det brukar alltid gå bra att locka fram goda minnen och bra resultat men oron för saker man inte riktigt gjort upp med finns ofta där. Och nästan lika ofta alldeles i onödan.

Man kanske inte bara ska prata väder när man ses utan också ibland våga titta bakåt så att man kan se framåt igen. Eller bara landa.

Ny säsong Kalla Fötter?

Alltså jag verkligen tokälskade Kalla Fötter när den gick och den var fortfarande helt okej när jag såg om delar av den när den visades om nätterna för nåt år sen. Men att återuppliva den som i att göra nya avsnitt och därmed även återuppliva karaktären Rachel som dog (på ett av de mest chockartade sätten i tv-serievärlden jag sett)? Nej, det vore att begå våld på serien. Gör en ny serie med skådespelarna istället!

Big Bang Theory förlängs ordentligt!

Lite goda tv-nyheter; The Big Bang Theory har skrivit kontrakt med CBS på inte bara en säsong till utan tre! Det var en riktigt kul nyhet, speciellt eftersom det de senaste åren känts som att serier har lagts ner i en väldig hast utan så tydlig orsak alltid. Jag tror att det över lag börjar bli dags att se över det här med tittarsiffror; många ser över nätet på streamingtjänster, laddar ner osv och de brukar oftast inte finns med i statistiken.

Men tre år är väldigt bra. Jag skulle så gärna önska att detsamma kunde ske med min favvodramaserie Parenthood också. Insåg idag när jag såg det senaste avsnittet att jag nästan börjar gråta av exaltering när titelmusiken drar igång. Läskigt, Sara. Men så bra är det faktiskt.

Apropå sol..

Satt och bläddrade igenom lite foton på datorn och hittade bilder från Annas och min lilla semestertripp till Ulvön 2009. Det var en skön resa. Överkurs i sol för den här känsliga saken men bortsett från det var det väldigt avkopplande. Jag som aldrig varit sugen på 'solresa' fick nästan ett litet sting av längtan efter värme och avkoppling nu när jag bläddrade igenom bilderna. 2013 har jag kanske råd med det... :)

Grattis finaste Anna på födelsedagen! Hoppas vi får till en liknande semester den kommande sommaren.

Trötter

Det är ett trött gäng hemma hos mig idag. Själv har jag känt mig slö och energilös precis hela dagen. Inte en bokstav har blivit skriven vilket inte känns så bra. Sen kom M hit efter att ha premiärtränat för i år på iksu och var alldeles yr och konstig och stupade i säng (var han fortfarande befinner sig sovande). Och alldeles nyss gick jag in i vardagsrummet för att se efter vad som lät och hittade lillasyster sovande i soffan med tv-spelet på och kontrollen kvar i handen.

Tröttisar alltså. Det är jobbigt att gå tillbaka till vardagen och jag tror att vi rekordtidigt börjar längta lite till vårsolen.

Tisdagsfirande

Ikväll firar vi att lillasyster officiellt sett flyttat hemifrån och in hos mig. Vi gör det på bästa sätt med en äpple- och bananpaj som vi bakat tillsammans och som nu står i ugnen. Mummit värre. Till det blir det te och 'dålig tv' en stund.

Frysa bort bakterierna tycktes inte hjälpa

Det har ju varit ganska milt några dagar nu. Förutom att det blir blött så får jag nog erkänna att det har känts ganska skönt att slippa de där kallaste andetagen när jag varit ute. Men just idag har det såklart varit kallare, när jag lovat hjälpa Simon att montera in nya högtalare i hans bil. Det drog ut på tiden något väldigt (det skulle strula såklart) och mot slutet kände jag mig mer som en iskulptur med ömma tår än något annat. Resultatet av vårt meckande blev dessutom lite sådär, men det får justeras en annan dag.

Det var nog inte alldeles lysande att bli sådär kall när jag fortfarande hostar och har ont i halsen. Det blev ett väldigt hostande när jag kom hem. Jag vet inte hur länge det där ska sitta i. Kvällar och nätter är fortfarande besvärliga. Igår tappade jag nästan rösten efter ett (ganska kort) telefonsamtal med bästaste miss J, så det är långt ifrån riktigt bra än. Kan jag inte få bli riktigt frisk nu?

Det rycker i träningsnerven

Sitter och funderar över träningskort för i år. Jag kom ju igång ganska bra med träningen under förra året och tyckte att det var rätt kul.

Skillnaden i år är att kommunen lyckades få till ett förmånligt avtal med IKSU vilket gör att jag inte riktigt vet om jag gör bäst i att förnya mitt nuvarande på simhallen/medley eller om jag kanske skulle bli en IKSU-tjej jag med. Många jag känner tränar där och verkar nöjda med det, men jag har alltid känt en viss tveksamhet för att jag fått för mig att det är lite för "hippt" eller spännigt. Medley är ett litet, opretentiöst ställe, vilket tilltalar mig, men nackdelen är att utbudet är betydligt mindre.

Så jag vet inte? Några råd? Jag kanske borde fara till IKSU och be att få se mig omkring så att jag kan få en egen uppfattning. Det borde man väl få lov till?

Torsdagsbio!

Idag hämtade jag ut två biljetter till förhandsvisningen av Love and Other Drugs på torsdag kväll. En film jag gärna ser (Anne Hathaway och Jake Gyllenhaal...) men som jag antagligen inte hade betalat för att se på bio. Men film på bio är sällan fel så det kan nästan bara bli bra. Jag vet inte så mycket om den mer än att den verkar vara ungefär som de flesta andra romantiska komedier, men jag gillar Hathaway/Gyllenhaal mycket så jag hoppas på en positiv överraskning. Återstår att se om jag får med mig M på gratisbio eller om jag får släpa med mig nån annan.

She's back!

Så var då lillasyster hemma igen. Hon blev en dryg timme sen eftersom SJ verkade ha glömt att inga tåg trafikerat Umeå och Ö-vik de senaste två veckorna och att de därför behövde beställa ersättningsbuss från Vännäs. Märkligt det där. Men strax före fem imorse plockade vi upp en trött filur som sen har sovit tills alldeles nyss (då jag väckte henne).

Och det är skönt att ha henne hemma. Det markerar lite slutpunkten för de två ganska trivsamma veckorna jag har haft med M utan så mycket rutiner och med lite helgbetonad sysselsättning, men samtidigt blir det skönt att återgå till någon form av vardag igen.

Nattuggla

Men, det var kul igår. Simon, M & jag spelade dataspel i mitt kök tills klockan blev fyra, tror jag. Jag har tydligen lagt till med en sån där bakvänd dygnsrytm nu igen. Och det är ingen mening att försöka vända om den just idag. Lillasyster ska hämtas vid tåget (om det nu bara går som det ska) kvart i fyra inatt. Men till veckan ska det bli diciplin igen. Det blir liksom lite mer gjort klockan tio på förmiddagen än vid tretiden på natten.

Tant grå

Har just läst ikapp lite bloggar (den dagliga läsrutinen försvann nånstans i mitten av december, hittelön till den som återfinner den) och slås igen av hur trist och bläig jag just nu tycker att min egen blogg är. Jag har tappat mitt flow som i vanliga fall åtminstone gör det lättsamt och enkelt att skriva bloggen (hur det är att läsa den vet jag inte). Jag vet inte vad det är.

Jag känner mig tråkig, grå, händelselös och trött.

Farbror Blå

Ikväll när jag skulle hämta Simon blev jag stoppad av polisen för körkortskontroll och blåsning på backenvägen. Och jag blir alltid så nervös! Det spelar ingen roll att jag inte druckit alkohol på flera veckor; jag tror ändå att jag ska ha glömt nåt som kan ge utslag.

Idag hade jag förvisso ätit paj som Anna haft sprit i degen till, och det poppade såklart upp i huvudet i samma sekund som polisen sträckte fram blåsgrejen. TROTS att jag vet att det inte är nån fara (och att jag aldrig skulle köra om jag var det minsta tveksam) egentligen. Och ändå vill jag inte påstå att jag är nåt särskilt rädd för polisen heller. Det är bara i bilsituationer som känslan kommer. Weirdo.

Lördag med gopaj, hundgos och LANparty

Den sociala ansträngningen fortsätter. Idag for jag och M in till stan och besökte Anna och hennes familj och blev bjudna på gofika. Det kändes som evigheter sedan sist, så det var definitivt på tiden. En ny familjemedlem har de fått också, som vi fick premiärträffa. En liten svartlurvig sak vid namn Buster. Garanterat gosmonster jag gärna träffar igen.

Och nu ikväll har vi just hämtat upp Simon med dator och packat ihop oss i mitt kök för en kväll/natt med LAN. Nerdigt, trevligt och socialare än det låter.

Ska vi ändå höja pensionsåldern så...?

Och på tal om minderårig blev jag alldeles förbryllad när jag läste lillsyrrans fb-status att hon varit på en pub och druckit alkohol!! Instinktivt funderade jag på hur de kunde ha släppt in henne där och dessutom låtit henne dricka. Men så kom jag på att hon faktiskt får lov. Hon har ju fyllt 18 nu. Som en märklig känsla och något som lär ta en stund att vänja sig vid. Huga.

Kanske borde lägga ett medborgarförslag om höjd myndighetsålder? 25 är väl lagom? Jag tror inte hon skulle gilla det...

Det sociala djuret

Idag har jag tagit ikapp lite förlorat socialt umgänge. Jag, M och Simon for på en liten shoppingrunda i eftermiddags. Trevligt, även om jag mest hostade & kraxade och Simon var trött efter en veckas jobb. Men det var skönt att vara bland folk igen och att ha en anledning att dra på sig annat än mjukisbyxor eller långkallingar.

Så mycket shoppat blev det då inte för den här frökens del. Jag fick med mig halstabletter (!) och en flaska balsam. jo, och så köpte jag trisslotter som jag ska skicka till min storasyster och blev lite förvånad när jag ombads visa leg för att få köpa dem. Nu köper ju jag i stort sett aldrig lotter och spel av den typen, men är det så att man måste visa leg för det? Jag ser ju knappast minderårig ut?

People's Choice

People's Choice Awards ägde rum igår och resultatet är kanske inte alldeles överraskande med tanke på hur det tagits fram. Det som förvånar mest är nog att Johnny Depp lyckades knipa pris för Favorite Actor framför Robert Pattinson.

Ingen vägledande filmgala på något vis, men det är ändå alltid kul att se på dem, så jag ska försöka hitta lite klipp i efterhand på nätet att äta lunch framför.

Come Fly With Me

Via Matt Lucas twitter trillade jag igår över Little Britain-parets alldeles nya tv-serie; mockumentären Come Fly With Me, som hade premiär i England på juldagen. M & jag såg just de två första avsnitten och även om de kanske inte har samma konstanta komik-höjd så var de helt klart kul.

Det liknar väldigt mycket just en dokumentärserie (som vi brukar hamna framför lagom till middagen där inte minst just gränskontrollen ofta ter sig ganska cynisk) som utspelar sig just på flygplatser, men då inte bara i England, vill jag minnas. I stort sett alla roller spelas som vanligt av Matt Lucas och David Walliams och den går på torsdagar på BBC.

För evigt tar också slut

Så tycks det då bekräftat att Per Oscarsson och hans hustru faktiskt dog i den tragiska branden vid nyår. Bortsett från att brand är något av det otäckaste jag vet så känns det såklart tragiskt att en stor svensk skådespelare gick ur tiden på det viset.

Per Oscarsson tillhörde dessutom de som i mina ögon alltid har funnits och som också alltid skulle finnas. Jag funderade lite över det där häromdagen och jag tror att nyckeln ligger i det faktum att han alltid varit gammal, lite som en morfar. När han gjorde rollen som Borka i Ronja Rövardotter var han förvisso bara 54 år vilket inte kvalar in som 'gammalt' i mina ögon idag men för den 6-åriga Sara var det såklart så. Han har varit gammal i nästan 30 år och då är man lite 'för evigt', tror jag.

Det känns helt enkelt väldigt märkligt att Per Oscarsson inte längre finns. Denna stora, lite egensinniga person som kunde ha de elakaste och snällaste ögonen samtidigt.

Nä?

Sorgligt slut på årets första avsnitt av HIMYM?

Men nu är tv-serierna tillbaka i tablåerna igen i vart fall. Inatt visas Parenthood i USA. Som jag längtat!

Watch the Guild!

Jag har också, sent omsider, sett om de första och sett färdigt den senaste säsongen av The Guild. Makalöst skojig och bra webbserie, inte minst med tanke på att det är just en webbserie. Perfekt som pausunderhållning också då varje avsnitt bara är 6-8 minuter långt. Men alltid lika spännande.

Från säsong 2-dvd:n

Nu kanske den bara är riktigt kul för oss MMORPG-nerdar, men jag tror man kan ha lite glädje av den annars också.

Gråa vardag, kom tillbaka!

Gissa om jag längtar efter 'vanliga kläder', mina vanliga rutiner, min vanliga ork och mitt vanliga humör! Att vara sjuk är verkligen urtrist. Det kan på nåt weirdo sätt vara skönt att få lov att sakta ner och 'bara vara sjuk' men efter ett par, tre dagar så är i vart fall jag väldigt less och nu är jag inne på dag åtta.

Idag har dock varit en framgångsdag. Jag har t.om varit ute en kort stund. Bara för att hämta in ved och mata fåglarna förvisso, men ändå. Frisk luft! Jag har också lyckats tvätta några maskiner tvätt (inkl mina ombyten med ligga-i-sängen-och-vara-sjuk-kläder) och hängt dem. Skapligt anfådd vid det laget, men jag gjorde det.

Och så har jag flyttat ner datorn, kopplat in den stora skärmen och suttit på riktigt vid köksbordet och skrivit idag. Stooort framsteg!

Svinalängorna Guldbaggegalans stora vinnare?

Nu börjar det kännas att det vankas högtid för alla filmfantaster. Nomineringar till blandade filmgalor börjar rada upp sig och spekulationerna kring vad dessa nomineringar betyder för de kommande Oscarsnomineringarna är många.

Idag släpptes nomineringarna till Sveriges filmpris Guldbaggen och samtliga svenska tidningar utser Pernilla August som den stora vinnaren. Av nomineringar, måste tilläggas. Vad det betyder i slutet vet vi ju inte än.

Ni som brukar hänga med här vet att jag inte är en storkonsument av svenska film över lag, men jag har nog mjuknat lite de sista åren och börjat erkänna att det finns mer än det överpretentiösa som jag ofta uppfattar i svensk film, inte minst när det kommer till svenskt drama. I årets lista över guldbaggenomineringar återfinns en rad filmer som jag faktiskt har varit och är sugen på att se. Så jag får väl försöka ta tag i det helt enkelt, innan den 24 januari då Guldbaggegalan äger rum. Och efter att ha sett Svinalängorna (som fanns med på min årsbästalista i förrgår) så är jag glad att det är just Pernilla August det skrivs om idag.

Kan det vara en glimma ljus i tunneln där borta ändå?

Jag är egentligen inget stort fan av mediciner, brukar snarare tänka att feber osv uppstår av en anledning och hjälper mig bli av med skräp i kroppen*, men efter ett sömnlöst dygn med enorm hosta och smärta i halsen och bröstkorgen (och då jag mer eller mindre vädjat till M att av barmhärtighet ta mig ur daga) kör jag nu till fullo på vårdcentralens samtliga råd från imorse. Så jag har fyra förpackningar receptfria mediciner framför mig som får gå tills dess att jag är människa på riktigt igen.

Jag hostar fortfarande galet mycket och det känns ungefär som att jag svalt en clementin hel som sen fastnat nånstans vid bröstbenets början, men nu är det nästan uthärdligt i vart fall.

En riktig skitvecka har det varit över lag men nu är det snart över och då är allt som vanligt igen...med allt vad det betyder. Jag misslyckades lite med mitt mål och det ligger helt på mig själv, men det betyder inte att jag har gett upp. Sådetså.

*Inom rimliga gränser, såklart, I'm not stupid. Migrän/spänningsvärk är dessutom omöjligt att samexistera med varför det trots allt försöks medicineras bort även av mig

Filmåret som var...

Så en liten summering av filmåret som jag såg det. Som vanligt inte nödvändigtvis bara filmer som hade 2010 som produktionsår men över lag. Här kommer den, bättre sent än aldrig:

Bästa film: (utan ordning)
The Social Network
Kick-Ass
Up in the Air
Svinalängorna


Sämsta film: (utan ordning)
Killers
My Life in Ruins
Vampires Suck
(m.fl)

Märkligaste:
How to Be
Humpday
Charmigaste:
Away We Go
Up in the Air
Guilty Pleasure:
Eclipse


Psyko:
Exam
Moon
Mindtricks:
Inception
Pannkaka:
I'm Still Here (bluffen avslöjades för snabbt)

Kostymdrama:
Young Victoria
An Education
Socialrealism:
Harry Brown
Precious
Dolda pärla:
Peacock


Kunde ha blivit så bra:
The Box
Wolfman
Var det inte mer än så?:
Ghost Writer
Minibesvikelse:
Greenberg

3D:
Alice in Wonderland
Based on a true story:
The Runaways
Coco avant Chanel
Överraskande slut:
Remember Me


Hangup:
Brittiska vampysnubbar och Ryan Reynolds
(i år igen)
Comeback:
Leonardo DiCaprio växer sig starkare, inte sant?

Kvar att se:
Fish Tank
The Kids are Allright
You Will Meet a Tall Dark Stranger
A Single Man
Hämnden
A Prophet


Fler filmårslistor hittas t.ex. här,här, här och här.