Igår var Anna och jag på det där feministiska panelsamtalet på Pilgatan som jag skrev om dagen innan. Det var varmt men riktigt trevligt. Det var alltså Maria Lundqvist Brömster (fp), Tamara Spiric (v) och Stina Sundberg (fi) som samtalade kring feminism idag.
Först måste jag säga att Malin Rönnblom är en väldigt bra samtalsledare. Hon ser engagerad ut och styr sådär precis lagom mycket. Och samtalet löpte på bra. Det blev lite partipropaganda såklart men inte sådär så att det kändes som en debatt, vilket jag gillade. Stina var bättre än jag någonsin sett henne, jag blev väldigt inspirerad och glad av att lyssna på henne. Det känns att jag är ganska långt från fi-sammanhangen numera när jag åter imponeras och upptäcker hur mycket smartare helheten är uttänkt i fi:s politik. Och Stina la fram allt så bra. Med en sällan skådad trygghet och ett lugn. Hon andas feminism alldeles naturligt i sig själv.
Tamara Spiric kan vara min favoritpolitiker i Umeå. Inte så att jag eg är så vänsterpartistisk eller håller med henne om allt, men hon är riktigt duktig och det finns nog få som kämpar på så bra som hon. I ganska mycket motvind, dessutom. Jag har varit förbi fullmäktige några gånger och slås varje gång av att han står ut så pass från den annars ganska jämngråa massan. Hon har gått från att vara en lite ettrig vänsterpolitiker till en skicklig sådan som väljer sina strider allt bättre. Och igår var inget undantag. Hon slåss lite för ordet, men det kommer sig antagligen ur det politiska klimat vi har just i Umeå.
Maria Lundqvist Brömster är säkert också duktig och kommer helt klart från ett parti som varit väldigt bra på feminism och jämställdhet, men hon (liksom partiet i stort de sista åren) imponerade inte på mig. Flera gånger fick jag dessutom känslan av att hon inte riktigt själv trodde på den partipolitik hon la fram i samtalet. Som att det kändes lite trögt att motivera jämställdhetsbonus och annat. Och just bonusen hade hon ingen riktig koll på, vilket kändes märkligt inför ett samtal om just feminism. Hon gjorde en god insats, men jag fick inte känslan av att hon övertygade någon riktigt.
Det blev alltså en intressant tillställning som följdes av promenad och fika på stan. En riktigt trevlig kväll med Anna. Och en välbehövlig intellektuell input för den här hjärnan som mest snurrar kring pensionärsläggningar, alvedon, heminevrin och konflikthantering (aka jobb) just nu. Gott.
Först måste jag säga att Malin Rönnblom är en väldigt bra samtalsledare. Hon ser engagerad ut och styr sådär precis lagom mycket. Och samtalet löpte på bra. Det blev lite partipropaganda såklart men inte sådär så att det kändes som en debatt, vilket jag gillade. Stina var bättre än jag någonsin sett henne, jag blev väldigt inspirerad och glad av att lyssna på henne. Det känns att jag är ganska långt från fi-sammanhangen numera när jag åter imponeras och upptäcker hur mycket smartare helheten är uttänkt i fi:s politik. Och Stina la fram allt så bra. Med en sällan skådad trygghet och ett lugn. Hon andas feminism alldeles naturligt i sig själv.
Tamara Spiric kan vara min favoritpolitiker i Umeå. Inte så att jag eg är så vänsterpartistisk eller håller med henne om allt, men hon är riktigt duktig och det finns nog få som kämpar på så bra som hon. I ganska mycket motvind, dessutom. Jag har varit förbi fullmäktige några gånger och slås varje gång av att han står ut så pass från den annars ganska jämngråa massan. Hon har gått från att vara en lite ettrig vänsterpolitiker till en skicklig sådan som väljer sina strider allt bättre. Och igår var inget undantag. Hon slåss lite för ordet, men det kommer sig antagligen ur det politiska klimat vi har just i Umeå.
Maria Lundqvist Brömster är säkert också duktig och kommer helt klart från ett parti som varit väldigt bra på feminism och jämställdhet, men hon (liksom partiet i stort de sista åren) imponerade inte på mig. Flera gånger fick jag dessutom känslan av att hon inte riktigt själv trodde på den partipolitik hon la fram i samtalet. Som att det kändes lite trögt att motivera jämställdhetsbonus och annat. Och just bonusen hade hon ingen riktig koll på, vilket kändes märkligt inför ett samtal om just feminism. Hon gjorde en god insats, men jag fick inte känslan av att hon övertygade någon riktigt.
Det blev alltså en intressant tillställning som följdes av promenad och fika på stan. En riktigt trevlig kväll med Anna. Och en välbehövlig intellektuell input för den här hjärnan som mest snurrar kring pensionärsläggningar, alvedon, heminevrin och konflikthantering (aka jobb) just nu. Gott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar