Om inte "om" fanns

Jaha nu har det badats i insjö och i havet och tydligen är det idag dags för älvdopp på Bölesholmarna. Vad blir nästa grej, dopp i en dikeskant? Men det är tydligen bara att hänga på. Jag ska skaffa mig nån lättsam läsning idag först tror jag, så att jag inte drabbas av den akuta rastlösheten.

Jag är samtidigt kattvakt åt Fannys kissepojkar och där var vi en sväng igår kväll. När vi for därifrån och vi närmade oss kvantum stod det klart att vi kommit till en alldeles färsk bilolycka. Det verkade inte vara tokallvarligt och det var folk där så vi for bara förbi, varpå vi strax mötte både brandbil, polis och ambulans. Läste idag att det var en bil som tappat kontrollen och voltat över i andra vägbanan och nästan krockat med mötande trafik. Läskigt... Svårt att inte tänka på vad som skulle hänt om vi varit bara lite tidigare iväg från Fannys. Men så ska man såklart inte tänka. Det händer antagligen saker i ens närhet hela tiden, som man bara inte vet om.

Igår kväll blev det en utekväll igen. Känns som att jag på några veckors tid varit ute nästan lika mycket som under hela min "ungdomstid" (jag är ju så gammal nu snart...) Kanske måste bättra på statistiken inför födelsedagen. Men det var trevligt. Förutom jag och Joakim var det Raimond och ett tag även en arbetskamrat till honom, som dock gav upp när vi gick från O'learys till Bishops. Det var ganska mycket folk ute, det kändes som att stan faktiskt levde lite. På väg dit gick vi förbi teater i broparken, nåt liveband på Harrys och sen var det annan musik i parken där bredvid. Så lite liv var det allt.

Men nu bad och sol igen alltså.

Sol och kriminalfall

Värme, kan jag säga. Inte alldeles kul kanske för de som just börjat jobba. Men, det jämnar säkert ut sig med tiden det med.

Idag har vi varit i Ratan på lite sightseeing faktiskt. Det blev en kort promenad sen invaderade vi på sommarhysterikans demands stranden strax utanför Ratan. Och det var faktiskt inte fel. Det är en fin liten sandstrand där, som dessutom var nästintill tom på folk. Men lite kallt i vattnet var det så nåt tokdopp blev det inte för underteckanad. Hysterikan dock... Men lite solning blev det, som vanligt bara ryggen då eftersom jag inte kan med att bara ligga utan måste läsa något samtidigt för att stå ut. Trots spf så känns det lite faktiskt.

Ikväll ska det visst bli en kortis på stan nånstans. Det känns ju ganska passande. Så det laddas det för lite just nu. Jag har totalt fastnat i diskussioner (som observatör dock) och läsande kring Arboga-morden. Vet inte varför, att försöka förstå är ju lönlöst. Men det är ganska intressant rent kriminaltekniskt faktiskt. Och läskigt, såklart.

Sin City - en negativ överaskning

Vi ser film. Eller ja, jag har ledsnat och halvtittar bara nu. Vi tänkte se Sin City en film som typ alla utom kanske just Joakim och jag redan har sett för länge sedan. Jag har bara hört bra om den, bara bra recensioner och jag gillar verkligen Rodriguez tidigare filmer, så jag hade inte förväntat mig annat nu heller. Men jag får erkänna att jag tappade intresset ganska snabbt. Jag trodde att det skulle återkomma efter ett tag, men faktiskt inte. Mycket märkligt. Visst, vissa saker har sina poänger och känns kul, men över lag känns den bara....trist. Joakim är inte heller helt överväldigad men ser ändå klart den.

Kanske är jag på fel humör, eller så är den helt enkelt inte en Sara-film... Kanske man måste ha läst serien innan?

Att bada eller inte bada

Min gäst är hysterisk, det kan nu konstateras. Inte bara morgon-hysterisk (han började trampa runt i lägenheten redan vid 8, vilket inte är min morgontid direkt), men framför allt sommar-hysterisk. Idag har vi just därför jagat baddräkt till mig med en sällan skådad intensitet. Och det är, som ni vet, inte min favoritsysselsättning att stå i provrum, eller att vara halvnaken offentligt. Men vad gör man inte för sina vänner? Till sist, vid typ 16-tiden, hittade vi en baddräkt som nog också är lite smått utflippad, men det fick helt enkelt bli den. Det verkar som att alla andra köpt sina badkläder, så det som var över var inte så mycket. Dessutom är det visst bikini som gäller, baddräkterna var väldigt få. Men inte allt knark i världen kan få mig att gå i bikini på en befolkad strand. Yes, jag vet att jag inte borde känna så kanske, men det gör jag.

Sen har vi då promenerat en bra bit kring Nydalasjön innan vi slutligen hittade en hyfsat glesbefolkad strand. Och ja, jag badade faktiskt. Jag ska inte berätta hur det gick till, för det var lite småpatetiskt, men i kom jag iaf.

Nu lär det nog bli en ganska lugn kväll med den här hysteriska gästen (som nu också verkar ha blivit lite trött faktiskt). Imorgon ska det visst bli mer badande av... Jag måste komma på ett sätt att dämpa denna sommarhysteri tror jag.

Olämpliga kommentarer i lokala pressen

Kommentarsfunktioner och blogglänkar i anslutning till artiklar har ökat enormt den sista tiden. På många sätt är det bra, läsaren kan vara delaktig i artikeln och debatten på ett helt annat sätt än tidigare. Men, jag anser att det finns ett stort ansvar bakom dessa möjligheter som i vissa fall mer eller mindre negligeras idag.
För något år sen var det diskussioner om vem som ansvarar för det som skrivs, och då handlade debatten om rasistiska uttalanden. Som jag minns det slogs det fast att den som är ansvarig utgivare är ansvarig också för dessa, och snabbt fick de flesta tidningar en godkännandefunktion i kommentarerna innan de publicerades.

Jag tycker att det är mer än hög tid att ta diskussionen ännu längre och ifrågasätta om allt verkligen behöver kommenteras? Ska det vara en rättighet? Anna och jag pratade om det under vår promenad idag och jag tror att jag även tidigare tagit upp det här.

För någon dag sedan kördes en ung flicka ihjäl på sin moped då hon blev påkörd av en bilist i hög fart. Ett par dagar tidigare drunknade en ung kille då han föll ur en gummibåt vid kraftverket. Är detta nyheter som kräver kommentarsfunktioner? På Västerbottenkurirens och Folkbladets nyhetssidor är det tydligen så. Jag kan, hur gärna jag än försöker, inte se syftet med att kommentera artiklar av det här slaget. Det blir, hur man än vänder på det, olämpligt även om det som skrivs i sig inte är kränkande på något sätt. Människor sitter på fullt allvar och diskuterar vem som gjort fel, det spekuleras vilt i orsakerna bakom, man kan skriva saker som att offret får skylla sig självt, de inblandade identifieras (förhoppningsvis korrekt) med namn utan att anhöriga faktiskt blivit tillfrågade osv.

Visst, det är enkelt att säga att jag inte måste läsa. Och det gör jag i stort sett aldrig längre. Möjligen läser jag kommentarer till politiska artiklar, men även där har jag tappat orken; diskussionerna och åsikterna är alltid lika galna och enkelspåriga. Det tycks finnas såna aggressioner hela tiden. Jag undrar ofta om det inte är samma kanske 20-tal människor som ägnar mycket tid åt att kommentera alla artiklar på VK.

Visst, låt folk kommentera politik; utvecklingsfrågor, kultur osv, men låt bli om det inte finns något utvecklande syfte med det. Eller som Anna sa; vad blir nästa sak, kommentarer till dödsannonserna? Ja kanske det, då kan vi diskutera vem som levde det bästa livet, vem som dog häftigast eller vem som förtjänade det mest...

En Dexterdag senare

Resten av helgen har varit mest slö och semestertrevlig. I lördags kväll blev det utgång som helt oplanerat tycks ha blivit nån slags treparstillställning med Anna, Uffe, Fanny, Hindrik, Mattias och jag. Det blev något kyligt på Bishops uteservering när kvällen blev sen, men trevligt var det.

Igår var det ju tänkt att jag skulle ha städardag eftersom jag får besök idag, men det blev en kopiös slappardag då Mattias och jag inte lämnade lägenheten. Istället spenderade vi 13 timmar med att se hela första säsongen av Dexter. Dexter är bra, jag är fast. Måste se nästa säsong också. Till en början (de första fyra avsnitten iaf) tyckte jag att han var grymt oattraktiv, vilket är en åsikt jag faktiskt sällan har om någon. Men det är nåt med den där killen (förutom att han är/spelar en hyfsat känslokall seriemördare då) som känns konstigt helt enkelt. Men det har lättats upp lite, såhär 13 timmar senare. Jag kanske vande mig...

Idag har jag hunnit besöka Anna en sväng och gått en promenad kring Nydala och pratat strunt innan hon skulle fara på sin första arbetsdag efter semestern. Så nu återstår bara att diska och städa lägenheten innan jag ska hämta Joakim vid stationen lite senare ikväll. Full huggning hela tiden alltså, hur ska det här sluta?

Princess Leia and the gold bikini

Plötsligt var helgen över och det blev måndag. Hur gick det till? Det har varit en väldigt bra helg, iaf. Skön start på semestern. Och vädret kan man ju inte direkt klaga på, även om man inte är så förtjust i tusen grader varmt så är det trevligare så än att det regnar och är grått.

I lördags for Anna, Tor, mattias och jag till metropolen Örnsköldsvik och besökte Star Wars-utställningen där. Det var faktiskt lite häftigt. Visst saknade jag en del saker, inte mins Chewbacca som inte ens fanns med på bild, men i övrigt var det kolla saker där. Riktig rekvisita och riktiga kläder (inkl guldbikinin och en rad vackra klänningar som Amidala hade) från inspelningarna, filmer med bilder från hur de skapat olika figurer med en kombination av människor och dataanimering, stuntinslag osv. Och en hel del förlagor till de farkoster som finns med i filmerna. Riktigt fräckt. Störst utrymme fick såklart respiratorkillen Darth Vader som hade ett helt eget rum. Han sa ingenting, men man kunde höra han andas... R2D2 (med sitt bekanta pipande/kvittrande) samt 3CPO stod såklart också i varsin monter. Man kan förstå att det inte var så enkelt att "krypa" i 3CPO-dräkten inför varje inspelningsdag...den såg allt annat än smidig ut.

Det fanns också möjlighet att iklädd en cape och ljussabel ställa upp sig och ta kort tillsammans med två Stormtroopers (som tyvärr bara var rekvisita, ingen som var utklädd i dem), detta skulle vi såklart göra. T.om Mattias ställde upp utan större övertalning. Sen var det ju det här att det gick att spela in en film med SW-bakgrund, där man två personer i likadana caper med varsin ljussabel kunde få fightas i en minut. Tor var såklart helt lyrisk över detta, och en viss diskussion utbröt om vem som skulle vara med av oss andra. Mattias försvann bort på ett magiskt sett och kvar stod en vägrande mamma Anna och en Sara, som till sist fick se sig besegrad och ställa upp på detta magnifikt plågsamma....

Till sist var det Jediskola för Tor där han fick lära sig lite stridsteknik med ljussabel av (konstigt nog??) självaste Darth Vader och en Sith. Lite märkligt kanske att de lär ut Jedi-teknik, men visst visst. Tor var helt uppe i det och hade antagligen blivit en väldigt bra Jediriddare med tiden.

Allt som allt var det en kul dag, faktiskt värt pengarna. Lite besviken över souvenirshopen som var väldigt tråkig med grymma överpriser på typ bara plastfigurer och några få t-shirtar. Besökarna var nog över lag människor 30-40+ som mer eller mindre försökte föra över sitt intresse på de mestadels inte så intresserade barnen på runt 2-3 år. Visst var utställningen för de flesta, men under 5-6 år tror jag inte att man har så stor behållning faktiskt. Det blev mest bara trångt med alla barnvagnar och lite smågnälligt när barnen ledsnade.

Ska se om jag kan få upp lite bilder här sen. Dessvärre strejkade mitt lilla objektiv så jag hade bara teleobjektivet att tillgå, vilket begränsade en hel del.

Film är bäst på bio?

Något som dock gör mig besviken är att jag betalar 105 riksdaler för att se en (stor premiär dessutom) film på bio för att "film är bäst på bio" vad gäller ljud, bild, ja ni vet. Och så är det hela tiden, en stor vit skuggliknande fläck mitt på duken! Dessutom var bilden konstigt suddig då och då. Nej, jag är inte nöjd med kvalitén den här gången. Sorry SF.

En annan sak som vi kom att fundera över var all den reklam som visades före filmen. En hel evighet, jag lovar. Var det inte förr så att man visade trailers från kommande filmer för att locka publiken att komma tillbaka och se andra filmer också? Idag är det inslaget mycket minimalt, nej nu handlar allt om reklam. Undrar hur mycket pengar som man drar in på det? Jag betalar alltså 105 spänn för att se reklam (!) som antagligen finansierar filmvisningen till stor del? Intressant, och ytterligare ett argument för att man borde sänka biljettpriserna för att öka antalet besök (som trots det eländiga läget med fildelning hela tiden slår nya rekord...märkligt va?).

The Dark Knight

Okej, nu har jag sett den. Filmen som "alla" pratar om. Och ja, den var kool. Svårt att säga hur, för självklart påverkar det att man haussat upp den innan och att man sett en del. Men ja, vad ska man säga? Jag är inte besviken alls. Visst påverkar Legders död bedömningen av hans rolltolkning, det är nog ofrånkomligt, men jag måste säga att hur tragisk hans död än är så var det här ett magnifikt sätt att avsluta sin karriär på. Hans rolltolkning av Jokern är magiskt jäkla underbar! Han ÄR filmen.

Det som sänker den pyttelite är att efter att någon fått sitt huvud dunkat in i härdat glas (som går sönder) och en massa annat så väntar man sig åtminstone en liten fläskläpp, eller iaf nånting. Visst, logik ska man inte blanda in, men det finns gränser för allt. Och så blev Batmans "manligt och mystiskt mörka" röst lite för mycket ibland, så att jag hade svårt att inte dra på munnen. Men, det är petitesser i en film som denna, jag lovar.

Betyg kan jag bara inte sätta än. Den måste skjunka in först.

Semester!

Och just det! Inte att förglömma så startar undertecknads semester ikväll! Närmare bestämt kl 20.53, and it'll be great! Jag lämnar med trygg hand över mina nattpass de kommande två veckorna till Johan och jag tror inte att jag kommer att sakna det något alls.

Idel superhjältar väntar

Ikväll blir det bio! Jag köpte biljetter till premiären av The Dark Knight tidigare i veckan och hoppades att någon skulle vilja bli med. Så Mattias kommer med mig ikväll. Min enda oro är att jag har för höga förväntningar på filmen så att den därför blir lite sämre än vad den kanske är. Men, bio är alltid bio och det ska bli väldigt kul!

Imorgon åker så Anna, Tor, Mattias och jag till Ö-vik och besöker Star Wars-utställningen. Det lär inte heller bli tråkigt. Jag ser nästan mest fram emot att (lite avundsjukt såklart) få se Tor i Jediskolan. Det kan komma handy att känna en Jediriddare när krisen kommer...

Söndag lär bli städdag för på måndag kväll verkar det som att Joakim kommer upp på besök. Han verkar dock alldeles hysteriskt överpeppad över att göra "sommar-aktiviteter" såsom strandliggande och havsbadande. Verkligen min kopp te. "Damma av bikinin", skrev han i ett sms igår. Ja, eller hur? är mitt svar på det... Men, får jag fylla strandväskan med blandade intressanta tidskrifter och annan lektyr så kan jag tänka mig att stå ut ett tag med att ligga på stranden, även om jag gissar att klädkoden inte är jeans. Eller så får jag helt enkelt styra in oss på andra aktiviteter den veckan han är här. Ser fram emot det oavsett.

The day after

Ok, en lite mindre taggig Sara är tillbaka idag. Jag provade verkligen allt igår, och vid något tillfälle frågade Mattias om vi inte skulle ringa sjukvården då min huvudvärk nästan gav mig en släng av hysteri. Men till sist lättade den lite, strax före midnatt. Idag känns den lite som ett minne, men jag kan inte säga att jag direkt har huvudvärk. Jag hoppas att det fortsätter så nu, det var ingen kul dag igår. Så märklig huvudvärk, det blev som vare sig bättre eller sämre i ljus vs mörker, tyst vs ljudligt, den bara satt som en taggig tiara på skallen.

Nog om det. Idag har jag promenerat ner på stan i syfte att finna lite sommarkläder. Ingen överraskning att det enda jag har med mig hem är tre par strumpor, några skruvmejslar och textillim. Det kan bli en spännande sommar-outfit!

Somliga sparar på trasiga jeans

Jag är som bekant ingen sommarmänniska, och (eller kanske "därför att") jag är inte den som är bekväm med att klä av mig utan trivs i mina jeans och t-shirts som minimum klädsel. Men, jag har förstått att det kanske inte är fullt rimligt och att jag kanske då och då skulle behöva något svalare, så nu funderar jag att göra mig ett par billiga shorts genom att klippa av ett par gamla jeans. Jag sparar på mycket, har väldigt svårt att göra mig av med kläder jag trivts i, typ alla jeans. Och oftast sliter jag ner max 2-3 par i taget och lägger dem sedan längst in i garderoben tills det känns lättare att kasta dem. Det är såna jag nu plockat fram igen, men trots att de är slitna och håliga så kan jag inte komma mig för att sätta saxen i dem. "Tänk om.." typ. Tänk om vaddå? Jag vet inte, men det tar emot. Är det sån här man blir av att ha ärvt majoriteten av alla sina kläder under uppväxten från äldre syskon, kusiner, bekantas barn etc? Eller vad är det för fel i mitt huvud? Alldeles nyss konstaterade jag att mina gamla jeans fortfarande sitter ganska bra, trots de gigantiska hålen, men att de kanske går att laga till på nåt sätt...

Vad skulle du göra om du vann några miljoner? Ja, jag skulle antagligen inte kasta bort mina trasiga kläder.

It might be a silent takeover by the aliens...

What's up with these headaches??? Jag blir galen snart. Inget hjälper. Linsoptikern har såklart semester till den 11 augusti, så den ev lösningen får vänta. Om jag inte går till nåt annat ställe. Men de brukar inte vara så vänligt inställda till oss som köper våra linser över nätet. Den förra optikern jag var hos var inte det. Hon blev sur när jag inte ville signa upp mig på deras eget märke (som såklart inte kan handlas på nätet) som skulle kosta mig tre gånger så mycket som de jag har idag.

Att sätta etikett på saker är inte alltid så lätt...

Jo, rubriksättningen på nämnda blogginlägg lättar upp politiken lite: "Bostadsproblem för unga. Skjut mera säl." Josefin kommenterar skojigt i ämnet.

Skjut ihjäl dem bara!

Även vårt lokala kommunalråd visar idag på lite stapplande slutledningförmåga vad gäller fiskerifrågan. Problemet han identifierar är att det börjar bli svårt att få tag på "delikatessen" löjrom. Ett stort problem, uppenbarligen, människor lider. Orsaken, som han ser det, är inte att man fiskat för mycket och att tillväxten därmed är hotad, utan att sälarna helt enkelt blivit för många. Ja, det vore väl synd att slösa delikatesser på sälar (som antagligen ändå bara äter löjrom för att retas) när man så enkelt kan bli av med problemet genom att bara skjuta ihjäl sälarna. Problem solved.

Ja, jag är en del av ironiska generationen idag. Jag har huvudvärk och orkar inte med korkade problemlösningar.

En kristdemokrat är en kristdemokrat...

Kanske ska förtydliga det här med trend-spottandet. Jag var från början inte helt upplyst kring vilka samtliga skribenter var, men med tanke på att den ena titulerades kristdemokrat och en annan "självavårdspastor" så kunde jag ju ana. Mina aningar besannades dessutom när jag läste den mer upplysta Anders Wallners blogginlägg där han merspecifikt kan presentera skribenterna.

Jag har väntat länge på inträdet från en svensk kristen höger i samma liga som den härjat i USA länge nu, och en vågad gissning är att vi antingen kommer att se en utveckling eller (kanske troligare) en delning av det som idag är kristdemokraterna i en än tydligare riktning åt det hållet.

Och ja, det skrämmer mig.

Att göra det bästa av en dålig situation

På DN debatt idag finns en artikel med ovanligt dålig slutledningsförmåga. Det är faktiskt så att man häpnar lite. Jag ser artikeln som en del i den, enligt mig, ganska otäcka trend som blir allt tydligare, som även artikeln om "avhållsamhet istället för kondomer" ingår i (som jag bloggade om här.)

Dagens debattartikel menar att den tidigare tydligen antagna "myten" att barn kan gynnas av skilsmässor även då inte psykiskt eller fysiskt våld förekommer, är falsk. Man hävdar att man kan dra den slutsatsen utifrån ny forskning:

"Dr Anna Sarkadi vid Institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet säger i rapporten: 'Vi fann att barn som haft en engagerad fadersfigur rökte mer sällan, kom längre i sin utbildning, råkade mer sällan i klammeri med polisen och fick goda vänner av båda könen.'"

Okej, så forskningen visade alltså inte alls att skilsmässa är dåligt för barn, utan att frånvaron av en engagerad fadersfigur är dåligt för barn. Och visst är det så att det alltför ofta blir resultatet av en skilsmässa, men är det verkligen vettigt att dra slutsatsen att det är själva skilsmässan som är den dåliga faktorn i denna knepiga ekvation? Och är man en engagerad fadersfigur per automatik bara för att man bor på samma adress?

Skribenterna önskar att folkhälsoministern ska verka för att minska skilsmässorna för barnens skull i de fall där inte våld förekommer. De önskar att fler föräldrar ska fortsätta leva tillsammans för barnens skull trots att de inte längre älskar varandra. Hade det inte varit vettigare att verka för att lösningarna efter skilsmässorna blir smidigare (kanske med mer familjestöd utifrån), att fler fäder tar sitt ansvar, att inte samhället, rättsväsendet och de sterotypa könsroller som vi socialiseras in i fortsätter att förutsätta att det är modern som är den huvudsakliga, primära föräldern?

Jag frågar mig också hur skribenterna tror att det skulle fungera på sikt i en familj där föräldrarna inte längre känner någon kärlek för varandra. Skribenterna föreslår mer stöd i parrelationen, men om det inte räcker? Hur länge fungerar en sådan lösning? På sikt gissar jag att ingen av de vuxna kommer att må särskilt bra, och det påverkar väl ändå barnen? Efter en tid inbillar jag mig också att flertalet vuxna människor försöker och behöver gå vidare och kanske har lyckan att finna ömsesidig passion för en annan människa, hur skulle en sådan lösning då komma att te sig?

Forskningen visar självklart på en viktig (men inte ny) faktor i barns uppväxt; frånvaron av en engagerad fadersfigur kan verka negativt på barn när de växer upp och när de själva blir vuxna och ska bilda familj. Slutsatserna som skribenterna drar däremot är helt uppåt väggarna.

Bilder på ett busfrö

Jo, jag satt ju igår och grejade lite med bilder i datorn. De blir lite för stora att publicera i raw-format så de behövs skalas ner lite. Måste bara visa världens sötaste lilla tjej med en vilja som heter duga. Yrvädret är lillebrors stora barn, Lea som är drygt 2,5 år nu.

Hon är verkligen lik lillebror Thomas när han var liten. Om jag får grepp om scannern igen så ska jag visa. Samma superlockiga, kritvita hår som står som en aura kring huvudet.



Hon är världens finaste, jag önskar verkligen att jag fanns närmare alla mina syskonbarn ibland. De börjar bli ganska många nu. Sju stycken. Hälften av oss sex syskon har inga barn än, så fortsätter vi i samma anda lär det bli en bra skara kusiner till slut.

It's a headache

Jag skulle ju egentligen vara på trevlig inflyttningsfest ikväll, men istället sitter jag här och fryser och har huvudvärk. Vet inte vad som är tok, men har känt mig låg och konstig sen jag vaknade i morse. Gick på en promenad i duggregnet vid lunchtid men det hjälpte inte. Snarare var det ganska jobbigt. Huvudet är lite lättare efter en värktablett och en massa vatten, men inte helt borta. Mer som nåt molande, irriterande.

Jag har som sagt ofta huvudvärk, allt oftare t.om. Jag har fått tips att söka läkare, sjukgymnast och optiker. Jag tror jag ska börja med det senare för ärligt så känns det som att jag ser sämre igen. Jag kisar mot tv:n tex och upplevde att jag hade svårt att se vägskyltar lika tidigt som vanligt när vi for söderut sist. Så, det får bli en uppgift för morgondagen. Samtidigt så knakar det skumt i nacken och axlarna ömmar, så jag vet inte egentligen. Träna ryggen, är väl svaret på det kanske.

Jag har lite svårt för det där att söka när det är nåt. Jag tänker som alltid att det ska vara något mer allvarligt än vad det oftast är. Huvudvärk, ja då har jag ju säkert nån tumör, och ögonproblem relaterar jag till att jag fått tillbaka ödemen jag tidigare haft. Men så är det säkert inte. Bara att ta tag i det alltså.

Om äganderätt och licensavtal

Försöker göra lite annat. Har funderat ett tag på att skapa ett nätalbum där jag enklare kan lägga upp bilder som jag sedan kan länka till. Flickr är ju populärt, men vad jag förstår så är rättigheterna lite knepiga där. Jag vet att de kan använda foton i kommersiella syften utan att fråga den som tagit dem, men har också hört talas om att de tom säger sig äga rättigheterna till det man laddar upp. Inte för att jag tar några toppbilder, men mina bilder ska vara mina om jag inte säger annat. I vart fall vill jag veta om de används. Av just den anledningen lägger jag tex inte upp bilder på fejsbok.

Kikade ikväll lite på Googles picasa, men där tycktes rättigheterna också vara lite svårtydda (heter det så?):

11.1 Du behåller upphovsrätten och alla andra rättigheter som Du redan innehar i det Material Du skickar in, lägger upp eller visar på eller genom Tjänsterna. Genom att skicka in, lägga upp eller visa materialet beviljar Du Google en evig, oåterkallelig, global, royalty-fri och icke-exklusiv licens att mångfaldiga, anpassa, ändra, översätta, publicera, offentligt framföra, offentligt visa och distribuera det Material Du skickar in, lägger upp eller visar på eller genom Tjänsterna. Det enda syftet med denna licens är att göra det möjligt för Google att visa, distribuera och marknadsföra Tjänsterna[...]

Nja, de kan alltså använda mina bilder i syfte att marknadsföra sig själva eller sina tjänster. Det kanske inte är så farligt egentligen. Ja, jag får fundera och rådfråga nån nerd som vet bättre kanske.

Nej, nu ska jag lägga mig och se nån lättsam film på datorn och hoppas att jag smnar någorlunda hyfsad tid. Imorgon kväll vankas det inflyttningsfest hos Ulrika och Raimond.

Att åka bergochdal-bana

Det blev inte så lång promenad. Jag fick faktiskt lov att vända ganska snart, det regnade rätt tokigt mycket för att promenera. Så har det sen fortsatt hela dagen.

Det har varit en tung dag igen. Som att luften gick ur mig på nytt. Jag har varit på stan och köpt tackkort. Visserligen väldigt fina, med fiskmåsar och en eka på, som går väl i hand med annonsen och vår fiskarpappa. Men det känns ändå jobbigt. Och så har jag suttit flera timmar ikväll och sökt adresser till folk jag knappt eller inte alls känner och försökt lista ut vem som är den jag söker. Det var ju ganska många som skickat blommor till begravningen och alla ska såklart ha sitt tack. Jag tror att jag fått till alla adresser nu, med vissa frågetecken. "Bara" att börja skriva kort och kuvert alltså.

Nej, det blev en jobbig dag. Känner mig plötsligt alldeles nere och lite ensam. Har gett kissarna fisk så att de ska tycka om mig lite extra ikväll. Det funkar ganska bra...

Be careful what you wish for

...brukar man väl säga. Idag damp det ner ett tjockt kuvert från begravningsbyrån med faktura, gåvobrev, foton, myndighetspapper m.m och så en lista med adresser till alla de som lämnat blommor till begravningen. Jag vet inte, men kanske att jag hade glömt det lite. Jag måste köpa tack-kort och börja skriva dem helt enkelt. Jag har ingen riktigt lust, men samtidigt vill jag såklart tacka alla. Det är väl bara det att så snart jag tar tag i såna konkreta saker så blir allt så verkligt igen.

Men först tror jag att jag ska ta med podden på en promenad. Det ser visserligen ut som att det regnar, men det stör mig faktiskt inte.

Film film film

På tal om film såg jag såklart ett par den sömnlösa natten som var. Den första såg jag nog vid fel tillfälle så jag vet inte om jag ger den ett rättvist betyg. Elizabethtown var det, en film om en kille (Orlando Bloom) vars pappa dör när han är på besök i en annan stat hos sin släkt. Han far dit för att ta hand om begravning osv och träffar såklart en sockersöt men lite knäpp flygvärdinna (Kirsten Dunst) på vägen dit. Jag kanske inte skulle valt den om jag visste vad den handlade om, men på nåt sätt var den ändå okej och lite söt. Kanske bara lite för nära inpå. Det var inte så mycket stand-up eller steppdans på pappas begravning som i filmen, och jag kan inte heller minnas några romantiska flirt-lekar på kyrkogården, så njaa. 5/10, men som sagt, kanske inte helt rättvist.

Den andra jag såg hade en ovanligt tydlig titel; Young People Fucking eller Y.P.F som den kallas mer diskret. Det är en komedi som utspelar sig under en och samma natt i fem olika sovrum, eller ja lägenheter iallafall i fem ganska olika relationer. Den var faktiskt ganska kul om än något heteronormativ kanske. En del igenkänningskomik även om mycket kändes lite som draget till sin spets. Inte så snuskigt som det låter, men kanske inte en film att välja på första dejten... 6/10, tror jag, kanske så mycket som en 7:a.

När rastlösheten smyger sig på

Lite uttråkad är jag allt. Det är väl märkligt ändå? Ja, jag tycker nog det. Men på nåt vis har något slags frö av rastlöshet grott i mig. Det var länge sedan. Eller ja, en viss rastlöshet har jag alltid med mig, men det brukar mest gälla att flytta runt som en tok, en längtan till nya ställen osv, men det här är nåt annat. Känner lite av en lust att umgås mer än vad jag brukar göra.. Och ändå har semestern inte ens börjat.

För att försöka råda bot på det har jag varit ute på en lite för snabb promenad (med tanke på värmen som trots allt är även om det ser mulet ut) i en dryg timme. Efter eftersvettningar och dusch så känns det ganska bra och duktigt, men som sagt; lite uttråkat. Jag vet inte vad jag ska hitta på. Sortera papper känns ju bara så tråkigt. Nä det får bli nåt annat, kreativt.

Jag har lite lust för bio. Skulle kunna tänka mig att se Will Smiths nya Hancock. Kanske inte är en toppfilm, men kanske bio-sevärd iaf. Jag får väl se om nån mer har lust. Mattias verkade halv-på. Annars är målet att försöka få med någon på premiären av The Dark Knight på fredag. Alldeles lägligt visar trean den första filmen, Batman begins ikväll på tv. Perfekt. Christopher Nolan har även gjort andra väldigt bra filmer, jag kan absolut rekommendera Memento samt The Prestige. Att sen Christian Bale är med i tre av dessa nämnda filmer är inget minus för ögat, lovar.

Vi kommer att dö samtidigt du och jag

Via Norra Västerbotten kan ni visst även få rörliga bilder från Säkert!s uppträdande.

Trästock i bilder!

Äntligen är jag åter vän med min dator vad gäller bildredigering. Eller ja, jag har helt enkelt övergivit att redigera i Digicam och helt gått över till Gimp istället. Oavsett så kan jag nu lägga upp lite bilder igen. Inte fel att börja med Trästock kanske, denna upplevelse som fortfarande konstigt nog känns i kroppen på ett väldigt bra sätt. Det märks att jag inte jobbat med mitt fotande på länge, men till mitt försvar så stod vi ju en bit bak och det var svårt att undvika att få med en skalle här och var, eller rörelseoskärpa. Men, lite kuliga bilder blev det:

Först ut Säkert!, det är nästan så att det lockar att fara ut till Holmöns visfestival för att få se dem igen. Jag stendiggade hennes kjol, som ni inte ser så mycket av här. Det var lite för mycket skallar på säkert-bilderna tyvärr.

Sen Glesbygd'n då. Det blev lite fler bra bilder här, främst för att jag övergav mina medföljande pensionärer några gånger och smet fram i massan och fotade. Här iallafall Arvid, sångaren, som under konsertens lopp hade nån slags långsam striptease på gång. Innan den här bilden togs fanns även en väst på.

Här har även skjortan farit... Det är egentligen kanske en konstig bild som sådan, men jag tycker den är glad. Lite av teckentolkandet syns också. Bredvid Arvid syns sångerskan Alexandra, som hade en snygg röst som tyvärr kanske slog igenom lite för lite. Hon behöll dock kläderna på under konserten.

Bandet är ju i befolkningsmängd som Moder Jords Massiva eller nåt (dvs plenty people), så det var lite svårt att få med alla. Här en skojig bild på delar av bandet.

Fler människor. Det var en hel del slagverk på scenen, vilket var kul. Tyvärr skyms de som står bakom där, men det ska bl.a finnas en trumpet med.

Här en bild från när Annika hoppade in och sjöng, väldigt häftigt.

En sista bild som kanske i vart fall lite kan gestalta farten i bandet och musiken. Det var ett väldigt dansande och en grym glädje. Som sagt; hur pensionärerna bredvid mig kunde stå stilla är ett mysterium!

Lycka!

Så känner jag just nu. Alldeles precis hemkommen från trästock och är alldeles kär i hela världen. Underbar musikupplevelse verkligen, jag är så helnöjd! Jag åkte för att se Säkert! och Glesbygd'n, det senare helt ohört men lite nyfiket eftersom jag nu jobbar med sångaren Arvid.

Säkert! var smått magiskt, jättekul och skön stämning. Annika Norlin är en kool brud, verkligen. Texterna är grymma, jag måste plocka fram skivan igen och lyssna en massa massa. Väldigt bra live-framträdande!

Glesbygd'n var en grym överaskning, så skönt gung! Ungefär lika underbar upplevelse som min första Svenska Akademien-konsert. Jag kunde bara inte stå still! Bra musik, läcker sång av både tjejen och en skojigt dansande Arvid, som stundtals gestikulerade så mycket att man nästan kunde tro att han försökte tolka arvidsjaur-texterna till teckenspråk. Mycket charmigt. Ja det var grymt. Jag är helt lyckorusig. Extra plus förståss när Annika från Säkert! kom upp på scenen och sjöng med i en låt.

Jag vet inte vad de egentligen tyckte, men de två pensionärerna (Anna och Mattias) jag hade med mig verkade inte drabbas av mitt ohjälpliga dansande; de stod som fastgjutna i marken som två stolpar ganska uttryckslöst. Men de sa att de var nöjda efter konserterna. Eftersom de inte dansade så blev de såklart kalla (som pensionärer ofta blir) så vi for precis innan Cult of Luna gick på scenen. Men det var ok, jag kunde ändå inte bli nöjdare tror jag.

Hur ska jag kunna sova efter det här?

Trästock blir det!

Ja, det är en lite piggare Sara vid tangenterna igen. Skönt. Hade en behövlig "stirra-på-väggen"-dag igår. Imorse vaknade jag dock med nån slags krampliknande ryggvärk och fick rulla ur sängen. Inte bara åldern utan ålderskrämporna kommer alltså...

Imorgon blir det Trästock iaf, det ska bli väldigt kul! Anna och ev Mattias blir med upp. Jag hoppas att vädret blir bra och att den goa festivalstämningen infinner sig. Det fanns intressanta band alla dagarna, men fredagen vann, mest för att Säkert! spelar. Lite flyt att min sommarvikarierande kollegas band, Glesbygd'n, också spelar på samma scen alldeles före, så då får vi möjlighet att se dem också. Svängig reggae på Arvidsjaurbondska låter ju onekligen intressant.

Att tala i eget syfte

Jag borde egentligen, och har varit på väg ett par gånger, kommentera den debattartikel som var med i VK i måndags med anledning av FRA-debatten. I stora drag gick den ut på att de som säger sig vara emot lagens införande har anledning till det; har dvs "något att dölja". Jag hoppas vid mitt liv att debattören aldrig får rätt; om människor bara skulle engagera sig i frågor som direkt rör dem själva enbart i syfte att rädda sitt eget skinn, ja då vet jag inte vad vi kan göra mer.

Läser man artikeln känns det inte han tagit de argument som framhävts mot lagen i beaktande what so ever utan tycks enbart se det som:
a) nån slags moralpanik baserad på okunnighet/aningslöshet eller
b) ett uppror från de som har något att dölja.
Jag vet inte vilken kategori som jag mfl. hamnar i; bland de okunniga/aningslösa eller de presumtiva brottslingarna.

På något vis verkar det vara så enkelt när det kommer till kommunikationen över internet. Jag tror att få faktiskt skulle tycka att det var okej att avlyssna deras privata telefonsamtal eller öppna och läsa deras (snigel-)post, utan deras vetskap om att det gjorts eller vad som görs med den information som kommit fram i och med detta. Och det spelar nog ingen roll att man har "rent mjöl i påsen", som han skriver, jag tror att intrånget likväl skulle kännas som ett intrång.

Det han också tycks ha missat är att det med största sannolikhet inte kommer att störa den verksamhet som man säger sig ha till syfte att störa. De som verkligen vill använda internetkommunikation och annat i destruktiva syften gör naturligtvis det ändå. Idag finns det en uppsjö av enkel krypteringsteknik som vem som helst kan använda och därmed blir FRA:s möjligheter lika med noll i alla fall. Dagens grova brottslingar och terrorister är knappast DynamitHarrysar.

Som vanligt frågar jag mig vad som blir nästa steg? Registrera alla piratpartister och djurrättsförespråkare (som han pekar ut som ett par grupper som tycks vara farliga för samhället)? Kanske registrera alla som lånar George Orwell på biblioteket, eller varför inte kartlägga alla boklånares läsevanor i syfte att förekomma ev destruktiva planer? Jag menar har man rent mjöl i påsen så kan man väl visa upp vad man läser för litteratur?

Semester snart?

Jag tror att jag snart har rätt att både känna mig slö och sliten. När jag går av imorgon bitti har jag jobbat en bit över 80 timmar natt på en dryg vecka, och det börjar kännas. Inatt var det ganska mycket rörelse och ångest i huset och när jag klev av mitt pass kändes det ganska bra i ryggen faktiskt. Lite bättre nu efter lite sömn, men sliten känner jag mig nog allt. Det har varit lite action på jobbet ett tag nu. Jag slutar nog aldrig att förvånas över dessa ibland 70-80-åriga händer som fortfarande lyckas dra loss en fastspikad list från väggen utan hjälpmedel. Jag möttes av en sådan spikförsedd list igår, som jag fick ställa undan i förrådet.

Snart blir det semester dock. Egentligen kan man säga att jag går på semester redan den här veckan, eftersom min var sjätte lediga vecka sen infaller, men jag står fortfarande som möjlig att ringa ut och det råder visst en viss brist på vikarier, inte minst natt, så vi får se. Annars är det natt till den 26:e som är officiell första semesterdag. Det ska bli grejt.

Me and the pretty people

Tre krogbesök på en månad, det måste vara något slags rekord för min del. Men, det var väldigt trevligt igår med Ulrika och Raymond. Jag drack inte särskilt mycket alls igår heller, men trots det mådde jag lite konstigt när jag kom hem. Jag måste på allvar få till lite matrutin snart tror jag. Två mackor på en dag och så lite pubsnacks på kvällen är nog inte helt bra.

Idag har slöandet dessvärre fortsatt lite. Jag har diskat och plockat undan lite men det är typ det. Jo, och gått igenom lite papper som måste skickas in för dödsbo-grejs. Jag undrar när allt det ska ta slut? Jag har fortfarande minnesboken från begravningsbyrån som det visst är tänkt att jag ska göra iordning, sätta in foton i, skriva saker i osv. Har inte riktigt tagit tag i det än, den ligger i sin påse ovanpå bokhyllan i en låda med en massa andra pappa-papper så att jag inte ser den... Nä, jag ska ta tag i det sen.

Jag har, naturligtvis, också fortsatt mitt filmtittande idag. Jag har legat i sängen och kollat på Definitely maybe, ytterligare en Ryan Reynolds-film. Jag har nog aldrig tagit Reynolds för en seriös skådis, men jag måste nog omvärdera honom lite nu. Det var en bra film! Lite ovanlig story, ganska söt (även om ungen faktiskt var på gränsen till lite irriterande, men that's me) med ett inte helt väntat slut faktiskt. Så nu vill jag såklart vara en del av det vackra folket med sina framgångsrika, romantiska livshistorier... Jag måste nog sluta se film av det slaget nu kanske... Iaf 8/10 i betyg.

Ikväll jobb igen. Inte så väldigt många jobbnätter kvar nu före semestern. Ska bli väldigt skönt.

Film igen!

Real world problems aside så har jag sett alldeles för mycket film igen. Men det finns nästan inget bättre.

Min vikarierande arbetskollega hade en natt med sig Cloverfield som jag faktiskt nästan missat. Vi såg den en halvstökig natt så det blev lite hackigt, men jag tror att jag kan bedömma den rättvist oavsett. Min åsikt är nog att den var grymt överhypad. För jag har förstått efteråt att den är rätt hypad. Jag tror att det var rätt att se den utan att ens veta vad den handlade om, storyn funkade nog bäst så. Det är ingen dålig film, men jag tyckte inte att den tillförde katastroffilm-genren något alls egentligen. Det kändes som att jag sett allt förut, bara inte i denna blandningen. Handkamera-grejen hade sin poäng såklart och utan det hade filmen varit kass. Men det räckte inte. Så dessvärre 4/10 som mest.

Sen har jag sett Earthsea, en fantasyfilm (gjord direkt för tv) som jag aldrig tidigare hört om. Danny Glover och Isabella Rosselini spelade två av huvudrollerna. Den var okej, men inte heller någon höjdare. Bitvis fånig dialog, mycket blandat från både Harry Potter och Sagan om ringen. En naiv huvudroll á la Anakin Skywalker (som tonåring/vuxen) resulterade i utebliven sympati från min sida dessutom. 5/10.

Sen lite komedier mina slöa dagar. Först ut en komedi av mer feel-good-slag än skratt-komedi, Waitress. Den var söt och lite annorlunda. Ingen toppfilm, men helt klart värd att se. Jag blev sugen på paj, kan jag säga. 7/10.

Nästa komedi var väldigt lik Heartbreak kid, men med lite högre humornivå; Forgetting Sarah Marshall ("Dumpad", på svenska). Inte den roligaste jag sett, men den hade ett visst underhållsvärde när den höll sig från sexskämt på den lägre nivån. Väldigt förutsägbar tyvärr, den följer verkligen mönstret för en klassisk romkom. Plus för att Mila Kunis (Jackie i that 70's show) gjorde en väldigt bra rollprestation. 5/10.

Idag har jag så slöat framför Chaos theory. Mina förväntningar var nog ganska låga, jag tänkte att den skulle vara som den ovanstående ungefär, men så var det inte alls. Den var väldigt bra, hade mer av ett budskap och visade prov på ganska bra skådespeleri. Ryan Reynolds impade faktiskt, och Emily Mortimer (som även var bra i Match point) gjorde en bra insats. Hon är grymt söt dessutom, en riktig "pocket-person". En rolig komedi med flera vändningar som höll intresset uppe. 8/10 tror jag minsann.

Nästa vecka ska väl solen komma på besök så då blir det väl lite färre filmer kanske. Den 25 juli har dock The Dark Knight premiär så då blir det ett biobesök kan jag lova.

Klädhelvetesproblem

Jag behöver nya kläder. Allt jag har är antingen urtvättat eller har små besynnerliga hål i sig. Men, för att kunna skaffa nya kläder behöver jag a) öka min inkomst b) gå ner x antal kilon så att jag ens har en chans att hitta några kläder.

För att snabbare nå det senare målet funderar jag på att utöka mina långpromenader till att faktiskt börja träna organiserat på något sätt. Lite oklart vad eller hur än, men jag hoppas att jag ska kunna lura med Anna, så att jag har nån bossig människa som kan sporra mig lite. Inte för att Anna är superbossig, men hon är mamma så lite boss måste hon ju ha i sig. Mm, det får bli ett nära förestående projekt helt enkelt.

Anledningen till att problemet kom upp nu är såklart att jag ska ner på stan ikväll och inte vet vad jag ska ha på mig. Det roliga är att inte ens Mattias lyckas hjälpa mig, han verkar inte heller komma på några kläder som jag kan ha. Trevligt. Dagens boost. (Ungefär som när Joakim fick se klänningen jag skulle ha på Gudruns fest och hans första kommentar var "Vad har du för alternativ?".)

Fredag

Fredag, känns inte som fredag, men jag ser fram emot att vara ledig i vart fall två nätter. Idag ska jag nog mest softa, se film och kanske spela lite. Imorgon måste jag ta tag i städningen och sen ska jag träffa en "ny" Ulrika på stan på kvällen. Det ska bli trevligt. Jag hade funderingar om jag skulle försöka ta mig till Täfteåfestivalen någonting men jag tror att det hoppas över i år också. Däremot hoppas jag på sällskap till Trästock nästa helg, det skulle vara kul.

Att komma tillbaka

På tal om drömmar så känns det nästan som en osann dröm att Fi faktiskt är på Almedalen, då jag inte kunnat läsa något i media alls som tyder på det. Men jag vet att en grupp hårt jobbande fior finns på plats, att Gudrun höll tal i tisdag (var det väl?) och att vi kan följa allt i Samuels blogg.

Jag har varit ifrån Fi-arbetet länge nu, och det har ju haft sina skäl. Till en början kändes det lite jobbigt, jag fick allt mindre koll och kände mig ganska splittrad. Nu har jag snart vant mig vid det nästan, även om det dåliga samvetet finns kvar såklart. Men jag ska komma igen, och det är dags att göra det nu snart, känns det som. I februari hålls ordinarie kongress och tills dess har jag min styrelseplats som jag måste förvalta. Det har hänt en del sedan extrakongressen i maj så det är bara att gå igenom alla mejl och protokoll och ta tag i saker igen.

Samtidigt har det nog varit nödvändigt att vara borta ett tag. Det har varit en jobbig period och saker som tidigare kändes viktiga blev plötsligt inte det längre. Saker har som omformulerats för mig och jag har haft svårt att känna det fulla engagemanget. Jag har varit för trött, helt enkelt. Fortfarande finns mycket av det kvar i bakhuvudet, men det är väl dags att skärpa till sig nu kanske.

Jag tänker dock låta mig själv ha min semester när den väl kommer, den är ju ganska kort i år. Men den ser jag fram emot. Inte så många jobbnätter kvar nu. Natten till den 26 är första semesternatten, det ska bli väldigt skönt. Och mitt enda egentliga mål på semestern är att fira min 30-årsdag, banne mig. Sen är det gjort!

Drömmar

Hm, hade en väldigt verklig dröm idag. Jag drömde att jag var på besök under julhandeln hos Joakim och när jag var ensam där bröts sig två personer in och stal allt, medan jag typ flydde. Så jag skickade ett sms när jag vaknade och bad om ursäkt för min bristande kurage. Fick till svar att i hans dröm fick han ut 2 miljoner på försäkringen, så det var lugnt. Haha. Skojigt.

Jag har ofta drömmar som känns väldigt verkliga. Oftast har de dock en djupare mening än vad just den här hade, och ibland kan jag bära med mig en dröm, eller iaf känslan av en dröm, en hel dag. Lite märkligt. Jag kanske skulle blivit drömforskare eller nåt.

"Shall we begin?"

Idag har det inte blivit för mycket gjort. Jag har visserligen städat lite i köket och tvättat hutlöst mycket kläder, men i övrigt har det mest varit campande i sängen faktiskt. Mattias har stannat i sängen hela dagen så jag har passat på att se lite film med honom. Det var faktiskt ett tag sen sist. Slappardag med ganska hög trivselfaktor alltså.

Först såg vi The squid and the whale. Jag såg ju Noah Baumbachs nyaste film, Margot at the wedding, för ett tag sen och blev då nyfiken även på denna. Jag vet inte riktigt om den här var bättre, vilket jag kanske hade trott utifrån de recensioner jag läst, men den var bra. Jag tror att jag kanske hade höga förväntningar och att det dessutom är en film som tar en stund innan den skjunker in.
Den ska vara baserad på Baumbachs egen barndom, och det kändes ju lite halvhemskt. Den utspelar sig i Brooklyn på 80-talet i en familj där föräldrarna separerar. Jag hade kanske lite svårt för det halvvulgära språket inom familjen ibland och de ständiga sexuella undertonerna, men annars var skådespeleriet och själva storyn ganska fängslande. Den slutade dock lite tidigt, det kändes som att jag ville veta mer, och jag gillar inte att känna så när en film slutar. I alla fall så var den klart sevärd, jag skulle gissa att det blir en 8/10 när den väl sjunkit in.

Efter det såg vi en skräck-/thrillerfilm; Funny games US. Det är den amerikanska versionen av en österrikisk film med samma namn (utan US) som gjordes 1997. Remaken är gjord tio år senare, av samma snubbe, Michael Haneke, och den är en exakt remake, bild för bild. Lite synd att det inte går att få amerikaner och andra att se filmer med annat språk än engelska. Jag har inte sett det tyska orginalet, men det sägs att den är bättre.
Tim Roth, som spelar en av huvudrollerna är en gammal favorit hos mig och han gör en fullgod insats. Jag kan nog inte påstå att någon spelar riktigt dåligt, även om jag saknar lite udd i de unga plågoandarnas karaktärer. De känns inte riktigt så psyko som jag skulle önska. Koolt med nya grepp som tar med tittaren in i filmen och att det hela är så ohyggligt utdraget. Man får aldrig direkt se något våld, men man hör det, något som till en början fick mig att känna att jag såg en nedklippt version nästan.
Jag tycker inte att den var så värst otäck egentligen, men hyfsat spännande. Jag vill nog se orginalet också för en jämförelse, men 6 eller kanske 7/10 i betyg om man ser till att den måste ha varit ganska nyskapande 1997.

Det var den dagen det. Nu ska jag iväg till jobbet igen, förhoppningsvis blir det mer film i veckan, speciellt om vädret håller i sig. Känner att jag är inne i en film-period just nu, det är rätt skönt.

Jourhavande kompis

Förra veckan var det Fanny, igår var det Anna som gick crazy av socialt behov på sin semester. Så det var ju bara att ställa upp och följa med till Bishop och svälja lite öl. Mattias hängde på och sen tillkom även en Fredrik-kompis till Anna. Det var väldigt trevligt. Jag försökte dock passa både plånbok och huvud från för mycket öl, så jag var väl inte riktigt i gasen på samma sätt som de andra, och kanske lät inte efterfest lika på för mig heller, men jag deltog trots allt. Jag var ju inte så trött när bishop stängde med mitt omvända dygn, så det var helt okej. Kom på att det nog kan ha varit min första efterfestupplevelse på kanske tio år. Vet inte om det är en dålig sak eller inte, oftast brukar det bli lite segt. Men det var ganska trevligt. En massa musikdiskussioner blev det, framför allt mellan herrarna kanske. Och lite fildelningsdebatt.

Frågan är om jag ska invänta att Ulrika blir uttråkad också och behöver öl-sällskap. Jag gissar att det inte händer, men om så får vi hoppas att hon håller sig till helgen då jag i vart fall har någon dag ledig som det ser ut.

The force will be with me

Jo, hörde talas om detta och gissa om jag vill åka dit? Riktig rekvisita och en massa annat koolt. Att den sedan visas i Ö-vik som enda plats i hela skandinavien är ju dessutom också ganska häftigt. Nej, känns som ett tillfälle jag inte får missa. Vem följer med mig?

Kulturell input

Fröken seg är tillbaka. My God. Jag sov inte så mycket i helgen eftersom jag ville umgås med lillasyster så inatt var jag rätt mör. Jag har idag, helt utan dåligt samvete, sovit från halv nio till halv fem ungefär. Helt otroligt skönt. Och jag stängde av telefonen också. Känns meningslöst att vända dygnet när jag ska ut igen på onsdag.

Lillasyster åkte hem igår kväll. På lördagen var hon och Mattias på tropikhuset som planerat, men det var väl inte så stort så de var ganska snart hemma igen. Men det verkade ha varit bra, Bea verkade väldigt nöjd. Igår var hon och jag på Bildmuséet. Det var okej, jag vet inte om hon kanske gillade just de utställningarna mer än jag, för jag var lite sådär impad faktiskt. Ibland kan jag tycka att det blir lite för konstigt. Jag är kanske inte rätt person att uppskatta ett stort rum fullt med blåa plastpåsar... Det var väl ett verk i en utställning som jag hade med konsumtion och ras att göra (minns inte namnet nu dessvärre) som jag tyckte var lite av en tankeställare.
Sen gick vi vidare från bildmuséet till länsmuséet och tittade på fotoutställningar. (Lite märkligt att de inte är på bildmuséet kanske, men vad vet jag?) Jag gillade Lars Bygdemarks Sverige från ovan (som också innehöll Västerbotten från ovan) väldigt mycket. Koola foton verkligen. Häftigt att vissa saker kan bli så annorlunda från ett annat perspektiv. Jag måste gå tillbaka och se den igen.

Men idag blir det slappt. Jag kanske diskar något men i övrigt tänker jag mest sitta och titta rakt fram, tror jag.

Inställda planer

Planen på att ligga i broparken regnade ju bort ganska snart. Det regnade redan då vi gick från lägenheten. Så det blev lite shopping istället, med snabba promenader mellan affärerna. Även om jag nog fann regnet svalkande och inte så dumt. Sen köpte vi jordgubbar på torget, grädde på hemköp och åkte hem och fikade upp det istället.

Det känns inte riktigt som att hon har så toppenkul med mig. Men det är inte så enkelt. Det var enklare att göra saker med henne när hon var yngre. Och på ett sätt verkar hon gilla att sitta vid datorn och "ha tråkigt", kanske är det så. Mattias är i vart fall mycket roligare, det har jag lärt mig sedan länge. Det blir kanske inte lika krystat med honom som är mer "ta det som det kommer". Inte så planerat och kontrollerat kul som med mig. Och mer för kluriga saker, hitta spännande historier i grejer osv. Lite fuskigt, han har det alltid så lätt med barn och ungdomar. Som att han t.om. nästan går bättre i deras sällskap än i vuxnas. Å andra sidan vet jag ju att hon alltid har det bra när jag lämnar över till honom, så jag kan gå till jobbet med gott samvete ikväll.

Reptiler och parkvila

Då var det snart dags att åka tillbaka till jobbet igen. Ikväll är jag tillbaka efter en dryg vecka borta. Det har ju blivit en hel del lediga dagar nu i och med allt med pappa. Det har ju inte direkt känts som nöjesledighet, men jag känner mig ändå ganska avkopplad från jobbet. Huvudet har varit någon helt annanstans ett tag nu. Känner att jag har dålig koll på jobbet. Men det brukar rätta till sig så snart man kommit innanför dörrarna. Nu är det bara att köra på och jobba fram till semestern den 26 juli.

Idag ska vi ner på stan en sväng igen tydligen. Bea ville gå på popshop och nån mer butik vi inte orkade igår. Sen har jag föreslagit vila på en filt i valfri park med varsin god bok. Det känns som lagom före en jobbhelg. Då kanske jag får chansen att vila lite också inför nattens pass.
Imorgon ska Mattias ta Bea till Holmsunds tropikhus och titta på apor och reptiler m.m. Ormfobiska Sara är nog ganska glad att hon jobbat och måste sova på dagen imorgon, när hon tänker efter...

Stekare?

Såg på nyheterna om nya demonstrationer mot FRA-lagen och flera gånger nämndes stekare i sammanhanget. Även på nätet skrivs det om stekare som demonstrerar. Måste erkänna att det var ett uttryck som gått mig helt förbi så jag var tvungen att vända mig till min vän wikipedia och kolla upp det:

"Stekare är ett uttryck som i svenskan under tidigt 2000-tal kommit att användas om en viss typ av manliga personer i svensk överklass. Stereotypen 'stekare' refererar vanligtvis till en typ av yngre manlig person som är eller åtminstone tydligt försöker ge sken av att vara ekonomiskt oberoende."

Brats, alltså, eller? Jag förvånas över att man frivilligt vill förknippas med en sådan benämning, men visst. Som nån slags absurd reklamskylt. Världen är märklig ändå.

Födelsedagar

Idag fyller Smilla-katten 8 år och har i sin ovisshet fått fira med resten av kattgänget med räkor. Tror de är rätt nöjda. De har varit väldigt varma idag och mest legat utsträckta i varsitt hörn på balkongen.

Idag är också pappas födelsedag. Han skulle ha fyllt 58 år idag och har funnits med mig extra mycket i tanken. Jag tror fortfarande inte att jag greppat läget, jag kände det så idag när jag tänkte på det. Det känns fortfarande väldigt overkligt. Men men, jag kommer väl fram till ett accepterande framöver.

Om klädkoder och ömma fötter

Ont i fötterna, är dagens grej. Har varit på stan med systern i stort sett hela eftermiddagen och det slet lite. Men vi har haft trevligt. Vi köpte brunch som vi fick med i en picknickkorg i parken vid kafé Station och satt där och åt bland en massa andra umebor. Inte alls dumt, det skulle jag kunna göra ofta. Sen har vi shoppat lite, eller ja, lillasyster har shoppat. Jag köpte bara linsvätska. Nu sitter hon och Mattias och lanar WoW i vardagsrummet och sörplar milkshakes som jag gjort åt dem. De ser rätt nöjda ut.

Igår blev det plötslig utgång med Fanny. Hon hörde av sig och verkade ha akut socialt behov så jag och Mattias hängde på henne ut och tog några öl. Efter ett tag anslöt även hennes nyblivna sambo Hindrik. Det var väldigt trevligt, jag hoppas att de hade lika kul som jag. Vi satt på Lottas krog tills dess att de stängde, sen promenerade vi hem i den ljusa sommarnatten.

Lottas krog hade förresten en lapp uppsatt utanför där de förklarade att de numera antagit en ny klädkod. Först läste vi den lite på skämt men insåg efter en stund att det nog var på riktigt. Lite märklig faktiskt. Jag minns inte formuleringarna exakt men det var något om att man skulle ha lämpliga kläder för nöje, eller hur det nu var. Det exemplifierades bara i form av mäns klädsel; skjorta eller tröja och byxor (vilket fick oss att fundera över om folk gått ditt utan byxor?) så vad som ansågs som lämplig klädsel för kvinnor var mer osäkert. Jag kan köpa att man vill ha en klädkod på ett sätt, men anledningen som lämnades; att de tänkte på de i deras kundkrets som kunde uppleva vissas klädsel som stötande, kändes lite konstig. Allvarligt, vad är det för klädsel som anses stötande? Och vem bryr sig vad nån annan har på sig på krogen? Ja, jag blev lite skeptisk faktiskt. Undrar om de tänker på att en klädkod också kan påverka kundkretsen (trots vårdad klädsel) negativt?

Brist på idéer

Jag är så trött och seg! Vad är det frågan om? Och ute regnar det, skönt på ett sätt men lite svårare då att aktivera lillasyster. Och det måste jag ju, innan hon blir less på det här. Vi pratade om att se Narnia på bio nån kväll, så det ska vi väl göra. Men dagtid...? Känns trist att gå ner på stan om det kommer en skur och Mattias har bilen så vi kan inte fara utanför stan heller. Ja, får väl se vad hon har för idéer.

Jag funderar också fortfarande över min tragiska balkong och hur jag ska få den lite trivsam. Just nu är det bara hönsnätet då och så två fällstolar som finns där. Jag kanske borde försöka bygga en hylla och ett bord? Och plantera ut lite örter och andra växter som inte är tagetes-trist.

Har totalt glömt bort det här med sommarpratande i år också. Jag har inte ens kollat vilka det är i år så det får jag ta tag i och se till att ladda ner de jag har missat till podden kanske. Hm, halvtrist dag, halvtrist blogg. Jaja.

Bebisgosande

I lördags var vi och grillade hos den nystora familjen, min lillebrors. Det var trevligt. Vi lagade alldeles för mycket mat, busade med stortjejen Lea (2,5 år) och jag fick lukta lite på bebisen. När sen lillebror överrumplade mig lite med att plötsligt räcka mig bebisen kom den där småsnyftande personen fram i mig igen. Jag vet faktiskt inte vad det är frågan om, jag skyller på okända åldersrelaterade hormoner, eller nåt.

Annars är ju bebisar rätt trista faktiskt. De sover mest eller skriker. Och äter typ hela tiden där emellan. Och så ser de ungefär ut som alla andra bebisar. Hur fin han än var/är (och det var han ju såklart) så är det lite roligare med storasystern. Och hon är en klipsk tjej, verkligen. Och bestämd. Men det ska man ju vara. Jag ska försöka lägga upp bilder den här gången. Bara jag ids föra över dem till datorn så.

Begravningen

Helgen är över och vi är tillbaka i stan igen. Med lillasyster på besök dessutom. Hon följde med upp och stannar på obestämd tid, eller tills hon ledsnar, antar jag. Vi åkte igår, jag körde in bilen på parkeringen strax efter kl 4 imorse med två sovande sötingar i bilen. Hyfsat trött, jag med. Har sen sovit alldeles för länge idag, klockan hade hunnit passera lunch och jag hade inte vaknat av klockan. Mattias var dock duktig och klev upp kl 8 till jobbet.

Begravningen är över, det känns helt overkligt. Det var jobbigt, jobbigare än vad jag förberett mig på. Bara att gå in innan och se kistan stå där var konstigt och obehagligt. Jag hörde mina egna hjärtslag i huvudet. Inte för att jag direkt kunde känna hans närvaro, inte alls faktiskt, utan bara för att det kändes så konstigt bara tror jag. Det var en fin begravning även om hela den kyrkliga biten gav mig än mer ångest. Men annars var det fint och det blev bra med musiken. Men det var jobbigt. Jag var så tacksam för att Mattias fanns där hos mig och höll i mig när det kändes som att jag skulle gå sönder totalt. På nåt sätt tror jag att det tunga lättade lite för alla när avslutningsmusiken, Islands in the stream (Dolly Parton) började spelas på kyrkoorgeln. Inte ofta Dollan finns med i svenska gudstjänster, gissar jag.

Sen var det dags för minnesstund i församlingshemmet. Jag hade tackat ja till att IOGT:s kamratsstödsgrupp (som pappa var med och startade) ville bjuda på fika och hade kanske förväntat mig just en kort fikastund. Men där var det tjusigt uppdukat med vit duk, ett minnesbord med bild på pappa och levande musik med gruppens egna lilla band och en trubadur. Det bjöds på smörgåstårta och fika. Till en början lite märklig känsla, men sen kändes det helt okej och jag tror att pappa hade trivts. Jag är oändligt tacksam för det kamratstödet gjorde för oss efter kyrkan, överrumplad och tacksam.

Utöver kamratstödet och en hög andra vänner och gamla arbetskamrater till pappa var i stort sett alla pappas släktingar där och jag tror att knappt hälften kände igen oss. Det var lite som när man var liten: "Nä, är det Sara? Att du har blivit så stor..". I mina ögon såg de flesta ut ungefär som jag kom ihåg dem, bara något äldre, så jag kunde viska deras namn åt mina syskon innan de kom fram. Det är väl inte lika stor skillnad att mellan att vara 40 och 55 (eller 70 och 85 som flertalet nog var) mot 15 och 30, som ungefär var läget för min del. Jag hoppas ju att jag inte ser likadan ut... Lillebror Tobias var driftig nog att lyckas få ihop hela släkten på slutet och ta ett gruppfoto. Imponerande verkligen.

Det har väl varit den stora positiva saken med allt det här. Att gamla kontakter återupptagits, att vi syskon står varann närmare än någonsin och att det plötsligt känns som att det faktiskt finns folk där om det skulle vara något. Jag har redan fått mejl från en kusin och haft lite andra kontakter. Det är kul mitt i allt annat. Jag hoppas att det kvarstår.