Två år sen

Idag är det två år sedan läkarna stängde av pappas respirator och lät honom somna in. Två år sedan. Det känns märkligt. Jag bär fortfarande med mig det och det finns i mitt medvetande så ofta. Jag har accepterat att han är borta, att han fick ett 57 år kort liv och jag har nog också accepterat att han var som han var och att förhållandet oss emellan såg ut som det gjorde. Att han valde (i den mån man faktiskt väljer) det liv han valde och konsekvenserna av det. Det är något som kommer att fortsätta prägla mig resten av livet, men på nåt sätt har jag blivit sams med det.

Svårare är det att acceptera allt som inte var. Allt som inte blev och allt som jag saknat. Alla hål som jag vill fylla med mitt eget liv och mina egna val men som jag ännu inte lyckats med. Och saknaden efter pappa, den går nog aldrig bort.

Jag på promenad med min blonda, snälla raggarpappa, gissningsvis nån gång 1979 i Mjölbytrakten.

Svårkommenterat

Helgens jobbnätter är förbi och jag börjar sakta komma tillbaka till verkligheten igen. Lite tråkig verklighet bara, när jag läser om vad som händer nere vid Gaza. Tragiskt och eländigt, vad mer kan man säga? Det har pågått alldeles för länge, det finns vuxna människor som vuxit upp i konflikten och aldrig sett något annat. Vad ska det göra med människorna? Vad gör det för framtiden?

Jag är inte klar nog i huvudet för att kommentera eländet så mycket mera, det finns andra som gör det så mycket bättre (och då räknar jag definitivt inte in Wykman som måste ha tagit pris i dumhet och bristande taktkänsla).

Ur tiden

Dennis Hopper avled igår. Han hann bli 74 år innan prostatacancern tog honom för gott. En riktigt bra skådespelare som med rätta hyllas världen över. Kanske mest omtalad för Easy Rider och Apocalypse Now, men för min del kommer han alltid främst förknippas med en av mina absoluta favoritscener; "Sicilians" i True Romance. Fortfarande lika grym.

Och kolla in den här vackra bilden. Hejdå Dennis Hopper.

Min helgutmaning?

Fick just veta att min helgkollega M på avdelningen bredvid är sjuk inatt så jag vet inte vem jag kommer att få samarbeta med. Alltid lite jobbigt för kontrollfreaket i mig. Men det blir nog bra ändå får jag hoppas. Det är bara så bekvämt att jobba med M, vi har gjort det i några år nu och börjar bli väl inarbetade med varandra. Inatt sa vi tex vid ett par tillfällen exakt samma sak i kör (med samma betoning dessutom) till boende vi hjälptes åt med. Humor.

Men det är skönt och tryggt att vara så väl inarbetade att man inte behöver säga så mycket längre kring arbetsmomenten. Det bara flyter och man kan lita på att den andra har ens rygg när det kniper.

Lårmuskler hade jag visst också

Man kan säga att jag har träningsvärk i låren idag. Ouch! Men det är en god smärta på nåt vis. Det känns att jag gjort nåt bra. Däremot har jag ont i ryggen på ett inte så skönt sätt alls. Jag vet inte om det är från löpningen, från nattens jobb eller tom de usla stolarna som nattpersonalen har att disponera lugna stunder om nätterna (som även fullt friska får ont i ryggen av). Jag får väl se om det blir bättre helt enkelt och tills vidare avvakta lite med en uppföljningsrunda.

Jag ska försöka sluta oroa mig för hur det ska bli med min kaputta rygg. Promise.

Dream on II

Jag är fortfarande förvånad över att jag saknar träningen så mycket. Nu är det flera veckor sedan jag var på Medley sist och det känns fortfarande som ett tomt hål. Jag hade hoppats på goda nyheter från sjukgymnasten men hennes hetaste tips var att frysa träningskortet "tills vidare". Det har jag inte gjort (jag vet inte ens om jag kan det) för jag vill verkligen tillbaka. Så i brist på annat gav jag mig nu på förmiddagen ut på en försöksrunda med lite löpning istället.

Det gick skapligt. Nu sprang jag kanske halvvägs och jag var inte ute så länge, men jag fick upp flåset, blodsmaken och svettfloden en bit iaf. Dessvärre kände jag också av värk i bröstryggen. Men kanske kanske att det kan fungera. Det är så frustrerande att bara promenera, jag behöver min kick, jag behöver endorfiner, jag behöver känna mig duktig!

Dream on

Ok, seen it (och avsnittet efter, det fanns tydligen två osedda). Inte tokimponerad, snarare känns det som att det borde vara den nivån som serien skulle ligga på i vanliga fall. Kanske mycket begärt att Whedon ska gå in och tokhöja nivån när intrigerna inte direkt ändras i ett vindkast. Men det var ett helt klart godkänt avsnitt. Antagligen till stor del för att jag har ett väldigt gott öga till Neil Patrick Harris...

Tyvärr fanns inget klipp från när han gjorde "Dream On" (en låt jag inte brukar erkänna att jag gillar, men det kan vara dags nu), men man kan se lite av den i den här promon:

Okej bara lite till?

Vid närmare eftertanke kanske jag ska vänta med att ge upp Glee ett litet tag till. Varför? Jo, jag läste just att Joss Whedon gjorde det senaste avsnittet och det kan ju faktiskt bara inte vara dåligt! Jag minns att jag läste på Neil Patrick Harris twitter att han skulle vara med i ett avsnitt av Glee, men jag tycks ha glömt det. Men det måste jag såklart se. Den kombon brukar ju inte vara fel.

My lovely horse

Slötittade en stund på semifinalen av ESC 2010. Lite som att vandra 15-20 år tillbaka i tiden på nåt vis. Fast en låt lät precis som en rysk variant av random svensk dansbandslåt. Kanske har det spridit sig i Europa? Hemska tanke...

Kom att tänka på sötaste serien Father Ted (brittisk komedi från 90-talet) och avsnittet där Ted och Dougal ska ställa upp i Irlands uttagning till ESC; hysteriskt roligt!


Resultatet blir dock lite annorlunda; de tar sin text "My Lovely Horse", stjäl melodin på en b-sida från ett okänt band och vinner tävlingen eftersom Irlands jury blivit informerade om att Irland inte har råd att vinna ESC något mer (Irland vann ESC 4 ggr under 90-talet). Underbart nummer!

(Tyvärr gick just de här klippen inte att bädda in så ni får klicka på länkarna för att se dem.)

Passiv shopping passar mig bättre

Mitt misslyckade shoppingförsök (fast vad är fel på filmtidningar och dvd-skivor eg?) följdes upp av en mer lyckad shoppingtur på Expo med S. Han shoppade loss inredningsgrejer till sin nya lägenhet och jag hejade på. Billigt för mig, dyrare för S, men jag tror han var nöjd. Och jag hade trevligt.

Ikväll har solen bytts mot regn. Jag undrar hur det blir till helgen. Det sker ju rätt mycket samtidigt här i stan till helgen (Brännbollsyra, Rix Fm festival), men för mig mig personligen är det jobb som står på schemat. Så mycket annat blir det nog inte som det ser ut. Men det känns ok.

Imorgon tänkte jag ta en tur till den nya skobutiken på Ersboda som jag hört talas om i hopp om att lyckas lite bättre med inköpen och komma hem med nya sneakers.

En vanlig shoppingdag på stan

Jag gick ner på stan med glatt humör och provade halva klädinnehavet i Umeås centrala klädbutiker. Kom hem för en stund sedan, lite naggad i kanten med två filmtidningar och 25 DVD-skivor på spindel.

Men nu skiner solen i vart fall.

Dagens bästa...

...nyhet måste vara den om den slopade nattaxan! Jag förstår att det redan införts på lokalbussarna (vilket jag missat) och nu blir det alltså också på länstrafikens natturer. Äntligen lite vettigt tänk! Tidigare med den dubbla nattaxan var det billigare att ta sig hem med taxi om man var två (även om inte heller det är billigt) och vari ligger logiken med det? Jag tycker snarare att de skulle vara halverad taxa om natten, det var det i Örebro när jag bodde där och de bussarna var alltid överfulla nattetid (inklusive extrabussar som sattes in).

Note to self: ge upp Glee already!

Min dator har också erbjudit mig det senaste avsnittet av United States of Tara och några av de Glee-avsnitt jag inte haft ork att se än. Och jag lutar allt mer åt att Glee inte är en serie för mig. Om jag tidigare störde mig på den simpla intrigen så stör jag mig nu mer på karaktärerna, framför allt de ledande Rachel och Finn. Den förstnämnda ser alltid så jobbigt melodramatisk ut i sångnumren. Lite som en ledsen hund. Och Mercedes (eller skådespelerskan Amber Riley snarare) sjunger ju så mycket bättre.

Jag hade sett fram emot det omtalade Madonna-avsnittet men blev lite besviken. Musiknumren gjorde bara i vissa fall musiken rättvisa, resten var rätt trist. Visst var det lite feminisktiskt tema, men vad spelar det för roll om man ändå sabbar upp det halvvägs? Som sängkammarscenerna med de oskuldsfulla, sexskrämda flickorna i sina rosa-gullignuttiga nattlinnen (med den lilla töntiga capen??). Eller man-to-man-kommentaren "I'll do my best to stay away from your girl". Bah.

Normalt sett brukar jag koppla ner moralkänslan och kanske framför allt feministen i mig när jag ser tv-serier, annars går nästan inget att se. Men ibland blir det bara för svårt. Speciellt när serien själv försöker göra anspråk på att vara något av det. Nä, jag borde inte fortsätta se något som mest retar mig.

Slö dag

Dagen började soligt men kring lunch kom duggregnet. Mig har det inte spelat så stor roll, jag har mest suttit vid datorn hela dagen. Väldigt effektivt... Fast ja, jag har faktiskt fått en hel del gjort. Jag har bland annat spenderat några timmar åt uppdateringar av Fi:s register samt att svara på medlemsmejl. Det tar alltid så mycket längre tid än jag tänker mig, men idag har jag haft blankt i kalendern så det har funkat.

Så jag borde inte känna mig alltför lat egentligen, inte sant?

Ups and downs

Hemma från en dag på stan. Först några timmar med Anna, vilket var roligt. Sen en halvtimme hos sjukgymnasten, vilket tog ner humöret totalt. Fler upptäckta "fel" med mig och det utan att det sen föreslogs så väldigt mycket åtgärder egentligen. Mest konstaterande att jag är sned och vind och stel och allt vad det nu kan vara. Och att jag måste byta jobb. Såklart. Det där superenkla, ni vet.

Just nu känns det som att jag är en vuxen variant av något mina föräldrar valde ut från en andrahandssortering på BB som ett hippiexperiment i slutet av 70-talet.

I so need a hug.

Det måste vara tråkigare att lyxa som rik?

Den här månaden har verkligen varit exceptionellt dålig vad gäller Sara-ekonomi. Och det tycks inte som att jag varit ensam när jag nämnt det för vänner. Märkligt. Riktigt ordentligt dåligt har det varit. Precis alla gömmor har länsats, alla rabattcheckar utnyttjats, flaskor har pantats osv osv. Och ändå gick det knappt inte alls de sista dagarna. Usch, otroligt tråkig och oroande tillstånd att vara så totalt utan pengar. Inte för att jag brukar ha det fett, men bättre än såhär brukar det allt vara.

Som kommunanställd är det två dagar kvar till lön fortfarande, men lite flyt har jag allt då det idag studsade in några hundralappar för den där skrivgrejen jag gjorde förra månaden. Mycket bra. Så nu har jag lyxat till det med nybakat frukostbröd, ost och juice. Det är lätt att lyxa när utgångsläget är lågt.

Som att läsa en konversation från jobbet

Jag har börjat stöta på en ny frustrerande bloggföreteelse. Det här när personer svarar på kommentarer de fått i de kommenterandes egna bloggar. Alltså; om låt säga "Pia" skulle kommentera ett blogginlägg hos mig om en film eller nåt, så svarar jag inte Pia i samma kommentarsfält hos mig utan går till hennes blogg (om hon uppgett någon) och skriver ett svar på hennes filmbloggskommentar under hennes senaste inlägg som handlar om, låt säga, trädgårdsarbete.

But why? Inte för att jag är snoopy men att snubbla in i en halva av två i en konversation är grymt frustrerande. I vissa bloggar jag kollar finns det kanske 3-4 svar från andra bloggar om helt andra ämnen än det jag just läste och ingenting hänger ihop alls. Inlägget kan alltså handla om en sak och samtliga kommentarer under om helt andra saker. Oerhört förvirrande. Sluta upp med det!

Bara en liten stund...zzzz....

Crappy crap crap. La mig i soffan efter att ha ätit liiite för många pannkakor och somnade såklart. Vaknade just, sådär drygt två timmar senare. Det var ju inte alls meningen. Nu är jag förvisso alldeles dödstrött fortfarande (hur det nu kommer sig) men jag slår vad om att jag kommer att bli pigg lagom till sängdags sen. Jag som skulle vända om dygnet så fint.

Must have: utekväll

Jag har förvisso bara en natt i bagaget men jag är trött trött trött. Men det var en trevlig natt. Det är alltid kul att jobba med Simon, vilket händer sällan och nu framöver antagligen inte kommer att hända fler gånger. Han ska svika oss nattmuppar för att bli "vanlig" dagarbetare med sovrutiner (bah!). Men, det innebär å andra sidan att vi kanske kan lyckas synka ihop den där utekvällen som varit omöjlig hittills eftersom det alltid varit någon av oss som varit schemalagd.

Och på tal om utekväll har jag fortfarande inte riktigt fått mitt gå-ut-begär stillat helt och hållet. Jag är nog svulten både socialt och utgångsmässigt. Måste åtgärdas.

Det man inte har i huvudet...

...vet jag inte vart jag har riktigt. Igår när vi kom inte till stan insåg jag att jag glömt min korthållare på landet. Inget körkort eller (förvisso tomt) visakort alltså. Så istället för att stanna i stan som tänkt följde jag med M tillbaka ut idag så att jag slipper köra körkortslös och riskera böter ikväll. Väl här ute inser jag att jag lämnade mobilen i stan...

Jag har också först idag insett att jag nog missade ett skypemöte i torsdags. Hm, jasåatte...

Ibland blir jag lite less på mig själv.

Manson i bok och på film

Fler filmnyheter; Marilyn Manson i skräckfilm, kan det vara något? Känns kanske lite för enkelt, men visst.

På tal om Manson så kan jag rekommendera den biografiintresserade att läsa hans bok. Man får en ganska intressant inblick i hans inte så spektakulära-som-man-kan-tro liv och tankar. Jag läste den förra sommaren och den var helt okej faktiskt.

Ge mig Greenberg, SF Umeå!

Om jag nu hade haft filmlyckan att bo i en annan stad hade Greenberg varit ett självklart bioval till veckan. Inte för att jag är tokfrälst i Ben Stiller utan för att jag är så olidligt nyfiken på det som är Noel Baumbachs senaste regiprojekt. Han har tidigare gjort underbara (och obehagliga) The Squid and the Whale (en måste-se-film) och den något mindre komiska men minst lika krypande Margot at the Wedding; två mörka dramakomedier som är riktiga pärlor (framför allt den förstnämnda).* Så även om jag känner mig något skeptisk till nämnda Ben Stiller i en Baumbach-film så måste jag ju absolut se den.

Det som mer talar för minisuccé är att SvD:s Gentele ger den en halvljummen 3:a (vi brukar inte enas). I övrigt ger DN den en 4:a och Moviezine en 3:a. Så självklar succé är det kanske inte, men se den vill jag oavsett. SÅ KOM IGEN NU SF-MONOPOL-UMEÅ! Ge mig filmer jag vill se! Ni ignorerar filmer som Fish Tank och A Serious Man men visar gärna Göta Kanal 3 och Terror på Elm Street-remakes. Wtf?


*Han är även manusförfattare till Fantastic Mr Fox som jag inte sett än men som fått idel hyllningar.

Post Kulturnatta

Nja, Kulturnatta var väl kanske ingen kulturell höjdare för min del. Det var mest coverband av blandad klass var man än begav sig. Överallt spelades gamla rock-covers. Och det var väl ungefär det vi upplevde när vi promenerade några varv mellan Renmarkstorget, Rådhustorget och Folkets hus. Så mycket annan kultur såg vi just inte. Det kanske borde varit öppet mer, lite happenings på kaféer, stadsbibblan osv om det skulle kvala in som en "Kulturnatta". Men det kanske var så på dagen, vad vet jag.

Det blev iaf en öl på en uteservering och sen en kaffe på Costas med M:s syster som vi hittade i folksamlingen. Från kanske halv tio var det mest väntetid på att M:s systersons band Summoned Tide skulle gå på scenen på FH kl 0.15. Lite drygt, men jag hade ju som just inget bättre för mig. Och de var bra som vanligt när de väl gick på. Lite dåligt ljud stundvis, men det var inte deras fel.

Annars studerade jag mest folk i allmänhet, och det kan ju vara spännande det med. Mycket fylla, mycket raggarbeteenden (inte minst i trafiken) och många "unika" människor som mest såg ut som alla andra eftersom alla andra i sammanhanget också försökte vara "unika". Men det är spännande att studera just dem. En ok kväll allt som allt. Kul att det händer nåt, som nån sa.

Ljusning

Grå himmel och lite för kallt för att jag skulle vara snäll nog att spontanrensa i rabatterna hos M. Jag var på väg men vände igen. Har istället suttit och slötittat på SvtPlay. Hoppas det är lite varmare i stan.

M hittade (jo så var det faktiskt, ungefär) en femhundring så plötsligt blev det lite roligare att fara på Kulturnatta ikväll. Sen har jag lovat vara vandrarhem åt lillasyster med pojkvän (ny modell som jag inte träffat än) som ska ute på samma tillställning till sent och inte kan ta sig hem. Väldigt trevligt, men det innebär nog att jag måste hem först och röja lite och kanske vara snäll och bädda iordning.

Katterna är mutade med fisk och kommer antagligen med glädje ligga och dåsa tills imorgon förmiddag. Perfekt.

Vegomässa och Kulturnatta

Lite sämre väder idag som det ser ut, men fortfarande ingenting att klaga över. Jag hoppas att det håller i sig och inte regnar på Kulturnatta på stan idag. Det lär väl bli en tur dit senare. Beroende på hur mycket jag kan locka med M på. Han resonerar lite som jag gör med dagens Vegomässa; hur kul är det att gå utan pengar? Men Kulturnatta inbillar jag mig att man i högre grad kan komma undan med att glo på folk om inte annat.

Men vi får se. Just den här helgen kan vi i vart fall inte klaga på att det inte finns något att göra...

Vilka hoppar av kopuleringskarusellen och vilka stannar?

Har just sett säsongsavslutningen av Grey's Anatomy från inatt. En klassisk säsongsavslutning med "who lives and who dies?"-tema i syfte att skapa spännande cliffhanger tills nästa säsong. Första konstaterade dödsoffret var ett gott val. En störande person som inte ens tillför något genom att vara störande. Sen kände jag mig lite grym, men det är ju faktiskt bara ett tv-program...

Lite spännande avsnitt men ändå inte så väldigt. Kanske för att jag inte riktigt varit totalt hooked på serien någonsin. Men jag ser den ändå. Den är bra men inte tokbra. Inför nästa säsong hade det varit trevligt att se att det faktiskt existerar människor som inte är läkare eller patienter (eller möjligen sköterskor, även om de mest är statister). Speciellt i kärlekshistorierna. Har inte alla haft alla möjliga kombinationer av förlustande nu? Kan en läkare bli förälskad i någon som inte är kollega eller patient?

De som från början råkade vara gifta med en utomstående är nu skilda och har gett sig in i den snart inavlade intrigen. Kanske är det därför det skjuts av lite folk nu, för att undvika alltför mycket inavel. Visst är det en sjukhusserie men omvärlden existerar väl även där? Är det bara jag som är less på hela "kärlek på lasarett"-prylen?

Pank, ledig och uttråkad

Slö dag idag. Skamligt slö. Vaknade med ryggont så jag var inte riktigt studsande upp ur sängen. Men nu är det bättre igen. Solen skiner och jag vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Är tragiskt pank samtidigt som jag inget hellre hade gjort än suttit på en uteservering och sippat öl eller iste med gott sällskap. Igår var det M som körde den klagovisan och jag gav pigga motsvar, idag får nog han ställa upp och göra det samma.

Hurra!

Jag har fått en tid hos sjukgymnast på Smärtcentrum nästa vecka! Lycka!

Familjen som blir alltmer lik en seriestrip

Den kungliga bröllopshysterin blir allt tyngre att mäkta med. Jag känner ett stigande behov av att emigrera fram tills dess att det är över (jag har inte ens koll på datumet och jag vill inte veta heller). Jag såg glimtar från den omtalade intervjun med det blivande äkta paret och slogs genast av hur malplacerad den blivande mannen kändes med sitt konstlade sätt att tala. Lite som att han försökte göra en (rätt misslyckad) imitation av kungen. Jag halvhojtade högt till tv:n "vem fan pratar sådär?" och stängde sen av eländet.

Jag ska inte ta upp mer plats om det här heller, vad jag egentligen ville var att länka till Anna-Karins inlägg i ämnet som säger allt som jag vill säga. Inklusive slutsatsen.

Nähä

Och just som jag publicerat det senaste inlägget ringer chefen och säger att det blivit något fel och att det inte alls är utbildning idag. Vad ska jag hitta på nu då? Betyder det att jag måste diska och städa badrummet istället? Och kanske leta fram skrivbordet under all röra som just nu täcker det? Hm... Det kan hända, men en promenad ska jag iaf kosta på mig.

Utbildningsdag

Idag vankas det utbildning i det nya (eller nygamla) journalsystemet på jobbet. Jag ska vandra ner och hitta en lokal Öst på Stan (jag hittar verkligen inte i just det området av någon anledning) om en stund så att jag hinner i tid. Det känns väl sådär att häcka framför en dator hela ljuva eftermiddagen, men det blir nog bra.

Det är absolut bra att man denna gången låter all personal gå på utbildning och inte bara ett par stycken (som sedan ska lära upp resten, ett system som aldrig funkat bra) så att vi alla får en chans att lära oss på riktigt och sen kan hjälpas åt där inlärningen tar lite längre tid.

Nu har väl jag, som är hyfsat bevandrad i datorvärlden (iaf om man jämför med genomsnittet på mitt jobb), redan listat ut hur det nya systemet funkar, via lite common sense. Jag var helt enkelt tvungen för att kunna dokumentera ordentligt de ganska händelserika nätter som just var. Men jag förväntar mig att lära mig några nya smarta tips iaf.

Igår feminism idag

Igår var Anna och jag på det där feministiska panelsamtalet på Pilgatan som jag skrev om dagen innan. Det var varmt men riktigt trevligt. Det var alltså Maria Lundqvist Brömster (fp), Tamara Spiric (v) och Stina Sundberg (fi) som samtalade kring feminism idag.

Först måste jag säga att Malin Rönnblom är en väldigt bra samtalsledare. Hon ser engagerad ut och styr sådär precis lagom mycket. Och samtalet löpte på bra. Det blev lite partipropaganda såklart men inte sådär så att det kändes som en debatt, vilket jag gillade. Stina var bättre än jag någonsin sett henne, jag blev väldigt inspirerad och glad av att lyssna på henne. Det känns att jag är ganska långt från fi-sammanhangen numera när jag åter imponeras och upptäcker hur mycket smartare helheten är uttänkt i fi:s politik. Och Stina la fram allt så bra. Med en sällan skådad trygghet och ett lugn. Hon andas feminism alldeles naturligt i sig själv.

Tamara Spiric kan vara min favoritpolitiker i Umeå. Inte så att jag eg är så vänsterpartistisk eller håller med henne om allt, men hon är riktigt duktig och det finns nog få som kämpar på så bra som hon. I ganska mycket motvind, dessutom. Jag har varit förbi fullmäktige några gånger och slås varje gång av att han står ut så pass från den annars ganska jämngråa massan. Hon har gått från att vara en lite ettrig vänsterpolitiker till en skicklig sådan som väljer sina strider allt bättre. Och igår var inget undantag. Hon slåss lite för ordet, men det kommer sig antagligen ur det politiska klimat vi har just i Umeå.

Maria Lundqvist Brömster är säkert också duktig och kommer helt klart från ett parti som varit väldigt bra på feminism och jämställdhet, men hon (liksom partiet i stort de sista åren) imponerade inte på mig. Flera gånger fick jag dessutom känslan av att hon inte riktigt själv trodde på den partipolitik hon la fram i samtalet. Som att det kändes lite trögt att motivera jämställdhetsbonus och annat. Och just bonusen hade hon ingen riktig koll på, vilket kändes märkligt inför ett samtal om just feminism. Hon gjorde en god insats, men jag fick inte känslan av att hon övertygade någon riktigt.

Det blev alltså en intressant tillställning som följdes av promenad och fika på stan. En riktigt trevlig kväll med Anna. Och en välbehövlig intellektuell input för den här hjärnan som mest snurrar kring pensionärsläggningar, alvedon, heminevrin och konflikthantering (aka jobb) just nu. Gott.

Dags att röra på sig?

Det är ju inte riktigt samma sak att sitta på min innätade balkong på markplan i stan som att sitta på altantrappen eller utemöblerna i trädgården i Ratan med utsikt över havet. Men det duger gott just nu. Det är skuggläge på förmiddagen vilket känns skönt efter att ha försökt somna om i sovrummet med morgonsol sedan klockan sex imorse.

Jag ser till min fasa att någon ställt upp en sån där gigantisk, ful studsmatta på innegården här. Underbart... Klart att hyreshusbarnen ska få leka osv också, men det finns inte direkt någon plats för lugn och ro här som det är. Balkongerna (som vätter in mot gården) är inte direkt skyddade platser och redan innan gigantstudsmattan var gården rätt ful och inte så välskött.

Låter lite som att jag otrivs i min lägenhet? Jag tror att det är det jag börjar komma fram till.

Imorgon feminism idag

Det här ska förhoppningsvis jag och Mallorca-bruna Anna gå på imorgon. Stina Sundberg (talesperson Fi) kommer tex. Det ska bli intressant och kul. Dock inte gratis som det står på den här länken utan inträdet kostar 40:- om man inte är medlem i kulturföreningen Pilgatan.

Bastujobb

En natt till på jobbet sen ledigt ända till söndag kväll. Det ska bli rätt skönt. Natten som gick var en galen natt där jag inte hann sitta något alls i stort sett. Ett snyggt blåmärke pryder en stor del av överarmen också som ett extra minne. Och det på tjejen som aldrig får blåmärken. Jag lovar att det gjorde ont när det skapades.

Jag tror att det var värmens fel att fler än hälften var vakna och (en del av dem) på dåligt humör inatt. Som alltid när värmen kommer blir det som en bastu i betonghuset jag jobbar i och ventilationen stängs fortfarande av nattetid vad jag vet, trots klagomål från oss sedan länge tillbaka. Jag sprang runt och ställde upp vädringsläget på fönstren och bytte täcken som en virvelvind men det hjälpte föga. Det svettades och surades ändå. Vi får hoppas att det blivit bättre till ikväll, men jag är lite skeptisk.

Är all 3D bra 3D?

Jag läser att Battle Royal ska 3D-fieras och lite "but why?"-känsla sköljer över mig. Vad är poängen? Vill man locka ny publik? Blir filmen bättre?

Jag gillar 3D, I do, men bara där det faktiskt ger någonting extra eller förstärker en redan bra berättad historia. Filmen måste fortfarande vara något mer än sina 3D-effekter. Skeptisk är jag dock mot att det snackas åt höger och vänster om att 3D-fiera allehanda gamla filmer, som ovan nämnda Battle Royal eller Star Wars. Men visst, kanske blir det väldigt bra. Personligen är jag fortfarande inte helt ombord med de digitala förändringar man gjorde av den ursprungliga Star Wars-triologin. Visst, färger och så, men i vissa stycken las helt nya karaktärer till. Det känns lite som att man gör saker "för att man kan".

Är jag gammal och bakåtsträvande? Kanske. Jag behöver ju inte se dem. Kommer jag hålla mig ifrån det? Troligen inte.

Roast på rutin

Jag såg senaste avsnittet av Roast på Berns på Kanal 5:s play i helgen. Och det var pinsamt dåligt. Eller dåligt, det var oerhört tråkigt framför allt. Och jag tyckte nästan lite synd om veckans roast-offer Claes Malmberg då det inte alls kändes som att man från produktionens sida ansträngt sig för att göra honom rättvisa. För en del i att bli roastad är (väl?) att man visar en viss respekt för den roastades karriär och bakgrund, under alla ytliga elakheter. Och det gör man inte genom att bjuda in roastare som knappt känner till Malmberg (och som han i sin tur inte heller kände till, som det verkade av hans eget "försvar" i slutet). Det var verkligen som en avbytarbänk, även om flera av komikerna i sig är bra.

Efter att ha sätt några program står det ganska klart att de absolut bästa roastningarna gjorts av de som känner den roastade allra mest, helst även privat. Det är först då man kommit ifrån de här ytliga skämten som känns billiga och skapade på rutin. Att Batra är Indier, Soran/Nujen är kurder, Johan Glans är blek, El-Rafai ung och feminist, Wickström glad i sprit/finne.... Och så alla sexskämt om Petra Mede. Inget av det är roligt någonsin. Det är för enkelt och knappt något som nån borde få lön för när det redan är gjort sådär tre miljoner gånger innan, om än med annan ordföljd.

Kanske har man blivit girig och velat göra lite fler program än man haft täckning för, eller så är det helt enkelt svårt att få tag i personer som både känner de roastade, är roliga och som vill vara med. Jag vet inte, men hade helt klart önskat att man tajtat upp programmet en hel del och vaskat fram just de roastningarna med guldkant på som nu tyvärr tenderar att försvinna i mängden.

Edit: Roast på Berns är omskrivet både i aftonbladet och expressen idag, men av två andra anledningar. Känns som att det här programmet gjort sitt nu, eller? Jag känner mig i vart fall inte särskilt inspirerad som tittare längre.

God nyhet 2

Camilla Björkbom från Röbäck/Umeå blev på helgens riksstämma vald till ny ordförande för Djurens Rätt!

God nyhet 1

Och en god filmnyhet; Woody Allen stannar bakom kameran. I hans äldre filmer går han allt an, men i de senaste där han själv medverkat har det varit riktigt dåligt i mitt tycke. Han känns mest malplacerad och lite som att han är med för att få vara med den snygga tjejen i huvudrollen. Rollen har varit samma från en gång till annan.

Som regissör är han dock inte alls fel. Jag kan varmt rekommendera flera av hans filmer, inte minst alltså de där han själv inte spelar huvudrollen, som tex Vicky Cristina Barcelona och Match Point för att nämna ett par av de senaste.

Söndag kväll

Kissekärlek har präglat min helg som synes undertill. Jag passar på och fyller på med energi på så vis innan jag imorgon ska tillbaka till stan och jobba igen.

Energipåfyllning fick jag också av fikastunden jag just kom från. Simon har nyflyttat så jag var förbi och invigde hans balkong. En väldigt trevlig lägenhet om än väldigt liten. Funderade på vägen hem om jag är beredd att kompromissa bort yta för att få ner hyran en aning (inte alls så mycket som man skulle kunna tro), men jag vet ärligt inte. Det finns säkert fördelar med att vakna och ha diskbänken inom räckhåll (inte riktigt, men nästan), men det finns fördelar med soffa och nånstans att äta också. Jag får väl se. Oavsett så var det ett par trevliga timmar med pollensnuviga Simon.

Ikväll har jag bestämt att det ska bakas pizza, lite för att dra ut på helgkänslan en stund till. Vill verkligen inte ha måndag imorgon.

Tre kärlekar

Får jag också betalt om jag stalkar någon?

Jag vet inte om det är märkligt, sjukt eller vad att "journalister" som antagligen kryper runt i buskarna kring kronprinsessans möhippa rapporterar om den som om de vore inbjudna och delaktiga. Journalistik? Läskigt stalkerbeteende, skulle jag klassa det som.

Alla lekkamrater är inte välkomna

Katten Rosa kom in med en svanslös ödla förut. Hon tyckte tydligen att den skulle flytta in här och vara hennes lekkamrat. Det tyckte inte riktigt jag så M fick rycka ut på räddningsuppdrag. Nu bor ödlan i vedboden.

Mössen fixar jag, både levande och döda. De har jag inga problem att bära ut igen, men ödlor ligger lite för nära de där läskiga ormarna som jag inte ens kan se på tv. Ett projekt jag säkerligen borde ta tag i nån gång. Jag har en ständig oro över att stöta ihop med en läskig orm vare sig jag är i trädgården här eller promenerar i skogen. Det sistnämnda gör jag nästan inte alls längre just av den anledningen och efter ett möte med en död snok på vägen för ett par somrar sedan så är det inte helt avslappnat jag tar promenader där heller. Dumt, onödigt och väldigt irrationellt, men jag kan inte riktigt styra det.

Och nu när jag skriver om det känns det som att det kryper på ryggen... Uhäää.

Värme & rastlöshet

Sol och en massa grader varmt idag. Alldeles underbart bra tajmat att vara på landet just idag. Jag är sommarklädd, går för första gången i år i sandaler ute och önskar att jag bodde lite mer såhär på heltid.

Dagens utmaning är, i vanlig ordning, att försöka att inte göra något. Jag vill så gärna bara sitta ute i solen och lata mig, jag behöver det, men det går rätt dåligt. Det kliar lite i fingrarna och huvudet rusar på. Jag försökte mig på att måla naglarna i samma syfte, men några minuter senare knäade jag i M:s rabatter och gjorde det projektet mer än lovligt dumt.

Fotoutställning, pizza och åska; min fredag

Idag har varit en schysst dag. Vaknade tidigt (med huvudet liggande i fotändan, av nån anledning...), vilket betyder klockan ett för en avvakande Sara. Strax därpå kom M in till stan och så for vi tillsammans och tittade på fotoutställningen som Fanny-vännen deltar i. Den var mycket mindre än det lät men absolut intressant och kul. Spännande att jag nu efter att ha sett ganska mycket av Fannys arbete i stort sett kan identifiera vad som är hennes verk. Nu var iofs en del ledtrådar väldigt avslöjande, men lite kul var det. Jag gillar hennes fotospråk mycket.

Efter det blev det en kort vända på stan tillsammans med resten av Västerbottens invånare. Det soliga och oväntat varma vädret lockade ut precis alla, tror jag. Vi köpte med oss varsin vegtaco-pizza och slog oss ner på gräset i Rådhusparken (tillsammans med...ja du kan gissa vilka) och softade, tittade på folk och stillade hungern. Väldigt trevligt.

Nu är vi på landet, det har tok-åskat och jag sitter med ett glas blaskig starkcider som mest smakar alkoholiserat vatten. Eller nåt. Det blir en tidig kväll men imorgon väntas sol, slöande och trädgårdshäng!

Allt flyter ihop

Fredag, är det? Har blivit alldeles dagavill av kombinationen nattarbete och röda dagar mitt i veckan. Känns som söndag idag av nån anledning. Fast imorse när jag skulle kolla vilken personal jag hade att rapportera till kollade jag på måndagens schema av nån anledning. Snurrigt värre, alltså.

Systerbesök

Igår var lillasyster här. Det var toktrevligt. Vi lagade middag och hängde i soffan. Så mycket mer blev det inte innan jag for till jobbet men det var roligt den stund det blev. Mer sånt, tack!

God morgon

Nyvaken (för andra gången idag). Drömde om en brukare på jobbet och vaknade konstigt nog med låten från Bredbandsbolagets reklamfilm i huvudet. Märkligt.

Jag ska ju inte klaga egentligen men det har varit en riktigt jobbig natt på jobbet. Satt i stort sett ingenting, hann inte ens med att kissa förrän klockan var morgon (och just då ringde förstås telefonen efter hjälp igen). Inatt ska jag vara på avdelningen bredvid så jag hoppas att det blir lugnare. Vi får se. Jag skulle nog behöva det. Min arm skulle behöva det för attans vad ont jag har.

Jag i min okristna värld tänkte imorse att jag skulle hålla mig vaken och ringa vårdcentralen (äntligen) innan jag insåg att det är röd dag idag. Så det får vänta till måndag då.

Det spretar hos de desperata

På tal om tv-serier så känns det som att Desperate Housewives (som jag aldrig trodde jag skulle falla in i men plötsligt gjorde) är på väg in i samma sjuka som Big Love led av sin senaste säsong. Nämligen det här med lite för många trådar och framför allt väldigt dramatiska trådar. Det blir lite för mycket att engagera sig och hålla ordning på och då ledsnar iaf jag. Jag gillar annars blandningen av komedi och drama i DH men de sista avsnitten (de som gått i USA, vi är några avsnitt efter i Sverige) har haft lite för mycket av den sistnämnda varan. Låt oss hoppas att åtminstone en tråd får en hyfsat snabb lösning så att den perfekta blandningen kan komma åter.

Får Sheldon till det?

Två avsnitt kvar av säsong 3 av The Big Bang Theory; mina favoritnerdar. Jag längtar inte efter att inte kunna se ett nytt avsnitt varje tisdag men samtidigt ser jag fram emot säsongsavslutningen som lär innehålla en hel del intressant. Sheldon träffar en potentiell mate i form av Amy (Mayim "Blossom" Bialik) och vad jag hört tidigare så återkommer Leslie Winkle (Sara Gilbert) äntligen. Jag tycker det var synd att nattens/dagens avsnitt avslöjade att Bernadette (Melissa Rauch) inte längre finns kvar i leken. Jag gillade henne. Jag gillar de tuffa nerdbrudarna.

Jag får lite skav när säsongsavslutningarna närmar sig. Jag hoppas att det inte blir en alldeles tv-seriesfri sommar. Förra året gick väl både True Blood och Dexter under sommaren? Jag hoppas det blir så i år. I need my fix.

Tröttskalle

Jag blev först väldigt yr av massagen men nu är jag mest toktrött. Skulle ge vad som för att få hänga kvar i soffan men jag måste göra göra en ansträngning inför middagen jag ska iväg på alldeles strax. Det är lite folk från jobbet, främst de som gått i pension eller som bytt avdelning i omstruktureringen vi hade i februari, som ska ses. Och så vi "gamla" som är kvar där vi var, så att säga. Men det ska bli trevligt. Om jag håller mig vaken.

Massakerad

Massage avklarad. Det känns ganska bra såhär efteråt. Det var ingen revolutionerande upplevelse, till stor del gjorde det mest ont, bitvis ordentligt, men så var det lite kort om tid och massösen själv hade velat ha betydligt mer tid till min stela kropp. Det fanns iaf gott om knutar som pressades ut och varje gång strålade smärtan upp i huvudet på ett ontskönt sätt. Jag lär nog få ge det fler, och längre, chanser om jag ska se resultat.

Jag undrar dock vad det var för liniment hon hade på, det känns som att jag luktar typ rökt lax eller nåt. En märklig upplevelse.

Projekt ta hand om ryggen

Hänger i soffan framför Top Model och känner mig allt annat än just som en sådan. Trött efter helgens 30 timmar.

Jag hade egentligen bokat in ett pass afro ikväll men jag avbokade det för en stund sedan. Ryggen känns fortfarande inte helt hundra så jag tror att jag gör klokt i att vänta tills jag fått något slags utlåtande om hur jag ska agera med den. Även om jag saknar träningen väldigt mycket.

Imorgon har jag istället bokat in ett pass massage vilket jag ser fram emot med någon slags skräckblandad förtjusning. Jag har aldrig provat det hos en professionell förut och det känns ärligt lite läskigt. Eller väldigt läskigt. Främmande händer och full uppmärksamhet känns läskigt. Men jag hoppas att det ska funka bra. Behovet är uppenbart.

Intressant om Umeås lokalpolitiska gryta

Annars är nog helgens mest läsvärda VK:s ledarkrönika från igår. Det finns mycket att säga om vår lokalpolitik och när jag läste krönikan kl 4 igår morse hade jag många tankar och funderingar att fylla på med. Nu är de dock försvunna i nattarbetesdimman som gärna bildas i huvudet efter ett par dygn. Kanske kan det komma åter när dimman lättat.

Inte minst finns det saker att säga när vi kommer till politikerplanet lokalt. Personligen hade jag gärna sett lite nytt blod än det (i huvudsak manliga) som står för de "högsttalande" idag. I synnerhet "buffelpolitiken" känns rätt trist 2010, gör den inte?

Vart vill du sitta fast?

Jag läste igår att askmolnet, som plötsligt försvann från våra löpsedlar men som tydligen fortfarande existerar, har drabbat Spanien. 19 flygplatser var stängda i landet. Det fick mig att undra om vi får hem vår Anna igen. Å andra sidan lär hon sitta nöjd där hon är.

Personligen hade jag för tillfället gärna suttit fast i någon intressant stad i stil med Barcelona, Prag eller Moskva. Eller på den engelska landsbygden nånstans. Istället sitter jag i Ratan utan bil i ett par timmar till. Kunde definitivt varit värre.

Lördag, är det?

Uppochnervända dagen. Kom från jobbet halv åtta, somnade en timme senare. Blev väckt vid elva av bakis-M som behövde skjuts hem. Väl härute placerade jag mig åter i trädgårdsstolen med fötterna upplagda och underbar sol i ansiktet i en halvtimme. Andades havsluftoch mådde rätt bra.

Pallrade mig sen upp och däckade åter i sängen vid halv två. Bad om väckning med middag (minsann) kl fyra men vaknade av ett sms kl sex nu ikväll, med den supposed-to-be-cooking M sovandes bredvid. Hm...

Nu är jag alldeles snurrig och sitter mest här i sängen, läser nyheter på nätet och väntar in middagen. Sen blir det jobbet igen. Vilken underbar lördag.

Film 17/10: Tre korta

I mina ögon är Tom Cruise en rätt överskattaf skådespelare och jag skulle antagligen vara rädd om jag träffade honom irl (visst ser han bra galen ut?). Kanske var det därför jag hade svårt att komma till skott att se Valkyrie (2008) där han spelar huvudrollen som den tyska översten Claus von Stauffenberg. Filmen baseras alltså på den sanna historien om ett av de rätt många attentaten mot Adolf Hitler, den här gången lett av bl.a Stauffenberg.

Filmen är regisserad av X-Men-regissören Brian Singer och hade således en hel del förväntningar på sig. Jag tror mig dock minnas att mottagandet blev ljummet och att det här är en film som inte många kommer att minnas. För egen del tycker jag att den inleddes så långsamt. Det tar ca en timme innan det börjar bli lite spännande (hur spännande det nu kan bli när man vet att Hitler faktiskt inte dog i attentatet). Den jobbiga brytningen (som bara de "onda nazisterna har, de "goda" talar som jag minns det ren engelska) stör, men annars är det en rätt snygg film med idel intressanta skådisar (bl.a mina favoriter Kenneth Branagh och Eddie Izzard). Sevärd, men ingen film jag hetsade upp mig över. Betyg 3/5.

Away We Go (2009) är en söt variant på en roadmovie, regisserad av Sam Mendes (soon-to-be exman till Kate Winslet, med bl.a Revolutionary Road och American Beauty i regi-ryggsäcken). Burt (John Krasinski, The Office) och Verona (Maya Rudolph, SNL) är ett sött och stillsamt par i 30-årsåldern som när det bara är ett par månader kvar till förlossning kommer på att de inte är säkra på vart de vill bo och uppfostra sitt barn. De reser runt och besöker tänkbara platser där de har släktingar eller gamla bekanta men upptäcker under resan en del nya sidor hos sina vänner.
En ganska rolig, hyfsat dråplig och söt film där huvudrollerna är välcastade och helt klart har kemi. Jag gillar att de är så obrydda som blivande föräldrar och att de dessutom har ett så okomplicerat förhållande. Det är en skön konstrast till alla bråk/bli-sams-par man annars ser på film. I birollerna syns bl.a Maggie Gyllenhaal och Jeff Daniels. Helt klart ett litet guldkorn, men gör lite för lite väsen av sig för att räcka hela vägen för min del. Betyget blir en stark 3/5.

På Razzie-galan tidigare i år vann All About Steve (2009) två kategorier; sämsta kvinnliga skådespelare och sämsta filmpar. Mina förväntningar var alltså ganska låga.
Sandra Bullock gör på sätt och vis en amerikansk variant av "Sally", här i form av Mary Horowich som blir intensivt förälskad i sin blinddate Steve (Bradley Cooper), trots att själva daten bara varade i några få minuter. Mary är en hysteriskt välbildad kvinna som jobbar som korsordskonstruktör men som saknar rätt många sociala förmågor. Hon är sådär korkat glad, håller aldrig tyst och älskar sina röda stövlar. Steve jobbar som halvt misslyckad nyhetsfilmare och när han använder sitt jobb som ursäkt för att han måste lämna blinddaten tar Mary det som en invit att följa efter, till Steves förtret men till hans påhejande arbetskamraters glädje.
Det här är absolut ingen bra film, men sanningen är att jag föredrar oskyldiga filmer med någon slags (cheesy) sensmoral före sliskiga gubbkomedier som den hyllade Anchorman eller vilken annan Will Ferrell-film du så önskar. Det går inte att göra en Sally-figur som Mary utan att spela över, vilket Sandra Bullock helt klart gör, men stundtals gillar jag faktiskt hennes Mary och skrattar åt de situationer hon hamnar i. Tråkigare är delen med Steve och hans kollegor och Hartman Hughes är den värsta av dem. Bäst är Howard (söta DJ Qualls) och Elisabeth (Katy Mixon) i periferin. Betyg: 2/5.

Joaquin Phoenix gör comeback?

Nu har det varit tyst så länge om Joaquin Phoenix sen han fick nåt slags bryt hösten 2008 (jag skrev om det senast i höstas) att jag nästan hade gett upp hoppet. Men tydligen är det något på gång.

Personligen hoppas jag att han återkommer till filmduken då jag tycker att han är rätt brilljant. Hans sista film var ett exempel på det. Och jag tror han kan ännu bättre.

Empire-jakt

Igår när jag var på stan i jakt efter senaste Empire-numret fick jag åter en påminnelse om en av de saker jag uppskattar med människorna här i norr. Servicekänslan.

Jag sökte numret för ett par veckor sedan men då hade det inte hunnit komma. När jag kom tillbaka till Umeås enda renodlade tidningsbutik igår hade det hunnit ta slut istället. Jag nämnde min otur för kvinnan i kassan varpå hon sa att hon mindes att jag brukar fråga efter Empire (sant eftersom det kommer lite olika datum varje månad). Hon kollade i datorn om det gick att få tag på ett majnummer men gick bet. Tydligen får de olika antal beroende på hur många som blir över efter att de stora kedjorna fått sitt. Men så erbjöd hon mig att lägga undan ett nummer när de kommer så att jag säkert får en tidning varje gång. Oerhört bra!

Jag kom sen på att det ju öppnat en Pressbyrån på Vasaplan för ett tag sen och tog en chansning och gick dit. De hade två staplar med Empire-nummer! Galet konstigt egentligen. Dessutom erbjöds det för 39:- istället för det vanliga 69:-, så det var bara vinst. Trots det blir det tidningsbutiken i första hand för nästa nummer. Jag gynnar gärna den butiken som har ett bra utbud och bra serviceinriktad personal. Det vore helt klart en förlust om de konkurrerades ut.

Nu har jag mitt majnummer iaf. Nästa vecka hoppas jag alltså kunna hålla juninumret i min hand.

Tre katter för själen

Jag laddar inför jobbhelgen med att ha en riktigt lugn och trivsam fredagsmorgon. Jag flydde stan igår i för att få lite välbehövlig kissekärlek och idag hade jag tänkt spendera dagen med just dem och inte göra så väldigt mycket annat. Just nu sitter jag på altantrappen med min tekopp, har varm sol i ansiktet och ser när de tre lurviga strosar runt i trädgården tillsammans med grannkatten Viggo. Det är alldeles tyst så när som på mångfaldig fågelsång och nån fluga som surrar runt.

Precis en sån morgon jag behövde.

Kan nån ge Steve Jobs en kurs i humor?

Tydligen brister det lite vad gäller humor hos Apple och Steve Jobs. Ellen DeGeneres gjorde en uppenbar ploj på användarvänligheten hos iPhone och hamnade i trubbel. Världen över visas nu hennes ursäkt upp, och frågan är om inte också den blir någon form av manifestation över företagets dåliga humor.

Tittar man noga på inslaget som Apple surade till över tycker jag nästan att det känns mer som att Ellen ironiserar över sin egen "tekniska oförmåga" (som hon ofta låtsas ha i sin show, trots att man märker att hon visst har huvudet på skaft) än iPhones ev tillkortakommanden. Jag skulle vilja säga Apple/Steve Jobs - Ellen: 0-2.

Är bloggregler till för att brytas?

Hm... Jag får se om jag kommer att leva upp till den oskrivna bloggregeln att aldrig radera inlägg. Inte ens om de är skrivna i affekt. Ståndpunkten kvarstår dock oavsett.

Det går bra nu

Jag tror att jag måste byta approach och säga att jag för tillfället trivs med mitt jobb, är nöjd över min lön, min ekonomiska status etc. För jag pallar inte med fler "i all vänlighet"-kommentarer som "men ska du inte försöka byta jobb?" eller "har du inte bytt jobb än?". Allra värst är kommentarerna som inleds med "det är väl bara att...".

Uppenbarligen är det inte "bara att" vad gäller mig. Jag vet inte varför. Jag vet att jag inte levt upp till förväntningarna, vare sig min egna eller andras och jag vet att jag inte direkt vinner pris för det mest lyckade livet, men jeez! Det kan väl inte bara vara jag som det inte är "bara att" för? Jag undrar ibland hur många av dessa goda rådgivare som skulle följa sina egna goda råd? Kasta bort fast tjänst för att "testa på" och få än sämre ekonomisk trygghet.

Iaf så tror jag att jag nådde ett stopp idag. De där kommentarerna sitter som en smäck i mellangärdet, jag blir både kortare och tjockare varje gång och det får vara bra med det nu. Jag måste sluta klaga. Jag trivs med mitt jobb, jag trivs med mitt liv. Det är billigt att leva i ensamhushåll och jag har all kärlek och trygghet jag behöver. Bra så.

Dagens meny

Annars bjuder nog dagen inte på så mycket speciellt. Jag ska pallra mig ner på stan (trots min ff lite spetälska look sedan förkylningen), jaga rätt på senaste Empire, spana in sneekers och allmänt flanera runt lite, tror jag. Det var ett tag sen.

Jag har lite kli i fingrarna. Vet inte vad det kommer sig av. Jag är rastlös på nåt vis, längtar efter nåt. Vad vill jag? Har jag drabbats av vårkänslor? Är nån slags gräns nådd? Frågorna är många...

Att sova bort förmiddagen

Mmmhm. Planen var ju att vakna tidigt och ställa sig i telefonkö på vårdcentralen för att hinna ta tag i den onda armen före jobbhelgen, men när jag först slog upp ögonen (som jag minns) var klockan 11. Elva! Okej att det blev lite sent inatt med men inte så sent.

Det blir till att kliva upp tidigt imorgon istället då, vilket är lite knas eftersom jag då egentligen skulle behöva sova till elva inför jobbet. Men ja, det får bli som det blir.

Snart blir det träningskläder på igen

Nån träning har det ju dock inte blivit idag som tänkt. Inte så att jag är slö (faktiskt) utan mer att jag fortfarande känner mig halvseg och snörvlig och inte vill riskera något genom att börja för tidigt. Jag måste verkligen hålla mig frisk nu framöver. Jag vill inte veta vad min sjukperiod har kostat mig i lön. Snarare borde jag försöka snika åt mig lite extra jobbnätter kanske. Får se på det.

Men kanske att det kan bli en kort gymsväng imorgon om allt känns bra.

Social onsdag

Den här dagen började riktigt segt men tog sig allt riktigt bra till slut. Hade svårt att somna inatt så det blev en sen morgon. Satt sen mest och försökte hitta motivation att göra något vettigt när Simon hörde av sig och erbjöd pizzasällskap. Då blev det genast lite bättre. Skönt att komma ut och få vara lite social en stund.

Kvällen fortsatte lite i samma väg; M kom förbi och ville bli klippt inför ett besök på banken imorgon. Jag passade på att "låna min bil" (M har den tills hans har fått nya sommardäck) och for till Anna och tog en promenad och en kopp te. Hon far med yngsta sonen till Mallorca på fredag och jag är väl inte så lite avis. Men hon är det väl förtjänt. Hoppas nu bara att askmoln och annat håller sig där det ska.

Annars händer det väl typ just ingenting. Jag håller mig mycket i huvudet även om de sociala inslagen får mig ut därifrån stundvis iaf. Ikväll blir det lite flykt i form av raid i WoW med guildet och imorgon får jag ta tag i det där jag inte gjorde idag. Kanske kanske att jag kan få med M, lillasyster eller nån annan på bio, om det nu går nåt intressant.

And the result is...

Hm, okej. Nu har inte jag ätit bacon på drygt tio år, men jag tror inte att det smakar riktigt sådär. Eller ja, typ kanske egentligen, plus en hel del mer fett, det här var lite åt det torra hållet. Det luktade dock väldigt mycket kött. Sådär att jag ryggade tillbaka efter att ha öppnat påsen.

Jag åt det till raggmunk och jag vill nog påstå att mina raggmunkar hade klarat sig ganska bra utan fejkbacon. Det var inte dåligt på något sätt och hade jag saknat bacon/kött så hade det säkert funkat, men för min del så tillförde det nog inget särskilt. Kan tänka mig att det skulle funka bättre i låt säga pastasås eller så.

Till skillnad från en del quorn-produkter så tror jag inte en sekund att en carnivor hade gått på att det var bacon, men för min del så är det inte heller syftet med vegprodukter. Så utlåtandet blir väl att det var en helt okej produkt om man söker efter nåt substitut för kött. Gör man inte det är det mest ett dyrt sätt att tillföra protein till sin vanliga vegetariska kost. Medelbetyg, gissar jag.

Testing testing...

Nu har jag varit nyfiken länge nog. Nu gör jag det! Testar "I-can't-believe-it's-not-real-bacon". Återkommer med rapport om hur läskig/gott det var. MYCKET skeptisk.

Saknar träningen (avd: Saker jag aldrig trodde skulle hända)

Förkylningen har nu iaf nästan gett sig. Jag snörvlar fortfarande på lite och känner av tröttheten men det är inte så farligt. Så imorgon hoppas jag kunna återgå till att träna lite igen. Jag saknar det faktiskt en del. Som att jag fick utlopp för någonting genom att bli toksvettig med jämna mellanrum. Jag tänker då ta det varligt och akta ryggen lite extra tills jag fått veta hur det står till med den.

Skröppel-jag skulle också behöva besöka en läkare med min arm. Jag har fortfarande ont i den efter slagen jag fick på jobbet. Jag kan inte lyfta som jag ska och inte belasta alls om den är i ett läge där handflatan är vänd uppåt. Jag kände av den rejält vid flera tillfällen under söndagens jobbnatt. Tänker att det är bäst att kolla upp det.

Tre lediga nätter kvar

Tisdag redan och än har inte särskilt många av min önskemål inför veckan gått i uppfyllelse. Jag väntar fortfarande på ett samtal från sjukgymnasten, sömnen har varit sisådär hittills och den önskade resan bör nog ses som never-happen. Lite för lite lön den här månaden är väl huvudorsaken till att jag inte anser mig ha råd att göra en turistande "bara-för-att"-långhelg i Sthlm med bästaste Miss J. Trist som attan, men hur trist vore det inte att vara pank resten av månaden efteråt?

Så i brist på välsignelse från resa-bort-fen som jag så desperat längtar efter just nu får jag hitta andra saker att se fram emot. Don't really know what yet, men det kommer väl.

Det tycks iaf som att jag kan komma att pricka in trevligt Anna-umgänge några timmar och det ser jag ju definitivt fram emot.

Chanel & burkadebatten

Apropå fröken Chanel och hennes klädrevolution. Googlade lite och hittade den här krönikan från i höstas av Karolina Ramqvist. Jag måste först säga att jag nog missade att det var Chanel-hysteri i höstas. Utöver att det kom två filmer (serien som nämns är från 2008) har jag missat denna retrogrej. Kanske för att jag inte alls intresserar mig för vare sig mode- eller stilmagasin eller väskor (äkta som oäkta).

Men, jag håller med om att Chanel blir som mest intressant som historiskt fenomen och kanske inte nödvändigtvis genom att återbruka hennes dräkter idag. Det som var revolutionerande då behöver inte vara det idag (även om det ibland känns som att vi inte lärt oss någonting om Chanels krav på bekvämlighet, behagliga material och på att klä sig för sin egen skull). Men det skulle absolut ha varit intressant att fråga Coco Chanel om hennes åsikt apropå debatten om burkaförbud som varit under våren. Idag, 2010 förbjuder vi kvinnor att klä sig som de vill. Så vilka klär vi oss för idag?

Film 16/10: 2x Coco Chanel

Jag har haft ett par Coco Chanel-dagar. I kuvertet från Lovefilm i fredags fanns nämligen två påstått biografiska filmer om denna banbrytande kvinna som jag nu har sett under helgen.

Coco avant Chanel (2009): Anne Fontaine har som titeln avslöjar gjort ett drama som skildrar Gabrielle "Coco" Chanel från det att hon lämnades vid porten till barnhemmet av sin far tills dess att hon tog steget in som den första kvinnliga modeskaparen i Paris kring 1913.
Coco tycks tidigt ha varit bestämd över att råda över sitt eget liv. När den tillfälliga älskaren, adelsmannen och tyghandlaren Ètienne Balsan (Benoit Poelvoorde) lämnar hennes lilla hemort för att fara hem till sitt gods utanför Paris tar hon helt enkelt sin resväska med sina få ägodelar och far dit. Hon står på hans trapp med en diffus ursäkt om ett kort besök men ska snart bli känd som Balsans långvariga, inneboende älskarinna. Han är en lättsam man som roas av den okonventionella Coco som inte accepterar att rida damsadel utan istället syr om hans kostymer till en riddräkt av mer kvinnlig modell. Det är också Balsan som presenterar Coco för Arthur "Boy" Capel (Alessandro Nivola), en engelsman som hon blir förälskad i. Balsan låter henne vara som hon är och introducerar henne till skådespelerskor som så smått börjar gilla hennes modeidéer där kvinnans bekvämlighet går före idealanpassning. Just hennes roll som feministiskt förebild är genomgående i filmen och uttalandet att hon "hellre är älskarinna än äkta hustru" är oerhört talande för hur hon resonerade om kvinnans roll i samtiden.

Det här är en väldigt vacker och inspirerande film. Audrey Tautou är som klippt och skuren som Coco Chanel men hade inte ensamt fungerat om det inte vore för motpolen Balsan som Poelvoorde gör så bra. Han är livlig och lite rolig medan hon spelar mycket med minspel och blickar. Jag gillar att dialogen känns så enkel och naturlig; även då inte allt uttalas verbalt säger handlingen så mycket. Tautou gör en Chanel med ett brett men trovärdigt känsloregister där hon både är trotsig och egensinnig men också känslig och präglad av sin barndom. Hon är stark men inte känslokall och oerhört vacker även i en för stor mansöverrock. Det är framför allt i skådespeleriet mellan Tautou och Poelvoorde som det är som allra bäst. Men samtidigt som just det är en fröjd att se kan jag tycka att Anne Fontaine satt just Chanels modeskapande lite för mycket i periferin. Oavsett har jag nog aldrig hoppats så mycket på en uppföljare som här! Betyg: 4/5.

Coco Chanel & Igor Stravinsky (2009) tar i stort sett vid precis där Coco avant Chanel slutar, dvs 1913 i Paris. Den inleds med Igor Stravinskys utbuade premiär av "Våroffret" som väckte minst sagt blandade känslor hos Paris borgerskap. I publiken sitter Coco Chanel (Anna Mouglalis) som tvärtemot majoriteten gillar det hon upplever. Flera år senare möts den numera välkända och framgångsrika Chanel och den tvärtom ganska penninglösa Stravinsky (Mads Mikkelsen) på en fest och hon erbjuder sin villa utanför Paris till familjen Stravinsky. Hon säger sig se potential i hans revolutionerande verk och vill bidra till hans framgång genom att erbjuda arbetsro.
Familjen Stravinsky, utöver Igor bestående av fyra barn och en lungsjuk hustru flyttar in i Chanels svartvita hem och så långt vet vi att historien stämmer. Det som filmen sedan skildrar är den påstådda (men aldrig bekräftade) romansen mellan de två historiska personerna. I bakgrunden finns även Stravinskys arbete och Chanels strävan att hitta den perfekta doften till vad som idag är parfymen Chanel no 5.

Den här filmen skildrar en helt annan bild av Coco Chanel än vad den föregående gjorde. Här visas en i det närmaste känslokall, ansvarslös och snobbig Coco som tar vad hon vill ha och har baktankar med det mesta. Hon tycks ha glömt sin bakgrund helt och ser inga problem i att förbarma sig över en lungsjuk kvinna enbart i syfte att i nästa sekund kunna förföra dennes man. Stravinsky å sin sida, skildras som en velig, viljelös stackars konstnär som inte rår för något alls. Dessa två motpoler känns, till skillnad från den förra filmens, inte särskilt trovärdiga och inte alls spännande. Kan hända att den nu sörjande (efter förra pojkvännens död) Coco Chanel utvecklats till denna person under 1920-talets början, men har Coco avant Chanel ens lite prickat rätt på verklighetens Chanel känns det som att steget till denna överlägsna och osympatiska figur är väldigt långt.
Filmen är inte heller lika mån om miljöerna även om man här faktiskt ser mer av de idag så välkända Chanel-dräkterna. Vad gäller skådespeleriet ser Mouglalis nästan uttråkad ut filmen igenom och Mikkelsen är väldigt stel och trist. Någon direkt glöd förmedlar de inte. När jag sökte en uppföljare av den förra filmen var det absolut inte det här jag önskade. Att skildra den påstådda romansen mellan dessa två känns inte heller som det mest intressanta i Chanels liv. Jag hade hellre sett en film om hennes påstådda nazisympatier under andra världskriget (hon har även hävdats vara brittisk spion) och hur hon kom att utvecklas som stor modeikon världen över. Betyg 2/5.

Det här med "hemma"

När jag tänker efter är det kanske inte så konstigt att saker och ting känns ur led. De sista 10 dagarna har präglats av ryggvärk och förkylning och inget av det är vare sig någon fröjd eller bidrar till nån känsla av produktivitet. Det har varit skönt att inte vara ensam när jag varit sjuk och jag är tacksam för att jag sluppit vara det, men det här med att inte riktigt vara "hemma" är något jag har svårt för sedan länge och det ger mig lätt en känsla av "skav". Sen är ju "hemma" olika saker (och olika viktigt, som det verkar), men till viss del iaf är det området innanför de fyra väggar som jag rår över.

Veckan som kommer hoppas jag på bra sjukgymnastik, träffar med bästaste Anna, en eftermiddag med lillasyster, matrutiner, bra sömn, en inbokad bortavisit och att jag hittar igen orken till de ideella uppdragen jag fortfarande rår över. Sen väntar en jobbhelg mot slutet av veckan och vid det laget hoppas jag att det mesta är som vanligt igen. Kanske tom lite bättre.

Med maj kommer våren, och nya friska tag (nåja)

1 maj och dagen ägnas inte åt demonstrationståg i staden. Delvis för att överläppen spruckit sönder och bebos av blåsor så att jag nu mest liknar något som manifesterar läskigheter på skräckfilm. Men delvis även för att just den politiska orken inte riktigt finns när den andra orken tryter.

Försöker istället känna efter idag hur jag mår. Och det visar sig vara svårt. Jag är fortfarande märkligt trött, men kan inte bestämma om det beror på förkylningen som fortfarande inte riktigt gett med sig, eller på brist av aktivitet (som i sin tur också beror på förkylningen). Ni vet, den ljuva onda cirkeln. Men huvudet är inte helt med och jag känner mig obekväm i mig själv både mentalt och fysiskt. Det är väl så gott jag kan förklara känslan. Obekväm.

Ryggen är lite snällare nu men dessvärre känns nacken läskigt stel och öm. Igår kväll hade jag en monstruös huvudvärk som drev mig i säng tidigt och jag känner för tillfället att något liknande är på väg tillbaka igen. Kanske är det mat jag behöver? Det har väl inte varit alldeles bra med den varan den här veckan. Lite för mycket mackor och juice, inga riktiga rutiner (trots att jag haft öppet mål när det inte varit några nattpass) och inte så välplanerade mål heller. Nej, nästa vecka får jag gaska upp mig. Imorgon far jag tillbaka till stan, jobbar en natt och ser till att få lite rutin och ordning under veckan som kommer. Hur ljuvligt det än är med kissefamiljen och sällskap i allmänhet så har jag mycket bättre ordning på mig själv hemma och slipper irritera mig på saker som ligger utanför mitt eget område. Kanske inte "hem, ljuva hem" men "hem, mitt ansvar min ordning hem".