1 maj och dagen ägnas inte åt demonstrationståg i staden. Delvis för att överläppen spruckit sönder och bebos av blåsor så att jag nu mest liknar något som manifesterar läskigheter på skräckfilm. Men delvis även för att just den politiska orken inte riktigt finns när den andra orken tryter.
Försöker istället känna efter idag hur jag mår. Och det visar sig vara svårt. Jag är fortfarande märkligt trött, men kan inte bestämma om det beror på förkylningen som fortfarande inte riktigt gett med sig, eller på brist av aktivitet (som i sin tur också beror på förkylningen). Ni vet, den ljuva onda cirkeln. Men huvudet är inte helt med och jag känner mig obekväm i mig själv både mentalt och fysiskt. Det är väl så gott jag kan förklara känslan. Obekväm.
Ryggen är lite snällare nu men dessvärre känns nacken läskigt stel och öm. Igår kväll hade jag en monstruös huvudvärk som drev mig i säng tidigt och jag känner för tillfället att något liknande är på väg tillbaka igen. Kanske är det mat jag behöver? Det har väl inte varit alldeles bra med den varan den här veckan. Lite för mycket mackor och juice, inga riktiga rutiner (trots att jag haft öppet mål när det inte varit några nattpass) och inte så välplanerade mål heller. Nej, nästa vecka får jag gaska upp mig. Imorgon far jag tillbaka till stan, jobbar en natt och ser till att få lite rutin och ordning under veckan som kommer. Hur ljuvligt det än är med kissefamiljen och sällskap i allmänhet så har jag mycket bättre ordning på mig själv hemma och slipper irritera mig på saker som ligger utanför mitt eget område. Kanske inte "hem, ljuva hem" men "hem, mitt ansvar min ordning hem".
Försöker istället känna efter idag hur jag mår. Och det visar sig vara svårt. Jag är fortfarande märkligt trött, men kan inte bestämma om det beror på förkylningen som fortfarande inte riktigt gett med sig, eller på brist av aktivitet (som i sin tur också beror på förkylningen). Ni vet, den ljuva onda cirkeln. Men huvudet är inte helt med och jag känner mig obekväm i mig själv både mentalt och fysiskt. Det är väl så gott jag kan förklara känslan. Obekväm.
Ryggen är lite snällare nu men dessvärre känns nacken läskigt stel och öm. Igår kväll hade jag en monstruös huvudvärk som drev mig i säng tidigt och jag känner för tillfället att något liknande är på väg tillbaka igen. Kanske är det mat jag behöver? Det har väl inte varit alldeles bra med den varan den här veckan. Lite för mycket mackor och juice, inga riktiga rutiner (trots att jag haft öppet mål när det inte varit några nattpass) och inte så välplanerade mål heller. Nej, nästa vecka får jag gaska upp mig. Imorgon far jag tillbaka till stan, jobbar en natt och ser till att få lite rutin och ordning under veckan som kommer. Hur ljuvligt det än är med kissefamiljen och sällskap i allmänhet så har jag mycket bättre ordning på mig själv hemma och slipper irritera mig på saker som ligger utanför mitt eget område. Kanske inte "hem, ljuva hem" men "hem, mitt ansvar min ordning hem".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar