Katten Rosa kom in med en svanslös ödla förut. Hon tyckte tydligen att den skulle flytta in här och vara hennes lekkamrat. Det tyckte inte riktigt jag så M fick rycka ut på räddningsuppdrag. Nu bor ödlan i vedboden.
Mössen fixar jag, både levande och döda. De har jag inga problem att bära ut igen, men ödlor ligger lite för nära de där läskiga ormarna som jag inte ens kan se på tv. Ett projekt jag säkerligen borde ta tag i nån gång. Jag har en ständig oro över att stöta ihop med en läskig orm vare sig jag är i trädgården här eller promenerar i skogen. Det sistnämnda gör jag nästan inte alls längre just av den anledningen och efter ett möte med en död snok på vägen för ett par somrar sedan så är det inte helt avslappnat jag tar promenader där heller. Dumt, onödigt och väldigt irrationellt, men jag kan inte riktigt styra det.
Och nu när jag skriver om det känns det som att det kryper på ryggen... Uhäää.
Mössen fixar jag, både levande och döda. De har jag inga problem att bära ut igen, men ödlor ligger lite för nära de där läskiga ormarna som jag inte ens kan se på tv. Ett projekt jag säkerligen borde ta tag i nån gång. Jag har en ständig oro över att stöta ihop med en läskig orm vare sig jag är i trädgården här eller promenerar i skogen. Det sistnämnda gör jag nästan inte alls längre just av den anledningen och efter ett möte med en död snok på vägen för ett par somrar sedan så är det inte helt avslappnat jag tar promenader där heller. Dumt, onödigt och väldigt irrationellt, men jag kan inte riktigt styra det.
Och nu när jag skriver om det känns det som att det kryper på ryggen... Uhäää.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar