Jag gillar Katta Kvack. Idag gillar jag Katta Kvack extra mycket när hon skriver i stort sett exakt just det jag tänkte när jag läste Åsa Erlandssons krönika om Gwyneth Paltrows offentliga dagboksskrivande. Våra verkligheter är olika. Jag gissar att vi tex inte skulle riskera att få läsa om Erlandssons kroppsdofter om de blev offentliga på en klädutprovning, vilket säkerligen är en risk som Paltrow står inför. Kanske inte hela världen, men vem skulle vilja?
Och visst skulle Paltrow säkert kunna anställa halva England till att ställa upp för henne så att hon inte ens behöver trycka på rätt knapp på den exklusiva kaffemaskinen på morgonen, men varför skulle hon? För att hon har råd? Blir det roligare då? Vill man verkligen automatiskt leja bort all vardag för att man kan?
Dessutom är många äkta/oäkta hälfter osynliga i bloggar, många gånger för att de själva valt det.
Om vi skulle gå på Erlandssons kriterier skulle knappt någon blogg finnas, för som hon själv säger; den som har fullt upp med att få det att gå ihop ekonomiskt och tidsmässigt har inte tid att blogga. Måste alla andra avstå i sympati då?
Och visst skulle Paltrow säkert kunna anställa halva England till att ställa upp för henne så att hon inte ens behöver trycka på rätt knapp på den exklusiva kaffemaskinen på morgonen, men varför skulle hon? För att hon har råd? Blir det roligare då? Vill man verkligen automatiskt leja bort all vardag för att man kan?
Dessutom är många äkta/oäkta hälfter osynliga i bloggar, många gånger för att de själva valt det.
Om vi skulle gå på Erlandssons kriterier skulle knappt någon blogg finnas, för som hon själv säger; den som har fullt upp med att få det att gå ihop ekonomiskt och tidsmässigt har inte tid att blogga. Måste alla andra avstå i sympati då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar