Film 2/11: Parenthood

Återkommande läsare känner vid det här laget till min förälskelse med den pågående serien Parenthood. Självklart var jag tvungen att spana in filmen från 1989 som är en av* föregångarna till den ljuvliga nutida serien.

I filmen Parenthood (1989) får vi följa familjen Buckman. Gil (Steve Martin) och Karen Buckman (Mary Steenburgen) kämpar med att få skolan att acceptera deras son Justin som beskrivs som "egen". Gils syster Helen (Diane Wiest) är frånskild och har håller på att tappa kontrollen över båda sina barn. Dottern Julie hänger med den inte så smarta pojkvännen Tod (Keanu Reeves) och sonen Garry (Joaquin Phoenix) pratar inte alls med henne längre. Gils bror Nathan (Rick Moranis) försöker träna sin lilla dotter att bli ett geni medan hans hustru känner sig allt mer alienerad från familjen. Dessutom kommer strulbrodern Larry hem med en tidigare okänd son och en stor spelskuld.
Vi får även följa syskonens åldrade föräldrar (och en mormor) som också de har sina problem och som kanske inte alltid hjälper sina barn som de tror.

Jag ska först säga att Steve Martin, som får ses ha huvudrollen i filmen, normalt sett inte riktigt brukar roa mig fullt ut. Men här gör han en riktigt bra roll där han blandar allvar med lite (lagomt mycket) tokroligheter. Över lag skulle jag vilja säga att de flesta på rollistan gör ett bra jobb och känns samspelta.
Historien är, trots alla problem, fin och lite charmig och den lockade både till skratt och tårfyllda ögon för min del. Den är enkelt gjord, ickeflådig på lite 80-talsmanér och jag gillar det mycket! Det enda problemet är att det är så väldigt många karaktärer att följa vilket gör att jag inte riktigt får kläm på alla. T.ex. är det lite svårt att till fullo följa Gerry på djupet, vilket är synd för just hans rollfigur (spelad av den bedårande lilla Joaquin Phoenix) känns intressant. Också föräldrarna hamnar lite i skymundan även om pappan får lite fokus mot slutet. Den unga Keanu Reeves tar ut svängarna (mer än vad den vuxna Reeves brukar) och gör även han en bra insats. Diane Wiest gör en rollfigur jag känner igen från andra roller hon gjort men hon spelar den bekymrade mamman som helt tappat kontrollen mycket bra.

Över lag en trivsam film alltså där åldern på den inte märks av så mycket. Som sen 70-talist känner jag mig väldigt bekväm i 80-talsfamiljen som skildras. Likheterna med dagens serie är kanske inte jättestora men känslan och skildringen av den stora familjen finns där och jag tror att få skulle bli besvikna. Betyget blir 3,5/5.


*Efter filmen lanserades 1990 en annan serie med samma namn med skådespelare som Ed Begley Jr, Leonardo DiCaprio och David Arquette i rollistan. Den las dock ner efter en säsong.