Laser (Josh Hutcherson) är en tonårig kille som befinner sig i ett klassiskt läge av blandad tonårsförvirring. Han har en god relation till sin äldre syster Joni (Mia Wasikowska) som efter sommaren ska flytta iväg till college. Eftersom hon är myndig ber han henne att hjälpa honom söka rätt på deras biologiska far som i ett led att finna svar. I hemlighet, med blandade förväntningar, träffar de så Paul (Mark Ruffalo), som donerade sperma via bank till deras mammor Nic (Annette Bening) och Jules (Julianne Moore) och det visar sig att han är en ganska cool ensamstående kille med egen restaurang och ekologisk grönsaksodling som tar dagen som den kommer. Paul gillar snabbt den stora omställningen och när mammorna får kännedom om Paul försöker de acceptera läget även om de båda egentligen har lite olika känslor inför den nya mannen i deras barns liv. Men det som till en början visar sig flyta på ganska väl blir dock med tiden allt mer komplicerat när det kommer nytt ljus på de gamla relationerna samtidigt som nya tillkommit.The Kids Are All Right är på pappret ytterligare en i mängden av dramakomedier med knorren att det handlar om en familj med homosexuella föräldrar. Säkerligen är det väldigt kontroversiellt på sina håll, och hade det inte handlat om två mammor hade filmen kanske inte fått så stor uppmärksamhet. Men filmen i sig gör ingen stor sak av det utan över lag beskrivs familjen som vilken annan som helst, vilket är en av dess styrkor.
Det är också en film med kvalitéer som bra skådespeleri, snyggt foto och ganska bra och trovärdig dialog. Jag skulle vilja påstå att Bening och Moore har perfekt 'kemi' för ett par med 20 år på nacken med en del outtalade problem som grott länge under ytan. De utgör ett trovärdigt par, helt klart. Bening vann en Golden Globe för sin insats (Moore var nominerad) och är, precis som Ruffalo, nominerad till en Oscar. Personligen föredrar jag nog Moores skådespel framför Benings även om båda är bra, och Ruffalo gör den charmiga, lite bohemiska Paul med den äran. Barnen (varav vi känner igen Wasikowska från Alice i Underlandet) gör en godkänd insats även om det kanske inte alltid stämmer fullt ut.
Filmen följer mallen utan att vara alltför förutsebar. Den har intressanta karaktärer och lyckas hålla intresset uppe hela vägen. Jag håller med kritiker om att den är smart skriven, förvånansvärt öppen och inte så tillrättalagd som jag förväntade mig av en amerikansk film. Det finns ett par scener som känns lite svårmotiverade i mitt tycke, men sammantaget är det här en bra film. Betyget blir 4-/5.
Recensioner: DN, Exp, Aft.
1 kommentar:
Åh, här är jag lite efter ser jag, men jag såg den igår. :-) Gillade absolut inte Moores överspel. Hatade det faktiskt. T o m i sängen var hon tvungen att tillgjort vara ...skum. Och historien ...ja, det var ju hyfsat förutsägbart. Bra att din blogg finns med alla filmer: :-)
Skicka en kommentar