Jag tror att jag måste byta approach och säga att jag för tillfället trivs med mitt jobb, är nöjd över min lön, min ekonomiska status etc. För jag pallar inte med fler "i all vänlighet"-kommentarer som "men ska du inte försöka byta jobb?" eller "har du inte bytt jobb än?". Allra värst är kommentarerna som inleds med "det är väl bara att...".
Uppenbarligen är det inte "bara att" vad gäller mig. Jag vet inte varför. Jag vet att jag inte levt upp till förväntningarna, vare sig min egna eller andras och jag vet att jag inte direkt vinner pris för det mest lyckade livet, men jeez! Det kan väl inte bara vara jag som det inte är "bara att" för? Jag undrar ibland hur många av dessa goda rådgivare som skulle följa sina egna goda råd? Kasta bort fast tjänst för att "testa på" och få än sämre ekonomisk trygghet.
Iaf så tror jag att jag nådde ett stopp idag. De där kommentarerna sitter som en smäck i mellangärdet, jag blir både kortare och tjockare varje gång och det får vara bra med det nu. Jag måste sluta klaga. Jag trivs med mitt jobb, jag trivs med mitt liv. Det är billigt att leva i ensamhushåll och jag har all kärlek och trygghet jag behöver. Bra så.
Uppenbarligen är det inte "bara att" vad gäller mig. Jag vet inte varför. Jag vet att jag inte levt upp till förväntningarna, vare sig min egna eller andras och jag vet att jag inte direkt vinner pris för det mest lyckade livet, men jeez! Det kan väl inte bara vara jag som det inte är "bara att" för? Jag undrar ibland hur många av dessa goda rådgivare som skulle följa sina egna goda råd? Kasta bort fast tjänst för att "testa på" och få än sämre ekonomisk trygghet.
Iaf så tror jag att jag nådde ett stopp idag. De där kommentarerna sitter som en smäck i mellangärdet, jag blir både kortare och tjockare varje gång och det får vara bra med det nu. Jag måste sluta klaga. Jag trivs med mitt jobb, jag trivs med mitt liv. Det är billigt att leva i ensamhushåll och jag har all kärlek och trygghet jag behöver. Bra så.
2 kommentarer:
Jag gjorde ju just det. Sa upp mig från ett fast jobb för att jag visste att jag måste göra något annat. Just nu när jag verkar ha hamnat på världens bästa jobb med världens coolaste kollegor så känns det ju rätt bra. Men de där månaderna mellan beslutet att sluta och tills jag fick det här jobbet överlevde jag ju bara för att jag har en man som alltid är kul att hänga med och som dessutom har fast jobb med hög lön. Om jag inte haft det hade jag aldrig sagt upp mig, gått kvar och varit allmänt missnöjd och förmodligen gått in i väggen till sist.
Och det är verkligen inte 'bara att' göra ditten eller datten.
Tack för att du säger det! Jag är verkligen less på att alla tycks sitta inne med en quick-fix.
Det är otroligt kul att se att det funkat för dig, men också ärligt att höra att du inte fixat det ensam. Men tills dess att jag tex har en annans lön att luta mig mot kan jag nog inte riktigt kasta mig ut på samma vis. Men jag hoppas samtidigt att det inte blir väggen som blir alternativet även om den kommer läskigt mycket närmare as we speak...
Skicka en kommentar